Senaste kommentarerna i forumet

Så sant som det är sagt. I nykterheten måste vi verkligen vara oss själva närmast. Det kan vara ovant eftersom man på nåt sätt uppfostrats att ta hänsyn och hjälpa andra. Särskilt som medberoende kvinna blir det svårt. Men JAG är den viktigaste i mitt liv. Det nya självförtroende som nykterheten ger gör det lättare att stå på sej och ta hand om sej själv, tycker jag. Som Adde säger, nykterheten är skör och det gäller att alltid ta hand om sej.

för att låta snusförnuftig i överkant men.....

http://www.aa12-steg.se/aa12-steg.se/sinnesro.htm

När fokus läggs på andra än mig själv och min egna nykterhet så är jag farligt ute. Att ha närstående som är beroende kan jag mycket väl tänka mig är jobbigt, jag har klarat mig från det, men jag har/har haft nära vänner som valt alkoholen före vänskapen.

Och det tog ett tag innan jag förstod hur viktigt det var för mig att sätta gränser, att sätta princip före person. Min nykterhet är det viktigaste jag har, utan den fungerar inget annat. Ni har gjort ett bra jobb med er nykterhet såhär långt men vårda den väl för mer ömtålig färskvara än den finns nog inte.

Att inse att jag är den viktigaste personen i mitt liv var inte gjort i en handvändning men när jag väl insåg det blev livet en aning lättare att leva. "Lev och låt leva", Det viktigaste först".....

Ta hand om er ! Kramar ♥

Tråkigt för dig. I går skulle ju min man gå på det andra mötet. Kan knappt skriva dessa rader.
Han gick och kom hem full. Gått till systemet istället och satt sig någonstans och druckigt.
Inget konstigt tyckte han. Orkar inte kommentera. Jag ser ju direkt på den är simma blicken efter
bara en öl. Jag åkte oxså ner i det svara hålet. Har ju misstänkt att innerst inne vill han inte.
Alkoholen förstör allt, han har fått sin överman. Det jag inte förstår är varför i h-vete han låter
det bara ske. Jag vet ju vad jag pratar om har ju varit där. Jag blir äcklad av alkohol vill inte ha
det i mitt hem. Är inte frestad alls att dricka. Som vanligt blev det tjafs, och som vanligt kunde
jag inte hålla käft. Kallade honom både det ena och det andra. Svaret blev jag måste gå och vila mig.
Denna brist på energi jag känner nu på morgonen får inte ta över mitt liv. Jag tycker jag har jobbat
så hårt med mina egna alkoholproblem. Det är ju egentligen inte våra män som är vår fiende, det är ju A
som är det värsta giftet. Tar över gräver sig in i både hjärna och kropp, påverkar ditt psyke allt.
Allt detta för att få lyfta ett första glas. Nej tack. Jag tycker han är så svag så jag har inte ord för det.
Själv tänkte jag på alkohol dagligen i början, men jag böjde mig inte för begäret.
Måtte ångesten rida i full galopp idag. Ja, systemet är öppet idag tyvärr. Känner som du en riktig energitjuv.
Har börjat strejka i köket, det brukar vara jag som lagar mat för att jag tycker det är roligt.
Känner inte för det längre.
Styrkekramar till dig kastellen
Konstnären

Tack mt för dina fina ord. Det betyder så mycket att du och andra svarar på mina inlägg!
Jag måste ta tag i det här igen idag, aningens gruvsamt. Igår blev det flykt istället, dvs jag gick och la mig. Ibland orkar jag inte utan måste sova på saken.
Tänk så mycket enklare livet är utan alkoholen! Som veckan vi har bakom oss, livet är vad det är eller vad man gör det till när inte alkoholen är med. Så himla skönt!!! Jävla skit sprit!
Jag vet att jag egentligen inte ska känna skam men insikten om hur lättlurad jag är gör att jag känner mig lite dum. Jag är nog den som lurar mig själv mest när jag skenar iväg i glädje och släpper guarden. Jaja gjort är gjort.
Maken drack inte igår, vilket i sig är ett litet framsteg eftersom han inte brukar ändra på sin inslagna tankebana. Jag får väl försöka se det positiva i det, att han faktiskt avstod.
Men idag är det lördag och bolaget har öppet igen... Jag kommer att känna oro fram till att jag vet hur det blir...
Jag är till och med så naiv att jag hade hunnit se fram emot att vi nog skulle kunna planera semester ihop och att det skulle bli roligt att bara vara tillsammans, tillsammans och vårda Oss!
Nu vänds allt upp och ner igen.
För honom handlar det om att kunna ta några öl/groggar om han känner för det, det handlar om nuet.
För mig handlar det om hela mitt liv, om framtiden och hur jag vill att den ska se ut!
Hans kortsiktiga beslut avgör mina långsiktiga! Önskar jag slapp tänka så, önskar att jag bara kunde få leva och känna trygghet i att ta livet som det kommer...
Kram

I dag Lördag vaknade jag 6.30 utvilad och förväntansfull på dagen,Tänker på hur många som vaknar snart med konstig smak i munnen och betong keps.
Snart har jag fixat min andra helg nykter,känns skönt som fan .
Åkte iväg och fiska med kompisar i helgen, Sa att jag kör inga problem.ÅÅ fan ska du köra,dom blev lite rålösa.
Vi packa bilen och drog iväg givetvis hade dom tagit med öl första ölen knäpptes kl 9,30 ler hade gjort det samma.
Allt eftersom promillen öka så steg volymen under dagen.
De va kul att titta på hur mycket egentligen fisket betydde jämfört med alkoholen .
I början va fisket nr 1 sen på eftermiddagen blev de mest jobb snack.
Förra helgen var jag också och fiska ,Tog lite lunch vid vindskyddet ,Där satt det 2st unga gubbar i min ålder och drack wiskey.
Fan va patetiska samtalsämnen det kom fram ur dom allteftersom whiskyn dracks .
Fan va skönt att va nykter tänkte jag, tog mitt spö och gick och fiska.

Saknar inte alkoholen ett skit ,gör så mycket saker som jag inte gjort på 15år det spritter i bena nästan.
Äter antabus och det gör mig lugn det finns liksom ingen ide att slösa tankar på alkohol ,Funkar för mig.
Förut när tänkt ,Fan idag ska de bli en vit helg om inte annat så för barna,Föll många gånger på målsnöret kunde bli en söndags fylla istället för att fira att man va nykter fre,lör.smart…
Förra året åkte jag motorcykel 2 gånger,alla andra helger hade man typ tagit en öl så de va ingen ide..
Har redan åkt 3 gånger i år.
Känner mig stark i många andra sammanhang envis som en tok är jag också men just nu behöver jag hjälp av antabus.
Fungerar kanon på mig inga som helst biverkningar heller.
Nu en god frukost sen Loppis Marknad.
Hörs, 77

jag glömde det viktigaste, det kommer här: Skäms inte! Du har ingenting att skämmas för. Tvärtom, du gör ett jättejobb. Räta på ryggen! Var stolt! Kram! / mt

...en liten flashback jag fick ifrån Tv-serien Faulty Towers där John Cleese sitter bakom receptionsdisken och dunkar huvudet mot lådorna.
Please God, could I have another life?
Nope!

Om sanningen ska fram så har jag drömt den omformulerad i min värld och på svenska då förstås.
Kommer inte ihåg exakt omständigheterna runt omkring den, men jag var väldigt missnöjd med mitt liv.
Till saken hör att jag inte heller tror på någon sorts allsmäktig "Gud", inte ateist men vill i så fall ha bevis för hans existens,
Jag menar tomten slutade man ju tro på när jag var sex år och avslöjade min moster bakom lösskägget.

Minns ur filmen Yrrol när Suzanne Reuter öppnar fönstret från sin lägenhet i en arla morgon och skriker ut till ett folktom gata,
" är du nöjd nu, jävla Gud?"
Hon var inte heller så nöjd med sitt liv efter att ha gjort slut med sin kille Peter Dalle som fick åka ensam till fjällen.

Så....kan man få ett nytt liv då?

Tillbaka till min dröm, jag minns att jag står på ett berg, sträcker ut mina armar åt sidorna och sätter händerna mot himlen.
Mitt liv har inte varit det som jag önskade, fullt av en massa omständigheter som gjort det till en leda av leva.
Uttråkad slutkörd och villrådig går jag emot min egna tro, att vägra tro på någon sorts Gud.
Tittar upp mot molnen skriker ut min önskan om att få börja om från början, men svaret blev nope, njet, niet, big no-no...
Undrade varför, och den där "guden" svarade att det var no refunds, inga reklamationer i vuxen ålder.
Det krävdes att man föddes om från början med att lära sig andas själv, vända synen rätt, prata gå och så vidare...
Inget man kunde starta om som en vuxen person...
Men det fanns ju de som fick lära sig allt detta efter en traumatisk bilolycka, men svaret blev att det var det ingen som ville uppleva frivilligt.

Men om allting i sitt liv hade gått snett, vad skulle man då göra?
Vända det rätt, blev svaret, du har bara ett liv och det är upp till var och en att forma det som det passar en själv.
Så det som är gjort går inte att få ogjort då?
Nej, det skulle inte gå att få det ogjort, men att man skulle se det som en livserfarenhet, och med en negativ påverkan så ville man inte återuppleva det igen.
Ungefär som när man var liten och brände sig på spisplattorna, det var en livsnödvändig erfarenhet som behövdes hörsammas om än väldigt smärtsam.

Så om jag ville börja om mitt liv, så var det ifrån den livspunkt jag själv befann mig i just då, eller?
Jo så var det, jag fick själv bestämma när jag skulle påbörja det och med vilka verktyg som behövdes, jag hade all makt ...själv.
Så vill jag ha en förändring så får jag skaffa mig den själv.

Prutt tänkte jag, inget får man gratis..., måste man verkligen göra allt själv?
Och sedan. vilka verktyg behövde jag?
Hur frigör man sig ifrån det förra livet, antagligen genom att inte släppa fram det i sina tankar, man spärrar det som inte har med det "nya" livet att göra.
Allting sitter i hjärnan, i tankarna.

Och förändringen kom inte huxflux, utan den smög sig på, släpp det gamla, vädra garderoben och släpp liken fria, städa bort vanorna och skaffa nya.

Men jag ville inte sluta dricka, jag ville vara med i gemenskapen, inte sitta och sura i en hörna på festerna som jag gjorde när jag var fyllechaffis.
Jag fortsatte att vara aktiv socialt i surret på festerna, drack mina öl och drinkar, men utan alkoholen, och upptäckte...att det funkade!

Jag var faktiskt starkare än vad jag trodde, och nykterheten fick mig att växa ytterligare, jag visste att jag funkade ändå.

Så vad var problemet då?

I huvudet, gamla inpräntande vanor, en sorts feghet att inte våga och orka härda ut.
De som tog alkoholen i försvar fick sig en knäpp på näsan, visserligen inte mitt problem att de dricker, men de gör inte det till ett problem att jag inte dricker alkoholen.
Då jävlar..!

Att vara motvalls lönade sig, att stå på sig för det jag trodde på gav mig ett gott resultat.

Så...kan jag få ett nytt liv då?, nej jag skapade mig ett nytt liv, med eller utan någon sorts Gud.
Skönt var att jag inte lade ansvaret i någon annans händer, då hade det inte hänt ett skit.
Ska man få någonting gjort här i livet, så får man göra det själv, eller var en väldigt duktig arbetsledare.
När ingen ser så sätter de sig ner och väntar på att någon annan ska få något att hända, och så kommer man ingen vart här i livet.

Att orka ställa krav på sig själv är viktigt, men också att välja det viktigaste först, varför mår jag så himla dåligt?
Kan det vara alkoholen?
Den som snabbt och obetänkt svarar nej, han ljuger, vem är det han vill skydda, sig själv eller alkoholen?

Det bästa sättet att få veta om man är beroende av en sak, är att tvärt sluta med den, har man abstinens så är man beroende av den.
Men det slutar inte där, ska du få fortsätta vara beroende av den då?
Det är då självaste arbetet påbörjas, åtminstone i sina tankar, och det är den viktigaste källan till sitt beroende, tankarna.

Att attackera alkoholen för att se om kroppen reagerar är ett bra sätt, att försvara den är bara att förvärrar den.

Om jag mår bra och inte vet varför, är mycket bättre än att må dåligt och veta varför, det är inaktiviteten som passiverar.

Fråga sig varje dag, varför?

Berra

att ditt (enda) sätt att gå framåt är genom att var mycket tydlig med vad som gäller för dig. Jag läste ju bakåt i min gamla (min första) tråd häromdagen och blev påmind om just den här tiden som du befinner dig i nu. Vid påsktiden, efter att han valt att vara "påtvingat" nykter 3-4 månader och jag hade kommit till att noll-och-inget-annat-än-noll accepterades, fick vi en flaska cava för en tjänst. Jag tog hem den och det blev ganska jobbigt... "För mig är det inte festligt och/eller trevligt längre" blev mitt standardsvar. Stå upp för dig, var tydlig och tala för dig och ur dig, ända ner ifrån magen. Styrkekramar / mt

Först hade jag inte tänkt skriva ner mina tankar pga att jag skäms men jag gör det iallafall. Jag måste ju hantera det som är och inte stoppa huvudet i sanden.
Jag är medveten om hur skör tillvaron är men jag vill så gärna att det inte ska vara så! Tyvärr är jag nog både naiv och blåögd när det kommer till min man och just nu så skäms jag över det. Hur dum får man bli?
Den här veckan har det varit så skönt att vara fri, fri eller befriad från oro och misstänksamhet. Ingen energi tjuv i min omedelbara närhet! Jag har känt mig Glad, spirande och förhoppningsfull!
Idag åkte jag ner i hålet igen, ingen skyddande guard i beredskap, jag hade redan slappnat av lite för mycket...
Maken ringde, -jag känner för några bärs ikväll... Fortfarande var jag så naiv att jag trodde att han menade alkohol fria öl. Men nej, såklart menade han "riktiga" bärs!
Vad är det som inte går in? Vad är det han inte förstår när han ens kommer på tanken att föreslå det till mig!?
Jag sa att det kändes som att gå tillbaka till ruta ett efter våra samtal och han blev irriterad och menade att om det skulle bli tjafs och jag skulle bli sur så skulle han skit i det!
Han har helt missat poängen...
Han menar att det måste vara ett eget val och att man inte kan tvinga någon att bli nykter. Jag håller med men man kan inte heller tvinga någon att leva med en alkoholist!
Jag trodde att jag klargjort att jag inte tänker fortsätta leva med honom om han inte tar tag i sina alkohol problem och söker hjälp!
Idag sa jag igen att han behöver ta ställning och bestämma sig. Han menar att han redan gjort det men jag får inga klara besked om vad det innebär. Han säger att han inser att det inte funkar om han dricker men ändå velar han på om nykter månad nu eller augusti, tre månader till hösten eller nu...
I min värld, eller snarare tillsammans med mig så finns inte dom valmöjligheterna! Jag vet inte hur jag ska nå fram!
Mattheten slog till som ett slag, det kändes som att rycka ur proppen, som att spola i toalett stolen. Bye bye energin... En omedelbar trötthet som gör att jag bara vill sova! Misstänksamheten väcks till liv...
Idag har alltså börjat med spirande hopp, besök av kritiska energi tjuven svärfar samt labila svägerskan och avslutas med att maken vill runda av dagen med några bärs! Dessutom ville han göra det Tillsammans med mig i bastun!
VAD ÄR DET DU INTE FATTAR?
Jag blir helt mållös!
Jag är också trött efter denna dag, jag vill också pusta ut!
Ena stunden säger han att han är alkoholist eftersom han är beroende, nästa stund så känner han ingen abstinens och det är inga problem att vara utan. Samtidigt är han inte beredd att avstå trots att jag och barnen mår dåligt av att han dricker. Inte heller beredd att avstå trots att han riskerar att förlora sin familj!
Hur fasen hanterar jag detta? Hur går jag framåt från det här?
Små steg jag vet men jag undrar om någonting av det jag sagt har gått in...

Ja du Karin. Eftersom ingen annan förmodligen vågar så får jag ta det. Ditt svar till traxxy syns mig ohjälpande och en smula spydigt av en kvinna som arbetar med alkoholproblem. Kanske var det ett stort steg av traxxy att posta sina tankar och kanske lite jobbigt att mötas av "lycka till, låt mig veta hur det går".

traxxy...välkommen hit. Här finns många fina människor och att skriva om skiten kan faktiskt underlätta.

Fia

Tack, vet att du hjälpte mig du med.
Ängel känns väldigt trevligt att bli kallad :) allt bra med dig nu?

Kul att du skriver, spännande test! Skriv gärna igen och berätta hur det utvecklade sig.

Karin
Alkoholhjälpen

Hej! Välkommen till forumet här på alkoholhjälpen. Du har gjort precis rätt, det är många som skriver här just för att skriva av sig. En del säger att det är det som hjälper dem mest här på alkoholhjälpen. De flesta vill också få kontakt med andra som skriver här. Om det gäller dig så finns det några allmänna tips för att få det. Ett är att göra precis som du, starta en egen tråd genom att starta ett nytt diskussionsämne. Andra tips är att ha sin tråd i forumdelen som handlar om att förändra sitt drickande där det är fler som är aktiva, att själv vara aktiv genom att skriva flera gånger i sin tråd och att skriva till andra i deras trådar. Bäst funkar det om man, som du, håller en trevlig ton :)

Hoppas du har hittat hjälp, om inte finns det flera vägar att gå. Jag berättar och så kan du läsa om du vill:

Eftersom du vill börja med Antabus behöver du kontakta en läkare för att få recept. Du kan söka dig till din läkare på vårdcentralen, annars kan man på många ställen i Sverige söka specialistvård för beroende, ibland finns den vården på den lokala psykiatriska mottagningen (kolla 1177.se).

För annan typ av hjälp kan du alltid kontakta kommunen (kolla din kommuns hemsida), dessutom kan du ringa alkohollinjen (020 84 44 48) för att få hjälp att hitta vård där du bor, de kan också ge råd kring att förändra sina alkoholvanor men de kan inte skriva ut läkemedel.

Karin
Alkoholhjälpen

Villl tacka alla, m-m, pelle-pennan, kastellen, Minz för uppmuntran. I e.m dags för möte nr 2.
Vet inte riktigt hur jag känner mig. Lite tom. Kan vara att jag vuxit ifrån mannen på något sätt med
mitt försprång. Ska ju vara jätteglad nu för steget han tagit, men känner mig tom. Har nog lagt för
mycket energi på honom och hans perioder. Idag riktigt deppig, men ska jag jobba bort det med en lång-
runda med hunden. Känner att jag kan ju inte visa besvikelse nu när han tagit steget. Men det känns som
kärleken har fått sig en rejäl törn. Ibland går jag och dagdrömmer om ett eget krypin att vara särbo.
Och ibland vill jag inte det. Önskar så att jag hade riktiga vänner i det verkliga livet där huvudingrediensen
inte är alkohol. Skriver inte mer just nu, måste ut på morgonpromenad och sortera känslor.
Glad i alla fall att jag är nykter.
Konstnären

NyMan, Samtorini, PellePennan, m-m och Konstnären. Tack för input och stöd. m-m och och NyMan har ju givetvis rätt. Resan med att bli nykter är större än att säga upp sig. Men att säga upp sig kändes större. Att bli nykter var ju inget val lämgre -Nyktra till eller dö liksom. Nej, PP, jag bor numera i katthemmet igen så det regnar inte in. Tack för omtanken.

Eller bor och bor. Om några dagar tar makens systerson över igen då vi ska på semester. Två månader i grekiska övärlden. En utmaning som jag idag kan hantera trots all sipporo som det bjuds på. Jag personligen (nu för tiden) tycker ju att hembränt är ett jävla opassande alternativ att bjuda på. Jag är säkert inte den första eller enda alkoholisten som snubblar in på en grekisk bar

Andra tankar. Har ju haft lite ångest efter min uppsägelse och inte riktigt kunna koncentrera på min favoritunderhållning läsandet. Så jag vände mig till tv:n. Barn som bakar. Inte en unge var normalviktig utan alla hade dubbelhakor och det vill.sluta (bless him) kallade tomtedräkt.

Så varför talar vi aldrig om detta? Ett problem som förvisso inte rör anhöriga i samma grad som ett alkohol/substans missbruk men är jobbigt för de små (små?) barnen med mobbing och allt skit som följer. Kanske ska jag inte uttala mig här. Ickeförälder som jag är.

Men tankar dyker upp. Som Santorini och NyMan påkekade. När man hinner att tänka på mer än nästa glas. Toktankar? Let me know.

Som ett PS vill jag tillägga att jag upskattar er alla. Ja somliga mer än andra. Men framför allt uppskattar jag tonen på detta forum. Vi tycks vilja varandra väl.

Fia i Funderartagen

Min bana med minnesluckor börja vid 18-års ålder.
Har inte heller mått jättebra psykiskt.
Blir ofta överkänslig när jag dricker med.

Vissa människor får minnesluckor, vissa tokkräks men minns allt.

Har med generna att göra 'tror' jag..

Finns inget stopp för mig heller, var inte beroende men blev det senare i livet.

Nu är jag 37, och räknar jag ihop alla minnesluckor jag haft över 19 år blir
minst 1 gång i vecka, (52 v på ett år x 19 år) typ 1.000 minnesluckor.

Nu har jag slutat dricka.
Ingen ångest,
Ingen rädsla att skada mig själv.
Inga oroliga runt omkring mig.

Kan vara väldigt bra att gå och prata med en psykolog om
sånt man inte vill berätta för människor man känner som kan få fel uppfattning om saker och ting.

Lycka till..

Som förtjänar en nykter pappa.

Efter tre veckor utan Alkoholen så har tankarna i huvudet poppat upp, en efter en..

Hur känner sig ett litet barn inombords när ens mamma eller pappa yrar omkring och slöddrar helt plötsligt.!?

Vilket egoistiskt tankesätt man haft, man har proriterat Alkoholen framför sina egna barn.
Dom man älskar mest av allt har man satt på andraplats i sitt liv.

Bara för att man själv ska få dricka och fly undan verkligheten.

Själv planerar jag varje dag på morgonen,
går ut i skogen när suget blir som mest,
går ut och cyklar för att stilla tankarna.

Andra klarar av det så då ska banne mig jag också klara av det,

Kämpa på Kruven.

Jag vet inte hur du mår, men jag mår bättre än någonsin.

Allt, precis Allt beror på att jag inte dricker längre.

En långhelg som denna brukade vara en femdagars fylla innan.

Mycket handlade om hur tidigt jag kunde ta första ölen utan att
någon i omgivning ansåg att det var för tidigt på dagen.

Själv drog jag gränsen vid tolv.

Nu när man undviker alkoholen så känns det som fem dagar av möjligheter, renoverar huset, motionerar, åker och badar, m.m.
Detta fanns det inte tid med innan, all fokus låg på drickandet.

Helt sjukt nu när man tänker efter.
Varje dag som går känns som en befrielse.

Inte lång tid men 18 A-fria dagar..

Var på möte i tisdags, (2 dagar sen), alkoholhjälpen.
Mycket information angående Alkohol och missbruk,
mycket råd och hjälp om hur man går tillväga för att sluta.

Imorgon ska jag göra massor av saker, imorgon ska jag njuta av dagen.

-Även förmiddagen.;-)

Ha en härlig helg alla ni där ute som kämpar på, ingen är ensam i denna kamp..

Jag heter Mina och letar också efter en Läkare i Helsingborg som skulle kunna hjälpa mig att sluta dricka. Problemet är att jag har ett barn och alla läkare anmäler till socialen och så blir det utredningar o. s. v. Det är det som är problemet för kvinnor, tyvärr. Man vågar knappt söka hjälp. Jag har haft mina alkoholproblem i många, många år och är så trött på skiten. Jag tänker i bland att försöka hitta en person som har samma problem som jag och kämpa tillsammans. Sluta dricka samtidigt och stötta varandra när suget blir för stort. Jag har varit på AA möten några gånger men jag som bara hade varit nykter ii några dagar kände det deprimerande att höra alla som har klarat av att vara nyktra i flera månader och till och med år. Det kändes som jag inte hade min plats där för dom har ju redan lyckats med det jag inte kan, nämligen att sluta dricka och kunna säga nej. Det skulle funnits en förening för alkoholister som verkligen vill sluta men inte kan. Man skulle träffats varje kväll till att börja med för att verkligen stötta varandra med att vi skall inte dricka i kväll. Även om någon skulle ha druckit lite en kväll så kanske personen hade slutat för att det finns ju det här mötet att gå på där alla tillsammans får personen eller personerna att inte dricka mer för kvällen. Vi kanske kan stötta varandra genom det här forumet och skriva till varandra varje dag. Jag drack mycket i går och har bestämt mig i dag för att inte dricka mer. Sluta dricka du också i dag så stöttar vi varandra. Vi skriver en liten rad varje dag för att säga om vi klarat av det. Men man måste vara ärlig. Vad tycker du? Hälsningar Mina

...befriande läsa här hos dig.
Det är lugnt, kontrollerat, direkt, konstruktivt.
Tack tack tack för du finns kvar här inne.

Det är er nuvarande tid/plats jag önskar jag kommer kunna uppleva en dag, ett vi och oss och lugn.

Kram

Gott att höra ifrån dig och jag håller fullt och fast med dig i allt du skriver ovan. Mina erfarenheter också, nästan exakt.

Stor kram på dig!/NM

Långt mellan inloggningarna för mig med men när jag nu tog en titt såg jag att du varit inne en sväng. Kände givetvis omedelbart att jag ville säga hej och så gör jag följdaktligen nu: HEJ Fia, min vördade vän!
Ett jobb är ett sätt att skaffa sig frihet att göra vad man vill, men ett liv är så oändligt mycket större och viktigare än att härda ut. Livet ska levas och det ska levas fullt ut. Så bra att du kom underfund med vad du egentligen kände, det gör man, enligt mina erfarenheter, inte i en handvändning när allt bara snurrar på. Jag önskar innerligt att du hittar något stimulerande och energigivande att syssla med (innefattar det även en o.k. lön så är det ju en bonus!)
Du är både modig och klok, vilket jag har för mig att jag påpekat med jämna mellanrum. Det är väldigt inspirerande att se hur du växlar mellan gas och broms och låter hjärta och magkänsla hålla i ratten. Njut av sommaren och njut av livet, Fia! Vi hörs längs vägen längre fram.

KRAMAR I MASSOR!!!/NM

... dina rader m-m!

Känner samma känsla. Man kommer upp på morgonen. Okej, något trött och sömnig då och då. Men då är orsaken för det mesta att man lagt sig för sent eller varit ute och rört på sig. Inte att man mår illa och är helt slut i kroppen för att man drack skallen av sig kvällen innan.

Man får så mycket annat gjort och det är inte tråkigt eller känns som ett hinder att pyssla med vardagssysslor, tvärtom!

Var själv ledig och på resa några veckor för ett tag sedan och det var otroligt skönt. Tidiga morgonpromenader följda av mysiga frukostar där vi talade med varandra i stället för att jag satt med ångest och hon ledsen för att jag hade slocknat av kvällen innan.
Som du säger, massor av roliga aktiviteter hittade vi också på. Lättare att göra saker när man inte är bakis.

Ser fram emot vår bästa sommar på många år och önskar dig det samma.

//Buzzz

Så roligt att höra av dej! Jag är sällan in här och har tappat kontakten så kul att få ett livstecken! Och att det går bra för dej, underbart! Det ordnar sej ska du se. Känner du som jag, att när alkoholen är borta så öppnar sej alla möjligteter. Den var hindret till så mycket, för mej. Med alkoholen ute ur mitt liv är allt annorlunda. Jag kan träna när jag vill, tidigt på morronen. Jag har gått ner till normalvikt och kan köpa snygga kläder. Kan köpa vad jag vill, behöver inte välja bara det som går på. Mera pengar har jag också, sparar mycket på att inte köpa flera boxar vin i veckan. Kan unna mej snygga skor och kläder istället. Självförtroendet ökar, dels för att man blir snyggare när man inte är vinplufsig men också för att man klarat av detta. Kan köra bil när jag vill, det är en stor frihet, att inte behöva fundera på hur länge jag måste vänta för att vara säker. Två år nu och det blir bara bättre. Självklart. Jag önskar dej, och er andra, en underbar nykter sommar!

Tack mt och pp! Jag vet och håller med om att det är små steg men även så är det en lättnad! Lättnad om att det faktiskt finns hopp och inte bara hopplöshet, hopp om förändring och ljusning längre fram.
En dag i taget och säkert fler tårar men inte just nu i denna stund. ☺
Kram