Senaste kommentarerna i forumet

Har själv varit utsatt för våldtäkt och andra trauman i livet och alkoholen har blivit något som hållit mig lugn. Provat annat, men det har inte hjälpt. Ett par glas vin och så kan man andas igen. Det är ju ingen bra lösning, men något som fått mig att klara vardagen. Så jag förstår din flickvän. Det är en skitjobbig cirkel hon är i och svår att bryta sig ur. Det enda sättet (för mig) var att söka hjälp att komma över traumat som sitter så hårt kopplat till kroppen. Det är som att man är i ett paniktillstånd hela tiden. Man måste lära sig att faran är över. Det som hände var länge sedan, det är inte farligt längre. Det tog lång tid för mig, men håller på att lyckas.. Inte helt hemma än. Då behövs inte alkoholen längre. Jag hoppas att hon att hon lyckas med det och att hon har stöd och hjälp längs vägen, för det är en tuff resa. Du har gjort en bra och stark sak som var nödvändig, även om jag helt kan förstå hennes förtvivlan i det. För det är svårt att se själv. Svårt att acceptera och ta emot de känslor som följer med. Man dyker ner i ett mörker där man inte vill vara och har så länge försökt hålla sig ifrån. Håller tummarna för att det blir bra för henne och dig!

Är nog bra med en helvit period för dig. Hoppas du haft en fin helg. Kramisar?

Ja, kanhända det, fast denna unge är nu så stor att det snarare är mössvägran. Mig veterligt har hon inte bränt sig nåt väldigt nån gång, hon är en sån som blir brun på sommaren, inte röd. Sen åker ju vi nästan aldrig på solsemester..
Hur som haver lyckades jag mota bort mr Oro, faktiskt. Vi har haft en superfin helg, med barn o plastbarnbarn. Urmysigt. Å urmysigt att vara nykter! Kram på er alla ?

Ena barnet tog med sig en flaska vin till middagen. Återigen detta snälla gulliga, en väldigt fin flaska. Men vi var fyra som delade så det blev ju bara ett drygt glas var. Men kände suget. Hur mysigt det hade varit med ett glas till sen när de åkte hem. Men jag har inget hemma så nu har jag varvat ner med mineralvatten en timme. Känt suget sakta klinga av. Så jag ser det inte som ett misslyckande utan som en prövning, ett test där jag ser var jag befinner mig. Definitivt inte i något kontrolldrickandeland. Så det är bara att fortsätta kämpa. Veckan som kommer blir svår med 2-dagars konferens, middagar, vin....

Vad starkt av dig och roligt att du läst Zorros tråd. Saknar honom. Ja, det kan vara så att allt inte löser sig för att en blir nykter. Det kan vara tufft för någon som kämpar att få nya problem och behöva hantera svåra saker ny-nykter. Jag tror vi måste påminna oss om att allt som händer skulle hänt ändå och att vi då skulle hanterat det så mycket sämre med alkohol. Så försöker jag tänka även om en önskar allt allt ordnar sig med nykterheten. Livet är ganska tufft ibland.

Det där med träning och smärta ger mycket endorfiner. Risk för skador bara om du är otränad. Kan bli lite chock för kroppen och viktigt med återhämtning och mat så du inte blir sänkt och mår dåligt bara.

Har du funderat varför du vill dricka? Ofta ha man en känsla eller ngt behov som ligger i bakgrunden och kopplas ihop med suget efter alkohol. Kan vara bra att studera sig själv för att känna igen och hantera sådana situationer. Man behöver hitta nya strategier för att bli av med suget som uppstår. Håller du ut ett tag till så kommer troligen suget minska ganska mycket.

Heja och sov gott!

Varför är allt så svårt? Varför kan det aldrig vara bra?
Usch. Suck. Bläää

Har läst din tråd! Vi har liknande jobb du och jag! Vi tar ut vår energi på de elever vi har! Du har bekymmer med ledningen! Frågan är när ni laddar ur. Hur kan vi fylla på utan alkoholk? Su klarade dig ju länge utan! Vad triggade igång det? Är det inte det man måste jobba med? Har pratet med både psykologer och kuratorer! Har fått liten metoder att jobba med ! Men mest handlar det om att bemöta sig själv!

Sov dåligt och är allmänt trött. Det känns att jag har tränat hårt i veckan. Skulle vilja dricka idag, men jag kan avstå då jag längtar starkare efter att må bra än alkoholen. Bra mår jag inte. Kan absolut minnas att jag har stått emot värre än detta, så kan jag då kan jag nu.

Var du ärlig! Det är det bästa.. Men tala om för henne att det inte är hennes fel och att ni båda älskar henne lika mycket fortfarande, men att ibland så kan inte vuxna fortsätta att leva tillsammans för att dom gör varandra illa med alla bråk!
Ja, barn reagerar! Men det är vi vuxna som måste ta ansvaret (och det gör ont ibland) att ordna en trygg tillvaro för dem. Vi har ju funnits i barnens liv "alltid".. Det barnen inte inser, är att de om kanske bara tiotalet år, flyttar hemmifrån och själv bildar familj..
Som vuxna så VET vi att det inte kommer någon "god fe" med trollspö och trollar så att allt blir bra.. Vi måste fixa det mesta själva..
När jag och barnens pappa gick isär, så sa jag som det var, att jag skulle flytta och att jag gärna ville att barnen bodde hos mig men var hos pappan när det passade.
Jag gick själv på familjerådgivning eftersom pappan inte tyckte att det var någon mening (vi skulle ju i alla fall skiljas..) Där fick jag det rådet. Det var föresten jättebra för mig att gå dit och få hjälp med att bena ut viss saker..
De sa bl.a att barnen inte ska tvingas välja, eftersom de är väldigt lojala mot båda föräldrarna. Det här ska föräldrar kunna göra upp om ändå.. Och efteråt, så har mina barn sagt, att det var bra att jag "valde" så att de slapp att ta ställning..
kram/ e

Var ärlig även om det gör ont, annars är risken stor att du förlorar hennes förtroende. Visa att det är ok att vara ledsen och arg för det här, men att ni båda älskar henne
Kram och hoppas det ordnar sig för er

Dag 52 söndag,
tänker på att räkna dagar.
Jag räknar antal nyktra dagar för att påminna mig om när alkoholen skadade mig senast. Ett sätt att minnas. Ett sätt att inte glömma vad som hänt. Ett mantra. Förra gången jag slutade så tyckte jag att jag inte behövde räkna längre. Det för att det inte fanns något att räkna till. Jag skulle ju vara nykter från och med nu. Punkt. Så why räkna. Lite klokare idag. Har ett eget syfte med att räkna. Mitt sätt att minnas. Just nu så tror jag att jag kommet att fira min ettårsdag osv. Eller rättare sagt att minnas hur alkoholen skadat mig. Funderar på hur ofta vara här och skriva. Får suga på den.

Kom igen,
låter ju härligt med simträning i grupp. Bra med det social. Sen mat&dryck innan och efter gör gott. Vilket jag glömde.Men inget sug. Bara mosig.

Jag tror på ärlighet och att orata om det. Så skulle jag gjort.

Hon sa nyss att det hade varit bättre att vi inte sagt något utan bara 'tagit hand om' lägenheten åt kompisarna. Men det skulle inte kännas rätt just nu.

Men tänk om jag får lägenheten och flyttar nästa vecka!? Hon kommer ju bli helt knäckt. Några tips på hur detta hanteras bäst??

Tack så mkt för kloka ord. Som sagt igår va en jättejobbig dag. Såg framför mej hur ja öppnade boxen med rött o hällde upp o kramade glaset o tänkte så underbart gott? Tur de va bara en tanke o idag känns de bättre. Aeromagnus ja har fått Campral o ja tror dom hjälper till . Ngn som vet hur länge man ska ta dom? Så skönt att få skriva i detta forum o veta att man inte är ensam om à djävulen.

Nog inte att det skulle bli fiktigt så här jobbigt för äldsta barnet. Hon är helt knäckt. Hon fyller 9 snart. Klart jag visste att det skulle bli jobbigt men inte så här. Det skär i mamnahjärtat ? . Jag ver inte hur jag ska göra det lättare för henne. Vi berättade att vi bråkar mycket och försöker fixa det genom att jag bor borta den här veckan. De sover här med mig i tre nätter och sedan med pappa hemma.
Vart jag ska ta vägen efter den här veckan vet jag inte riktigt. Det löser sig.
En stund i taget.

När jag insåg att jag inte kunde hantera skiten.

Ja...en dag i taget ja. Men det är väl ungefär som att man gärna går ner tio kg på en vecka också. Man tänker för stort, för snabbt.
En dag i taget mot målet att vara nykter hela våren (till att börja med).
Jag har förresten varit nykter hela första helgen på jag vet inte hur länge. Det gick faktiskt skitbra. Åkte en massa skidor och hade att göra hela tiden. Så det gick riktigt bra. Och genast börjar jag fantisera om att jag ska kunna dricka måttligt om några helger....vet att det är mitt största hot mot att lyckas. Hur får jag bort den tanken???

Vad skönt! Så långt har jag inte kommit än! Hur kom du till den insikten?

Jag går på AA samt medicinering med antabus. Funkar bra.

Ja, kanske är antabus ngt? Har du provat? Är ju egentligen väldigt målinriktad ( iallafall när det gäller att hjälpa andra) skillnad när det gäller min egen hälsa!! Hur jobbar du med dig själv?

Har varit snäll mot mig, haft det kämpigt,, men trots ett snedsteg förra fredagen, så lyckades jag ta mig upp på hästen igen ,, och nu är jag glad för att jag inte drack i helgen.. Räknar nyktra dagar

Kloka ord Leverjag, men visst vill man fixa allt på en gång. Har börjat ta i det här med (vet inte vad jag ska kalla det) mitt inre??

Jo antabus kan vara en hjälp då slipper man tänka på alkoholen. Alkoholen är så jävlug att den ger ångest och nedstämdhet som biverkning/bieffekt. Har du inget hobby eller fritidsintresse du kan lägga tid på.

Tack för din omtanke! Menar du antabus? Eller mot ångest! Äter redan setralin mot nedstämdhet!
Behöver nog jobba med mig själv och bättra på min självkänsla, den är i botten! Har ett jobb som jag trivs med! Vågar ta beslut och tycker om utvecklingsarbete, så självkänslan finns! Jobbigt att jobba med alla plan bara! Är självmedveten och vet vad jag behöver, sen är steget från a till b så jäkla svårt!!!!