Senaste kommentarerna i forumet

Ja för mig är lögn värre än att dricka. Förtroende är ju liksom grunden i en relation enligt mig. Och jag har förklarat flera gånger att ljuger du om detta så hur vet jag att du inte ljuger om något annat. Jag tror den som dricker förstår, jag bara inser att de döljer, skyddar sitt drickande till varje pris.
Jag vill fortfarande tro att det med rätt vilja och hjälp går att komma ur ett missbruk. Jag är i alla fall beredd att ge det chansen ett tag till. För min del känner jag att det måste upphöra eftersom jag aldrig kommer må bra med smygdrickande i mitt hem. Speciellt inte om det en dag blir barn iblandat.
Men jag är skiträdd att jag väntar på något som aldrig kommer hända. Och det vill jag inte göra i mitt enda liv.
Hopp och styrka till våra sambos! Vore så skönt att få höra av någon att det finns just hopp.

Konstnären som har varit där och har erfarenhet och vet vad hon pratar om.
Fia som säger att du måste fråga dig vad som är viktigast, ditt liv eller din ev. skam för att ha druckit. Sjukvården dömer dig inte.

Hoppas du har sökt hjälp!

Glömde att hälsa dig välkommen hit när jag först svarade dig!
Så jag gör det nu istället.
Välkommen hit och läs runt i trådarna. Här finns mycket klokhet!
Skriv också gärna själv.

Styrkekramar
Tanten

Det var ett tänkvärt inlägg Fia. Du har så rätt. Jag har läst det 2 ggr. och funderat:
Vad vill jag och hur vill jag må?
Och visst är jag avundsjuk på omgivningen som får dricka vin, men inte jag.

Har bokat en biljett till Sverige i mitten av december och blir borta i 3 veckor. Denna gång finns det inte på kartan, absolut inga tankar på att smuggla med mig alkohol. På den punkten är jag bombsäker!
Jag vet även att jag aldrig mer vill ha sällskap av vinflaskan när jag är ensam.
Tycker också om att vara ensam hemma några kvällar i veckan. Läsa, titta på TV och sitta lite vid datorn. Dessutom finns det alltid något att fixa i hemmet.

Skulle önska att jag kunde dricka ett par glas i samband med måltider på restauranger tillsammans med mina vänner, absolut max 3 ggr. i veckan. Fast om det inte fungerar utan endast resulterar i ett sug som jag sen måste hantera med vita knogar. Ja, då är det bättre att avstå helt.

Nåja, idag har jag varit i kyrkan och pratat om böcker, lånat böcker samt ätit våffla med vispgrädde och sylt till kaffet.

På hemvägen passerade jag en restaurang och beställde en del färdiga smårätter för hemleverans i morgon kväll. Pratade lite med ägaren. Han undrade om huset fick bjuda på ett glas vin eller en congac. Varvid jag bad om ett glas vatten istället! Var inte heller sugen på någonting annat.

I söndags drack jag en Irish Coffe, Igår drack jag ingenting. Idag ska jag inte heller dricka någonting.

Surfina: Skönt att höra av dig.
Tråkigt att du trillade dit i fredags, men precis som du skriver, gjort är gjort och går inte att ändra på.
Nu gäller det att se framåt och inte ge upp. Det var i alla fall bra att du inte kom över något vin i lördags.
Helkroppsmassage låter underbart avkopplande.

Vill minnas att jag någonstans på Forumet har läst:
De pengar man tidigare skulle ha lagt på alkohol sparar man i en skål som sen kan användas till olika typer av belöning, saker man mår bra av.

Ha en fortsatt fin dag
Kram
Tanten

Det är precis som du "Mittendaliv" som jag känner, Det känns som den enda utvägen är att lämna. Som tydligt varken du eller jag är ute efter. Vi lever för övrigt ett fint förhållande utan bråk, vi hittar på saker tillsammans och han blir aldrig elak eller stygg när han dricker. Känns bara så himla dumt att han "måste" gömma och smyga med spriten för mig. Jag har aldrig sakt att han inte får dricka, Det är han gammal nog att bestämma själv. Jag har därimot talat om att jag inte alltid tycker det är så roligt och absolut inte när det göms. Vi är inte dom som har hemligheter för varandra och vi är inte bara ett par utan väldigt bra vänner som kan prata med varandra. Utifrån detta känns det så hemskt att han inte "vågar" visa mig att han dricker, jag är ju medveten om han problem och det vet han ju om. Han ser väl det inte som ett problem själv helt enkelt

Även om jag sitter i situationen själv och vet att det är svårt, så tror jag ändå att man kan lyckas, sen beror det väl mycket på hur stort problemet är. Jag har ju inte det så illa så det dricks på arbetstid och varje dag.

Tack så otroligt mycket Tanten, det peppar mig ännu mer. Som sagt, känslan är mycket mäktig, och jag har redan med glädje siktat in mig på andra året. Mitt motto är: "Kan jag festa i 7 år, så borde jag kunna vara vit i 7 år". Vi får se vad som händer, 7 år är en lång tid, men jag tror att jag följer min tanke!

Hej
Å sant man ångrar aldrig en nykter kväll dag. Hoppas allt o.k
med dig. Varit nu på morgonen och tagit leverprov, dom var lite
höga sist, svar inom en vecka.
Idag har jag pånyttfödelsedag 8 veckor. Det går upp och ner
men jag har inte trillat dit ännu.
Idag inget första glas
Konstnären

Bra, Nu är det nog, snart räknar du dagar o veckor istället för timmar :)
Bra om inläggen kan ge något positivt till någon annan, tror på att skriva ner både när det känns bra och dåligt. Lätt att minnet blir selektivt annars!

Håller med ovanstående, bra gjort att hälla ut!
/m

Tycker att du jobbar på bra, du sitter i ett besvärligt läge. Håller nog med Fia i det hon skriver, viktigt att rannsaka sig själv - vad vill jag? Och hur når jag dit? Det är inte så enkla frågor och kan ta tid att hitta svar på.
/m

Så vackert/så ont NyMan! Ännu en text att hänga på min köksvägg. Vilka texter. Du förstår väl att den dag du bli känd (för det är väl en tidsfråga) så kommer jag behöva svälja djupt för att inte namedroppa? Var inte orolig, jag klarar det. Men det du skriver är både smärtsamt och vackert och jag är så glad att du låter oss ta del av det.

Fia

Hej tanten! Tycker du klarar det bra trots allt. Själv trillade jag dit i fredags, som tur var så var det röd dag på lördagen och bolaget var stängt annars hade jag nog fortsatt mitt drickande även resten av helgen.
Jag har inte varit inne så mycket här de senaste dagarna. Det har varit så mycket annat att tänka på och så har jag ingen vettig dator där hemma, den bara strular så jag får gå in via telefonen och det tycker jag är så pillrigt.
Nu är det full fart med möten gällande barnen och hur det ska bli i framtiden, jobbigt som tusan men jag hoppas att det ska lösa sig. Har sådan ångest för dottern ringde mig i fredags när jag var berusad. Vet inte om hon märkte något men det är så idiotiskt av mig.
Gjort är gjort, framtiden får utvisa vad som händer.
I dag har jag bokat in en helkroppsmassage, ska bli så skönt. Behöver nog lite avkoppling i all röra.

Kram

Hej Denna där! Jag håller med alla ovanstående skribenter. Inte heller jag har någon medicinsk utbildning. Men det du skriver om låter allvarligt. Du måste ställa dig frågan om vad som är viktigast. Ditt liv eller den eventuella skam du upplever när du söker hjälp. Och tro mig, sjukvården har sett allt. Så den skam du upplever är inget mot den ångest du måste sitta med där du tror att du ska dö. Jag förstår att söka hjälp sittter långt in då jag ser dina inlägg. Du är orolig för att dö, men 34 minuter senare vill du tona ner hela upplevelsen. "Det var ju inte så farligt?".

Så om du inte lyckas/vågar söka hjälp denna gång. Håll kvar våra ( framför allt Konstnärens, som har varit där) svar i ditt inre till nästa gång det händer igen. Sök hjälp. Och om-eller-inte; Häng kvar här. Du är inte ensam. Välkommen!

Fia

God morgon palle
Kan tänka mig vilktet velande innan skiten åkte ut i slasken, mycket bra gjort.
För mig tog det nästan 10 dygn innan jag kunde sova ordentligt hade sådan oro
i kroppen.
Själv har jag aldrig hällt ut något vin. Men idag 8 veckor vit jag kan knappt fatta
det. Suget har kommit och gått. Men det tar sin lilla tid det är väl bara att vänta
ut.
Hoppas din tisdag går bra
Att sluta dricka liknar jag vid att lära sig gå.
Man trillar ofta men reser sig igen.
Till slut kan man gå om än lite stapplit i början
Många hälsningar
Konstnären

Godmorgon Tanten! Jag tycker du klara det bra med tanke på ditt sociala liv, för vad jag läser in så är det där fällan i ditt fall tycks finnas? Att omgivningen får, men inte du? Jag kan ha fel. Men man behöver inte alltid välja omgivningen. Man kan välja ensamheten om det innebär fördelar. Nu kanske du tycker att jag låter hård? Mot en ensam änka i ett främmande land. Det vill jag inte och jag hade aldrig printat ner dessa rader om jag inte trodde på dig. Att du var dig själv nog. Att du inte behövde ha omvärldens välsignelse. Så efter onsdag (där du redan målat in dig i ett hörn) tycker jag att du ska tänka på vad du innerst inne vill. Ett lättsamt umgänge med några dryckesvänner eller ett liv som du själv väljer? Kanske är de desamma? Du vill kunna umgås med vänner över ett glas? Då är det rätt val. Rätt val är också att inte köpa hem och fortsätta att umgås med vinflaskan.

Jag tror att du vill ha det så. Och att inte behöva smuggla med dig vin för att kunna umgås med barn och barnbarn? Alla behöver inte bli helnykterister. En del kan sätta gränser. Kan du det? Denna fråga kan du bara svara på själv. Det samma med frågan om hur du mår? Hur du vill må?

Kram Fia

Hej Tusculadum! Jag tycker att NyMan beskriver det så bra. I alla fall känslan jag har. Han skrev; "Att stoppa tillförseln är bara startskottet..." För mig stämmer det. Nu kommer de jobbiga bitarna. Vem är jag? Vad vill jag? Hur ska jag agera för att må bra? Etc.

Inom AA (Har varit där) predikas det ju ofta om att man inte ska ändra på något inom det första året. För mig är det obegripligt. Hur kan man förändra sitt drickande om man inte förändrar sina förutsättningar? Med förutsättningar menar jag bland annat tankegång (AA), men även de fysiska förutsättningarna. Att göra saker på ett nytt sätt och inte falla i den där "Så-har-vi-alltid-gjort" fällan.

Så era tankegångar är så livsgivande och stärkande för mig. Det finns alternativa vägar. Kanske till-och-med stigar som i som ingen trampat fram på förut? Barmark? Men alla sätt är bra tycker jag. Vill man susa på E4-an framot ett sundare alternativ så ska man det. Jag personligen har nog valt snårskogen.

När det gäller tröttheten. Igen. Jag tror mycket på det Victoria skriver om att vi för en gångs skull tillåter/hinner/vill/orkar känna av kroppens signaler. Och ofta övertolkar dem eftersom vi inte är vana att känna. I år har jag varit krassligare än någonsin. Hade exempelvis magsjuka i flera dagar när min mage knorrade och jag sprang på toa hela tiden utan resultat. Till slut sa min man; Kan det inte bara vara så att du är hungrig Fia? Testade äta. Besvären försvann. Signalerna fanns där intakta men jag kunde inte längre läsa av dem.

Likadant kanske det delvis är med trötthet. Vi kanske var trötta förut, men signalen nådde inte riktigt fram då den fick tillförsel av socker (alkohol) ? Bara en teori bland andra.

Vi är alla individer och reagerar olika när det gäller missbruk. Men generellt tror jag att det är en väldigt enkel utväg för oss att byta ett missbruk mot ett annat. Jag har valt den vägen. Promenerar för mycket, deffar kroppen och överpresterar på mitt arbete. Men allt det känns sundare än alkoholmissbruket.

Fia

Jag tycker du ska kontakta din husläkare omedelbart hon kan skriva en remiss
odelbart till akuten. Jag vet för jag har själv varit med om det. Fick kramper
i hela kroppen och hörde melodier i huvudet som inte fanns. Ringde min läkare
inom en timme var jag på akuten och tog snabbs om hand. Det är verkligen inget
att leka med. Jag fick genomgå hjärnröntgen och blev sedan inlagd på medecinavd.
Inget fel på hjärnan som tur var, däremot togs en massa prover som visade på
att jag hade natriumbrist, saltbrist i kroppen som är mycket allvarligt. Fick
ligga fyra dygn med saltlösningsdropp. Nu mår jag bra 8 veckor idag får bli en
bakelse i kväll.
Vill absolut inte skrämma dig men ta detta på största allvar, tänker på dig.
Jag fick hjälp i fyra dagar med Stesolid och sömntabletter.
Skäms inte för att berätta om alkoholen dom är så vana. Jag berättade att jag druckigt
dygnet runt i månader och slarvat med maten. Jag tackar min gud att jag inte fick några
men.
Snälla lyft luren och ring det finns proffesonell hjälp
Konstnären

Med dina 3 vita dygn och att hälla ut det upphittade vinet i vasken.

Det är aldrig försent för fröet att börja gro.
Du är på rätt väg.
Lycka till och ha en riktigt fin tisdag!
Tanten

Även om det inte har gått så där jättebra för mig med alkoholen, så fungerar det i alla fall bättre.
Jag märker i alla fall vissa vinster i form av:
# Bättre sömnkvalite, betydligt piggare på mornarna.
# Har ej druckit vin ensam hemma sen den 26 okt. Därefter sluppit torka upp rödvinsfläckar och ta hand om tomflaskan.
# Slipper gå ut på kvällen och handla vin, ut i fall att.........Som sen dricks upp.
# Bortsett från den 26 okt. och den 1 nov. så har jag inte behövt oroa mig för att svara i telefonen och låta onykter.

Nåja, det kan bli bättre. Jag har inte gett upp. Är med i ditt tankesätt, Viktoria.

Instämmer med dig m-m, angående Allen Carrs bok. Lite omständig och seg emellanåt.

Önskar er alla en Fin dag och ta hand om er!
Kram
Tanten

ett gott råd i all välmening....skaffa en anonym mailadress som du kan spärra om det behövs. Ta gärna bort din privata nu.
Kram !

Hej! Tack så mycket för alla kloka ord och råd! Började nästan gråta för att någon har tagit sig tid och skrivit .Jag skulle verkligen behöva ha hjälp men jag känner mig helt handlingsförlamad. Jag orkar ingenting,har ingen energi att ta tag i saker och känner en sån otrolig trötthet! Trötthet som inte går att sova bort. Jag tänker att jag ska göra så mycket men det blir ingenting. Jag får tvinga mig om jag ska få något gjort. Jag har levt med den här mannen i över tjugo år och det är han som har hand om ekonom. Jag är inte alls insatt. Jag har aldrig bott skälv utan flyttade direkt från mina föräldrar till honom. Jag känner mig så liten och jag vet inte hur jag skulle klara mig själv. Jag har ett heltidsjobb så jag borde ju klara mig. Men vi har en massa lån,hus o djur och jag vet inte hur man gör. Alltså jag tror inte att jag vill vara kvar längre för det känns som känslorna har försvunnit o jag tror inte att de kommer tillbaka. Det känns som att jag aldrig ska våga ta steget:( Det känns ofta som att jag säger o gör fel saker och att det är mig det är fel på . Han lovade ju oss att han skulle sluta o dricka och så köpte han en alkoholmätare så att vi skulle kunna kolla honom pm vi tror att han druckit och har han gjort det skulle han gå med på att söka hjälp. I helgen inte våran yngsta dotter hemma(våran lästa dotter bor inte hemma) och mon sambo frågade pm jan fick ta ett glas vin till maten och dum som jag är så säger jAg tvekande att han får det:( Den andra helgdag tycker jag att det märks att han druckit när jag kommer från jobbet. Jag går även med på att ta ett glas till maten då men han öppnar en hel flaska! Han dricker inte ur sitt glad och somnar sittandes vid bordet när han ätit. När min dotter kommer hem frågar hon om pappa druckit och jag säger som det är. Hon blir väldigt arg o besviken på mig som tillät det med all rätt. Min sambo frågar om vi är osams och jag talar om varför. Då bli även han arg på mig för att vi pratar bakom hans rygg. Han frågade vilka jag har pratat med o jag säger att det bara är mamma fast jag har pratat med några fler noga utvalda som inte säger något. Han tror att alla vet och sa att han blir väl snart av med jobbet också.det känns som att jag har kört fast alldeles. KRAM

Hjälp vilken abstinens jag har haft senaste dygnet. Kunde knappt sova något igår natt, låg mest och kallsvettades tänkte skumma tankar.
När jag tog mig upp ur sängen kändes det nästan som ja var bakis, blev lite bättre under dagen på jobbet.

Kommer hem och börjar småstäda i allt kaos i lägenheten, tro på fan att jag inte hittar en halvfull vinare. Pulsen gick upp några snäpp, var helt säker att jag hade druckit upp allt under fredagen.

Jag gjorde något jag aldrig gjort i mitt liv förut, hällde ut innehållet i vasken. Det sjuka är att det tog mig ca 4 timmar från det att jag hittade flaskan och var riktigt nära att svepa den några gånger. Hur som helst så kändes det riktigt befriande.

Har snart klarat 3 dygn, vill bara att den värsta fysiska abstinensen ska släppa så jag kan få en vettig natts sömn.

Tack alla för era vänliga och uppmuntrande kommentarer. Kan jag med mina tankar och idéer hjälpa även er är det dubbel vinst. Det fina med ett forum som detta är att man kan plocka russinen från de berättelser och råd som passar ens egna preferenser och sin egen personlighet. Det finns ju väldigt sällan en (1) lösning på ett och samma problem. För oss som läser dessa sidor finns det dock en (1) sanning; alkohol är inte vår vän.

Idag har jag varit ledig. Jag har gett mig själv en Me-Day eller som Barbro Jönsson skriver i en av sina böcker en TAT-dag (Tid Att Tänka). Det behöver vi alla oavsett förhållandet till alkohol. Vår värld snurrar så fort att man till slut undrar var man själv blev av i allt detta. Dessutom kan det ju vara bra att umgås med sig själv nykter och se om man trivs ihop. Upptäcker man då något som är osynkroniserat är det dags att synka ihop sig själv igen. Om vi inte trivs med oss själva kan vi knappast förvänta oss att andra skall göra det. Visst är vi mer kritiska till oss själva än andra men till sist gäller det att försonas med sina tillkortakommanden.

Jag har dessutom sprungit 15 km idag och det gick över förväntan. Belöning för hjärnan; O ja, absolut. Det motsvara säkert en halv BiB i belöning :). Jag är, som ungdomarna säger, sjukt nöjd med mig själv.

Jag är ledsen att det är jobbigt för dig ”Gammel tanten”. Jag vet alldeles för väl hur svårt det är med alkohol i ett fantastiskt klimat där varje dag är som en semester, åtminstone för oss nordbor. Du får göra som jag. Bryt rutinerna, gör allting tvärtom och/eller skaffa nya sysselsättningar. Som ”NyMan” skriver fungerar det nog sällan att bara strypa vinkranen utan det vill till andra komponenter samtidigt för att målet skall uppnås. Men ge inte upp och det tror jag inte att du heller gör. Alla bitarna har bara inte fallit på plats för dig ännu men det gör det en dag när du kanske minst anar det.

I morgon åker jag till sydliga breddgrader igen några dagar men jag är inte orolig för hur det skall gå i alkoholfrågan för jag har ju en plan, en handlingsplan.

May the force be with you

Jag sa till exsambon att han behöver tänka över var han förvarar sin porr så att inte barnen råkar se det igen. Till svar fick jag en enda låååååång utskällning där han talade om för mig att mitt sjuka beteende får honom att inse hur rätt han gjort som har lämnat mig (???), han är mycket glad att inte behöva vara i närheten av mig eftersom jag får alla runt omkring mig att må så fruktansvärt dåligt, att jag är en hemsk mamma som bara tänker på mig själv och aldrig sätter barnen i främsta rummet, att jag försöker trycka ner andra, att jag är känslokall, helt utan medkänsla för andra människor och inte har någon självinsikt, att jag är sjuk och behöver vård, att jag behöver söka vård för mitt sjuka beteende istället för att att försöka utsätta andra för det, barnen har det minsann inte bra hos mig... osv osv

Vad ska jag säga? Jag blir lite ledsen och funderar en del på om alla runt omkring mig mår så dåligt av att vara med mig som han beskriver det, om jag verkligen trycker ner andra, om jag är sjuk osv, och det sitter en liten sorgsen tagg i mig, men jag har också lite distans och kan skratta lite åt det - hade det varit omvänt och han hade bett mig tänka över min förvaring av porr pga händelsen innan så hade jag med största sannolikhet bemött det med att "ja, så himla klantigt av mig, jag ska verkligen tänka på det och det får ju inte hända igen!", men som vanligt med exsambon så vänds allt till mitt fel.

Och jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt kul att han alltid uppger att han lämnat mig!

Men- idag seglade frågan upp i huvudet igen: är detta "bara" en nykter alkoholist? Det måste vara något mer, varför kan han annars aldrig ta på sig skulden? Varför måste han alltid trycka ner mig?

För mig har det inte varit så fruktansvärt jobbigt men några gånger i veckan har suget kommit och då blir jag rastlös och nervös, någon direkt trötthet har jag inte känt av. Jag har inte utsatt mig för dom värsta frestelserna ännu, det blir nog värre.
Jag har ordnade förhollande med familj och två barn, det är därför jag måste ta tag i detta, så att mina barn slipper ha en full pappa fyra dagar i veckan.

35 280 kronor.. Det är ungefär vad jag har lagt ut på vin det senaste året. Vad fan är det jag hållit på med?