Senaste kommentarerna i forumet

Underbart kul att läsa!

Det är en ny dag i morgon! Ta en dag i sänder. Du kan inte lösa alla problem samtidigt. Det är möjligt att du kommer fram till att du ska lämna mannen men du behöver komma ifrån ditt destruktiva drickande innan du kan tänka klart. Säger jag, av alla människor.......! Kram

Ge dig inte! Flera på forumet har testat naltrezon och tycker att det är bra. Själv tar jag antabus och tycker att det är suveränt. Det viktiga är att du tar den hjälp som finns att få. Kram !

Skall besöka en läkare igen! Nu vill jag ha naltrezon eller Campral. Fixar inte själv.... Vad är bäst? Livrädd att få mer droger... Håll tummar!

Fan va bra att du tar tag i ditt liv, slå dig för bröstet för det! Vi lever ju bara ett liv och det är dumt att lägga det på saker som du inte minns, ångrar och kostar mer än det smakar i det långa loppet. Jag lovar dig att du kommer att tacka dig själv om du gör detta nu och inte om tio år.. Men, gör det för DIN skull, ingen annans.

Angående antabus så är det bara ett stöd och det hjälper dig med ditt beslut om en paus. Bra att ha när impulserna kommer. Sedan måste man ju kunna stå på egna ben efter antabusen också..

Lycka till!!

Jag känner igen att inte våga berätta här, men sök hjälp - samtalskontakt, socialtjänst, AlAnon, kvinnojour?

Ibland är känslan förlamande, men du har tagit dig så här långt, man får vara ledsen och svag - du får också vara ledsen och svag, och knäckt och frustrerad, men känn styrka i att du tagit dig så här långt, du har också styrka i dig!

Härda ut lite till, och sök hjälp!! Jourhavande präst? En vän? Prata med någon!

Och det låter platt nu, men det finns lösningar...
Kram till dig!!

Kan det vara så enkelt att du känner dig ensam på nått vis? Därför du dricker själv lite nu och då? Om det är så, vad skulle Du kunna göra för att förändra det?

Är så slut. I hela mig. Känner mig ledsen. Trött och håglös. Men kör game face on hela tiden. På jobbet och hemma. Han fattar inget, tycker allt är som vanligt. Hur länge orkar man?

Har sådan ångest!! Hur ska det någonsin bli bra igen. Kan inte berätta allt här, är rädd att någon som inte ska läsa läser . Är rädd att jag inte ska hålla ihop o orka o hur ska det då bli. Vad gör man när man känner sig så här hopplös, finns det nåt att göra?

Så blev det lillördag och vin...fast jag bestämt mig för att sluta. Å så blev det bråk över en struntsak, tror det var mitt fel. Är bara så trött på honom och vill faktiskt ge igen för allt skit han har utsatt mig för. Har lust att skada honom som han har skadat mig. Hatar honom så. Önskar att han försvann. Friskt eller hur?

Det går bra. Inget sug, egentligen ingen saknad heller. Tycker mest det är skönt att slippa. Passar på att använda all nyvunnen kvällstid och nyktra tillvaro att göra nya saker..ni vet de där, "åh, det där skulle jag vilja börja göra"-grejerna jag ofta pratat om men aldrig haft energi till..träffar mer människor nu, gör roliga saker för mig själv och barnveckorna är fantastiska! Så mycket mer närvaro..inte för att jag ju drack SÅ mycket eller ofta med dem dagtid utan det var mer ångesten som ställde till det då.. Ångest över att vara bakis från kvällen innan och därför inte riktigt orka vara närvarande och en rolig och aktiv mamma på dagarna..dåligt samvete. Nu orkar jag och vi gör en massa, vi umgås och pratar och jag älskar att bara vara med dem när jag bara kan få vara glad och veta att jag faktiskt gör mitt bästa varje dag med dem..:) De är också gladare nu när de får mer av mig.. Det är härligt :)

Hah, tänk vad coolt om du och jag skulle träffa varandra på AA och fatta att vi var FM & LN från Alkoholhjälpen! :D

Förstår känslan av att motivationen tryter. Då måste man ta ett steg åt nåt håll. Få se, imorrn är det torsdag, då ska jag nog ta och knalla iväg på ett möte igen. Har till och med fått medalj, FM! Halvårsmedalj! Bara att lyssna på andras delningar är värt så väldigt mycket. Igenkänning, nya intryck, nya infallsvinklar.

Sköt om dig, du med, kära systeryster. ♥

Tack, tog mig o handlade idag istället.

exet har nu i ett tappert försök att rädda sig själv flyttat hem till sin mamma för att inte isolera sig i stugan över vintern.Skitbra tyckte jag och alla andra.
Så går jag förbi idag då hon bor nära mig och vad ser jag om inte exet som står och urinerar mot husväggen.Jag kan ju inte svära på att han var onykter,men vägen till baksidan av huset var bara några meter till och hade han varit nykter så borde han ju ha förpassat sig dit istället för alla att beskåda.
Och ännu ett hopp(inte för oss som par,men för honom) krossas.
Ska nu hans mamma ta hand om sin försupne son,över 80 år som hon är.Vem ska annars göra det?
Hans döttrar,syskon eller sjukvården?
Så sorgligt och jag känner mer och mer ett sunt avståndstagande och ett stort beklagande att situationen bara verkar förvärras för honom...

som går på AA- möten. Kanske vore nåt för mig också för jag känner att motivationen inte är lika stark längre...
Sköt om dig, Systeryster ❤️

Att du tänker på det betyder att du redan är inne i en process. Det man så klokt ska göra är ju att tänka sig in om framtiden tex tre år.

Kan tyckas simpelt för ingen vill väl tänka på sig själv som ännu mer nedgången. Men jag tror, och jag vet, att i mitt fall så är det så att jag egentligen VET att det redan är för sent att välja. När man ständigt har tankar på alkohol dagligen har man nått för långt i en karriär man inte vill göra.

Har nu varit nykter i en vecka och det allra bästa är precis ögonblicket när jag vaknat, innan jag hunnit fatta att jag inte är bakfull. För att sedan komma på att jag faktiskt mår ok jag tänker att jag använt alkoholen till att ursäkta mig med att inte ta itu med problem.

Känslan har gett mycket ork över att . Man kan hitta hur många orsaker som helst att fortsätta det är det som är så hemskt.

Jag önskar dig och alla andra på forummet mod och kraft att hålla ut, timme för timme och dag för dag.

Vi som var barn till alkoholister kunde inte rädda oss själva.
Min mor och far betedde sej ungefär som din man med tillägget att de skulle slå ihjäl varann och oss ungar varje gång de söp till.
Polisen hade klippkort hemma men ingenting hände.
När jag läser det du skriver kan jag bara säga - lägg benen.på ryggen och stick därifrån.

Jag nystar i trådar från flera år bakåt i tiden och mönstret är så löjligt tydligt. Det är som att se dramaserier i snabbrepris. Stjärnstoff, Fransyskan, Dotts, Flygcert, Sorgsen, Etanoldrift, alla vi som försöker att lappa och laga och finna gränsen mellan mod och tålamod. En del trådar tar bara slut och jag undrar så hur det har blivit, vad hände sen?
I de flesta fall tror jag att det har slutat med skilsmässa och att alkoholisten får fortsätta att supa ihjäl sig på egen hand. De anhöriga måste rädda sig själva.
Det är så sorgligt men jag ser ingen annan lösning för oss nu.

Ingen bra dag idag.
Svettas som en gris fast det är svalt i rummet.
Ljudöverkänslig och har sovit oroligt.
Men jag är åtminstone nykter....;)

Ingen bra dag idag.
Svettas som en gris fast det är svalt i rummet.
Ljudöverkänslig och har sovit oroligt.
Men jag är åtminstone nykter....;)

Vad mycket klämkäcka floskler det blev där......
Men tanken var god !

Det är bara att köra!
Bryt ihop och gå vidare.
Du fixar det här!
Skriv nåt så vi vet att du är ok!
Kvaddad

Hoppas du får din styrka att göra det du kommer må bäst av.
Som du lever nu är ingen värd att leva.
Usch lider med dig.....

Du undrar om du ska ljuga för att hen ska söka behandling. Du har fått bra råd redan, men det låter som att du har många saker att ta ställning till för att kunna svara på den frågan. En av de sakerna är att hen tidigare utsatt dig för psykisk misshandel och nu hotar med att skada sig själv. För att få bra råd och stöd kring att hantera risken för att hen utsätter dig för det igen kan du vända dig till kvinnofridslinjen 020 50 50 50. De är experter på alla typer av våld i nära relationer. Dit kan du vända dig oavsett kön och du kan vara helt anonym.

Karin
Alkoholhjälpen

Så mycket tankar som far runt i huvudet hela tiden.
Men det kanske är nödvändigt för att bli helt hel igen som man en gång var.
Men känner mer och mer att jag börjar fokusera på framtiden och tankarna är mer fokuserade på omgivningen.
Har flera vänner som har det jobbigt nu på olika sätt och det är så underbart att finnas för dem och bara lyssna inte fördöma eller tvinga på några beslut bara finnas till.
Det ger mig också glädje nu.
Kan koncentrera mig bättre och orka med saker som jag inte fixat tidigare på jobbet.
Är fortfarande så ledsen vissa dagar och kan tillåta att det får göra ont en stund.Men att jag tar mig för saker då som gör att jag mår bra.
Blir fortfarande berörd när jag ser honom,men då är det ilska jag känner fortfarande.
Undrar när jag kan se honom och inte känna något...den känslan hoppas jag infinner sig med åren.
Men det kommer en styrka inombords som jag inte känt så starkt förut.
Även om jag alltid och funnits för mina barn, så var det mycket fokus på mitt mående som var oundvikligt och svårt att vara närvarande eftersom all tid och kraft gick åt till att kontrollera honom dygnet runt.
Känns som man vill rädda ALLA som lever under samma förhållanden som man själv gjort.
Förstår att det är omöjligt men hoppas många hittar detta forum som betytt så mycket för mig.
Finns inga anhörigstödsträffar i min stad tyvärr.
Glad och stolt över mig själv att jag tog mig ur mitt destruktiva förhållande som jag aldrig hade varit lycklig i.
Nästa steg blir att kontakta några i hans familj för min sons skull.
Om sonen tillåter och när det känns rätt i tiden......