Senaste kommentarerna i forumet

Sitter på jobbet o det känns som det var jag som skrev detta du printade upp,exakt i sammma sits ...:/ skulle gärna vilja ha någon att anförtro mig till vill du melja privat?

Kram Emma

...om att tröttheten nog mer är att betrakta som en läkningsprocess. Upplevde att jag också var oerhört trött emellanåt och att det återkom med jämna mellanrum rätt länge, men om jag betraktar den nyktra tiden som helhet, skulle jag nog vilja säga att jag upplevde mig själv mycket piggare och vaknare efter att kroppen hade fått jobba sig igenom de första tuffa veckorna.

I nuläget känner jag mig mer alert och mer fungerande, både mentalt och fysiskt, än vad jag gjort på många år. På något vis kan man nog tala om, även om jag vet att det låter lite Hallelujah-nyfrälst, en typ av återfödelse; man blir nästan till en annan typ av varelse när man tar bort alkoholtillförseln, med väsentligt större kontakt med alla de tillgångar som man faktiskt besitter.

Det är viktigt att reflektera över sitt nyktra liv i ett stort sammanhang, speciellt vi de tillfällen man eventuellt får någon idé om att det skulle vara fint och mysigt med lite socialdrickande. Jag vill absolut inte sälja av mina tillgångar bara för att någon sådan flyktig tanke klarar av att ta sig förbi brandväggen i mitt medvetande. Det här livet som jag lever nu är alldeles för värdefullt och omvårdnadskrävande för det. Jag trivs så oändligt mycket bättre, i den stora helheten, med den person jag är just nu./NM

Förresten en annan sak, jag har nog aldrig haft så täta infektioner av olika slag som avlöste varandra som under mitt första nyktra år. Vet dock inte om det har med det att göra, men vet att någon annan här upplevde samma sak och att vi diskuterade detta. Kroppen hade liksom ingen motståndskraft. Synd att sökfunktionen är så dålig (obefintlig) här på forumet att det är omöjligt att hitta igen diskussioner och inlägg kring specifika frågor. Det finns så mycket erfarenhet gömd här i trådarna.

Att tänka på kan vara att vi som druckit mycket alkohol oftast lider av mineralbrister och att det kan vara befogat att tillföra eftersom kroppen kan ha svårt att tillgodogöra sig tillräckligt av det från maten. Vad jag har läst mig till är det pga skador i tarmen av för mycket alkohol. Hinner inte leta upp källor till detta nu, men om du googlar finns artiklar och forskning om detta säker på nätet. Jag fick min mineralbrist förklarad och fastställd av läkare, samt ayurvedaläkare.

Någon annan (Adde?) talade om brist av B-vitamin hos de med långvarigt högt alkoholintag. Det har dock inte varit ett problem för mig.

Hej, om det är tröttheten du syftar på så är min egen erfarenhet denna:
Visst var jag trött under mina aktiva år, den trötthet som kom sig av dålig kvalitet på sömnen, bakisdagar och allmänt påfrestad fysik.
Men den trötthet jag upplevde efter att jag slutat med alkohol var en annan sort. Jag antar att det är den du talar om? Den som jag först såg som ett bakslag, jag skulle ju bli piggare och frächare nu?! Fick en bra förklaring (och mycket av bekräftande igenkänning) här på forumet. Förklaringar av den här nya sortens trötthet som en del i kroppen och psykets läkningsprocess. Uppstädning helt enkelt. Med den förklaringen kunde jag välkomna tröttheten och stannade med gott samvete under filten på soffan många gånger fast annat pockade på. Så jag skulle nog inte räkna den som ett abstinent fenomen, snarare läkning som sagt.
Minns inte säkert men jag tror den tröttheten varade under några, kanske 3, månader för mig. Den avtog succesivt.

Andra stycket i mitt senaste inlägg kräver nog ett förtydligande. Jag beskriver där inget permanenttillstånd utan effekterna efter det att jag slutade med alkoholen. Jag gissar att tillståndet skulle kunna gå under rubriken abstinensbesvär.

Syftet med beskrivningen var bl.a. att få någon kommentar angående tillståndet, abstinensbesvären. Men hur skulle ni veta det när jag inte frågar? Jag skyller på all bomull jag för närvarande har i huvudet.

Är detta vad jag kan förvänta mig av abstinensbesvär eller väntar något ännu värre runt hörnet? Hur länge kommer jag att känna av besvären. Just nu i skrivande stund känns det som om de har klingat av men det kanske bara är en temporär förbättring.

Tack för kramen, den värmer. Jag läste dikten om djuret (minns inte vilken sort det var) som satt på ett grässtrå och skulle flyga (i flygcerts tråd) den var så sann.
Jag sitter här nu och våndas inför julen. Jag som tills för några år sedan ALLTID älskat julen- haft massor av energi till att baka, pynta och få till en mysig julstämning. Julen har alltid varit viktig för mig. Under senare år så har den blivit ett nödvändigt ont som ska genomlidas.
Håller skenet uppe för mina barns skull.
Just nu vill jag bara dra och börja om- men nu nalkas julen och jag KAN INTE ställa till med denna omkullkastande tillvaro som jag antar att en separation skulle innebära, nu innan jul. För barnens skull. Gode gud ge mig styrka att orka med tiden som är kvar fram till jul och ge mig sedan ännu mera styrka att ta mig ifrån detta iskalla och kärlekslösa förhållande. Ge mina barn kraft att orka med denna omställning och gör så att de trots allt kommer att bli trygga och glada och lyckliga.

Jobbiga dagar nu ett tag, ont i huvudet, magen och dålig självdiciplin vad gäller träning och mat. Har iaf börjat sjunga i kör- detta gör mig gott mitt i allt elände.

KRAM

Tack för er hjälp att anmäla skräp och hålla rent på forumet.
/magnus

Det var länge sedan!
Och jag trivs med det. Kanske för att jag bestämde mig, och jag har sagt till mig själv att inte dricka mer detta år.
Efter nyår kanske? Vi får se. Men mitt mål är ett fortsatt nyktert 2013
Det är tungt på många sätt i mitt liv just nu.
Fått ta farväl av en anhörig, fått ta farväl av min trogna följeslagare sen 10år tillbaka. Hon som alltid funnits och som jag gråtit ut hos när något varit tungt. (Min häst har fått somna in)
Rättegång har det varit och en massa massa annat.
Men ändå, att dricka gör bara allt värre.

Heja oss vi fixar det!

Känner mig rätt nöjd med helgen som varit, har lyckats hålla mig nykter i snart två dygn.

Dock så varken något möte eller påhälsning hos min kompis som planerat. Kände för stor ångest och skam.

Veckan som kommer känner jag stora förhoppningar på!

Ja, det känns skönt att vara ute ur garderoben, så att säga och känna att det finns andra med samma problem som kan diskutera med varann. Har redan lärt mej mycket av att läsa här på forumet.

..i mycket du skriver. Vi verkar nog vara i en litet liknande situation då det gäller relationen till alkoholen. Så visst hör du hemma här!

Nu har det hunnit bli söndag kväll. ungefär 44 timmar sedan sista glaset (Och det ska verkligen bli det sista.) Det kryper lite i kroppen av oro för hur länge den fysiska abstinensen kommer sitta i. Jag har ringt en vän som kommer över och tittar på Bron om en stund, en kopp te till det. Det känns tryggt och bra. Har även sett till att ha en fullspäckad vecka på jobbet framför mig.

Det jag är så orolig över, är att imorgon är systemet öppet. Jag vet att det kommer bli en kamp mot mig själv, men det ska fan i mig gå!Sitter och läser i forumet och det hjälper verkligen.

Jag hittade en sån fantastisk formulering här: Man ångrar aldrig en nykter dag. Den ska jag ha som mantra!

Egentligen är detta inlägg ingenting mer än ett sätt för mig att skriva av mig, inga världsförändrande tankar eller synpunkter. Men det hjälper.

På bara jag backar dig om det behövs!
/A

Da få de flesta har samma problem som du.
Jag har i varje fall.
Stanna här och läs läs läs.
Det finns så sjukt mycket visdom här.
Och alla i denna del av forumet har den gemensamma nämnaren att vi inte klarar av alkoholen.
Jag kan bara gratulera dig i ditt beslut och välkomna dig hit.
/A

..slant man lite på anmälarknappen igen..
Sorry roxydarwin, jag jagar dig som en igel, du blir aldrig av med mig...

kan ta sig olika uttryck/ge olika symptom och vad jag vet idag så vet inte forskarna exakt vad som styr hur det blir. Alkohol-,sex-,mat-,narkotika-,spel-, mfl beroenden kan vi lätt gå över till om vi slutar med ett annat. Idag (för sent enl min mening) vet man att gastric bypassoperationer till ca 30% slutar med alkoholberoende istället för mat-dito. Sockerberoende är ju en känd och mycket vanlig effekt av beroende och som bla jag gärna "skyller" på när jag moffar in godis. Bland narkomaner ses ofta att beroendet tar sig uttryck i överdriven fysisk träning efter att de blivit drogfria.
Jag som är ren alkis har ju också ett korsberoende mot ett antal olika preparat som tex sömntabletter och ångestdämpande typ bensodiazepiner. Idag kan man även se att de "ofarliga" SSRI-preparaten ger ett psykiskt beroende och kan bli väldigt svåra att bli av med som alkis. Jag har nu flera bekanta som inte lyckas sluta med dem, tyvärr. Jag är väldigt glad att jag bara har alkohol som min drog.

Hej Tusculanum! Spännande tankar, jag vill återkomma till dem. Läsa igenom en gång till i lugn och ro och verkligen ta till mig. För även jag har erfarenhet av att inte längre kunna ta till mig allt jag läser på första rundan. (Och nu måste jag duscha.)

När det gäller anhörigbiten med räddaren och den nödställde så är det lite svårare än vad jag trodde. Jag tänker lämna, drunkna eller lär dig att simma. Men ibland är det tufft eftersom det faktiskt inte är grannens katt/marsvin som jag ska lämna i svallvågorna utan en älskad människa. Vad fan gör man? Jag har landat på att rädda mig själv. En flytväst/livboj kan jag skicka ner. Men inte min arm. Inte ännu.

Vi hörs! Jag tycker du har varit en riktig kämpe denna vecka. För även om man sitter med facit i hand så är det inte alltid lätt att göra rätt. Vad händer med själva ekvationen?

Fia

Godmorgonkaffe för mig nu. Inatt blir det jobb för sista natten på ett par veckor. Är inte direkt pigg på att behöva traska ut i regnet när det känns som resten av Stockholm kryper upp i soffan. Men jag vet två saker; Resten av Stockholm kryper INTE upp i soffan. Jag har ju arbetskollegor! Dessutom vet att ångesten i många hem är monumental ikväll. Nu är detta ingen tröst för mig, eftersom lidande inte kan poängsättas. Men jag kan välja att poängsätta mitt eget mående. Är jag trött? Ja! Ovillig? Ja! Ångest? Nej? Skam? Nej. Så på det hela ganska bra.

Jag pendlar ju ofta på lördags-och söndagsmornar till-elller-ifrån arbetet. Då är det bara tunnelbanan som fungerar. Nattbussen är för omständig. Bor mitt i festcentra och jobbar även i innerstan så det jag ser på min korta resa är spyor. Riktig tragisk fylla, den där som människor nått vid 5-tiden på morgonen, när skilts åt från kamrater. Jag ser också förvånandsvärt många som ligger och sover på bänkarna i tunnelbanan. Medans andra rånar dem, rånar på vad? En mobiltelefon? De rika alkoholisterna tar ju taxi hem. Men framför allt ser jag de unga. För ett par veckor sedan en kille i kanske 18-års åldern som hade bajsat på sig. Han hade faktiskt kompisar med sig, men de vägrade ta hand om honom eller låta honom sitta med dem eftersom han luktade skit. Allt detta gör mig så ledsen. Tror inte det var riktigt lika illa när jag var ung, ca 30 år sedan.

Inatt ska jag mygla på jobbet och läsa lite ikapp här förhoppningsvis. På fredags-och lördagsnätter är det omöjligt i mitt arbete. Då även konsekvenserna av den "goda" alkoholen gör sig väldigt påmärkta där. Kommer ihåg för ett år sedan efter mina helgnattpass. Då brukade det bli lite vin vid 08 på måndagsmorgonen för det kunde jag väl vara värd? Efter en helg av att ha tittat-på-men-inte-sett andras fyllemissar. Jag var verkligen kidnappad. Känner så iväl de incidenter som MB nämde. Även jag hade ett flertal sådana innan jag ens började tänka till. Vet nu att jag har ett långt arbete framför mig, men jag vet också att imorgon bitti blir det inget tröstsugande på vinglaset.

Fia

Så har en ytterligare en vecka förflutit utan alkohol. Jag är lyckligt lottad i så måtto att jag inte har haft något sug överhuvudtaget. Jag har ändå denna vecka hunnit med en resa till södra Europa där man, som Gammel tanten vittnar om, har ett mer avslappnat och vardagligt förhållande till alkoholen. Dessutom var vi på fest igår som dessbättre förflöt utan några som helst problem för mig. Det är kanske så att min mer beslutsamma hjärnhalva har klargjort för den andre mer alkoholbenägne halvan att loppet är kört. Det inte blir mer alkohol.

Men det råder ingen som helst tvekan om att alkoholen har satt sina spår rent fysiologiskt i mig. Jag känner av, precis som många här vittnar om, en riktig trötthet och en längtan till sängdags. När jag väl har lagt mig somnar jag omedelbart och sover som ett barn. Dessutom känns det som jag har bomull i huvudet och att tankarna går i slow motion. Jag kan komma på mig själv när jag läser en text att jag ibland måste läsa en mening om igen för att jag skall förstå innehållet. Ibland känner jag av lite lätt yrsel också. Så nej, jag är inte kaxig och jag inser att det gäller at vara på sin vakt länge, väldigt länge.

Hjärnan är ju väldigt demokratiskt i den meningen att den inte diskriminerar någon stimuli som ger den en belöning. Våra hjärnor belönas med alkohol, andras med spel- eller sexmissbruk och det finns ju ett otal andra sätt att belöna sin hjärna. Det är ju egentligen inte stimulit, i vårt fall alkohol, som är belöningen utan alkoholen är bara medlet att tillfredsställa en avsaknad och därmed upplever hjärnan det som en belöning.

Jag har ingen aning om det går att ersätta ett behov med ett annat. Förmodligen inte eftersom vi är mer komplex än min beskrivning light ovan. Det finns säkert någon här som vet något om detta. Adde förefaller ha mycket kunskaper och erfarenhet.

Oaktat detta jobbar jag vidare med idén om att det är möjligt att ersätta ett behov med ett annat. Motion är ett sätt att skapa belöning. Jag sätter upp ett mål, förhoppningsvis realistiskt, och när jag väl når ditt får jag min belöning. Ovanpå detta har jag mina andra projekt som jag har startat upp och som kommer att belöna mig på samma sätt. Det gäller att sätta upp nåbara och mätbara mål så att man en dag kan skriva; check och klart! Det blir en del av strukturen. Jag gissar att ju mer kaosartad ens vardag är desto viktigare är det strukturera och få kontroll. Att ha kontroll är ju en tillfredsställelse, en belöning, bara det.

Jag har ingen kunskap eller erfarenhet av medberoendeproblematiken som du skriver om Fia och som även många andra på detta forum. Ur ett holistiskt synsätt förefaller det väldigt märkligt att räddaren skall behöva drunkna under ett räddningsförsök av en nödställd. Vem som då har rätten att överleva blir ju då en moralisk/filosofisk fråga. Frågan kan ju bara räddaren svara på och ta ansvar för. Den nödställde har ingen som helst möjlighet att göra den analysen utan vill bara överleva.

till fullo i det markatta skrivit. Det är en lång väg för de flesta av oss medberoende att komma till insikten att den enda vi har makt över och den enda vi kan hjälpa är oss själva. Det kan också vara till hjälp för den beroende som står oss nära. Så har det varit för mig. Fortsätt läsa här och skriv, det hjälper mer än man först kan tro. Varm hälsning / mt (min tråd "Mitt nya år" finns i siten Det vidare livet)

fin dag du med Hulda :-))

Visst är den läkande sömnen så skön, så vilsam, så välgörande. Jag sover mina 8 timmar och jag har inga som helst problem med att somna, max 1 minut på kudden så kommer John Blund rusande ! Får jag inte mina 8 timmar blir jag tjurig som ett litet barn och dagen blir seeeeeg.

Och det är svårt att hitta nackdelar med det nyktra livet ! Och grattis till dina 10 veckor !!

Välkommen hit!

Vi anhöriga ger ju gärna våra alkisar 1000 chanser. Vi kanske hoppas och tror. Jag vet hur det kan kännas när man gång på gång blir besviken. Det är jättesvårt, ja till och med stundtals helt övermäktigt att leva med en alkoholist.

Tyvärr så kan vi ju inte tvinga någon att sluta dricka. Visst kan vi berätta för vår anhöriga hur vi upplever dennes drickande, hur det påverkar oss och vad det får för konsekvenser i våra liv men beslutet att sluta dricka/söka hjälp kan bara alkisen själv fatta. Däremot kan vi ju själva fatta ett beslut som handlar om hur vi vill att våra liv ser ut. Oftast är det ju inte alls kompatibelt med att leva med en alkoholist.

Det låter som att du kommit till den punkt där du fått nog. Din dotter vill inte komma hem och du själv väljer att sova borta så det är ju tydligt att det påverkar era liv på ett negativt sätt. Du kanske kan fundera på vad "ge honom en chans" egentligen innebär? Om du säger att han får en till chans, d.v.s. om han går med på att inte dricka men sedan bryter den överenskommelsen, vad blir konsekvenserna då? Lämnar du honom då?

Det finns hjälp att få, för er båda. För hans del finns ju AA, beroendecenter hos kommunen, behandlingshem o.s.v. Du kan tipsa men inte tvinga. För din del finns ju också hjälp. Du har redan sökt dig hit men det finns också alanon som är typ som AA men för anhöriga till alkoholister, d.v.s. en anonym grupp av anhöriga som delar erfarenheter av att vara nära till en alkoholist och de svårigheter det innebär för oss själva. Det kan vara oerhört skönt och befriande att kunna prata fritt inför andra som varit i liknande situationer om något som många gånger varit en tung hemlighet att bära på. Beroendeenheten brukar också ha anhöriggrupper eller enskilda samtal för råd och stöd. Där kan du också söka hjälp för dina barn. Kolla på din kommuns hemsida. Jag råder dig verkligen att söka den kontakten. Jag växte själv upp med en alkoholiserad förälder och insåg som vuxen hur mycket det faktiskt påverkat mitt liv, självbild, det sociala och hur jag hanterat känslor. Låter kanske negativt men det går ju att få hjälp och ju tidigare man söker den hjälpen desto lättare blir det ju att hantera det svåra.

Fortsätt skriv och läs här. Det hjälper också. Det är jävligt tufft men det går att få det bättre. Det kanske inte alls blir som man tänkt sig eller som man från början ville men det går. Många är vi här som lyckats få ett bra liv oavsett om vår alkis slutat dricka eller inte. Vägen ser inte alltid lika ut men mönstren av både alkoholism och medberoende är förvånansvärt lika. Du är inte ensam.

Kramar!

Håller med dig fullständigt. Jag vill inte och kommer inte att gå ut officiellt här i min hemstad och berätta att jag är alkoholist, det skulle aldrig fungera med det yrkesmässiga livet jag har. Det är därför jag är så glad att jag har hittat hit. där vi som är sjuka kan hjälpa varandra.

"AA 2.0" :)

Tack Markatta, för välkomnandet och lyckosparken.

Jag tror, precis som du säger, att skrivandet här har en fantastiskt stor del i självhjälpen. När det känns tungt och suget är stort så kommer jag gå in här, peppa andra och det kommer göra att jag peppar mig själv. Som att tänka åt andra fast egentligen tänka åt sig själv.

Tror att det här är ett bra hjälpmedel för att komma vidare i sitt beslut. Bra jobbat igår och lycka till idag!
/m