Senaste kommentarerna i forumet

Lycka och styrka till er!

Det ger mig energi att läsa. Hur jobbigt har det varit dom senaste veckorna, när kände du dig piggare?

Hej, Nu är det nog. Jag känner igen mig mycket i det du skriver, befinner mig nog i ungefär samma gråskala som du.
Har inte druckit något på tre veckor nu, jag är rätt nöjd faktiskt.
Lycka till!

Mina värden är bättre, inatt börjar vi (jag) på jobbet. Dessa tre veckor har förflutit utan problem.
Gläds åt de nya lika mycket som gamla profiler som hänger kvar.
M-m gör en fantastisk resa, kanbara heja på. Tiden i spåret och på gymmet kommer göra underverk till beach 2014.

Skriver inte så mycket men läser alles!

/A

Hej,
Jag känner igen mig i din situation... Jag började hitta flaskor i garderoben, tvättkorgen, golfbagen osv för ca 1år sen.
Min sambo sen 2 år tillbaka har problem med alkoholen. Bara att gömma är iof ett tydligt tecken på att något är fel. Självmedicinering med alkohol låter som något han borde sluta med genast om han kan, för att inte hamna i ett missbruk.
i kväll får jag panik över att det verkar vara "lämna honom" som är det enda råd som finns att få. Känner precis som du att det inte är det jag vill. Finns det inte någons man/sambo som lyckats sluta?? Och att förhållande efter det blivit bra igen. Är det naivt och tro att det ska hända?? Jag peppar min sambo att fortsätta söka hjälp. Han går en kbt behandling nu. Är det bortkastat?

Någon här som kan ge hopp!?

Läser dina texter och kommer på mig själv med att sitta och nicka och fyllas av vilja och energi. Tack för att du sätter ord på mina tankar, det hjälper mig mer än du anar!

Läser och får energi och vilja av dina texter MM. 60+ timmar sedan mitt sista vinglas nu och tröttheten sliter i min kropp. Men dina texter gör mig motiverad och stark. Tack för det, kämpa!

Känner igen det där mönstret..
Mitt tips är att inte lägga tid på att försöka förstå hans beteende.. för det är ju helt ologiskt att köpa massa öl om man inte ska dricka .
Det som är självklart för oss är inte det för den som har alkoholproblem.
Åh det är så svårt att hålla sig lugn när ännu en besvikelse inträffar och sorgen väller över. Jag kämpar oxå med att inte ta några strider när min sambo har druckit. Blir bara massa onödiga elakheter som inte leder någonstans.
Försök lägg din energi på dig och barnen. Ta hand om er! Din sambo behöver troligtvis någon hjälp för att sluta.
frågan "när är det dags att gå" spökar här med. Jag har inte kommit på något bra svar på den...

67 timmar sedan sista vinglaset. Är stolt över mig själv, samtidigt inväntar jag det där riktigt stora suget, som jag vet kommer någon gång. Tröttheten som jag läst om här på forumet har infunnit sig, tar emot den med glädje, för det betyder att jag är på rätt väg mot ett nyktert liv.

Det som gör att jag känner ett hopp och en tro om att jag ska klara detta, är att jag har samma känslor och vilja nu som när jag slutade snusa efter 15 års storsnusande. Precis som då känner jag att jag verkligen vill detta i hela min kropp och i min själ. Det gör att jag känner mig stark och säker. Hoppas hoppas att det inte är ett bedrägligt lugn.

Oj vad det hjälper att skriva av sig, nu ska jag äta lite salta mandlar och hemkokt saft. Mina nya laster..

Du ångrar ALDRIG en nykter dag/kväll!!!

Fortsätt i tänkt bana, den funkar.
/A

Tror att det är bra att vara fokuserad och ha en plan. Tror också att det är bra att ha någon form av belöningssystem, antingen i form av motion eller annat. Jag springer en del och känner mig nöjd varje gång det känns lite lättare, och att jag nu kan springa vilken tid på dygnet som helst, tidigare var ju både morgon/fm och kväll uteslutet. Har nu också investerat i ett träningskort och det ska bli riktigt kul. För min egen del så har jag också varit ute och shoppat något i klädväg, eller en ny bok, eller något annat (onödigt) som ersättning för det vin jag annars skulle köpt. Känns bra!

/m

kramperna minskat tycker jag att du ska ringa sjukvårdsupplysningen, Ataraxen kanske hjälper, men det kanske inte är det bästa att ta just nu? Tycker du ska prata med någon kunnig.
Lycka till!
/m

Har nu varit nykter i tre veckor, och det känns så skönt. Känns faktiskt hur bra som helst. Är inte ens särskilt trött som många skriver om, utan känner mig utvilad (för det mesta). Sover som ett spädbarn om nätterna och det har jag inte gjort på så länge. Enda dagen/kvällen i veckan som känns jobbig är fredagskvällen, men nu har jag en plan för fredag - ska gå iväg och träna på kvällen (har ju såklart varit otänkbart tidigare)men känner att jag måste bryta vanan, att laga god mat och duka lite fint och hela konkarongen. Jag kan äta något gott när jag kommer hem, men då får maken laga maten istället. Upplever inte alls samma sug på lördagsem/kväll, utan det är fredagen som är det kritiska momentet.

Har köpt träningskort idag, och ska träna första passet ikväll. Har även betalat in till viktklubb.se, inte så mycket för att gå ner en massa kilon, utan mer för att hålla koll på att jag inte går upp/ersätter alkoholen med mackor/kakor/godis på kvällarna. Det är ingen mening att byta en ovana mot en annan :/ och det känns som att jag skulle kunna hamna därhän om jag inte gör något åt det från början.Förra hösten när jag försökte lägga ner vindrickandet ersatte jag det med mat och gick upp 7 kg på bara några veckor (+ att jag ändå fortsatte med vinet...), vilket gav dubbel ångest. Fick jobba med extrakilona hela våren och det tänker jag inte göra nu. Att börja träna igen ska bli jättekul, har sprungit en del under våren/sommaren/hösten, men det är lite segt att ge sig ut i novemberregnet. Är också en skön tanke att det går att träna vilken dag som helst. Behöver inte kalkylera med alkoholintaget kvällen innan.

Hela situationen känns annorlunda nu mot förra året. Då kändes det förfärligt att inte dricka, det kändes verkligen som en uppoffring. Så känner jag det inte nu. Visst kommer det tillfällen när jag känner sug, men det går fort över och jag känner mig så övertygad om fördelen med att låta bli drickandet. Vill gärna fånga känslan och få ner det på pränt, för att ta fram den dagen det känns tuffare.

/m

Kramperna har blivit bättre.
Jag skakar inte lika mycket, men dom finns fortfarande där.
Svettningarna kommer inte lika ofta heller.
Dom här brännande känslorna i vissa kroppsdelar är fortfarande kvar,
Lite stickningar, och ofrivilliga kroppsrörelser med, men inte lika intensiva.
Kan skriva mitt namn på papper nu, i lördags gick pennan bara
Runt runt.
Har börjat äta igen. :)
Jag har en ask med attarax. Och jag upplevde att det blev lite bättre med dom.

Ni vet ju hur man är...
Man skäms ju över sitt drickande...
Vill ju inte gå till doktorn och säga att jag är alkolist!

Har någon haft DT? Och klarat det på egen hand?

Tack så otroligt för ert fina stöd.

Grattis, Grattis till 9 vita månader!

Du är beundransvärt stark!

Ha en fin dag!
Tanten

Om du hade haft dessa symtom utan vetskapen om att de är alkoholrelaterade hade du förmodligen sökt hjälp. Fullständigt amatörmässigt skulle jag råda dig att omedelbart söka hjälp. Om inte annat för att få besked om att det är ofarligt men jobbigt och att det är något du måste ta dig igenom.

Det finns ingen anledning att lida i onödan.

Denna där, helt utan att ha sjukvårdskunskaper tänker jag att kramper och panikångest inte låter som något du ska ta dig igenom på egen hand. Snälla du ring sjukvårdsupplysningen på 1177. Och välkommen hit förresten, här finns gott om stöd att få./Victoria

Men jag tror att det är säkrast att söka läkarhjälp direkt!
Så du kan få medicinsk hjälp för att må bättre och ta dig igenom detta.

Snälla, ring efter hjälp på en gång!

Styrkekramar

Är mycket imponerad av dig, Tusculanum.
Både av ditt sätt att skriftligen uttrycka dig på och inte minst av din styrka i resan mot ett liv i frihet från alkohol.

För mig har det inte gått lika bra.

Sitter här och läser runt, peppar mig inför nya tag.

Kram
Tanten

Låt detta forum vara den plattform ni anförtror er till. Det är ju just det ett forum av denna typ är till för. Allt har säkert avhandlats här och det finns inget som är "skämmigt". Ta del av all den erfarenhet som finns här och alla de råd ni kan få. Ensamma med era tankar har ni, och vi alla, varit alltför länge.

Emma, om du så vill är det ett helt anonymt forum, ingen vet vem den andra är. Mitt råd blir då att ta upp vad som helst här och framförallt det som tynger din vardag. Det finns hopp för oss alla bara vi inser att problemet finns.

Själv är jag en fullständig novis, både vad gäller forum och alkoholproblem. Det finns dock många "uvar" här som du kan ha stort förtroende för.

Här finns många kloka månniskor som klarat att bli FRIA från alkoholen.

Läs runt i trådarna. Du kommer att hitta många råd och tips, jag tycker även att anhörigdelen är av stort intresse.

Lycka till!
Gammel tanten

Jo här är det fortfarande sommar.
Igår blev det en lång promenad vid havet tillsammans med vänner. Vädret underbart skönt, men det är fruktansvärt torrt ute i markerna. Har inte regnat på drygt 6 mån, med undantag för några enstaka regndroppar. Skulle behövas ett riktigt regn som rensade luften och sen kan solen komma fram igen.

Vi åt också middag på en servering. Fisken smakade utmärkt med vatten som dryck, efteråt beställde de övriga in en Irish Coofee och då kunde jag inte hålla mig utan tog detsamma.

Därefter gick besökte vi en butik. Jag behövde bl.a. ost.
Den där whiskyn i kaffet hade triggat igång ett sug. Fingrade lite på vinflaskorna, men lyckades besinna mig. Köpte istället godis.

En klok människa här på forumet har skrivit:
Att först efter en vit månad kan man försiktigt börja laborera med i fall man klarar att förändra sitt drickande och ta ett enstaka glas någon gång ibland eller om man måste avstå helt och hållet från alkoholen.
Fattar inte varför jag inte följde Mammy Blues utmärkta råd:
Säga att jag beslutat mig för en helt vit månad!

Börjar tvivla på mig själv.......
(Samtidigt som jag har druckit betydligt mindre alkohol sen jag hittade hit).
Om jag kände mig säker så hade jag utan problem fått ur mig orden:
Jag har besämt mig för en vit månad!

Nåja, åter till min "skämmiga" fredag där det inte stannade med ett glas:
På restaurangen beställde jag in en halv flaska vin till maten. Tänkte att det är väl inte så farligt. Jag ska sitta här länge och äta mycket och efter detta blir det inte mer.
Jag och sällskapet vid mitt bord blev bjudna av en bekant som beställde in lite mer åt oss. Plötsligt satt jag med 2 halva flaskor vin.
Tror ni jag tackade nej.......?
Därefter bjöds det på Irish Coofee.
Inte då heller tackade jag nej.
Likaså slank congacen ner, den som huset bjöd på.

Som ni förstår så blev jag ordentligt berusad. Inte lika full som förra helgen, eftersom detta dracks under en betydligt längre tid.

Visst mådde jag dåligt i lördags med, ångest o.s.v.
Mycket för att jag under kvällen bjudit hem flera stycken till mig på onsdag. Tack och Lov att jag påpekade att det endast skulle bli något enkelt med lite vin till.
Alltså, det där vinet kommer att inhandlas först på onsdag! I snålaste laget för att försäkra mig om att ingenting blir över. Köper också några alkoholfria alternativ.

Idag ska jag vara nykter. Imorgon ska jag vara nykter.
Önskar jag kan vara det på onsdag med, men jag tvivlar på mig själv!

Känner mig just nu lite ledsen och mycket besviken på mig själv.

Ta handom er, ni alla här på Forumet!
Kram
Tanten

Under kvällen samma dag jag skrev det här så frågade jag varför han gömde sprit för mig, om jag var så "stygg" så att han måsta dricka i smyg. Han sa att han inte måsta det, så jag frågade varför han då gömmer det. Till svar fick jag ett "vet inte". Han blev nog lite ställd, då han inte trodde jag visste om det och självklart kom det nog en liten känsla av skam. Han har tagit det lugnt med drickandet efter och jag hoppas åtminstånde att han låter bli att gömma/smyga med spriten. Jag tror han använder spriten lite som smärtlindrande/lugnande. Han har hemska problem med rygg och axel, Ständiga besök på hälso/sjukhus men ingen som hittar något. Med alkohol i kroppen så känns han mycket lugnare och som att smärtan lindras, Väldigt dåligt sätt att kunna slappna av och "må bra" på men det verkar vara det enda som funkar för honom. Vi har testat med blandat alvedon och ipren i flertal dagar med det ger ingen effekt!
Man blir verkligen klyven och absolut när jag ser att han "mår" bättre i sitt onda när han får ta till spriten ( Nu talar vi inte om mängder, det kan räcka med 1-2 3,5or) Dock tycker jag att han isåfall kan dricka öppet och inte behöver gömma och smyga /MS

...måste jag tillägga att jag tror mycket på dig, Tusculanum. Du jobbar på strukturerat, förankrar bra beslut och har redan, tror jag, en ganska god bild av vad denna livsförändring innebär och vilka konsekvenser för ditt liv den kommer att få. Det verkar som att du har förstått på ett tidigt stadium, att det inte räcker med att sluta dricka. Att man stryper tillförseln är bara startskottet för det långa lopp som startar. En strävan mot genomgripande förändring av hela ens varande växer fram i en när hjärna och kropp får tillåtelse att läka och börja fungera så optimalt som de faktiskt kan. Jag kommer ihåg att jag skrev någon gång förra hösten, ungefär två-tre månader in i nykterheten att det nästan kändes som att jag hade fått superkrafter; att det inte fanns någon gräns för vad jag skulle kunna orka med eller klara av. Då hade den inledande tröttheten givit med sig och en helt ny känsla av obruten energi hade tagit plats i kroppen. Jävla häftig känsla faktiskt, och den kan fortfarande göra sig påmind som någon slags cykelbunden rörelse. Det gäller att vårda den och förstå hur den ska utnyttjas.

Min magkänsla, vad den nu kan vara värd, säger att om du fortsätter jobba vidare på ditt eget sätt, så kommer ditt arbete med dig själv och din alkoholfrihet att vara mycket fruktbart. Lycka till! Stor respekt för vad du hittills har gjort!/NM

Vet du, för ganska precis ett år sedan blev jag medlem här. Och jag behövde många kramar. Jag satt med samma tankar som du - "jag kan inte bryta upp precis innan jul". Jag tänkte att jag skulle förstöra för alla, jag orkade inte ens tänka att jag kanske inte skulle få fira jul med barnen. Å ena sidan var det sanna tankar, men de var för mig också ett sätt/en ursäkt att skjuta på ett beslut som jag inte orkade med just då.

Precis som du skriver så var julen oerhört viktig för mig - mycket pyssel, pyntande, bakning, matlagning och annat, men den sista julen tog jag bara fram adventsljusstakar, gjorde ett pepparkakshus och precis ingenting mer, inte något endaste julgodis, ingen julmat, inget pyssel och inget fixande - jag orkade inte.
Sedan gjorde jag som du skriver att du redan gjort - jag genomled julen, och exsambon fick det ena utbrottet värre än det andra. Jag led, och barnen led. Men, det kom en ljusning, jag kom fram till ett beslut - och det kommer du också att göra, på ett eller annat sätt. Jag tänker på dig och känner med dig.

Jag håller med dig och förstår hur du tänker, jag tänkte ju likadant - att omkullkasta allt för barnen kändes förödande. Men det löser sig.

För någon vecka sedan sa min 5-åriga flicka: "Mamma, vad konstigt att vi har byggt tre hus. Först hos *** (dit vi flyttade först), sedan här och nu vår röda stuga!". Hmmm... att vi inte har byggt tre hus är ju självklart, men jag förstod ju att hon menade att vi har flyttat till tre olika boenden. Jag tänkte först "åh, vilken hemsk mamma jag är som drar runt med barnen på detta sätt", men så stannade jga upp coh såg glädjen i hennes ansikte - hon var inte det minsta olycklig, rädd eller otrygg. Min dotter såg jättenöjd ut och verkade nyfiken på det kommande boendet! Vi pratade lite om det, hur det ser ut, och vad det innebär för henne och för mig osv. Vi hade jättemysigt. Och för några dagar sedan sa hon med mycket glad röst: "Mamma, när är det vi ska flytta egentligen? Du vet ju att jag gillar orange. Mitt rum ska ha orange tak, blå väggar och rosa golv". Och fortfarande såg hon så glad ut, förväntansfull och lugn! Så jag försöker stanna i tanken att jag är nöjd, jag mådde så fruktansvärt dåligt i våras när jag lämnade, men med facit i hand så mådde jag ändå bättre än när jag levde med honom, och i vårt nuvarande boende har jag trivts så gott och varit så nöjd med och stolt över vårt boende, och om en tid ska jag fixa lite i vårt blivande hus, och jag tror att barnen känner min glädje, att jag är nöjd och lugna tankar i att detta blir bra, ibland är jag lite småorolig (kommer jag greja det ekonomiskt, kommer jag kunna fixa det praktiska osv), men jag är nöjd = barnen är nöjda. Jag känner fortfarande oro att jag "förstört" för barnen, sorg att jag inte alltid finns där och sådant, men jag insåg PRECIS NU när jag skriver till dig att jag är inte längre osäker på om jag gjort rätt - jag kunde inte ha stannat och barnen hade inte mått bättre om jag hade gjort det.

TACK för att du skriver här och låter mig få ta del av det, för att jag får hjälp av dig att inse saker som jag annars inte hade insett nu!

Du kommer fatta ett bra beslut när du är redo för det, och barnen kommer vara nöjda med det. Det kommer vara en omställning för dig, och en omställning för barnen, men allt kommer lösa sig!
Varm kram!!