Senaste kommentarerna i forumet

om Alanon http://www.falkopingstidning.se/artikel/74149/ett-liv-vid-sidan-av-alko…

med ett avtryck från dig! Tack för tipset om textfil. Och härligt att du är fortsatt nykter. Många kramar till dig! / mt

Tjena Pettsson
Välkommen hit.Du är precis som flertalet här inne.
Några superknep finns väl egentligen inte. Hälla ut fyllet är ju bra. Fortsätt läsa och skriva på forumet är en väg ut. Skönt att anonymt skriva av sig om ett hemskt hemligt problem!
Inse att du är starkare än alkoholen! Det är bara du som kan vara stark och orka hååla den på avstånd.
De första veckorna är riktigt jobbiga sedan matas tvångstankarna efterhand.

Ha det - Kämpa på!

för dig! Det är svårt att råda, men jag tycker att du måste fokusera på dig och din egen nykterhet. Maken... ja, vad vill han, är han beredd på förändring? Han klarar det ju uppenbart inte på egen hand, det måste väl vara bevisat nu? Varför vill han inte söka hjälp - vårdcentral, beroendeenhet, privat terapi... AA, det finns ju ganska många alternativ som måste vara bättre än nuläget? Men det är ju såklart bara han som kan välja.

Tycker att du är stark som klarar att vara nykter, och klarar att vara kvar att se på det... Tänker på dig!
Kram m

Att du tittat in och avlägger lite statusrapport. Det blir man glader av vill jag mena! 7 månade är fantastiskt, är snart där om jag håller mig i skinnet ;-) Känner mig just nu ganska stark i detta och delar känslan av att man nu oftast tycker det är skönt att slippa allt trixande som drickandet för med sig. Hoppas även du får en fin sommar Buzzz. Det är som man får dubbel energi nu. Först att man lagt några månaders nykterhet bakom sig, och sedan ljuset och värmen. Man får försöka vila i den tanken till och från.

//PP

nja, gråtit har ni väl tillräckligt du och Gagarin så jag råkade faktiskt hinna med att skratta lite. "Gubben spårlöst försvunnen i tre timmar - Hustrun oroade sig för jycken!" Det får bli dagens löpsedel för mig när jag själv ska ta mig igenom en dag av massiva tråkigheter. Tråkigheterna ska nu förberedas i ett par timmar på ett café några steg från lokalen där "tråkigheterna" ska behandlas. Finns ingen vinnare i mötet utan flera förlorare. Oavsett hur det känns efter det så blir det varken firande eller dränkande av känslorna med hjälp av alkohol. Det går fetbort som man numera säger.

Ta trumpeten och spela en morgontruddelutt för gubben från mig ;-)

//PP

Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa till slut! Starkt av dig att fortsätta vägen fram.

Var på meditationsmöte igår. 20 minuters meditation innan regelrätt möte. Det var skönt, men jag sjunker ned snabbt. Kommer så väl ihåg när jag mediterade hemma och jag "försvann" in i mig själv och plötsligt hade två timmar förflutit utan att jag ens märkt det. Litet jobbigt bara att det var en klocka som ringde när tiden gått ut. Jag brukar alltid haja till. Bli litet skrämd. Kroppen kändes tung och stilla efteråt. All snus- och A-sug var helt borta. Detta är egentligen det jag behöver göra och yoga med förstås. Det hjälper mig att finna ro och komma i kontakt med mig själv.
Den här veckan kommer det inte hinnas med med så många möten. Det är ju helg och vi ska på konsert och sen ska jag åka till föräldrahemmet. Litet oroligt. Så många minnen som hänger som ett ok om halsen när jag kommer dit. Men det är dags att släppa taget. Försöka göra barndomshemmet till en neutral plats igen. Komma ihåg det som var bra.

och bara 13 grader, undrar hur det kan svänga så här. Mitt hjärta är som en sten idag. I går
skulle mannen gå kvällsrundan med hunden, och jag skulle ha lite hemmaspa. Han gick vid sextiden, och
det brukar ta en timme. Ingen kom, då satte min reptilhjärna igång, och jag hade rätt han hade gått till
kvarterskrogen och kom inramlande vid 21 tiden. Jag har ju inte litat på honom, men naturligtvis gapade jag
och bar mig åt som en lejoninna. Det hade gått ner ett antal whiskey och 7,0 öl. Var så orolig för min älskade hund.
Gråt, fyllegråt började direkt när han slängt av sig skorna. Det ska aldrig mer upprepas jag lovar. Känns som jag
kämpar helt ensam nu igen, men jag har ju er mina kära vänner.
P-p jag vet inte om jag någonsin blir flygfärdig att lämna detta bo. Men hyran är ju billig, och det ingår mycket värme.
Så jag stannar. Nu i morse kom det över mig igen, vad håller jag på med, det är ju meningslöst att skälla som en bandhund
på någon som är full. Kan ju räkna ut vad denna dagen har i sitt sköte. Orkar inte skriva om alla ggr. jag blivit besviken.
Varför är han en sådan idiot och tror att han ska klara detta själv. Jag har en plan, jävla rappakalja.
Själv hänger jag kvar på stigen och jag hoppas den blir lite bredare snart.
Idag vad faan som än händer inget vin för mig
Konstnären

svara på sådär omedelbart. Men att dricka i ensamhet för att uppnå lullet är ju ett känt varningstecken. Så startade även min bana.

Jag antar att du själv känner att du är på fel väg eftersom du har funderingar på hur du gör ?

När jag gjorde lumpen så hade jag ibland med mig en liten fickplunta där jag tog en liten "hutt" när jag skulle gå och lägga mig och den lille hutten gjorde mig smått lullig och avslappnad. Nånstans där började min alkisbana så med mina egna erfarenheter som grund så skulle jag nog säga att du ska tänka till några gånger till. Efter lumpen så hade jag ett avspänt förhållande till alkohol i nästan 10 år innan det tog fyr ordentligt.

Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag lagt ner allt dricka redan då.

...tilltalad vänligt, inte behöva tänka på ordval, andas fritt, jobba i ro, känna mig uppskattad för den jag är och det jag gör!
Existentiella grundbehov för leva ett fungerande liv i samvaro och där åsikter och delade meningar är grunden till utveckling och eftertanke.
Dessa saker har jag levt med största delen av mitt liv. Det är ok vara annorlunda, svag och fel! Det är ok! Så länge man inte sätter sig på någon annan eller utnyttjar varandra negativt. Det är ok vara den man är, ändra åsikt och smak. Ok vara spontan och göra bort sig totalt. Tycka bäst om gröt till frukost en dag och nästa nutella på vitt bröd! Det gör ingen skillnad!!!

Nu ikväll hade jag en fullständigt hysterisk karl skrikandes i mitt öra!
Hans stress är jag tydligen orsak till?!
Jag, "jävla kärring", driver honom till återfall som han aldrig varit så nära som nu...

Ja, vad säger man?
Jag sa: ingenting! Han har varit otrevlig, påstår jag är sjuk, nedvärderar...jag säger han har fått mig om bakfoten och att så länge han har negativ inställning kommer jag/vi aldrig få en chans. Går inte in i hans negativa spiral. Säger samma som alltid, innerst inne finns något annat, något äkta och fint.

Jag finns i annat land, håller mig undan, frågar inget, delar inget, pratar sällan, berättar sporadiskt, förväntar inget...aldrig är han nöjd. Aldrig!

Senaste dygnen har ett av mina barn besökt mig tillsammans med sin sambo. Denna helgen känns som vändningen.
Plötsligt var det okej vara, leva som jag varit van att leva: Fråga och bli tillfrågad, berätta och fylla in, förklara och inse, förklara och inte fatta, berätta gamla historier vi hört 100 gånger men ändå skrattar åt, äta gott, sova o låta bli gå upp när alarmet ringer trots det var vår intention när vi la oss. Så här vanligt och okomplicerat som det ska vara...eller???

Insåg idag att det snart är sju månader sedan jag drack någon slags alkohol.
Det är ungefär som när jag lade cigarretterna på hyllan. Tankarna på att "inte få" röka upptog det mesta av ens vakna tid den första perioden.
Så småningom gled också i det fallet tankarna mer och mer över till att vara tacksam att man slapp skiten.
Så känns det nu, tänker mer och mer sällan på alkohol över huvud taget och när jag gör det är det med tacksamhet att slippa ångesten, skammen, huvudvärken, extrakilona, gömmandet, bråken, de närmstas sorg, illamåendet, rädslan för körkort och jobb, inköpen, det igenkännande "hejsan" av personalen på Bolaget, de många sjukdagarna, den dåliga sömnen. Ja, listan på det negativa som skiten förde med sig för mig kan göras lång. Den positiva listan blir skrämmande kort i jämförelse.

Nu går jag in i sommaren frisk och stark, njuter (nästan, allt är inte toppen jämnt) varje morgon av att komma ur sängen, koka kaffe och ta det lugnt en stund ute med en kopp i handen och ta in ögonblicket då allt vaknar. Det behövs inte himlastormande upplevelser, livet i sig självt är fantastiskt nog. Särskilt utan något som dimmar ner tankarna.

Önskar alla er som kämpar där ute en riktigt skön sommar.

//Buzzz

Känns skönt att logga in och fått lite uppmuntring och lite att fundera på - som vanligt :)Klart att vi fortsätter resan tillsammans! Har inga planer på att lägga ner...

Dippen jag har, har mer ursprung i den där självkänslan som dyker i botten så fort det finns en reell (eller inbillad) anledning. Orsaken nu är en jobbsituation, som inte blev som jag tänkt mig. Fick inte ett erbjudande (på mitt befintliga jobb) som jag tänkt mig och hoppats på, utan ett annat. I min värld tolkar jag det som att jag inte dög till, att jag inte är bra nog... osv. Förstår logiskt sett att det inte är så, att det jag blev erbjuden inte alls är så tokigt, och kanske passar mig bättre, men... detta men! Tankekedjorna rasslar iväg snabbt, när det finns en anledning att tro att jag inte duger... i något sammanhang alls. Och när det då nu i dessa dagar är fester och födelsedagar och studenter och Gud vet vad och alkoholtillfällena står som spön i backen så är det lätt, inte att kanske bli så frestad, men mer att känna sig lite kass för att ha hamnat i det läget att jag måste avstå.

Men det är ju då det är så bra att ha vänner på forumet, Konstnären, du har helt klart en poäng i att käftsmällen kanske är bra, en tankeställare om hur man vill leva sitt liv... och ja, jag behöver höra att jag är stark som klarar att vara nykter. Det är vi alla... och jag håller med dig PP, en quick fix hade varit att föredra vissa dagar... men det är kanske resan som är det viktiga, det finns inget färdigdefinierat mål i sikte, och det är kanske det som är poängen. En lång och backig och snårig resa, men ganska lärorik och stundtals ganska trevlig och givande :)Och ja, det är nog bra med fågelholkar, själv ägnar jag mig dock hellre åt en löptur, eller ett pass på gymmet, eller lite stickning av något slag.

Hur som helst så känns det lite bättre ikväll igen. Ha en bra kväll resten av er på forumet också, måndag - ny vecka, nya möjligheter!

/m

Visst kan din berättelse vara andra till nytta! Både den och alla inlägg du gjort i andras trådar. Har just med stor behållning läst Dompas tråd :-)
Och där skrev du ju med till och från. Jag fanns själv här inne innan du startade din tråd, men kom tillbaka först tillbaka efter du loggat ut. Några år "försvann" däremellan. Därför försöker jag nu att hålla mig kvar ett tag. Behöver nog det. Sen får vi se om vingarna växer och blir så kraftiga att man kan ta längre turer från boet. Ta vara på dig. Var verkligen trevligt att du lämnade ett nytt spår här inne!

//PP

Snubblade in på forumet, under en tid mitt andra hem, när jag letade efter något på nätet.

Ilska, sorg och uppgivenhet känner jag när jag ser alla nya medlemmar här. Jag läser ett inlägg här, ett där, höjer händerna för att skriva ett svar och så ser jag att inlägget var från i höstas. Vad har hänt sedan dess? tänker jag. Höjer händerna igen när jag läser ett nyare inlägg, men sänker dem igen och känner mig så trött: tar det aldrig slut? Det är som om jag har läst alla inlägg förut, en del av dem hade jag kunnat skriva själv!

Just idag har jag nog kvar lite känslor från i helgen. I min kommun var festdagar med musik och picknick. Mycket trevligt. En hel del alkohol. Vi ser 2 unga, kan inte ha varit mer än några & 20, och en äldre man komma vinglandes. Den äldre var sönderslagen i ansiktet och så tydligt en sådan som alkoholen har fångat. Den ena av de yngre med en starkölsburk i handen och så lik den äldre att det måste ha varit far o son. Jag såg killarna lite senare på kvällen, då var sonen i det där stadiet när man liksom får kämpa för att marken inte ska rusa upp och slå en i ansiktet (kanske förstår ni hur jag menar). Detta berörde mig mycket djupt, att så tydligt se hur det onda arvet och förfallet förs vidare till nästa generation. Jag kan inte sluta tänka på dem och undrar över hur killarna mår idag...

Alkoholen förstör så mycket för så många! Det är egentligen ofattbart att detta gift är tillåtet i ett civiliserat samhälle! Jag misstänker att det egentligen inte är endast vi som hamnar här, eller de andra uppenbara problemdrinkarna som inte hittar hit, som skulle må bra av att sluta med alkohol eller åtminstone dricka mindre. Under min alkoholfria tid har jag, då jag berättat att jag inte dricker alls, fått många kommentarer i stil med "nej men vad skönt!". Alltså från människor som inte anser sig ha problem med alkoholen. De är nöjda med sitt eget drickande men ändå kan de se att det skulle vara skönt att inte dricka alls. Hur kommer det sig? Många uttrycker liknande tankar, att det skulle vara gott "att slippa". Förvånansvärt få säger saker i stil med "nej jag skulle aldrig klara mig utan en kall öl en varm sommardag!". De som dock säger sådant är desamma som på söndagen lägger upp Facebookstatusar med skämt om gårdagskvällens bravader.

Jag känner mig stolt och glad över att jag inte dricker längre! Jag kan helt ärligt säga att jag inte saknar alkohol det allra minsta och jag känner stor tillfredsställelse när jag vaknar "dagen efter" vad det nu månde vara, typ nyårsafton o dyl, och inser att dagen är bara min, ingen tid behöver slösas på att vara bak- och ångerfull. Dock kan jag vara lite trött eftersom jag tydligen fortfarande gärna festar länge (så länge de jag festar inte med är dräggiga ;-) och det är ju också kul att inse att man har inte tråkigare än man gör sig och man är definitivt inte tråkigare bara för att man inte dricker.

Jag hoppas min berättelse som finns kvar här kan vara någon till nytta. Till dig som läser vill jag säga: det finns hopp, du måste inte må dåligt. Erkänn att du har tappat kontrollen över flaskan, släpp taget och be om hjälp!

Googlade efter något och hamnade på Alkoholhjälpen. Fick för mig att titta in, ser mitt nick här i ditt senaste inlägg och måste såklart lämna en hälsning till dig och ni andra som känner mig :-)

Jag har i alla fall inte snubblat, i februari fick jag min ettårsmedalj på AA - jag saknar inte alkoholen det allra minsta! Ibland tänker jag att "vad var problemet egentligen?", men jag känner ändå inte att jag har ett behov av att lyfta glaset. Däremot har jag börjat röka igen, så helt fri från beroendets bojor är jag inte, och jag ser att beteendet där liknar "dryckes-beteendet" ganska mycket, i synnerhet som jag smygröker för de allra närmaste. Men jag ska gå en rökslutskurs snart, så friheten kommer att bli total!

Tips till dig MT, som har lagt ned så mycket tid och energi på att skriva här: man vet ju aldrig vad som händer med platser som denna på nätet. Jag har från Alkohohjälpen fått hjälp med att få ned min tråd i en textfil som jag sparat på min egen dator. Det är ju en värdefull dagbok tänker jag!

Många kramar till dig o gubben & även till er andra som vill ha såklart, allt gott!

Jag rör mig så smått framåt. Har första tjing på en fin lägenhet med inflyttning runt september. Måste bestämma mig i mitten av juli. Jag och fd. sambon hade ett snabbt samtal i går ang semestern och han möjligheter att ta över huset.... Jag förklarade att jag inte kommer att flytta tillbaka och mina planer med lägenheten.
Det gör så himla ont att såra honom, varför blir jag så berörd och känner mig som en stor skit!
Blandade känslor. Lycka över att jag förhoppningsvis har nåt nytt att flytta in i till hösten men sorg över att behöva såra människor runt omkring mig.
Livets hårda skola!

Jag har inte förlorat jobbet p.g.a drickande jag dricker för att jag har förlorat jobbet.
visst jag har haft alkoholproblem sen jag var 14 men det är aldrig något jag bringat till jobbet, men jag svettas ju mycket på måndagen då:)
Hmm varför är det så många bekantas namn i min korrespondens senaste dagarna.
Jag har försökt sluta, men det är inte så jävla lätt när man hållit på över halva livet.
Det är ju därför jag är här, antar det blir en sockerchock sen när jag lägger ner och promillen går ned.
är lite orolig för det faktiskt, har varit med om det förrut och det var fan inte skönt alltså.

Kul att man kan inspirera!
Chapel Hill hette bubblet, helt okey för en "torris"
Prova Nanny State, finns bara på bolaget. En N.A öl med smak som inte liknar de ljusa du köper i butik.

Skriver 218 dagar idag.

Ha det - kämpa på!

..mot vad?, en ålderdom på parkbänken?

Vi har en förmåga att romantisera vårat drickande.
Fem sjuttisar på en timme, en dag, en vecka, månad eller år, du märker ju längre tiden går desto mindre farligt anses det vara...

Still going strong och du har torskat jobbet, vad mer bevis behöver du för att du har ett osunt förhållande till spriten?

Jag tror du förstår hur illa ditt läge är för tillfället, men du vill rättfärdiga det med att det redan är kört, så varför inte köra all-in?

Du har skrivit ett inlägg här och nu vill du få en respons, och det får du nu av mig.

Jag kan moralisera till oändlighet men det kommer inte att lyckas, det kommer att bli motsatt effekt.

Endast du är ansvarig för dina handlingar, ingen annan kan belastas för det.

Tänk i ett litet längre perspektiv, hur ser ditt liv ut om fem år?

Vill du då kännas vid att du vid detta tillfälle valde att inte göra någonting?

Du bestämmer över ditt liv.

Berra

Tror att du får göra ett försök igen. Om du till för ett år sedan bodde på institution och blev "tungt medicinerad" som du beskriver, vore det väl själva h----e om dom inte kan förstå att hjälpa dig när du frivilligt kommer och ber om det! Var du ska vända dig i ditt fall vet jag faktiskt inte. Borde kanske rimligtvis vara inom psykiatrin?

Något annat som jag tror vore en bra ide är att gå till AA/NA. Där är ju alla välkomna, både om man vill sluta dricka och sluta med droger.
Där kan du i alla fall vara helt säker på (vad jag förstått) att någon kommer att hjälpa dig med det personliga stöd du efterlyser. Ring till deras jourtelefon. Jag tror att det skulle vara en jättebra början. Då är du i alla fall inte själv, och fortsätt hänga här inne!

Ta hjälp och ta all på en gång. Sedan kan du ju välja utefter vad som passar dig bäst. (ungefär så skrev Berra igår).

Idag kommer jag inte att dricka en endaste droppe det lovar jag, häng med på det konceptet ;-)

//PP

Tänker först när jag läser det du skriver m-m att det är trist att känna att du eventuellt är på väg in i en "dipp". Upplever att det är upp och ner, även om svängningarna har blivit långsammare och mindre yviga. Jag har inte hittat något facit hur den lite långsiktigare återhämtningsprocessen ser ut. Jag har försökt att läsa - även mellan raderna - vad våra "föregångare" har beskrivit. Det är ju lite mer tunnsått med skildringar av hur livet i nykterhet ser ut rent tankemässigt efter en nu lite längre tid utan alkohol. Många av dom som klarar förändringen slutar ju att skriva när "man räddat sitt skinn" och den akuta faran känns som om den är över. Men när är faran egentligen över?

Förmodligen aldrig om man gått över gränsen?! Jag förstår nu att det finns många som behöver tänka vidare på detta, kanske dagligen för att inte glömma och falla tillbaka. Ok, när jag läst och försökt bildat mig en uppfattning tycker jag mig ha förstått att ett år - kanske mer - inte är alls orimligt när det handlar om att bryta mönstret och tankarna kring alkohol och greppet som detta tagit över våra hjärnor. Kanske längre än så. Adde skrev för inte så länge sedan att det var så, och jag tror nog att även Berra kanske känt på det viset.

Just idag känns det som att jag kan acceptera detta. Visst hade det varit både lättare och roligare att dra ut en rutten tand - vips så är problemet borta! För egen del känner jag att jag gärna vill fortsätta med det "kicklösa" livet ett bra tag till. Dom bra fyllorna har oavsett tagit slut. Jag har fått min beskärda del av kickar i livet som framkallas av alkohol. Dumt nog spred jag inte ut dom som sig bör utan tog dom jag hade till godo - och många många fler - mer eller mindre på raken mot slutet.

Ja, lite morgonfunderingar. Själv känner jag mig stark just när det gäller alkoholen för tillfället. Även om jag just nu är inne i en mycket jobbig fas med annat privat. Tack och lov kan jag säga. Får ganska mycket gjort. Kanske inte helt rätt saker utan grejer som jag gärna ger mig på - kanske lite som terapi? Men strunt sak samma, det håller mig på banan och det blir i alla fall resultat att glädjas över.

Bättre att exempelvis snickra en färgglad fågelholk som Dompa gjorde, en att använda dagen till att fundera i destruktivare banor.

Ta vara på er, vi håller varandra i handen, eller hur?
resan fortsätter!

//PP

Jag tog i början hjälp av en alkoholterapeft, och det var början till hjälp.
Gick där tre ggr. i veckan och det kändes bra. Tyvärr föll jag tillbaka med dunder och brak.
Efter det började jag skriva och få hjälp och stöttning här inne. Fantastiskt stöd. Nu har det
gått drygt 8 månader och jag är nykter. Man läser mellan raderna att du vill detta. Kanske finn
annan hjälp som passar dig. En dag i taget är bra.
Lycka till dig
Konstnären

Jag ska testa det där rosevinet som var helt ok. Jag har just nu lite svall i känslolivet. Lite offerkota här med.
Ibland känner jag en sådan stress som jag tror sitter i sedan alkoholdimmornas tid. Då var jag ständigt stressad.
Vet inte direkt om jag tycker synd om mig själv som försatt mig i denna situation. Ibland är jag oerhört lycklig att
jag fick en sådan smäll och valde bort alkoholen. Och ibland tänker jag faktiskt ska jag gå genom livet och aldrig få
lyfta ett glas vin. En dag i sänder får jag säga till mig själv. Mannen har varit vit 14 dagar nu, men jag kan nästan ta
på hans inre monolog. Man kan ju alla tecken då man själv var lika dan, ska jag köpa vin idag eller inte.
Annars har jag det bra det är bara tankarna jag vill ha bort ur mitt liv. Har ju skrivit massor om det men dom vill inte
lämna helt. Men m-m det var tusen ggr. värre första månaderna. Kanske är så att jag vill komma till något målsnöre, men
jag kommer inte ända fram. Visst är livet förändrat som nykter.
Till det bättre. Så bra du hanterar en festkväll är imponerad att du är så stark.
Ha en fin dag m-m
Konstnären

Skillnaden är att under tiden jag var fri från allt så bodde jag på en institution och var tungt medicineras.jag har försökt o få hjälp från vårdcentralen men dom tycker inte att mitt fall är tillräckligt akut än.dom på vuxenpsykiatrin erbjuder mig endast mediciner vilket inte hjälper fullt ut.min familj har aldrig stöttat mig.jag vill ha hjälp,någon som stöttar mig,som jag kan träffa/ringa när suget drar igång,någon som gör detta med mig.jag vill kunna gå vidare i mitt liv.ett nytt och bättre kapitel.