Senaste kommentarerna i forumet

Den här jäkla alkoholen. Funderat på medicinering?

Nej det kan han inte. Du kanske ska fundera över dina alkoholvanor

Jag tror det är ganska bra. Vet inte. Jag har inte varit nykter helt men heller inte druckit destruktivt. Står någonstans mitt emellan och funderar på vilken väg i livet jag ska ta. Jag har en del att ta tag i men inga bra lösningar. Hade jag varit själv hade det varit enkelt men jag har en dotter att ta hänsyn till och en sambo. Klart är att jag inte lever så som jag egentligen vill. Jag gör fel saker. Det är jobbigt att tänka på. Men samtidigt börjar en plan ta form om hur jag ska förändra mig. Det skänker ro.
Jag läser mkt på forumet. Har för tillfället väldigt lite att ge tillbaka. Kanske för att jag tycker det är jobbigt att läsa mina egna ord. Inte så mycket om a utan mer om att jag inte lever mitt liv fullt ut. Det gör mig ledsen.
Men så mkt kraft det finns i alla kämpar på forumet! Det är fantastiskt. Och Sisyfos, så glad man blir av omtanken:)
Nu ska jag hoppa in i duschen och fixa mig inför kvällens koncert som jag kör till!
Kramis

Jag är också lärare. Ma/NO 4-9

Hur är det med dig Nyckelpigan? Hoppas allt är bra och att du snart dyker upp här på Forumet igen.

Hoppas allt är bra! Tänkte på det du skrev om hur alkoholen påverkar dig även dagen efter, det är nog så för mig också. Ofokuserad och rastlös kan nog beskriva det. Nu när jag dricker så sällan blir det mer påtagligt. Hoppas allt går bra för dig. Saknar dig hör i forumet.

vilket kändes helt ok. Tycker att det funkar bra. Var på en AW i torsdags som var måttlig och bra. Ser inga större problem med A just nu i alla fall men känner ett behov av det stöd som forumet ger. Det känns bra att läsa vad medmänniskor som befinner sig i olika situationer skriver och komma med ett inpass då och då. Kram!

...eller skribenter i det här fallet :).

Vändningen är inne på ngt klokt där, då är då och nu är nu. Föräldraskap är ingen uppvisning i perfektion. Ett bra föräldraskap innebär att den med livserfarenhet leder och guidar barnet så att barnet tids nog klarar sig någorlunda själv tänker jag. En förälder som på allvar tar ansvar och agerar när något är destruktivt eller skapar oro hos barnet är en bra förälder i min mening.

Du är med andra ord inte ensam! Välkommen hit och bra att du inser att så kan det inte fortsätta. Skönt att du har stöd från sambon också!
Börja som föregående talare med att avstå från alkoholen helt nu en period och ge kropp och knopp en chans att andas. Ta den hjälp som finns - det finns allt från terapi till behandlingsgrupper till medicin - beroende på vad som behövs och krävs i ditt fall. Se det inte som ett misslyckande eller så om du behöver ytterligare hjälp, se det som ett redskap som så många andra använder för att komma ur alkoholens klor. Alkoholen har en kraftfull inverkan på belönings- och behovsmekanismer i hjärnan och du kommer att behöva stålsätta dig och stå emot ett tag för att det ska släppa. Det kan bli tungt, det kan ta tid - men det går.

Tänk inte på vad du var för mamma igår eller på vad alkoholen gjorde då. Tänk istället på vilken mamma du kommer att vara nästa helg - då givetvis helnykter, pigg, fräsch och glad. :) ... dags o skapa en framtid!

om du har läst vad som skrivs på forumet vet du att du inte är ensam. Är säker på att du kommer att få mycket hjälp av oss andra som är eller har varit i exakt samma situation som du. Jag tar hjälp av antabus som funkar bra för mig. Håll ut! Kram!

Tack för kloka ord. Jag ska verkligen försöka att hålla mig ifrån alkohol en period nu. Denna ångest. Kropp som skakar. Vad är jag för mamma? Jag jobbar som lärare. Tankarna mal och far men jag har stöd från sambon. Än så länge.

Stödet behövs och jag har ju utvecklat en stor problematik med alkoholen. Jag kan helt enkelt inte sluta om jag börjar. Tycker nu att beteendet är så sjukt och märkligt så detta vill jag skala bort från mitt liv och börja leva fullvärdigt igen.
Sköt om er, en dag i taget.

Det krävs mycket för att skriva det inlägg du gjorde, herr destruktiv!

Du skulle kunna välja att sticka huvudet i sanden och förminska situationen. Du valde att formulera en tråd här, där din förtvivlan och din desperation är tydlig.

Du är inte usel. En kan göra riktigt usla saker, men huvudsaken är att en tar ansvar för det också.

Hoppas du läser här, hoppas du kan se att det är av godo att du erkänt problemet.

Här finns stöttning!

Några saker man kan börja med.
1. Häll ut eller ge bort den alkohol du har hemma. Finns det ingen a är det svårare att skaffa när suget sätter in.
2. B-vitamin Försök få i dig B-vitamin, köp i affären.
3. Skriv en lapp med positiva och negativa saker med att dricka alkohol som du sedan kan ta fram när det blir som värst.

Ångesten försvinner på ett par dagar, beroende på hur mycket du druckit och mår för övrigt. Försök att göra saker så tiden går. Ät lite fetare mat och drick mycket. Du lider säkert av vätskebrist.
Se dig själv i spegeln och säg att nu jävlar så kör vi på nykterhet. Jag är jävligt bra när jag är nykter och det ska jag förbli ett bra tag framöver.
Har du någon hobby så återuppta den.

Styrkekramar från en artfrände

Har inte varit aktiv på detta forumet så länge. Kan se att våra situationer är ganska lika. Bara dricka på helger, semestrar osv. Jag har precis som du lovat dyrt o heligt att aldrig mer dricka men fallit dit otaliga gånger. Denna gången ska jag bara lyckas och det känns för mig som att poletten äntligen trillat ner. Hoppas du får samma känsla så att vi en gång för alla blir av med vårat missbruk och beroende. Kör hårt och tro på dig själv. Gör dig själv och dina nära lyckliga genom att ändra dina vanor. Kanske en dag i taget eller en vecka i taget. Lycka till!

Jag vaknar varje morgon, nästan, och känner en sådan j...kla tacksamhet över att jag är nykter. Känner verkligen hur glad jag är och ibland lite tramsigt rörd över att mitt liv i alkoholträsket är över. Visst är det lite trist att inte kunna dricka men om man väger det mot fördelarna så är det ju solklart. Jag känner mig fortsatt stark i min nykterhet. Vill aldrig mer vakna bakis och med den ångesten som följde med fyllorna:(

Mannen i mitt liv sa till mig " vilken energi du har" , igår kväll när jag, efter musslor och kräftmums satte fart ut på gården bland buskarna och klippte och krattade. Ja det stämmer energin är tillbaka, nu är jag lika pigg eller trött som alla andra i min ålder. ( Bara att välja ord ) ! Jag har gjort så mycket mer än bara legat i soffan, full eller bakfull.
En kollega jag inte träffat sedan förra hösten påpekade att jag ser annorlunda ut. " Har du gått ner i vikt eller vad är det??" Tänkte säga att jag slutat dricka alkohol men det gjorde jag inte. Mumlade något om träning och log lite glatt. Tackar tackar.

Förra hösten var ju ett lågvattenmärke i mitt liv, inte för att jag hade problem med familj, jobb eller vänner. Nej jag hade problem med mig själv och visade det inte för någon men det åt upp mig inifrån. Kände mig som en stor jävla bluff som lurade alla inklusive mig själv. Höll upp en fin fasad och ett välsminkat ansikte och bara sa " allt är bra" när jag i själva verket låg med ångest på nätter och morgnar i självförakt över mitt smusslande och smygsupande. Drack ju i princip 5-7 dagar i veckan och jag drack allt som fanns och fanns det inget hemma så åkte jag och köpte med alla möjliga förevändningar. Köpte tetrapack som gick ner i ryggan så ingen såg systempåsen. OSV.

Idag har jag rätat på ryggen och blicken är stadig, huvudet klart och jag känner mig stolt över att NU börjar livet återigen bli som jag vill. Så var det ju för länge sedan innan jag lät det gå för långt. Jag skulle slutat mycket tidigare än jag gjort men det är ju ingen idae att gråta över det nu men det kan ju vara ett tips till alla unga som funderar över sitt alkoholintag. Jag rekommenderar att man håller upp helt ett längre tag.

Det är JAG som bestämmer idag, inte den där lille alkoholdjävulen som är så fruktansvärt stark och som jag just nu kan känna ett stark förakt mot. Vilken kraft det är i den drycken MEN det går att bryta och klippa bandet! DET gick. :) :) :)

Nu är nästa utmaning att hålla kvar dessa känslor och inte låta den där lilla rösten få vingar igen. Den som lurat tillbaka mig så många gånger förut. Jag behöver verkligen detta forum och er här som min stöttepelare och krycka, en påminnelse som hjälper mig till fortsatt nykterhet. Mår sååååå bra just nu :)
kram
mod60

LP, dax igen, det är bra! A är verkligen bara skit för sådana som oss, där det gått för långt- Inser man till slut.

... stannalämnastannalämnastannalämna...
Men det var inte det jag menade, att du måste lämna... Ni kanske hittar en annan väg, men kanske måste du lämna tillfälligt för att visa honom att du menar allvar!

Däremot så känner jag igen det våldsamma, och det förstod jag först långt senare att det inte var en del av alkoholproblematiken. Min exman är fortfarande aggressiv, till viss del våldsam och har svårt att kontrollera sina impulser, trots att han är nykter sedan några år... och det är inte okej - som aeromagnus skriver så är det inte okej och ingen ursäkt varesig det finns alkohol eller ej inblandat...!

Jag levde med en man där alkoholmissbruket eskalerade, men också hoten, ignorerandet, ilskan, de trasiga sakerna, ilskan mot barnen, förnedringen osv eskalerade, och jag förstod att det fanns ett sex- och shoppingmissbruk, och otrohet osv och jag hade fullt sjå med att tysta ner barnen, hålla mig undan, agera så att han skulle bli så lite arg som möjligt, hålla skenet uppe utåt samtidigt som fler och fler bekanta, vänner och familj försvann - i efterhand säger samtliga att de förstod inte att något var fel, men de upplevde att jag försvann, blev tystare och tystare och de kände att jag drog mig undan - oxh det gjorde jag ju: det var ju fruktansvärd press att försöka säga och göra "rätt saker" så att han inte skulle bli besviken (=galenarg) samtidigt som jag skulle sköta hem och hus, barn och allt praktiskt ensam, och samtidigt hålla skenet uppe för alla som såg oss så att de inte såg att allt egentligen höll på att rasa. Inom mig skrek varenda cell stannalämnastannalämnastannalämna, och allt var kaos, men en dag hittad jag magkänslan och styrkan för att göra det jag ville och behövde. Försök ta hjälp utifrån, att börja prata, och skriva här, är en riktig livräddare!

Varm kram

Jag har varit här många gånger. Nu är det dags igen, för nu är jag så jävla trött på mitt beroende. Det finns absolut ingenting som är bra med alkohol för mig.
Nu vill jag bara sluta, sluta för gott.
Sitter med paniken nära till hands och mår så jävla dåligt av ångesten jag skapar av att dricka.
OK, dag ett är här igen.
Jag vill inte dricka mer!
LP

så bra att du har hittat hit och satt ord på din situation! Jag bidrar med två länkar:

Carina Bångs blogg med information och stöd till anhöriga som jag haft mycket nytta av http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Tuvaforum med mycket info om destruktiva beteenden i relationer http://www.tuvaforum.se/

Fortsätt läs och skriva här, läs gärna flygcerts tråd! / mt

Jag som kommer från "andra sidan" kan ju se själv hur jag betedde mig. Full, alkohol till varje pris, sabbade saker. Jag var dock aldrig hotfull eller somnade i min egen spya mm. Detta är tragiskt vad alkoholen kan ställa till det för familjer. Jag kan bara komma med råd från mig själv som missbrukare. Du måste tänka på dig själv. De som missbrukar alkohol är i ett egoistiskt tillstånd och tänker inte på hur andra mår och har det. Vi gör det inte av elakhet uatn att vår hjärna är satt ur spel pga alkoholen. Jag blir dock mycket oroad av att han blir hotfull och våldsam. Detta är ett starkt varningstecken. Du får ALDRIG, ja ALDRIG acceptera våld eller hot oavsett man är nykter eller full. Du vet ju faktiskt inte om det går över styr.

Di man/kille förnekar ju sitt missbruk av vad jag kan tolka ditt inlägg Hopp. Detta gör det lite besvärligare. Varför ta tag i problem som inte finns. Om eller när han är nykter skall ni försöka sitta ner och så får du förklara läget. Ge honom ett ultimatum. Ta hjälp och sluta dricka eller.... Ja efter eller skulle jag vilja skriva då lämnar jag dig. Jag vet ju att det inte bara är att lämna men du måste tänka på dig och dina barn.

.. skulle det stå. Skit att man inte kan redigera inlägg :)

Stort lycka till i varje fall Hopp!

Det där är otroligt tragiskt att läsa och när det finns barn med i bilden, så är det än mer tragiskt då det riskerar att sätta minnen och trauman som de kanske kommer att bära med sig resten av sina liv. En berusad förälder är bland det otäckaste man kan uppleva som barn, det ska ju vara ens absolut tryggaste och bästa miljö.

Du kan och ska inte minst för barnens skull, även om du själv inbillar dig kanske att "det kan gå, jag älskar ju honom" leva som ni gör idag. Det måste få ett slut och det är viktigt att du är tydlig gentemot din partner om att det verkligen måste få ett slut. Hans förnekelse och ilska har att göra med sjukdomen i sig, men det kan finnas verktyg att nå fram ändå. Det är åtminstone värt att prova. Även om en skara kommer att stå här och skrika i tråden att du ska skilja dig/flytta/lämna osv, så är det inte kanske inte det första man provar utan snarare det sista steget.

En sak som kan bita hårt på en alkoholist är fakta. Dokumentation. Skriv en dagbok lite i smyg där du dokumenterar vad din partner säger och hur han agerar/gör på fyllan. Är han redlös, ta och knäpp kort på honom. Fota med kameran. Samla på dig lite sådant och konfrontera sedan honom. Han kommer säkerligen att bli skogstokig, men lägg bara fram faktan och säg rakt ut "detta kan jag inte leva med" och gå bara därifrån. Ta ingen med diskussion där och då, utan låt det sjunka in.

För en person med alkoholmissbruk så kan det slå förbaskat hårt om man i nyktert tillstånd (obs; ta aldrig en diskussion med en alkoholist om denne inte är nykter!), just när man får se sig själv i ett tredjepersonsperspektiv. Läsa vad man har sagt som barnen har hört osv...

En annan sak du också kan testa som en del terapeuter använder är att samla ett gäng anhöriga, helst personer som också har sett eller vet om missbruket. Sedan konfrontera och prata med din partner. Det kan räcka att bara kontakta en förälder, bror eller syster som du har någon form av relation med. Förklara läget, berätta hur det står till. Ja i det läget skvallrar du och hänger ut din partner, samtidigt så gör du det för era gemensamma barns skull, för relationen och för att din vilja är inget annat än att han ska få insikt att han måste ha hjälp och vård. Får han den insikten och är villig att ta till hjälp/vård och lyckas bli frisk, så är ni på fötter.

Din enda chans som det låter är att skaka om hans värld, ge honom en mental örfil på ett eller annat sätt. Detta är de två steg jag skulle ha provat i varje fall, om du inte kommer på något själv, något som kan nå igenom hans bubbla och skaka om honom rejält i nyktert tillstånd. Han behöver kort och gott bryta ihop, få insikten att han måste söka hjälp och han måste få insikten att han spelar på en skör tråd om han ska få behålla fru och barn. Någonstans där så måste du också för barnens skull ställa in dig på tanken vad du ska göra om han inte får den insikten. Ett steg kan vara att flytta ut med barnen, om än temporärt.

Ge inte upp, men var tydlig och inse att önskemål kommer du inte att komma långt med i det här fallet. Hans missbruk låter rätt långt gånget, aggressionerna där kan dessutom vara kopplad till något annat än alkoholen i sig och enligt din berättelse är hans förnekelsemur rätt stadigt uppbyggd. Då fungerar bara en stor slägga och ingen liten planteringsspade...

Har du kunnat landa något? Släppa tapetborsten och målarpenseln, eller skruvdragaren och ikea-möblerna? :) .. har det gått bra med särbon, fått lite avlastning kanske och lite mer balans? Förbi det värsta nu med flytt och ny miljö? Styrkekram till dig sattvan!

Hur går det för dig valeria? hur er denna helg ut?
Å har du kommit på någon plan för att inte hamna i samma sits som i somras där igen? lördagskram påre!