Senaste kommentarerna i forumet

Du låter lugnare nu, mer eftertänksam, och det gläder mej.

Morgnarna är ett ypperligt tillfälle att hälsa på fejan man möter i badrumsspegeln, klappa sej själv på axeln och tacka sej själv för varje nykter dag. Det är fortfarande så jag möter morgonen, jag kollar in de påsar under ögonen som jag inte längre har. Skänker också en tanke till mina inre organ som förmodligen är jäkligt tacksamma över att slippa jobba skiten ur sej...

Fredagskram!
/MB

om AlkoholFrihet, men Santo hann före och jag rekommenderar dig att lyssna på henne, för hon är klok och rak. Jag säger så här: Om du vill, det är ju du som bestämmer, leva ett liv där du kan rikta din samlade energi på allt som det livet innehåller, istället för beräkningar, analyser och filosofiska resonemang kopplat till det som föder alkisen i dig, ja då finns det bara en väg: Sluta ge A-monstret vad det vill ha! No more! Nada! Rien! Niente! Nichts!
Då kommer frihetskänslan att gro och växa så småningom om du har tålamod, Steven, men du är ju en vuxen människa och du bestämmer själv över ditt liv och ditt beslut. Jag redovisar bara egna erfarenheter och iakttagelser.
Jag tycker det verkar som om du är redo för att fatta ett beslut? Hur känner du själv?
Jag finns här inne om du vill bolla tankar. Ta hand om dig! /NM

Man får väl se det som något positivt att vi har hittat hit.

Har många kompisar som är fast i olika drogmissbruk utan att ens veta om det själva.
Mina 3 månader på ett behandlingshem för drygt 10 år sedan satte ett frö i min hjärna, som först nu har börjat gro.
Nu gör jag allt jag kan för att hålla detta frö vid liv.

Av det få kompisar jag inte redan stött bort så har jag nu kontaktat två av dem. Har bokat upp söndagen, ska på fika hos en gammal vapendragare från förr, som lyckats ta sig ur ett tungt heroinmissbruk och sedan vidare till ett möte med stort M, med en annan kompis.

Det gäller nog bara att aldrig ge upp om man vill leva!

Både från dig Fia och de andra skribenterna.

Tror att konfrontation enbart kan fungerar om man själv har funnit en viss grad av motivation. Konfontationen blir då som en sista knuff i rätt riktning.
Sen är det ju väldigt viktigt hur den genomförs.
Man har ju liksom taggarna utåt och är väldigt sårbar.

Anli drog paralellen med rökningen, mina barn och barnbarn har alltid tjatat om att jag MÅSTE sluta. Hur farligt det är o.s.v. Barnbarnen har t.ex. gömt mina cigaretter.
Tidigare år kände jag enbart irritation, men när cigaretterna försvann i somras så bestämde jag mig. Nu fick det vara nog!

Tycker ni är väldigt duktiga här som klarar av att leva ett nyktert liv samtidigt som era karlar kan dricka!

Ha en riktigt skön helg!
Tanten

är att det inte går att göra uppehåll när man väl druckit sej till ett missbruk. När man tänker och dricker på missbrukarvis och det är vad du beskriver. När suget väcks dricker man för mycket. Jag säger att det bästa om du lär dej acceptera och leva med den tanken, då har du bäst chanser att lyckas utan återfall. När man bestämt det så blir livet så mycket lättare. Man kan sluta helt fundera på alkoholen, vad som är för mycket och att skaffa hem. Man blir fri på ett annat sätt. AlkoholFRI som någon sa. Det är min bästa rekommendation men visst finns det folk som klarar andra sätt också. Var och en blir salig så sin tro. Men jag kan lova dej att när man vant sej så kan man leva ett helt fantastiskt liv utan alkohol. Lycka till!

Småler för mig själv....brännvinsbältet i norr....Rolig och träffande beskrivning!

Det ska bli härligt att träffa dom som jag inte sett sen i våras.
Samtidigt är jag som sagt lite nervös över hur detta ska fixas.

Även om jag föll i tisdags och drack 2 glas vin till maten, så kände jag nöjd med att kunna stoppa där.
Läser raden ovanför och inser, frågar mig själv:
Vad FAN håller jag på med?
Försöker intala mig själv att jag kan hantera alkoholen, eller......

Den där Styrkekramen behövde jag nog!

Skickar en tillbaka till Dig Fia och hoppas Du får en riktigt fin helg!
Tanten

Det kanske inte går att göra ett uppehåll? Det kanske är allt eller inget? Det kanske är så att jag inte kan dricka i något sammanhang, någonsin mer? Om jag dricker något på en middag så kanske det bara triggar igång suget och behovet av att dricka oftare? Jag är faktiskt inte den typen som dricker till jag däckar. Om vi har fest med jobbet eller så, så är jag inte den som är fullast av alla. Jag har ett tak. Tyvärr så är taket ganska högt. Jag klarar lätt 2 flaskor vin eller 6-7 starköl. Problemet är att jag gärna når det taket så fort. Jag har dock den spärren att sluta innan jag mår dåligt och blir redlös. Om jag inte dricker fööör fort, dvs. Då kan det ibland gå lite snett. Redan efter första ölen börjar jag fundera på hur mycket mer jag har att tillgå. Har jag köpt hem tillräckligt mycket? Om jag tex. köpt 4 starköl så känner jag redan efter första en liten panik över att det bara finns 3 st kvar. Om jag inte når taket kommer jag att kraschlanda, mentalt. Jag blir bara nedstämd, trött och får halsbränna. Att gå bort på middag och bara bli bjuden på 2 glas vin på hela kvällen känns totalt meningslöst. Det räcker inte för att släcka min törst. Då kan jag lika gärna dricka vatten. Om tjejens far vill bjuda på en whiskey så känner jag ett visst obehag då jag vet att jag kommer bara att få max en till efter den första. En liten skvätt i botten på glaset. Ställ fram flaskan gubbe!

Nåja. Idag är det fredag och i morgon ska vi på en liten resa. Jag ska vara nykter hela tiden. Tjejen kan ju ändå inte dricka nått. Ska bli skönt. Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen. Den personen som inte gillade att bli full och som tyckte det var mysigast att vara klar och nykter. Jag känner att han finns där inne nånstans.

Godmorgon Tanten (och Surfina)! Önskar er båda styrka i helgen. Du Tanten som ska få besök (från brännvinsbältet i norr?) och Surfina som "bara" tampas med vardagen. Förstår så väl att du föll igen i tisdags Tanten. Vi gör det, och det TAR tid att lära gamla hundar att sitta. Men vi kan om vi vill. Därför får du en styrkekram. Besluten är alltid dina.

Fia

Tack Surfina,
Jo, du hade rätt, jag klarade lunchen. Den blev väldigt trevlig.
Därefter gick jag hem och öppnade bokpaketet. Började bläddra i Allen Carrs bok "Äntligen full kontroll".
Kände inte för att fördjupa mig i den just då. Utan valde en underhållningsroman av Sara Kadefors, "Borta bäst"
Handlade om en kvinna som efter ett stort misstag tvingades lämna allt och leva i sin bil utan pengar.

Önskar Dig en riktigt fin helg. Det är Du värd!

Kram
Tanten

Bra kämpat Surfina, att du kunnat motstå veckans vinsug!

Det brukar ALDRIG finnas något som heter ett enda glas.
(Inte för mig heller.)
Fattar inte att det gjorde detta i tisdags.

Ska försöka låta bli att utmana ödet i fortsättningen.
Aldrig mer vill jag uppleva det som hände i helgen.
Att tvingas betala ett alldeles för högt pris i form av ångest, m.m.

Nej, nu ser vi fram emot en trevlig, avkopplande och nykter helg!
Vi kämpar vidare....Och har kommit en bit på rätt väg!

Ha en härlig dag och kram
Tanten

Nä för det är ju vad många andra redan gör.
Jag skall ju ställa mig på andra sidan och INTE dricka.

Kommer bli en bra lugn helg.

Jag önskar att alla nya fortsätter sin fantastiska framfart.
Hulda, gammel tanten, surfina men även Zmirre och nu också senast Palle.
Jag vet att det finns många som ser och bara läser och till er alla önskar jag en härlig helg.
/A

så bra att du hittat hit! Och så bra att du satt ord på det du funderar på. Din berättelse är, vad gäller din sambos drickande, smygande och gömmande lik de flesta andra här på forum. Mönstret är alltför välbekant. Det är alldeles klokt tänkt att inte hota med att lämna om du inte är beredd att göra det. För många av oss här har det ändå till slut varit det enda sättet att rädda sig själv - och för en del av oss har det också gjort att alkoholisten blivit nykter. Dock måste alla göra sin egen resa och sina egna val.
Läs omkring här och fortsätt skriva. Just nu är det väldigt stilla här på anhörigsidan men det brukar gå i vågor. / mt

så fint nu flygcert... och ser så mycket - det gör man när man lyfter sig och får ett nytt perspektiv. Direkt när jag läste kom jag ihåg en av mina favoritdikter "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström - och alldeles tydligt såg jag för min inre syn hur du flyger som en slända nu, med skimrande vingar som bär... Ja jädran vilken resa du gör och har gjort! Kramar / mt

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström

Ja jag tog antabusen. :-)
Jag vågar inte vara utan.
Det känns skönt att veta att man faktiskt inte kan välja att 'bara ta en kväll" och sen börja om.

Men när jag är nog stark i mitt beslut tänker jag också sluta med den.
Jag är nöjd med mig själv.

Det är vi nog alla som klarat oss några dagar iaf.

Heja Palle!
Vi är lika gamla du och jag.

Tycker det känns tufft att vara så beroende och styrd i vår ålder. Men det kanske är så vanligt?
Jag antar det.

Vi finns här. :-)
Jag går in här lite då och då och det stärker mig i mitt beslut att vara nykter.

Det här klarar du.

Tack Anli!
På lördag är det en vecka. Så det är ett tag kvar, men det känns som en evighet när man är van att dricka i stort sett varenda kväll.

Ikväll var jag ensam hemma. Och det händer inte ofta kan jag säga.
I vanliga fall hade jag passat på spela hög musik och dricka massor.
Men idag drack jag Cola och såg film och stickadei stället.
Jag gillar att sticka, där något ryck ibland, typ en gång om året då jag har ro att handarbeta.
Innan dess var jag ute och red en sväng.
Allt för att hålla suget borta.

Nu är jag galet trött och ska sova. Hoppas på sovmorgon i morgon.
Natti natti och tack för ditt stöd.
Kram

Läst igenom allt du skrivit och känner att du har haft de djävligt tufft och eländigt, du är en väldigt stark kvinna. Känns väldigt fel att säga att jag är den där människan som är beroende, du måste hata allt som har med beroende att göra men de du skriver berör mig. Att en människa kan bli så av banan som din fd. där vill man inte hamna.

Jag vet att vissa personer inte "gillar" att man skriver här om man har tagit sig en sup. men just nu är det just HÄR jag känner mest kärlek i mitt liv. Kan ni låta mig få den kärleken?
Som alla andra har jag en STOR önskan att klara av att vara nyktrer resten av mitt liv. Mitt bästa jag klarat är 6 dagar i sträck senaste 6:a åren.

Jag erkänner, jag har fått i mig några öl.
Men jag här även försökt få kontakt med gamla NA/AA personer. Och medans jag skrev detta fick jag ett SMS, på söndag blir det möte!
Det var nog 7-8 år sedan sist!

Hej Tusculanum! Så själviskt glad för att du väljer att fortsätta dina kamp här. För du beskriver en alternativ väg och jag är alltid tacksam när jag lär mig något. En strukturerad alkoholist förvånar mig inte direkt eftersom vi alkisar ofta är strukturerade. Men att ta kampen mot ett missbruk strukturerat är nytt. De flesta av oss yrslar runt som yra höns. Så där kan du göra en insats. Givetvis handlar det mest om ditt eget tillfriskande men kan du hjälpa eller visa på en alternativ väg så är det verkligen inte fel. När det gäller de yra hönsen så är jag inget undantag. Ibland undrar jag verkligen över mitt agerande. Det finns dagar när jag undrar över mina beslut. Jag sitter just nu i en andrahands-etta och har dessutom blivit med katter. Allt för att jag inte riktigt kan ta min mans fortsätta drickande. Så jag behöver all input, alla nya sätt att se på våran sjukdom och där ser jag att du kan ge mig något. Så är det bara av själviska skäl som jag blir glad av att du hänger kvar? Nej, självklart inte. Kommer att följa din resa och förhoppningsvis även glädja mig för din skull.

När det gäller träningen så satte du ord på skälen. Jag går mina promenader främst för att lugna ner mig. Men jag blir ju även taggad av "biverkningarna" som en fasatre kropp. Fåfänga? Kanske, men det kan jag ta.

Fia

... att jag ska ligga här, helt trampad på. Men snart så...

Nya boendet närmar sig.

Men ändå är jag lite ledsen. Barnen verkade inte vara i harmoni och de pratade mycket om saker som jag förstod kommer från pappa, farmor & farfar: saker de ska göra, hur de ska göra och liknande. Stora flickan har också pratat en del om att när hon säger si eller så, så blir pappa ledsen på henne: och det är saker som jag anser att man som vuxen inte blir ledsen för, utan förstår att det är en liten flicka som testar gränser, som har hört andra säga olika saker och sedan testar det själv. Jag talar om för henne att det inte låter trevligt, eller att man inte säger så, men jag tar det inte personligt. Men jag ser framför mig när pappa står med ledsen min och säger typ "nu gör du pappa mycket ledsen, vill du att pappa ska vara så här ledsen? Vill du göra mig illa?" och lägger en helt annan skuld på barnen än vad jag anser rimligt.

Och samtidigt pratar barnen om många roliga saker som jag vet att pappa och hans familj kommer göra med dem, men jag har inte råd, kan inte eller så. Och då kryper det i mig - "de kanske har det bättre hos pappa..."

Jag önskar att jag hade stoppat mig från att tänka alla hinder, tankar som jag inte förstått riktigt förrän efteråt: "oj, nu har vi redan flyttat ihop, då kan jag ju inte lämna - folk kommer ju tro att jag är galen; oj, nu har vi förlovat oss, nu kan jag inte lämna för hur skulle det se ut med en bruten förlovning; oj, nu har vi ju köpt hus, nu kan jag ju inte lämna för hur ska vi lösa allt med lån och gemensamma saker; vi bråkar ju mkt, men om vi får barn så kanske det går över; vi båkar ju mycket men jag kan inte lämna nu för hur blir det då med barnet och huset och förlovningen och...; ibland har vi ju det bättre och han säger ju att om jag älskar honom så försöker vi få fler barn, det kanske blir bättre om vi får ett barn till; hjälp, nu har vi två barn - jag kan ju bara inte lämna för vad ska alla säga då om hus, barn, förlovning osv osv.

Åh, hjärnspöken.
Och denna man, som jag föll så pladask för - så charmig, självsäker, världsvan, berest, välutbildad, social, trevlig, kunnig, omtänksam - hur kunde han vilja ha mig? Och han var snygg, och vältränad - första gången jag såg hans överkropp så var det som att se något som jag annars bara sett på idrottsmän, och plötsligt fanns han I MITT SOVRUM. Ja, jag föll som en fura.
Och denna man, som jag nu nästan blir lite äcklad av när jag ser honom - jag vet hur han är mot andra, men också hur han kan vara mot mig, hans kraftiga viktuppgång (pga alkohol, ingen ork/lust att röra på sig, 4-6 chipspåsar i veckan samt några kg godis), men som han ignorerar genom att alltid köpa för små kläder eftersom han "ska gå ner miiinst 15 kg men gärna 25", och att han alltid beklagar sig över andra som är minsta överviktiga...

Åh, att barnen oftast verkar ha det ok där, men att de (precis som det var för mig) aldrig vet när det brister, eller varför, och därför alltid är lite på sin vakt, det gör sååå ont. Och ändå tror en del av mig att det är viktigt och bra att de får se sin pappa så som han är, så att de kan förstå och själva välja en dag.

Hej Palle! Jo, jag tror jag förstår vad du menar. Jag är/bor också ensam och vet att den känslan och dessutom bortglömd kan förtära alla goda tankar. Men nu är du inte ensam längre. Nu är du en del av detta stundtals tragiska gäng. Fortsätt med att läsa runt och fortsätt med att skriva. Jag kan ärligt säga att jag är nyfiken på dig Palle. Så hemskt med din faster som valde den vägen och jag förstår att du är i chock, speciellt om hon var en människa som stod dig nära. Med rädslan för att låta lite klämkäck så vill jag att du ska veta att denna långhelg är det bara dina val som gäller. Det är bara du som kan bestämma. Så försök göra kloka val. Min erfarenhet - ca tjugo år som alkis - säger att inget blir bättre av att dricka alkohol. Javisst kan det KÄNNAS bättre för stunden, men den känslan är inte sann. Inte heller hållbar. Jag hoppas så att du fixar kvällen och i långändan helgen. Om inte? Vi finns fortfarande kvar.

Önskar dig styrka! Fia

Ja, det är kanske någon form av utveckling :-) Känns skönt att tänka att det finns någon form av utvecklingspotential trots allt, har ju tvivlat en del i den frågan, milt uttryckt... Och ja, att vara alkoholfri både låter och känns ju skönt att tänka sig. Försöker verkligen tänka så, att det inte kan och ska vara en belastning att avstå. Hur det än är så mår jag så mycket bättre av att låta bli.

Och att sluta dricka är ju en process, likväl som andra livsstilsförändringar. Jag har nog behövt det här året som en tid för att väga för och emot, testa mina gränser och överskrida dem, se att jag inte klarar detta genom att endast trappa ner utan att hålla uppe en längre period. Jag känner mig mycket starkare och säkrare på vad jag vill och min förmåga nu, mot tidigare. (Därmed inte sagt att jag är säker på att jag klarar detta utan bakslag nu heller...)

Säger det igen, det är så viktigt att ha er som klarat att hålla uppe en längre tid kvar på forumet (likväl oss alla som kämpar nu såklart), men vi behöver positiva förebilder, att kunna känna att det är möjligt.

/m

Ja, det verkar vara vanligare än man tror att det är såna som vi som trillar dit... Finns väl kanske många orsaker till det? Mina barn är vuxna, och som någon annan skrivit var det ju lättare att dricka lite mer när man inte alltid behöver vara på pass för att köra till och från aktiviteter osv. Lättare också att vara seg på lördagsmorgnarna när de inte vaknar kl 7. Tänker också att just runt, eller drygt 40 handlar om att vi är lite på "pass", barnen klarar sig inte själva och föräldrarna börjar kanske åldras, och man själv bör ha kommit någonstans i yrkeslivet. Många bollar att hålla i luften och fasader att visa upp. Någonstans behöver det kanske pysa ut?

Känner igen mig, anli, i att ersätta alkoholen med något annat. Själv slutade jag röka för 10 år sedan och är inte sugen alls på det, däremot godis! Får ta tag i det också, och förhoppningsvis inte flytta över det på något annat.... Vore ju tråkigt om jag slutat röka, dricka, äta godis för att hitta ngt annat - vad finns kvar? Shopping, spel.... Nej, skämt åsido, men hitta en annan väg att döva suget som uppstår.

Skönt att vi är flera,
/m

till sju veckor - och bra jobbat!
Nykter man och en hund att gå ut med - är inte fel när suget sätter in:-) Ha en bra kväll!
/m

som är så svårt att återupptäcka när man går ut i nykterheten men som är så underbart att återfå och få känna sig hel och fri.

http://www.klarblacoaching.se/www.klarblacoaching.se/public_html/wp-con…