Senaste kommentarerna i forumet

Tittar förbi och säger hej. Hoppas allt väl.
Konstnären

Vad bra jag hejar på dig. Ångesten försvinner och visst går det framåt.
Konstnären

Tack snälla du. Jag har börjat sätta värde även på dom tråkiga dagarna. Dom kan vara fina dom oxså.
Inget tjafs här heller. Men mannen dricker. Men jag har lagt ner gnället, tjafset, ilskan. Känns lugnare.
Innan var jag sjuk av oro, kunde inte göra något för egen del, var som en fångvaktare. Nu får han vakta sig själv.
Skrev ett långt brev till honom igår eftersom vi kommer ihop oss när vi diskuterar. Skrev upp alla nackdelar med A.
Vad som händer med mig. När jag kom hem i går kväll satt han och grät med brevet i handen. Jag måste klara detta själv.
Absolut sa jag. Titta på mig jag fick ta mitt eget beslut. Bollen är hans.
Du låter så stabil nu kastellen och det glädjer mig. Vi har det lite likt, men vi har inga barn hemma dom har flugit ur boet.
Må bra
Konstnären

Tack m-m. Skönt att höra att du mår lite bättre. Samma här inga alkoholtankar och inget sug. Kan man önska mer.
Jo att mannen ska komma tillbaka. Just nu försöker han trappa ner och jobba med sig själv. Önskar bara att han
kontaktar dom han var hos ett par ggr. Visst är det hemskt att se en människa försvinna, och då min man.
Men jag inser att jag inte kan gräva ner mig jag oxså. På något vis har jag lyckats ställa mig på åskådarplats.
Jag har inte energi att ta tag i honom oxså. Stötta kan jag.
Hett som i h-vete här och grillarna går varma, bekommer inte mig något, folk har mysigt och det har jag oxså.
Åkte ner till hundbadet i går kväll så min kära labbe fick simma. Efter det var hon slut och somnade in fint.
Cyklade även in till staden som har invaderats av tyskar och danskar redan. Satte mig på en uteservering och tog
en kopp kaffe. Hade jag aldrig vågat för ett år sedan. Då bestod världen av kylskåpet, fläkten och ciggaretter.
Kanske, kanske m-m tar han sig i kragen.
Ha det fint
Kram Konstnären

hej jag är ny här och önskar få kontakt med andra i min situation o tips,råd mm.jag har fått diagnoserna adhd-autisspectrum-generaliserad ångest med panikångest.
jag bodde 2011-2014 11 mars på ett behandlingshem i småland i tre år när jag kom dit så hade jag 4,5 års drickande bakom mig inte varje dag men ofta,var sjuk tre dygn nykter ett dygn o på det igen i två dygn o så sjuk tre dygn osv.efter min behandling så på de tre åren har jag inte haft ett enda återfall hur klrade jag det jo jag hade sysselsättning 7 dagar i veckan som vaktmästare.8 timmar dagen minst.nu 11 mars 2014 flyttade jag till eksjö till ett lss boende lagen om stöd o service till vissa funktionshindrade.

första natten här var mycket,mycket ångestfylld,dagen därpå köpte jag två 3,5 öl på villys som jag smuttade på tredje dagen bolaget o tillbaks till ruta ett igen..efter 1 månad började jag med campral och fungerar bra när jag inte dricker,när jag dricker så blir det 6 st 7,5 öl.sen e ja väck.tål ingenting idag har ont i levern,njurproblem etc har alltid haft dålig mage,nu så igår var jag till vårdcentralen o tog leverprover för lss boendet tvingar mig att äta antabus som jag ätit förr men blir mycket dålig i magen o andningssvårigheter,jag har kol.
så nu på fredag så ska jag starta behandlingen men jag vågar inte lita på mig själv jag har iomed neurohandikapp ingen kontroll när impulserna slår till,då säger man så här det är upp till dig.men så enkelt är det inte.jag har i dag en daglig sysselsättning på 8 timmar i veckan och fritiden ägnar jag åt att promenera,men jag behöver sysselsättning 8 tim dag 5 dag vecka men får det inte här på lss boendet.så hur ska jag gå vidare nu funderar på att åka till psykakuten på fredag.har någon ngt bra inlägg till mitt problem.tack

Idag kände jag verkligen för att sätta mig i solen - 26 grader och dricka x antal öl. Var ledsen, stressad och upprörd efter jobbet.

Jag lyckades ändra mitt beteende - åkte hem tog en kalldusch - drack vatten med citron och ingefära och gjorde en djupandning/avslappning i en kvart - pust jag lyckades! suget och min desperation var över :) Tog en rejäl tupplur och sen en runda med min gitarr.

Nu är det 2,5 veckor som jag varit nykter imorgon :)

Har haft en lugn och "tråkig" dag idag. Bra dag på jobbet, två av barnen sjuka men inget alarmerande, milkshake med barnen till mellis, lagat mat, tvättat och nu sängen. Skönt!
Måste säga att sk tråkiga dagar verkligen är underskattade!
Vad kan väl vara bättre än en lugn och stabil välfungerande dag?
Inget tjafs, ingen fylla utan bara lugn...
Livet består av berg och dalar, men inte varje dag, ibland är det bara flack mark och då kan man också njuta!
Hoppas ni andra också har haft möjlighet att ha det lite "tråkigt"...

Sug idag. Inget alls. Lite ångest men uthärdligt. Det går framåt

Jag vet att du kommer fixa det. Du måste "bara" klara dig ur denna första kris. Det finns en ängel för oss alla och din är närmare än du tror.
Du förtjänar många änglar.
Vi kan klara det.
Du och jag behöver klara det nu.
Vi vill och vi kan.
För varje dag som går utan alkohol mår vi bättre.
Sedan måste vi lära oss tänka nytt. Det värsta suget går över och till slut har det gått många dagar, veckor och månader.
Låt oss kämpa tillsammans nu Mic.

Ut i skog o mark och hämta kraft.
Vi hörs.

LillPer

Tack för era kommentarer.
Jag har givetvis allt kvar att kämpa för. Det var ett stort felsteg och två dagar efter det hände så var jag övertygad att allt var slut.
Då tog jag mig själv i kragen och gick en lång promenad med min dotter och berättade hela situationen. Dagen efter för min son.
På kvällen hade vi senare ett familjemöte och där erkänner jag hela min problematik med alkoholen, återigen. Jag har berättat det förut men nu var det så mycket mer på riktigt och jag har verkligen kommit till botten nu. Det var tårar och värme om vart annat. Jag har full förståelse från alla i familjen och det finns bara en väg nu.
Ringde sedan vårdcentralen och sa att jag har alkoholproblem och vill testa Antabus.
Det blev lite tyst i luren men sedan fick jag en tid långt fram i juli.
Men herregud, det är typ akut nu med midsommar och sol, grill och semester sa jag.
Då fick jag till slut en tid nästa vecka.

Det ser jag fram emot.
Nu är allt frid o fröjd hemma också. Vi har långt ifrån allt gemensamt jag och min fru, men vår relation är det sista jag vill mista.

Berättade även om mina problem för en nära familjemedlem och han delar mitt problem på flera plan. Jag bjöd in honom till att kämpa tillsammans med mig, men det verkade inte finnas motivation.

Nu har det gått några dagar in i nykterhet och mina första känslor som kommer fram då jag strosar runt bland taxfree på flygplatser och lounger är en lättnad, sedan sorg. Sorg över att det blivit så här och sorg över att inte mer kunna festa.
Men grejen är som alltid att jag behöver inte dricka för att vara rolig, avslappnad eller tokig.
Nästa fråga som poppar upp då jag känner sorgen är vad fan ska jag känna sorg över? Det ligger så djupt marinerat i spritångor därinne i beroende centrum så jag blir mörkrädd. Så vill jag bara inte känna.
Sorg för att lämna det destruktiva?
Jag skrattar åt tanken.
Det är så lurigt och så falskt.
Varför är så mycket i vårt samhälle uppbyggt runt alkohol? Det måste ju finnas hur många människor med problem som helst, eller?

Nå, jag är fortfarande givetvis skärrad av händelsen. Ser inte på något sätt mig själv stå på en stabil plattform bara för att jag ska få Antabus. Men jag tror det kommer göra susen.

Jag tycker inte synd om mig. Jag har haft en enorm tur i livet. (Inte bara tur kanske)
När det blir tufft ger jag mig ut i skogen på språng eller på cykeln.
Det är min medicin och helande kraft.
Tack återigen och sköt om er, ni hjälper mig mycket.

Mic, kul att det finns någon som tänker som jag. Jag trodde inte det gjorde det.
Ta hand om dig.

LP

Nu är det nog över. När han väl blir nykter så ska vi reda ut det här en gång för alla. Han verkar inte vilja hela vägen utan tror att han kan dricka socialt när han vill. Trots så många återfall detta år så har han inte gett sig. Det ska drickas vin till maten osv.
Men nu är det nolltolerans från min sida. NOLL tolerans.

Jag älskar min man och vi har varit tillsammans i 16 år så lång tid och det här att han blivit helt okontrollerad alkis har skett det sista året. Förut var han en som alltid överkonsumerade men vi bråkade om det massor av gånger genom åren men nu är han helt väck. Klarar inte att jobba, äta, sova eller göra nånting, helt utslagen bara. Fruktansvärt jobbigt och visst ångrar jag också att jag inte gick för många år sen när man såg de första tecknen. Men kanske dags nu?
Vi kämpar på tjejen!

I natt har han varit vidrigt jobbig. Sprungit omkring och yrat och pratat hela tiden. Jag la mig på soffan först men så kom han efter ett tag och sa att han lägger sig på soffan istället. Då hade han inte druckit på flera timmar så tänkte att det är väl lugnt. Men sen kom han till sängen och var helt redlös. Hittade en nästan urdrucken tequilaflask i soffan under kudden. Han skulle vara på viktigt möte kl 10 och behövde åka senast 9 men jag var på mitt jobb och han kom iväg halv 10 begriper inte hur det gått till men. Hela dagen fram till em gick utan att han svarade i telefon eller sms. Då kom det ett sms att han jobbat och var så trött, snart hemma och allt lugnt. Skrev till min son också att allt var bra.
Fick höra av sonen att på påsken då jag trodde han höll sig nykter hade sonen hittat en liten vodkaflaska på bildäcket.Så han smygdrack när jag hade hela släkten här.
Som mina barn säger, att en alkoholist kan tro att han kan dricka litegrann ibland, det är som att ge en knarkare en liten dos då och då. Det funkar inte! Jag tar inte det här längre. Mitt hem ska vara TRYGGT, rent, trevligt och trivsamt. Nu ser det ut som fan men kladdig soffa, nerspottade mattor och golv och hans kläder överallt. Han får städa själv sen om han nån gång blir nykter.
Undrar hur det gick med jobbet. Är verkligen orolig över det. Förlorar han det här stora uppdraget så går han under. Jag vill bli fri. Inga skulder, ingen fylla, inga problem, inga bråk och skrik, inget obehag eller klump i magen. FAN det är så jobbigt.

Det har jag förstått och han har även berättat att det är så. All frustation de känner, all ångest, panik, rädsla, oro osv Det kommer ut riktat mot mig. Jag kallar det som att han pratar i tungor för det är helt snurrigt det han säger och gud ska veta att munnen går i ett.Han fastnar i konstiga tankar som sen snurrar på helt utan kontroll och inget jag säger når fram och tyst vägrar han att bli. Det är det jobbigaste tillståndet, när han pratar konstant i timmar i sträck. Jag blir galen.
Jag har sån lust att lämna honom den här gången...vi får se hur det går med det.
Kram till dig i din kamp så kämpar vi väl på och möts här snart igen.:-)

Det har jag förstått och han har även berättat att det är så. All frustation de känner, all ångest, panik, rädsla, oro osv Det kommer ut riktat mot mig. Jag kallar det som att han pratar i tungor för det är helt snurrigt det han säger och gud ska veta att munnen går i ett.Han fastnar i konstiga tankar som sen snurrar på helt utan kontroll och inget jag säger når fram och tyst vägrar han att bli. Det är det jobbigaste tillståndet, när han pratar konstant i timmar i sträck. Jag blir galen.
Jag har sån lust att lämna honom den här gången...vi får se hur det går med det.
Kram till dig i din kamp så kämpar vi väl på och möts här snart igen.:-)

Är det inte en stor vändning i ditt synsätt på mannen? Det liknar Kastellens. Du och Kastellen är nyktra och har fattat det beslutet. Sedan är det upp till mannen att fatta sitt eget beslut. Konstnären, du är så stark! Jag inser att det hade gått helt åt h-vete för mig om min man också hade haft alkoholproblem. Det hade bara blivit en ursäkt för mig att dricka ännu mer. Kämpa på och dundergrattis till nio månader! :-D

Egentligen ganska härligt att kunna känna att man får vara trött, hängig och ha huvudvärk, utan att det beror på alkohol. Alltså får man känna sig både trött och halvsjuk, utan att ha fylleångest!! Aldrig mera fylleångest - aldrig mera rödvinsångest! :-)

Tack snälla. Ja, det känns som om man ska slitas i stycken, jag minns. Stanna här skriv,läs.
Det är svårt men inte omöjligt. Jag tillät mig själv att dras med i mina ångestattacker. Jag var skiträdd.
Men ångesten tar inte livet av en. Men jäkligt obehaglig. Tog även tiden på hur länge den varade, och
i början var det mellan 30-40 minuter för att sedan släppa lite.Då gick jag rakt ut och vandrade planlöst.
Så där höll jag på. En dag märkte jag att det var lite längre mellan gångerna, och det kändes så befriande.
Tankarna fick jag jobba med och gör fortfarande ibland. Stanna upp vara tacksam för det man redan har.
Även om man inte har några pengar, kan man bli rik i själen. Låter flummigt vet inte hur jag ska uttrycka det.
STANNA HÄR
Kram Konstnären

Varje gång du motstår suget när det blir sådär svårt kommer att stärka din tro på att det går. Det gick förra gången, så det går nu också, osv. Suget gör inget med dig, om inte du låter det göra det... låter kanske lätt, men det är sant. Det är du som sitter på förarplatsen, inte alkoholen...

Starkt gjort av dig!
Ha en bra kväll,
/m

Och jag har efter en mindre härdsmälta i hjärnan idag äntligen lyckats vinna...det blir ingen A idag...tack gode Gud...

Var så nära att jag ramlade igen..otroligt...

Har liksom du till sist tvingats inse...att jo..jag är alkolist...varken mer eller mindre...tog lång tid att inse det...och även jag har jobbat hårt för att nå hit...helt otroligt korkat..

Men nu är vi här och jag har insett att det finns ingen annan väg att välja ...iallafall inte om man vill Leva! och det vill vi ju!

Vi får kämpa på och aldrig..aldrig..aldrig ta det där första oskyldiga glaset..för vi vet ju hur det slutar eller hur?

Ha en bra kväll och kämpa på!

Mic

Helt säker är jag inte än...har kämpat med mina tankar sen i morse...dricka..för att glömma och få bort all djävla skit-ångest i min kropp...för att stå ut..eller inte...för innerst inne vet jag ju att ångesten i morgon kommer va sju resor värre...

Detta jävla alkoholmonster...blir så trött...

Men om jag fixar det, så har du en del i det...liksom en del andra här...Berra bl.a..han skriver ju oftast precis hur det är...

Mitt problem just nu är att just nu...när jag håller på att slitas itu...är man ganska liten...vet ju så väl...men suget är hemskt...

Men jag tänkte att om jag för en gångs skull tvingade mig att läsa och skriva här FÖRE det händer...så kanske jag kan stoppa mig själv..

Ha en bra dag..och Grattis på din 9 mån dag! Önskar av hela mitt hjärta att jag också når dit någon gång...just nu räknar jag minuter..och håller andan..

/Mic

Hej och stort grattis till dina 9 månader! Helt fantastiskt bra jobbat!
Grattis även till ditt sätt att hantera mannens drickande. Jag tror också att det endast är upp till honom att greppa livbojen, inget du kan göra om han inte själv vill tyvärr...
Njut av dagen och din framgång. Stor kram!

Har haft en tråkdipp (eller har lite fortfarande). Blandning av dålig självkänsla som spökar + ifrågasättande av vad jag vill, och hur man hanterar relationer som inte är fungerande, men som man inte ser att att man kan/vill avsluta. Inte med mannen, men andra i familjen. Innan har ju vinet fungerat som en effektiv flyktväg (iaf för stunden). Nu får andra ventiler användas, när det pyser över. Och det gör det lite för ofta. Har ändå lyckats ta tag i livet, lite igen, försöker att fokusera på vad som är viktigt. Sedan känns det tråkigt med jobbet, tappade lite av gnistan där, men nu är det snart paus härifrån och jag ska jobba lite med andra saker.

Alkoholtankarna håller sig i alla fall i schack. Känner inget sug, mer att det är lite bökigt att alltid se till att det finns något gott alkoholfritt när det serveras alkohol. Uppskattar inte att bli bjuden på fanta eller bubbelvatten när de andra dricker öl och vin. Men det finns mycket goda alkoholfria alternativ, och jag botaniserar friskt i NA-hyllorna på bolaget och ICA.
Periquita rosévin kan rekommenderas, och Arc-en-ciel om man gillar torrt bubbel. Finns både liten och stor flaska.

Ja, jag jobbar på... och tiden går, 8 månader på lördag...

Ha det bra, och fyll på med vatten i värmen :)
/m

... till dig Konstnären! Och tack för din påhälsning hos mig. Jo, jag mår bättre, hade en dip, nu försöker jag jobba mig uppåt igen, på lite olika sätt. Har dock inga som helst problem, eller alkoholtankar (för egen del) trots att det är studentfiranden och sommarfester, grillande och annat runtomkring. Är faktiskt inte något sugen, håller mig till mina alkoholfria alternativ. Så länge man håller sig borta från läsk och alkoholfritt rött vin så är det mesta gott. Låter gott med rulltårta... Tänker på dig och maken... Kan ändå inte vara lätt att se någon gå ner sig, synd när du jobbat mycket med dig själv, att inte få skörda det goda livet fullt ut. Men han kanske tar sig samman och tar emot hjälp så småningom?
Ha en bra 9-månaders dag idag, med gofika :-)

Kram m

Att jag fick så oerhört fin stöttning när jag behövde det, det gör att jag tror/hoppas att mina ord kan hjälpa någon!

Jag har inte berättat att du nästan gav mig en knäckande chock, men väldigt bra tanke, för ett tag sedan - minns inte vem du skrev det till, men jag hade skrivit något om att "en dag hittar du styrkan att lämna" och du skrev ett inlägg om att "nä, alla lämnar faktiskt inte; en del går under i sin relation".
Det är ju så, det är verkligen så, men jag har liksom inte tagit in det - alla lämnar inte: en del krossas psykiskt och en del faktiskt dör i sina relationer... Jag har inte orkat inse det på riktigt, inte tänka det, men det var en väldigt viktig insikt för mig. Eller, som sagt - jag vet att det är så, men jag har verkligen inte orkat se det så. Och då, när jag läste ditt inlägg så berörde det mig så oerhört starkt - jag förringar ofta att jag lämnade; tänker att jag överdrev, att så många andra har det värre osv, men jag höll verkligen på att gå under MEN JAG LÄMNADE MIN DÅLIGA RELATION! Och jag känner mig så mycket starkare att jag glömmer ibland, och därmed också lättare förringar, men också därmed har lättare att se framåt!
Det hjälper mig fortfarande så mycket att skriva mina inlägg, att få respons, och inte minst att få skriva till andra!

Mulletant, jag har sagt det förut och jag säger det igen - tack, från mitt allra innersta, från mitt nu så levande hjärta; tack - det skulle ta mig många veckor och månader att visa dig hur tacksam jag är för alla dina ord, dina ord till mig och till så många andra! För mig så är du en oerhört fin människa, jag blir så berörd, så stärkt, imponerad, uppmärksam, fundersam, eftertänksam och så mycket mer medmänniska av dina ord och inlägg! När jag tänker på dig så fylls hela mitt hjärta av värme, mina ögon fylls med tårar - tårar av tacksamhet, för du har funnits här när jag varit så skör, så knäckt, så ledsen, på väg, och när jag stärkts, fallit tillbaka och rest mig igen! Tack, fina du!
Jag har gjort en bra resa, en viktig och fantastisk resa, och du har varit med mig - tack!

Jag har gjort iordning en rabatt och ett litet köksland i min trädgård nu. Jag har aldrig haft sådan lycka och harmoni i mitt liv att jag kunnat pyssla med sådant - med exet skulle jag hinna med stoooort hus, stoooor tomt, städa, handla, laga mat, ta hand om tv barn och en vuxen, vara "snäll, glad och tacksam", fixa i trädgården - och ingenting blev bra, jag hann aldrig och jag prioriterade bara att få undan så mycket som möjligt men det blev aldrig klart - nu gör jag som jag vill, när jag vill och allting går så mycket lättare. Jag har ett "normalstädat" hus (för att jag gillar att det är någorlunda städat, men utan att det verkar vara ett museum), jag har lite pyssel i trädgården (för att jag gillar det) och jag slappar i soffan (för att jag gillar det) och jag njuter, på så många sätt.
Det finns ingen som får mig att känna att jag måste försöka vara någon annan - jag är inte helt säker på vem jag är hela tiden, eller vad jag gillar (för jag glömde av , eller tappade bort, vem jag var under ett antal år), men jag har ingen som förväntar sig att det ska vara städat på ett speciellt sätt, att jag ska välkomna honom hem på ett bestämt sätt, att jag ska vara/säga/tycka på ett speciellt sätt - och framför allt: jag jobbar hårt med att inte låta någon annan påverka mig på det sättet, så att jag känner att jag måste vara någon annan.

Oj, nu blev det långt - igen...
Stor kram