Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag tror att det är det bästa, fråga rakt ut och vara ärlig och rak. Tänk gärna efter noga före exakt hur mycket du är beredd att hjälpa kollegan så att det också blir tydligt vad du har för gränser så att du inte riskerar att bli medberoende eller att kollegan lägger något ansvar för nykterheten på dig.

En varning vill jag komma med och det är angående att han ringer dig onykter. Vare sig det är för att "bara prata" eller om han ringer då han mår dåligt så kan det vara en god ide' att säga att du bara vill att han ringer då han är nykter. Annars riskerar du att "underlätta" hans drickande om han har någon att ringa till för att inte känna sig ensam i fyllan eller att prata om sina problem under ett alkoholrus som bara förstärker det "tycka-synd-om-sig-själv-syndrom" som de flesta alkisar lider av och som faktiskt hindrar dem från att inse att de själva styr över sina handlingar.

Du skriver att "alla på jobbet vet att han dricker, även cheferna". Vet du om cheferna har tagit upp detta med honom? Som arbetsgivare så har man skyldighet att erbjuda stöd genom till exempel företagshälsovården.

Lycka till!

är det för chef som trugar alkohol på folk?! En muslim som inte dricker alkohol, varför kan inte ett nej tack accepteras! NU blir jag verkligen "furious" :). Anklaga inte dej själv Fia, det är jättesvårt i början och man borde inte behöva råka ut för såna typer, nånsin. Inte ska du behöva säga att du är alkoholist heller, du ska inte behöva skylla på nånting. Jag blir så förbannad på den här spritkulturen vi lever i där man tvunget ska motivera varför man INTE dricker! Det borde vara naturligare att försvara varför man måste ha alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu har jag kommit så långt att jag skulle vägra att förklara mej eller be om ursäkt för att jag är nykter. Skulle nån verkligen insistera, ja då kommer jag att visa fingret, lillfingret, som jag bröt i min sista stora fylla och som för alltid är krokigt. Men jag hoppas slippa göra det.

Starkt Fia, du är tillbaka och låt dej inte nedslås av detta avsteg. Du kan och du visar en verklig vilja. Jag tror på dej.

Fia, även jag är glad att se dig här, trots omständigheterna. Har så många gånger funderat kring vad det är som händer med oss. Vad som gör att vi snubblar och snubblar, trots alla insikter och avsikter. Och vad det är som gör att en viss gång är den allra sista. Man är inte färdig förrän man är färdig, liksom. Så banalt förstås, men det är ung det jag kommer fram till varje gång jag gör tankeresan. Kram

men det säjer pling, pling i huvudet på mej när jag läser, din motvilja mot att ta experthjälp ser jag som ett sätt för dej att hålla en nödutgång öppen. Det är lättare att smita ut i en nödutgång utan "vakt" om du förstår vad jag menar. Lyssna på Mulletant, jag känner likadant som hon, men hon uttrycker det bättre.

Kram Andreas!
/MB

kurar ihop mej och spinner. Gött att du är tillbaka, har liksom saknat dej...

En del chefer har liksom hamnat på fel ställe, man får sätta rätt papper i näven på dem om man vill att de ska göra rätt.

Du fixar detta galant, Fia, och kommer ut på andra sidan med en stor erfarenhet. Kan bara nämna att det är för såna här tillfällen som du råkade ut för som jag har kvar mina antabus, första gången av något som brukar vara alkoholdränkt efter nykterheten är en stor riskfaktor känner jag.

Kram, Fia, Fantastiska Fia!
/MB

Men inte nog med det ena så är det en del projekt som skall ros om hamn.
Mulletant var inne på en bra sak där om att byta riktning i livet med arbete osv.
Jag hoppas och tror att jag skulle kunna göra skillnad om jag arbetade med saker jag brinner för.
Det snurrar så många tankar i mitt huvud nu så drickat glöms helt enkelt bort, och det är bra.
Önskar alla en underbar söndag nu!
/A

FinasteFia för dina ord i min tråd. Även om ordet modig inte innehåller ett enda "f" är det ordet jag kände när jag läste ditt inlägg i morse!
Du är en vinnare... och får en sång du också http://www.youtube.com/watch?v=kUK4aTz4rx0
Söndagskram / mt

Tack för pepp o min tråd vill.sluta! Du och jag är nog så olika två människor kan bli. Eller kanske är vi exakt lika? Skrämmande tanke för oss båda.

Tycker Mulletant skrev bra till dig och jag respekterar men förstår.inte riktigt din motvilja till behandlingshem? Jag har varit där. För mig funkade det inte men jag var inte redo. Kanske har du kommit längre? Jag blir lite orolig när jag hör att du ska vara hemma i sex veckor utan "krav". Men jag hoppas att du klarar det och att det går dig vål. Att söner och fru får njuta av den empatiska, klartänkta man som vi ibland ser skymta till här.

Fia

Hej Fenix! Jag vill bara titta in och se om allt är ok med dig? Du betydde och betyder en del i min värld så jag vill veta att du är ok?

Kram från Fia

Du reser dig igen, du har gjort det förut!
Du är fantastiskaFia på många sätt.
Visa var skåpet skall stå, gör som furieFia

-Peka med hela armen!

Härligt att ha dig i båten igen!
/A

Hej Mulletant! Förstår varför du är så älskad. Det du skrev till vill.sluta tog verkligen tag i mig. Du skrev det jag hade velat skriva men mina ord räcker inte till. Jag är en missbrukare och mitt inlägg hade snarast blivit ett påhopp. Ditt var bara kärleksfullt. Är glad för din skull, att du har fått tillbaka din "riktige" man. Allt gott brukar du skriva och det hoppas jag att du får.

Fia

Inga hjälpmedel utan detta SKA jag fixa.
Har trillat massvis med gånger, slagit mina armbågar och knän så dom blivit blodiga. (bildligt talat)
Men nu känner jag en förändring, i samband med det som skedde och mitt höga blodtryck.
Om inte annat så för mina underbara barns skull.

Och den fantastiska frun!
Jag hänger kvar här, blir peppad av att läsa.
Forumet behövs.
/A

Jag är patetisk. Valde (?) att ramla i helgen. Frågetecken efter valde eftersom jag hamnade i en sits jag ännu inte var redo att hantera. Utgång på jobbet. Fira en kollegas 60-års dag. Kollegan är för övrigt muslim och dricker inte. Men min chef -hon respekterar inte att kollegan och jag inte dricker. Jag är feg och skyller på medicin. Så ett varsitt glas "dagens" trycks i min och kollegans hand. För vi måste ju fira. Sen går det bara utför. Vin till maten. Gott tänker jag men är det gott? GOTT? Alkoholdjävulen i mig väcks då. Känner mig spirituell, roligare och vackrare. Livet har aldrig varit så fantastsikt, här sitter jag med nya arbetskamrater. De accepterar mig och jag är normal. Klockan närmar sig 23 och nu börjar gänget tänka på hemgång då vi gick ut direkt efter jobbet och många har familj. Krögaren bjuder på en varsin avskedsshot. Toppen, eller? Jag tar bussen, men inte till katthemmet utan till maken eftersom jag vet att det finns mera där. Gårdagen blev en dimma av vin, sprit och kärleksförklaringar från båda håll. Men i natt vaknade jag igen på riktigt. Taxi hem till stackars kissar som inte har fått mat på ett dygn. Taxi hem till nykterheten. Letade överallt men hittade inga antabus vilket kanske är bra eftersom det antagligen hade varit farligt att ta en nu. Så nu sitter jag här och undrar vad fan som hände. Är jag inte starkare än detta? Vad är det för fel på mig? Ni behöver inte svara för jag kan svaren. Men det känns snopet. Löjligt. Fult att kunna bedra sig själv. Fegt att inte säga till chefen att jag är alkoholist.

Så vad kan jag göra? Bara kavla upp ärmarna och göra ett nytt försök. Trots spöken på forum så väljer jag att skriva här för detta forum har hjälpt mig förr. På sätt och vis är jag glad att jag mörkade min sjukdom för på en rökpaus i fredags avhandlade två av mina arbetskamrater en tredje icke närvarande. "Den där Y, hen är duktig, men antagligen alkoholist. Hen stinker ibland. Chefen bör ta tag i detta". Jag säger inget då jag är feg och inte vill sticka ut, men jag tänker; Samma chef som trugade mig och min muslimska kollega att dricka trots att vi sa nej? Ja, lycka till där.

Så nu är jag tillbaka. Lite stukad men inte fälld. Jag hade några bra månader då jag kände mig fysiskt och psykiskt stark. Jag vill känna så igen. Jag ska känna så igen!!!

FuriuosFia

du har många gånger hänvisat till att det jag skriver har betydelse för dig.

Efter stor tvekan gör jag därför, än en gång, ett inlägg i din tråd – kanske för att jag kunde vara din mamma och dina barns farmor eller mormor – eller möjligen din farmor eller mormor … Oavsett - det gör ont i mitt hjärta, i hela mig att följa din väg… Samtidigt som du hejar på andra och ger råd, till exempel ”att spela filmen till slut” fortsätter du själv rakt mot avgrunden i ett accelererande tempo - i mina ögon.

Det gör ont i hela mig när jag tänker på att du har barn som lever i den verklighet du försätter dem i. Jag skulle innerligt önska att du, nu när du är sjukskriven och körkortslös och inte kan ha ansvar för att köra familjen hit-och-dit, skulle ta möjligheten att söka hjälp. Jag skulle önska dig, unna dig och din familj att du skulle söka dig till ett behandlingshem. Du torde vara väl kvalificerad för det om din motivation till att ändra livsväg finns. På riktigt.

Jag och andra här på forum har följt dig länge nu – jag vet och jag hoppas att du inser att du är en person som gör intryck, lämnar avtryck hos andra. Det betyder, som jag tänker, att du är en människa med gåvor och talang som du kunde använda för att gagna dig själv och andra… Vara andra människor till glädje och hjälp att växa – på ett genuint och äkta sätt, kanske sprunget ur dina egen erfarenheter. Bli en förebild.

Jag skriver detta väl medveten om att ett faktiskt beslut att bryta ditt – i mina ögon – destruktiva och livsfarliga mönster måste komma inifrån dig.

Jag skriver för min skull därför att jag inte stillatigande bara kan se på. Jag skriver för att få ro i min själ.

Jag skriver som det barn jag var till en alkoholiserad far och maktlös mor.

Jag skriver som den hustru som satte ner foten, steg ut över tröskeln och därmed bidrog till att förändra livet till det långt bättre - för fler än mig.

Jag skriver som den farmor och mormor som skulle ställa till ett helvetes liv om något av mina barnbarn levde i en verklighet som liknar den jag får bilden av när jag läser vad du skriver.

Jag inser nu att jag skriver med mitt hjärteblod... Det är kanske därför jag skulle möta dig här – för att få möta mig som det hjälplösa barn jag var och få skriva av mig min erfarenhet i den känsla jag känner så starkt just nu. Men också som den vuxna som insett och erfarit att förändring är möjlig, det går att ta makten över sitt liv.

Faktiskt – medan jag skriver spelas i en radio nära mig ”Du vet väl om att du är värdefull … att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du” – det gäller också dig! … och lite senare ”Under ytan” … http://www.youtube.com/watch?v=gNCyU-A0Ph0

Allt gott önskar jag dig och de dina.
Med kärlek / mt

Jag vet o fattar jag inte kan hänga det här på henne eller min familj.. Är nog bara för stolt för att inse..att fatta på riktigt, att jag är en idiot och inte alla andra som INTE hjälper mig nu :( Hatar alla nu känns det som för ingen finns...och jag behöver dom jag älskar :(

det här sättet, med forumet, eller professionell hjälp typ läkare, beroendeenhet eller liknande. Du kan inte hänga upp det på anhöriga. Finns AA också, en del av oss trivs bra med det.

Men som sagt, läs här så mycket du orkar, jag "bodde" här i flera månader, läste och läste, hann nästan inget annat, men det gjorde susen, jag förstod lite mer hur spriten och hjärnan funkar, hur påverkad resten av kroppen blir utan att man märker det etc.

Nu är det läggdags..
/MB

Tack för välkommnandet Mammy Blue..
Jag vet hon gjorde rätt... Men vet jag inte kan klara det här själv :( Jag behöver ju inte dricka, har inget sug, behöver ingen återställare..men kan inte hantera när jag väl får i mig alkohol..vill bara ha mer. Och jag kan börja bara för att få det där ruset...för att sen va nöjd o sova. Fan helt galet ju!!! Vill inte :(

Din särbo gjorde dessvärre rätt. Tyvärr så är det ju så att hon inte KAN hjälpa dej, det är bara du själv som kan sluta dricka. Men om du vill sluta dricka, så har du kommit till ett bra ställe, på det här forumet finns oerhört mycket erfarenhet av att vara alkis. Jag själv höll på att utveckla min alkoholism under säkert tjugo år innan femtioöringen trillade ner och jag kom på att jag är just alkoholist. Nu har jag - tack vare det här forumet! - varit nykter i nio månader.

Så läs de trådar du hittar här, de är många, sug åt dej av erfarenheter, gläds åt att du inte är ensam om problemet.

Välkommen!
/MB

Lördagskvällen avklarad. Känns skönt att lägga mig nykter och inte behöva fundera på hur jag kommer att må imorgon, även om det kändes tufft en stund i eftermiddags.

Kanske känns lättare nästa helg?

Försöker att tänka att åkomman jag drabbats av är ju i alla fall botbar. Låt bli alkoholen och jag mår bra - det är inte allt som kan åtgärdas så enkelt.... :/ Kanske kan hjälpa att tänka så ibland, när det känns orättvist och eländigt att behöva avstå.

God natt!

Vilka människor ni är, så tacksam jag är för att ni är här!

Ja, Mt, så sant - igår när barnen somnat och jag hunnit sansa mig så loggade jag in här och "skrev av mig", men utan att läsa det jag skrivit. Men när jag läste din kommentar så läste jag igenom det jag skrivit, och fick helt andra tankar om en del av sakerna.
Å ena sidan tänker jag att jag kanske överdrivit dotterns berättelse, men å andra sidan - en del av hennes berättelser kunde ha varit mina - det är ju så han behandlat mig i alla år.
Jag ska kolla upp med beroendeenhet om barn i missbruksfamiljer och uppdatera förskolan - de vet ju om problemet sedan tidigare, men de behöver få veta att de kanske ska vara uppmärksamma fortfarande.

Tack, ni är så bra!
Kram

Du kommer hitta sinnesro! Det kan ta tid, men det kommer - för att du är värd det!

Jag förstår dina tankar, din oro, din osäkerhet, din styrka och din sorg och kanske frustration. Att din sambo säger att allt är ditt fel och att du inte ska ha så mycket åsikter och ha mer sex med honom - ja, det är ju ett effektivt sätt att trycka ner dig ännu mer. Jag har fått höra exakt samma ord, och det är så jobbigt, för jag tror att du, precis som jag, många gånger tänker att det är man själv som är problemet, även om man vet att det inte är det så tar man gärna på sig det.
Och genom att lägga över problemet på dig så slipper ju han ta tag i och ansvara för sitt beteende.

Du vet ju - jag har tillfällen/perioder/tid av ångest och sorg, men jag har också härliga stunder när jag är jag, jag säger vad jag vill, till vem jag vill och jag stannar i nuet och är nöjd och harmonisk. Det blir bättre och bättre. Och det kommer det också att bli för dig!

Kramkram

Varma tack till dig för dina rader. Värmer min själ.
Visst blir allt bättre utan alkohol.
Nu blir det mys isoffan med man och hund. Varit och
inhandlat en bakelse har fått sådant sockersug.
Men va faan bättre än alkohol.
Ha en skön lördagkväll
Konstnären

Hej
Snart är klockan sju och det är lördag. Och faan jag är
nykter helt underbart. Man kan väl få var glad för stunden.
I morgon finns inte just nu. Nu blir det mys i soffan med
man och hund.
Tack, tack för dina rader, värmer ända in i själen
Trevlig nykter lördag på dig med
Konstnären

Hej
Snart är klockan sju och det är lördag. Och faan jag är
nykter helt underbart. Man kan väl få var glad för stunden.
I morgon finns inte just nu. Nu blir det mys i soffan med
man och hund.
Tack, tack för dina rader, värmer ända in i själen
Trevlig nykter lördag på dig med
Konstnären

Hej
Snart är klockan sju och det är lördag. Och faan jag är
nykter helt underbart. Man kan väl få var glad för stunden.
I morgon finns inte just nu. Nu blir det mys i soffan med
man och hund.
Tack, tack för dina rader, värmer ända in i själen
Trevlig nykter lördag på dig med
Konstnären