Senaste kommentarerna i forumet

Finns så mycket jag vill..
Finns så många jag älskar..
Inatt satt jag allt på spel igen...
Svart eller rött??
Spelar det någon roll??
Jag förlorade..och till sist förlorade jag nog mig själv också..
För är jag verkligen den som sitter på uteserveringen och flirtar vilt med tjejer, för att till sist bli utkastad av vakterna...när jag hemma har den underbaraste frun i världen...

Är det jag? Snälla säg att jag drömt...en mardröm....
Tyvärr är det nog så illa att verkligen har kommit ikapp mig nu....

Skulle ge precis ALLT för att lyckas bli som du Berra...

Hjälp mig!?!

Mår så dåligt nu så...ja ord kan inte ens beskriva hälften....

Du får gärna säga att jag har mig själv att skylla..vad var det jag sa?

Säg vad du vill..bara du tar mig ut..från detta helvete!

Har ju sagt det förr...min fru har nog fått nog nu...men idag är det så....

Nu är det bara jag och ett stort hus...med alla minnen..inga barn..ingen fru...ingenting...

Har ingenting att skylla på..jag först,red allt helt själv..

Skulle va så jävla lätt att slänga sig framför tåget nu...men på något sätt så ska jag iallafall härda ut idag...för att verkligen känna.må. Så dåligt som jag förtjänar..

Allt har rasat...jag ramlar...

Hjälp mig upp en sista gång...även fast jag i inte förtjänar det..

Har ingen annan kvar nu...FanFanFan!

/Mic

Jaha, då är det bara att erkänna! Jag drack vin i går när vi hade gäster. Jag tänkte att ett glas vin kan väl inte vara så farligt. Då behöver jag inte tala om att jag har problem med att dricka måttligt. Sedan blev det naturligtvis mer vin när gästerna hade gått. Hur dum får man vara? Jag vet ju att ett glas vin leder till mer och mer! Men eftersom ärlighet är viktigt så erkänner jag nu.

Då är det bara att börja om igen efter en dryg vecka utan alkohol. Det är nog inte hela värden, huvudsaken är väl att jag inte viker av från den rätta stigen. Jag snubblade litet på en sten. Dessutom fick jag bevisat för mig själv att det inte går att ta bara ett glas vin.

NU ska jag ut och rensa huvudet med en skön promenad. Det ska bli en fin sommardag i dag. Den ska jag inte förstöra. En dag i taget och undvika det första glaset.

Finns det ingen öppenmottagning inom psykiatrin där ni bor. I min stad finns det och det är ju ingen
tvångsvård. Låter fruktansvärt det du beskriver och hjälp behöver ni ju ha. Kan ju vara knepigt för er
att få henne att gå med på en sådan sak. Akuthjälp finns ju på alla sjukhus, och där kan dom ju inte neka
att ta emot henne och kanske slussa henne vidare inom vården. Låter ju oxså som om hon inte äter utan bara
röker och dricker. Till slut kollapsar ju kroppen. Det är det enda råd jag kan ge dig.
Tänker på er i detta svåra
Konstnären

Synd att det är lite hyss, hyss kring alkohol och vad den ställer till med. Har man brutit ett ben eller en arm
då får man sympatier och stöd. Men har man tittat för djupt i flaskan är allt sådant snack borta. Hörde en gång en
man som sa till en annan som har stora problem, det är väl för faan bara att ta sig i kragen. Sådant där fördomsfullt
kan irritera mig oerhört. Samtidigt är det sådan glamor kring alkohol. Prenumererar på DN på söndagar och där är ju
reklam för olika bag in box på varannan sida. Testa gärna detta underbara vin med en kryddig smak och en eftersmak som
en lång svans, var det någon jäkla vinexpert som sa. Vad gnällig jag låter men det är sådan dubbelmoral i det här landet
vad gäller alkohol.
Just nu lägger jag all energi på mig själv och det känns mycket mycket bättre. Gagarin har sjunkit djupare. Hoppas bara han
kommer upp till ytan. Annars får jag stå och se på när han drunknar. Kan bara kast ut livräddningsbojen, sedan får han ta jobbet
med att komma tillbaka.
Ja du pellepennan nu är det sommar och kronjuvelen närmar sig med stormsteg, känns inte som några problem. Får nog säga att
jag är ganska stabil.
Lite sol till dig
Konstnären

Toppen att du lät bli drickat idag, bara det är ju en liten seger. Tankarna på alkohol var konstant hos mig
också i början, och då är man ju sjuk. Sakta sakta avtog det mer och mer. Det är tufft det går inte att förneka.
Gå ut gör vad som helst, men bli inte sittandes och fundera. Sysslolöshet är ju jävulens redskap som någon skrev
här inne.
Kämpa på
Konstnären

Tror att vi är många som dövat både det ena och andra med alkoholen. Både stora och små saker, både medvetet och av gammal vana. Det är så skönt att få domna bort lite och slippa känna allt. Självmedicinering är lömskt. Läste precis vad du har varit med om och det skär i hjärtat. Klart att dina dagar av nykterhet kommer att öppna på locket till en brunn med en massa undanträngda saker. Man har ju utsatt både sig själv och andra för en massa skit när man har druckit. Kanske du kan, om jag får råda, ta kontakt med någon form av kurator/terapeut? Finns säker en del saker som du behöver prata om och få lite verktyg för att hantera. Nu tänker jag inte närmast på alkoholen, utan på tidigare upplevelser?

Tänker på dig och skickar kramar

Bra av dig 9 dagar. Låt känslorna komma fram, själv har jag gråtit floder. Det är mycket sorgligt
som jag bara har grävt ned i mitt undermedvetna. Har tagit sak för sak, men nu känner jag ingen sorg
över allt dumt jag gjort på fyllan. Tänker så här gjort är gjort och jag kan inte göra det ogjort.
Dom jag har gjort illa har jag försökt gottgöra på något vis.
Annars rullar livet på i nyktert tillstånd.
Heja dig
Konstnären

att mitt behov av att skriva här långsamt tunnas ut. Det går i vågor, mitt personliga behov, samtidigt som generationerna här avlöser varandra.
Nya kommer, några stannar och bildar ett sammanhang till tröst, stöd och handling.

I morse skrev jag en dikt. Det är länge sen. Mina tankespår har jag fäst här i långa ramsor och utläggningar. Det är länge sen vi konstaterade och skrev att det här är ett livsforum.
Så tror jag det måste vara för att vara verksamt "på riktigt". Alkoholen är en del av livet oavsett om det är på ont eller gott.

Av "min" första generation här är det Adde, Berra och jag som återkommer här. Vi mår fint idag och forum har en del i det.

Det här inlägget är ingen slutpunkt. Det är en del i min process till ett annat liv. Det bättre.

Igen ett steg.

Med önskan om en ljus söndag / mt

(Och så lyckades jag igen gå in och spara om mitt förra inlägg så att det får fel datum och kommer högst upp. Forumets små egenheter... men allt detta lite svårhanterliga "ramverk" må vara forum förlåtet. Det fungerar på djupet och det är det som betyder:)

...eller går fort, lite som den vill, eller rättare sagt som JAG vill...
Min bida tid har jag kontrollen över, jag kan styra över den genom att njuta av den som jag vill.
Stressa när jag behöver, slappa på eget bevåg utan alkoholen, det känns som om det verkligen är jag som har kontrollen.

Livet vid stugan är under min kontroll, vi är alla familjer här nu, och vi umgås så mycket vi bara kan.
Vädret är helt okey, har kunnat skött mina åtaganden och ta det lugnt när jag har velat.
Har slitit som ett djur och blivit svettig och skitig, svettats ännu en gång i bastun med svåger och svärson, tagit ett snabbt dopp i det iskalla men klara havet.
Suttit på bryggan helt näcka alla tre och tittat ut över solens glitter över fjärden och njutit av vad naturen ger våra sinnen, innan vi tagit den sista duschen och gått lös på grillen.
Suttit under paviljongen alla nio tills det blivit midnatt, tonåringarna har mått bra med sina paddor och mobiler, kanske tagit en fisketur när det varit alldeles för lugnt ett tag för att sedan låtit solen åter värma deras bleka hudar.
Alla mår bra, de som dricker mår bra, de som inte dricker mår bra de också, ingen fylla och inga dumheter, vi kommer i säng hyggligt.
Tråkigt?, nähejdu, det är nog så här det ska vara om det ska vara hållbart vid stugan, ingen orkar festa nätterna igenom och sedan sova bort hela förmiddagarna.
Tiden i solens strålar blir längre, dagarna blir längre och tröttheten kommer helt naturligt, det är så här det ska vara...
Fikar med nybakade kaffebröd, ätit vattenmelon när det varit varmt, eller haft eftermiddagsdrinkar när dagens göromål har lagts ner för dagen, men bara ett fåtal har druckit något med alkoholen i...

Ingen fylla, inget hat, inga stormar eller klumsigheter, bara ett naturligt sätt att leva och förhålla sig till varandra.
Har kommit mig närmare mig själv på sistone, älskar min tillvaro för tillfället, känner att jag verkligen har kontrollen på mitt liv.

Älskar min familj och de närmaste, känner att naturen ger mig livskraft och näring till min sinnesro.
Allting som tidigare kretsade runt alkoholen vid stugan har nu blivit det jag hoppades på, alkoholfri och problemfri.
Visst finns det problem, men inget som jag inte klarar av för tillfället, jag har krafter nog för att klara av dem, allihop.
Nykterheten gav mig mer kraft och hälsa.

Klockan är snart ett på söndagsmorgonen, ska lägga ifrån mig paddan och försöka törna in, hör hur grabben snarkar gott ifrån rummet bredvid.
Han har haft en lugn men uttömmande dag ändå, full av positiva upplevelser, han med, precis som jag.

Ännu en dag att lägga i de fina minnena, allt tack vare alkoholen, att den inte fanns, i mitt liv.

Mors Berra!

Hej hoppsan.
Som bekymrad och orolig närstående kan du prata med hennes läkare och berätta om din oro. Läkaren kan då i sin tur prata med din mamma och göra en bedömning baserat på den samlade info han fått in.
Läkaren har ju dessutom tystnadsplikt så du kan inte få någon återkoppling av honom.
Jag tänker också och undrar lite över hur din mamma egentligen mår efter sin hjärnblödning?
Kan det vara så att hon dricker i självmedicinerande syfte? Kan hon ha en depression, ångest eller trauma efter sin sjukdomstid?
Jag har förståelse för din oro och jag hoppas att du hittar hjälp för båda dina föräldrar.

Och gråter, inget speciellt o allt på en gång. Sörjer. Vad? Samtidigt skönt. Lättar nog sen. Ja alkoholen har dövat sorgen. Måste ta tag i den nu. Utan alkohol. Får väl låta tårarna rinna till de slutar. Ingen öl i alla fall . 9 dagar

Jag har faktiskt låtit bli drickandet idag!Men det har varit nära..Faktiskt så har era svar varit till hjälp!Jag har tänkt att "det finns en Wilja" där ute,som också kämpar. Nu gick jag in här igen och såg ditt inlägg Pellepenna och det stärker!Jag har också insett att det är helt galet då jag tänker och strider över alkohol. Det är ett tecken på att någon inom mig vill varna och hjälpa mig,innan det blir värre!Jag kommer att fortsätta tänka på er när det är som jobbigast!Tack igen!!:)

Det låter riktigt riktigt bra det där Adde!
Livslust och nöjdhet, nästan som lite nyförälskelse i luften ;-)

Oavsett vad, kul att det känns fint

//PP

Har tidigare varit involverad i ett uppdrag för ett bolag. Igår hade jag ett bokat möte med den nya styrelsen som tidigare i år förvärvat bolaget. Det visade sig att dom behövde hjälp med både högt och lågt. Den person som varit ansvarig för verksamheten hade just fått ta en "time out" på grund av diverse problem. Sjukdom hette det först. Men allt eftersom i samtalet fortgick framkom att det bland annat handlade om avsaknad av leveans, missade viktiga deadlines, överträdelser av befogenheter, utbrändhet, deppighet och ja just det, ni gissade nog rätt: Alkoholproblem. En palett av bekymmer som jag själv "nosat på". Ja, vad säger man då? Naturligtvis ingenting. Skulle annars ha varit en ganska kul tanke om jag sagt exempelvis: Oh, jag förstår. Jag har själv problem med drickat och har haft perioder då jag skitit i det mesta på grund av det ;-) Nej, det finns det väl ingen människa som gör? Man säger kanske på sin höjd. Hmm, ja det var ju olyckligt...

Så till veckan får jag se vilka svårigheter som kommer fram när man lyfter på mattorna och tittar.

Trevlig helg!

//PP

Och välkommen in. Alkoholist eller alkoholproblem? Tror nog att det är många av oss som frågat sig den typen av frågor (alla). Att ha dom, eller vilja va en, är nog lika lite eftersträvansvärt båda delarna. Sen känns det ju inte så lattjo att etikettera sig på det sättet heller. Man funderar naturligtvis på de många tankar som drickat förorsakar. Jag har själv stört mig ganska rejält på det, men samtidigt sett det som ett klart tecken att fortsätta med operation nykterhet. Tänker man på det hela tiden är man inte frisk i knoppen! Redan innan jag drack sista glaset tyckte jag det var ett brus i huvudet kring, om och runt drickat hela tiden. Den första nyktra tiden surrade tankarna permanent i huvudet. Som mygg vid ett Norrländskt vattendrag om sommaren. Det avtar, men för mig har det tagit lång lång tid. Det har inte stört så nämnvärt heller i och för sig. Nu idag när ett drygt halvår passerat kan det faktiskt gå ganska länge utan att jag tänker på det. Förutsatt att man inte befinner sig på platser där man blir påmind.

En sak är säkert. Alkoholgrisen har många trix i beredskap för att verkligen se till att det inte ska vara så lätt. Men just tack vare det blir varje delseger man sätter upp desto värdefullare.

Lycka till!

//PP

Om jag vill vara kvar även om han slutar. Drickandet måste upphöra helt och vägen tillbaka till förtroende känns lång. Jag vet bara att jag inte vill vara kvar i detta och att en förändring måste till inom kort. Jag stöttar hans vilja att söka hjälp och planerar samtidigt min väg ut. Det svåraste för mig är att få tag i en lägenhet i Sthlm. Känns knäppt att jobba på två fronter samtidigt men samtidigt känns det rätt.
Det är nog helt omöjligt för oss att förstå varför de väljer alkoholen före livet. Till slut tar den där drycken över deras hjärna helt.
En ganska lugn och skön helg här. Hoppas du oxå har det!
Kram

Hej!
Och tack för ditt svar!Vinet är också mitt problem...Jag börjar med att försöka lyckas med denna eftermiddag och kväll. Det första steget mot det nya. Fast jag antar att jag kommer att få stå "still" och trampa ganska mycket,innan fler steg tagits.. Menar då att stegen inte kommer att vara lätta att ta. Men även uppförsbackar lättar till slut :).Vi får som sagt stötta varandra!! :)

Det finns mycket mer erfarna här på forumet, men just här får du hålla till godo med mig ;-) Själv har jag inte druckit på en vecka! Jag vet inte vad man ska göra riktigt, men det enda som funkat för mig är att ta en liten stund i taget. Nu har jag klarat en sekund, en minut, en timma och till slut en dag. Tänk inte längre än varje stund - då tappar man greppet. Det gäller att inte ta det där första glaset. Tänk att nu väljer jag att vara nykter och det är bra. Sedan får vi se. Men nu är det så här. Då plockar man ner tillvaror i mindre beståndsdelar, vilka är lättare att hantera. Just nu är det så här. Sedan har det varit jätteskönt att få skriva lite här på forumet också.

Stor kram och lycka till!

Hej fobperra!

Här har du en annan nykomling som också vill förändra sitt drickande.

Känner igen "Jag kan känna på morgonen att jag måste sluta att dricka. Under dagen känns det ok. Men på em så är det bortblåst".

Det är då motstrategierna, ett annat "tänk" och andra planer behövs.

Precis som du söker jag tips kring hur man kan handskas mot suget, tankarna på (i mitt fall) vinet.

Jag tycker inte det spelar någon roll om det kallas alkoholproblem eller alkoholist. Ett problem är det i vilket fall. Och just detta problemet ska vi lösa, eller hur!?

Vi får ta hjälp av varandra och forumet.

Lycka till!

Sov på, ät på och promenera!! Du är på rätt väg! Kom igen!!!!! Du kan och du är inte ensam - kram till dig

Tack för youtube-klippet och ditt svar.

Ja, att få det nyktra jaget att växa är min önskan. Och det känns fint att ha hittat hit.

Tyvärr lyckades jag bara att hålla måndagen nykter (skäms).
Är ändå lite-lite glad för att jag lämnat kvar en liten skvätt i flaskan de kvällarna jag har druckit.
Det är ingen stor sak, antar jag, men för mig var det ett sätt att hålla lite i kontrollspaken.

Nöjd över att jag började reflektera över mitt drickande innan det gick på tok för långt. Jag vill ha en förändring, samtidigt som jag är rädd att släppa "vintrösten". Tänk så fort det gick att skaffa sig denna farliga ovana.

Hur talar ni med er själva för att lyckas?
Jag behöver lite stöd och kraft och peptalk.

På tal om blommor till altanen. Kastellen, du skriver att du gillar blommor, men att du inte har gröna fingrar, eftersom du glömmer vattna dem. Jag tror i och för sig att du numera kommer att komma ihåg att vattna dem ;-)

Du är helt fantastisk! Och vilka barn du har! Jag har just läst dina två senaste inlägg och sitter och gråter... Låter som du gjort en helomvändning och fokuserar på dig själv! Det är rätt. Barnen ser ju också hur stark du är och då blir du en god förebild för dem. Låt mannen göra sina egna val och själv få stå för dem. Du har gjort dina och står för dem. Shit - du är bäst. :-)

Funderade lite på mitt tidigare ex. Jag har nog egentligen också varit medberoende i hans liv. Han drack inte direkt när vi var tillsammans, men han betedde sig precis som en alkoholist. Jag hade precis festat stenhårt i ett år när jag träffade honom. Det var intensiv kärlek vid första ögonkastet och vi gifte oss snabbt. Bra drag? Inte. Han hade ett bagage som inte var att leka med, eftersom han kom från ett krigsdrabbat land. Hade varit med om fasansfulla händelser, men hade egentligen alltid haft det mer eller mindre svårt. Han accepterade inte att jag drack, vilket kändes ganska skönt efter min feta repa och jag slutade i stort sett helt. Men efter hand började han vända mitt tidigare drickande emot mig. Att jag var en hemsk människa som betett mig som jag gjort, att ingen kunde älska mig, att jag betett mig som en hora. Det visade sig att han hatade kvinnor som gick på krogen - trots att det var där vi träffades. Ingen kunde älska mig utom han. Han började kontrollera varje steg jag tog och var extremt svartsjuk. Jag lät honom göra det eftersom jag till slut trodde på allt han sa om mig. Dessutom använde han skuldargumentet stenhårt. Han som det var så synd om och han som varit med om så mycket - hur kunde jag, som bara var skit värd, ställa krav på honom/be honom hjälpa till hemma/säga emot honom osv. osv. Det var alltid synd om honom och därför kunde han bete sig hur illa som helst mot mig och alla andra. Fast särskilt mig. Det blev till slut en daglig psykisk terror som han motiverade med att han varit med om så mycket och jag var bara en skithora som inte kunde göra något rätt. Allt, och jag menar allt, var mitt fel. Tror till och med att det var mitt fel om det regnade... Jag orkade inte protestera till slut, utan grät bara. Gud vad han hatade att jag grät, det fick ju honom att må dåligt också. Så här pågick det i flera år och jag tänkte att om bara jag gjorde allt rätt och bra, så skulle han bli glad och må bättre. Efter en gräslig resa (också den till Gran Canarias) ville han skiljas. Idag är jag själaglad för det. Jag hade nämligen inte orkat ta steget själv. Det var det enda jag tänkte på, men hade aldrig klarat det. Utan jag hade stannat och dött hos honom. Vi flyttade snabbt isär, men efter två veckor hade han ångrat sig. Men då sa jag stopp. Inte kunde jag släppa in honom igen. Jag visste att jag inte skulle överleva det. Det ledde till ett halvårs total terror innan han försökte köra ihjäl oss båda. Det blev för mycket även för honom, så han skrev under skilsmässopappren och jag var, i alla fall på pappret, fri.

Efter detta var jag i hans nya lägenhet. Hela köket var fullt med spritflaskor...! Vad f-n är det här, sa jag? "Men M, du vet att jag inte kan kontrollera det där med drickandet". Jag påtalade hur illa han tyckt att det var att jag drack. Men då säger han att han behövde ha mig nykter för att klara det själv... Vad ska man säga... Jag var helt matt...

Varför berättar jag detta egentligen? Vet inte riktigt. Vill nog bara visa på hur stark du är som väljer att stanna kvar och väljer att gå din egen väg inom äktenskapet. Jag klarade aldrig av att välja att gå, innan han ville skiljas. Därefter fanns det dock ingen återvändo, men det hade aldrig kommit från mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du väljer rätt väg, att du ska orka hålla den och att allt ska gå bra för dig.

Sover för länge, promenerar långa sträckor för endorfinerna lockar samt äter för mycket godis. Jag måste blivit hjärnskadad från senaste fyllan. :D

Härligt! / mt