Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ullabulla

vissa saker skulle jag vilja bli av med och det är min svartsjuka. Jag skäms så otroligt mycket över den så jag mår dåligt att ens erkänna jag är det.
Jag är fortfarande rädd för att se eller få veta att han flörtar eller flörtat med speciellt nån jag känner.
men ändå kan jag då tänka, låt nån annan ta hand om han då. O ändå kommer jag tycka att tjejjen i så fall kommer få ett rent helvete.

Tycker mig se riktigt bra saker skrivna här, inte minst med tanke på att du absolut har erfarenhet.
Gillade skarpt att du skriver ner och bokför det du får uppleva, som en dagbok... oj vad det kommer slå hårt, men för en god anledning.
Mycket bra fråga som livetsliv kom med där också till dig Mysan; om du bortser från din karl - gör du andra roliga saker för dig själv, så att du mår gott?

Mycket väl skrivet överlag livetsliv, särskilt sista inlägget. Tumme upp.

Förstår din besvikelse. Du är fortfarande som ett öppet sår och han bidrar inte till att du ska kunna läka utan allt ska Ske på hans villkor. Bra ändå utav dig att inte gå emot din egna lust/vilja och följa med för han frågar/ber dig. När man mår som man gör som anhörig (utgår från mig) men säkert fler som känner igen sig, så orkar man inte alltid vara bland folk oavsett om det är familj. När man känner man går på nålar, man är skör, spänd, arg inombords.

Jag vet hur svårt det är, du vill gärna va med honom men samtidigt ta avstånd för du känner dig fortfarande kränkt av hans agerande.
Vad sägs om att göra saker för din egen skull? Bortse från honom lite? Vad får dig att må bra? Intressen? Skriva om honom? Skriva om dig själv? Skriva ner sina tankar är bra, för att sedan återgå och reflektera hur du mådde då, nu.

Sätt upp mål för dig själv - det kommer hjälpa dig att frisätta dig från hans fasthållna grep om att störa dig i ditt mående, man går ner sig som medberoende och blir väldigt skör, värsta är att man ofta tar allt personligt och det är svårt att förlåta när man känner sig värdelös /ej av värde/betydande. Be honom inte komma till dig, låt han förstå Att han bör komma till dig, nå dig på din nivå, inse vilken fin kvinna han har, som bara velat hjälpa honom., som vill leva väl och inte under hans förutsättningar... Man är två i en relation och det är upp till båda att ge och ta och även acceptera varandra. Jag tror din man går på knogar just nu därför tar han åt sig av allt oavsett om det är välment, han kan inte kontrollera sina känslor, han är van vid att varva ner med alkohol...därför kan han vara studsig/stressad och vet inte hur han ska hantera det. Han behöver inse det djälv tyvärr.. Men nån dag kanske du kan nå honom, men iakta honom innan se om du når fram till honom och föreslå att man kan få hjälp med att förändra sina tankar och sitt liv bara genom frågor man själv får svara på, sen leva upp till.. Men det är svårt - vi är alla olika mottagliga för hjälp. För en tid sedan var min pojkvän i förnekelsefas och trodde han bara kan sluta dricka när han börjar jobba/sysselsättning, men sen så kom det som jag väntat på, han inser att fallet inte alls är så enkelt. Det är mycket att jobba med, om han behöver ytterligare en behandling g /behandlingshem återstår att se. Vi har 12 stegs böckerna hemma, man ska arbeta med. Han går på möten AA och NA när han är fokuserad på nykter/drogfrihet , han är långt ifrån troende och bortser från allt om frälsning/Gud osv. Utan han går ditt och delger, lyssnar o arbetar med sig själv. Ingen ide att gå på möten och vara falsk & gå och dricka efteråt därav har han haft avbrott från detta dessa månader då han inte varit redo. Han vet dock han kan vara nykter, han var det i 8 månader och det är det längsta sen tonåren. Då har han ändå bott på behandlingshem o inte ens då var han ren dem halvåren, dem åren vi varit ihop har han gått öppen behandling och alltså bott hemma, varit där 4 dagar i veckan och jobbat i gruppverksamhet med andra alkoholister/narkomaner för att bli av med sitt missbruk, detta pågår under 7 veckor följt av 1 års eftervård 1 em i veckan.

Här om dagen spydde jag när min pojkvän sa att 4% av alla håller sig rena, utan återfall.
Efteråt förstog han inte först hur det stack i mina öron och ögon. Men sen kommer svaret, förstå jag vill vara en av dem procenten, även om jag vet det är tufft. Sen har jag samtidigt hört så mycket om återfall och hur vanliga dem är, att dem kan komma närsomhelst men som oftast i början, men det finns dem som får sina efter några år. Men desto längre tid man är nykter desto större motstånd blir det.

Min pojkvän vill jag ska ha tillit till honom, jag svarar att den får du givetvis bygga tillbaka för just nu finns den minemalt. Han blir små arg och säger jag måste tro honom, han var nykter 8 månader. Mitt svar var o är, jag är jätte stolt för det du klara av men jag kräver faktis mer av dig hädanefter för annars så blir du viktigare än mig och så ska det inte vara i mitt liv. Det är jätte svårt,för vi lever ju alla så oöika liv även om man ser tecken och saker som påminner om varandra.

Jag säger inte till dig vad du ska göra, men jag råder dig att fokusera på dig, det som gör dig glad, behöver han dig, saknar dig och din kärlek och vet vad som krävs för att förtjäna den kommer han komma till dig, lyssna på dig och bry sig om dig - om inte så finns det garanterat andra som gör detta och det kommer du få uppleva när du öppnar upp fin värld som du har runt dig (förutom han och hans ego)!

Hehe, jag fick plötsligt den här scenen i huvet, där Peter Haber vrålar "Men dö för helvete, tomtejävel!"

Om a är en fisk, så mycket bättre. Då är vi inte födda i samma tecken i alla fall.

Morgonlöpt nåt än?

Vi har inte setts på två dagar, han blev sne som fan pga att jag sa om han lugna sig lite....
Igår fråga han om jag skulle med o äta hos hans föräldrar men jag mådde mindre bra och hade inte nån lust alls, skrev att han kunde ju komma inom mig innan men fick till svar att det hann han nog inte....okej, kändes ju som man betydde mycke där...

Hur går det för dig? Kram

Hur har du det? Kram

Vad härligt att höra!!! Jag ska nog också fundera på spa, det verkar ju funka utan en massa vin... Kram

Vad bra att du berättade! Dessutom hjälper det oss andra att höra att det inte var så fantastiskt som vi alla inbillar oss... Att du berättade visar ju även att du fortfarande är kvar, att din inställning inte ändrat sig trots att du drack. Som sagt, det är inte att vi faller som är det viktigaste utan vad vi väljer att göra efteråt. Stor kram

Jag fick också tårar när jag läste om sin dotter... Dels att du vågar fråga, att se henne och inte låsa in henne i ett medberoende.... Men även pga svaret... Njut! Kram

Jag förstår att du är besviken, ledsen och känner dig lurad. Jag kan emellanåt känna likadant men försöker rannsaka mig själv i nuläget och se varför jag stannar om det är för jag tror på det min pojkvän säger eller om det är bekvämt att ha någon trotts alla hans brister i både alkoholismen/omdömet och sitt missbruks-beteende likaså alla hans vänner jag får stå ut med när han är aktiv i sitt missbruk. Jag är själv inte från den världen, och jag har emellanåt frågat mig vad han söker i mig? Inte bara att jag är utan missbruk/beteende utan också en tjej som säger rakt ut vad jag tycker och tänker om hans vänner och om honom, visserligen möter jag honom på den nivån han befinner sig bara för att få honom förstå att han är oresonlig när alkoholen pratas som en flaska välling för småbarn. Jag dricker själv inte längre, pga jag sett tillräcklig skada vad alkohol och annat missbruk gör med människor. Jag har nog med att kontrollera mina nerver som nykter och vet att jag skulle bli galen om jag drack just pga allt dem utsatt mig för, sen när man ser hur oresonliga fulla människor är ör man glad man kan ta sig därifrån .

Jag vet att AA inte passar alla, däremot finns det andra alternativ att prata med någon. Tyvärr måste man vara öppen för förändring för att göra detta. Din pojkvän kanske inte är detta ännu. Han kanske tror/tänker han gjort sitt med antabusen. Det kommer ta tid.... Kan jag säga bara. Min pojkvän har varit nykter halva vårt förhållande. Det är det jag strävar efter. Sen var hans resa som nykter inte så jätte rolig alltid då han gick in i depression, sov mest hela dagarna, ville inte göra nått, börja slarva med antabus, sysselsättning, träning ja ALLT och sen i slutet på april kom återfallet.
Detta med att förändra sitt liv är ett jätte steg att göra, tar mycket på krafterna, och det är just detta som oftast är svårt att göra själv utan profionell hjälp o omöjligt utan egen vilja. Har man inte någon possitiv ingång i att vara nykter och hitta ny vägar som är minst lika /mer tillfredställande så hamnar man tyvärr sittandes och ältar att det var roligare förr.

Jag råder dig som andra, låt han sköta sin antabus själv. Där kommer du se om han vill... Sen kan du ta hjälp utan honom om du är öppen för det och prata med någon om hur du ska göra för att du ska må bra!

Ta makten över ditt liv är en bra bok för att komma ur spiralen där "negativ" energi råder...
Den handlar inte om alkoholism i sig utan den utgår ifrån att skaffa sig ett bättre mående/liv och den enda du kan förändra möta är dig själv. Vill du man ha dig låt han bevisa/visa det. Spring inte efter honom.. Låt han jaga dig, du har väl vart tillräckligt tydlig mot honom så han kan väl få bevisa/visa för dig ditt värde nån gång... :-) bamse stor kram till dig!

Själv ska jag och min pojkvän in nu på fm efter snart 3 månaders aktivt supande till hans drogterapeut, idag början han med dubbel dos antabus, pissa, blåsa m.m & förhoppningsvis jobba/sysselsättning så jag får några veckors semester /ledighet ... Då jag är sjukskriven även om det inte tagits någon vidare hänsyn till det, men i veckan som var fatta han att tar han inte och ser vad detta gjort med mig så är det bara att flytta ut, eventuellt slut. Jag älskar min pojkvän och hyser fortfarande kärlek men precis som för alla andra prövas mina känslor för honom och denna tid som vart har enligt hobom varit lugn men enligt mig den värsta tiden i vårt förhållande. Jag har skrivit ner hans beteende, allt som hänt, sånt vi pratat om men där jag inte nått fram till honom, för det är en del i hans kommande behandling, komma till insikt att när dem accepterar stt deras beteende är minst sagt inte okej, det är då dem kan se sanningen hur illa dem gjort omgivningen det vill säga sina anhöriga.

Vändningen, Vilja och HelenaN - tack för er stöttning! Det är inte så att motivationen bara kommer från min man, jag har aldrig själv varit inne på detta forum tidigare eller verkligen tänkt på ett liv utan a, där jag kanske måste ändra vissa saker i livet för att det ska kännas bra utan a, jag har antagligen valt in vissa saker bara för att kunna dricka a. Det händer enormt mycket inom mig och jag kan inte fatta att det bara gått tre veckor... Att läsa här, skriva och få svar på mina inlägg har gett mig så enormt mycket och även gjort så att jag inte kan ljuga för mig själv längre. Jag märker ju hur lika vi tänker och vilken ångest a ger. Precis i början kände jag den där euforin av och till som andra skriver om, men resan låg hel tiden som ett orosmoln över oss. Det var väl det att det sättet att dricka på som de andra gjorde är en del av min romantiska bild av hur jag skulle vilja ha det. Bubbel för att fira, ett par glas till maten och sedan spelar man spel, går en promenad med barnen el gör något annat med barnen. Samtidigt vet jag att det bara åren rosaskimrande bild i mitt huvud. Jag längtar efter den där känslan man får efter 1-2 glas vin, men samtidigt vet jag att jag jagar vidare på den där känslan och då går det överstyr.
Jag blev väl besviken att jag inte mådde bra på resan, allt kändes så perfekt... Det var det jag menade med att försöka vara ärlig med vad jag känner, beskriv hur det var eftersom det var kändes jobbigt utan att jag kunde sätta fingret på något speciellt. Jag valde att lägga fokus på det och inte att jag hällde ut a, då hade jag ju åter försökt vara "duktig".... Samtidigt var det bra eftersom jag undanröjde risken att jag skulle göra ett dåligt val - jag såg till att ingen a fanns kvar. Jag märkte även att min impulskontroll var bättre, jag hade kunnat hälla i mig ett glas (el flera) när ingen såg, men jag klarade att se nackdelarna och låta bli.
Min dotter blev ledsen och anförtrodde sig till mig, så kändes det sååå bra att sitta där och krama henne utan att lukta a (då hade hon nig inte sagt något om sina problem).
Jag tror att jag projicerar mycket på min man just nu, det är ju inte så att det bara är han som vill bort från det kaos som a ibland orsakar i vårt liv... Men när jag, som andra, förhandlar med mig själv vet jag att beslutet att inte dricka alls inte bara ligger hos mig. När jag vacklar är det jobbigt, men samtidigt är det ju en enorm fördel i kampen mig a.... Men det sjuka i mig ser inte det just då...
Vad gäller den där känslan av eufori så har den kommit tillbaka när jag kom hem. Det går upp och ner men här är jag mer trygg. Jag ska nog inte utsätta mig för situationer med a riktigt än (vi har dock en 40-årsfest snart och i sept ska vi på all inclusive i Turkiet....). Det är mest den där känslan inombords jag inte orkar möta riktigt ännu, den av utanförskap. Den finns ju bara i mitt huvud, frågan är hur man blir av med den..,.

Jag tycker inte ditt inlägg är virrigt. Tror mig förstå och är benägen att hålla med.

Jag ser dig i en uppförsbacke och du trampar som sjutton, svetten lackar, mjölksyra i benen, du vill, du kan och du ska opp till toppen. Jag hejar på dig.

Den första uppförsbacken har jag bakom mig. Nu trampar jag i nästa backe. Nyväckta tankar och ord fladdrar förbi i en rasande fart. Har svårt för att sålla och hålla tungan i styr. Vinglar hit och dit, tappar fart, rättar upp styret och tar nya tag. Tempoväxlingen sliter. I väntan på en jämnare färd bör nog pennan få vila från stora ord och tvivelaktiga (alt. flummiga) resonemang. Inget fel på kort och koncist, to the point. Ja, det kanske kan bli min nya melodi.

Ha're gött, ny identitet sökes här också som du märker, vi får se vart det landar

Tänkte på din sista mening. Jag kan bara inte uttala de orden. Konstigt. Jag kan inte identifiera mig som nykterist. Imorgon ska jag till beroende centrum, jag undrar om det är slutet eller början på ngt. Säger som sockerconny, jag skiter i färger. Fast liknelsen blev fel kanske, jag menar länder. Vi är alla världsmedborgare, jag tror våra värderingar är lika & våra kulturer olika. Sorry för rekordförvirrat inlägg.

Hej Drycker. Jag har min egen lilla följetong i din tråd, men jag läser nu vad jag skrivit ovan; "jag har en viss uppsättning kulturella värderingar " som givetvis alla människor har, sen hur de formas beror bl a på vilket samhälle man lever i. Ville bara förtydliga så ingen tror att jag menar att mnsk som bor i något annat land inte har värderingar.
Får mig att tänka på en psykoterapeut jag gick hos för många år sedan. Hon sa till mig när hon ställde frågor : " Det ligger ingen värdering i frågan". Då var jag i ett mycket skört tillstånd och såg förmodligen misstänksam ut när hon sa något.
Hoppas du får en riktigt skön semester. Leve nykterheten

apropå knepig situation. halva dan idag har jag jobbat påverkad (av benzo) därför har jag fått kompensera det med att jobba över, arbetstakten har inte varit jättehög & imorgon har jag semester.
Myrkotten, jag vägrar ta bort nåt ord,jag såg ett omtänksamt inlägg, liknelsen stämmer ju &så. du skriver sjukt bra dessutom. beskrivning av bilder av droger som man får, & av alkohol, (kommer inte ihåg xakt formulering) känner jag igen, ikombination av ngn rastlöshet, det är som jag måste göra ngt för att inte livet ska bli tråkigt. nu har jag massa hållhakar (tex jobb) som har hindrat mig från större katastrofer under lång tid. jag kom upp i en omöjlig mängd alkohol tillslut, omöjlig om man fortfarande ska ha ett jobb tex. ngn skrev nåt i stil med att så fort man sänker garden, så dricks det mer & mer alkohol. känns så för mig &så, skulle kunna dricka hur mkt som helst annars. men jag var verkligen tvungen att sluta innan nästa vecka & jag kunde bara inte. oavsett hur du känner eller dömer dig själv så värdesätter jag verkligen dina inlägg myrkotten. & tack för fina ord & uppmuntran.

Det luriga i det hela är att han verkar ju som det låter inte ha fått ett återfall, utan är ju faktiskt nykter nu, även om han slarvar med pillrena (medvetet eller omedvetet). Det är ju ingen garanti för någon som går på antabus att man börjar dricka bara för att man missar medicinen någon dag, men det kan också vara ett medvetet val att "råka missa" för att ge sig chansen att dricka. Det vet man ju inte som anhörig. Hur länge har han varit nykter nu som du känner till iaf?

Jag tycker att det låter som att för att du ska koppla av i det hela så är ett första steg åtminstone att han verkligen sköter sin medicinering. Det borde egentligen inte vara en speciellt stor grej för honom att ordna med doseringsask, gula lappar, påminnelse i telefonens kalenderfunktion eller vad som. Det kanske skulle få dig att kunna koppla av lite mera vad gäller den delen iaf. Den delen borde han lösa för sin egen skull inte minst, men också för er relations skull.

Sedan vet jag inte hur er relation egentligen mår, det kan nog bara ni svara på... men nog saknar jag lite mer "värme och kärlek" i det du skriver. Å då menar jag inte från dig, utan i relationen i sin helhet. Du ger intrycket av att vilja ställa upp, bry dig, kanske "ta hand om", men kanske inte får tillbaka det du hade hoppats på. Att bara få känna att man är uppskattad av sin partner är jätteviktigt i en relation.

Nacken ska man vara rädd om!! Har hört om den för nackkragen. Grejen som jag fattat, är att det finns en jargong att man ska tåla lite... Hjälpmedel är för mesar osv...
Ungefär som en del verkar tänka kring cykelhjälmar. Vissa borde göra en månads praktik inom vårdens rehabilitering, allt från 40- åringar på äldreboende till besök hos sjukgymnast och arbetsterapeut på vårdcentral efter cykelolycka utan hjälm. Varför fattar inte folk att de inte är odödliga??

Men precis, jag tycker också man mycket väl kan göra det man är bra på! Problemet blir när den ena är kunnig, erfaren, snabb osv o den andra bara villig att lära o hjälpa till! Då gäller det att den förstnämnda har självkontroll och tillit till det slutliga resultatet! Lite som att ha barn, låta barnen fixa fast man själv gör det både snabbare o bättre!

Jag fick det precis av takrenovering faktiskt... men då inte bara målning, utan gipsning, kabeldragning, spackel osv. Det jag fick lära mig av ett gäng proffs är att de (som vill undvika problem med nacken), använder en nackkrage/kudde som stöd, så att du inte låser den i ett så spänt läge och stressar den, utan kan slappna av lite. Synd att jag fick den vetskapen efter att c2/c3 gick åt pipsvängen...

Det är nog ingen fara i ditt fall med så lite att måla, men träningsvärk kan du säkert få... positiv sådan! =) .. Lycka till med resten!!

Hah, nej Sattva, inte kallar jag mina vänner för krångelpellar inte, inte bokstavligen talat, det är mer bara konstaterat inom själva gänget att alla gillar så olika att det är svårt att få till en bra bjudning. Någon vän kan slänga ihop något som bara halva gänget kan äta, för så fungerar han, han orkar inte bry sig så mycket om andra halvan är allergisk eller inte tycker om maten. Jag är däremot en perfektionist som inte ger mig förrän jag kan garantera att alla blir 100% nöjda och jättebelåtna. Så efter första stora bjudningen jag höll när jag spenderade 14 dagar på förberedelser, städning och tog ledigt från jobbet för att i praktiken arbeta 24/7 med att laga till allas mat, så kan man väl säga att jag får nog inte bjuda detta gäng på fler sådana måltider :D

Ja det gör det faktiskt!
Hm, det där om att dra rollern sista gången åt ett visst håll minns jag från en patient jag hade i höstas. Han hade jobbat som målare i 40 år o hade diskbråck längs hela nacken. Jag tänkte på honom när jag efter två timmars rollande kände att "detta är inte bra i längden". Men nu minns kWh ju, han sa det du just sa!
Ok, så imorgon gör jag rummet korsvis på andra hållet. Låter vettigt. Från altansidan.
Tack för hjälpen!!!

L I V E T. sätt ner flaskan. Drick aldrig mer. Livet är för kort för det här. Ta hjälp och var rädd om dej. Kram.

Dem ska man enligt mig endast berätta om nykterhetsplanerna, för när man har hållit sitt löfte, annars blir det för mycket press och förväntningar. Kanske någon hoppas på, att du ska misslyckas igen? (Ja, det finns faktiskt sådana sabotörer)

Men till anhöriga: Ja, det är hemskt att lida tillsammans med någon och vara medberoende. Men innerst inne, det är min övertygelse, så vet en beroende exakt vad han håller på med, och ingen är mer rädd och skamfylld mer än han/hon.

Dessutom så kan jag tillägga: Jag vet inte om jag är fullblodsalkoholist eller inte, men oavsett vilket, så är jag stolt över både mina problem och min nya resa, för jag har lärt mig så mkt på vägen, och mina fördomar har reducerats ordentligt! Idag är mina fördomar, när de uppstår, helt rättfärdigade. För när du slutar dricka, då är det du som får ett öppet sinne! Då ser du verkligheten med riktiga ögon!

VILJA och er andra: Ni kanske kommer att behöva ett externt stöd, och då menar jag inte AA utan en psykolog. Givetvis så är det inre stödet med familj och vänner också viktigt, men det absolut viktigaste i stödväg, är du vänder dig till någon opartisk person i ärendet. Kanske har du fler lik i garderoben som du själv inte ens visste om eller hade glömt?

MEN det viktigaste är: Du vill bli nykter! Ok, men börja då med ett delmål. Du ska vara nykter i 1 år. Se det som ett godislöfte. 1 år, det är ingenting. Och när det året har gått och närmar sig sitt slut, gör då en utvärdering. Ställ dig frågan: Vill jag fortsätta, eller vill jag tillbaka?

Och i nykterheten:

1. Första veckorna: Ta det lugnt! Och ät rätt, du behöver det. Men passa även på att skämma bort dig själv på helgen som en belöning. God mat, en film eller vad det nu än är. Ta hand om dig själv.
2. Sluta med andra saker, t ex snusa/röka: Vänta med det tills du har mer kraft, för det är exakt vad som krävs av dig detta året.
3. Börja direkt med motiion: 1-2 promenader om dagen! Rör på dig. Sedan kan du börja träna, om du känner för det, men det hjälper att hålla tankarna i schack (om man frågar mig).
4. Läs böcker om ämnet och gå på AA: För då lär du dig mer om ämnet och din kropp.
(5. Skriv: Köp ett litet kollegieblock eller så. Skriv ner dina tankar)

Och eftersom du inte vill dricka, så häll ut spritflaskorna eller ge bort dem! Finns det, så är sannolikheten stor att du tänker ta!

Och om någon kritiserar dig för ditt val: Skit i dem! De är antagligen bara avundsjuka, för att du har "mer förstånd" än dem!