Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på dom med missbruksproblem jag träffat under alla mina vistelser på psyket. Det finns ofta någon som väntar på behandling eller druckit sig in i en psykos. Jag minns en man som försökt ta sitt liv med tabletter och alkohol för att han var så trött på sitt drickande som han var oförmögen att ta sig ur. Han hade legat i respirator i flera dygn. Han sa att hsn inte orkade supa längre men kunde inte sluta. Att om han åkte in till stan fast besluten att endast köpa mat slutade med att han kom hem med massa sprit. Han hade dessutom en granne i samma trapp som sålde smuggel sprit. En gång åkte han till Spanien med mål att supa ihjäl sig där, tanken var att ingen familjemedlem skulle hitta honom. Han checka in på ett hotell och köpte öl och enorma mängder Jägermeister och hällde i sig som en galning. Vaknade på sjukhus med akut alkoholförgiftning och läkarna sa att han var väldigt nära döden. Men han överlevde och kom hem helt ruinerad av alla sjukhus kostnader från Spanien.
Han hade inget hopp om att någonsin bli fri från alkoholen. Han hade gett upp helt. När kag tänker på honom nu tänker jag att antingen sitter han och super eller så är han död.

Så fruktansvärt sorgligt.

Du är inte dum i huvet.Du gav efter för en impuls men stod emot i 5 dagar.
Mycket mycket bra jobbat!
Själv klarade jag bara halva dagar i början som så småningom gick över till hela dygn osv.
Så i mina ögon har du varit mycket duktig.
Allla de impulser du klarar av att göra ingenting på så vinner du några millimeter i självförtroende och självrespekt.
Se dit mess som ett litet återfall.

Välkommen! Det ser ut som ditt inlägg inte riktigt avslutats. Gör gärna fler inlägg. Många har läst och ibland behöver en tråd lite tid på sig för att ta fart. Hoppas du finner det stöd du söker här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nej det är inte avtackning. Jag har ju meddelat medlemmar och dom som kommer att vi har en förtroendeklyfta eftersom de inte litar på mig.

Du måste rapportera hur det gått imorgon. Egentligen tror jag inte att du behöver vara orolig. Tänk om det bara är en avtackning för allt gott arbete du gjort. Du måste nästan ha med det i beräkningen och tänka efter hur du reagerar då. Jag har så oerhört svårt att tro att det är något annat, nåt som du gjort fel, och att människor skulle bete sig så illa och försöka sätta dit dig.

Mycket tänkvärt skrivet! Heja dig :)

Det var spontant, Rabarber :) Bra att du blev glad!

Så vacker vårkväll och istället för att sitta med ett glas (sorry, en flaska eller en kartong, man måste vara realistisk) rose vin har jag svettats i 1,5 timme på gymmet.
Vad ska man säga?
Om jag hade vetat att jag dör om tre månader skulle jag nog ha valt rose.
Men jag vet inte! Kanske är det bestämt att jag ska leva tills jag blir 80??? Inte så roligt att bli leva som alkoholist då, rätt så jobbigt antagligen.
Dumt att inte veta i förväg.

Trötthets känsla och en gnutta vemod.
Hade ett tufft möte idag, gick bra men det är en av mina triggers. Jag ger allt blir ofta helt slut och efter vill jag ha belöning.

Tanken på öl flög i mig, köpte alkoholfri och njöt, tror jag även var törstig!

Vemod över ett livslångt beslut som känns övermäktigt, hjärnan vill börja dividera. Jag tänker trött inte alkohol i dag eller i morgon iallafall!

Håller med föregående talare! Du behövs här! Vi är tacksamma för alla råd du ger, all pepp och motivation! Den erfarenhet du kan förmedla! Du är många våras förebild.

Pls stay!

som "lyckats" Äntligen fri! Du bidrar med en erfarenhet som vittnar om att det kan gå bra, du har visat att det är möjligt att ta makten över sitt liv. De berättelserna behövs här! / mt

Är jag dum i huvudet eller?

Släpper garden en sekund så har jag skickat iväg ett meddelande till honom. Inser i och med hans svar att vi är ett passerat kapitel. Han har inte stått ut med mina krav, lättare att fortsätta dricka istället för att söka hjälp. Tragiskt!
Jag önskar honom lycka till och han får höra av sig när han är en nykter alkoholist. Så mycket tid och tårar som jag lagt på denna man som har varit mig såååsåååå kär.

Jag kommer inte säga så mycket för hag har inte så mycket att säga. Om man nu anser jag felat så få de precisera detta. Handlar det pengar kommer jag nog bara säga att om ni anser något felaktigt så kommer jag återbetala varenda krona. Jag kommer dock säga hur jag mår, att jag fått diagnosen måttlig depression och att jag nog haft denna ganska så länge MEN att allt på sista tiden utlöst det sista. Jag kommer också att säga att bara vill gå vidare med mitt liv, tillfriskna och klara av min framtid. Jag frågade min kollega i valberedningen om vad de sa om mig förra veckan när de haft möte. Bara positiva saker sa Ben. Att jag verkligen engagerat mig och lagt ned massor med tid. Jag kommer nog bryta ihop imorgon är jag rädd. Börja gråta för jag orkar verkligen inte fler motgångar. Då kommer jag nog att braka in i den berömda väggen.

Tänker på det när jag träffar folk på promenaden, i affären, på jobbet, att det kan vara någon av er? Förmodligen inte med tanke på att vi är över 9 miljoner i Sverige, men ändå.. Jag läser olika trådar, och saknar vissa på forumet. Jag fantiserar om vad dom kan tänkas göra om dom inte skriver här på länge. Vissa klarar väl av sina problem och försvinner från forumet. Andra orkar inte skriva när det är som jobbigast. Vi använder forumet på olika sätt. Jag samlade information hela tiden fast mitt missbruk av a ökade. Jag funderade mycket och pratade med människor som hade erfarenhet av missbruk på något sätt. Någonstans så visste jag att jag skulle kunna sluta, med hjälp, men oftast kändes det hopplöst. Det blev värre och värre. Dom vuxna barnen pratade om problemet varje gång vi sågs. Hemma började missbruket visa sig i form av ofärdiga projekt, säckvis med tomburkar att panta allt som oftast, besvikna barn när jag var full, mm mm. Ändå en fasad som kanske såg ok ut. Umgänget bestod oftast av andra vänner som dricker mycket. Och dessa bastukvällar (förtäckta fyllefester) som allt som oftast slutade i gräl eller sambo som slocknade i soffan. Jag har trott en massa saker om a-missbruk och beroende som inte stämmer, eller som jag missuppfattat. Tex att man kan sluta med a utan att det har gått helt åt skogen. Tidigare så skulle man nå botten, men jag förstod inte att det var väldigt olika som botten såg ut. I mitt fall så var det nog mycket nära a missbruket gett bestående konsekvenser för jobbet, kroppen, psyket, utseendet, ekonomin, hälsan, mm. Det hade redan gett konsekvenser i relationer inom familjen. Mycket gräl, besvikelse, skam. Jag hoppas vi alla som har problem med a kan klara av det, förr eller senare. I början kanske vi tar små steg... men sen behöver vi vidga vyerna och tänka på vad vi vill få ut av livet så att vi lever det liv, vi själva vill och önskar....Kram <3

Sisyfos tack. Ja det har faktiskt blivit en vana. Tänker aldrig lr nästan aldrig på alkohol. & när jag tänker på a är det på ett annat sätt än förut. Var ju nykter i 6 mån innan mitt återfall. Det var inte vita knogar men tänket fanns inte där fullt ut.

Den 31/8 tar min alkoholbehandling CRA slut lika så min arbetsträning. Jag ska prata med min socialsekreterare idag om att börja utredning för behandlingshem. Det tar troligen lite tid har jag förstått. Så om jag blir beviljad behandlingshem blir det nog i september. Känns som en bra planering som jag kan vila tryggt i.

Nu återstår ju hur mycket promille jag hade vid rattfyllan väntar bävande! Vad händer sedan? Rättegång, fängelse, fotboja, tappat körkort i 2 år, 1 år??? Vet ju ingenting!! Blir frustrerad när jag inte har koll på läget. Fast jag tror att jag kan hantera beskeden på ett bättre sätt nykter iaf. Det straff som blir måste jag ju ta. Har ju inget val. & att ta till flaskan är det inte tal om. Det gör ju inte saken bättre. Tack för inlägg :)

Hoppas du hade ett bra möte med kuratorn och att du kanske får hjälp på ett behandlingshem.
Känns som att det börjar bli en vana att inte dricka. Det är skönt att vila i "jag dricker inte". Lycka till med allt.

Hej på dig!

Hur har du det i sommarvärmen?

Kram

Tänkte just det samma. Hoppas allt är bra med dig. Lite nyfiken på hur det går.
Kram

Där är du ju Darling! Tack för livstecken!
Hoppas att du får lite lugn fram över.
P&K till dig <3

Kära Mange,

förstår verkligen att du mår dåligt... De behandlar dig utomordentligt dåligt och du förtjänar faktiskt inte det. Enda anledningen att hemlighålla anledningen till ett möte är typ suprisefest/avtackning... Allt annat blir psykisk terror.

Du har fått goda råd ovan och jag måste också hålla med om att du INTE får säga något imorgon eller svara på något. Du tar in informationen och ber att få återkomma. Oavsett hur litet eller hur stort det än är. Vad det nu kan vara. I det här läget är du både utsatt och oförberedd, så rådet att ta med sig någon är inte fel. Sedan så tänker jag att du bör spela in samtalet. Det är inte tillåtet, om man inte informerar om det först. Men det kanske ändå är bra att göra i alla fall.

Sedan tänker jag att du måste försöka hålla dig lugn och neutral under mötet. Om de lägger fram fakta eller information - kommentera endast med "jaha - det här får jag ju ta och titta på och återkomma med". Var lugn, i alla fall på utsidan.

Slutligen så önskar jag att allt ska gå jättebra för dig imorgon. Att vad det nu än är - inte är något. Tänker på dig jättemycket och skickar styrka!

Hej aeromagnus,
kom ihåg att du går på mötet imorgon för att bli informerad. Du ska inte prata särskilt. Du skall lyssna och sen be att få återkomma.
F.ö. har jag svårt att tro att det blir polisanmälan. Det är mänskligt att fela. De har själva gett dig beröm, berättade du, de har sagt att du lagt ner stort engagemang. Jag tror att du kommer att bli saknad som fackrepresentant. Jag tycker att det är synd att du slutar. Engagerade fackrepresentanter är guld värda.
Vad kan få dig att känna dig mindre eländig? Vi här tänker på dig.

Skönt att polisen verkar med på idén om behandlingshem.

Ramlade tillbaka igår. Hade kommunikation med soon to be ex wife. Dels bokning av tid hos jurist, vilket var ok. Sen massa fram och tillbaka om sonens födelsedag. Usch. Kunde inte träffa H heller.

Sömnen är upp och ned. Ibland bra och ibland noll. Ska ta upp detta med min psykolog 19e maj. Se om man kan få mildare insomningstabletter. Jag går mest och grunnar på mötet imorgon. Målar upp det värsta. Polisanmälan fängelse arbetslös familjen blir lidande.
Jag känner mig allmänt som en misslyckad alkis som ligger alla till last.

Jag lever.
Super inte.
Snusar inte.
Jag har fetnat.
Jag har inte haft nån ro att läsa & skriva här.
Det är mycket nu.
Jag återkommer.

Jag tycker om er.
Puss och kram till alla som vill och behöver.
<3

Tack för alla tips och lyckönskningar! Hoppas verkligen det blir bättre. Har hört så mycket läskigt som kan hända om man slutar tvärt, tror det påverkar sömnen med, rädslan.