Senaste kommentarerna i forumet

Heja dig! En dag till! Du kan & vill! KRAM

Tack själv! Måste kännas fantastiskt att kunna se så nyktert (i dubbel bemärkelse) på din mans val. Du gör vad du kan och han gör sina egna val. Det du skrev om barnen var en ögonöppnare. Hur man än gör så har man ju en alkoholist närvarande alternativt frånvarande... Att lämna barnen till en drickande pappa och sedan inte kunna vara där och skydda dem måste vara ännu värre än att orka sig igenom eländet tillsammans...

Fortsätt kämpa och vara stark för dig och dina barn! KRAM

Ja, du snubblade på en sten, men nu har du rest dig upp igen. Om det kan vara någon tröst snubblade
jag många ggr. Nu blir du starkare och kan gå vidare. Promenader rensar hjärnan bra.
Nu ska jag ut med vovven och hem kommer en glad hund och nöjd konstnär.
En dag i taget är min livsfilosofi
Kram
Konstnären

..för att möta nästa, finns det?

När man mår så j...vla piss efter en bakfylledag, så känns det övermäktigt på något sätt.
Om jag överlever den här dagen, klarar jag av nästkommande?
Framtiden brukar inte vara så ljus i sitt sinne, man har fullt upp med att älta allt som flashar igenom ens huvud idag, hur ska då morgondagen se ut om den här är en skärseld, man orkar inte se det, orkar inte tänka på det, det blir för mycket av allting.

Så brukade mina dagar se ut, fyllda av en hemsk ångest, vad hände, vad gjorde jag, vad sade jag???
Hatar alla människor mig nu, är det oförlåtligt?
Finns det överhuvudtaget en framtid kvar, har jag förbrukat allt förtroende jag hade kvar?

Det brukar avta, men inte lösningen på problemen, bara ångesten som svalnar.
Blir det rätt då, löste sig alla problemen, eller finns de kvar, alla minnena hos de jag mötte.
Vi vet inte, vi hoppas på att minnena förtvinar bort, att alla ska glömma, att jag ska försvinna, bort ur tomma intet.
Min självkänsla raderas bort, mitt ego suddas ut, allt tack vare alkoholen....

Är det bra så, är det så det ska gå till, känns det bra?
Absolut inte, det är ju fördjävligt att det ska bli så gång efter annan, eller rättare sagt varje gång.

Alkoholen är inte bra för någon, om tillvänjningen sker för ofta och för mycket.
..och ändå tillåter vi oss detta, precis som om det aldrig hade hänt.

Ångesten lindras med att dagarna går, och sedan är det som om det aldrig hade hänt, vi gör ett nytt försök och glömmer förra gångens konsekvens.
Va, igen!

Den bittra smaken går aldrig ur av alkoholens efterdyningar, den sitter i och bryter ned oss, låt den bara få återupprepa sig tillräcklig många gånger så kommer vi dit.

När slutet är nära, när livet känns kört i botten, inget finns kvar, så har vi en grej kvar, möjligheten att kunna säga nej...
Nej jag ska inget mer ha, jag ska straffa ut den som bryter ner mig, jag ska stå emot trycket och vara min egna chef.

Jag kan jag vill jag ska, har ingen annan att bevisa något än för mig själv, och jag kan inte lura mig själv igen.

Mitt liv, mina beslut, kan ingen stå ut med detta så är det inte mina verkliga vänner, riktiga vänner förstår innebörden.
Ska jag ens behöva förklara för dem, viktiga vänner förstår att det är ett svårt beslut, stötta istället för att fråga.
Fråga kan de göra när även jag själv är övertygad helt och hållet, har svårt nog med mig själv.

Denna dag kan jag inte ha ogjord, men morgondagen kan jag påverka, och dagen efter denna, att följa det jag tror på.
Det som förgör mig behöver jag inte nära längre, inte ens lägga en tanke på.

Om backspegeln tar all din uppmärksamhet, vik den åt sidan eller bryt av den, se framåt och välj den väg som för tillfället känns bra.
Känns inget bra, avbryt färden och sträck på benen för en stund, allt måste inte gå framåt, det är okey att vila en stund.

Livets färd går inte alltid spikrakt, men vi har en möjlighet att bestämma hur fort det ska gå.
Och går det långsammare hinner vi väja i tid eller åtminstone fundera på hur vi ska lösa situationen.
Åker vi med en annan kan vi säga åt honom att ta det lugnare, eller be honom stanna för att kliva av resan.

Berra

Av att läsa hur du har det! Vilket helvete du lever i! Är du helt ensam i detta? Har inte ord! Kära du kram

Själv har jag kämpat fram o tillbaka i ett år innan jag fattade att jag verkligen är alkoholist. För varje bakslag går det lättare att hålla ut. Det är ju inte svårt att sluta dricka. Problemet är att inte börja igen. Jag tror inte heller det är hela världen. Du kämpar framåt och det är bra! Himla bra! Kämpa på. Imorgon är vi nyktra!

För stödet . Idag känns det bättre. Ska ta en dag i taget. Ännu en helnykter dag. Så underbart det är. Tack till alla er därute. Läser mer än jag skriver. Ska bli bättre på att ge respons. Det betyder så mycket.

Hej M och tack!
Ditt känslosamma sätt att uttrycka dig gör mig glad och jag växer några centimeter, tacksam för det!
Tack för att du delar med dig av din bakgrund. Jag förstår att det inte varit lätt för dig och det låter som att du befann dig i en destruktiv situation. Jag är glad att du är på en bättre plats idag även om du kämpar nu också. Kanske är förutsättningarna bättre nu till ett rikt liv?
Jag fortsätter att gå på al anon möten och har varit där nu ikväll.
Kom hem och maken hade druckit, i smyg förstås, och kamoflerar med folköl...
Förut hade jag blivit upprörd, sabbat stämningen vid middags bordet och förmodligen konfronterat med anklagelser för att sedan gå upp till sovrummet och fortsätta vara upprörd och känna mig sviken... men inte nu och det är så jäkla skönt!!
Hans val, hans problem! Nu fick han inte glädjen av att tillbringa kvällen tillsammans med familjen. I min värld så är det jag som dragit vinst lotten!
Jag tänker ibland på att barnen tidigare har burit på alla dom där jobbiga känslorna av besvikelse och brutna löften pga mig. Samma känslor som nästan knäckt mig pga min man. Jag tänker på det, minns men jag slår inte längre på mig själv över det.
Det är viktigt att inte glömma men man måste gå vidare och fokusera framåt.
Nu när jag tänker på hur jag har låtit alkoholen påverka mig och mitt liv så känns det nästan overkligt att det handlar om mig! Ganska sjukt har det varit och jag vill inte tillbaka dit igen! Ju längre tiden går desto mer övertygad blir jag och desto mindre vill jag dricka. Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin kommer att vilja prova igen men man kan aldrig vara säker så jag fortsätter att vara på min vakt!
Jag måste säga att 12 stegs programmet verkligen passar mig! Jag blir så stärkt av dessa steg och jag känner stark övertygelse om att det är med hjälp av dom som jag kommer finna min ljusa framtid!
Det kanske inte passar alla men jag tror att det har mest att göra med hur mottaglig man är eller ej. Mig ger det sinnesro!
Idag har vi äntligen fått båten i vattnet så det är skönt. Blommor till altanen har vi inte hunnit med men det kommer när det kommer.
Jag har iallafall haft en bra dag idag tillsammans med maken och barnen! Att dessutom få avsluta dagen med ett möte var ett plus!
Jag har tänkt på att inte tjafsa och diskutera så himla mycket om alla detaljer hit och dit, och att inte villkora allting.
Istället är det Jag som styr mig, Jag som sitter vid rodret över mina val!
"Jaha du valde att göra sådär, jamen då väljer jag att göra såhär"!
Jag väljer och visar det genom mitt agerande istället för en massa diskuterande som inte leder någonvart. Befriande skönt och jag slipper bli upprörd, barnen slipper uppleva att jag är upprörd.
Däremot upplever de en drucken pappa och bonus pappa men det kan jag inte skydda dem ifrån. Det får han själv stå för!
En del tycker att man ska lämna för att skydda barnen men skydda dem från en förälder som är aktiv alkoholist går inte!
Mina pojkar har en alkoholiserad pappa, han har brutit kontakten med barnen och det påverkar dem i allra högsta grad!
Om det är en närvarande pappa men som dricker så kan man verkligen inte skydda barnen när dom är hos honom och förbjuder man kontakt pga drickandet så far barnen också illa...
Hur man än gör så påverkas barn till aktiva alkoholister negativt! Den enda som kan förändra det är alkoholisten själv genom att bli nykter!
Jag hoppas att min man når den insikten men det är inte upp till mig, den resan måste han själv vilja göra!
Kram

Vet precis hur det är, jag gillar också att dricka och festa men har inga begär, men min man blir värre och värre.Vet inte hur det ska gå men tror att det inte finns någon återvändo. Om jag inte slutar helt med vin, vilket jag inte vill. Jag vill ha ett normalt liv!! Hur ska jag göra, älskar min man så mycket, mår illa hur jag ska göra. fan fan fan....

Ja du lilla Anna, nu vet du det igen... Been there done that oändligt många gånger. Till och med efter att jag tagit mitt beslut efter tretton helgen så var jag tvungen att "prova" efter några veckor. Det som skulle bli vin till middagen endast en kväll blev istället vin, öl och drinkar i två hela dagar... Efter det har jag inte druckit en droppe alkohol!
Ibland är inte hjärnan övertygad men nu när du provat så kanske hjärnan har förstått det du sagt hela tiden! Nämligen alkohol är ingen bra idé för oss som inte kan hantera den.
Livet är så fantastiskt mycket bättre utan alkoholen, jobbigt till en början men värt varenda kämpande sekund! Jag lovar!
Skickar massor av styrka till dig! På't igen bara, ge inte upp!

Mår skit men det går väl vidare.....det där livet...

Det har varit så fantastiskt fint och underbart länge nu...men så är vi åter i helvetet. Dag 12 och han är fullare än nånsin.Jobb i morgon och jag vet ju innerst i hjärtat att det inte kommer att gå. Detta är katastrof. Han har ett megastort uppdrag som kommer generera enormt med pengar till vårt företag. Hur blir det med det? Kommer han förlora det?
Jag mår så dåligt så jag har känt mig tvungen att själv dricka för att orka. Jag blir ju givetvis inte som han, jag kliver upp på morgonen, kan jobba, köra bil och vara normal men ändå känns det ångestfullt. Jag mår så dåligt av alkohol och då pratar vi små mängder. Kanske det som gör att han inte kan sluta? Jag triggar honom. Gode gud. Hjälp.
Måste jag som inte har problem sluta helt för att få honom att sluta?? JA det är värt det! Jag älskar honom. Punkt.Men vill jag? Stora frågor? Men han ligger utslagen, helt borta, kvicknar till liv ibland och tigger om ett glas så att han inte ska må illa. Han är så rädd att börja spy. Det kommer till slut ändå.

Hur har det gått? Förlåt att jag pratade om mig själv...

För det finns inget sug i honom en vanlig dag, han kan vara helt utan i två månader utan problem....och oftast kan han dricka lite vin till maten utan problem också men ibland när jag själv är partysugen, så ramlar han till slut igenom...och blir stupfull i flera dagar i sträck numera. Förr var det en dag, sen bra och jobba som vanligt. Nu är det flera dagar i sträck, nu är han inne på sin 12 dag. Mer eller mindre stupfull varje dag. Ljuger varje dag att nu är det den sista, han behöver bara lite vin för att landa och inte må illa. Jag är en idiot och ger honom och sen är han nästa morgon uppe med tuppen och dricker sprit som jag har. Han har snott så mycket fin sprit från mig...
Han hatar när jag gråter men jag ska stå ut flera gånger om dagen att han gråter och är förtvivlad....

...så är jag här och skriver några ord igen.
Hamnar ofta i en typ an "stand-bye"-läge.
Nu har jag kommit ytterligare ett steg närmre slutet på detta.
Min ork är slut, sen länge, men orkar inte vänta och för att komma vidare måste jag handla.
Idag har jag kommit ett steg vidare. Det ska bli skönt komma hem till familjen och samtidigt avsluta det destruktiva som aldrig kommer ändras.

Det är så sorgligt och orättvist att inte kunna nå fram och ideligen bli dömd och bedömd med negativa ögon av mannen jag fortfarande vill tro vill väl men inte vågar släppa gardet. Så tråkigt och tragiskt alltihop! När han menade jag är orsak till hans illamående finns ju ingen startgrop kvar...

Jag vill ingen illa, aldrig velat...

Tack för ordet och platsen!

Mår riktigt riktigt dåligt och måste ge mig tiden och platsen att sörja nu innan jag förgås...

..på dig nu, ofta och särskilt under förhandlingen. Det är en mycket obehaglig situation att befinna sig i.
Lita på din advokat!!! Lyssna på vad mannen säger men försök hålla det ifrån dig. Det är så smärtsamt se, höra och bli utsatt för allt det manipulativa. Att inte få möjlighet kunna framföra hur det egentligen varit och är. I det sammanhanget är det fakta och advokaternas arena.
Tråkigt nog ser domarna detta ofta och är oftast slipade och förstår mer än man tror trots att ritualerna känns omänskliga och, som jag upplevde, orättvisa eftersom det blir obalans i vad som ges huvudvikt i förhållande till verkligheten.

Håll huvudet högt och kallt så långt du förmår...

Du är stark och sund! Låt ingen annans ord få dig tvivla på det i trängt läge. I mitt fall var det ena slaget efter det andra rakt i maggropen de gångerna. Tanken på barnen höll ihop mig, de litade på mig och det gav oanad styrka!

Du är bra som du är just för du är den du är!

Kramar och styrka i mängd!

Ja visst är känslan härlig för stunden..men när vi nyktrat till..vilket man ju gör förr eller senare...så är det som du säger..bara ångesten kvar...

Och helt ärligt så kommer fyllan aldrig vara värd den hemska känslan som uppstår dagen efter....har just nu sjuk ångest..minnet kommer tillbaka lite i taget från igår...och jag kan ju säga att hade jag haft en pistol nu så hade valet varit enkelt...

Så hur fan är man funtad som utsätter sig för det här? Visst, det är en sjukdom...men valet att ta första glaset är ju ändå mitt...om jag ändå kunde lära mig att tänka efter före...

Hoppas du låter bli ölen och får en fin kväll!

Det där med att alkoholen slår ut mättnadskänslan är också säkert rätt...helt sjukt vad mycket man kan dricka och äta...utan att känna något stopp...

Så att lägga ner alkoholen har ju många fördelar...

Hoppas att du lyckas lägga ner innan det gått för långt...blir ju inte direkt lättare...

/mic

Det var just det där med "mer o mer o mer"... Känslan är så himla härlig för stunden! Därför försöker jag fokusera på ångesten efteråt och eventuella långsiktiga resultat. Ölen får jag väl ta och prova nu när han ändå köpt dem. Blir det en trigger så får jag undvika dem också. Drack 0,7% cider i torsdags på en firmafest. Jag körde bil så hade inget fokus på att dricka. En kul grej jag iakttog. Jag blev proppmätt fort men de andra fortsatte äta och äta. Alkohol slår verkligen ut mättnadskänslan. Kalorierna flödar.

Du har rätt när du är skeptisk..för min del så behövs det inte mycket för att kroppen ska gå igång och längta efter mer...o mer...o mer...

Det är ju därför vi är här...vi fixar det helt enkelt inte..

Kanske fixar du 0,5 ölen,kanske inte...

Är det värt att chansa?

Frågar du mig är svaret enkelt..men det är bara du som kan bestämma..

Livet kan va väldigt fint...och det kan också va ett rent helvete..

Alkoholen är för många det som gör livet till ett helvete..

Heaven or hell?

Enkelt,eller hur?

/mic

Jag såg så ölsugen ut så han kom hem med alkoholfria öl. Är lite skeptiskt. De innehåller faktiskt 0,5% alkohol.

Ja jag vet...jag är jobbig...menförhoppningsvis ska jag inte skriva mer efter detta....

Mår så dåligt att det är min enda chans att på något sätt överleva dagen....är att skriva,skriva,skriva...har försökt tänka...och försöka slinga dimman..
Från igår....men det går inte...det gör så ont..är så svårt...jag vill inte,orkar inte tänka än...

Somnade en stund...vaknade kallsvettig och önskade...att allt var en mardröm....men nej det är tyvärr inte så...allt är högst verkligt...och overkligt...

Kan inte för mitt liv förstå hur jag satte allt på spel igår....

Just nu är det bara...

Ångest.Ångest.Ångest.

Såg min spegelbild nyss...ingen skön syn...hade ett blåmärke över kinden som jag inte har en aning om hur det gick till..

men den fysiska smärtan kan jag hantera...den psykiska däremot...äter upp mig....

Over and out .....

/Mic

och livsvän! Tänk att vi möttes här. Tänk, alla dikter och sånger... Och tänk att du tittade in här just idag :)

Från dig till mig:

Hon är på jakt efter solen
hon har seger i sitt steg
hon går rakt in i ljuset
hon må vara rädd men aldrig feg
hon vågar vinna över rädslan
hon kan se sin rädslas grund
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund / Lisa Ekdahl

Och från mig till dig:

Vad för mår väl en snigel
mot en pansarvagn.
Ingen glödgas till mjöl inne i den.
Den rostar inte omgiven av lik.
Den mosar inte in någon i asfalten.
Knappt den gör en blomma förnär.

Men snigeln är snabbare.
Den når fram.
Den rör sig bland sådant som växer.
Den tar en omväg runt den brinnande staden.
Den har tiden på sin sida.
Den, liksom vänskapen mellan mänskorna. / Claes Andersson

Var inne och kikade som hastigast och läste ditt senaste inlägg här nedan, och vill bara lämna ett litet (men med värme) avtryck här i din tråd. Mina två trådar, först den i "förändra sitt drickande" och senare den här i "vidare livet" är kvar här, någonstans i den täta väven. Tänker ofta på alla forumvänner från "mitt" mönsterstråk, och är så tacksam och glad över att få ha kvar någon av dem även utanför forumet idag. söndagsram från Victoria

En helt annan sak att göra det...i verkligheten...

Jag vet ju att du har rätt...jag är verkligen överallergisk..men som du säger? Jag lyckas förtränga det...gång efter gång efter gång...

Min sjuka hjärna minns bara den gången det faktiskt funkade bra..typ en gång av 10...resten är ju bara ren otur? Eller hur? Jo,tjena

Tyvärr så gick jag ju för långt denna gången...kastade mig handlöst utför stupet med tron att jag kan flyga...

Det blev ju såklart krashlandning...den värsta i mitt Li..och då trodde jag att jag upplevt det mesta...jag hade fel...jag vet helt ärligt inte hur mitt liv
Ska kunna fortsätta efter detta..

Så illa är det...

Dina ord värmde mig för en sekund...sen blev det ännu värre..när det blev så uppenbart vad det är jag gamblat med...

Får jag EN chans till,...

Tyvärr rök nog min sista igår...

Vill trots det tacka dig för allt klokt du skrivit här genom åren...utan det hade jag varit i detta läge för länge sen...

Att jag inte lyssnade mer på vad du sagt...

Allt eller inget...det är ju egentligen så enkelt...

Hoppas andra här lyssnar mer och bättre än vad jag gjort..

Ha en bra dag Berra, njut av livet...det är du värd!

Så måste jag ju försöka...

Innan du köper det där sexpacket...läs hur det gick för mig...tänkte som du igår em..lite rosevin kan väl inte skada??

Ja du kan ju läsa hur det gick för mig....det som började så oskyldigt...blev mitt livs största mardröm..

Så vad du än gör...ta inte ens en lättöl..det är inte värt det...

Köp hellre 10 glassar och njut av att leva...

Alkoholen gör tyvärr att man glömmer bort vad livet EGENTLIGEN handlar om....

Kämpa!

Du fixar det...bli inte inte sån jävla loser som mig...

/mic