Senaste kommentarerna i forumet

Var bjuden på 50-års fest, som jag och sambon skulle gå på. Jag frågade sambon om han skulle låta bli att dricka? "Jag får väl göra det" Ja men vill du strunta i att dricka? För det måste du välja själv. Jag vill ju inte stå där och någon som säger till dig att "ta dig en grogg! Frugan kör väl? Och du tittar på mig o det blir en svår situation." Jag har svårt att vara nykter på fester som du vet, svarar sambon. Näe det vet jag nog inte för det är väl ca 15 år sen sist? Ska jag ringa kompisen som fyller år och säga som det är? Frågar jag. Han förstår nog. Ja sa sambon. Det hela slutade med att vår vän förstod oss och jag sambon och sonen åkte på fotbollsmatch i stället med varm choklad och kaffe i termosarna.<3 Jag har inte varit på fest sen jag började mitt nya och nyktra liv. Är det vad som krävs så struntar jag i alla fester resten av mitt liv. Tänker varje morgon jag vaknar att vad lycklig jag är och vad duktig jag är som klarat av att sluta dricka. Jag tänker sällan på att få dricka numera. Har sovit över hos vänner med alkohol hemma. Jag har talat om för några att jag slutat dricka och dom är lika förundrade som jag att jag lyckas. Samtidigt är jag på min vakt. Vi har ingen alkohol hemma, det är lättare så. Om min sambo dricker här hemma när jag är bortrest är det hans val. Han har sin väg och jag har min. Vårt förhållande har blivit betydligt bättre. Vi går promenader och vi pratar en del om alkohol och dess inverkan på liv och sjukdomar familj osv. Jag är mer intresserad av att prata om det än han, men så har det alltid varit. Jag är intresserad av människor och våra liv, Livet blir bättre och vi har betydligt bättre kontakt med dom vuxna barnen. Den äldsta pratade knappt alls med oss på 2 år. Nu ska vi snart till henne och hälsa på. Många som slutar dricka blir smalare och har mer pengar över. Har inte märkt av det så mycket. Men jag känner mig fräschare, lite snyggare och tittar folk i ögonen, och känner mig stark. Ekonomin tror jag blir bättre så småningom. Vi är alla värda att må bra! Läs om alkoholism titta på filmer om alkohol och dess verkan på människor. Själv berörs jag av när det är personer som medverkar och berättar om tex en förälder som missbrukar. Det har hjälpt mig att förstå mig själv och varför jag har blivit beroende. Ha en fin dag <3

Tack för svar Holistic!
Ja, jag tror att det har mycket med att göra när det kommer till sociala sammanhang som jag egentligen inte känner mig bekväm i. Har bestämt nu, lite för mig själv, att lita på min magkänsla innan jag tar mig ett glas. Har jag en dålig känsla innan så vill jag kunna tacka nej- antingen för alkoholen eller hela sammanhanget. Det är det jag tycker är svårt, eftersom alkohol oftast lugnar om man nervös, men slår tillbaka 1000 gånger dagen efter. Så det blir en lurig sitts, iaf för stunden, och speciellt i ett nytt land med så mycket annat att anpassa sig till.
Hur upptäckte du att du började dricka för mycket eller på fel sätt? Hur dricker du idag? Eller dricker du inte alls?
Jag brukar inte ha hjärtklappning eller abstinensbesvär, så tror inte det är det. Mer en ångest som inte vill ta slut och som dövas bäst (?) av ett glas vin dagen efter.. Nåja, vill som sagt få ett bättre förhållande med alkohol, om det betyder helnyktert eller inte, innan det blir ett större problem!
Tack igen för svar, satt precis här och fick lite ångest över Fredagen :)

Det har nu snart gått två veckor och han har varit nykter ända sendan han vaknade upp dagen efter att polisen körde hem honom. Han spenderar mycket mer tid med familjen och vill att vi ska hitta på saker tillsammans på ett helt annat sätt än förut. Han är även otroligt kärleksfull mot både mig och barnen. De gamla kompisarna som han tidigare drack tillsammans med, både rent fysiskt och genom att skicka sms till varandra om vad de dricker har helt upphört. Tidigare kunde han sitta en hel lördagkväll och skicka sms fram och tillbaka med bilder på vad som dricks och beklaga sig över vilken "surkärring" till fru han har. I helgen som gick skickade samma kille han var ute med när han fick skjuts av polisen hem, bild på när han satt och drack öl. När sms:et kom konstaterade min make högt att kompisen satt och drack öl, men han valde att inte svara på det.
Det här ser jag som en positiv utveckling, men jag litar fortfarande inte på honom och det är nästan som om jag väntar på ett bakslag. Trots detta känner jag mig mycket lugnare och den inre stress jag tidigare hade har nästan helt försvunnit.
Ett av mina ultimatum till honom var ju att han skulle söka hjälp för sitt alkoholmissbruk, och jag tänkte höra med er som har erfarenhet av detta hur jag gör nu. Han har själv inte tagit tag i detta och jag undrar nu hur mycket jag ska "lägga mig i"? Eller om jag kanske inte alls ska göra det? Ansvaret ligger ju hos honom, men hur mycket ska man hjälpa till?

Tack skriet! Varit otroligt trött de sista dagarna. Ångesten kommer o går men blivit bättre o jag ägnade mig åt lite fysiskt aktivitet igår vilket gjorde att det blev mkt bättre! Funderar på vad man ska fylla sitt liv med på kvällarna när krogen inte blir aktuell på det sättet längre. Träna, bio men jag är en rastlös själ som har svårt att bara sitta hemma på kvällarna. Känns som om jag behöver ngt annat nu. barnen börja bli stora o har dem bara varannan vecka.

Och du reser dig igen. Borstar av dig och direkt upp i sadeln.
Tror att anledningen att det funkat för mig den här gången är att fallen inte blivit en signal till fortsatt drickande. Jag har börjat om nykterheten omgående. Och sakta men säkert blir hjärnan kvitt alkoholdimman.
Du undrar vad du ska fylla på med utan alkohol? Att fylla på med alkohol får ju motsatt effekt. Det självförakt som jag hade när jag drack var ju vidrigt. Visst kunde jag tycka att jag hade lösningar på alllt och var otroligt klok när jag fyllnade till under kvällen, men sen kom morgonen med ångest.
Nu fyller jag på genom att göra saker som jag tycker om. Sjunga, träna och att vara i nuet. Tror att det är bra att se sig själv i situationer där man trivs. Hitta sådana och njut av dem. Kan vara i jobbet... Små, små guldkorn när något går speciellt bra eller är extraxroligt.
Sen tycker jag att du ska plocka fram de där positiva omdömena du fick. Det var ju många! Njut av dem och se det andra som en utmaning... Det vore väl också lite tråkigt om allt var toppen :-)?
Lycka till!

Kanske kan du se en utredning som en möjlighet att reda ut varför du fortsätter att dricka trots att du bestämt dig för att sluta. Och som hjälp att sluta. Du skriver att du skjuter upp slutandet och det var väl det jag gjorde också. Man är verkligen inte vid sina sinnens fulla bruk när man dricker. Det vet vi alla härinne.

Det känns också som att du medvetet lät bli att ta antabus för att kunna dricka. Du kanske behöver extra stöd i början i alla fall. Så att du kommer ur den värsta tiden. Eller inte stöd... Kontroll kanske. Jag hade nog inte grejat det utan min sambo. Men det var helt enkelt inte möjligt att fortsätta längre... Det betyder ju inte att det var lätt att sluta... Det var nära, nära att jag fortsatte. Sen när man har hållit upp en längre tid så tar man bättre beslut. Det är lättare att stå emot.

Hur går det med jobbet? Som Mattias skriver, håll hårt i ditt jobb. Har du stöd omkring dig? Hoppas verkligen att du ska lyckas den här gången. Tänk om du skulle tvinga dig själv att skriva dagbok härinne. Ibland har vi lättare att se när andra är på väg åt fel håll än vi själva. Skriver man så är man åtminstone lite mer medveten om sina planer.

Jag borde ha skrivit mycket tidigare så mycket kan jag säga. Och när det inte går bra då drar jag mig för att skriva. Har tvingat mig sjölv, men skjuter gärna upp det några dagar. Jag tycker att du är modig som skriver härinne och det du skriver är ju precis så här vidrigt och eländigt som det kan bli när man inte lyckas stoppa. Kanske skulle du vara hjälpt av att skriva oftare.

Hoppas du kan förlåta dig själv så att du får kraft att ta dig ur drickandet. Och att du får det stöd du behöver. Tror du behöver stöd faktiskt!

Lycka till! Och massor av cyberkramar!

Du kan, du duger och du är bra! Behåll den känslan nu!

Hej!

Jag är en ung tjej som började dricka för mycket när jag flyttade utomlands. Bra jobbat att du lyckades skära ner på alkoholen och endast dricka på helgerna. Varför drack du för mycket i fredags? Genom att förstå orsaken kan det bli lättare att dricka måttligt. Jag har också fått ångest av alkohol och jag har läst på för att förstå vad som händer med kroppen. När man dricker alkohol frisätts olika må bra hormoner som gör en lugn och glad. Man kan få ångest dagen efter eftersom kroppen har använt upp en del av sina må bra hormoner. Man kan även få fysisk abstinens dagen efter i form av hjärtklappning. Detta beror på att alkoholen har gått ur kroppen och kroppen skriker efter mer alkohol.

Hälsningar

klipper in mitt svar till Maharion för att minnas hur jag tänker kring drickandet: "Vad bra, det var precis det jag ville säga mitt inlägg. Vi är olika och kommer behöva hitta våra egna vägar både till nykterhet och till ev måttlighetsdrickande.
Jag står väldigt fast i mitt beslut att inte vanedricka hemma. Därför kan jag experimentera med de här sakerna. Och jag har i princip aldrig blivit för full ute. Blev ju ofta i så fall illamående och trött. Ingen partyprinsessa här inte. De vanorna sitter också i... Ett mycket måttligt drickande ute för att överhuvudtaget kunna festa en hel kväll. Gärna vatten efter 12. De sitter djupt de vanorna, vilket kommer väl till pass nu.
Så jag vill inte kalla det en kamp. Jag känner mig inte misslyckad eller så, men jag skriver om mina reflektioner för att det finns saker som förvånar mig i drickandet och som inte fungerar som tidigare. Och jag måste få fatt på dem om det ska fungera.
Jag vet att några härinne skakar på huvudet och undrar varför man överhuvudtaget tar risken... Är det nödvändigt? Särskilt om man inte ens gillar att bli full... Jag tycker att det är trevligt att dricka ibland och jag tror mig ha hittat en väg som kommer att fungera. Samtidigt behöver jag då heller inte vara så orolig för att testa eller falla. Jag kan verkligen inte se mig själv sitta och pimpla vin i soffan. Jag är inte ett dugg sugen på vinet som faktiskt finns hemma. Om jag tänker på att öppna dem, så tänker jag inte att det vore gott med ett glas... Jag tänker mig att jag stjälper i mig hela flaskan för det var ju så det blev på slutet. "Måste ta slut". Å då blir jag lite lätt illamående. Jag drack ibland trots att jag nästan kräktes av det. Som nån typ av medicin som skulle ner. De minnena fungerar rätt avskräckande faktiskt. När jag är nykter kan jag inte ens få för mig att det vore en god idé att öppna flaskan för att ta ETT glas. Jag vet ju att det inte slutar där.
Men visst är det en balansgång och jag vet inte om det funkar. Tror det just nu i alla fall. Måste också skriva att det är så pass sällan jag dricker. Det hinner gå veckor av nykterhet emellan. Därför uppskattar jag också det nyktra livet så oerhört mycket. Mår bättre, sover bättre, gör mer saker., är närvarande med barnen och nära o kära och just nu är det ovärderligt. "
Så alla ni som tänker tanken på att dricka: ni behöver hitta en fungerande väg för er.

Tack packad pappa - det är bra att börja läsa här och se att man inte är själv - om och när man känner att man orkar är det guld att ha en egen tråd. För mig fungerar det både som typ en dagbok där jag kan gå tillbaka och se både dagar då jag mått dåligt och förhoppningsvis då jag mår bättre och där man kan få tips och råd av andra. Jag hoppas också att du klara av det här, men fortsätt läs i detta forum, det har faktiskt hjälpt mig mycket!

Oj, inlägget blev lite långt och handlar visst bara om mig. Vad bra, det var precis det jag ville säga med mitt inlägg. Vi är olika och kommer behöva hitta våra egna vägar både till nykterhet och till ev måttlighetsdrickande.
Jag står väldigt fast i mitt beslut att inte vanedricka hemma. Därför kan jag experimentera med de här sakerna. Och jag har i princip aldrig blivit för full ute. Blev ju ofta i så fall illamående och trött. Ingen partyprinsessa här inte. De vanorna sitter också i... Ett mycket måttligt drickande ute för att överhuvudtaget kunna festa en hel kväll. Gärna vatten efter 12. De sitter djupt de vanorna, vilket kommer väl till pass nu.
Så jag vill inte kalla det en kamp. Jag känner mig inte misslyckad eller så, men jag skriver om mina reflektioner för att det finns saker som förvånar mig i drickandet och som inte fungerar som tidigare. Och jag måste få fatt på dem om det ska fungera.
Jag vet att några härinne skakar på huvudet och undrar varför man överhuvudtaget tar risken... Är det nödvändigt? Särskilt om man inte ens gillar att bli full... Jag tycker att det är trevligt att dricka ibland och jag tror mig ha hittat en väg som kommer att fungera. Samtidigt behöver jag då heller inte vara så orolig för att testa eller falla. Jag kan verkligen inte se mig själv sitta och pimpla vin i soffan. Jag är inte ett dugg sugen på vinet som faktiskt finns hemma. Om jag tänker på att öppna dem, så tänker jag inte att det vore gott med ett glas... Jag tänker mig att jag stjälper i mig hela flaskan för det var ju så det blev på slutet. "Måste ta slut". Å då blir jag lite lätt illamående. Jag drack ibland trots att jag nästan kräktes av det. Som nån typ av medicin som skulle ner. De minnena fungerar rätt avskräckande faktiskt. När jag är nykter kan jag inte ens få för mig att det vore en god idé att öppna flaskan för att ta ETT glas. Jag vet ju att det inte slutar där.
Men visst är det en balansgång och jag vet inte om det funkar. Tror det just nu i alla fall. Måste också skriva att det är så pass sällan jag dricker. Det hinner gå veckor av nykterhet emellan. Därför uppskattar jag också det nyktra livet så oerhört mycket. Mår bättre, sover bättre, gör mer saker., är närvarande med barnen och nära o kära och just nu är det ovärderligt.
Så lycka till! Du verkar så insiktsfull så jag tror verkligen att du kommer att hitta din egen väg i det här.

Härligt att det går bra, så klokt av dig att planera så du slipper frestas att snubbla in på bolaget.
Jag bytte affär så jag slipper gå förbi och hinner stoppa innan draken tar över.
Så bra jobbat kram och styrka till dig

Jag kan jag duger jag är bra!

Tack för att du delar med dig av ditt liv! Har under senaste åren kommit på att min självkänsla är helt kass! Har lyckats ta mig fram på självförtroendet! I yrket har jag presterat bra och fått mycket beröm! Nu börjar barnen bli stora och vad har jag då? Tror självkänslan försvann i min ungdom då jag levde i ett förhållande där jag hela tiden blev nedtryckt! Hur lyckas du att hålla dig nykter och bemöta alla känslor? Ge mig tips, är ommonterad av dig kram

Fyra veckor en blinkning i mitt liv, men känns som en evighet av uppvaknande.
Som du skriver Sisyfos en början på en spännande resa i förändring att våga se och få insikt.
Stress är mitt stora hot och där måste jag lära mig, sen förväntningar på andra kommer på andra plats. Genom att sänka förväntningarna på alla och mig själv så har den stressen sjunkit.
Så var jag hos läkaren i går, vet inte om han eller jag är gladast att jag börja må bättre.
Men blodtryck och hjärta fick godkänt ett bra kvitto på att nyktert gillar min kropp.
Fick ett papper att fylla i om alkoholvanor, tänkte ljuga som vanligt men struntade i det. Så fick två papper ett för hur det var innan och ett för senaste månaden ?
Och ny tid beställd om en månad och nya leverprover då, bra för då har jag press på mig att fortsätta denna resan.
Köpte färg på vägen hem igår, skall måla möbler i helgen och hoppas det skall hålla mig sysselsatt.
Så härlig Torsdag till er alla/ kram och styrka väljer att vara nykter idag

Hatar också denna vinter. Är oändligt trött på mörker och kyla. Igår fick jag reda på att efter mitt senaste besök i fyllecellen har polisen skickat en lvm anmälan till soc. Blev ngt panikslagen när jag fick den infon. Förutom det så kommer det bli rättegång där jag kommer bli dömd till fängelse. (Fängelse enligt polisen).
Jag förstår ju att jag måste göra ngt för att upphöra med alkoholmissbruket, men har inte lust att delta i en soc utredning. Undrar samtidigt varför det är så omöjligt att lägga av, känns som jag har bestämt mig för att sluta men skjuter upp det hela tiden.
Jag fortsätter att skriva om hur det går med utredningen (tror inte jag blir omhändertagen, men slipper nog inte ifrån utredning av soc).
Tack för kramar leverjag! Försöker föreställa mig de irl♡

Jag har en partner som har problem, men förstår inte hur mycket hans drickande ställer till det.
Har gett ultimatum, sök hjälp eller så kommer vårat förhållande snart ta slut.
Men han tycker inte att han har problem.
Jag har gett det ganska lång tid (i mitt tycke) att söka hjälp. Hur mycket tålamod ska man ha?

Jag vet inte hur man ska förhålla sig till detta. Det är när han destruktiv dricker pga av svåra känslor eller ångest som det blir problem. Gör saker utan att tänka sig för eller tänka på sin omgivning.

Vad kan jag ställa för krav?
Han måste ju vilja detta av fri vilja.
Jag har barn sen innan. Men jag kan inte ha en framtid med någon jag har svårt att lita på. Man kan tycka att kärleken till varandra och familjen är en boost att försöka förbättra situationen.

Känner mig förtvivlad

Jag tror att du måste ställa ett ultimatum. Ditt liv förspills.

Att vara den som har sista ansvaret på kvällen. Att gå upp efter honom å se så han inte gjort något konstigt. Öppnat dörrar ,glömt spisen på eller liknande. Det är jobbigt. Tar så mycket energi. Att ha allt ansvar för barnen jämt blir oxå tungt i längden. Parera för de konstiga saker som han säger eller gör. Osv .. Jag är nu på sporlov det är oftast bra dagar frsm till 19 sedan går det utför. Runt 21 går jag å lägger mig med den äldsta för jag orkar inte med honom. Förr om åren satt jg uppe å försökte umgås ville så gärna ha lite tid tillsammans. Men det är jag inte intresserad av längre. Tyvärr.
Behövde skriva av mig lite. Det blir så ensamt att inte ha någon att prata med mellan varven. ?

Idag har jag varit ledsen och låg och glad. Tränat på att vara i nuet, blev överraskad med en kompisdejt. Tvättat alla sängkläder, tagit ett långt bad med olja. Pluggat till morgondagens rollspel i skolan (känner ett stort stort obehag för detta). Hatar verkligen att spela teater. Mannen har lämnat landet i några dagar, jag brukar alltid köpa en flaska rött när han reser. Men inte i kväll ?

Googlat på självkänsla övningar, lyssnat på motivations podd. Tränat vovven att gå fot... Ändå sitter jag här lite tom och känslan av otillräcklighet. Önskar att det bara skulle finnas ett piller som bara vände på hela måendet. Typ ett tu tre, där mår du bra.

Jag förstår att det tar sin tid att hitta sig själv igen. Att lära känna nya sidor. Utveckla en ny känsla av identitet. Att våga tro på sig själv. Så jag tar en dag i taget, någon dag så kommer jag känna mig genuint lycklig längre än vad jag känner i nuläget.
Testade att visualisera hela min dag i morse när jag vaknade, läste att det skulle sätta ribban för dagen. Slutade med att jag somnade om.
I kväll ska jag säga tre saker trill mig själv som jag är extra nöjd med över dagen. Den ena saken som jag är extra nöjd med idag är att jag vågade/orkade mig ut på en spontan kompisdejt. Det gör mig glad för att jag kände mig uppskattad och lite värdefull som vän. Att hon ville umgås med mig, det var fint. En annan bra sak idag är att jag inte överätit.

Nu blir det tillbaka in i nyheterna igen. Kram studenten

Hej! Det låter som du är rädd för honom och det gör mig orolig. Hur ska ert förhållande vara om man inte kan prata? Ja detta är inte lätt och han uppvisar tydliga missbrukssignaler. Skylla ifrån sig, ge dig skulden mm. Ja mitt råd r att vara rak mot honom.

Förstår att det gäller att vara stark och tydlig, men är det nått jag inte vågar så är det att prata med hans jobb med rädsla av att han går på mitt jobb för att ge igen.
Han är gränslös och tar till vilka medel som helst om han vill lägga skuld på mig och ge igen om han tycker att man behandlat honom orätt. Detta sker dock i hans berusningstillstånd!

Ja, strålande sol. Underbart helt enkelt. Förra året hade jag bestämt mig för en vit vecka. Det har jag haft som ambition varje år. Men det gick att shoppa 3,5:or så helt vitt blev det inte och jag har väl aldrig druckit så mycket öl... Kanske 4-5 per kväll.
Men då var då. Så jäkla glad att jag inte dricker längre.

Hej!

I torsdags gick jag ut på krogen och jag drack alldeles för mycket. Jag gick därför aldrig på festen på lördagen. På söndagen vaknade jag upp utan att vara bakis och jag gick till gymmet på förmiddagen istället för att sova bort halva dagen. Jag insåg att jag hade druckit för mycket under början av veckan och jag är glad över att jag valde bort festen.

Den här veckan har gått bra. Jag har endast druckit 2 glas vin och tränat två gånger. Jag har förbättrat mina sömnrutiner och jag försöker att gå och lägga mig och gå upp samma tid varje dag – även på helgerna. Jag hoppas att jag lyckats hålla en fortsatt låg alkoholkonsumtion under resten av veckan.

Detta låter hårt men ge honom ett ultimatum. Se dock till att du kan fullfölja detta. Prat med hans jobb de kanske kan hjälpa. Detta är svårt men min fru ställde krav på mig och jag ville inte offra familjen.