Senaste kommentarerna i forumet

Ojojoj gissa om att denna text gick rakt in i mig. Jag är skämtet som hanar mig kvar, men imorgon är det dag ert för mig.
Låt mig hålla detta två helger i rad.......

Har för faaaan inte lyckats med två helger på rad efter mer.ett års tid här.

Jag vill och jag kan, låt mig få klara det.....
/A

Läst dina inlägg. Måste varit tufft när din chef konfronterade dig - men skönt att någon reagerar. Själv vet man ju att något är fel, kan inte ta tag i det och ibland har jag kunnat känna att det varit positivt om någon annan sagt något. Nu kan jag tänka att andra ser och kanske tänker eller pratar med varandra, men att ingen vågar konfrontera. Ibland behöver man våga stå upp och säga något!
Att sticka är en alldeles utmärkt sysselsättning på kvällarna, jag ägnar mycket tid åt det. Dricker man dessutom inte något vin så är chansen större att man inte behöver repa upp dagen efter... :/

m-m

Tack för det du skrev.
Du skrev så mycket klokt så jag blev rörd.

Då du själv har levt i ett förhållande som har kantat med fylla samt misshandel så vet du vad jag pratar om.
Du skriver även om det här att man är i ett vacuum, att man inte orkar att göra något och det stämmer helt.

Jag är glad att jag har ett arbeta att gå till. Lägger upp planer på vad jag skall göra när jag kommer hem, det finns en hel del
att göra när man har hus..men när jag kommer hem så är allt som bortblåst.
Måste verkligen ta tag i mig själv för att överhuvudtaget få mat i mig.

Jag har tagit kontakt med en kvinnofridsrådgivare som har hand om- makt,psykiskt våld/utsatthet, normaliseringsprocessen, hot, kränkningar, sexuellt tvång, knuffar,sparkar och annat fysiskt våld samt ekonomiskt våld samt en del annat.
Jag hoppas att det kommer att ge mig något.

Vet också att det kommer att ta lång tid att kunna bli hel igen, att kunna skratta, slappna av och bara vara.

kram på dig

Tack konstnären:)

Jag känner igen det där så väl..Även om man inte har drukit på ettag så vet man ändå inte riktigt hur man ska må dagen efter.
Det pendlar ofta och så snabbt.Kan gå bra på fm för att senare på em mår man skit.Är det spriten som ställer till det att det är så?
Man får ingen stabilitet liksom:(

Hej! Och tack för ditt svar. Jag har tagit kontakt med en kvinnofridsrådgivare och har fått en tid i november.
Det kommer att kännas bra att få ventilera sig.

Och jag vet att det kommer att ta tid att läkas, att bli hel igen.

fågel blå

Hej
Fem veckor för mig igår utan vinet som varit min vän och ovän
i många år. Märkligt att man fått så mycket tid över. Gick det
åt så mycket tid till planering inköp tänka på att man hade
vin till dagen efter.Pust vilket meningslöst arbete.
Tycker du är strong och skriver förbaskat fängslande.
På tal om din stickade mössa. Har nu funderat på att lära mig
sticka vad nu detta kommer ifrån. Hittade en kus på nätet
får se om jag kommer igång har inte inhandlat garn ännu.
Har gjort hela hemmet rent och fräscht ligger i som en igel.
Måste göra något hela tiden. Innan kunde jag sitta under fläkten
och röka och dricka i timmar.
Har inte träffat mina väninnor ännu har inte orkat då det alltid
funnits vin inblandat i våra träffar. Får se tiden an.
Just nu bara myser jag av att vara nykter. Hoppar upp varje morgon
och går ut med min älskade hund. Mannen min dricker inget heller.
Nu kör vi vi är starka, jag vet också att jag inte kan prova fler
gånger då blir det skjuts ner i svarta hålet.
Ha det bra
Konstnären

Hej och godmorgon
Läste dina rader om hjärnröntgen.Min husläkare skrev
omedelbart en remiss åt mig för en hjärnröngen kom
dit samma dag. Kan berätta att jag bara föll i hop
hemma i köket där min man hittade mig då hade jag
kramper i helqa kroppen, själv minns jag inget. Jag
hade en jävla tur hade inte epelepsi. Däremot hade
jag natriumbrist det är saltbrist som kan vara jätte-
farligt. Fick ligga med saltlösningsdropp i fyr dygn.
Jag talade om för läkaren att jagf druckigt flera
månader och slarvat med maten, och det var orsaken.
Vill inte skrämma upp dig, men det vore bra för dig
tror jag med en röntgen.
På grund av denaq händelse är jag livrädd för alkohol.
Tror och hoppas det ska gå denna gång.
Igår fem veckor just nu går det bra alkorösten har
hållit sig borta. Men men den ligger säkert och lurar
min värstqa fiende som förstört så mycket.
Ha en bra dag, Vila och ta det lugnt.
Kram
Konstnären

Även jag behöver mössa, för här har snön fallit sedan igår:(
Igenkänningsfaktorn i det du skriver är stor. Skickar dig ett virtuellt konfettiregn (som för övrigt är ett underskattat pepp som man ser alltför sällan i vår moderna tid tycker jag!)Ett riktigt, och inte de där små plupparna som blir kvar i hålslagaren som fröken i min lågstadieskola alltid sparade till avslutningen.
Önskar dig en bra, nykter dag, kram/Victoria

God morgon Henke,
vet inte om du redan sett inslaget på morgonnyheterna idag, annars kommer en länk här:
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/missbrukare-med-adhd-kan-behandlas-24…
Hoppas du har det okej. Här har snön som kom igår stannat kvar på marken, och fortfarande kommer det mer, så nu blir det ingen cykel till jobbet idag. Suckar lite över att bo där jag bor.

att du är inloggad och jag vill önska dig en bra dag i dag och hoppas att du haft en lugn natt !! Ta hand om dig !
Kram !!

Helt rätt att du slängde ut honom! Verkligen bra gjort av dig.
Du har all rätt att vara trygg i ditt eget hem och du visar att du inte accepterar att han använder våld. Du ska absolut inte behöva känna dig "taskig" när du gör det du behöver göra för att inte utsättas för misshandel, oro, rädsla.

Det där med att han säger att det bara krävdes "kärlek" eller en kram för att han inte skulle dricka eller misshandla är rent ut sagt bullshit men det tror jag du vet innerst inne. Vore lösningen så enkel så skulle vi inte ha en sådan statistik på våld i nära relationer som vi har och heller inga missbrukare alls, för alla, nästan alla har någon som älskar dem. De kanske inte vill eller vågar se det men kärlek har inte något med det att göra.

Både alkoholister och kvinnomisshandlare är experter på att tycka synd om sig själva, skylla ifrån sig, se sig själva som offer så att de själva inte behöver ta något ansvar för sina handlingar och de val och de själva gör. Innan han själv inser att han måste själv ta ansvar och söka hjälp, både för sitt alkoholberoende och sin våldsproblematik så är han farlig för dig att vara kring. Starkt av dig att lämna honom! Jag vill vara tydlig med det, att det är skillnad på alkoholism och våld i nära relationer. Alla alkisar misshandlar inte sina partners och alla som misshandlar har heller inget missbruk. Dessa destruktiva mönster förstärks såklart av varandra men båda delar behöver behandlas för att en sådan man ska vara, ja inte farlig helt enkelt.

Någon som misshandlar och missbrukar kan inte vara lycklig, att han redan inlett ett nytt förhållande har ju inget med dig att göra utan kanske snarare har han misshandlat och missbrukat just för att han inte kan hantera sina känslor. Försök att inte ta det personligt. En person som ständigt flyr sina känslor har ett beteendemönster som inte alls behöver vara knutet till bara en person. Huvudsaken är att du är trygg, att du förändrade din situation. Vad han gör eller känner nu kan du inte styra över.

Det är inte alls konstigt att du känner en massa kring detta. När jag själv separerade från min misshandlande och alkoholiserade sambo så levde jag som i ett vakuum den första tiden, orkeslös, gråtandes, grubblandes, tvivlandes, nästan helt isolerad från omvärlden för jag orkade inte, allt kändes overkligt. Forum här blev min livlina då.

Även om du kanske innerst inne vet att du gjorde rätt så är det inte alls konstigt att efter en nio års lång relation känna sorg, ilska, kanske besvikelse av att det inte blev som du hoppats. Det är inte ens konstigt om du skulle känna saknad, tvärtom så är det vanligt att efter ett tag tvivla, kanske sakna de fina stunderna även om de mot slutet var få, sakna den man först blev förälskad i, eller bara en fysisk närhet. Tillåt dig själv att få känna de känslor du känner men försök att inte agera utifrån dem.

Har du haft kontakt med någon kvinnojour? Om inte så rekommenderar jag det verkligen. Det är väldigt viktigt att ha någon att prata med för att undvika att de trauman man utsatts för i framtiden blir ohanterliga, posttraumatisk stress o.s.v. men också för att bolla med om tankar om huruvida man gjort rätt, kanske skamkänslor som kan dyka upp.
Man kan alltid ringa Kvinnofridslinjen anonymt för att prata med någon och också få tips om kvinnojourer i närheten så man kan besöka någon face to face också. Kvinnofridslinjen ringer du gratis på 020 50 50 50.

Och du, det blir bättre! Det kanske tar tid och kräver en del jobb från din sida men det blir bättre. Du har ju rätt nyligen påbörjat den här processen så försök vara snäll mot dig själv och ha tålamod. För det är en process att bearbeta sådant som du varit med om. Försök se det så här; hade du inte lämnat honom så hade du inte ens kunnat påbörja en process mot tillfrisknande och att kunna må bra, då hade du ju bara varit kvar i samma helvete. Men nu är du på väg!

Kramar!

Riktigt högt blodtryck bara, 206/169 så det blir till att ta det lugnt nu.
Sjukskrev mig själv till att börja med.
Skall ta kontakt med neurologen på DS och höra om man kan göra en ? "eeg" dvs om dom kan se så jag inte haft ett epleptiskt anfall.
Och har jag haft det får jag inte köra bil på 6 månader.
Knepigt då jag åker 4 mil enkel resa för att komma till mitt nattarbete.

Jaja, de problemen får vi ta när de kommer.

Om det är alkoholrelaterat vet jag inte men att det är tokhögt innebär att pumpen flåt jobba extremt mycket, och jag tror det hänger ihop.......
Kramar/A

Hej fågel blå!
Välkommen till forumet!

Ja du... när blir det bättre?

Tyvärr kan det ta lång tid. Men rätt som det är så kommer du märka små tecken på att du mår bättre, ett efter ett. Långsamt.

Har du någon du kan prata med om det här? Jag menar någon professionell, i form av en terapeut med medberoendekompetens, och jag menar andra i samma situation (som tex Al-anon). Jag tror att det är det viktigaste du kan göra nu - att se till att få stöd och hjälp att reda ut dina tankar.

Var rädd om dig! Och fortsätt skriva här, det hjälper. :)
/H.

Jag känner precis som du.. och jag har ingen aning om hur man gör. Men jag är 25 år nu och började när jag var 17-18... det blev värre efter 20 när man fick köpa på systemet. Men för mig så blir ångesten så sjuukt mycket värre av alkohol. Försök verkligen sluta... en del kan helt enkelt inte dricka "normalt". Jag kan det itne, jag spårar varenda gång.

Försök göra saker nykter? Typ sociala saker som att gå på bio eller fika eller äta middag utan alkohol? Jag hade en period när jag inte ens gick på bio utan alkohol i en flaska. Flera gånger blev jag så full att jag inte mindes filmen. :/ Men man vänjer sig.... det är som att öva på att prata inför folk tror jag.. man måste utsätta sig för det om man vill bli bra på det. Försök <3

Helgen passerade.. Det var väldigt annorlunda att ha en ensam helg med Mannen borta och Dottern hos sin Papi. Men, jag tyckte att jag hanterade det okej. Kan alltid bli bättre men jag hade lite överlevnadsverktyg, lista på ToDo-grejsisar…. Det mesta avverkades redan under lördagen, jag hann ju tillochmed lite tårar i solnedgången som en riktigt sån 80tals-solfjäder man köpte på marknaden i lite mystiskt lila-rött och en flicka som fäller en tår i solnedgången. Vart tog de fjädrarna vägen förresten? En sån kanske man skulle ha… Hmm, tåls att tänkas vidare på. Eller inte tror jag.

Jag toklängtade efter måndagen, hade väldigt svårt att somna från söndagen till måndagen. De där 32-åriga klimakterievallningarna kom tillbaka igen och när jag tillslut vridit runt mig så jag bokstavligt fastnade i lakanet på något vis mellan valkarna så gav jag upp. Jag satte mig i soffan och resolut petade i mig några sorgliga chips som jag lämnat i en skål på soffbordet. Vid halv två på natten lade jag mig och sen sade bara poff pling plong så ringde klockan igen och det var måndag. Trött som aset var jag - MEN det var ju måndag och jag hade klarat det. Wiiiiiiiiii *hurrar med applåder och Macarena dans*

Måndagen flög förbi.. hade bokat in mig på ett träningspass men glömde väskan hemma så det blidde inget med det (jag bor ca 5 mil från jobbet och där jag tränar). Detta gjorde att det slint i huvudet på mig. Min plan för måndagen försvann, hade ingen backup och när jag satt på bussen hem så var jag lost. Vad sjutton skulle jag göra? Kom på att jag nog vill ha en hund och skickade sms till mannen men fick inget svar. Jag kände att tristess tankarna började komma och att hade det varit för några veckor sedan hade jag varit på väg hem glad i hågen med en box i väskan. Jag hade inte gjort någon mat. Jag kom på efter ett tag när jag hamnat längre ned i det mer intensiva drickandet att det var ganska positivt att inte göra maten innan jag började dricka, för när jag druckit ett tag så försvann hungern. Detta ledde till att jag ibland kunde komma på när det började närma sig torsdag och jag skulle börja skärpa till mig för att Mannen kom hem från veckopendlingen på fredagen, att jag ju inte ätit något av vikt under veckan. Det jag alltid petade i mig var te och knäckebröd på jobbet till morgonfikat. Ingen frukost. Lunch köpte jag ofta men tappade oftast matlusten när jag tagit några tuggor. Jag kunde/kan liksom tugga några gånger och tillslut kommer det kväljreflex för att jag kände att jag hade mat i munnen. Knepigt och lätt vridet , men så var det. Det här ledde ju till att den sista tiden (ca ett halvår) har jag rasat i vikt. När vi skulle ses på jobbet efter sommaren och semester på vår kickoff så kände inte en del av mina kollegor igen mig.
En del frågade “Ahhh Cyanthiina, kan vi få receptet på din viktminskning?”
Jag svarade: “Ja men Guuuuu absoluuuuut. Gör så här: på måndagen går du till bolaget, ät ingenting. Se till att få i dig iallafall minst 3 flaskor rött, möjligtvis lite pepparchips för att hetta till det lite, för den där extra krispiga elementet. Sen kör du vidare så mån-torsd gärna sent inpå nätterna och var hemma från jobbet lite då och då för att få dig lite extra på dagarna i ungefär 1-3 år så ska du se att lilla bullmagen försvinner i ett kick!”

Nej.. nu sa jag ju inte så… Däremot blev det en sjukvridning till att jag fick en positiv återkoppling till mig själv...men det de egentligen återkopplade på var ju förbannat negativt leverne. Men så kopplade nog inte jag…. Att de återkopplade på min viktinskning som ju var en direkt effekt av att jag missbrukat. (Huuuhh... det här var faktiskt första gången jag skrev det här... Missbrukat. Jag. Puhh. Det var tungt!)

Vad skulle jag komma till med det här nu då…? jo.. Att en svår sak under de här dagarna hittills har varit att komma på att laga mat på dagarna. Jag måste ju äta, mitt barn måste äta när hon är här.Det är faktiskt en banal men viktigt utmaning för mig.

När måndag kväll kom - för det var ju det jag skrev om egentligen… så var jag så trött. Jag hade slutat min kväll på en affär, ganska nära bolaget men förbaskat annorlunda. Stadens garnaffär nämligen. Jag köpte på mig garn och så började jag sticka en mössa. Ja… Ytterligheter jag vet… Från några flarror rött till en linnefärgad garnsvamp på huvudet. Men, jag tog ett beslut, och jag gjorde faktiskt nåt. Jag gjorde nåt! Fungerar gör den också för det är rätt varmt på knoppen just nu.

Jag sov som ett litet barn natten till idag… Det första jag sa när klockan ringde imorse efter att jag mornat mig lite, var… Löööövly (översättning för er ickevärmlänningar är: Lovely). Jag hade sovit en hel natt - inga svettningar - bara skön susse natta sömn.

Jag hoppas på detsamma idag.

Var rädd om er, jag har tänkt på er idag, hur knepigt det kan vara att jag framför den här väldigt ljusa skärmen och vita datamaskinsmackapären kan känna en gemenskap och värme med, för och till er.

//Cyanthiina med HufvudSchvampMössa

Tack! Det var väldigt klokt skrivet... ja det hade varit så skönt att veta att man inte har skämt ut sig på fyllan och inte behöva vara rädd för det hela tiden. Det har hänt att jag gått in på en bar/pizzeria med en kompis och de har bett mig gå... eftersom jag varit där på fyllan och skämt ut mig. Jag har inte ens haft ett minne av det (!). Min mardröm är att möta någon på stan när jag är med mamma eller så och så säger de något om mig och alkohol som jag själv inte minns. Det har gjort att jag undviker vissa gator om jag inte är ensam...

Jag har försökt att inte dricka under perioder och någon gång har jag väl klarat en månad (aldrig längre) men jag skulle verkligen vilja det. Känns ändå som om jag tog ett beslut idag när jag skrev här och sedan på bokade jag en dejt med en kille och skrev "vi dricker ingen alkohol va?" Och det känns jobbigt... men ändå bra. Men det känns nästan som om jag inte vet vem jag är utan alkohol... Jag vet inte hur jag ska vara. När jag är full behöver jag inte tänka, jag bara är. Men utan alkohol blir jag nervös och osäker på mig själv.

Men jag ska absolut inte dricka på en månad nu. Ska verkligen verkligen anstränga mig! För jag vill inte vara sån här. Vill inte skämmas mer och avboka saker bara för att jag är bakis.

Tack snälla <3 kram

Kära du, visst kan jag säga det. Det BLIR bra, det tar inte 100 år, inte ens nära 100 år! MEN du måste välja. Om det idag känns helt omöjligt att tänka att du aldrig mer ska dricka, så kanske du i alla fall kan ge dig faan på att klara en vit månad? Utmana dig själv! Jag tänker att det kan vara att sätt att få distans till hur du lever nu, och kanske kunna upptäcka att du faktiskt mår bättre utan?
Det här med att vara social utan alkohol, jag tyckte också det var jobbigt till en början, men upptäckte också hur mitt drickande och mina ständiga ångestbakfyllor påverkade min självkänsla negativt. Det är ju inte så att man har sååå jättehöga tankar om sig själv när man vaknar upp i fel säng och kommer på att man kräkts i en blomkruka på Småstadens stadshotell. Men saken är den att när jag varit nykter några månader började jag räta på ryggen och vågade se folk i ögonen igen, jag som flackat med blicken i många år för att jag alltid var orolig för vem som såg, vem som visste.
Hur tänker du? Kan du ta ett beslut om att inte dricka under en period?
Kram på dig, jag har varit där du är nu och vet hur ångesten känns/Victoria

...men ofta är det kö på över 30 minuter och så stänger dom innan jag slutat jobba. Tänkte bara om det var någon visste...men jag ska försöka ringa igen.

vänner som fått kortet indraget så har alla prover bekostats av den sökande själv utan några rabatter. Proverna har de tagit på sin vårdcentral.

Det där med körkortstillstånd är väl enklast att du ringer Transportstyrelsen ? Eller googla.....http://www.korkort.se/korkortstillstand/

Ny här...men vill bara önska dig all lycka!! Idag ska jag inte heller dricka....

Så sjukskriven en vecka till att börja med..

Skall även träffa folk från neurologen för atr utröna om jag hade ett epleptiskt anfall i onsdags.
Så nu är det bara lugn och ro som gäller.
Kramar till alla som vill och behöver
Vaknat just, upp och duscha innan cirkusen är igång.
/A

Det du skriver, "Jag letar och häller ut, gråter, skäller, tjatar, ignorerar. Inte direkt by the book", vill jag påstå är precis vad som är by the book för en medberoende. Jag har många gånger gjort samma sak.

Jag tror inte att det behöver vara fel att du "håller dig borta" när han dricker. Själv drog jag iväg och tältade när min sambo drack(inte i oktober). Det var viktigt för mig, dels för att markera tydligt för honom att det blev en konsekvens av att han drack, att jag kände mig så pass otrygg i mitt eget hem att jag inte kunde vara där men också så blev mina dagar i skogen en plats av lugn där jag kunde känna vad jag kände utan att agera utifrån det, skrika, hota o.s.v. och det blev nödvändigt för mig att att vara ifrån kaoset för att kunna tänka rationellt och inse att jag inte ville leva så. Jag insåg också att det skulle till att komma en vinter och att situationen var ohållbar och att jag själv var tvungen till att förändra min situation istället för att vänta och hoppas på att sambon skulle göra det som visat sig att han inte ville/klarade av.

Däremot så tycker jag inte du ska hålla dig borta för att han ska få det bekvämare, kunna supa hemma, slippa sova i bilen. Jag fattar att du blir orolig för honom när han är inne i en period, sover borta och du inte "har koll" på honom men det blir ju som du skriver att du då underlättar för hans drickande. Så länge som det inte blir några jobbiga konsekvenser av att supa så är det ju bara att köra på som vanligt, eller hur?

Anledningen till att jag drog ut med tältet då sommaren och hösten 2012 var för att jag inte mäktade med. Jag bad sambon att inte dricka hemma, sa att jag vägrade vara i hans närhet då han druckit, något han inte respekterade. Då det var hans val att dricka så borde det ju vara han som lämnade vårt gemensamma hem men han ansåg sig ha rätt att göra vad han ville i sitt hem. Jag kunde inte slänga ut honom, varken fysiskt eller psykiskt. Men om din man självmant håller sig borta från dig så kanske du bara ska låta honom sova i bilen?

Du behöver heller inte svara på hans ågren-sms då han druckit/är bakis. Kanske kan du börja med att säga till honom att han inte får höra av sig till dig förrän det har gått x antal dagar som han hart varit nykter? Det är ju också en tröst och något som underlättar för en alkis att fortsätta, att det finns någon "där" att komma tillbaka till när bakisångesten sätter in. Jag vet själv hur svårt det kan vara. Jag minns speciellt en gång då min sambo inte kom hem eller svarade i telefonen och på morgonen började jag bli orolig, ringde runt och letade men inget svar. Jag fick ta ledigt från jobbet, var arg och orolig. Jag fick leka detektiv och fick till slut reda på att han varit på en fest och det blivit något bråk och han hade blivit utslängd men ingen av hans vänner visste vart han var. Jag ringde till sjukhusen i närheten. Till slut anmälde jag honom försvunnen hos polisen. När han till slut kom hem och det visade sig att han suttit i fyllecell och fått stanna längre för att han varit våldsam så såg han så liten ut. Han skämdes, grät och hade ont från när polisen brottat ner honom. Jag var så glad att han var hemma oskadd och han verkade så ångerfull och min medberoende hjärna hoppades och trodde att det här skulle bli vändningen när han sa att han aldrig ville gå igenom det här igen, aldrig ville utsätta mig för detta. Så jag tröstade, höll om, torkade tårar, fixade mat, gjorde konsekvenserna mindre besvärliga för honom. I efterhand vet jag att de löften som kommer ur bakfylleångesten är lika tomma som de som kommer ur en packad alkis, de är egentligen bara en förlängning av själva fyllan.

Först när vi separerade behövde han helt själv ta ansvar själv för konsekvenserna av hans drickande. Han har en hund som han älskar, skulle han hamna i fyllecell finns ingen där hemma att ta hand om den, ingen som tröstar när han är bakis, ingen som täcker upp för familj och jobb, ingen som ser till att räkningar är betalda innan pengarna går till öl o.s.v.

I mitt fall var en separation nödvändig för att jag skulle kunna må bra, att sambon skulle vilja ändra på sitt liv och sluta dricka efter det var liksom en bonus som jag inte kunde eller hade räknat med. Jag säger inte att en separation behöver vara den enda vägen, däremot att du behöver fundera ut hur du själv vill leva ditt liv och vart dina gränser går och inse att det bara är du som kan göra den förändringen. Och sök och ta emot hjälp, mycket kan hända när man bryter ensamheten i att bära på sådana här "hemligheter". Fortsätt skriv här och lycka till på alanon-mötet!

Kramar!

Hej alla
Jag önskar er alla en skön dag. Känner mig
glad idag. Vad som än händer idag ingen
alkohol
Kram Alla

är nog bra. Man får förmodligen samma aha-upplevelser där som jag fått här., vi är ju trots vad man själv i sin ensamhet tror ganska lika i vår sjukdom, en alkis är en alkis, en medberoende är en medberoende.

Skriv gärna här när du varit iväg på mötet, det kan funka samma som man gjorde i skolan när man skulle skriva stödord för att komma ihåg en text.
/MB

Skönt att höra! Och fint att du hänger kvar här.