Senaste kommentarerna i forumet

Tack För era ord. Ja, Sisyfos, jag både störs och ändå inte. På ett sätt ger dig mig en oväntad styrka när sambon dricker. Jag får lite avsmak. Jag vill inte somna i soffan, vakna bakis och slöa bort en halv lördag på att få hjärtklappningen att lugna sig. (Oftast genom ett glas vin el två redan vid lunch).
Jag njuter av att somna nykter, trött på naturlig väg. Älskar att som i dag, vakna utvilad TIDIGT, ha en lång lördag framför mig. Träffat delar av familjen, gått på långpromenad i solen med dem, ätit en härlig lunch med sällskap och hunnit med en massa. Har unnat mig för första gången på flera år en påse lösviktsgodis till kvällen:-) Bestämmer mig för atr inte bli ledsen när sambon börjar dricka vid två utan sysselsätter mig. Glädjs åt dagen. Vad mycket jag hunnit!
Ja du Levande, nu far vi ut på resan:-) vad mycket vi ska få uppleva på vägen!
Härlig lördag till er!

Visst undrar man vem man kommer bli och vart man är på väg.
Blir så glad när jag läser hur du ser på det hela, du är klok i detta.
Kram och hänger på resan?

Jo jag blev så fruktansvärt rädd av läkarens ord. Att ligga där på akuten och bara erkänna att ja, jag dricker på tok för mycket...det var som en bubbla som släppte! Så hade jag semester, slarvade lite och vips var jag på akuten igen när jag kom hem med vansinna smärtor från levern bl.a....
Så nu är det stopp. Men visst lockar det med ett glas men jag vet att de blir två och tre och gärna fyra & fem...och TACK & lov börjar jag nu kunna känna fördelen av att inte dricka. Ska bara börja känna efter vem den nyktra "jag" är...lite skrämmande men också spännande:-)
Solen ger oss kraft så fler soliga dagar åt oss nu.
En dag i taget-) ha de gott!

Efter att ha läst din tråd känner jag hopp och beslutsamhet om ett måttligt intag framöver. Jag har erkänt ett antal gånger, för mig själv, att jag har problem med alkoholen. Men aldrig riktigt åt någon annan och dessa erkännanden har så småningom suddats ut ända tills jag hamnat i samma situation igen, med ångesten och minnesluckorna. Jag har alltid klarat mig precis på gränsen till att det blivit allvarliga konsekvenser, till att jag sårat dom jag älskar mest. Men jag vet att det bara har varit slumpen som "räddat" situationen, inga egna val.

Min omgivning ser mig inte som en alkoholist, men det är bara jag som har hela bilden. Inte ens min sambo sedan 10 år vet allt. Men jag vet och det är ingen överdrift. Jag kan inte kontrollera alkoholen. Den här gången ska jag inte "glömma" bort problemet. Det är därför jag skriver här.

Jag har funderat och jag tror att jag är kapabel att sätta en gräns, och hålla den. Om jag återigen skulle misslyckas, då finns det bara ett alternativ kvar och det är att sluta helt. Men från och med idag så är det max fyra per tillfälle som gäller (fyra öl, eller fyra glas vin, eller fyra 4:or). Alldeles tillräckligt för en trevlig middag, en bastukväll eller vilken situation som helst.

Alkoholfria alternativ ska alltid finnas tillhands.

Jag ber om ursäkt att jag trampar in på din tråd, men jag vill bara tacka dig. Du ger mig hopp.

En riktigt svår dag, solen värmer lite man börjar känna lite vår.
Då hoppar det jäkla vinspöket fram som gubben i lådan.
Men ännu så länge hanterbart och det var ju bussigt av spöket.
Så kämpar på och väljer att vara nykter idag/ Kram på er och kämpa väl

Så glad o lättad jag blir över att bli besvarad, känns som att jag "får vara med", tack ditt svar betyder oerhört mycket.
Blir bekymrad att läsa om din hälsa o levervärdena - räcker din läkares ord som stöd att avstå?
Jag undviker läkare o hälsokontroller så mkt jag kan, omges av läkare i mitt jobb o uppsöker dem aldrig för egen del. Rädd för svar antar jag.
Ja, jag är lite äldre än dig om du är född 72. Jag är fyra år äldre o har satt som mål att vara i god form, själsligt o självbildsmässigt när jag firar min 50 årsdag. Har promenerat ett par km i solen nu. Känns vackert ute, min bästa årstid väntar runt hörnet. Allt har potential att bli bra, bli bättre. Men jag har just startat och osäkert o skört känns det. Så en dag i taget blir det nya livet motto. Tack för att du släppte in mig!

Ja du skriet, livet går upp o ner o så även måendet.. Jag drack/dricker av många olika anledningar, en del mindre bra än andra... Min hjärna o belöningssystem är förstört när det gäller alk. O dricker jag för snabbt o känner berusning är jag fast, då kan jag inte sluta utan hela flaskan vin försvinner. Att känna lugnet när jag dricker vin är ngt jag alltid är fast i. Jag vill inte heller sluta dricka vin, men under kontrollerade former. Fungerar under långa perioder till det är dax igen för en uppryckning . Vet inte om det är hållbart i längden, det får tiden utvisa.
Därför tycker jag du är klok i det du gör nu o i den insikten du verkar ha!

Ja en dag i taget, det är en mycket bra början:-) för var dag och snart kanske vecka/veckor så kommer en gnutta stolthet tillbaks till kroppen. Iallafall för mig. Ångesten kommer och gå över allt alkoholen har ställt till med men jag försöker tänka på det positiva jag nu känner utan vin....orken som kommer och ett klart huvud. Och alla år av hjärtklappning vill jag inte tillbaka till men inte är det lätt. Särskilt inte om man som jag har människor i absoluta närheten (sambo) som dricker en hel del.
Jag har heller inget val än att sluta då läkaren avrådigt mig eftersom mina levervärden är oroväckande höga och jag redan varit på akuten 3 ggr sen början av året. Allt alkoholrelaterat. Och jag är bara några år över 40....
Hoppas du känner du kan få stöd här för att bli nykter. Personligen tycker. Jag att det bara varit så skönt att gå in och skriva av mig även om få kommenterar, samt att läsa andras trådar och framförallt känna att man ÄR inte ensam....
Lycka till & välkommen:-)

Svårt att argumentera emot ditt inlägg. Du har så himla rätt i allt du skriver.
Är så uppenbart att man funderar varför det kan vara så svårt att ta steget.

Tack för inlägget. Gav mig lite styrka att göra det jag redan vet jag borde gjort.

//C

Jisses... Jag sysslade konstant med ordvändande tidigare, mest avsiktligt men ändå halvautomatiskt. Någonstans under det senaste året har jag, utan att märka det, slutat. Och när jag nu försöker så känns det som om jag inte riktigt ens klarar av det.

Nu fick jag något att fundera på igen. Hjärnor är märkliga!

Skön lördag!

Saz, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har länge velat bli medlem här men aldrig vågat ta steget. Jag har som du ett bra förhållande, bostadsrätt och bra utbildning och jobb. Så varför ska jag ha behovet av att dricka så mycket som jag gör? Jag har nu inte druckit på två veckor och det känns som om jag håller på vinner över suget att dricka. Som du dricker jag vin. Problemet är att jag inte slutar efter 2 glas utan jag sänker en hel flaska, eller två... Det har blivit ett helgbeteende där jag belönar mig själv och ger mig själv ursäkter att dricka "det är ju ändå fredag". Sist jag drack var jag bakis i 3 dagar. Det kändes hemskt. Jag blev på måndagen på jobbet påmind om att jag tappat kontrollen på fredagen. För vad? För att känna lite pirr i magen i en timme? Jag minns inte ens att jag drack så mycket, jag tappar kontrollen när jag dricker ibland och vaknar bakis. Det räcker för att man ska tänka att man har problem. Har bara tagit lång tid att förstår att jag faktiskt har alkoholproblem. Jag har fortfarande svårt att säga att jag är alkoholist, ursäktar mig med att jag "bara" dricker en gång i veckan. Jag satt precis och tänkte " lördag idag ett glas vin vore ju okej". Men det är inte okej, vill inte behöva dricka för att det är lördag. Jag kommer vakna extremt bakis och ha ångest. Inte minnas hur jag tvättat av mig sminket och tagit ut linserna. Om jag ens kommit ihåg att göra det. Jag har varit inne här och läst mycket och det har hjälpt mig otroligt. Känns som jag får ny styrka varje gång jag går in och läser om alla starka människor som kämpar. Jag önskar att jag kan hålla mig från alkoholen. Har många fester och semestrar planerade och vet att jag kanske kommer trilla dit igen. En dag i taget...

Tack skriet o ghost72!
Hund får nog vänta ett tag har jag kommit fram till, lite fullt med andra djur just nu ?. Att återkalla känslan av att vakna bakis med allt det o veta att man druckit mer än man skulle, bara den känslan ger mig ångest!
Var på aw igår, 2 alk.fria öl o sen hem, stolt o nöjd med mig själv! ?Vaknade dock m sprängande huvudvärk o jättetrött...livet är inte rättvist...???

Lördag och ensam.
Efterssom energin och fokus har varit på Alkohol innan så har jag försummat de närmaste,
så nu sitter man nykter ensam och vet inte riktigt hur man ska tackla situationen.

Hur ska man ta tag i den sociala biten,
vart vänder man sig för att hitta nya vänner samt tar upp de man haft men försummat,
inte bara utav alkohol utan även för att man prioriterat familjen.

Man har väl innan tagit saker och ting för givet,
nu sitter man i en situation där ens fru ska flytta till lägenhet och vi ska ha gemensam vårdnad över vårat barn.
Det som är positivt är att det har vänt från skillsmässa till separation så lite ljus i tunneln finns det för äktenskapet.
Men ska lägga fokus på att klara denna situationen där ensamheten är värst.

Vissa njuter av att vara ensam men jag tycker att den är jobbig,
vill bara inte sitta ensam,
kanske släpper det med tiden.

Stort fokus är även på att vara nykter.

Ska ut på långpromenad o rensa huvudet och njuta av solen.

Trevlig helg alla ni som kämpar.

Läste min egen o andras kommentarer här. Tror mer på Klok.Kvinna och Sisyfos, jag kan bli väl teoretisk ibland. Antar att du behöver hitta det som fungerar för dig. Tror nog att din familjs förtroende kommer med tiden, det är vad vi gör som räknas i längden, kan en visa att en gör som en säger så brukar det lösa sig med tiden.

Kram

Är orolig för vad som händer med bl a jobb efter rättegången. Läste i ngn lokaltidning om en man dömd för liknande brott som jag kommer bli dömd för. Artikeln handlade inte om ngt speciellt annat, bara info om vilka brott, ålder, kön & bostadsort på den dömde. Av vad jag förstod så fick han en massa böter. Scenariot att domen blir publicerad känns jobbigare än alla andra konsekvenser, lite stört kanske, men så känns det.
Har förövrigt inte klarat av att hålla mig nykter. Gick tillochmed upp tidigt imorse för att dricka upp resten av vodkan.& Har massa saker att göra idag så det är helt idiotiskt.
Önskar att min känsla för moral var lika stor som hos E som skrivit här på forumet. Fast den kanske går att förbättra?

Hej!

Kul att du har hittat hit! Jo mitt stora problem har varit stressen. Jag blev för full på en julfest och sedan dess har jag varit rädd att bli för full igen. Tack! Det hoppas jag med. Jag läste en tråd som du påbörjade tidigare. Bra jobbat att du lyckades skära ner på ditt drickande. Jag befinner mig ungefär där du är just nu. Jag har också skurit ner från en hög och skadlig alkoholkonsumtion till en måttlig alkoholkonsumtion. Mitt mål är att skära ner till 5 glas per vecka och hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol.

Hälsningar,

Holistic 

Hej!

Varsågod. Det låter som en bra idé. Att din man är lite orolig visar att han bryr sig om dig. Jag förstår hur det känns att flytta till ett nytt land och börja om från början. Jag är glad över att har etablerat dig och att du mår bättre. Det var samma sak för mig. I början drack jag endast med andra på middagar och fester. När jag flyttade utomlands började jag förfesta själv innan jag drog till en klubb eller bar.

Det är bra att du har reflekterat över ditt beteende och din relation till alkohol. Ja, jag tror att det kan vara bra att bryta gamla vanor. Vad tycker du om att göra på fritiden? Tidigare gick jag ut med mina kompisar nästan varje helg. Mitt nyårslöfte var att skära ner på helgfestandet och det har gått ganska bra. Jag har försökt att hitta alternativa aktiviteter till festandet. Jag har börjat gå på bio, stand-up comedy och yoga. Genom att hitta på roliga aktiviteter på helgerna känns det inte lika jobbigt att avstå vinet.

Kram

Dag 58 lördag,
sov som en stock i natt. Minus en nattmacka 03 tiden. Mkt kurr pga träning. Tänkt mkt på återfall denna vecka. Att all statistik talar för att jag kommer att dricka a igen. Bara en tidsfråga. Allt från nu till kanske flera år från nu. Vad är 58 dagar värt då. Eller 588 dagar. Eller 5888 dagar. Även tänkt på hur länge man kommer att vara i dimman nästa gång. Alkohol dödar så det finns ju en bortre gräns. Kroppen och knopp börjar ju må ju bra efter några månader utan alkohol. Dvs om man druckit för mycket och länge innan. Men inte så mkt att man fått bestående skador. Så från typ 2 månader fram till återfallet så kan jag leva i nuet och göra allt det där som jag förlorat som onykter, tänker jag. Men vad är det egentligen. Min fysik har tagit stryk. Kämpar med det och formen. Sen göra något åt det jag ogillar. Tex jobbet. Förverkliga ngn dröm. Vet inte om jag har lust att leva med någon annan igen. Känns ganska fint att vara själv just nu. Sen det jag känner är viktigast är att vara en förebild för barnen. Se dem och vara en del av deras liv 24/7. Detta gör mig motiverad att leva nykter. Idag blir det lördagsgodis. Ska köpa en en egen påse med plockgodis och ta till kaffet. Sol ute. Livet känns bra.

och det är du.

:)

Lön för mödan.
Visst är det underbart när man känner att alla små (stora) förändringar ger resultat.

H ä r l i g t :)

Hen låter rätt trevlig Ghost72. Och det är en spännande resa när man börjar ifrågasätta sitt drickande och det är underbart att vara nykter med sig själv. Störs du av att sambon fortsätter?

Det värmer att vara ihågkommen och välkomnad. Tack! Jag behöver nog det här stödet mer än vad jag tror. Som du säger Sisyfos, inte minst för att reda ut tankarna. Vilja, du tolkar rätt att det inte går så bra. Jag är visserligen bara "helgdrickare" nu så visst har det skett en förändring till det bättre. Det som störde mej mest under alkoholstoppet var mitt ständiga tröstätande. Jag fick inget stopp på det och tyckte att jag kunde unna mej det. Men jag gick upp i vikt och mår skit för det. Är arg på mej själv och känner mej ful och eländig.
Tack ni alla som frågat efter mej! ? Jag kommer att finnas här i en lite återhållsam ton ( tror jag)
Inte så synlig som tidigare ( kanske) God lördagsmorgonen på er!

försökt förtränga helgens blackout och sjukhusvård med att göra det jag är bra på - att jobba, hålla ihop saker, ha koll.
Tänker använda tråden för reflektioner för att kanske bli lite klokare omkring mitt beteende. Kanske att någon känner igen sig och vill bidra med sina tankar i min tråd, det vore i så fall fint. Läser andras trådar och tänker att jag inte är ensam. Det hjälper.

Om mina kollegor skulle beskriva mig, så tror jag att de skulle säga att jag är välformulerad, har integritet och är mycket kompetent. Skrattar ofta och hjärtligt. Är den som folk vänder sig till när det handlar om livet, är en bra samtalspartner.
Men varför i hela världen utsätter jag mig för sådana omruskande händelser? Det är inte första gången. Har räknat ut att det händer ca 2-3 ggr/år. Då slår det slint i huvudet på mig.

Funderar på om jag saknar ventiler, om jag inom mig bygger upp oro, stress och självmedicinerar med alkohol. Men å andra sidan så tar jag hand om mig, äter bra, vistas utomhus, går promenader. Har iofs haft sömnstörningar pga hög arbetsbelastning. Bor i en mindre stad. Barnet är nr 1. Jobbet är nr 2. Vissa som jag träffar genom mitt arbete har svåra livssituationer. Jag kan hantera det.
Men orkar inte ha ett socialt liv då jag får min 'dos' av människor på mitt arbete.
Lever ett inrutat liv med ansvar både på jobbet och hemma. Kanske är det så att jag använder alkohol som en ventil..

Kan ni inte prata om det? Om hur du känner... Jag förstår dig så väl faktiskt. Jobbig känsla att könna sig bevakad och kontrollerad. Min sambo valde en annan väg. Han är fortfarande orolig och jag dricker ju ibland så det gör inte saken bättre direkt. Vi har pratat om det lite grann och han accepterar det och jag tror att hans oro har börjat lägga sig lite. Samtidigt förstår jag ju honom. Vi är ju i samma situation och har blivit upptäckta. Hade jag varit i den situationen hade jag snokat. Inte sprungit efter, men absolut snokat ich letat.
Hur är det tänkt att familjemedlemmen ska stötta? Kanske måste ni göra klart spelreglerna. På vilket sätt kan hen stödja? Det kanske kan vara ett första steg för dig att ställa lite krav på hur de ska stötta. Risken är ju annars också att du tar chansen att använda irritationen som en ursäkt att dricka. Lycka till! Det blir bättre

Underbara LynaNamen!
Tror att det är bra att göra det där du gör nu... Istället för art tänka tanken på ett litet glas, tänka sig hela vägen förbi slagsidan till skeppsbrottet. För nu när vi är nyktra, så kan vi faktiskt välja bort. Och ja, jag väljer bort skeppsbrott alla dar i veckan ich satsar på att "nu-vara" istället. Har upptäckt att jag faktiskt trivs här med mig själv. Skönt att din mörkrädslan är borta det blir då mycket lättare att umgås med sig själv då.