Senaste kommentarerna i forumet

Hej Fjällfina!

jag vet faktiskt inte om det hade varit någon fördel med läkare, och nu känns det inte längre som att det spelar någon roll. Just nu känns allt ganska stabilt och jag är inte orolig för att det skulle haverera, inte idag i alla fall :-). Så budskapet blir att det går faktiskt, det gäller iofs. att vara målmedveten och och inte falla för alla "argument" som dyker upp i huvudet att det visst skulle gå att dricka normalt igen. För övrigt tycker jag mig känna idag att vinsten att dricka är obefintlig. Förbaskat skönt att slippa faktiskt!

//PP

En periodare har väl visat länge nog att det inte handlar om nedtrappning? Dom klarar sig ju periodvis ganska bra utan alkoholen. Blir ju lite lönlöst att försöka förklara detta när det egentligen handlar om att han inte vill. För periodaren är väl det som behövs att tänja ut så att det blir fasligt långt mellan perioderna....Så långt så att nästa period inte kommer?! Ja du vet ju, men det hjälper ju inte att DU vet ;-)

//PP

Vet inte men det finns ju olika jourer att tillgå. Exempelvis AA. Bästa sättet att inte få panik dagen efter är garanterat att se till att det inte blir någon dagen efter ;-) Kanske kan man se det som att man har en planta som man konstant ger för mycket vatten och gödsel. Att "prata" om att man ger för mycket vatten och gödsel kanske underlättar för stunden, men åtgärd som ger "riktig" effekt är nog att avstå från vattnande ett tag...
Kanske vore AA möten ett bra alternativ? Andra som verkligen har en önskan att sluta dricka. Väl värt att prova i alla fall.

Lycka på din resa!

//PP

Visst är det så att man kommit tillbaka med en stark kraft, efter nedläggningen. Nånting jävla anamma, detta
ska varken jag eller någon annan förstöra. Det blev vin och cider när han kom hem igår, så karusellen är i gång.
Tyckte om dina ord mitt i prick, antingen är du med mig eller emot. Innan han öppnade vinblasket frågade jag honom om just
detta dina ord. Givetvis är jag med dig, men du fortsätter ju. Men älskling det här lilla är väl ingenting. Jag har ned-
trappning nu och efter det kan jag lova dig att det är slut. Mitt svar blev, du ska inte lova mig någonting. DU SKA SJÄLV
VILJA SLUTA DRICKA. Nu tryckte jag hårt på tangentbordet. Tror att hjärnan på honom är så snedvriden och förljugen.
Vissa stunder känns det som jag är tillbaka i mina gamla vanor med stress oro. Letar i alla fall efter en liten etta att
ha i reserv. Tyvärr i den här staden byggs bara bostadsrätter och kostnaderna är över miljonen. Men hört mig för lite.
Det blir svårt, omöjligt med ett medberoende i min sits.
Idag regn här, men jag är glad för mitt nyktra liv. Den där investeringen pelle har varit en kamp eller hur, men vi har gått
igenom hösten, vintern, våren. Och nu kommer sommaren med stormsteg. Min stad invaderas av turister i juli, och gatuserveringar
står tätt. Men visst ska vi klara det, det gäller att vattna rätt. Mycket rent friskt vatten. Veta vad man gör.
Nu åker regnstället på, va då lite regn skit samma hunden måste rastas och jag med.
Fin dag till dig du är en kämpe
Konstnären

skämmas Izzy, det är helt rätt att du skriver som det är - framförallt för din egen skull så att du får "se" på dina handlingsval och tankegångar i text. Ingen annan kan säga vad som är det rätta för dig, det måste vara ditt val (så länge inga barn far illa). Det är ofattbart svårt att förstå hur insnärjd man kan bli - och blir - i sina (medberoende)mönster. Släpp inte taget och ge inte upp tanken på ett lugnt och gott liv! Kram / mt

till dig flygcert och en stor bukett sommarblommor! / mt

att du tog dig därifrån, att du anmälde och att huset är sålt. Bra gjort!!! Allt det bästa önskar jag dig och barnen för framtiden!

Det känns hemskt att säga så, men jag hoppas att din berättelse här skakar om kvinnor som läser och lever i relationer med inslag av hot och våld eller där det våldet hänger i luften. Det är en verklighet att det händer att all kontroll släpper... och att då kan vad som helst hända. Det är annorlunda att läsa ett "vittnesbörd" som ditt än att läsa i kvällstidningen eller höra på nyheterna.

Ta hand om er alla ni som lever med missbrukande potentiellt våldsamma personer. Gå innan våldet blir verklighet! / mt

hej, är ny här. Tänkte prova att skriva av mig litet eftersom jag ändå sitter här och inte kan sova. Nykter, stressad, rädd och trött men vet att jag kommer må bättre imorgon än om jag druckit en kvarting Dvorek och suttit vid frukostbordet med frun och kallsvettats och försökt komma ihåg om jag fick i mig allt innan kl 18 så jag klarar alkolåset på bilen, brukar hitta på ursäkter för att dröja litet så hon hinner iväg ifall jag inte får igång i bilen. hittills har jag fått igång den även om jag fått vänta en timme ett par gånger, det var mardrömstimmar- vandrade ut och in mellan huset och bilen med tusen onda tankar snurrande i huvudet; tänk om någon ringer från jobbet och undrar var jag är? tänk om alkolåset på något sätt registrerar alla "felblåsningar"
Kort om mig själv: Är 48 år, har haft alkoholproblem (som jag vetat om) sedan jag var ca 40. Låg borta på jobb i veckorna på den tiden och det började med någon whisky på kvällarna med jobbarkompisarna, fortsatte så småningom med ensamt supande hemma eftersom jag var ledig fredagar. Tjänade bra pengar och jobbade mycket extra, spriten hjälpte mig att orka. Har blivit påkommen, brutit ihop och erkänt två gånger. Fått hjälp hos Närpsykiatri med antabus första gången, Jag orkar inte ens tänka på hur mycket stryk min kropp fick ta under den tiden. Andra gången fick jag hjälp hos en beroendemottagning och där var jag för första gången helt ärlig om mitt missbruk, fick mycket bra hjälp men vågade inte antabus en gång till, inte för att jag inte ville sluta men för att jag var så nere att jag inte visste vem jag var längre, jag litade helt enkelt inte på mig själv.
Nu kämpar jag ensam och tror ibland att jag ska klara det men dricker i snitt fyra dagar i veckan, oftast en kvarting vodka, ibland så många och starka öl som jag kan få ihop pengar till. Ekonomin är ett av mina värsta spöken nu. Vi tjänar båda hyfsat och skulle kunna ha det riktigt bra men genom att jag på tusen olika sätt smyger undan pengar hela tiden och skaffat mig skulder som ingen vet om så blir det inte mycket till pensionssparande om man säger så...
Skuldkänslorna och skammen över min ynkedom är enorma och ibland orkar jag inte med det utan att... ja just det! Ond cirkel var ordet! Ikväll är jag i alla fall nykter och imorgon kommer jag att vara trött och ledsen men åtminstone nykter när jag åker till jobbet.

Det blev visst inte så kort ändå. Förlåt, var inte meningen att försöka berätta min livshistoria här.

En fråga; Förutom svårt att sova i allmänhet när man är nykter, är det någon som känner igen/vet något om ryckningar i benen? får nästan spasmer efter ett tag och måste gå upp.

Jag är precis likadan som du men 37 år tyvärr.:-/
Inte druckit på tre veckor nu,
men innan drack jag varje helg med små uppehåll sen jag var 18 år.
Men nu måste jag sluta...

Jag kan rekommendera ett möte med en kunnig person inom ämnet.
Jag var det förra veckan.
En hjälp på vägen liksom denna sida.

Tänkt många gånger på varför det inte finns en antabus som slår ut vid t.e.x 1.0 promille, (4-5 öl).
Då hade man sluppit dessa 'black-outer'.
Helt 100% säker på att det är fullt möjligt.

Men det skulle ju inte lösa alkoholproblemen på samma sätt som vanlig Antabus.

Känner du igen detta resonemanget hos dig själv:

Jag har kontroll, jag tar en öl till. Där kom en polare in i baren o bjuder på en shot.
Vips så vaknar man upp dagen efter minns ingenting av resten av den kvällen.
Helt bortkastad och sen vilken ågren o inte minnas vad man gjort.

Så fort suget kommer går jag ut o promenerar eller cyklar.
Det rensar skallen.
Man köper omedvetet nyttigare mat med, iallafall jag.:-)

Själv har jag inte druckit på tre veckor och min kropp mår bättre än någonsin.
Varför slutade man inte innan?

Tack för alla fina svar! Skönt att ni finns och förstår. Det känns så bra idag att ha kommit till det här beslutet. Det är nog så att man måste ta det här beslutet med små steg. För första gången tar jag en dag i taget och är glad för att ha lyckats med den. I kväll har jag njutit av kvällen istället för att dricka vin och somna tidigt. Försommar kvällar är magiska.Det är ljust ute sent på kvällen. Det doftar syren och kaprifol och vattnat ligger som en spegel.Det får man bara inte missa! Nu ersatte jag kvällsvinet med kvällspromenad. Känns bra!

Utan öl! Det är underbart att hittat det här forumet!

En nykter sommar i år, tänk alla vackra sommarmorgnar utan fylleångest, ångest i alla fall kanske, men den blir ju bara värre av A

Historia här. Känner att jag inte alls har haft ett sånt helvete som många här med alkoholen men är ändå alkoholist. Jag vaknade väl som tur är ganska tidigt. Men annars är allt det samma. Suget, ångesten. Jag har haft djupa depressioner och blev nästan misshandlad till döds för 10 år sedan och har sen kommit tillbaka till livet. Sakta men säkert blivit beroende och nu är jag här. Typiskt nu när jag satt o skrev kom grannarna med en flaska vin som tack för hundpassning. Vad gör ni när sånt händer? Mycket handlar om såna presenter och man kan ju inte hela tiden säga hur det är????? I alla fall är ett av barnen o lämnar flaskan till en annan av mina vänner som vet. Ville bli av med flaskan omedelbart!!!!!

..många andra alternativ, alkoholfritt rose, rött, vitt, cider m.m.
Eller vanlig läsk..

Själv har jag köpt på mig alkoholfria Staropramen,

Dricker numera två istället för åtta i solen;-)

Du kommer garanterat njuta mer av sommaren, vakna tidigare och kunna njuta av dagen även efter kalaset.

Lycka till lilla Anna..

Förstår att det är många saker som virvlar runt i huvudet, men vad bra att du anmälde honom, att huset är sålt osv!!!
Jag önskar att jag hade vågat anmäla saker som mitt ex gjorde, men jag backade - av rädsla för att han skulle bli ännu mer arg...

Heja dig!!
KRAM

Du behöver inte skuldbelägga dig mer!

Hoppas att du har det bra. Känns det som rätt beslut?
Är på jobbet och hinner inte skriva så mycket, men var rädd om dig!!

Kram

Men man ska väl kunna skriva om allt här utan att skämmas?
Jag är tillbaka igen i huset!
Hur länge vet jag inte och varför kan jag inte riktigt heller svara på!
I onsdags hade han tid hos läkaren och på kvällen frågade jag honom om han kunde komma och sätta sig och berätta hur det gick.
Han blev jätte närvös och sa att han inte ville/orkade berätta i dag men jag sa att jag måste ju få veta.
Han kom och satt sig men var irriterad och arg.
Han hade frågat läkaren om han kunde få antabus och läkaren sa att det kan de inte bara skriva ut så där, han ställde lite frågor om hans alkoholvanor och frågade bland annat om han haft mkt frånvaro från jobbet , om han hade åkt dit i nån nyckterhetskontroll och svaret blev ju nej.
Han hade berättat att han ibland gömmer öl men att orsaken var att han inte ens kunde ta en öl till travet pga oss.
Läkaren hade sagt enligt honom att antabus var nog inte rätt för honom.
De tog lite prover som han skulle få reda på om 14 dagar och så fick han telefonnr till samma kurator som jag går till.
Det känns inte bra om han ska gå till samma men jag tvivlar ju å att han tar kontakt med henne.
Jag blev så ledsen och arg och ifrågasatte honom för han hade ju inte berättat sanningen men då blev han jättearg och frågade vad han mer skulle göra för nu hade han ju gått ner dit och förnedrat sig!
Känner sådan press för lägenheten som jag har lånat ska antagligen sägas upp fr.o.m. 1 juni.
Jag kan bara inte bestämma mig så snabbt så jag får nog hitta på en annan lägenhet i så fall.
Usch det här blev rörigt men kände att jag var tvungen att skriva av mig lite.

Jag förstår att det måste ha varit jobbigt!!
, men du fixade det!!
Du verkar vara så modig och stark och har hjälpt mig så mycket med dina ord!!
Hoppas att det snart känns lättare för dig för det är du värd!
Stor kram

Nu har det hänt mycket sedan jag skrev sist.
Huset är sålt. Och jag har köpt en ny bostad som är jätte fin i samma bostads område som vi bor i nu.
Vill vara kvar bland mina vänner och sonens kompisar som bor här.
En dag för två veckor sedan var jag hemma i huset för att fixa.
Har bott borta hos syrran i nio veckor medans han har bott i huset.
Sonen bodde hemma fyra dgr för att han åt Kampral och hade inte druckit på några veckor.
Jag berättade att jag träffat en ny man.
Det tog han väldigt hårt.
Viar hemma och sov när jag kom vid elva tiden.
Luktade alkohol....
Vi pratade som vanligt i början sen blev han helt knäpp...
Vet inte hur jag kom till sovrummet men där våldtog han mig.
Var hårdhänt och jag grät och försökte komma loss men helt omöjligt.
Jag sa jag ska anmäla dig du är sjuk i huvudet.
När jag skulle gå stog han ivägen och frågade om jag skulle anmäla men jag nekade för att få gå.
Gick gråtandes från huset när en granne kom ut så jag kunde smita så han inte kunde stoppa mig.
Ringde min nya kille som genast kom hem och fanns där.
Pratade länge och jag visste inte om jag skulle göra en polisanmälan.
Ringde polisen på kvällen och anmälde honom.
Han har gjort det förut på juldagen också mot min vilja.
Då var han full men denna gången var han nykter men bakfull.
Så otäckt han blev svart i ögonen och hårdhänt .
Nu sitter han i häktet och jag har varit på flera förhör.
Alla barnen mår skit.
Känns bara som en mardröm allt just nu.
Tur ändå att jag träffat en underbar man som får mig att skratta o må bra trots allt.
Ska till en psykolog idag och prata.
Äter mer citopralan, ezomeprazol och har fått sömn tabletter.
Orkar inte jobba nu heller....
Så trött på att någon annan människa kan förstöra så mångas liv runt omkring sig.
Särskilt när ens barn far illa då blir jag galen....
Jag känner mig svag och rädd men han ska inte få förstöra mitt liv något mer....

Ja det släpper lite undan för undan. Naturligtvis individuellt hur det funkar. Trots detta vill jag minnas att det gärna dyker upp lite " Nja, ja kanske kan ändå" "Det var kanske inte så farligt" OM detta skulle ske så är det just exakt så farligt som man trodde det var under den första månaden. Kanske annorlunda för er men för mig kom sedan det lite mer jobbiga tillbaka. Om det händer så håll ut. Dag för dag igen om så krävs. Jag vill på intet sätt ta glädjen ifrån någon, men kanske finns det fler som jag. Som det tar längre tid för innan allt sätter sig en smula. Har tillbringat lång tid med detta. Nu har det faktiskt börjat ge resultat. Jag är fortfarande nyfiken på hur allt kommer att te sig, om jag får fortsätta på inslagna vägen :-)

Ta vara på er i solen!

//PP

Kanske är det så att någon (som vi) som utsatt oss för så mycket skit genom vårt eget drickande, kommer tillbaka med en ny kraft om vi lägger ned ;-)
Har funderat lite på det den sista tiden när jag bland annat läst om din och kastellens "svajiga" situation. Den egna nykterheten är det viktigaste. Det är ju den du bygger allt på nu konstnären! Jag tror faktiskt att det blir ganska svårt för någon som själv har haft problemen att "lalla med" i medberoendet någon längre tid. Med "lalla med" menar jag det inte nedsättande utan mer som att man kan se den typen av tillstånd som en liknande sjukdom som själva beroendet innebär. Vet inte hur du känner, men du har ju de sista 8 månaderna gått - förmodligen - ditt livs match mot dig själv och ännu så länge med stor framgång! Har man sin egen strulpelle i huvudet, behöver man ju inte en till under köksfläkten! Med det menar jag inte att man ska ge upp, lämna in eller dra. Däremot tror jag att chansen är stor att man kan lyfta blicken och använda sin nyvunna energi till att fortsätta skapa ett bättre liv. Väl medveten om att det kanske är förenklat så kanske man kan se det så här: Antingen är du med mig, eller emot mig!? Jag har kämpat så länge mot mig själv, så nu får du faktiskt gå din runda själv. Jag kan inte lösa det, du kan.

När jag går till mig själv har jag investerat många månader nu i att "shitchatta" med mitt eget beroende och gojfaan. Att ha två gojor som kacklar i kör skulle på sikt bli d-----t påfrestande ;-)

Väl medveten om att detta kanske inte låter så ödmjukt.... men va' tusan. Det är så jag tänker, så varför inte skriva det då? Däremot är jag väldigt ödmjuk i min egen nykterhet. Glöm inte vårda, glöm inte vattna. Det blir hetare nu och torkar den ut finns risken att man i desperation släcker törsten med fel vätska!

Blir glad av ditt energifyllda inlägg Konstnären!
Idag njuter vi av solen

//PP

Grattis till en månad, vad fint. Du låter stark. Bra jobbat. Dom där tankarna var som värst första
månaderna, tyckte synd om mig själv. Men sakta sakta släpper det lite grand i taget.
Dom hälsar på ibland men inte så ofta nu för tiden.
Visst överväger fördelarna med ett nyktert liv. Gör mig inget längre att det är mer sällan jag umgås
med festprissarna. Och dom tyckte jag att jag hade så mycket gemensamt med innan.
Nu kan jag bli lycklig över en kopp kaffe. Inte varje dag, men jag försöker fånga dom där ögonblicken
av ren och skär glädje.
Kul att höra från dig
Må bra
Konstnären

Bröllopet gick vägen- de sa ja, och mitt hjärta grät lite grann... Men jag tog mig igenom det!
Är inne i en allmänt mycket trött period...

Stora kramar till er!

en plufsig alkoholiserad kvinna som såg ut som en färdigjäst bulldeg. Det var hela förra sommaren och
in i september. Jag behöver ibland påminnas om hur det var, och kan stark gå vidare.
Livet bestod av tre saker, Planering, inköp, intag och lite sömn emellan. Vaknade mellan 11 och 1 på natten,
alla ångestsirener påslagna i min hjärna. Upp ur sängen darrande som ett asplöv, hitta vinet eller spriten, fylla
på tills mina darrningar upphörde. In i sängen lite slummer, upp genomsvett för påfyllning. Så höll det på för mig
islutet, vågade aldrig bli nykter, var så rädd för abstinensen.
Jag är så ödmjuk idag, och högmod får inte plats i mitt liv. Jag har arbetat hårt för detta, tänker jag byta ut detta,
aldrig i mitt liv. Jag fick tillbaka mitt liv och det ska jag vara rädd om. Mitt egna liv, någon annans liv kan jag inte
ta på mig.
Min självkänsla har växt, den var i botten.
Jag har blivit riktigt snygg, lite skryt nu, men sant.
Jag har fått pengar över.
Jag har fått tid över till annat än inta alkohol.
Jag har fått en frisk andedräkt, och nya vita tänder.
Magen är i harmoni med min kropp
Själen mår oförskämt bra.
Går en mil varje dag i ur och skur
Mer disciplin i mitt arbete
Skjuter inte upp viktiga saker
Skiter i bagateller
Idag på morgonen gick filmen i repris, kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt hur jag har förändrats.
Önskar bara att en viss person var på samma nivå. Men nej då jag ska inte gräva ner mig, som sagt var alla har
ett ansvar mot sina liv.
Sol här idag och sol till alla kära vänner här.
Konstnären