Senaste kommentarerna i forumet

Dina sista inlägg visar på en annan insikt, en ny mognad. Bra att du hade en vit helg, det hade jag också. Visst kan det vara tråkigt, men jag är ganska övertygad om att det blir mycket bättre när det blir några vita veckor i följd.
Du skriver ibland att alkoholen är det enda som ger dig glädje. Mitt tips är att du söker inåt, se in i dig själv, vad tycker du är kul, viktigt, vilka är dina intressen. Vad hindrar dig från att engagera dig i det som du tycker är kul och/eller viktigt?
Finns det skyddsmurar du byggt för att inte bli sårad eller för att inte misslyckas? Riv de murarna.
Mitt tips är att börja meditera, det är som ett skumbad för själen.
Kram

Skönt att du fått hjälp! Och hoppas att du får lite frid, så att ni kan ordna upp livet igen, du och din fru. Skriv av dig här på forumet istället för att ta till a. Känner igen beteendet att använda a för att undvika konflikter.

Lyckades klicka iväg det förra inlägget.
Det här inlägget är till mig:
Idag är en sån dag när jag skulle velat dricka. Massor av saker som måste ordnas. Ensamt ansvar, svårt att koppla av etc etc. Normalt hade jag avslutat en sån dag med vin. Det finns a hemma, en flaska champagne som jag fick precis när jag slutat dricka hemma och min sambos öl. Undrar om jag hade druckit något av det om det varit för några månader sen. Kanske... Det hände ju titt som tätt då. Ångest för om sambon skulle upptäcka att jag druckit ur ölen. smussel o ångest.
Men jag känner mig trygg i mitt beslut att inte dricka hemma nu. Och älskar mitt nyktra liv. Älskar närvaron energin och sömnen framförallt. Har alltid älskat att sova, men med alkohol i kroppen är det inte samma sak.
Lördag för drygt en vecka sen drack jag för att det var tillgöngligt (inte här hemma). Tänkte att jsg kunde dricka 1/2 flaska för att jag ville ha, var värd det eller nåt annat, och flaskan hade skruvkork så det var ju fullt möjligt att dricka lagom... Men jag var genast där och drack upp upp hela flaskan. Fy attan vilken baksmälla man får när man vant sig av med a. Kräktes. Ovärdigt och eländigt!
Avvänjd o avvänjd förresten, på fredagen drack jag 50 cl vin o på torsdagen 2 glas för att det var aw och jag inte ville vara annorlunda. På torsdagen hade jag gärna låtit bli egentligen, men ville smälta in. På fredagen var jag på systemet o passade på att köpa lite vin som jag sen var "tvungen" att dricka upp för att det måste ta slut ( inte hemma). Funderar på om torsdagsdrickandet satte igång resten. Måste få ner detta på pränt för att förstå hur mitt drickande el inte drickande funkar. Inbillar ju mig att jag kan ta ett glas ute när jag varit nykter ett tag.
Men som sagt är fast i mitt beslut att inte dricka hemma o har heller inte gjort det på snart 4 mån. Och på den tiden har jag druckit för mycket kanske 5 ggr. I övrigt högst två glas vin. Och många, många helt vita veckor. Jämfört med hur det var när jag "slutade" så är det stor, stor skillnad. Jag upplever att jag har kontroll tönkte jag skriva, men det är ju inte sant med tanke på fredagen o lördagen för en vecka sen. Jag har nästan kontroll. Och dricker inte hemma. Funderar på att avstå helt. Så jag tvingar mig att skriva här, trots att jag misslyckats. Tvingar mig att erkänna det. Och det där med högst två glas vin var ju heller inte helt sant. Men jag vill ju gärna försköna saker märker jag. Jag drack en öl också vissa kvällar... I smyg!!! Men NU ska det bli en lång period... Hmm aw på torsdag. Vill just nu inte ha a, men vad ska jag svara. Tänker mig afri öl o kanske ett glas vin för att undvika frågor sen. Får se hur jag gör. Träffar dem sällan o fick så många frågor sist när jag inte drack. Vet inte om jag orkar ljuga igen.
Det här inlägget blir rörigt för andra, men jag använder just nu forumet för att förstå mig själv o få lite ordning på tankarna. Har nu bestämt mig för att jag dricker a-fri öl på torsd. Om jag själv vill sen så dricker jag ett glas vin. Jag tänker inte dricka för att de andra kanske undrar annars. Får ont i levern bara av att tänka på vin. Får se hur det går. Nu går jsg och lägger mig nykter och sover gott! God natt! 8 dgr, men jag räknar inte dgr.

Tack för svar!
Du har rätt i att jag istället bör fokusera på vad jag vill, inte vad han vill. Han är lika vuxen som jag och ansvarar egentligen över sitt eget liv. Jag vill inte bli hans morsa liksom. Jag tror att jag skulle må bättre av att göra saker på egen hand på helgerna. Tex åka och simma, eller gå promenader. Det svåra är nog att våga stå på sig. Våga säga nej. Våga börja ta hand om mig själv istället för att ständigt oroa mig över andras bekymmer. Jag önskar nog framförallt att min pojkvän kunde inse själv att han skadar inte bara sig själv med drickandet och det osunda levernet, utan mig också. Nu är det också så att vi bor i en mindre stad, med mycket lite saker att hitta på i, men tycker ändå att det finns andra saker man kan göra på helgerna än att dricka för att "ha kul".

och antabus i morse, för säkerhets skull. Planerar att dricka vin på fredag. Kräftskiva på lördag och jag tänker köra bil. Den förra kräftskivan då jag körde bil var jättekul, kan inte minnas när jag senast skrattade så mycket !

Tänk vad stolt du kommer att vara när du har klarat av din måttliga onsdag! Men du, ta det luuuugnt och drick inte för snabbt, försök med varannan vatten. Lycka till!

Tack för din kommentar drycker, de drack kanske mer än jag mindes i Dallas ändå.

Idag

Nyckelpigan: Ledsen för det du varit med om. Men jag måste också skriva att jag tycker att du är fantastisk som tar det här i din tråd och inte i en annan tråd. All min respekt till dig för det och för det du skriver också. Även om det är känslomässigt så är det välformulerat och förklarar väl. Många kramar!

Ta en dag i taget!

...något, äta middag med en speciell person och dricka max 4 glas vin. Inget mer! Kommer att klara det och kommer inte att ramla tillbaka i gamla vanor. Är lite rädd för det men...

Jag har i så många år ägnat mig åt min familj och arbete, har svårt att hitta något för mig själv. Tycker jättemycket om att läsa, men det har jag alltid gjort och tyvärr hindrar det mig inte att dricka. Men jag behöver komma tillbaka till den jag var, var otroligt måttfull med a. Förstår att jag troligtvis aldrig kan återgå till ett måttfull drickande (som så många av oss här vill) men vill tillbaks till ett liv där jag aldrig funderade på om jag skulle ta det första glaset. Förstår du vad jag menar? Känner mig så patetiskt ensam, vet inte riktigt hur jag ska lösa detta.

Var på läkarstationen & sa till på skarpen, ingenting jag brukar göra jag e rätt lugn av mig, fick träffa en ny läkare, som förstår mitt problem. Satt & grät inne hos läkaren när jag berättade om mitt liv & mitt beroende. Jag känner mig inte beroende! Jag kan sluta dricka när som helst! : Varför vill du då träffa mig säger läkaren: jag e tyst en stund, sen svarar jag tyst, jag e sjuk. :Så bra att du kom till mig då: sa hon, *Det du har gjort nu, genom att komma hit & prata med mig i dag, det betyder att du redan kommit långt på vägen. Mycket snack efter deten jag kände mig som en ny man efter detta. Fick recept på, selincro samt på nalrexon. Provade det första nga veckor. funkade inte. Däremot kan jag rekommendera nalrexon. Mår skitbra, lite trött vissa tider & sover oroligt, men tror det blir bättre. Vet inte hur det funkar, men jag tänker inte på alkohol längre, okej ska inte ljuga! Visst hade de suttit fint med en öl kanske? Men jag tänker inte på det, de e som om det blockerat hjärnan, & jag mår skitbra.

Självkänslan börjar komma tillbaka... jag måste inte gå runt och be om ursäkt och ha dåligt samvete hela tiden. Oerhört skönt. Kramar till er alla som kämpar på, vi kommer att fixa det!

Vart kontaktar man en alkoholterapeut?

Har du ingen hobby du kan ägna dig åt istället för att dricka? Alltid bra att ha något att göra. Vet ju inte hur mycket du dricker eller så men kanske så får du intala dig att nu är det 0 som gäller. Du fixar detta med lite envishet

Ja jag har tagit tag i saker, och början är väl ganska lätt när man har väl har bestämt sig. Idag var första dagen som var riktig svår(utöver de första dagarna, som var fulla av ångest och självhat), och det ar dessa dagar jag är livrädd för. Har försökt att sluta tidigare, men det har inte funkat, som mest 3 månader, sedan har jag övertygat mig om att jag visst kunde hantera det. När jag läste några av dina (aeromagnus)trådar ang. vården, insåg jag att jag behövde hjälp, att det kanske då skulle fungera, och jag hoppade ut i det utan att tänka för mycket. Har ju velat förändra mitt drickandet länge, men varit rädd för vården och hur jag skulle bli bemött, har inte så värst bra erfarenhet av vården. Hade jag köpt vin idag vet jag också att jag skulle ha fortsatt. Just nu kan jag inte dricka och säkert kanske aldrig. Jag tänker kanske i framtiden, men inte nu. Och vet väl innerst inne att det nog blir aldrig, men det ger mig lugn just nu att tänka att kanske i framtiden kan jag dricka måttligt, men inte nu. Jag får överleva att jag har förlorat en vän. Helt sjukt faktiskt att betrakta alkohol som en vän, men så är det. Alla tokiga tankar om hur värdelös och dum jag är försvinner med vinet. Samtidigt vet jag också att många fina stunder försvinner och blir förstörda av alkoholen. Och det vill jag inte missa längre. Så ja en vit vecka till!

Tack för ditt tips, ska fundera på det och kika närmare. Tog inte illa vid mig, tvärtom :)

/ E

Jag som ska be om ursäkt för mitt naiva "påhopp", vad söker jag liksom och vad vill jag höra.. Jag har ju anmält mig här eftersom jag inser själv att jag har problem och vill höra från någon som har lite mera erfarenhet än mina vänner vad jag borde göra och hur pass illa det är, egentligen borde jag förstå det själv, men alltid skönt att bolla med någon som vet vad han/hon snackar om och att man förhoppningsvis tar åt sig mera då än att lyssna på sina vänner.
Tack för ditt stöd, har avklarat en vit helg nu och det var det bästa jag gjort på tre månader, även om jag mestadels sov och hade väldigt tråkigt så lyssnade jag för första gången p länge på min kropp.

Jag kämpar på..

kram E

för din skull Mod60! Jag ska fortsätta min kamp att komma dit där du är nu. Tack för att du delar med dig och på så sätt inspirerar och ger mod till oss som kämpar. Varma kramar

för din skull Mod60! Jag ska fortsätta min kamp att komma dit där du är nu. Tack för att du delar med dig och på så sätt inspirerar och ger mod till oss som kämpar. Varma kramar

som jag skrivit här, och hur har det gått...tja, sådär. Har inte varit helt vit i sommar, men min intention är fortfarande att helt sluta med mitt dj...a vindrickande. Läser dagligen här, blir inspirerad och avundsjuk på er som klarat det. Nu flyttar min yngste son och jag blir för första gången på många år helt ensam, oroligt känns det.Blir orolig för att mitt drickande ska eskalera. Behöver en plan och en djäkla massa stöd.

Vad bra 21 dagar. Suveränt. Ja tanken att inte kunna dricka är svår och kommer man brottas med. Bra att du tagit tag i problemen. Jag gar själv haft ett återfall och man kan nog råkat för ett bakslag men det gäller att hålla sig till en plan. Det gäller att ta hjälp och många är livrädda för sjukvården men jag har bara goda erfarenheter.
Nu kör vi en vit vecka till /Aeromagnus

Ja du kan tyvärr aldrig få din kille att sluta men duhar ju lyft problemet. Det låter ju brutalt MEN som ovan sagt så måste viljan komma från honom. Du måste fundera på vilka val du ska göra för som du är inne på så måste du tänka på dig själv.

Du har utvecklat ett kemiskt beroende och din hjärna kräver a men din kropp inte. Ibland så dricker man för att fly.
1. För det första se till att inte ha något hemma.
2. Försök att ta en dag i taget
De första dagarna är värst med abstinens och ångest.
Jag tycker du ska kontakta vårdcentralen och fråga lite om alkoholmissbruk du kanske kan få samtalsstöd eller annan hjälp.

Plötsligt har min värld blivit så annorlunda. Från att bara bo i samhället och kommunen, arbetar jag nu i kommunen med ett jobb där jag träffar många människor varje dag, o där mitt uppdrag är att hjälpa dem. Plötsligt är jag granne med både min chefbo arbetskamrater. På fritiden träffar jag ibland samma människor, både privat och i form av yogalärare. Så många läskiga situationer jag hamnar i. Känner mig väldigt ny på jobbet. Känner mig trygg i yogalärarrollen, men det är på ett nytt ställe mitt i samhället o har ju liksom inte tidigare haft barnens kompisars föräldrar som elever... All anonymitet både på jobb o fritid är borta. Och detta är läskigt. Men bra. Det tvingar mig att inte hoppa över skaklarna. Min förhoppning är att detta ska hålla mig nykter på riktigt. Jag har förstått att jag måste ha en längre period av fullständig nykterhet innan jag ens kan fundera på nästa steg, för att kunna se klart. Jag har funderat klart nu, det finns ingen annan väg för mig. Jag är en beroendepersonlighet o har varit sedan jag var 14. Nu vill jag gå till botten med mina problem. Första steget är total nykterhet året ut. Så, nu var det sagt...