Senaste kommentarerna i forumet

Hej allihop! Jag har flera gånger (sedan åtminstone ett år tillbaka) lovat att bli helnykter, endast dricka tre glas, endast dricka två glas osv men vissa gånger kan jag inte begränsa mig. Jag dricker tills jag blir så full att jag får minnesluckor med otrolig ångest dagarna efter. Ångesten kan hålla i sig i en vecka. Jag orkar inte längre och är rädd att jag förstör mitt liv. När ångesten bleknat trillar jag dit igen. Som någon högre upp i tråden sa, "jag överdriver nog"... Tänker mig att jag ska ta ett par glas och då är det kört. Hur ska jag göra för att sluta med alkohol. Jag kan inte lita på mig själv. Ibland kan jag dricka måttligt men ibland inte. Mår så mycket bättre utan alkohol egentligen. Men hur ska jag lyckas sluta?

Nån som vill följa och stötta? Ja det är det en massa som vill, och det är precis därför vi är här. För att stötta, och för att få ta del av det stöd som andra kloka kan ge oss.
Du kommer att få ta del av det, och nu kanske allt känns svårt och du inte vet vart du vill komma med att förändra din relation till alkoholen?
Men det kommer. Fortsätt att läs begrunda och skriv. Du är inte ensam med problemen. Faktum är att i princip varje söndag vid lunchtid kommer det till ett par nya.... Vissa stannar och lyckas uppnå sina mål. Det visar att det är möjligt.

Hoppas du snart kvicknar till, och behåller motivationen.

//PP

Åh, vad jag känner igen mig i era historier. Jag kan dricka måttligt ibland men andra gånger finns inget stopp. Jag ska vara så jävla duktig hela tiden och skäms så när det går överstyr. Fest i fredags och minns inte vad jag sagt och gjort men har en gnagande känsla att jag skämt ut mig inför mina grannar och barns kompisars föräldrar. Jag kan inte förstå varför jag gör så här. Är mitt liv förstört??? Måste jag sluta helt med alkohol? Jag bekymrar mig så för vad andra ska tycka om mig men der är ju såklart inget jag visar någon. Det här är inte första gången jag överväger ett helnyktert liv. Hjälp!

Saknad och lite tomhet känner jag. Inte att jag saknar alkoholen eller ens allt detdär jag trodde jag skulle sakna - som t ex långa kvällar med musik, prat och vin med maken, för det har vi ändå fast utan vin. Det mesta ÄR mkt bättre MEN det är lite tomt på något sätt, livet. Trots att jag har så mkt att göra känns det tomt, som att jag går och väntar på att ngt ska hända... Transportsträcka mot vad? Önskar mig också lite ork att ta tag i saker utöver det mest akuta, t ex få ordning på mitt hem. Tänk TV-serien Hoarders, inte så illa i praktiken men det är känslan jag har.

Försöker fokusera på det som är bra och bättre än innan. Som t ex idag, att vakna en söndagmorgon efter mer än en veckas helvithet, och MÅ BRA med en kopp kaffe under täcket i soffan.

kram kram

att det inte blev som du hade önskat, att han inte kunde ta emot din kärlek och värme och ge tillbaka på samma sätt. Klart att du älskade de goda sidorna, det var ju inte enbart dåligt. Och som mt säger, så är det fint att känna, att tillåta sig att känna. Du minns både det goda, men också allt det som gjorde er kärlek omöjlig. Acceptera att det fanns två sidor där den ena sidan drog dig till honom och den andra sidan...ja, du vet ju. Det är ok att sörja, att vara ledsen och känna smärtan. Du hade en dröm om er relation och er framtid, där de fina sidorna fanns, allt det fina han gjorde och fick dig att känna. Tillåt dig att sörja detta. Det är ok.
Kramar / Yogi

för dej Nossan ,mnbv0898 och många andra. Så här enkelt kan det faktiskt vara men jag skulle stark vilja avråda från alla tankar på att av sociala skäl planera att dricka vin. Du skriver själv om din frihet och alla fördelar du uppnått, riskera inte dom. Jag förstår det svåra i umgänget med andra men det visar sej att andra bryr sej mycket mindre om vad vi dricker än vad vi tror. Det KAN gå men varför chansa?

... så klart att det goda fanns också. Fast det gör ont ibland är det fint att ha förmågan att känna... hela registret.
Kram, kram / mt

Hej, nu är det nog.
Hur gick det sen? Skriv och berätta.

Fattar inte AA:s logik att man å ena sidan skall erkänna sig hjälplös och bara gud kan hjälpa dig och andra sidan skall man själv förändra sitt liv. Tror att gemenskapen är viktig, men visst fasen måste man tro på att man själv skall förändra sitt liv.
Svara inte nu "gud som du väljer själv" Ja och om jag väljer mig till gud. Trams.

Är det någon som har erfarenhet av självhjälpsprogrammet?

Men en enkel kommentar den här gången. Jag tycker väldigt bra om AA, fått mycket av mina fina upplevelser av gemenskap, respekt, tolerans och faktiskt också återupprättelse genom att fullt ut få erfara förtroende igen.
Jag går på AA på mitt eget sätt för det mesta minst en gång i veckan, för min skuld men också för gruppens skull och gör det till "min grej, för mig" utan att ta varken mig själv eller AA på för stort allvar kanske. Samtidigt blir det en mycket viktig del i min inre känsla av samvaro och tillhörighet i min nykterhet.
Jag skall skriva mera om AA, Gud och Kramar i min egen tråd en annan gång. (det där med kramar är lite speciellt till Fia :-) bland andra).
Som sagt, många har blivit hjälpta i AA när mycket annat inte varit tillräckligt. Men som sagt, det är avgörande att man själv tar till sig, på sitt eget sätt, det som finns att hämta i AA. Det är för mig så att AA egentligen bara erbjuder en plats att gå till, dit också andra med liknande erfarenheter och önskningar kommer. Väl där måste man sen faktiskt hjälpa sig själv, fatta sina beslut och val beträffande sin egen situation och hur man kommer att göra närmaste timmen, dagen. En dag i taget är ett alldeles tillräckligt stort projekt många gånger. Det jag personligen alltid fått med mig är den där oförklarliga försoningen med mig själv, känslan av att veta att jag själv har helt avgörande betydelse för hur min nästa dag faktiskt kan komma att se ut. Och att då veta att vi är flera stycken som traskar ut från mötet, oftast rätt uppsluppna och glada, för att möta den yttre "vanliga" världen igen. Men som jag brukar känna det, alltid bättre rustad och med sinnesro med mig, njuta av ännu en nykter dag. Det är fint att tänka så, belöna mig själv med att yesss, jag fixar det och då är det så fint och rätt eftersom det ju är det jag önskade mig genast på morgonen!
Passar på att hälsa till alla som läser det här, som jag brukar säga, kämpa på du också, det kommer fina stunder av belöning som nykter och det är så fint och ett privilegium att inte vara ensam!
God Natt! (kram) Mm.

Hej mnbv0898!
Du och jag verkar vara på samma plats just nu. Känner särskilt igen mig i den känsla av frihet som du beskriver. Livet har lixom öppnas upp igen. Ser möjligheter snarare än problem. Vill och kan prova nya saker. Min 40-år- kris känns som bortblåst. Och så den ljuvliga sömnen. Visst är det obegripligt att man tidigare frivilligt valt bort alla dessa underbara känslor...

Håller också med dig att det gäller att vara vaksam på den lilla rösten.
För såhär enkelt ska det väl inte gå? Själv har jag tex funderat på att dricka vin när jag fyller år om två veckor och när min pappa fyller jämt i maj. Inte mycket utan bara Ett par glas vin till maten. Av sociala skäl och för att testa om det går..Jag har ju aldrig haft vit månad/längre uppehåll innan. Kanske kan jag måttlighetsdricka? Just nu känns det som en urdum ide men Samtidigt undrar jag om inte detta är något som måste testas; som jag måste "få ur vägen".Svårt. Nog bäst att sova nu..

God natt till dig och alla andra fina därute..

har funderat mycket på aa, men känns otroligt jobbigt att ta steget.. har du bra erfarenhet från det?

Så kom då den här dagen när det bara kryper i kroppen av obehag. Mitt tålamod är obefintligt och jag skulle bara vilja vara ifred. Det är liksom en omöjlighet eftersom jag är ensam med mina barn. Har varit sugen på vin från ca klockan 11. Nu är denna dag nästan slut så jag klarade den här dagen utan alkohol trots allt. Duktiga jag!
En sak som jag blev irriterad över idag var ett telefonsamtal. En vän som jag inte pratat med på ett tag ringde. Jag har berättat för henne om vinet och hon frågade hur det gick med drickandet. "Skulle du verkligen berätta för mig om det går dåligt? " frågade hon. Jag funderade på varför hon över huvud taget ställde frågan om hon inte trodde på mitt svar.. jag kände mig påhoppad tror jag. Trots att jag inte druckit en droppe.
Jag skäms inte över att jag är alkis. Jag var på vinprovning för 2 veckor sedan med mina vintjejer och jag sa att jag slutat dricka. De undrade förstås varför och jag sa som det var. Jag uteslöt de smaskiga detaljerna, men mycket berättade jag. De reagerade inte nämnvärt. De var mest intresserad över hur jag förstått att jag hade problem. Sedan tror jag inte att de förstod att jag förhoppningsvis aldrig ska dricka igen. Hoppas att ni kämpar har en luhn och skön Lördag kväll.

Lugn och ro känns som ledordet, men det är ju så svårt, när man vill så mycket och helst på en gång. Vi får kämpa på med att låta det få ta tid den här gången. En fin lördag önskar jag dig med :)

nä usch, vidrigare ångest får man leta efter när man vaknar upp och inte har den blekaste vd som hänt kvällen innan.. Det känns bra att vara här, känns så skönt att inse att det faktiskt finns likasinnande..Vet inte hur många ggr jag sagt att nä nu måste det här få ett slut men lik förbannat sitter jag där igen! Är såå less på mig själv!:( Jag har gjort så mycket dumt på fyllan och det känns riktigt tungt, är orolig hur jag ska tackla alla jobbiga tankar utan att försöka fly med alkoholen..

Idag hittade jag en CD som jag fått av mitt ex.
Han har skrivit en lång text om hur mycket han älskar mig och vad jag betyder för honom... Och jag fastnade i känslan "åh, det var ju inte så här det skulle bli". Det gör så himla ont- jag trodde verkligen att om jag bara jobbade på det så skulle vi kunna leva lyckliga hela tiden, om han bara förstod att ja älskade honom och att jag visst stöttade honom och fanns där...
Det gör så jävla ont!

Visst är det så att en bra arbetsledare ska kunna hjälpa och stötta och lotsa vidare till rätt kompetens. Alkoholism och våld i nära relation är ju också en arbetsmiljöfråga så chefen har ett ansvar där. Tur du hade som har en chef som inte bara tar sitt ansvar som arbetsledare utan också visade sig vara kompetent och empatisk på dessa områden.

Men du, det där han skrev till din dotter... Inte ok! Spara smset och använd för en anmälan! Om inte för din skull så för hennes skull. Sådana hot ska ingen behöva acceptera. Genom att anmäla så visar du också för henne att det aldrig är ok att någon hotar henne med våld, superviktigt inför hennes egna framtida relationer.

Kanske också se till så att hon får komma iväg och prata med någon om detta? Jag vill inte måla upp några orosmoln men försök se till att hon får bearbeta detta för ingenting försvinner bara av sig självt. Jag önskar jag hade haft den möjligheten som barn, då hade mina trauman kanske inte behövt bli så stora och svåra. Jag fick gå till en barnpsykolog men jag blåljög, sa att allt var bra, för att skydda det jag trodde skulle skyddas. Ge inte upp!

Kram på dig!

ansökte om semester sista veckan i februari och berättade att vi separerat och att jag ska flytta då. Tänkte bara berätta det, och självklart fick jag ledigt. När jag gick därifrån kom hon efter mig och gav mig en kram. Livsfarligt. Rör mig inte. Kunde inte hejda tårarna då och plötsligt hade praktiskt taget allt runnit ur mig. Berättade nästan allt. Hon har jobbat i många år med våld i nära relationer, haft grupper för utsatta kvinnor och barn. Hon bad att få tillåtelse att fundera på hur hon kan hjälpa mig, tycker att jag måste bearbeta det här. Tyckte att det var bra att hon fått veta, att det hjälper henne i hennes roll som arbetsledare. Känns så bra. Jag har en helt underbar arbetsplats. Är så tacksam för det.

Sambon har druckit med sina vänner, spelat bort gårdagens lön, ringt och smsat en del. Jag har bara svarat på sms som handlat om praktiska saker, inte svarat när han skriver att han saknar mig. Inte svarat när han ringt om jag vet att han har druckit. Pratade lite med honom i telefon idag, då tyckte han att det här var rätt och att vi nog kommer att kunna prata och vara vänner längre fram. Hoppas det håller i sig. Igår skrev han till min 14-åriga dotter att han skulle slå ut tänderna på dem om de kontaktade honom... I nästa minut messade han mig att han saknar mig... Han hade erbjudit henne att fixa lunch om hon inte ville ha skolmaten, och hon svarade att hon inte kunde komma för att hon var på badresa... Blev förbannad av nån som vanligt obegriplig anledning.

Av egen erfarenhet vill jag säga att försöka kontrollera och begränsa sitt drickande snarare ökar sug och tankar på alkohol. Det är ett jättejobb att hitta balans, och utan att man märker det så börjar man tänja på sina regler och är snart tillbaka där man började. Eller ännu värre, längre ner än där man började. Slutar man helt får man också alla fördelar av att vara nykter, ska man måttlighetsdricka blir det inte samma sak.

Efter 25 dagar nykter mår jag så fantastiskt bra. Jag blir förvånad över hur lätt det är att skaffa sig nya vanor och hur snabbt man märker skillnad. Jag tror inte jag inbillar mig att jag ser yngre och fräschare ut. Kilona rasar av och hyn har blivit fin igen. Men det som jag älskar mest (förutom att vakna utan baksmälla) är känslan av frihet och möjlighet! Jag har begränsat mig så pga alkoholen men jag har inte sett det innan. Jag som älskar att läsa har inte kunnat göra det eftersom jag hade så svårt att koncentrera mig förut. Och jag som alltid gillat att träna och velat testa nya aktiviteter har inte kunnat det på grund av alkohol. Motivationen att göra saker fanns inte där, alkoholen tog upp för mycket av min tid och energi.

Jag har fått så mycket bättre självkänsla och välmående, bara genom att inte dricka. Att avstå alkohol är verkligen ingen uppoffring. Men jag är vaksam för jag vet hur lätt de där tankarna smyger sig in. Ibland glömmer jag nästan bort att jag någonsin haft ett problem till att börja med.

God förmiddag i stugan. Hoppas att boxstället gav dig en sista flyktig känsla av värme. Den här gången mera utvärtes :-)
Jag menar att det är betraktaren som definierar vad en förebild är. Oftast inte förebilden som gör det! Det är bara mitt sätt att visa vad jag känner när jag läser dina inlägg, och vad dom kanske betyder för andra som loggat in de sista veckorna. Ja du fattar, lite det du kanske upplevde under dina första veckor.
Nu ska jag bort och se till min egen grannes hus som kommer hit nästa helg. Annars är det lugnt och skönt här i mina grannars sommarparadis nu om vintern. Vi är ganska få som inser och upplever skönheten på vintern. Även dom kommer sen säkert med en flaska vin. Det är ju liksom det man ger till någon som mig :-)

//PP

Tänkte faktiskt på dig, och att det var ett tag sedan du bidrog med dina sköna inlägg. Hade tänkt skriva och fråga hur läget är, men nu idag såg jag att du skickat ett par blänkare in i forumet. Ja, man har säkert perioder då man inte har så mycket att skriva. Kanske känner lite samma sak ibland. Gör det skillnad om jag skriver eller inte?

Du har gjort så många inlägg som hjälpt oss andra så känn ingen press. Ville bara säga att det kändes skönt att se att allt är på banan, det är ju huvudsaken. Du kommer säkert inte att "ramla över tremånaders strecket" Hoppa jämfota över det istället!

Vi hörs!

//PP

Stort tack Santorini och Konstnären. Jag håller med er helt och fullt. Är medveten om att det för mig kanske är svårt att sätta fingret på vad jag menar. Saknar inte A sedan kanske en månad, så det är inte så att jag skulle låta mig luras att tro att det var "bättre" förr. Känner mig just nu helt färdig med den, även om jag vet att det kommer situationer där det kommer att vackla och kännas frestande. Jag tar det då, och känner mig beredd att höja garden blixtsnabbt när det är dax.

Det stämmer. allt är bättre nu idag. Att en lördagsmorgon vakna nykter, ligga länge kvar i sängen och läsa spännande böcker med min dotter. Att vara helt närvarande och kunna strunta i om det finns dricka kvar till resten av helgen eller ej. Blir jag sugen på en öl, så finns ju dom jag numera dricker på Konsum, och det är ju öppen nästan jämt. Och har man inte dom hemma går det lika bra med svartvinbärssaft ;-)

Jag kanske bara har en förväntan av något ännu bättre? Lösningen till det, ligger nog i att lösa helt andra saker än att enbart hålla sig nykter.
Jag vill alltså verkligen inte ge nykterheten skulden, den är bra den... . och framför allt är den en förutsättning för att fatta andra bra beslut som behövs i livet. Ser man alkoholproblemen som en grund till ett hus som vacklar, så kan dom problemen bidra till att huset skadas - ja ännu värre - hela huset kan rasa.

Ska man bygga vidare från en vacklande grund är ju alkoholen problemet, och jag är supernöjd med att grunden för varje dag blir stabilare och bättre. Jag vet att nykterheten lönar sig, och tänker fortsätta värna om den.

Ta var på er, och tack igen!

//PP

Jag blir glad för din skull, skönt att komma hem och känna sig pigg.
Håller med alla mina utlandssemestrar har jag kommit hem totalt slut.
Det där med lycka tror jag inte man kan ha hela tiden. Iblandsmå doser
och ibland stor stor lycka för att jag är nykter.
Må bra
Konstnären

Det är så skönt att läsa sådana här inlägg, de behövs.
Den känslan du målar upp smittar av sig ska du veta.
Det har gått lite vardag i min nykterhet och sådant här påminner om hur bra det kan vara, bara man inte dricker!

Ha en riktigt bra helg!

//Buzzz