Senaste kommentarerna i forumet

Mycket starkt gjort att tacka nej till det där glaset som du i förlängningen insåg kunde bli till 10.

Dåligt av din vän att ringa och försöka bjuda dig på ett glas, eftersom du berättat allt för henne. Hon visste att du bokstavligen varit nere i skiten och ändå ville hon ha dig till att dricka vin.
Säkert känner hon sig ensam i sitt drickande och är antagligen också mycket avundsjuk på dig som klarat av att ta tag i problemet.
Detta har du gjort med Bravur, nu drygt 7 veckor.

Ät du dina kakor och bakelser utan dåligt samvete. Skulle du gå upp några kg. så, vad då? Det spelar ingen roll.

Önskar Dig en fortsatt trevlig helg.
Kram
Tanten

Somewhere over the rainbow,
skies are blue,
And the dreams that you dare to dream
really do come true...

Häftigt flygcert! Får mig att tänka på Trollkarlen från Oz och ditt nick "flygcert" att det kanske är det som är att flyga. När man hamnar där mitt i orkanens öga, att man måste släppa kontrollen, låta vinden bära en, tillåta sig att flyga för att våga drömma. Vad är det Mulletanten brukar skriva, "en gynnande vind"?

Kram

Ah, vi tar en ny till:

Låt Mig Gå

Det kan väl aldrig vara sant som folk har sagt till mig
Att du gör allt du kan för att försvara mig
I så fall är det slut nu - Jag slår mina egna slag
Det kan väl aldrig vara så att du vill komma in
i en förbannad lögn ingen vill ha som sin
Är det ditt levnadsmål, så ligger du ner en dag

Min kloka vän, jag tror du ser ibland
att min blick den söker laglöst land
men det är inget du rår på
så låt mig gå
Min kloka vän, kan du förlåta mig?
Och inte sedan tyst begråta mig
och det liv vi kunde få
bara låt mig gå...
Låt mig gå
Låt mig gå

Jag antar att du drömt om att få ha mig här
som en befriare, din egen missionär
som målar guld i dina fotspår, men jag är inte här för dig
Det är mitt eget liv som måste redas upp
genom en revolution, en välplanerad kupp
som tar min vaksamhet på allvar, för den är verklighet för mig

Min kloka vän...

Stick:
Om vi backar några steg för att få bättre perspektiv
kan vi se hur alla chanser bildar kedja i vårt liv
Och om inte det vi söker står att finna just här där vi står,
Vore det fegt att inte leta någon annanstans om det går - om det går - om det går - om det går

Min kloka vän...

Ha en riktigt skön och avkopplande helg allihopa och bejaka livet, för det är ju ganska fantastiskt om man väljer att leva det fullt ut!/NM

Lika bra som Santorinis konstaterades:
Man ångrar aldrig en nykter dag/kväll!
Återigen tack!
/A

mig Andreas - missade att klistra in Sinnesrobönen.... Här kommer den:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Har suttit och letat i Berras tråd om sinnesfrids bönen som m.t. Tippsar om.

Och vad jag har läst, och ögnat i hans tråd.
På sidan 100 nämns sinnesro bönen, tror det var där Berra skrev om Tacksamhetsbönen.

Så klockren, men tyvärr hittade jag inte sinnesrobönen.

Berras tråd?

Denna fantastiska skilldring av ett ..... Ja flera års leverna.
Det kommer och går namn i hans tråd, namn man endast bara hört talas om.

Namn man känner igen.
Ditt namn Santorini dök väl upp någon gång för ca två år sedan.

Det är verkligen något jag kan rekommendera för folk dom har ett par timmar att slå ihjäl.

Läs läs och begrunda, vad är budskapet han vill förmedla.
Läste om det var i januari 2012 att han ville länna in. Han tillförde inget nytt.

Så fel man kan ha, såklart hjälper han alla nya som anländer till forumet.
Även om samma saker sagts gång på gång år ut och år in.

Eldsjälarna som ger så ofantligt mycket behövs, Berra, Adde, mulletant, mamaBlue, Markatta, Santorini och många av de Nya.

Fia tex, Och nu senast surfina och gammeltanten.
Ja listan kan göras oändlig
Fenix har även han med ex antal år.

Tillsammans bildar alla ett nätverk med människor som jobbar mot samma mål.

Har sagt det förut, säger det igen.
Tack för att ni finns.
/A

Tack Mammy Blue. Det där med en vit månad var bra. Visst skulle dom köpa den. Jag bor ju här! Dessutom:
När jag väl uttalat orden inför vännerna så håller dom ögonen på mig och jag tvingas visa att denna vita månad inte är några problem för mig.

Ha en fortsatt trevlig helg!
Tanten

Har läst ditt inlägg många ggr. Vill tacka dig blev så
glad. Visst har du rätt i hjärnan är kidnappad av alkohol.
Och när jag tänker på viss situationer där alkoholen varit
huvudsaken så kommer tankarna på alkohol. Det går nog att
tänka bort det där invanda beteendet.
Jag har ersatt alkoholen med kakor och bakelser tyvärr men
jag är smal så det gör inte så mycket just nu.
En vän ringde i går och ville bjuda på ett glas vin, jag
tackade nej sedan skrattade jag för mig själv när hon sa ett
glas vin, så sa jag oxså. Ska vi ses på ett glas vin, som
visade sig bli 10 kanske. Hon är lite putt på mig kan inte
förstå att jag slutat dricka. Har ändå förklarat allt för
henne och hon vet att jag varit nere i skiten bokstavligen.
Vet inte om hon känner sig ensam i sitt drickande.
Inget första glas idag
Ha en fin dag och tack
Konstnären

Jag tycker också att det verkar vara ett helt annat lugn över dej nu. Ett allvar som jag inte känt förut men observera att det är ju bara min personliga känsla. Jag ska ärligt säga att jag tyckte du var så "speedad" tidigare att jag inte orkade med. Kanske du fokuserar mer på dej själv nu. I alla fall vill jag uppriktigt önska dej lycka till!

Som så många gånger förr så från djupet av mitt hjärta.

TACK!!!

Tack, jag hoppas du vet och känner hur fantastisk du är som person och medmänniska!
Jag skall läsa, tänka och ta till mig.
För mig är det bara ett lugn som infinner sig.

Tacksam över att även igår så flöt dagen/kvällen på i nykterhetens tecken.

Jag behöver inte alkoholens effekt.

Gick upp i går morse och kokade fläsklägg ett par timmar, kokade sedan ett helt paket med gula ärtor så det blev den bästa ärtsoppa jag ätit.
Fullt med timjan, salt spadet från fläsklägget, gul lök, purjolök och lite mer av allt.

Sedan bjöd jag över mina föräldrar på middag.
En lyckad fredag!

Alla sover, jag zippar kafé och lyssnar på radion.
Kramar till alla som vill ha och behöver!
/A

noterat det... men jag tipsar ändå om att läsa bakåt i Berras tråd. När jag "mötte" Berra här för snart tre år sen kretsade hans tankar mycket runt jobbet. Du är inte ensam - inte i det heller och det vet du säkert. Jag önskar dig att du är på väg mot sinnesro.... och kan inte låta bli att påminna dig om Sinnesrobönen. Den har hjälpt mig på ett "tekniskt" sätt under många år - just på jobbet och i liknande sammanhang. Nu hjälper den mig att sortera bort sånt som stör; sånt jag inte kan förändra och sånt jag inte behöver bekymra mig om och lägga mig i. Det är vilsamt.

Med önskan om en fin helg till dig och din familj! / mt

och Kram ♥ / mt

som den finaste saga. Kram ♥ från mig också!

särbo11 att du har vänner som lyssnar. Ovärderligt!

Helt naturligt att du mår omväxlande mycket illa och lite bättre... du har gjort enorma insikter på mycket kort tid - livsomvälvande faktiskt, det kan inte gå spårlöst förbi. Du håller på att skapa om centrum i din världsbild och ska ta hand om alla känslor det för med sig.

Angående mannen så brukar inte minst de som skriver på missbrukarsidorna vara helt tydliga med att så länge man/missbrukaren fortsätter dricka är flaskan kärleken nr 1. Allt annat som påkallar behov och uppmärksamhet är bara störningsmoment som står i vägen. Läs gärna det inlägg victoria skrev i Det vidare livet igår kväll.

Allt gott / mt

en varm kram och en helghälsning och vill bara säga att jag är så glad för din fina regnbåge !

Kram ♥

Vilken tur att jag har vänner, de stöttar mig och hjälper mig genom att lyssna på mitt tjat, märker dock att jag börjar tänka i lite nya banor. Har bearbetat mycket av det som hänt mig tidigare i livet. Tänkt tillbaka till barndomen. Många nya insikter, som förklarar på ett tydligt vis varför jag är som jag är och varför jag så länge härdat ut i ett destruktivt förhållande där alkoholen spelat så stor roll. Smärtsamma insikter om att vår son växt upp i det är alltjämt näst intill outhärdlig. Fy fan!!! På ren svenska!!

Hur ska jag nu göra när jag ska återupprätta bilden av mig själv för min son, ska ha en stark mamma som kan stå upp för sig och inte acceptera den skit jag tidigare fått. Jag vill att han ska förstå vad jag gått igenom och varför jag kunnat acceptera allt. Beskriva för honom hur min barndom varit att den format mig och att även hans barndom format honom. Att han fått en felaktig bild över hur en familj ska leva. Att han inte förtjänat att bli försummad av sin mamma för att jag "städat" runt hans pappa det är så fel. Men så svårt att veta vad jag ska säga och hur så att det inte blir så dramatiskt men ändå så att allvaret i det som hänt blir tydligt. Det känns som att små doser åt gången kanske är bäst, att inte gå på så hårt. Men hur ska jag kunna låta bli att svartmåla hans pappa? Jag vill inte förstöra deras relation alls utan bara förklara att det inte är normalt att växa upp som han gjort. Jag vill säga att om hans pappa behandlar honom illa på något vis måste han säga ifrån till honom och att det inte är hans ansvar att se till att pappa ska må bra. Det måste hans pappa själv ta ansvar för. Med tanke på vissa arga samtal till mig från hans pappa förstår jag att han inte mår bra och att han nog gärna vill lasta över sina skuldkänslor på någon och nu finns ju inte jag där längre så vart vänder han sig då?

Sent är det på natten men sova kan jag inte, detta blir ett sätt att få ner mina tankar på något vis, självhjälpande tankar. Kanske inte så konstruktivt alltid. Vissa dagar mår jag skit andra mår jag bättre och det är väl precis som med en alkoholist som försöker sluta dricka. Vi är inte så olika vi.

Tycker det är konstigt agerande från min särbo att inte alls bry sig om hur jag mår och ens vilja visa någon avsikt till att prata på ett förnuftigt vis, men jag är väl bara ett hot mot hans älskade vinflaskor och den berusning han suktar efter så att han kan döva sina skamkänslor. Vi glider allt längre från varandra och för mig är det bara skönt och befriande. Jag ska tillfriskna och bli stark och aldrig mer låta mig trampas på. Min självkänsla ska jag återerövra och fylla livet med glädjestunder med nära och kära som lyfter mig och ger mig styrka och trygghet. Då tror jag att jag blir en bra förebild för min son också. :-D

/särbo

Om det tvistade de lärda.
Kanske det är visst lugn nu. Jag vet inte, det får väl vara sagt från er.

Skulle nog chocka flertalet av användarna här om dom mötte mig irl x så att säga.

Mitt problem är att jag anses inte kunna.
Detta pga att jag arbetar på den positionen som jag gör.
Då har folk (chefer och annat löst folk)
Svårt att se after man behärskar vissa saker.
Man blir satt i ett fack efter vad man anses klara av.
Och när sen bilden skjiljer sig ljusår från vad det igentligen gör.
Då är det tungt.

Men fredag och man ligger i sängen.
Sov gott vakna tort!
/A

Tack för dina ord, de fick mig att tänka.
Nej, jag hatar inte allt som har med beroende att göra - men jag tycker inte att det är så trevligt om någon visar minsta tendens att vara som min exsambo... Och - jag skulle aldrig ge mig in i något med en missbrukare eller fd missbrukare så som det känns nu.
Men du har hittat rätt - ta hand om dig och gör dina val med omsorg.

Mt, tack, som alltid!
Blev så glad av din dikt. Ja, ibland känner jag också att jag kommit långt - jag har faktiskt varit medlem här i över ett år nu och om någon hade sagt till mig då, att "om ett år så har du lämnat din sambo, hittat ett bra boende, varit helt nere i botten, mår mycket bättre, har skaffat ett helt eget boende, har viss distans och minskad rädsla för exsambon", ja, det hade jag ju inte trott på...

Idag körde jag förbi det som ska bli mitt nya boende om en dryg månad... Och, vad är sannolikheten - när jag körde så öste regnet ner så galet intensivt, och plötsligt när kom där på vägen och närmade mig huset så slutade det regna, himlen sprack upp och solen tittade fram och när jag tittade bort över mitt hus så var regnbågen där - och i slutet av regnbågen fanns skatten, för precis där var mitt hus. Jag satt med ett sådant leende på läpparna!
Just där och då kunde inte ens tankarna på exsambon och hans görningar ta glädjen ifrån mig - det kommer bli bra!

Tack för påhälsning :)!
Ligger i soffan framför Idol med ena dottern, dricker the och äter nötter och känner mig allmänt nöjd med mig själv ;) Ledig i dag och då skulle jag vanligtvis hunnit uppnå ngn slags konstant "lullighet" (i smyg) vid 5 tiden och underhålla den utan att bli FÖR påverkad, för att sen vänta tills barnen lagt sig så jag kunde dricka mer framför tvn. SÅ SKÖNT ATT SLIPPA! Visst, kan villigt erkänna att jag kände sug i dag, fredag och allt, men helt uthärdligt och tycker nu att vinsten av att inte ge efter är SÅ mkt mer värd än att lulla omkring och tro att jag känner mig skönt avslappnad.

Har också jobbat konstiga tider tidigare. Rätt tufft tyckte jag, jag hade svårt att ställa om och somna i rätt tid när jag aldrig fick in någon kontinuitet.

Hmmm, svår sits med din man. Som jag tror ngn skrev i din tråd så beror konfrontation mkt på hur den framförs. Min man har ju aldrig sagt ngt till mig om mitt drickande, har ingen aning om omfattningen. Men visst har han tyckt att jag druckit lite väl ofta ibland. För ett par månader sen bråkade vi, av ngn anledning jag ej minns, det var verkligen inte jätteallvarligt mer en arg diskussion. Men han var arg och ville helt klart säga ngt som sårade mig. Det var helg och vi satt vid matbordet och jag hällde väl upp mer vin i mitt glas. Då sa han (väldigt surt och otrevligt) "är du alkis eller". Gud vad jag blev ledsen!! Sårad! Troligen för att jag ÄR det, så jag tog åt mig trots att han sa det fulaste han kunde komma på mest för att såra. Om han nu tänkte det på allvar (låter nu som jag lever i förnekelse men jag tror på riktigt att han sa så för att såra och inte för att han tycker det på riktigt) så var det det värsta sätt och tillfälle han kunde valt att säga ngt. Minns att jag ville gråta och så djupt önskat att han istället hade satt sig med mig när vi inte var arga och på ett lugnt snällt sätt frågat om jag upplevde att jag hade problem och om han kunde göra ngt för att hjälpa mig.

Nu säger jag kanske emot mig själv, skrev ju tidigare att jag inte skulle sluta bara för att någon konfronterade mig. Och det stämmer väl iof, men detta år har jag ju kämpat för att sluta (fast det hade ju han såklart ingen aning om stackarn) så det hade faktiskt varit en lättnad om han tagit upp det på ett bra sätt. Hade han däremot sagt något innan jag själv hade påbörjat kampen hade jag bara förnekat och blivit arg. Jag vet inte alls vad jag vill säga med detta, skriver bara vartefter jag tänker. Helt klart beror nog en konfrontation på hur det görs och hur långt alkoholisten själv kommit.

Nä, nu får jag återvända till Idol och dottern.

Jag har lurkat omkring här på forumet riktigt länge nu och i princip inte skrivit något alls.
Har läst många inlägg av vill.sluta och måste hålla med kerran, dina inlägg andas ett helt annat lugn och insikt nu.
Känns som om du "landat" och insett ett och annat.
Själv skulle jag vilja uppnå det lugn som du verkar ha fått, jag fortsätter lova mig själv "nu är det slut", för att omedelbart bryta löftet nästa dag eller två dagar senare.

Måste man slå i botten innan man fattar? Svårt är det detta.
Vad Malign pysslar med kan jag för mitt liv inte fatta? Om det är någon typ av konfrontationsteori som är tanken så tror jag inte att det är rätt väg.
Att sparka på någon som redan mår dåligt kan väl inte hjälpa? Jag skulle då inte tycka att det skulle hjälpa mig...

Följer dig med fortsatt intresse vill.sluta, det ser ut att gå åt rätt håll.

Fredagkväll. Har precis landat i soffan med en stor balja te. Ett barn sover, ett är på sitt arbete och mannen är i skogen och jagar över helgen. En väldigt skön fredagkväll alltså, för mig som inte alls har något emot att vara själv då och då.

Jag tänker på hur det var innan, innan jag blev nykter. Vid den här tiden på kvällen var jag förmodligen redan ganska packad. Sluddrade och svamlade oftast på med likasinnad väninna i telefonen. Eller så hade jag dragit ner persiennerna och låst dörren ifall någon skulle knacka på oanmäld. Ville dricka ifred för att kunna dricka så mycket som möjligt. Lyssnade på musik och fantiserade mig låååångt bort, bort från den verklighet jag inte längre hade grepp om. Smygrökte under fläkten, släckte den ena för att genast tända den andra. Hade liksom "fest" själv. Och sjukast av allt - tyckte det var de bästa av fester. Sedan ramla i säng. En annan idiotisk sak som jag tänkt en del på så här i efterhand - och nu blir det kanske en smula "awkvard" men jag måste skriva det här, kisa om ni måste - fyllesexet.
Sista åren minns jag inte ens att vi överhuvudtaget rörde varandra nyktra någon gång. Förstår egentligen inte hur vår relation överlevt alla påfrestningar som uppstår i det omåttliga drickandets kölvatten. All nykter tid gick åt till återhämtning och att någorlunda sköta våra jobb. Jag skriver någorlunda, för mer än så var det inte. Vi åstadkom inga större bedrifter, höll oss flytande bara. En hel del sjukdagar. Som tur var (eller kanske just inte)var vi båda egenföretagare de sista åren då det gick utför ordentligt, så vi kunde ju "mörka" hyfsat att vi låg och höll i oss hemma i soffan en och annan gång. Jag hade dock personal som tittat snett på mig mer än en gång då jag förmodligen luktat rejält bakis på jobbet. Kommer ihåg vilken mardröm det var att gå på jobbet en sådan bakisdag, fattade många gånger ärligt talat inte hur jag skulle fixa dagen.

Det känns skönt att skriva ner mina minnen och upplevelser på det här sättet här. Att inte glömma vart jag kom ifrån. Vi är vår historia, så skrev Adde tror jag, för länge sedan.
Minnas med ärlighet, för att kunna känna den varmaste tacksamhet över hur livet är idag. Tänk att det gick! Fast det kändes som en omöjlighet.

Jag hoppas att ni har en fin fredagskväll, eller åtminstone okej, om inte ens det - ät tröstgodis och gå och sov! Mitt bästa tips i den skälvande början. Härda ut på viket sätt du nu finner bäst, för det är det det handlar om i starten. Låt det gå tid, så kommer de andra svaren att trilla ner, ett efter ett♥

Hej Anli! Tittar in här som hastigast och önskar dig en bra kväll. Fylld av ostbågar (?) och självrespekt. Själv ska jag jobba natt, därav brådskan. Undrar hur jag tänkte där när jag tog detta jobb med rullande schema? Jo, jag vet. Jag tänkte inte alls utan var bara glad att någon arbetsplats ville ha mig. Däremot tänker jag väldigt mycket på den diskussion om anhöriga/män som har tagit plats i min tråd. Om ultimatum, krav och kompromisser. Konfrontera eller låta bli? Skenbart lugn eller bara gapa ut sin ilska/frustration?

Fia

sa mullegubben ikväll, att många, många skulle få uppleva den ro man kan få av att gå på AA... Och så upprepade han vad XX sade efter det sista återfallet: "Jag vet vart du ska gå, du ska gå till AA. Där kan du få hjälp." Och kort därefter följdes de åt till de första två mötena - en bit från hemknutarna, i stora stan. Sen dess har han gått själv här i de grupper som finns i närorten.

Av olika praktiska skäl, som iofs förstås också beror på prioriteringar, har han gått mindre frekvent på möten ett tag. Nu har han igen varit på tre möten på kort tid och är så även ikväll. Jag ser vilket lugn det ger honom men försöker att helt undvika att lägga mig om han går eller inte. Det lyckas inte alltid och då säger han att "jag kan gå på möte om det gör dig gott" och det har inte skapat bekymmer.

Det finns ett nästan ofattbart lugn i vårt liv nu tre år efter den sista sträckan mot sammanbrottet. Jag lever i djup tacksamhet och har lärt mig att vara rädd om min sinnesro. En stor gåva. Idag blev jag medveten om en sak som väckte känslor inom mig... lite upprörd, lite avundsjuk och tämligen förargad kände jag mig... och så plötsligt insåg jag: lägg detta åt sidan, det är inte värt att få störa min sinnesro. Snabbt återkom lugnet - så skönt. Tacksam, tacksam för allt detta som kommit i min väg. Och att jag och vi tagit möjligheterna tillvara. Idag känns det värt sitt pris.

Önskar er alla en vilsam allhelgonahelg eller halloween. Välj själv och lev väl. Allt gott / mt

Hej Dompa ( och Villervalle som tydligen också bor här) ! Satt och läste ikapp tråden som mt skapat under "Det vidare livet". Jag gillar henne mycket, men sen snubblar/kommer jag till ditt inlägg om hur Lusekatten hittade hem. Och jag inser att jag saknar dig fruktansvärt mycket. Vet ju att du inte längre läser här men vet också att dina vänner skvallrar (dina ord) så jag hoppas att någon skvallrar. Jag saknar dig men respekterar om du har fått nog av oss. Och nu kommer det skämmiga; Jag är en smula förälskad i dig. Eller skämmigt och skämmigt? Jag tror de flesta kvinnor blir det. Är hon full kärringen, tänker du. Absolut inte. Här ska jobbas nattpass inatt. Det var en komplimang. Jag saknar dig.

Fia

en riktigt lugn och skön helg! / mt