Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig så väl. Min man skickar också elaka sms om jag varit ute och gjort nåt kul med kompisar. Att han oftast får reda på vad jag gör beror väl på att han skíckar nåt sms och frågar eller att lägger ut något på FB. Jag önskade ju också att han skulle träffa en ny innan, så jag slapp skuldkänslor och att han kunde fokusera på något annat. Nu blev det ju så att han gjorde det ganska snabbt, men det har varit lite tufft faktiskt. Mina skuldkänslor försvann ju. Men lite jobbigt när han talar om hur bra de har det tillsammans och att hon vet om hans alkoholproblem och stöttar honom. För enligt honom är han nykter nu och mår så himla bra. Detta tycker jag känns jobbigt känslomässogt för mig. Helt plötsligt funkar det att vara nykter när han lever med en annan kvinna!!! Känner mig kränkt eller hur jag ska förklara det. Sedan är det många av mina vänner som tror att han haft denna kvinna innan när vi var tillsammans eftersom det gått så fort. Jag tror inte det, men det är jobbigt när andra tror det.
Kram Izzy

Naltrexon är bra om man inte bestämt sig för att helt sluta. Prova, det var fantastiskt för mig. Efter en öl ville jag inte ha mer, tog ett glas vin också men den vanliga driften att vilja dricka mer och mer fanns plötsligt inte. Magiskt. Så börja där om du vill testa, ta tabletten någon timme innan du ska träffa någon för att dricka. Jag kommer inte ihåg om det var några speciella biverkningar, i så fall de vanliga med lite orolig mage och lite off i huvet, men absolut inget att vara rädd för. Du har allt att vinna på att testa några gånger. Ger i alla fall en bra säkerhet vid offentliga möten där man inte vill visa att man inte ska dricka, utan kan ta ett glas och lusten att fortsätta är plötsligt borta. Att jag inte fortsatte berodde ju på att jag insåg att jag inte vill dricka en eller två öl, jag vill bli berusad och det var ju för mig en bra insikt.
Good Luck!

Jag hoppas att jag snart ska känna som du. Känna mig sådär säker på att jag gjort rätt. Jag vet inte om du läst min tråd, men jag känner det inte alls så än. Vi har levt ifrån varandra ett halvår och det har gått upp och ner hela tiden. Hur länge sedan är det du lämnade?
Kram

Och jag kan inte välja åt honom.. Och kanske finns det folk som blundar tills de dör? Livet är fullt av synkroniciteter, för aldrig har jag träffat så många andra medsystrar(oftast) och bröder, som har olika erfarenheter av beroende (och beroende)
En kvinna som jag är ytligt bekant med, berättade att hennes man dog bara ett par år efter att hon lämnat honom och tagit ut skilsmässa.. Just på grund av att han inte ville se sig själv som alkoholist eller se sina problem med spriten..
Det finns inga "vinnare".. och idag prioriterar jag mig själv.. Det går inte att få någon "nykter" mot deras vilja.. Jag försökte på en massa olika sätt, men han vände och vred alltid resonemanget till att det i så fall var mitt fel att han råkade dricka för mycket..
De få gånger han "minskade ner" såpass att tom jag blev osäker på om han verkligen var nykter eller tagit sig en liten styrketår, var bara någon sorts "kosmetika" för att saker skulle "lugna ner sig" så att han kunde fortsätta som förut..
Det finns så mycket tragik i alla dessa historier..
På kvällarna så stänger jag av telefonen.. Och sover gott. (det finns ingen anledning tycker jag att sitta och lyssna på "svammel" som ändå inte leder någonvart) sms:en har blivit färre och samtalen också.. (dessutom händer det att jag inte svarar alls om jag ser att han ringer och förstår att han druckit)
Jag har fått friheten att gå ut och träffa vänner när jag vill, utan att "be om lov" eller förklara vart jag skulle och vilka jag skulle träffa.. Dock är jag fortfarande "allergisk" mot alkohol och går inte gärna ut på "lokal" där folk blir berusade.. Jag VET att det är deras ensak, och jag kan inte få hela världen att bli nykterister.. Så jag går hem eller går inte alls till sådana ställen.. (jag har ju faktiskt ett val..)

det är så lätt att bli oförsiktig och släppa garden när det har gått bra ett tag. Som jag brukar säga till mig själv: Bli inte fööööör nöjd nu ! A är en slug fiende.....

Uppdaterar

allt lägger sig mer o mer, mindre kontroll, och börjar känna en försoning med mig själv för alla gånger jag stannat och blivit utsatt och mått dåligt, det känns som jag inte behöver tänka längre. Jag har inte de där tankarna kvar då jag tänkt... men har ja gjort allt? Jag kanke skulle gjort, jag kanske skulle sagt osv osv, allllllltttt de där är borta i ett minne längre bort, finns inge tvivel längre, jag är helt 100 på att jag gjort rätt o vänt på varje sten. Jag förstår de som fortfarande kämpar o är kvar :( det är ett helvete att vara i, och svårt att komma bort ifrån, men ja säger det NU det är så värt att gått ifrån

Jag har druckit vin i princip varje dag rätt så länge. Jag ska nu försöka med en nedtrappning. Det har redan börjat med att jag dricker lite mindre varje kväll, men nu är nästa steg, att jag ska ha minst en vit dag per vecka. Så ska jag succesivt trappa ner, jag vill inte helt sluta, men jag inser att det har blivit för mycket, även om jag inte super mig full, så är det några glas som slinker ner, men i idag är det min vita dag.

Man får ångest av alkohol. Det är en av bieffekterna. Kanske vore antabus bra så du inte kan dricka

Jag det är DU och DITT mående du bör prioritera nu. Han har gjort sitt val och det var alkoholen. Nu får han ta konsekvenserna. Det var inte du som drack åt honom. Trist att han inte förstår att han har alkoholmissbruk

Jag ska förändra mitt drickande. Det har jag redan gjort. Frågan är förstås vilka ramar jag ska hålla mig inom. Det kommer kanske inte att fungera att ha alkohol hemma men det har jag haft och inte känt att jag måste tömma flaskorna för det. Jag känner dock att det var lätt i början för att jag var motiverad. Nu börjar jag kanske bli lite självsäker och börjar tumma på reglerna. Om jag inte klarar av frestelsen till vardags så måste spriten ut.

Välkommen till forumet, här finns stöd att få!

I kväll är jag ensam hemma. Mannen ute med kompisar. Har passat barnbarn i dag. Och sonen har lämnat vårt hem för denna gång. Nu skall jag ha en mysig kväll. Äta gott. Och slarva med lite choklad, som jag har fått i present. Läsa en deckare. Ja, livet känns bra just nu, i denna stund.

Åh, vilken upplevelse och vilket steg du har tagit. Ett stort steg i rätt riktning.
Och ang öppenhet: Jag har kört diet-ursäkt, rening. Jag har också sagt till en kompis att jag inte dricker just nu. Och ibland bara beställt a-fritt och då har ingen märkt. Jag vill inget säga. Är lite privat. Och jag vet inte om det är bra el dåligt, men när man inte ännu har bestämt sig för ett liv i total nykterhet, så känns det både som om man måste förklara nykterhet o att man dricker igen om man skulle känna att det funkar i framtiden. Så jag säger bara att jag just nu inte dricker.
Är imponerad av att du kom iväg! Bra jobbat!

Oj, så tråkigt. Vad ska man skriva. Cancer känns så orättvist och oberäkneligt många gånger. Har först nu haft det i min närhet och då förstått lite mer. Kram

Jag kämpade på alla fronter och ringde alla samtal jag kunde - Bris, AlAnon, AA, soc, kvinnojour, behandlingshem, advokater, polis, om och om igen. Jag fick inte alltid den hjälp jag önskade eller behövde, men jag fick alltid med mig ett tips eller råd, en lärdom om något, eller en ny kontakt! Kämpa på!!!

Kramar!

Hade hoppats mycket på det, kan inte gå in på vad det är. Tänkte att jag skulle kunna få hjälp där men så blev det inte av olika orsaker o regler som finns. Kände mig så berövad efter det samtalet men det är inget att göra åt. Ska ringa ett annat samtal ikväll som jag hoppas ska ge mer. Jag tänker inte ge upp, ett litet steg i taget så kanske man kommer någonstans.
Tack för att ni läser o stöttar mig, det betyder så mycket!
Kram

Varför han och inte jag??
Han är ju hälsan själv. Röker inte, dricker inte, vegetarian sen 25 år, tränar jättemycket och är dessutom alldeles för ung för den här typen av cancer. Fattar absolut ingenting.
Jag som försökt ta kål på mej själv är " frisk" och han sjuk.....
Allt är helt uppochner just nu.
Bara snurrar i huvudet.

Lät väldigt jobbigt för dig där i väntrummet. Hua.
Mina väntrumsupplevelser har varit helt annorlunda. Alla har sett helt normala ut - som jag. Antagligen har jag haft tur (eller du otur)

Är det Naltrexon du fått? Det är inte en drog och man blir inte beroende av den. Man tar den en gång om dagen, så länge som man behöver. Den ska minska suget och göra, som du skriver, att det "goa" med att dricka försvinner. Aktiveringen av hjärnans belöningssystem uteblir. Det fungerade för mig (jag fick ifs ont i magen av tabletterna, men de minskade verkligen suget. Alla får inte biverkningar, kanske du klarar dig från det?) Jag tycker att du ska prova! Du kan ju alltid sluta att ta dom om du får någon biverkan som du inte står ut med. Och känner du att du behöver mer stöd kan du säkert få en tidigare tid för återbesök.

Du är typ där jag var för ett par veckor sedan. Jag var livrädd för att berätta för någon. Sedan berättade jag för en vän, i liknande situation som du kommer att vara i på lördag - på krogen. Jag beställde alkoholfritt och när hon undrade sa jag bara att jag hade en vit månad. Det kändes väldigt skönt efteråt, att ha berättat för någon. Kanske handlade också min rädsla för att säga något till andra om att jag ville hålla dörren öppen till a? Du kommer att känna dig stark och duktig om du vågar köra på a-fritt på lördag! Det kan vara ett steg i rätt riktning.

Vad livet kan vara orättvist. Lider med dig/er.

Hemskt, inte alls vad du behöver nu. Kram

Vi har precis fått veta att min man har cancer.

Så jag har inte kunnat hålla er uppdaterade..
Men jag HAR flyttat och gubben är precis lika ambivalent som förr hehe.. Löften som tas tillbaks.. "köpslåenden" som jag avvisar (varpå han blir sur..) men NU har jag en dörr att låsa om mig.. (nej, han vet inte ens portkoden till min nya adress..)
Det ÄR sorgligt att se hur hans missbruk eskalerade i samband med en resa där han tjatade sig till att köpa ett par boxar vin (som dracks ur på mindre än en vecka)
Han anser fortfarande inte att han har några problem och att mina skäl att lämna honom är "löjliga" och påhittade..
Nåväl, förutom löftet att kunna använda bilen, så är det ingen större skada skedd.. Jag visste redan från början att han inte skulle hålla det, men jag får själv inte tillgång till en egen bil förän om en månad.. Och EN månad är inte så lång tid, även om jag får avboka lite saker jag tänkt åka på och be vänner hjälpa mig att handla hem lite tyngre saker..
Offerkoftor.. ja, i det fallet har herrn ifråga en hel garderob.. ;-) Det finns alltid någon anledning till att han har ångest och mår dåligt (och råkar ut för olyckor) UTOM alkohol då förståss.. *asgarv*
Nåja.. Jag har säker en bit kvar själv, innan jag lyckas släppa allt. Gubben har förvarnat att han vill ta ut skilsmässa och går runt och berättar för alla som vill höra på hur "fattig" han kommer att bli (när jag tömt huset på vad som finns..)
Han kommer att vara tvungen att sälja både hus och bil för att ha råd att "leva".. Och med hans definition av leva, så ingår rätt stora mängder öl och vin. Nej, jag tänker INTE sponsra dom vanorna..
Han är mycket förvånad över att jag har råd att ha en bil för min pension är ju mindre än hans.. Att det är en prioriteringsfråga och att vi uppenbarligen prioriterar olika saker vill han inte se.. Han tycker bara att det är orättvist att jag på detta sätt slagit hans liv i spillror..

Jag har suttit i en liknande situation och det han försöker utsätta dig för är känslomässig utpressning.. Jodå.. de kan vara såååå fiffiga när de sätter den sidan till.
Min gubbe försökte förhandla fram att han skulle få åka till sin bror för att få ta ett par "brakfyllor" om året.. Och dricka lite "folköl".. för det var ju nästan "alkoholfritt" och räknas inte..
Jodå det kommer en del "det-är-så-synd-om- mig" sms (som jag inte besvarar) som oftast börjar med "hoppas att du har det bra.. jag är orolig för dig.."
Det är bara hans sätt att försöka få någon form av hållhake/kontroll på mitt nuvarande liv.. Människor med missbruksproblematik, är ofta kontrollfreaks.. De vill kontrollera omgivningen eftersom de inte kan kontrollera alla aspekter av sitt eget liv..
Min man, projicerar gärna över sitt eget mående och sina egna obalanser på andra..
Han har ju inte "problem".. det är det bara omgivningen som har..
Han har nyss pensionerat sig, men har börjat prata om att börja jobba deltid igen.. Och tyvärr tror jag att hans alkoholvanor sätter stopp för det. trots att han skulle må bra av den sociala biten.. Men det börjar bli ganska uppenbart för fd kollegor, vänner, grannar osv, att han dricker alldeles för mycket och för ofta..
Själv är han bombsäker på att det "inte märks", eftersom ingen säger något..

Jag röstar för alternativ 2!
Trots att min alkis var inne och smygläste..
Jag tror att det är viktigt att få synpunkter från dem som är "aktiva" eller har varit det, i sitt "missbruk"..
I alla fall har det hjälpt mig.

Hej kvaddad
Jag såg att du skrev till mej, har bara inte orkat svara. JA jag vill gärna ha hjälp! Berätta mer om dej (om du vill) eller jag menar om ditt missbruk. Behöver all hjälp jag kan få nu! Kram o tack, ditt brev värmde!