Senaste kommentarerna i forumet

12 dagar och tisdagen har passerat. En dag då jag har möjlighet att dricka utan att någon ser. Jag är fortfarande så avskräckt att endast vatten och läsk passerar dessa läppar. 2004 var första gången som jag på riktigt började bekymra mig över mitt drickande och kontaktade beroendemottagningen och ville ha hjälp. De kunde och ville endast erbjuda antabus, för det hade bäst dokumenterad effekt. Det funkade i 2 veckor... Det passade inte mig att gå regelbundet till en mottagning för att dricka en klar, mystisk vätska. Blev nojig. Tänk om jag blir sjuk av en lättöl? Vad jag har bälgat öl, vin, sprit. På sistone bestod min "ta det lugnt dag" av 6 folkisar. En snabb tur till affären och första burken klunkades på 2 röda i cykelförrådet. Jag hällde över all dryck i pantflaskor eller annat lämpligt för att inte ha någon bevisbörda hemma. Och alla gånger jag har fått cykla kilometrar till det förbannade bolaget för att få tag på vin, whiskey, konjak, sprit som jag kunde fylla på i flaskorna hemma, så att det inte skulle märkas att jag nallat. När skräcken har lagt sig, så kommer jag säkert sakna alla dessa härliga ales. Jösses vad många jag har provat. Hittade en fin ale som kostade 90 kr flaskan... Men, men på slutet var allt ett "binge"-drickande på kvällen. Officiellt slutade jag med alkohol september 2012. Det höll i 3 månader. Även om jag vetat att jag är alkoholist länge, så har det tagit jätte-länge att acceptera detta. Efter ett antal uppehåll har jag tänkt att jag kan dricka normalt, men jag är ju snabbt tillbaka i missbruket igen. Det enda jag har lärt mig på vägen, är att inte vara en knasboll när jag dricker, för att ingen ska märka något. Jag är tacksam över att jag lever fortfarande. Jag är tacksam att familjen är kvar. Jag är tacksam över att det blivit bättre på jobbet sen jag tog ett snack med chefen. Och jag är tacksam över att min ende vän, tog kontakt med mig och vill ses. Jag trodde att hon inte orkade. Just nu känns det som allt ordnar sig ändå. Världen är litet grå och skrattet fastnar lätt i halsen, men det får jag ta. Jag har haft sådana skräckbilder framför mig att mina barn, när de är större, har en sliten mamma som sitter ensam i sin lägenhet och endast bryr sig om sitt dricka eller ännu värre är död. Min mammas partner är änkling sedan länge. Hans fru dog i alkoholrelaterade skador 50 år gammal. Det är i en framtid om tio år för min del. Jag har accepterat läget. Så här är det, för all framtid och jag tänker finnas där, om tio år och förhoppningsvis längre än så. Jag får acceptera min ensamhet. Jag får bearbeta mina sorger. Jag måste lära mig tycka om mig själv, men det är den svåraste biten, för jag har aldrig känt mig riktigt som andra. Aldrig riktigt passat in själsligen. Det ska gå. Det måste.

- I limousine! Vem fan har sagt att man inte ska åka ståndsmässigt bara för att man låter bli sponken?! Hipp och hurra för dig! (även om det är lite i efterhand)

"Och nu har jag slutat att svika mig själv".

Bra formulerat. Det är vad det handlar om:

-Önskar min Herre lite mer flykt och svek?

-Nä tack, jag är färdig, så du kan duka av det från bordet!

-Säkert att du inte vill ha lite mer lögner och ångest, då?

-Näe du, har redan fått mer än nog, så det får nog vara bra med också. De sista bitarna tog faktiskt emot lite...

Hoppas du får en grandios kväll med glitter och glamour!... eller bara en härlig kväll i glada vänners lag med mycket skratt och gamman, vilket du nu föredrar.

Jaja, anyhow, födelsedagskram ifrån mig och ska vi säga en alkoholfri cyber-skål vid halvtiosnåret? Mm? Då säger vi det!/NM

PS. Gillar Seinfeldt-blinkningen ovan... Heelloow Newman... Ja, jävlar i min låda... Hihihi...

Tack för era inlägg Zapata, Tilde och PP. Var lite osäker om jag skulle posta min personliga skit som inte direkt var alkoholrelaterad men tärde i mig. Men jag valde rätt. Ut med skiten bara. Hade jag inte delat så hade jag ju aldrig fått läsa Tildes tankar och inse att jag är inte ensam om att vara konstig. Jag vill nog just nu fortsätta av beta av processen ensam. Men jag inser ju att precis som Tilde skriver så kan det resultera i att jag förblir ensam. Hur länge kan man vänta in någon annan? Min make är ju ett kap och jag inbillar mig att andra kvinnor står i kö, haha ;-)

Nåja, det får bli som det blir. Nykterheten är vad jag fokuserar på nu. "Vad är väl en bal på slottet?" "Vad betyder väl en karl?"

Nu sängdags eftersom jag ska upp 03 inatt.

Fia

Vi är många som inte kan dricka sommar12. Jag har försök och försökt med följden att det gått sämre för varje gång. Kanske man skulle ha kunnat det om man bromsat långt tidigare. Men jag har alltid druckit för effekten. Smaken har nog varit underordnad. Tror att majoriteten här är i samma sits. Några kan kanske lära sig dricka kontrollerat, men de är inte på min nivå. Man får välja liv och det finns inte tre alternativ. Stå på dig.

vill försvara sitt drickande så låt han skälla ! Läkaren har ju faktiskt en skyldighet att se till helheten och finns där komponenter som inte passar in i den övriga medicineringen måste han göra nåt åt det. Be läkaren att inte nämna ditt namn utan bara ta proverna.

Kan ta dig i hand. Kunde ha varit jag som skrivit det. Både om alkoholtankar och sömn. Skrev om det i min tråd innan jag läste det här. Men man ser ju här de som det går bra för, så varför kan det inte hända mig och dig om man jobbar för det?

Hemma igen efter en helt vanlig dag på jobbet. Känns lite som att komma tillbaks till brottsplatsen efter måndagens "tilltag". Vi flyttade i december så i det här huset har inte funnits några fylle-minnen hittills, men efter måndagens återfall så finns de här oxå. När vi skulle flytta från det gamla huset gick jag runt och mindes bara mitt-i-natten kräks och bakfulla dagar, det hade suddat ut allt det fina med barnen och all glädje. Så jag tyckte att det kändes så skönt med ett hus utan sådana minnen. Men efter måndagen så finns det nu några nya. Känner mig väldigt hemma med känslan av skam, skuld och dåligt samvete. Trots att det var så länge sedan tar det inte lång stund att komma tillbaks till där jag var för 1,5 år sedan. I går skyllde jag på feber, ringde och sjukskrev mig och min yngsta son grät på morgonen för att han var så orolig för mig.

Jag vet inte varför jag gjorde detta, men det var som att jag var tvungen att bevisa för mig själv att det inte funkar med alkohol för mig. Som att jag nog hela den här tiden har gått och inbillat mig själv att det här är en parantes i mitt liv, egentligen kommer jag snart få tillbaks mitt gamla liv med gäster titt som tätt, fantastiska grillmiddagar och vin och djupa samtal natten lång. Nä, det är det här som är mitt liv nu. Det liv jag levt sista 1.5 året. Vanliga dagar, vanliga kvällar, nätter med riktig sömn och en bra bok innan jag somnar. Morgnar när jag vaknar och har koll på vad jag gjorde kvällen innan. Kanske tråkigare en innan, men normala, trygga och lugna.

Hej PP! Nu vet jag ju inte vad en fogsvans eller geringssåg är för något. En kap kan jag gissa mig till. Men jag tror mig förstå budskapet. Visst kändes AA lite plysch. Inte direkt nytänkande och jag personligen saknade samtalet. Men jag ska ge det en chans till. Måndag i vasastaden, om du skulle vilja kindnypas ;-)

Nej allvar. Jag tror AA kan funka för vissa, medans andra fyllon kräver mer. Gud är ett obehagligt inlägg. Hallå? Vad hände med de andra grabbarna? Allah? Hishna?

Men jag tror verkligen att alla sätt är bra. Dessutom har ju AA ett anhörigprogram som jag via en väninna har förstått är bra. "Även en blind höna..." Nu vill jag inte avskräcka någon från ett AA besök men man ska vara beredd på att det inte passar alla. Lite amerikanskt liksom med medaljer och applåder. Tittar på tv där en kvinna talar med en oförstående (sjävvalt?) Pekka Heino om sitt missbruk.

Bara lite lösa tankar. Det kan du ta PP.

Fia

Åh hur det snurrar runt alkohol i huvudet!
Har sovit så sjukt få timmar denna vecka, vaknar efter 40 minuters sömn och kan inte sova mer förrän nån timme innan klockan ringer!
Så trött, men jag är så van att sova minimalt och ändå vara högpresterande.
Jag väntar alltid på någon typ av fysisk eller mental kollaps.
Men det kommer aldrig, typ....
Bara en massa konstiga autoimuna sjukdomar som jag även dom klarar rätt bra utan att hindras från ett aktivt liv.
Nästa åkomma kanske sänker mig med ett hammarslag?

Nä, fortsatt vandring mot det hela sköna livet.
Meditation och avslappning, det längtar jag efter.
Djup kravlös mental och fysisk avslappning i trygghet.

LP

Jag tror på dig Tjalle, och klarar mig själv rätt bra nu på fjärde dan. Men tankarna svävar mycket runt A.

LP

som sagt inte religiös :-))

Men jag skiljer på andlighet och religion så tillvida att jag gärna använder avslappning, meditation och kan verkligen uppskatta andliga, ljus, värden. Jag tröttnar själv på att läsa Stora Boken eftersom dess språk är från början av förra århundradet, tungt med hänvisningar som inte hör hemma i dagens värld. Jag löser det som så att jag inte läser den nåt mer !

De 12 stegen är ju, förutom det första, ett levnadsprogram. Ett enkelt program för komplicerade människor. Programet är ju ett hopkok från flera olika filosofier, buddismen och rena religiösa levnadsregler. För mig är det inga problem att bortse från ORDET gud och använda det som är bra för mig, typ : Gör det enkelt.

Temat skiljer sig åt från olika konvent och min favorit är Gullbranna där det stående temat är relationer. (Förresten snart dags att boka dit !!)

Det viktigaste jag lärt mig i AA är att förändra mig själv helt och lära mig ett levnadssätt som är skonsamt för min egen skull. Och självklart att göra rent, städa ordentligt, så alla mina gamla spöken åker ut i ljuset. Jag var/är tvungen att tömma ångestryggsäcken så att jag kan behålla min sinnesro och min självkänsla. Den viktigaste biten där har för mig varit att lita på andra och prata öppet om det som trycker mig. Jag kan rent fysiskt känna en väldig lättnad när jag delat om mina bekymmer så de inte fastnar i mitt huvud. Det är inte så svårt rent praktiskt men det finns en tröskel som kallas "tillit" som måste passeras och den tröskeln kan vara djävligt hög.

Som i alla andra sammanhang i livet finns det folk av alla olika sorter på AA, vissa har funnit stöd hos sin gud, andra i sin högre makt och andra har inget alls utom sig själv. Allt funkar om jag förändrar mig själv så jag mår bra.

Ps Hade det här i huvudet när jag skrev ovanstående men fick inte fram det :-)) Nu har pengen trillat ner !
http://www.skyddsvarnet.se/Vara-tjanster/Life-Ring/ Ds

Stärkande att läsa om din positiva attityd till nykterhet Santorini. Det är just sånt som inspirerar, då man är nynykter på stappliga ben. Kan du det, så kan andra och då skall det väl lyckas för mig om jag gör likadant.

Ja nu har man snart genomlidit en dag. Är nykter och har ingen alkohol hemma. Vill inte ha det heller. Skulle bara fresta mig. Nerverna börjar komma innanför skinnet. Mår väl inte bra men har sluppit den värsta plågan. Känner mig lite lugnare nu och har en liten förhoppning om sömn till natten. Känner mig lite starkare i beslutet att nu får det vara nog. Man har ju försökt förr förstås. Gäller för mig att läsa här varje dag framöver och kanske skriva en rad. Hela tiden påminna sig om vilka alternativ jag har. (on eller off)Så här i början snurrar tankarna hela tiden kring alkohol. Druckit klart, tänker jag. Fast suget finns men klingat av lite. Men vet så väl hur lätt det kan vara att borsta av sig, då man börjar komma på fötterna. Det är då det blir viktigt att hänga här och på andra sidor om A för att inte luras av impulsen. För mig så slår den snabbt till och den förvarnar inte heller den fula rackaren.

Nu vet du det säkert. Jag är precis likadan. Jag har knyckt whisky ur min mans flaska och tömt i kaffet. Sen fyllde jag på med vatten så han inte skulle märka. Samma med vodka nångång. Rena tonårsfasonerna. Allt för att få mer när man en gång börjat. Druckit en massa öl för berusningens skull fast jag inte ens tycker om det. Desperationen att inte få tillräckligt. Nej tack, aldrig mer.

Jag känner igen samma beteende med godis. Jag ska inte äta det men OM jag tar en par chokladbitar då faller jag igenom. Då är dan förstört och jag kan lika gärna äta mer. Detta missbruksbeteende är sjukt. Skulle jag rökt så hade jag säkert kedjerökt.

Nej Sommar12, vi ska hålla oss drogfria. Förlåt nu dej själv och se det som en nyttig läxa.

Trevligt att vara så välkommen tillbaka. Jag saknar er så jag måste titta in ibland. Tack också m-m för de vänliga orden.

Ikväll är jag utbjuden på middag av ett gäng kompisar, om man kan kalla damer i min ålder det. Väninnor kanske :). Jag blir bjuden på försenad födelsedagsmiddag och jag blir även hämtad. Just detta gäng samlas inte så ofta så det är nog inte allmänt känt att jag blivit nykterist. Jag försökte säga att jag kan köra, lite bortkastat att hämta mej när jag ändå inte ska dricka. Men dom insisterar. Nåväl, dricka alkohol kommer jag inte att göra och jag tror inte det blir nån diskussion heller. Jag är ändå glad att jag har mitt starka beslut i botten så att jag inte kan förledas att tänka att ett litet glas vin kan ju inte skada. Det kanske inte gör det men mitt löfte till mej själv är att aldrig nånsin dricka alkohol igen, no matter what. Och nu har jag slutat svika mej själv.

Jag hoppas ni alla är nyktra och mår bra :)

Tjena tjejen!
Mitt liv snurrar i tvåhundra känns det som just nu och från att ha kommit hem från Finland så var det bara att kasta sig i bilen och sticka ner till Malmö. Vaknade igår morse på ett hotellrum utan att riktigt veta var jag var någonstans och nu är jag tillbaka i sörmland, haha!
(Vill nog be om ursäkt för uteblivet svar, tror jag, hmm)
Håller mig i alla fall ifrån spriten!

Om jag räknar rätt så hade du ditt tal i förrgår?
Gick det bra?

Är du orolig att du "hookar" fast om du dricker alkoholfritt. Eftersom det är alkoholfritt så dricker du ju inte alkohol kan jag tycka! 22 days and counting...

Sitter och ler åt tanken på dina bekymmer med gränsöverskridande då jag är precis likadan och med ALLT runt omkring mig! Allt eller inget, på eller av!

Vafan.... det ringer kunder hela tiden, återkommer med ett uttömande längre inlägg!

Stå på dig, du är grym!

Som sagt alkoholfritt är inte alkohol!

Keep it up!

//Adde

Tremendously good to have You back!

Sitter knädjupt i arbete (som vanligt..) och har ingen möjlighet skriva några längre radänger, men kan givetvis inte låta bli att annonsera att det är grymt skönt att höra din röst igen.

Big hugs!/NM

Tänker hela tiden på det som hände måndags, lever det om och om igen, känner det fysiskt i hela kroppen hur jag bara hade ett mål - att få mer alkohol. Känner helt tom och helt ut-levd på något sätt. Nu vet jag. Jag kan inte dricka.

fånigt när man tänker det, men jusi meningen
Glöm inte att komma ihåg att du har problem.

är superviktig. Man vill så gärna "bli frisk" att man lätt förtränger eländet som ledde till punkten man är vid nu. Och frisk är man - så länge man inte tar det första glaset!

/MB

Välkommen!

Jag blev också fast i ölträsket. Nykter sedan ett år. Jag tror att en av anledningarna till att jag själv hade relativt lätt för att sluta var att jag började med LCHF. Öl är mycket kolhydratrikt. Kolla gärna på nätet, googla på kolhydrater+dopamin, så kommer du förstå vad jag menar. Om inte google ger dej helt andra sökresultat... Suck...
:-)

Välkommen!
MB

Ville bara kolla lite hur du har det?

Kram!/MB

Tack för ett bra och - för mig - tänkvärt inlägg. Önskar naturligtvis att jag får komma till känslan du beskriver.
Ser fram mot nästa besök!

//PP

Kanske är det så att du och din relation skulle må bra av att ha en fortsättning som det nu är? Ni har det vad jag förstår ganska bra, även om det inte är 24/7? Jag vet (du kan lita på det) av egen erfarenhet att det kan var svårt att känna att man kan lita på sina egna tankar. En sak jag funderat mycket på är ju om man kan bedöma om det har gått den tid som krävs för att fatta alla vettiga beslut som krävs. Att sedan under påverkan av livets alla praktikaliteter som ekonomi och eventuellt en strulig bostadssituation - som i huvudstaden - fatta de rätta besluten är svårt. Många pressas nog till att leva liv dom egentligen inte vill ha. Så tänker jag ibland när jag ser folk i min egen ålder, exempelvis på tunnelbanan. Lite gråglåmiga med ett stänk av stress och sorg i ögonen. På väg till jobb, hämtning av barn och med den dagliga matpåsen i handen. Och vet du Fia, om jag tittat mig i spegeln har jag nog ibland sett exakt det där. Samtidigt går det kanske inte att gömma sig... äh, vilket svammel, jag kommer inte i mål med något upplyftande till svar just nu. Försöker bara skicka lite styrka från en annan hobbithåla!

Promenaden hjälper säkert!

//PP

om eventuella biiverkningar av Antabus - man väljer ju att självmant peta i sej alkohol även om man mår skit av det, så vad är då lite biverkningar av medicin?
Heja dej, Fenix!

Kram!MB

Känner så väl igen mig i din känslobeskrivning. "Kan han inte bara låta mig sjuda i min egen takt"... Jag kände under lång tid precis detsamma och det är så på pricken formulerat. Jag ville också sjuda ifred för jag orkade inte med relationsbiten, just då krävde den för mycket av mig. Jag behövde traska ensam en tid. Med tiden som gick och tillfrisknandet med den så har jag upptäckt att nu orkar jag, nu VILL jag engagera mig och nu kommer goda känslor tillbaka. Lyckligtvis var min älskling kvar, för priset i att prompt gå min egen väg var att jag kunde bli helt ensam för jag var en tjurig enstöring många gånger. Jag tror och hoppas det blir så för dig också, att du känner att du vill och orkar kanske kvickare än du tror. Jag förstår dig då du väljer stanna med katterna mitt i din process, att få komma igen och tillbaka till den du vill vara. Ifall du kan förklara det för mannen som ju verkar vara älskad av dig :) så har ni alla förutsättningar att få det bra sedan tror jag.
Tack för en inspirerande tråd Fia. Dig har jag följt sedan början av ditt skrivande och känt igen mig många gånger.
Tilde