Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det för dig kottisen? Gick mötet bra?
Önskar dig en trevlig helg och hoppas du är på benen!

Egentligen? Ytterligare en gemensam sak Rallan. Visst fasiken ska man kunna ta en öl eller ett glas vin på helgen. Det gör ju alla normala människor. Eller?? Min strävan och förhoppning om att vara "normal" höll nästan på att knäcka mig. Lyckades att hålla mig nykter under en lång tid. ca 8 månader. Min morot var tyvärr inte att i framtiden fortsätta med det utan den var att jag säkert kunde lära mig en läxa och att kunna dricka normalt igen. Så istället för att köra på med mitt nyktra liv så började jag att nyttja alkohol igen och var snart i samma situation som tidigare. Hade inget stopp då väl första klunken var tagen. Vet jag inte exakt hur din situation ser ut men min framtid måste i alla fall vara utan alkohol. Det kan kännas lite skrämmande och onormalt. Men hellre gör jag mig själv och mina kära trygga o lyckliga genom att vara onormal än att vara i normen normal och utsätta dem och mig själv för olycka, otrygghet och ledsamheter. Du behöver också hitta din väg med ditt förhållande till A. Kanske kommer du misslyckas och att få vissa bakslag precis som jag men förhoppningsvis så lyckas vi tillslut. Jag hejar på dig av hela mig. Vet vad du går igenom och hur ångesten och tankarna skenar.

Första helgen nu. Hur går det?

Har också tänkt att alla dricker vin på helgen och att det är fullständigt normalt. Och vem vill inte vara normal. Men man kan eg fundera över hur länge det har varit normalt. Tror att helgkondumtionen har ökat mycket de sista 20 åren och att det därför är normalt. Likaså gå ut o ta ett glas vin. Varför inte fika som man gjorde förr i tiden? Jag blir ju seg av vin även dagen efter. I allafall om det blir 1/2 flaska. Det är eg bara den där lilla lilla stunden när alkoholen kickar in som är njutbar där med vinet. Och ärligt talat, den kan jag faktiskt vara utan. Ska satsa på något annat normaltillstånd på helgerna. Än så länge ersätter jag med a-fritt. Funkar utmärkt och jag är så nöjd av att vara klar i huvudet lite senare på kvällen o dagen efter. Tänk vad mycket energi och initiativförmåga jag har druckit upp för att det är normalt. Just nu är min högerängel väldigt högljudd märker jag. Hoppas djävulen på vänster sida blir överröstad.

För 19 år sedan lämnade jag min man. Vi har ett barn tillsammans. Jag känner igen din berättelse i allt det du skriver. Och det tog så många år av lidande innan jag förstod att jag inte kunde göra något annat än att hitta hjälp för mig och mitt barn. Jag gick till Al-anon och blev oerhört provocerad då det fanns en del som hade levt i samma medberoende mönster och kunde prata om sinnesro och att förändra sig själv. Jag ville ju ha förändring på hans missbruk så att vi kunde få vara en lycklig liten familj för jag älskade min man något så oerhört och han var allt det jag önskade, lyhörd, öm, stark när han var nykter. Det var så svårt. Men jag gick på mina möten och fick mod att orka ta mig ur relationen och ställa ultimatum. Han insåg sitt missbruk och fick behandling. Vår historia slutade inte väl. Men jag vet att det finns många som klarat av att hitta tillbaka till varandra i en nykter relation. Det är bra att du sätter ord på det som händer eftersom det är så lätt att förmildra allt elände mellan varven pga rädsla, mönster och att det också säkert finns små glimtar av hopp om alkoholisten lovar att vara nykter och kanske också klarar det under en period. Kram till dig.

Vaknade tidigt efter en stressdröm om ett projekt som jag dragit igång.
Jag är iallafall inte bakfull. Funderar vidare på mitt beteende i samband med alkohol och som eskalerar i perioder, gränslösheten och att vara som en duracellkanin. Kanske att jag hittar svar, kanske inte..men jag väljer att vara fri idag med.

Fortsätt på den vägen och fortsätt att bygga upp din självkänsla och ditt självförtroende.

Ska provocera dig lite i all välmening. Målet på 14 dagar kräver väl att du väntar med ölen ytterligare en dag? Eller tänker jag fel? sen jublar nog levern om den kan få ägna sig åt annat några dagar till.

Du glömmer just nu att du har klarat det tidigare. Kanske du kan starta med antabus så att du kommer på rätt spår igen. Läste i din tråd att du fixade att sluta trots att alkohol fanns tillgängligt hemma. Det hade inte jag fixat. Kanske kan du läsa din egen tråd och få några tankar. Jag har varit mestadels nykter sen i maj. Suget kommer då och då, men igår när jag köpte öl till sambon på systemet och sneglade på vinet, så ville jag verkligen inte ha. En ny känsla. En längre nykter period tror jag hjälper när man ska hantera det där suget som du drabbades av igår. Nu drack ju jag i lördag och fick betala priset på söndagen - kroppen säger verkligen ifrån när man varit ifrån ett tag och tror att man kan hinka i sig som tidigare. Jag vet att det finns en debatt här i forumet huruvida det är bra el dåligt att dricka a-fritt. Jag gör det. Drickandet av a-fritt ger visst välbefinnande och viss avslappning eftersom det är lite placeboeffekt i det. Eftersom det inte finns någon äkta a tillgänglig, så finns heller ingen risk att övergå till äkta vara. Har tom smygdruckit a-fritt eftersom det är det beteendet jag haft. Tänker att om jag ska lägga av både med beteendet och med a samtidigt så blir det svårare. Tar jag a först så hjärnan får tillfriskna så kan jag ta itu med beteendet vid ett senare tillfälle. Och det funkar så länge jag inte kan välja a som jag kunde i lördags. Hur som helst, fundera över om du Vill sluta nu. Du kan ju bevisligen även om det inte känns så just nu. Jag förstår och känner så väl igen det där beteendet som du beskriver. Duktig och avhållsam några dagar och sen styr något mot systemet ... Kanske bara en öl el lite vin, 1/2 flaska. Bäst att köpa två så att man har till lördagen också... Men tänk om man dricker upp båda på fredagen.... Kanske bäst att köpa tre ändå. Hoppsan drack jag så mycket. Och sen ångesten, självföraktet och förvåningen över hur man kan vara så jäkla dum. Men det är ingen idé att stanna i ångest och självförakt. Ny dag, nya tag och ta en titt i din tråd efter något som fungerar. Berras kalender eller vad du nu använde sist. Du kommer att fixa detta igen!!! Kan du ta hjälp av din fru? Strypa tillgången till a, eller börja med antabus?

Tänker på dig, känner så väl igen min egen historia och då blir det extra träffande...

Detta låter kallt och hårt, men det finns inget du kan göra...
Du har säkert redan gjort allt som du trott skulle hjälpa - pratat, skällt, kramat, hotat, älskat, skällt, skyddat, skrikit, försvarat, gråtit, hotat igen, gråtit, varit rädd, varit arg, hoppats, ursäktat... Och det enda som egentligen hänt är att det eskalerat, eller hur?
Alkoholmissbruk fungerar så - det finns två vägar att gå: antingen så gör han ett aktivt val själv, att ta hjälp utifrån och sluta dricka, eller så är det vägen mot avgrunden, allt eskalerar.

När jag insåg att min man hade ett alkoholmissbruk så ringde jag sååå många samtal, för att få hjälp och stöd att inse att jag hade rätt, att han var missbrukare - jag ringde AA där nyktra alkoholister gav mig rådet att lämna för det skulle kanske kunna få honom att förstå, ta tag i sina problem; jag ringde Bris föräldratelefon för att få tåde om vad som var bäst för barnen; Socialtjänsten för att få råd, och inför framtiden bättra mina chanser att inte behöva lämna barnen till en hotfull och elak missbrukare; behandlingshem som sa att han måste söka hjälp själv för att det ska fungera; kvinnojouren som stöttade i vad som är ok och inte; AlAnon; samtalskontakt som jag träffade en till två gånger per vecka...

Det du går igenom och lever i är inte hållbart och inte acceptabelt. Han ska inte bete sig så och varken du eller barnen ska behöva utstå det.

Du behöver försöka tänka ut en plan över vad du vill och vad du klarar av, och sedan ställa ett ultimatum - när du känner att du kan hålla det. Tex så kan du vilja att han söker hjälp för att sluta dricka, och ultimatumet är att du tar med barnen och flyttar till ett annat boende annars. Men ställ inte ultimatum som du inte klara att hålla, för då ser missbrukarhjärnan igenom det...

Jag älskade min man också, så oändligt, men till slut hade allt missbruk och alla elakheter, hot och hemskheter förstört allting - det goda vägde inte längre upp för allt det andra. Och när min treåring en dag sa "jag tycker inte om pappa när han blir arg", då förstod jag hur mycket det påverkade barnen... Så om du inte orkar/klarar att tänka på dig så tänk på era barn - är det så här du vill att de ska växa upp?
Jag var rädd för samma saker som du - att splittra vår (utåt sett) fina familj, att förstöra för barnen, att barnen skulle behöva vara själva med pappan, att barnen skulle bli ledsna på mig för att jag splittrade familjen... men allt löser sig!!! Försök få hjälp till dig - samtalskontakt tex som kan hjälpa dig att inse vad du vill och behöver (mår du bra så mår barnen bra). Du behöver inte besmma något idag, eller snabbt, men du behöver hjälp att komma ur ur det som alla fastnar i i din situation - medberoendet, att skydda, sopa under mattan, ursäkta, finnas där... och samtidigt vara på väg mot avgrunden själv...

Barnen vill så klart att ni är fina familjen - men de vet inget annat än det ni har nu, och en dag inser de... Vill du då att de ser en knäckt mamma, eller en mamma som kämpade, visade vad som är ok och inte, som hindrade att barnen behövde leva i det?

Och du har säkert rätt - ingen vet vad som döljer sig bakom er fina fasad, fast några anar det: tex vännerna han behandlat illa...

Jag menar inte att vara kall och hård, jag vet hur svårt det är, Jjag vill bara stötta!
Tack för att du delar med dig av din historia, den hjälper mig att bearbeta min egen!
Varm kram till dig!

...gick bra, solen sken och visst var det läge för att sitta på uteservering och sippa (förlåt skopa i sig) vin men det blev en joggingtur istället. Mår så jäkla bra. Är så lugn. Visst kan jag känna av depp ibland men det går inte lika djupt. Nu kan logikbiten styra över känslor som är helt irrationella och bara rusar iväg. Börjar trivas med mig själv lite bättre. På söndag blir det två vita veckor, den längsta vita period jag haft på många år... Känns bra. Skickar styrkekramar till er allihop

Se till ditt och barnens bästa!!! Jag levde ungefär som du, och för mig fanns till slut bara en väg - att lämna!!!

Du kan inte rädda honom, det måste han välja själv! Läs det du skrivit och tänk på alla de hemska sakerna... och hur mycket du inte skrivit! Så ska inte vare sig du eller barnen ha det! Men jag vet att det är svårt att bestämma sig för hur man ska göra... Allt det fina, mysiga och bra, en familj, mot allt det hemska, illa, och att "förstöra"... det är svårt! Men sök hjälp för dig och barnen! En samtalskontakt till dig? Ring socialtjänsten, gå på AlAnon...
Och fortsätt att skriva här!!!
Kramar

Nej tre veckor skadar säkert inte, go fot it. Levern kan säkert vänta på ölen tills nästa vecka

Ok faller tillbaka i gamla vanor. Den lilla djävulen på vänster axel försöker övertyga mig om att allt är ok. Alla dricker väl vin på fredagen, varför göra någon stor grej av det.,. Ängeln på höger sida viskar så tyst så tyst...

Det känns bra att göra saker o prata med folk nykter. Tror innan jag använde alkoholen som en ursäkt för det, roligt o komma ihåg vad man säger o veta att det verkligen var man själv som gjorde de. Har ölen i kylen o planerar o dricka imorgon, men vet ej, kanske inte gör de o satsar på 3 veckors nykterhet. Kan ju knappast skada levern hehe.

Har jag skrivit här när jag har haft alkohol i kroppen...
Men, jag är så djäkla besviken på mig själv idag. :(. Känner ett sååå stort självförakt.
Blev raka spåret till systemet idag, inga tankar om att låta bli trots en vecka med må bra, :(
"Värd att slappna av"... Jotack, vet ju vilken "avslappning" det blir i morgon. :( Och ändå...
Begriper inte hur man ska ta sig ur detta? Måste det till en rattfylla eller skilsmässa?

Håll i, alla ni som lyckats låta bli skiten. Få inte för er att det kommer att gå bra att dricka "som alla andra" igen, glöm det rosa skimret, det är dömt att misslyckas. Med 99%:s sannolikhet.

Sov gott, //Buzzz

Det går så där, eller inte alls faktiskt. Så dumt.

Bra tänkt

Och så blev man glad av dina rader igen :-) Trevlig helg & må gott!

Jag funderade oxå på avbrott, bo på separata platser ....fundera.
Nu blev det en tvärs ändring av dess like här hemma.
Han sökte hjälp, varit på 2 samtal på en vecka.
Vill göra allt för att behålla familjen.
Varit helt nykter....
Detta gör oxå att hjärnan blir i uppror.
Vad gör man??
Har bestämt mig att ta en dag i taget.
Har bestämt mig (igen) att se vad som gör att jag mår bra just idag.
Vi får se om jag lurar mig själv igen.
Men 1 dag i taget ska jag väl klara...

Jag växte nog minst ett par centimeter när jag läste ditt inlägg :). Kan behövas till mina 1,62 m över havet, haha.

Jupp har nog de. Nu när jag slutat med alkoholen har jag ist hamnat tillbaka i gamla vanor med maten. Senaste tiden har jag legat kring 200kalorier per dag. Vilket iofs inte skadar då jag sen min sista sväng med kontrollerat matintag gått från underviktig till överviktig.
Vet dock inte varför jag gör såhär. Måste vara besatt av något hela tiden. Alkohol, mat, träning etcetc. Men är väl för att det är de enda jag själv har full kontroll över. Ingen annan kan stoppa i mig mat. BARA jag. Resten av livet är så turbulent så känns på ett sätt bra att kontrollera något iaf.
Har lite alkoholsug men bara jag tänker på hur mkt kalorier det är i vin så ryser jag. Tummen upp för de!
Vet inte om de är bättre eller sämre att svälta sig själv men just nu känns de banne mig bra att se kilona rasa av varje dag.
Beach 2016 här kommer jag!

Ullared ska du nog se som ett straff dock ;) . men idag har vädret inte varit så dåligt kanske, så du kom nog ut levande :D

Alkoholist kanske du inte är men ett missbruk kanske. Det är ju toppen att du inser du har problem det är det viktigaste. Sedan så försök göra något åt dom. Vet att det inte är lätt att råda bot. Tycker du bör ta en riktig funderare över att dricka alls.

Jo ärlighet är ju bra. Skriver precis som det varit för mig. Jag är ingen unik människa utan har samma bekymmer som andra med alkoholproblem, även om jag varit nykter i 14 mån