Senaste kommentarerna i forumet

Så måste jag säga YEEEEEEEESSSSSSSS! Aj lajk it!

Hur man än vänder o vrider på det så är våra hjärnor så otroligt enkla ibland, så att bara se en enda mening dag ut och dag in kan påverka sinnesnärvaron undermedvetet. Så hur klyschigt det än kan låta, så påverkar faktiskt min text "living the dream" i sovrummet mig undermedvetet. Jag ser ju de tre orden säkert 10 ggr/dag. Det här blev en glad nyhet iaf!

Jag kopplade nu först vad det var för något, hahhah... jag hade HELT andra saker i tankarna, men kunde i min skäl begripa hur LenaNyman hade skickat något till steglitsan, men det såg ut som om det var någon form av present! Men blev så brydd när LenaNyman också testade något, så tänkte kanske att ni hade bytt något med varandra :D .. hahah... å jag tänker INTE säga vad som slog mig, men det var både hårdare och mjukare paket!! hahah

Jag minns inte ens när jag var på en fest senast med alkohol inblandat och fester numera är helnyktra på alla plan. Trivs superbra med att vara en torris ;)

...faller nog hårdare mot kvinnan. Orättvist, javisst! men så tror jag åtminstone att det är i praktiken.

Skulle jag ju också svara i samma inlägg :)

Jag har både viskat, gråtit, surat, kappdruckit och anklagat mig själv att det nog är mitt fel. Efter alla dessa år så vet jag ju att det inte är det. Han har ingen stoppknapp på fest helt enkelt. Att vara nykter finns inte på kartan för då blir han obekväm. Och vi är ju väldigt "förlåtande" mot fyllon på fest. "Hen var ju full- hehe".
Tror dessutom att folk är extra förlåtande mot män. Eller har jag fel? Vem faller domen hårdast över - mannen eller kvinnan? Vem snackas det mest skit om?
Hur som helst så känner jag mig väldigt ensam emellanåt.. Men det förstår ju alla ni här -om någon :). Tack för att ni finns <3

Det är inte mina barn som inte stöder mig, jag har inga. Men min man skrattar mig i ansiktet och hånar mig. Jag förstår honom. Jag klandrar honom inte, men jag ber om hans stöd i det jag beslutat.Jag räknar dock inte med det, eller känner att jag på något sätt kan kräva det av honom. Han är svårt sårad och skadad av saker jag har gjort emot honom.
Mitt beslut att vilja ta tag i mitt drickande handlar mest om att jag inte längre vill skada honom. Att jag vill försöka gottgöra honom. Jag hoppas kunna kanske läka några sår en dag, men det är först jag som måste ta tag i mig och ta mina steg.

Har själv tidigare funderat kring AA men också kännt mig osäker inför att gå. Tack för allas ord ovan om att det är en varm support, som i detta forum. Jag är otroligt tacksam över detta forum!
Idag har jag bokat en tid hos läkaren, för att söka samtalsstöd. Tror att det kan hjälpa mycket, om jag får det.

Kvaddad,
Har inte läst på så mkt om alkohol och SSRI, men känns som jag borde göra det.
Än så länge har jag klarat mig på min minidos..jag hoppas det håller.
Har idag bokat en tid, för att försöka få samtalshjälp igen. Undrar hur det går den här gången..
Senaste erfarenheten på vårdcentralen för några år sedan när jag berättade för min läkare att jag super mig till sömns varje kväll, att jag egentligen inte vill leva, att allt håller på att rasa omkring mig, men att jag väl inte direkt tänker på att begå självmord resulterade i att jag ett halvår senare blev uppringd av en kurator, som när hon hörde min historia förskräckt konstaterade att läkaren hade satt mig som "ej akut"
Då hade jag redan åkt in med ambulans efter att ha svalt tabletter...
Idag är jag faktiskt "rädd" för vården.
Det känns så svårt att sitta där och återigen upprepa samma berättelse som jag gjort så många gånger förr för olika terapeuter, och med känslan av att "dom skickar iväg mig i alla fall, det finns ingen hjälp för mig". Det är hemskt. Men jag måste ialla fall försöka igen!

Styrka till alla!

Nej, det går bara inte. Omöjligt.

... för dig att du faktiskt upptäckte nåt väldigt bra i går. Det gav inte så mycket, liksom. När man gått a-fri ett tag så vill man gärna hotta upp förväntningarna och längta till det där ruset som ska vara så härligt skönt. Att då märka att nej, så jäkla kul var det faktiskt inte: Perfekt!

Kram, M! Och välkommen hem till civilisationen igen.

... att du har någon hos dig. Någon som bara finns, kanske fixar lite käk och bryr sig. När man är i sorg så där som du är nu så tappar man all mening, all självbevarelsedrift, ja, i alla fall var det så för mig. Därför, om du har någon du kan be komma, gör det. Det är tufft som fan att stå ensam. Värme till dig, Kvaddlingen våran. <3

Tack Lena det värmer en frusen själ.

Jag stod bredvid Thomas di Leva (iförd klänning) en gång, han var väldigt lång och stor på ngt sätt. Önskar att jag kunde uppskatta hans musik, för den är sådär härligt skum, men det går bara inte, värre än tonårsmusiken jag blir tvungen att lyssna på.

Mmm, jo, jag fattar. Samtidigt så är man inte den man egentligen är när man blir så där drängfull. Men man kan ta ansvar för att saken inte upprepas, sen, när man fått tillbaka sig själv igen och sin sans.

Tänkte på det där med att vara duktig och nykter. I höstas "höll jag ut" i nio veckor. Sen drog jag i mig en massa a, blev tvärfull och skrev i min tråd att jag var så satans less på att vara duktig. För mig berodde det på att jag inte hade kul längre. Inget festa, inga partyn (men å andra sidan inte heller några ensamfyllor). Det blev för lite payback. Och sen var det nog så också att jag halkade över från att vara nykter för min egen skull till att göra det ... åh, jag vet inte hur jag ska formulera det riktigt. Till att göra det för att det bara skulle göras och vara så. Typ så. Jag tappade grundanledningen.

.

.

Om sanningen ska fram hade jag inte en tråd på kroppen! Bara i tanken.

Man är mänsklig då. Och kanske extra känslig. Har jag förresten sagt att jag tycker du verkar vara en mycket sympatisk och eftertänksam människa, myrkotten? Jag är glad att du finns här på forumet. <3

Erkänn Vändningen att du trodde att Nyman testade en ny fräsch s&m outfit!!!

Jag minskar inte ett skvatt som a-fri, men vill det, och för dig är det tvärtom. När man druckit länge urholkas kroppens b-vitaminreserver och det kan ge en rad symptom (googla på det om du vill). Kanske ska du beställa nåt som heter "B-Complex 100" för att ge kroppen lite extraskjuts?

Jag står utanför och tittar in, ser det goda och "normala". Får höra att ensamheten beror på ens inre förmåga att hantera sin livssituation.
- Man måste klara motgångar!
Men om man inte gör det, är man "onormal" då?

När man dricker (för mycket) hamnar hjärnan mycket lättare i gorm-tänk också. Det spelas upp dramer i huvudet så självaste Norén skulle bli avis. Lägg fokus på det just du kan förändra, det just du berörs av direkt. Stor kram! Hang in here nu!

Hittade en stor, rektangulär träsak med just denna text inne på en inredningsaffär i går. Blev så himla träffad. Jag har ju en förmåga att vänta, och vänta, och vänta ut... Den här texten blev en sån tydlig påminnelse om att jag kan ta mitt öde och mitt liv i egna händer och göra det jag vill med det. Precis som jag håller på att göra med alkoholen. Så jag köpte den där stora grejen och bytte namn på tråden, tänker som så att jag på så sätt får lite draghjälp att förändra även andra delar av tillvaron med så kallad förbättringspotential. Universums lag, tankens kraft, allt det där ni vet.

Hehe, här har tydligen vissa misstolkat hela grejen (Vändningen, du är verkligen oförbätterlig!). :D

M: :*!

"Nej, jag vill inte." Bara. Helt enkelt. Fint att läsa.

... som vilken annan normal människa som helst! :)

Efter semestern ska jag köra igång på gymmet igen och fram till dess försöker jag utöka vardagsmotionen. I går kväll när det var dags för sista dogwalken tog jag sålunda med mig en påse full med plast för att lämna till återvinningsstationen. På så sätt skulle sista rundan bli minst dubbelt så lång. Sagt och gjort, ut med både påse och hund. När jag gick där kände jag mig aningens onormal. Så jag frågade en karl efter vägen: "Ser det väldigt onormalt ut att jag går här med den här påsen?" Han skrattade och sa: "Nä, det tycker jag inte" och jag fortsatte nöjt. Poängen var ju att det fyllde ett syfte, precis som att hålla sig från a fyller ett syfte för oss, och sen kände jag mig bara onormal halva vägen. På hemvägen var jag ju hur normal som helst. ;)