Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att du varit rökfri så länge och satt av de pengarna. Tänkte att man kan göra det med alkoholpengarna också. Även om jag har råd att dricka alldeles för mycket så försvinner de sparade pengarna lätt i tomma intet så jag har satt upp en del delbelöningar på vägen. Tex kan en resa med familjen få ett extra tillskott tex. Det är ju självklart alla de andra vinsterna som är viktigast men på vägen att leva nyktert ingår för mig att må bättre och då kan jag tänka att nu kan jag unna mig mer välmående som stärker mig ytterligare. Något jag borde gjort istället för att dricka bort dagar och hälsan.

Hur går det för dig? Jag vädrar vår och ljus. Det är så skönt att den ljusa tiden är framför mig nu.
Kram

Du har redan inspirerat här. Tack för ditt inlägg i min tråd. Glad. Vill att vi alla ska lyckas här!! Hoppas du mår bra och att du får en riktigt bra vecka! ?

Ville bara skicka en kram och tanke. Ebba är mycket värdefull och dina inlägg här också.
Ha en fin vecka!

Och vad glad jag blev över din kommentar Leverjag, tack :)
Jag läser hos dig, och ville skriva något idag, men jag visste inte riktigt vad.., så jag skickar en kram och en hälsning härifrån istället. Önskar dig allt gott du fina människa!

Härligt att du har en vit vecka bakom dig och redan bättre blodtryck! Hets vad det än är är kanske nyckeln? Låter klokt att fokusera på en sak. Jag gjorde så och det andra fick vänta. Det lägger sig av sig självt också. Men har du funderat vilka känslor som triggar ditt hets och vad som skulle kunna hjälpa dig när du känner så? Jag fokuserade på att minska min stress och oro och denna gång inte bli fanatisk i något annat som tidigare. Balans, små steg och långsiktigt tålamod är det jag tror hjälper mig bäst i allt och på det sättet klara av att göra mer hållbara och långsiktiga förändringar. Otål är vi många här som verkar ha gemensamt. ;-)

Heja! ????

Blir glad att du mår bra och bättre utan alkohol. ?

att du inte köpte mer Sisyfos! Och visst är det så att man troligtvis kommer behöva lära sig hantera detta genom livet... Jag tycker att du är en fantastisk förebild härinne och övertygad om att din ärlighet hjälper många av oss andra. Hoppas du fortsätter med det!

Försök igen och igen tills du klarar det. Alkoholen är ett hemskt gift då vi sakta tappar kontrollen och till slut helt över våra känslor, behov, lust och tankar. Du kan. Ta hjälp och kryckor om du behöver. Inte döma. Peppa. Det är en svår motståndare men du vinner om du inte dricker.

Du klarar det! Styrkekramar

Varit i dina skor. Vet hur det känns. Om du blivit lobad så kommer du få ett brev från soc. Gå på det mötet och förklara. Om du blir lobad igen inom 2 år kommer soc att göra en körkortsutredning. Se detta som ett uppvaknande. Det gjorde jag. Du kanske ska uppsöka sjukvården och få stöd och hjälp. Det som är hänt är hänt så försök att se framåt även om det är jävligt nu.

din oro, finns inget värre än att oroa sig för sina barn!! Det är ju bra att det kollas upp och tas bort i tid, och som du skriver är nog mm ovanligt i lägre åldrar. Det jag vet är farligt är att de bränner sig- därav utspelas "jakt på litet barn med solkräm i högsta hugg" i den här familjen varje morgon.., kanske solskyddsvägran kan jämföras med galonbyxvägran på denna sida jordklotet..;)
Nu svävade jag ut.. Hoppas innerligt att allt går fint och att du kunnat koppla av och njutit lite av helgen iaf. Önskar dig en bra vecka! Kramar

Och läskigt! Alkoholen är verkligen farlig! Vilken tur att inget värre inträffat. Hoppas du hittar din väg och inre beslut nu. Var snäll mot dig själv och titta framåt mot det som går att förändra är mina tankar när jag skriver till dig.

Kram

Tänkte på dig igår och idag och undrade om jag skulle skriva att jag hoppades att du fortfarande läste här.

Fina, fina du. Du är som vanligt så klok och modig. Du tar hjälp och letar. Du har många pusselbitar nu. Jag är helt säker på att om du fokuserar på det du verkligen behöver så kommer resten att ordna sig. Ja, den unga tjejen måste få plats och bli lyssnad på och tillsammans kommer ni att finna ett jag som fungerar för er båda efter lite omplåstring och pepp. ;-)

Du är här nu! ✨ ?

Kram ?

Och att helgen inte varit alltför tuff! Det är kämpigt, kanske helst i början (vill jag tro), har själv inte kommit särskilt långt på denna krokiga väg än. Men det är värt att kämpa för! Kram

Det är min summering av veckan som gått. Känns väldigt bra men jag vet att det är skört. Har inte haft något direkt sug trots flera frestelser. Märker stor skillnad i produktiviteten och det är bra då jag har mycket omkring mig just nu. Tänker fortfarande en dag i taget och kommer fortsätta så. Tack Eulalia och Sisyfos för era kommentarer, hoppas ni får en fin vecka.

Hej. Kanske bör du kontakta sjukvården. Medicinering kan vara bra att ha, är en bra hjälp.

Tack Levande för ditt stöd! Försöker läsa på forumet så mkt jag kan! Känner igen mig i så mkt! Funderar på när det gick överstyr! Drack ganska mycket en period i min ungdom! Redan då drack jag för att bli berusad och fick minnesluckor! Drack knappt en droppe då barnen var små! Varit mycket omkring mig några år! Har då tagit till alkohol för att döva/orka! Måste istället vänta ut ångesten och rida ut stormen! Är så orolig för vad mina barn tänker om mig! Nu måste jag ta mig framåt igen!

Läst igenom din tråd, hua. Självklart är det en vit vecka framför oss. Klart vi ska!
Vad sägs om 2? 3? långsiktighet nu ;)

kram

Grymt pass, går själv på cirkelfys och simträning i grupp, faktiskt kul med peppning under tiden och lite snack efteråt. Skön känsla efteråt , men det gäller att äta, så att hungern inte misstas för A-sug.

Haft återfall efter 2 års nykterhet så jag vet hur du känner det. Det kommer ta några dagar så kommer det kännas bättre. Återfall är en vanlig bieffekt men det gäller att skaka av sig. Kommer du ihåg hur det var när återfallet kom. Kan vara viktigt att känna igen signalerna så du kan bromsa. Nu tar vi en vit vecka tycker jag.

Jag är med, och ska den här gången inte sätta ngn medveten eller omedveten gräns, men vet som du att man aldrig kan vara säker.
Har gjort två längre uppehåll, där jag tyckte allt funkade bra, tills det helt plötsligt slog till, jag inte ens försökte mig på ngn inre diskussion. Hur värja sig mot det?

Hej kära ni!
Tack för era kommentarer åter igen, Jag är här nu ;)
Jag har läst, men inte vetat vad jag skulle skriva.
Torsdagen framlades in i ett till återfall, fick panik och ringde en väninna. Gick hem till henne och bara bröt ihop.Berättade allt. Allt som jag tänker på, allt jag tänkt på, allt som jag gått igenom. Livrädd att hon ska döma mig, men det är min självkänsla som talar. "varför skulle hon vilja vara min vän nu?".
Hon är kvar, jag berättade även om min tråd här. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Det är skönt att hon vet, men jag har backat i några dagar att skriva just för att hon kanske läser. Ingen annan än min samtalsmänniska vet om att jag skriver här (och ni såklart). Det blir lite av en osäkerhet, att min anonymitet röjts. Känner mig naken och blottad.

Frågade min man om han kunde följa med till min samtalsmänniska i fredags. För där har jag oxå varit och pratat. Nu kör jag, nu ska jag må bättre.
Det visade sig att mycket av min problematik är grundat i barndom/tonår. Inte konstigt egentligen om man vet min historia. Det som jag fann överraskande var att jag fortfarande omedvetet lever efter de krav och ideer som jag eftersträvade/påtvingades då. Trotts att jag är vuxen nu.
Min självkänsla är körd i botten och även det påvisades genom en enkel övning. Tänka sig va, det hade vi aldrig kunnat räkna ut (ironisk ;) )
samtalsmänniskan samlade ihop 3 ord som jag använde gång på gång utan egentligen tänka på det, dessa var egoistisk, otillräcklig och manipulativ. Alla tre ord falsifierades ganska omgående av henne med flera olika exempel. Men det är tydligen så jag går omkring och tror att jag är som människa, att jag är detta. En dålig människa. Hur kul är det egentligen. Inte konstigt att jag tar flykt in i dimman där jag slipper självmobbning och att känna, egentligen. flertalet beteendemönster kopplade till en svunnen tid, hen kallade det som att jag hade en destruktiv minime inom mig som jag ibland låter ta över. En tonårs minime, som egentligen bara vill bli uppskattad och älskad, men inte blev det. Vilket fortfarande påverkar mig och mina val idag.
Min första tanke var att denna minime ska dö. Bort bort bort, ska sparka ut henne. Överge henne. Sluta finnas i mitt liv lixom.
Men, hur tror ni att denna minime kom till i första början?... jo, genom ovanstående mening. såklart.
Genom att "krama" och trösta minime så kan jag förhoppningsvis bli hel. Börja må bra igen, börja må bra på riktigt kanske till och med?

Haha, leverjag. Du är helt spot on, långsiktighet. något jag inte vågat mig på tidigare. Tack för tipsen, jag ska kolla upp compessationsteorin och självmedkänsla. Det kan nog faktiskt vara så att lösningen till alla mina problem, både vikt,alkohol,självkänsla,prestationsångesten etc etc ligger just i att börja tycka om mig själv, hela mig själv. Kanske är det den borttappade pusselbiten till min nykterhet?
Vem vet. Nu ska jag fira mannens och min årsdag. Tack igen för ert stöd. Jag är här nu.

Kram studenten.

Att dricka för din man verkar inte vara självvalt, utan ett beroende, missbruk eller ja alkoholism. Spelar ingen roll vilken erikett utan att han dricker för mycket för ofta. Tråkigt att han inte inser detta och bill ta hjälp. Tyvärr kommer det inte bli bättre utan snarare tvärt om. Du måste se till att du och din son mår bra. Skulle vilja prata med din man men det är ju svårt. Luder med dig verkligen.

Dag 52 söndag,
vaknade, frukost och sen till gymmet. 2,5 tim träning. Hem och kraschade. Mosig i knopp och kropp nu. Jag mår inte bra på något sätt. Usch. Men jag älskade det varje sekund. Kunde inte sluta liksom. Ville inte gå hem. Var lycklig. Vill tillbaka. Det var kul att se de som morgontränar igen. Saknat dem. Även fast alla inte pratar med varandra. Nickar mest igenkännande och som ett hej. Konstigt egentligen. Man är ju på samma ställe 09.00 en söndag morgon. Tex på löbandet brevid varandra eller på cykeln. Nästan Inga pratar. Inte jag heller. Ska börja med det. Kanske flirta lite också. Hade det varit i terrängspåret så pratas det mer, tänker jag. Skärpning på mig nu. Ta och ät något så kommer energin tillbaka. Ta en prommis. Ring någon.Tvätta och städa. Åk och träna ett morgonpass imorgon kanske. Snart jobb igen och gå på lina läge. Hungrig.

Så jäkla bra. Var stolt över dig. Unna dig nu inte alkohol utan något annat. Bra jobbat. Nu tar vi en vit vecka till. Är du med?

Ja, nu var det ju dessutom inte en öl utan 'en öl'. Dvs många.

Nej, jag kan inte låta honom glida iväg igen. 7 veckor, eller vad det nu är, är väl en evighet i hans värld, men i ett helhetsperspektiv så är det ju försvinnande lite jämfört med år av drickande.

Han tycker det var relativt lätt att vara nykter, förutom den sociala pressen. Så då har han väl bevisat för sig själv att han inte är beroende. Men likafullt så står vi där vi står idag.