Senaste kommentarerna i forumet

Jag blev så oerhört glad över att du kände förtroende för terapueten.
Att han inte dömde, inte la tonvikten på antalet glas utan mer pratade om bakomliggande orsaker.
Nu har du taget ett stort steg till på vägen mot ett nyktert liv.
Vi ska fixa denna helg utan vin.

Önskar dig en riktigt fin fredag!

Styrkekramar!
Tanten

Tack för att ni finns med er underbara stöttning och peppning!

Igår lät jag bli vinet och sov gott, men håller med. Jag borde hälla ut vinet i slasken. Ska se om jag klarar av det! Det finns en dum röst som säger att flaskorna kan vara bra att ha ut i fall jag får oväntat besök.
Nåja, öppnar jag en av flaskorna så åker resten ut.
DET LOVAR JAG!

Visst fixar vi helgen!
Önskar er en riktigt fin fredag!

Kram
Tanten

Du är en av många som gör att jag kommer kika hit med jämna mellanrum.
SLUTA INTE!!!!!!

Tack för allt!!!!
//A

Tänker inte alls att det är fel eller banalt att ta med alla praktiska ekonomiska saker vid en ev skilsmässa. Gick själv igenom en för många år sedan, och hur det än är så vill man komma ut hel efteråt. Det gör man nog inte om man inte tänkt igenom och vägt för och emot med alla, även de ekonomiska och sociala bitarna (om man inte har ett läge där man bara måste bort såklart). Det är inget enkelt beslut, och precis som nykterhetsprocessen behöver det nog mogna fram. När jag väl tog steget var jag helt säker och har aldrig ångrat det. Det kan vara svårt att vara ensam, men jag kände mig nog inte ensam, utan mer fri.

Förstår att du har mycket att tänka på... Tur att du gillar att promenera... det brukar kunna lösa upp en del tankehärvor.
/m

Oj vad skäll och pekpinnar jag fick av dig nu fia.

Anledningen till att det ser riktigt illa ut mitt sista inlägg är för att jag skriver på min tochmobil, låg i sängen och skulle strax somna.

Detta med kalkugn..... är autofunktionen som mobilen har.

Den lägger till det ord som det skulle vara och när man skriver med korvfingrar så blir det lite så och så ibland.
Man kan få rätt konstiga ord i sms:en man skickar.

Oj, det var visst vad du var på hugget nu då Fia, men utan att ta på mig ??? någon offerkofta så låter jag allt vara.

Känns lite olustigt detta.......

Du har fått mig att enbart hålla till i min egen tråd, jag gör som du ber om.

Lik förbaskat kommer du hit och skriver att jag inte skall bry mig om vad Malignt skrivit till mig.
Jag svarar att det rinner av mig som vatten på en gås.

Ser i trådarna att hen tydligen varit på dig men ser inte vad som skrivits då det tagits bort.

Sedan kommer du in i min tråd och ber mig att söka hjälp???????

Jag har inte rört en droppe sedan 21:a oktober.
Därför blev jag så förvånad över din "vänliga" tillsägning.

Men det kanske blir som du vill tillslut Fia.

Du har fått mig härifrån, för hur jag än beter mig så är det svårt att hitta en form som passar dig.

Jag vet inte riktigt vad jag gjort dig förutom att vi kom på kant i början då jag skrev till Dompa om något han skrivit i en annan tråd.

Och du gick på med storsläggan och ville sänka mig.

MamaBlue gick då emellan och förklarade vad hon trodde kunde vara grunden till det missförståndet.

Sedan den dagen har du haft ett horn i sidan till mig.......................

Men Fia du vann, jag tar och drar härifrån nu.

Jag orkar inte, jag behöver inte detta.

Du kanske behöver forumet mer och bättre.
Jag önskar dig all lycka till, de profiler jag träffat och mött har en stor del i mitt välbefinnande också.

Jag kommer regelbundet läsa och skickar väl en status på nyårsaftonen som jag sagt tidigare.

Klappa dig själv på axeln Fia, äntligen lyckades du!

Alles//A

ikväll! Det är bra! Bra att ha ett alternativ till vinet, Cola i ditt fall, dricker också det istället, Cola zero, eftersom jag inte gillar det söta i läsken. Har också festat till det med tonic water med en citronskiva i till jordnötterna. Inte alls dumt, och väcker faktiskt inte något alkoholsug fast jag var rädd för det det innan.

Och Mia76 bra! Jag håller tummarna för att det blir lyckat imorgon utan alkohol. Själv ska jag utsätta mig (och stå emot) frestelse ikväll och samtidigt, förhoppningsvis ha roligt!

/m

Tycker också att det låter som att du är stark i tanken nu. Du och jag gjorde ju debut på forumet ungefär samtidigt och för min egen del har jag nog behövt ett år av med- och motgångar för att finna en vilja (inuti) mig själv att välja att vara nykter. Jag tror inte att vägen nu kommer att vara spikrak, men om jag inte ser det som ett offer att avstå vin, utan att det är en frihet, som några skrivit så måste det vara en bit på rätt väg.

Som Berra uttryckte det i sitt inlägg tidigare i morse, att finna styrka i nykterheten genom just att vara nykter (tror det var ungefär så), men jag tycker det var bra.

Ha en bra fredag!
/m

Låter som att du har viljaoch motivation att sluta.
Det du skriver om att du stött bort barndomskompisarna är ju intressant (eller tråkigt), men en av fällorna med att sluta är ju just umgänget. Har du andra - nyktra - kompisar att ta upp kontakten med?

Ha en bra helg och lycka till :-)
/m

och även "Drick med förstånd" skall givetvis föräras den oefterhärmlige Dompa, som till min stora sorg, men även till min helt oförställda glädje, har valt att inte medverka härinne längre. Läs gärna hans tråd, Surfina, om du inte redan har gjort det! Dompa är en av de sannaste, klokaste och mest underhållande människor som jag har träffat på. Hans tråd har givit mig kontakt med livet på många plan och kanske kan bidra till något även i ditt liv. Björnkramm!/NM

Ni två är mina nya "idoler" ;)
Det ger mig så mycket att läsa era trådar. Ni är grymma och helt fantastiska personer som delger era tankar och livsvägar (tänkte skriva livsöden men det lät "så där" ;)
Känner sådan väldig samhörighet med er, vi har på många sätt trampat samma stig. Jag hankar efter lite men hoppas på att finna "min" stig inom en snar framtid....eller inom den tid det tar helt enkelt.
Kram

God morgon Fia,
Bra med lista! Jag gjorde då det sist begav sig en som liknar din i mycket. Gå eller inte. Eller i mitt fall gick inte jag då. Det är ju inte görbart med bebis. Maken åkte ut, om så bara några dagar.
Jag blev förvånad över hur konkret jag faktiskt var kapabel att tänka ändå, mitt bland all förödmjukelse och besvikelse. Tankar som avlöste varandra trots sina ytterligheter:

* Jag förlorar min bästa vän, den som känner mig bäst i hela världen.
* Jag kommer måsta välja i affären vilket pålägg jag ska köpa denna veckan - ost eller skinka

Vet att jag skämdes en del över mina funderingar kring det sociala och ekonomiska. Över att jag faktiskt tog med sådana livsstilsmarkörer i beräkningarna. Men sedan resignerade jag inför det och lät dem finnas där. Tydligen är dom också en sida av mig. Och kanske rätt mänskliga trots allt. Nu blev maken insläppt igen, och faktiskt inte (i huvudsak) för påläggets skull, utan för att han klarade av att vinna lite nytt förtroende vad gäller hoppet om ett gemensamt nyktert liv.

Jag är precis som du beskriver dig själv hos Vill.Sluta (eller vart det var) - inte alls rakt igenom god. För min del inte ens nära tror jag.
Har funderat en del kring mitt mer ondskefulla jag de senaste dagarna, mitt elakartade jag om man så vill. Bla efter att ha tagit del av Malignts senaste framfart här i trådarna. Mina egna dubbla känslor inför visst. Jag har nog också en liten malign ådra som ligger och pumpar latent, som skulle kunna blossa upp till något liknande om jag gödde den/lät någon annan göda den.
Kanske är det så? Att Malign skulle kunna vara den svarta sidan av faktiskt vem som helst av oss som finns/funnits här på forumet? Jaja, nu spårade jag iväg med mina ytters egna tankar - som jag eg är ganska rädd för ska missuppfattas.

Hursomhelst Fia, jag är superimpad av det du gör, dina tankar och dina val. "Man må vara rädd men aldrig feg" är en rad från en av mina favoritlåtar. Tycker du är modig som vågar vrida och vända på dig själv, skärskåda som du gör.
Kram med önskan om en fin fredag♥

Blir lite avundsjuk, men bra om du kan hålla dig till ett par glas.
Jag vågar inte prova då jag har varit ute på hal is ett antal ggr.
dom senaste 2 åren. Har nog haft återfall ett tiotal ggr. Första
två tre gångerna gick det bra kunde dricka en halv flaska rött och
sedan sätta korken i flaskan. Men tredje eller fjärde gången gick
det snabbt utför. Varit helt ren åtta och en halv vecka. Suget är
inte lika intensivt tror att jag är på väg att vinna, men men man
ska inte ropa Hej.
Hoppas du får en fin helg
Konstnären

Tack Berra för en väldigt bra start på dagen. Känner igen mig i så mycket och det du skriver peppar inte bara dig själv, det ska du veta. Ha en fantastisk vit helg

Nej nej, skäms inte...jag önskade det var jag som sagt ngt klokt :). Men tänkte att jag inte vill ta åt mig äran för klokhet som inte är min...fast jag är inte helt säker, kanske har jag skrivit så? Är det möjligt att jag slängt ur mig ngt smart av misstag ;)? Strunt samma, huvudsaken att du påminde oss om myrstegen! Tack för det. Perfekt beskrivning för mig och andra här hur vår väg ser ut, det går inte spikrakt men det går ändå framåt..med myrsteg!

Nä, nu måste jag lämna sängen. Svårt när hunden ligger vid fötterna och snarkat, låter sååååå skönt att jag bara vill lägga huvet på honom och somna om!

Kram liksom tillbaks (Dompa tror jag med?)

Klarade natten. Inga kattbett, bara lite trampande på magen. Var så där lagom skönt. Nu börjar arbetshelgen igen, men denna helg blir det på normala tider. Att börja 08:00 är lyx i min nya vardag. Jag tänker alldeles för mycket och jag blir hjälpt av att pränta ner det. Inte bara på alkohol utan även vad det innebär att/om jag skulle välja att lämna min man för gott.

* Ekonomi. Igår fick kissar en lågprisvariant av kattmat för jag har inte längre råd. Ser pengar på ett helt annat sätt än bara förra månaden. Jag har börjat räkna igen. Hålla budget.

* Ensamhet. Vem vill ha en galen argsint antabustuggande tant? Och vem skulle den galna argsinta antabustanten själv vilja ha? Prövade Harrison Ford igår, men även han får ett nej. För grov hud.

* Lägenhet. Visst vi kan byta till två små men blir det i stadsdel där jag kan trivas? Eller blir det rent av i en förort där jag kommer att bli ledsen?

* Kärleken. Jag älskar ju fanskapet till make. Han är min bästa vän.

Allt detta dansar omkring i huvudet på mig, samtidigt som jag ska sköta om min vardag. Gissar att de är så för de flesta. Inte samma punkter, men samma pusslande. Fast för mig blir det ingen tröst att de flesta har det så. Jag blir bara förundrad över att vi orkar. Ofta tycker jag till och med att det är lite tufft, lite utmaning att klara vardagen. Men kanske inte direkt på morgonen.

Nu ska det tömmas kattlådor före dusch. Kanske borde jag inte ha köpt kattmat, slår det mig?

Fia

att jag skrev ett kort svar redan men vill ändå bekräfta det flygcert skriver. Jag är en av dem som gick och fick min man tillbaka. Jag antar att Lelas, som skrev en kort sammanfattning i sin tråd nyligen, är den andra som flygcert tänker på. Lelas tråd heter Vägen vidare - de är ett par mera i din ålder. Jan Johansens bok handlar om samma sak.

Jag vet alltför väl, alltför väl att där i början, när man långsamt börjar "se" - eller inte längre kan blunda... då, där i början är det svårt att föreställa sig den långsamma vägen utför. Under den tiden, som varade några år gjorde jag många smärtsamma upptäckter som jag inte ville ta in... Jag, som andra här har bönat, bett, tjatat, uppmuntrat, skällt och gnällt, hotat... han har smugit, gömt, ljugit, ljugit. Vi har gjort gemensamma strategier om att dricka bara vin, bara vissa dagar, bara tillsammans...

Jag kunde inte tro att vi som båda hade mycket kunskap om mänskliga relationer, vi som delat så mycket, vi som "hade" så mycket - allt vi önskat oss... att min man, uppskattad och respekterad... Ja, jag kunde inte föreställa mig alkoholens makt över människan innan jag kom till exakt den punkten att jag packade och tog steget ut. Och att det var det steget som var den första anhalten på vägen tillbaka.

Jag kunde inte tro att min man som fnös föraktfullt första gången jag nämnde AA och Al anon en dag skulle säga att han önskar att många fler skulle inse hur mycket det har att ge. Idag är han tacksam att han vände väg och har allt kvar. Han blev nykter innan han hade förlorat körkortet, jobbet, anseendet osv...

Läs, läs, läs många trådar här. De berättar samma berättelse. Jag för min del har absolut lärt mig mest av de som skriver i missbrukartrådarna. Där har jag förstått, verkligen förstått alkoholens makt och vilket enormt jobb det är för missbrukaren att hitta tillbaka.

Ta hand om dig / mt

Torsdagen håller sin sista timme i sin famn...

De är tyst i huset och man kan höra ett svagt sorl från sovrummet på övervåningen, barnen och frugan håller på att törna in,
natten...den är min, min tid för eftertanke och egentid, en sorts mental återhämtning och slutsummering av dagen.
Det är den bästa tiden för mig, när jag tar mig tid för mig själv, bara jag och mina tankar...

Imorgon är det fredag, en helt vanlig fredag utan tankar på att hinna svänga förbi bolaget på hemvägen från jobbet,
vad man har för matval som ursäkt för dryckesvalet, inte vad för sorts vin man ska sippa på till lördagsmiddagens tillagning och ätande.
Jag är fri att behöva bortförklara valet av starköl till hamburgaren ifrån donken ifall vi väljer det lata middagsvalet.
Fri att välja vilka alternativ jag vill, inte bälga i mig en massa dryck under förevändningen av att jag är törstig,
söta eller sträva drycker släcker inte törsten, den påverkar en att dricka mera istället...
Fri att kunna välja det jag vill, jag kanske inte ens är törstig, och då behöver man ju ingen dryck heller.

Har upptäckt att smaken har förbättras efter det att man slutade dricka alkoholen, tidigare var den ju halvt bedövad eftersom man nästan aldrig
satte sig till bords utan att ha druckigt någonting innan.
Chips, popcorn, jordnötter och salta pinnar, var något man åt för att man lättare kunde trycka i sig ännu mera dryck, förut,
idag äter jag kanske hälften så mycket i vart tionde fall, en väsentlig skillnad för mig.
Saltet fick kroppen binda vatten och svälla, kolhydraterna från de alkoholhaltiga dryckerna lade sig på underhudsfettet,
ansträngningarna att äta mindre gav då inte ett likadant resultat, mörka ögonhålorna, påsarna under ögonen av dålig eller för kortvarig sömn gjorde inte heller en fräschare, de rödsprängda ögonen, den hemska andedräkten både under och efter fyllan gjorde inte saken bättre.
Den slitna, hurviga, blöta hängiga bakfyllelooken, tröttheten, illamåendet, huvudvärken och ångesten är inget jag saknar idag.

Då..såg jag fram emot helgen för att det skulle festas, planerandet och förväntningarna.
Idag ser jag fram emot den för att SLIPPA planerandet, jagandet och stressandet, utan den förblir fortsatt lugn, hela helgen.
Att bara sitta rakt upp och ner utan att känna sig stressad av att göra..ingenting, OCH samtidigt kunna njuta av det, det är ro i kroppen!
Om det regnar ute kan jag från den varma insidan av huset se hur vattendropparna bildar rännilar på fönstret, glad att jag sitter på den här sidan fönstret och inte den andra, att se de små små skillnaderna i livet istället för de jojo-känslorna man råkar ut för med alkoholen.
Styrkan jag finner i min nykterhet, kommer just ifrån nykterheten, det är jag som bestämmer vad som ska hända, inte impulserna ifrån fyllan eller baksmällan, jag har kontrollen över vad som sker nu och en bit in i framtiden.
Det är jag som bestämmer om jag ska dricka eller inte, inte mitt beroende, och jag bestämmer mig för att INTE dricka,
lite granna som Adde's mantra om att innan man stiger ur sängen så ska man besluta sig för vad som än händer idag, så ska jag inte dricka.
Beslutet är taget för den dagen, och därmed är beslutångesten också borta, det finns inget ånger för resten av den dagen.

För att åter igen knyta ihop mina tankar runt sinnesrobönen, och försöka böna...öh bena ut den.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera.."
Här behöver man inte tro på något, om det inte finns någon Gud för dig, så kan du ändå låtsas att du lägger makten hos någon högre väsen som du inte kan påverka, men till innehållet, låt dina tankar släppa, lägg inte energi, sluta bry dig, släpp greppet, lasta av dig oket...osv.

"det jag inte kan förändra,"
Där din makt slutar, det du inte kan påverka, där din kontroll har sitt slut..
Vädret, lönen, grannen, prisutvecklingen, orättvisor, däckslitage, räkningar, världsvälten, jag du bestämmer dig för var din gräns går.

"mod att förändra det jag kan"
att man bara ger sig på sådant där man har en möjlighet att göra en förändring, och faktiskt gör det också.
Kan man inte det så slutar man att vela i sina tankar, och lägger tankeobjektet i bönens två första rader.

"och förstånd att inse skillnaden"
exakt, sista meningen är den absolut viktigaste, var ligger din gräns, hur mycket energi ska "problemet" få ta av din dyrbara tid.
Det kanske inte ens är ett problem, utan du har gjort det till ett problem.
Nästa grej, kan du lösa det?, så bestäm redan nu hur du ska göra det på en gång, vill du flytta fram det i tiden så hamnar den i bönens två första rader igen, du lägger det inte på "vänt", utan du raderar det tills det kommer upp igen, och då "behandlar" du problemet på nytt.
Det handlar mycket om att frigöra energi till sådant som är viktigare, problem som går att lösa, istället för problem som inte går att lösa.

I en förenklad version med alkoholen som ett problem, så skulle den kunna se ut så här:

Oh högre makt, låt mina tankar skingras på alla de problem som alkoholen ger mig,
att berusningen, sinnesfrånvaron och omedvetandet skapar dessa.
Ge mig ork till att våga bryta beroendet och missbruket,
och låt mig förstå att detta är inte mitt verkliga jag.

mmm, en liten bit på vägen, kan ändå inte låta bli att det känns lite religiöst på något sätt.
Man lägger "ansvaret" på något annat, men man står själv för förändringen, en sorts friskrivning.
Jag kastar snöbollen, men du tar risken oavsett om jag träffar målet eller inte..

Många tankar far igenom mitt huvud, och sena Tordagen har blivit en arla Fredagsmorgon..
"Natten, den är min.."

/Berra

Hej Anli! Jag blir så glad över att du låter så stark. Böcker är alltid bra, dels för igenkänning men också för att vi inte behöver begå alla misstag själva. Du får mig också att skämmas lite (jag vet att det inte var din avsikt) då jag var så "säker" på att du skrev om myrstegen. Googla tänker jag inte göra för att finna källan. Utan jag nöjer med mig att det var en bra tanke. Men jag minns säkert att jag har skrivit om att varför skulle inte du och jag lyckas med att bli friska, när andra har lyckats? Jag tror vi är på väg nu.

Kramar liksom... (Dompa? NyMan?) Fia

i dag kom min bokbeställning, ansvarsFULL och Anfäkta (ville så gärna ha "snälla mamma, sluta dricka" men finns inte att hitta någonstans). Ligger nu och läser Anfäkta. Precis börjat men igenkänningsfaktor är hög!
"Kan jag finna ro i vardagen? Kan jag hitta en permanent lösning så jag kan känna den glädje, frid och ro som numera endast inträffar i uppsupningsskedet"?
Ja...det är frågan.

Det går bra för mig nu, bättre än någonsin under mitt år här. Så här många dagar utan alkohol som jag haft sista tiden har jag inte haft på många år. Känner mig hoppfull, tror på riktigt att jag har chans att nå dit jag vill. Men, jag har fallit, vin i lördags, inte mina vanliga mängder, men ändå... Känner att det tog emot att "börja om" efter det. En kväll och jag känner hur mina tankar direkt förändras, jag börjar lura mig själv, intala mig själv att "så farligt är det inte". Nu klarade jag att fortsätta trots lördagen, men det visar verkligen på hur lätt min hjärna kidnappas! Hur lätt jag skulle falla tillbaks till "varje dag drickandet".

Myrsteg skrev Fia, tror inte uttrycket kom från mig från början, men det passar in på mig. Myrsteg som blir större och längre allt eftersom. Snart är det stora kliv snarare än steg :)

Nä, nu läser jag några sidor till innan jag somnar som en (nykter) klubbad säl.

Nu är du där igen vill.sluta. Skriver osammanhängande om kalkugn (?). Jag börjar misstänka att ditt icke välmående har en del med jobbet att göra. De veckor du var hemma sjukskriven så började en människa skönjas fram. Nu är du den vanlige vill.sluta igen. Taskiga namn på andra forummedlemmar (att kalla Malign föt Cancern var fult, men jag valde att blunda eftersom jag delvis köpte din offerroll) och lite kärlek till dem som just för tillfället inte har retat upp dig,

Du tänker antagligen på att jag förtjänar min släng av sleven nu. Så veva på. Men jag är faktiskt inte genomond. Jag glädjes åt den friske vill.sluta. Men jag orkar inte bry mig längre vill.sluta. Jag vill fråga en fråga rakt ut. Inte varför du dricker, den biten förstår jag. Men varför rannsakar du aldrig dig själv? Vad är du rädd för att finna? Ok, det blev två frågor. Dumma frågor, eftersom jag inser att jag inte kommer att få några svar.

FylleFia ( faktiskt bara Fia men jag ville bespara dig ett elakt påhopp i affekt)

PS: Önskar dig och familjen gott. Snälla vill.sluta, sök hjälp. Om inte för dig själv så för dina söners skull. Den finns där! Hjälpen. Ds

... behöver inte innebära att det är för evigt!

Det finns två exempel här som lämnat och på så sätt fått deras respektive att "vakna upp" och välja nykterhet och sedan har de fortsatt leva tillsammans. Det har inte varit någon lätt väg, men de har jobbat hårt och klarat det.

Jag vill inte låta hård, men när en alkoholist börjat sin bana så tror jag inte att det finns någon annan väg för hen annat än spåret mot undergång: det kanske inte är en fullfjädrad parkbänksalkis imorgon, men så länge du (eller i mitt gamla förhållande: jag) stannar kvar så är det någon som vanligtvis tröstar & stöttar och försöker hålla koll på hur mycket hen dricker, var flaskor/burkar är gömda (men likväl stannar=accepterar), vi städar och plockar undan och håller masken utåt, men sakta, sakta så äter det upp oss: mycket tid och ork går åt till att tänka "hur full blir hen ikväll? Kommer hen dricka idag? Vet någon annan att hen dricker? Tänk om hen inte klarar att ta hand om barnet/barnen när jag är iväg? osv osv, allt medan det kan i perioder vara så att hen knappt dricker något alls, emellanåt dricker lite för mycket men ändå klarar av vardagslivet, men sakta smyger det sig på: alkoholen blir prio 1, och man bönar och ber, hotar, skäller, stöttar osv osv, men man stananr och alkoholist-hens mörka sida vet att det är bara tomma hot, för vi lämnar inte...
Att lämna behöver inte innebära att det är söutet - det kan vara början på nykterhet och ett godare liv för alla inblandade!

Stor kram till er!

Och om man skall så ligger Anli mig verkligen till hjärtat.
Vi är så fruktansvärt lika.
Både till sättet att vara och livet i allmänt.
Älskar alla, även Fia men ytterst lite, obefintligt efter det senaste påhoppet
/A

Hej på er och mammy blue. Senaste tiden har varit otroligt omtumlande. Efter drygt två veckors nykterhet hände det sig att jag blev inbjöd till ett glas vin vilket jag tackade ja till. Ni ska veta att jag dragit ner otroligt på mitt arbetsengagemang så jag känner mig otroligt mycket lugnare nu för tiden. Jag drack väl ett par glas och otroligt nog kändes det som att det var nog och det har hänt vid ytterligare ca 2-3 tillfällen. Jag är otroligt förvirrad och medveten om att jag rör mig på otroligt tunn is men kan samtidigt inte fundera på om mitt pressande arbete varit min värsta trigger. Hur som helst, Jag är fruktansvärt ödmjuk, inser att jat är alkoholist, samtidigt som jag inser att livet är kort och attjag måste hitta min väg.

Tjalle

att du fick träffa en bra person. För att kunna ta emot och kunna tillgodogöra dig hjälpen är det ju så viktigt att man känner förtroende och vågar öppna upp! Kul att läsa :)

/m

Tack för input. Ja, funderingarna är många.

Tänker inte dricka något imorgon. Vet att om jag gör det (bestämmer mig innan) kommer jag att handla hem något, alternativt öppna något som finns hemma, innan jag går iväg, och ditt scenario 2, Fia skulle vara helt realistiskt. Jag skulle fortsätta fylla på något när jag kommit hem och ha ångest innan jag ens gått och lagt mig. Det är inget alternativ jag vill ha.

Jag pratade faktiskt med en annan kompis (som inte ska med imorgon) och berättade lite av mitt läge, har gett någon hint förra året till henne om att det finns ett problem (så kan man ju kalla det, milt uttryckt, men inte pratat mer om det sen. Nu berättade jag lite mer om hur det ligger till och berättade också att jag har ett uppehåll (på obestämd tid - kanske alltid?). Det är den enda person jag berättat för förutom min man (och här då)och det kändes både bra och jobbigt. Men mest bra faktiskt. Ju fler man kan få stöd och lite yttre press från desto bättre tror jag, och det ger mig ytterligare ett skäl att låta bli vinet imorgon.

Ska inte - vill inte ha något!! Har lovat mig själv att om det känns för jobbigt där imorgon, om suget sätter in, så ska jag gå på toa och surfa in här, eller om ditt scenario 1 Fia, slår in så går jag väl hem.

Nu är det soffan och en bok som hägrar. Och en kopp te.

Ha en bra kväll alla