Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet ärligt talat inte varför han smyger.. Jag har inte sagt att han inte får dricka!
Jag har talat om min ståndpunkt! Jag tycker inte om det (och det backar jag inte på!) men jag har inte sagt att han inte "får". Jag har tom vid ett tillfälle bett honom att ställa sina öl och sitt vin uppe i köket..
Men se.. det var ju så mycket bekvämare att ha det nere i källaren.. så slapp han springa i trappen när han var skitig och jordig...
Ja, han lurar sig själv.. De få gånger han ställer nåt här, så är det max den lilla flaskan vin + lättöl. eller max 2 öl (och då är det ca 5%)
Jag springer inte ner och kollar hur många.. men genom årens lopp har jag ju lärt mig att se ungefär hur mycket han dricker, och hans olika stadier av berusning..
Visst.. jag har väl på sätt och vis tummen i ögat genom att jag vägrar att ens dricka lättöl..
När jag förut kollade för någon månad sedan så insåg jag att hans genomsnittsranson låg på motsvarande 1½ flaska vin 6 dagar i veckan..
Han vill av någon anledning inte att jag ska se exakt HUR mycket han köper hem, utan han försöker låtsas som om han "bara" dricker folköl...
Ibland så deklarerar han att han tänker köpa "ett par öl" på bolaget.. Men inte ens då bär han upp mer än max 2 stycken.. trots att berusningsgraden klart påvisar ett större intag.. Sist jag påpekade att han uppförde sig som om han fått i sig minst det dubbla, blev han ursinnig och skrek: Tror du att jag ljuger?
Och jag lovar.. då var det helt klart inte läge att fortsätta att tjafsa..

Bravo Anna!

En dag i taget och plötsligt har det gått en vecka :-)

Starkt jobbat!

som ska kämpa mot sin törst och sin "oförstående" kvinna och samtidigt inbilla sig att hans charader lurar dig.
Vad skönt det skulle vara för honom att få dricka öppet och utan klander från dig.
Vad skulle hända då? Skulle han dricka mer?
Skulle du ha rätt anledning att bli arg och gå igång?
Skulle hans lögner bli mer uppenbara och så att säga vara framme i ljuset?

Om du leker med tanken att du helt enkelt bara släpper det så och han får full tillgång till sina älskade öl och hur det skulle kunna ge dig mer energi att ägna dig åt dig själv och din förestående flytt.
Vad skulle hända med ditt kontrollbehov,av hur han tassar smyger och hittar kryphål för att mörka åtminstone några av slurkarna per dag.
Kanske om båda låter slöjorna falla, att det blir enklare?
Eller behöver ni båda/han denna lögn för att ni då fortfarande kan tro på någon sorts bredvidliv som inte längre finns men som desperat försöker upprätthållas?

Bara lite lördagstankar från ullabulla,hon som gärna lägger sig i det hon inte har med att göra.

mitt inlägg ovan behöver nyanseras något och därför kopierar jag in ett svar jag gav till mulletant.

"Åh mulletant..

Jag tror och hoppas att du och pp är så insiktsfulla att ni förstår hur jag tänkte när jag skrev.Att det är i nån sorts bitter självrannsakan, att det är så väldigt få som klarar denna resa.Vare sig man är på medberoende eller beroendesidan.
Samtidigt när det är som tyngst så är ju hoppet det enda som håller en uppe.
Precis såna som du och PP.Utan hopp så skulle man fullständigt gå under.

Jag har behövt hoppet som du och PP förmedlar.Jag har också behövt de nödvändiga insikterna i att i just mitt fall så blev det bara en av oss som valde den nyktra vägen.
så tack för ditt inlägg här ovan.Det gav perspektiv på mitt tänk också.Dina svar och inlägg var de första som riktigt grep tag i mig.

Så jag vill inte alls lyfta bort någon.
Kanske hellre sätta en text på era inlägg "kan vara beroendeframkallande"
Det är ofta till de som lyckas man återvänder för att nära sitt hopp och kanske inbillning att saker ska bli bättre.
Men det har de ju blivit i mitt fall, långt mycket bättre.

Återigen,tack och jag vill samtidigt be om ursäkt om min något klumpiga formulering landade illa hos dig.det var aldrig min avsikt.
Från en nykär Ullabulla som tror att livet kanske är till för henne också :)"

Jag tror och hoppas att du och pp är så insiktsfulla att ni förstår hur jag tänkte när jag skrev.Att det är i nån sorts bitter självrannsakan, att det är så väldigt få som klarar denna resa.Vare sig man är på medberoende eller beroendesidan.
Samtidigt när det är som tyngst så är ju hoppet det enda som håller en uppe.
Precis såna som du och PP.Utan hopp så skulle man fullständigt gå under.

Jag har behövt hoppet som du och PP förmedlar.Jag har också behövt de nödvändiga insikterna i att i just mitt fall så blev det bara en av oss som valde den nyktra vägen.
så tack för ditt inlägg här ovan.Det gav perspektiv på mitt tänk också.Dina svar och inlägg var de första som riktigt grep tag i mig.

Så jag vill inte alls lyfta bort någon.
Kanske hellre sätta en text på era inlägg "kan vara beroendeframkallande"
Det är ofta till de som lyckas man återvänder för att nära sitt hopp och kanske inbillning att saker ska bli bättre.
Men det har de ju blivit i mitt fall, långt mycket bättre.

Återigen,tack och jag vill samtidigt be om ursäkt om min något klumpiga formulering landade illa hos dig.det var aldrig min avsikt.
Från en nykär Ullabulla som tror att livet kanske är till för henne också :)

Först och främst allt som jag skjuter framför mig som är både tråkigt och obehagligt. Jag har redan innan jag valde den nyktra vägen, haft en tendens att inte ta tag i saker som varit jobbigt. Ofta förhalat. Det har tyvärr inte blivit mycket bättre de sista åren. Nu sitter jag här och håller på att röja upp på ditt och datt så att jag med gott samvete kan gå ut i sommaren utan att tänka på något annat än att ha det skönt, och tillbringa härliga sommarveckor med mina barn.

I lördags förra veckan vaknade jag tidigt på morgonen. Min första tanke var att ringa ett samtal som jag har funderat på (förhalat) att ringa i snart 10 år. Ett samtal till en kvinna som tidigare betytt mycket för mig, och jag tyvärr inte behandlade schysst. Och varför gjorde jag så mot henne när det begav sig? Ja, som ni förstår så handlade det om en relation. En relation till någon som var mer beredd än jag, någon som ville hela kittet. Familj hus och barn. Jag var livrädd. Men i grund och botten kanske det även hade något med alkoholen att göra? En relation som jag efter en tidigare separation inte var redo för. Allt gick alldeles för fort. Jag blev nog panikslagen när hon talade om kärnfamilj och så. Till saken hör att hon vuxit upp i en familj med en alkoholberoende förälder. Kanske hör det till saken, eftersom jag redan då drack för ofta och för mycket. Jag visste att med henne kommer detta att bli problem. Både för henne, mig och oss. Om det var huvudanledningen till att jag fegade ur vet jag inte, men det kan ha haft med saken att göra. Oavsett har det plågat mig genom åren, och nu kändes det som att det var tid att ta det jobbiga samtalet. Jag ringde upp och förvåningen var naturligtvis stor. Jag förklarade mitt ärende och hur det känts.

Samtalet blev så mycket bättre än jag trodde, och mycket långt. Jag blev glad över att livet blivit så bra för henne som det blev, och berättade även om mina alkoholproblem då och under senare år. Med facit i hand gick hon ju inte direkt miste om något när vår relation sprack ;-) För henne hade det varit jobbigt, så det var fint att allt idag var ok. Samtidigt som jag förklarade: Du kan nog med facit i hand vara glad att det inte blev vi två!
Hon sa att hon sett tendenserna hos mig. Ja, och det är ju exakt så som många alkoholistbarn gör, eller? Söker sig en egen att försöka ta hand om? Någon att försöka rädda?

Har ju läst om stegen i AA och så även att komma till en punkt där man uppriktigt kan be andra man sårat om förlåtelse. Min nykterhetsresa har jag ju gjort utan 12 stegs modell - ja, lite på fri hand så att säga. Men kanske var det just den punkten som nu kom i min fortsatta utveckling? Att ärligt be personer om förlåtelse för det jag ställt till med. Jag önskar att jag inte väntat så länge, och att få förklara och sedan att ursäkten mottogs var fantastiskt skönt.

Det finns nog ett par till om jag tänker efter. Men nu är det en stor surdeg att fundera på!

//PP

Stingo: Jag jobbar med ett jobb, där alkohol i tjänst numera inte är accepterat. När du kommer på morgonen, så ska du vara fit for fight. Och om man dricker sig salongsberusad dagen innan, för att sedan sjukanmäla sig för förkylning dagen efter, så är detta inte ok för mig. Men som sagt: Vara irriterad löser inga problem eller skapar glädje.

Aeromagnus: Tack!

Konstigt nog, så har jag senaste dagarna haft ett mer eller mindre småsug efter en öl. Det har ändå gått 2,5 år, och jag har klarat mig fint hitills, så man kan undra varifrån detta kommer. Hur som helst, så ska 2,5 år bli 3 år!

I morgon är det en vecka sedan jag drack vin. Jag känner mig nöjd och glad. Det har gått väldigt lätt konstigt nog och jag mår väldigt bra. Det här ett bra beslut som jag tog, att inte dricka mer vin.

Ha en fin lördag!

Blir så glad när jag läser att du höll ut, FM. Stolt också. ♥

dörren till källaren står på glänt och jag hör det diskreta krrrrrssch, åtföljt av pschht-ljudet som uppstår när en ölburk öppnas.. Klockan är knappt tjugo över 10..
Innan dess har jag bevittnat en man som försöker dölja rastlösheten som infinner sig av att klockan går vääääldigt långsamt på förmidagen innan bolaget öppnar.. Det har blivit en vända till spelhörnan och till Tempo som öppnar vid 9..
Han inser att han inte kan stå och vänta 45 minuter utanför bolaget, tills de öppnar så han åker hem med "lättöl" och specerier som inhandlats.. Jahapp konstaterar han.. Jag "glömde köpa tidningen".. sneglar på klockan.. knappt halv 10.. Det tar max 5 minuter att köra till bolaget.. tidningen kan inhandlas från macken som ligger utefter vägen..
Små avslöjande svettdroppar, händer som darrar en aning... Och säkert en fundering, om jag "anar" något..
- Det är inget annat du kommer på? (så att det ska bli en naturlig "jag-glömde-köpa" tripp till affären..) Så han kan åka iväg, handla och råka komma ut samtidigt som bolaget vägg i vägg, öppnar..
Så han kan slinka in sådär-i-förbifarten-när-jag-ändå-skulle-handla...
Nej, jag tittar till trädgårn, säger han efter att ha kastat en blick på klockan.. Det har ju regnat och blåst, så nåt behöver säkert knytas upp... (nejdå, han brukar inte bry sig om sådant i vanliga fall, men alla "ursäkter" duger..)
Kommer in igen efter dryga 10 minuters inspektion.. sneglar på klockan.. Vill du ha kaffe frågar jag..
Nej, jag kan ta det senare, när jag köpt tidningen säger han.. Det är ju skönt att ha en tidning att läsa medan man dricker förmiddagskaffe.....
Ska jag åka och köpa den föreslår jag och ser hur ögonen för en bråkdel av en sekund vidgas..
- Nejdå, sätt på kaffet du, jag åker och ser om den kommit.... Vi tar kaffe när jag är tillbaks igen.. ska bara på muggen först... (han har bilnyckeln i säkert förvar i fickan, så jag inte ska göra allvar av mitt hot att åka iväg innan han hunnit köpa öl..)
sju minuter i tio går han ut.. Sju för honom evighetslånga minuter.. Handla tidningen utefter vägen tar max 3... Fyra minuter kvar (och jag kan nästan se hur han sitter i bilen, parkerad så nära bolaget man kan komma för att se dörren låsas upp) Hur han tajmar in så han i princip är första kund in, greppar en varukorg och med bestämda steg går fram till ölhyllan, plockar ner 6 (minst) 7.2or.. det är ju lördag.. Fram till kassan och betalar (kontant, så det inte syns på kontoutdraget..) En procedur som jag tippar tar max 3 minuter, om allt flyter på..
Det innebär att han kan vara hemma igen senast 8 minuter över 10, för att inte dra på sig några "misstankar".. Parkera på gräsmattan i avsikt att tvätta bilen (och kunna slinka in källaringången med ölpåsen..) Komma upp och säga, du jag tar med mig kaffet ut och läser tidningen....
Jovisst.. idag glömde han stänga dörren efter sig.. Och jag kan nästan höra sucken av lättnad, när han halsat en tredjedel av ölen, som han sen ställer bakom ett par stora färgburkar.. Jag kan nästan se hur han diskret häller ut kaffet bredvid trappen och sätter sig i bersån med tidningen..
Inom tio minuter, kommer han att tassa in igen, lyssna så att jag inte är på väg ner, och ta några snabba klunkar ur burken.. Sedan brukar hans inre ha lugnat sig såpass att han slinker upp och hämtar en av sina lättöl, som han kan ha stå framme på arbetsbänken.. (man blir ju så "törstig" av att dona i trädgården..)
Om ett par timmar är han mer än salongsberusad Och då ska det förmodligen "lagas mat" eller grillas.. Kanske bjuda över sig själv till grannen om han har några extra öl.. och innan klockan är halv 7 så kommer han att behöva "vila" på sängen.. (för då är den egna ölen slut, grannen trött på sällskapet som gamar öl/vin.. och då finns ju ingen anledning att sitta uppe..)
Troligen vakna vid 3-draget på morgonen och svära över att någonting "väckt" honom så han inte får sova så mycket som han behöver.. tassa omkring och leta skvättar.. och gå och lägga sig igen...
Söndag morgon kryper rastlösheten innanför skinnet igen.. "bara" folkisar idag...(men troligen desto fler..)

jag ska inte gå in på vad som hände inatt.
jag satte upp ett mål för ett tag sen i programmet. istället för att välja att hålla mig nykter ett tag, så bestämde jag mig för en lägre mängdA/vecka. när jag läste igenom vid senare tillfälle, så såg jag att målet egentligen lät helt vrickat. men däremot går det säkert bra att använda som nedtrappning ett tag. efter att ha läst lite andra A- forum så tror jag inte att jag kan sluta rakt av längre, men däremot att trappa ner ngn vecka eller så. Gillar egentligen inte orden "kan inte". jag menar att ska jobb etc skötas så blir det bäst. Jag har tänkt att börja idag.

Det var en kul fest med mycket musik och dans och jag mådde bra hela tiden. Synd bara att jag var så feg att jag inte vågade testa om det hade varit lika roligt utan alkohol. Bestämde mig för att dricka redan från början och gav därmed aldrig nykterheten en chans.
Efter de tre tillåtna glasen öppnades spärrarna och jag drack ungefär som jag alltid druckit på fest. Därmed har jag återigen bevisat att regler inte funkar för mig. Jag började ju i mitt förhandlande med mig själv nästan tro att jag kanske skulle kunna fixa det med regler. JAG KAN INTE. Hoppas att jag fattar det nu...
Sa till särbon i morse att jag bevisat för mig själv att jag är alkoholist, men jag tror inte att han tar mig riktigt på allvar. Han tror att jag kan välja, ungefär på det sätt som han själv kan.
Fast han vet ju inte allt.... Börjar bli hög tid för mig att berätta nu. Om de ensamma suparnätterna, om de darriga bilturerna till jobbet på morgonen, om gömda vindunkar mm
Det känns så jäkla jobbigt, men är nog nödvändigt.

Perfekt tillfälle att reflektera, Helena! Nu när du har berusningen i färskt minne, ägna en stund åt att känna vad som var bra, inte bra, vad du fick ut av det, vad du kunde vara förutan. Riktigt känn efter.

Spelar ingen roll att du drack i går; jag håller på dig ändå, jag. Tycker du är en bra häst. ;)

nya tag! Kom igen! Ingen skada skedd! Bara det att du skriver här redan kl 11 visar att det inte är någon fara, häng i nu! Många många kramar! Nu är du bland vänner igen, gör fingret åt Sir Väs !

är din mans släkt och de är i första hand lojala med honom och inte med dig. Efter #43 när du skrev att du skulle sms:a till dem skrev jag ett svar som inte gick fram pga dålig internettäckning men som gick ut på ett nejnejnej till detta. Nu när jag läser att han varit hos dem känner jag ännu starkare att du ska låta dem vara. Du har problem men är f-nimig inte skyldig dem ett f-bannade dugg! Nu rätar du på ryggen och inser hur bra du faktiskt är sommar tag i dina problem. Låt dem inte trampa på dig! Kram!

En riktigt mysig fredag med bubbel och rött vin i måttliga mängder ! Inget rus utan endast för smaklökarna. Men nu till den verkliga triumfen: jag hade inte planerat att dricka A igår utan det var min sambo som sa att han ville till systemet ! Fantastiskt för mig som inte förstått hur jag skulle kunna överleva en fredag utan A! Nu börjar jag skönja den inställning till A som jag vill ha, dvs ett trevligt men inte livsnödvändigt inslag i mitt liv. Sug på den du, Sir Väs, det är jag och inte du som bestämmer! Du är ingen huvudperson utan något jag både kan ha och mista. Jag får ingen ångest inför tanken på att ALDRIG mer få dricka A. På någon tråd skrev jag att jag ville ha samma avspända inställning till A som till chips, nötter, choklad och prinsesstårta som jag uppskattar mycket men inte har några problem att avstå från. Jag har inga problem att ta några nötter och sedan låta skålen stå orörd. Många har ju problem med sådant men det har jag aldrig haft. Ett behagligt lugn börjar infinna sig, men som jag skrev i början, nu gäller det att inte dra iväg och bli för kär i sig själv! Ikväll blir det inget, taxin hämtar tidigt i morgon till flyget för färd till varmare trakter! Hoppas att jag kan komma åt forumet även där annars "försvinner" jag en vecka. Mina tankar kommer att finnas hos er mina kära forumvänner! Sköt er nu när jag är borta, haha, kram till alla!

Nu har jag haft semester i 4 veckor och trots att vi tagit en lugn semester så känner jag min inte utvilad. Kroppen känns tröttare än vanligt men huvudet känns ganska bra.

Nu har dock jobboron bitit tag i mig igen, den har jag helt lämnat under dessa veckor. Jag älskar verkligen mina arbetsuppgifter och mina kollegor, jag trivs grymt bra på jobbet. Kruxet är att jag jobbar i en stooor sk "linjeorganistation" och har massor med chefer samt politiker över mig och på den nivån är mitt jobb rena rama kaoset. Massor av mina goa kollegor har slutat pga ledarskapet och det senaste halvåret har vi varit i princip chefslösa. Vill man arbeta med det jag gör så finns det ingen annan arbetsgivare inom 10 mils avstånd och som det är nu har jag gångavstånd till jobbet och är inte sugen på att pendla.

Jag ska egentligen inte börja jobba förrän på fredag (natt fre-sön) men igår ringde en ny chef som jag aldrig träffat och undrade om jag kunde hjälpa till lite och börja på måndag, jag har ju svårt att säga nej så jag fick säga att jag skulle återkomma. Ah, det är väl klart att jag inte vill jobba övertid, hur bra betalt det än må vara. Jag har ju familj som jag vill vara med, jag får dåligt samvete om jag jobbar för deras skull och dåligt samvete om jag tackar nej, för jobbets skull. Suck

Jag har druckit! Var på fest igår och drack. Det var som att jag var tvungen att testa mig, hur jag skulle dricka nu om jag tillät mig. Tre glas hade jag tänkt. Det blev sex! Och jag blev full, inte aspackad, men klart full.
Idag har jag ont i huvudet och röda ögon. Bläää.....

Ja definitivt är den personlighetsförändrande, alkoholen.. Till det negativa för omgivningen .. Medan alkoholisten verkar får världens ego-bost...
Alla andra är enligt alkisen " dumma i huvet" utom han själv då.. Alla andra är så simpla när dom sitter och tittar på "skitfilmer" och flams och trams.. Utom alkisen som sitter och zappar mellan kanalerna så han till slut bara prickar in reklamen...
Arrogant, elak och översittare blir bara förnamnet.. Och nåde den som "anmärker" på något.. Då talar alkisen minsann om vem som "bestämmer" och hur det ska vara egentligen..
Storhetsvansinnet verkar inte ha några gränser (släng dig i väggen "kung i baren"..) Alkisen är "mästrarnas" mästare..
Alkisen delar gärna ut frikostiga "gåvor" i fyllan.. Köper gärna dyra "presenter" utan att ha frågat om man verkligen önskar sig just det.. För att sedan bli tjurig och förbannad över otacksamheten, när det visar sig att det som köpts inte faller mottagaren på läppen..
Alkoholisten vill gärna bli behandlad som "överhöghet", speciellt om man hamnar på krogen eller på hotell.. Då anmärks det i snorkig och spydig ton om något inte passar..
Själv anser alkisen bara att han uppträder med "pondus"...
Nej, numera åker vi sällan bort tillsammans..

Fyra glas vin är för mig att vara måttlig.....!

Tack, fina du!

Visst är det härligt att vakna! Jag blir fortfarNde så glad när jag vaknar och efter ett par sekunder inser att jag inte drack kvällen innan. Kliver upp och känner mig helt ok, redo för en ny dag! Ingen huvudvärk, ingen svullen kropp, och framför allt INGEN ÅNGEST!!!

Ha en riktigt, riktigt fin dag!

Har ju mindre betydelse för att hantera alkoholen. Du verkar ha ett kemiskt beroende eftersom du inte kan låta bli a. Din konsumtion överstiger nog med råge de antal standardglas man kan ta utan att ligga i riskzonen. Prova med en vit vecka.

Om du inte kan dricka måttligt nu utan det slår över ibland vad är det som gör att du ska dricka måttligt? Att dricka för det är gott då räker det väl med en öl eller ett glas? Att dricka för det r gott är ofta ett svepskäl för det andra syftet, nämligen att bli berusad och fly. Vet att det finns forskning som säger att man ska kunna dricka måttligt men jag är skeptisk.

Vi tänker likadant där. Det är sån befrielse att slippa ständiga dragningar vid förhandlingsbordet. Jag vet inte vad man ska kalla det. Talgdank, insikt, gudomlig ingivelse, mjukvara? Nåt som plötsligt faller på plats i huvudet bara.

Åh, jag är säker på att du kommer dit, du också, Helena! Kram på dig och ha en fin lördag!