Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också försökt analysera själv varför jag överkonsumerar vin, och jag tycker också att det främst är beteende styrt hos mig, vanemässigt. Det är väl en kombo med fysiskt beroende men det är det mentala jag jobbar med. Har minskat A hela detta år men helt vit 6 dgr nu. Är både lätt och svårt på samma gång. Tycker inte det fysiska suget är så stort men som du skriver, minsta motgång, minsta ledsamhet, att det blir helg, att jag är stressad-då snurrar det till rejält nån timme och jag får stålsätta mig. Jag vet inte hur länge jag kommer hålla uppe men jag hoppas att jag helt enkelt (well..) slutat med alkohol. Skulle vilja peppa dig att nu tänka förbi din vita månad. Du kanske ska ha en vit vår? Möta ljuset nykter om man får låta lite frireligiös ?! För jag tycker att det är just fria vi blir. Lycka till!

Ja jag är den enda som kan göra något åt mitt men det är inte så lätt att vara sig själv i en relation med en alkoholist. Jag blir också olika personer i det.
Jag går och pratar med en terapeut och det gör gott.
Mina verktyg idag är att jag går undan och stänger in mig och även stänger ut honom.
Hur det än är hur mycket jag vet så tar min okontrollerade ilska över ibland.
Inte så konstig det heller kanske - man ska stå ut i mycket och bära många hårda ord och anklagelser.
Det har tagit mig tid att förstå att än om han besitter den största problematiken så kommer inte önskvärda beteenden hos mig pga av detta är väl just det som är att vara medberoende?!
Jag har varit in här och läst lite då och då och nu kände jag att jag "kliver in" aktivt, ännu en önskan att hå åt rätt håll och att det kan ge mig tröst, stöd och förståelse i det jag står i för detta är något som jag försökt hantera och bära i det tysta.

Så tack alla som ser och förstår och delar med sig -kram

... utvecklade sig till en rätt fin och stilla upplevelse. Din hustru har förstås massor av känslor inombords som hon inte släppt fram. Hoppas ni kan hitta rätt i allt det. Men en sak i taget. I dag är det söndag, alla hjärtans dag. Ha en fin sådan, Tjalle. Och stor kram!

Svarar dig här i din tråd.
Det går verkligen upp och ner med måendet. Man märker det kanske mer nu när man inte dricker. Tror att det är viktigt att röra på sig och när det inte funkar så blir det värre. Hoppas det blir bättre snabbt, så att du kan komma igång igen. Å så jobbstressen. Jag försöker också hitta balans, men det är svårt. Där ligger en stor bov till mitt mående, det vet jag.

Men jag är så glad att jag inte dricker. Det hade aldrig fungerat nu... Inte för att det fungerade tidigare men jag känner en enorm frihet och styrka i att hantera motgångarna nykter. Och jag vill inte tänka på hur det skulle ha varit om jag drack. Jag vet att du har kvar allt du jobbat med. Det är en process det här och jag hoppas bara att jag inte ska glömma bort allt jag vet.

Funderar på att ta en skidtur idag... Eller kanske bara ska vara ledig. Det var hektiskt igår och jag blev så trött.

Ha en fin söndag!

Klart han har abstinens. Alkohol är beroendeframkallande och ger abstinens när det försvinner. Ofta kan socker lindra abstinensen så dfärför äter han sockerrik mat.

Jag tycker att du gett din man alla chanser i världen. Han förtjänar inte dig. Du förtjänar bättre. Även om han vet att han gör fel kan inte sjukdomen hindra honom. Är du själv mycket sjuk vad gör du då? Jo kontaktar sjukvården. Detta behöver din man också göra. Först måste man inse att det är en sjukdom.

Hmm din lever reparerar sig OM du inte dricker. Funderat på medicin så du inte faller i frestelsen. det har hjälpt mig. Man behöver inte tänka på att dricka för det går ju inte. Bra att du kommit till insikt. Nu tar vi en vit vecka till.

Härligt. Ja det finns ju bara vinster med att inte dricka egentligen. Så varför folk häller i sig detta nervgift är ju helt otroligt. Två veckor för mig lite drygt efter mitt jävla återfall. Så nu tar vi en ny vit vecka. Kämpa på och var stolt över dig

Hoppas mina destruktiva tankar försvinner snart. Orkar inte med dessa. Sover dåligt och går och funderar.

Två veckor nu och känslan är fantastisk! Piggare och gladare för varje dag...

Trollis?

Skönt att det är söndag, helgen blev tuff på ett sätt jag inte väntat mig.
Mannen blev full och sov mest, men när han satte på samma film som han sett några timmar innan kunde jag bara skaka på huvudet.
Får skylla på att han haft mycket på jobbet, men hans val så tillbaka till mitt fokus.
Väldigt glad att jag klarat helgen och att mitt lugn finns kvar.
I dag skall jag och hunden ta en riktig långrunda i skogen och hämta energi.
Funderar mycket på hur jag hamnat i denna sitsen och hur jag skall hantera livet nu när jag inte skall fly eller döva.
Men väljer i dag att vara nykter så traskar vidare, kram och styrka till er

Det är en medicin som tar bort suget. Gårju åt en del tabletter.

Visst det finns forskning som visar att man kan dricka normalt igen men jag tror på så många andra som försökt och musslyckats inkl mig själv. Läs gärna min tråd i Det vidare livet.
Ge honom en sista chans. Antabus, rerapi ja all in så han kan bli frisk. Men vara på ett villkor och det är om DU orkar och vill. Att han ska kunna dricka normalt igen. Nej tyvärr och dessa tankar måste hannog bearbeta.

Vet vad du går igenom Mathias. Du har det jobbigt det förstår jag. Börja träna är bra. Tråkigt med din tjej/förhållande lider med dig verkligen. Nu tar vi en vit vecka till. En vecka till mot ett bättre mående

Jo jag vet. Aldrig varit berusad på skolan eller så men ändå. Glorifierar inte det jag gjort. Vill bara gå vidare med mitt liv.

Så mycket av det du skriver går rakt in i mig och visar på mitt eget liv och dess brister. <3

Du märker att du då och då hamnar i det här va, Andreas? Ökar drickandet... Det är bra tycker jag att du då ransonerar helgen istället. Alkohol hjälper ju inte på riktigt mot ensamhet och tristess, tyvärr. Så här i efterhand minns jag nog inte njutningen, utan bara ångesten.

Först: jag tycker du är så stark som sätter gränser, tar steget och flyttar. Jag tänker att han satt rejält fast om han ändå inte förmådde lägga av trots att du "krävde det". Och vad menar han med "socialt drickande" på helgen? Handlar det om att han vill dricka fred/lörd för att "alla gör det" eller handlar det om att ni träffar vänner då?
Jag har många gånger slutat och bara druckit på helgen. Det har hållit ett tag. Sen har jag varit på ruta 1 igen... Eller snarare på ruta minus 2. Nu har jag "slutat" sen maj. Dricker socialt. Det är inte ofta, aldrig mycket, men jag är inte helt säker på att det är en väg att gå. Det funkar när det handlar om att dricka nån gång per månad... Men när det har blivit oftare så har det spårat ur lite efter ett tag. Så om han tror att det ska vara lätt så har han ingen aning. Och Helgdrickande... Nej, den tiden när det funkade är nog förbi för de flesta av oss som fått problem. Du skriver dessutom tidigare att han ofta var fullast.., jag var inte det, gillar heller inte riktigt att vara full och trots det är det väldigt osäkert och lite svårt detta med socialt drickande.
Tycker att det han säger tyder på att han ff saknar sjukdomsinsikt.
Önskar dig ett stort lycka till med allt!

Låter bra att di har satt upp "mål"! Jag tänkte så jag med och har lyckats hålla det. Har aldrig alkohol hemma men om någon bjuder så okej. 1 glas sen vill Jojje sova. Haha ?
Lycka till vännen ?

Dom får inte ge en sparken för berusning på arbetstid,
kan få ett val, uppsägning om du vägrar en rehabbehandling.
Eller bara en varning.

Lugn o fin aeromagnus, jag har varit full på jobbet med så jag vet vilken ångest du har haft.
Hamnade inte på akuten men vart indragen i ett vilorum utav några arbetsledare som ville skydda mig från dem höga herrarna på jobbet. 8 h insupning av kaffe.

Var en mörk tid av många motgångar, jag hade dödsångest o mådde piss, men allt löste sig och folk glömmer och förlåter.

Jag fick en varning, jobbigast för mig själv som dem inte visste var att jag kört till jobbet med.
Kommer knappt ihåg det.

Du kanske är mer omtyckt än din arbetsgivare varav hatet..

Jag ändra rubriken från "dag 7" till vit period på 90 dagar, tänkte att det bättra att hålla sig i en tråd.

Träna hårt idag för att jag vet att det ger belöning till hjärnan o det hjälper mig verkligen, känner inte alls samma ångest och sug. Däremot har min smärta gått över från ångest till att ha ont i musklerna, vilket jag helt klart kan leva med. :)

Jag har satt ett mål att inte dricka på 90-dagar. Vet inte om det är genomtänkt att börja igen. Det som lockar mig att dricka igen på sikt är inte att bli full eller söka lugn utan det är helt enkelt gott med vin till mat eller dricka en öl i goda vänners sällskap.

Efter dessa 90 dagar har jag nu tänkt ut regler som jag tänker mig att jag kan förhålla mig till. 1-2 glas till festligare måltider, aldrig till vardags eller i ensamhet. 1-3 glas vid AW med jobbet, vilken inte händer så ofta. Upp till 5 glas om det är en större fest, som bröllop eller midsommar eller liknande och då ha minst två veckors vit period. Om jag inte klarar detta så tvingar jag mig till en ny vit period på 30dagar. Tanken här är att inte blir berusad förutom vid större högtider.

Ska bli intressant om det går att förhålla sig till detta, om inte så får jag bli helnykter, det är inte hela världen. Jag uppskattar min hälsa mer än alkoholen.

Jag vet att det går att ändra hjärnan, jag har slutat snusat vilket var ett helvete. Efter ett år så hade jag inte en tanke på snus längre. Föreställer mig att det fungerar lika med alkohol.

Ja livet utan vinet är helt annorlunda.
Inte tråkigt alls, inte grått utan bara mer liv.
Lugnare, fler möjligheter.
Var på bio ikväll, första gången på 5-6 år. Man kan ju inte gå på bio, där kan man ju inte dricka.
Bara en av alla dessa saker jag inte gjort pga den förbannade alkoholen. Jag skriver här som en slags dagbok, påminner mig om det som är bra, allt det nya jag får tid till. Nya möjligheter, ett anständigt liv. Längtar nu mest efter att få bli helt frisk så att jag kan komma igång med min träning igen. Det enda som är lite svårt är all tid jag får ensam. Förr var ensamheten något jag sökte, något jag välkomnade eftersom jag då fick dricka alldeles ostört. Det gör mig sorgsen att tänka på alla gånger mina barn velat ha min hjälp eller bara mitt sällskap och jag bara önskat att få vara ifred. Nu när jag är nykter börjar jag längta efter mer sällskap.

Vad glad jag blev ?
Kul att se att ni läser, jag hoppas verkligen att någon av mina tankar kan hjälpa någon av er.
Precis som det hjälper mig.

Idag har jag varit sjukt seg och lite ledsen. Nästan bakiskänsla. Jobbat hela dagen. Jätte jätte trött. Överåt godis/chips/ostbågar till Melodifestivalen, tror att det var en tröstätningsepisod. Varit lättretlig och ledsen hela veckan, vet fortfarande inte varför. Kanske är det pms...
Hur som haver, nu ska jag försöka sova. Hoppas verkligen på en bättre dag i morgon. Jag behöver det.
Kram studenten.

Ja man måste sikta mot stjärnorna för att nå bergstopparna.