Senaste kommentarerna i forumet

Det du skriver kunde jag ha skrivit. Jag tror jag skrivit liknande texter. Glädjen, tacksamheten, energin. Jag fick också kommentarer om att jag såg annorlunda ut. Fräschare antagligen för att fylleplufsigheten var borta men också förmodligen för att blicken var säkrare. Skammen var borta. Nu ligger jag lite före dej, i mitt fall blir det tre år och tre månader nykter. Jag kan berätta att jag fortfarande känner tacksamhet och glädje över min nykterhet. Oftast är den numera helt självklar men åtminstone varje vecka tänker jag på hur glad jag är att jag är nykter. Stolt över att man alltid kan räkna med mej, jag är alltid körklar och klar i huvudet också. Alla beslut jag tar är gjorda på nyktert huvud, det kan bli fel ändå men inte lika ofta. Det som blivit lättare ju längre tiden går är att acceptera det förflutna. En annan sak är också att sug efter alkohol har försvunnit helt.
Jag tror inte du kommer att falla igen. Du har hittat vägen. Men man måste nog alltid minnas att man är alkoholist, man får aldrig låta sej tro att man kan ta ett glas. Varför skulle vi det? Ha det fortsatt gott!

Tack Sisyfos och vändningen:)
Hoppas allt går bra för er oxå :)

Vad bra att du själv har insett att ett osunt liv med onyttig mat, film och mycket alkohol inte är något för dig. Här på forumet finns många i samma situation och mycket stöd att få.
Jag tycker att du gör helt rätt som tar upp detta problem med honom. Det är det enda du kan göra - var tydlig med att du inte accepterar hans beteende längre. Sen måste han själv komma till insikt att detta inte håller i längden. Ingen slutar dricka förens de vill själva.
Försök fokusera på dig och ditt liv. Du verkar veta vad du vill ha för att må bra. Håll fast vid det! Lämna de där filmkvällarna som du inte gillar, träffa vänner och gör sånt som du mår bra av.

Ta hand om dig!

Är ny på detta forum o mitt problem är att jag tycker alldeles för mycket om rödvin. För det mesta räcker det med några glas eller inga alls men i gott sällskap o vissa vänner kan jag inte sluta, jag börjar fint men sedan finns det inget stopp. Detta har blivit ett jätteproblem, tappar minnet o styrseln o snart min man! Jag är så trött på mig själv. För det mesta tar jag några glas o sedan är det bra. Hur ska jag kunna dricka normalt?

Känner mig lite som noshörningen i den animerade Robin Hood filmen som hojtar "klockan är 2 och allt är bra"
Alltså jag är på dag 16 av min utvärdering och allt är ok. Behöver inte dricka något idag och det känns ok. När jag går hem från jobbet kommer alltid tanken att det skulle vara skönt med en film och lite vin när barnen lagt sig men det tanken är inte så påstridig. Faktiskt bättre att lägga sig i tid och vara pigg när nästa dag startar.
Helgerna är lite svårare än veckorna. Maken har någon gång föreslagit att jag ska ransonera vin för mig själv på samma sätt somjag ransonerar läsk för barnen. Inte skulle jag tillåta gulliganerna att dricka hur mycket Cola som helst. Min lever och min hjärna bör ju vara lika viktia som barnens tänder... ( och jag kan ju inte borsta levern och få allt att bli bra igen...)
Jag har funderat över det här med att söka hjälp också men har inte riktigt kommit fram till vilken typ av hjälp jag behöver eller vill ha. Det skulle vara intressant att se hur levern har klarat sig, men det skulle inte hjälpa mig att sluta dricka på något sätt egentligen. Låter de här 90 dagarna gå och ser var jag hamnar när de är slut.

Hej Valeria!
Kul att det går bra!
/Drycker

Har ju snuset så bara förvara det i kylen :) trot att man tar tag i saker och ting när man själv känner sig redo. allt tar sin tid :)

Även jag är berörd av ditt inlägg Nyckelpigan, och det har funnits med mig hela dagen. Ville bara säga det...

Tack answe77.
Ska också läsa igenom alla trådar för inspiration.

Bra att du själv kommit till insikt om att ditt förhållande till alkohol inte är bra. Tror det är viktigt att du sätter upp ett mål med vad just du vill i framtiden. Dricka, dricka måttligt eller inte dricka alls? Jag själv har genom att läsa andras trådar och skrivit i dem fått en helt annan syn på mina problem. Mår även bra av att skriva av mig då o då i egna trådar. Det som från början verkade vara ett problem som bara jag hade visade sig vara mer vanligt än man tror med många olyckssystrar och bröder. Jag får mycket peppning och blir inspirerad av att läsa om andras resa och kampen de för. Även om det ibland är sorglig läsning och mycket uppförsbacke. All lycka till dig!

Jag kämpade igår
jag är mycket nöjd......

jag stod emot impulser av att vilja ringa trots jag visste han va ute, och på fyllan, jag ringde inte, han ringde imorse, jag skulle dock inte svarat, men jag är nöjd. Förut, skulle jag ringt, tårar fälls, skrik i telen, oror, ångest efteråt, en känsla av maktlöshet, gett han energi
inget av det där hände nu, men visst jag va vaken, det kliade, jag ringde en vän som vill mig väl, som påminner mig om hans elekheter o svek...
jag har inte sovit så mycket, men det hade ja i te gjort om jag hade fallit tillbaka i mönstret som har suttit här i 4 år.
Visst va han full, kom hem på morgonen runt kl 5, samma gamla sätt, det är jag som förändras och det är pga av att jag vill ta mig ur det här, han är kvar, och det är inte mitt problem. Jag stod tom ut med att inte komma till pubben där han o mina vänner satt på dagen. Jag vill förminska våran kontakt, det gynnar mig, det ger mig försprång ut ur det här....

Att du verkar hittat ett sätt att komma förbi suget och triggandet efter A. Att bryta gamla mönster måste vara ett bra steg på vägen till tillfrisknande. Jag har själv inte heller haft något direkt sug senaste tre veckorna. Bara konstant ångest för vad jag och min gamla kompis alkoholen ställt till med. Frun tycker jag ska be vc om ångestdämpande men så länge den inte går överstyr och leder mig in på fel väg igen så får det gå. Vill inte vara martyr eller egentligen bestraffa mig själv men tror och hoppas den ångesten jag känner nu kan vara till nytta som ett verktyg att hålla mig nykter i framtiden. Att kunna tänka tillbaka och inse att så vill jag aldrig må igen. Givetvis måste jag ta hjälp om den blir värre och inte går att kontrollera. Vi kämpar på!! Och bra jobbat på din jobbtripp Borgward. Ditt skrivande hjälper både mig och säkert andra.

Ler från öra till öra :-) Heja dej, du är fantastisk!

ska vi iväg på en liten familjetillställning. Jag, frun, barnen och mina föräldrar. Min kära mor fyller jämnt. Denna långweekendresa väcker blandade känslor i mig. Det är ett typiskt tillfälle att gömma sprit och att smita iväg en liten stund från hotellrummet för att dricka lite i smyg. Och när väl första glaset är nere så finns det inget stopp för mig. Det har tyvärr bevisats för mig allt för många gånger att suget vid dessa tillfällen övervinner allt som borde vara självklart och rimligt. Samtidigt så blir detta ett ypperligt tillfälle att bevisa för mig själv och familjen att jag kan och verkligen menar allvar med min övertygelse att jag inte kommer kunna dricka mer. Denna weekend kan kanske komma att lägga en grund för framtida resor? Älskar nämligen att resa och inte bara för att jag unnat mig extra alkohol då och vill verkligen ställa allt tillrätta. Vet att jag inte har råd att misslyckas igen och att låta suget vinna. Kanske säkrar upp denna resa med hjälp av antabus? Allt för både min egen säkerhet och familjens. Har dåliga erfarenheter då jag trott att läget varit under kontroll och det blivit skit ändå. De gångerna trodde jag mig å andra sidan själv kunna dricka litegrann och kontrollera det. Nu vet jag att det första glaset till varje pris inte för åka ner då jag inte har något som helst stopp och att suget och ångesten åter igen kommer att vinna. Måste låta mina goda tankar ifrån min friska del av hjärnan segra i framtiden. För min egen och allas bästa.

Skriver verkligen under på allt du skriver, känner igen mej SÅ mycket! Det är liksom som om alkoholbegäret lägger sej som en matta över alla bra anledningar och argument man har, även fast de är fullt logiska och vettiga.

Nu känner jag dock att det gpr bra, jag kämpar på, ser det som den där bergsklättringen någon akrev om ändå. Bara för att man halkar lite betyder det inte att man inte är närmare toppen än när man startade :-)

Är nu hur man ska gå vidare?
Hur man litar på att det inte bli som förr?
Hur jag ska släppa dom tankarna?
Hur ska jobba med mig själv???
Är det verklighet i det han säger å gör idag?

... jag läst vad du skrivit. Det berör. Vill bara krama om dig länge, tala om att du är stark, modig och klok - because you are.

Det låter mäkta bra, det!

:D

Och god måndagmorgon. :)

3-5 månader låter utmärkt bra. Håller med dig om "aldrig mer"-orden. Dom har onekligen en klang av slutgiltighet. Vet inte om jag lurar mig själv men jag tänker som så att alla såna "tidsangivelser" ändå bara är mentala konstruktioner. Nåt man snickrat ihop i sitt egna huvud för att förhålla sig till en framtid som inte ens dykt upp än. Framtiden dyker förresten aldrig upp. När den gör det kallas den för nuet och är nåt helt annat. Den som tänker "just i dag ska jag inte dricka" kör en precis lika välfungerande metod tror jag.

Snuset, ja! Minskningen, nä. Det har varit lite upp och ner med inombordsstabiliteten på sistone och då blir ju snuset liksom så himla livsviktigt. Den där dosan jag köpte, du vet, den är kvar i kylen fortfarande, oöppnad. Hmmm...

Idag är en hemsk morgon. Ont om tid, planer som spricker, hundar som strular och jsg som inte vill skynda mig...
Men mitt i allt slog det mig när jag stod och försökte fp mig själv anständig inför en pressad dag på jobbet, att tänk om jag varit bakis nu dessutom. Hujedamig!!
Plötsligt blev morgonen riktigt angenäm:)) för jag är klar i knoppen, ångestfri och har gått ner tre kilo!
Happy monday!

Sammanfattningen du gör av din resa känns helgjuten. Varje ord du skriver stämmer in på det intryck du gett mig i tidigare inlägg.

Åh, det finns så mycket att säga. Du klev in här för snart ett år sen. Redo och redig. Jag har sett dig stolt, frustrerad, häppi, tvivlande, stöttande, tacksam, fundersam - du har visat ett antal sidor av dig själv och jag har tyckt om dig vid varje tillfälle. För mig är du liksom så; gillbar. Älskvärd.

Kommer du ihåg när jag återkom? Då var du den första att tveklöst välkomna åter. Och vafan då blödig? Nu sitter jag här med tårar i ögonen och ska säga dig en sak. Om detta forum vore verkliga livet och jag skulle komma på en sån wild and crazy grej som att gå och gifta mig så vore du en självskriven brudtärna på bröllopet. Jag skulle se till att kasta brudbuketten rakt i famnen på dig, till synes by accident of course, bara för att få nöjet att gästa ditt bröllop strax därpå.

Jag tycker om dig. Omöjligt att låta bli.

... dig och svarar.

honom fliken om missbruk? Eller skriv ned vad som är riskbruk. Hmmm ja frågan är ju hur DU vill leva ditt liv? Ett liv i ständigt kontrollerande och inte veta vad om händer din man (dricker) eller ge dig tid. Ja det är ju svårt man kan inte bara stänga av känslor för nån.

en egen tråd. Fortsätt skriva om hur du har det. Det hjälper att få perspektiv på ens situation. / mt

av ditt inlägg Nyckelpigan så jag kan inte låta bli att stiga in i din tråd för ett ögonblick. Jag har följt det här forumet under flera år med varierande intensitet. Steg in som anhörig till en idag nykter alkoholist, har professionell kunskap i "människobranschen" men den är intet mot vad jag lärt mig av att följa trådarna på den här sidan, på Al-Anon och och på öppna AA-möten.

Vill bara säga att jag ser det du ser och jag har sett det många gånger- Min bild, både av såväl missbrukare som medberoende är att ramen kan vara mycket olika men mönstret i bilden har gemensamma drag. Förnekelse är ett starkt sådant. Intellektualisering är ett annat försvar som jag personligen ägnat mig mycket åt. Idag är min tro att en måste åtminstone närma "kapitulering" innan en är öppen för att ta emot sanningar som hotar ens självbild.

Du har min djupaste medkänsla för det som drabbat dig och din familj. Likaså har du min djupaste respekt för din uppriktighet och öppenhet vad gäller din egen kamp.

Allt det bästa! / mt