Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Läste dina rader och blev berörd. Jag har inte druckigt på sex veckor
i morgon, jag måste alltid tänka på att inte ta det där första glaset.
För gör jag det finns det ingen återvändo vill bara ha mer och mer.
Vet det efter ett antal återfall som man säger, papegojan i huvudet
har lurat mig många gånger men jag hoppas det var sista gången i september.
Där jag står idag har inte varit en lätt väg. Hade fullt pådrag med ångest
och oro i ca 10 dagar. Men jag kom ut på andra sidan. Bestäm dig för att ta
en dag i sänder. Du är ju här nu och det är starkt. Jag tror att det är
viktigt att man erkänner för sig själv. I morse bestämde jag ingen alkohol
idag vad som än händer, jag tror man måste lära sig att ta sorger och bekymmer
nykter, men det är faan inte lätt.
Att sluta dricka är som att lära sig gå.
Man trillar ofta, men reser sig igen.
Till slut kan man gå.
Nu kämpar vi eller hur
Ha en skön dag
Konstnären

Jag läser andras trådar, läser om medberoende och om alkoholism, försöker förstå som så många gånger förr. Jag läser det senaste inlägget från Mulletant med andra ögon idag (har läst detta många gånger förut). Jag har börjat förstå varför jag har så svårt att släppa taget; jag är en männska med behov av bekräftelse- att få höra att jag gör rätt, att jag har rätt att göra lite som andra tycker. Jag har svårt att lyssna på vad JAG faktiskt vill.
Jag måste lita på min magkänsla och göra vad som är rätt för mig- stå på mig och bejaka mina behov och drömmar.
Jag tycker att han dricker för mycket, jag har ont i magen när det sprätts en öl eller vindunken tas fram, jag behöver stuktur i tillvaron, jag behöver någon som älskar mig för den jag är.
Jag orkar inte längre kämpa varje minut/dag för kärleken.

Jag ska se till att börja älska mig själv och stå upp för mig själv.

Hej faller! Jag kan tyvärr inte råda då jag kämpar med samma problematik själv. Jag är feg och kan inte säga ifrån alltid. Men det blir bättre, jag kan oftare säga ifrån. Så jag vill bara önska dig välkommen hit. Läs runt. Här finns många kloka huvuden och en del kunskap. Du ska nog få stöd men jobbet måste du tyvärr göra själv. Men det går om man verkligen vill. Det har jag sett på andra medlemmar.

Fia

Så trött idag. Sov inget inatt. Det är en av tusen nackdelar med att dricka. Jag kan inte sova när alkoholen har gått ur blodet. Fyllesomna? Javisst, men dygnet efter blir ett helvete. Men, ett stort MEN, jag kommer att fixa denna dag för jag är inte bakfull. Mina ögon må vara torra och röda, men min andedräkt är fräsch och min rygg är rak. Jag börjar nog få smak för det nyktra livet. Hade ett bra samtal med min doktor i morse. Vi talade bland annat om min kommande 50-års dag när chefen har lovat (hotat) med att ställa till med fest. Vi kom överrens om att jag ska inte gå. Han sa att om inget annat fungerar så sjukskriver han mig på den stora dagen. I vad undrar jag? Magont. Ja, det blir ju sant för jag får magont bara av att tänka på den dagen. Har man inte råg i ryggen så får man ta till andra knep. Nu sitter jag här på jobbet och gör ingen nytta alls. Bara surfar runt, men det unnar jag mig. I väskan ligger nya rör med antabus. Jag tror inte jag kommer att behöva dem just nu. Minnet av helgen är fortfarande för färskt. Men det känns som en trygghet att ha dem. Jag vill aldrig falla tillbaka så där igen. En svag dagens och jag går igång. Glömmer, nej det är inte sant. Jag väljer att glömma alla mina löften till mig själv. Jag kan inte dricka för jag kan inte sluta. Det finns inga ett par glas.

Men jag förlåter mig för mitt fall. Däremot har jag svårare att förlåta att jag blandade in maken. Nu tar han mig inte på allvar igen. Nu fick han se sin älskade FylleFia igen och de gamla takterna satt i. Han ringde igår och pratade redan om nästa helg. Vin och mat. Han ville laga god mat åt mig som förr i tiden. Laga god mat? Han ville ha tillbaka sin bästa dryckeskompis. Hon som alldrig dömde eftersom hon var sju resor värre själv. Så där skäms jag.

Till vill.sluta; Jag vet att du menar väl. Men beslutet att dricka var trots allt mitt eget dumma misstag. Jag kan inte skylla på min chef, inte på omständigheter. Jag är vuxen och jag kunde ha valt den feges utväg och sagt att jag verkligen inte kan blanda min medicin med A. Det kanske även det hade gjort ett positivt intryck. AnsvarsFULL! Precis som så många andra tvekar jag inför att skriva till dig vill.sluta. Jag tänkte över en timme på allt inte måste bli sagt? Men kom fram till att jag måste för min egen sinnesros skull. Jag kommer alltid att heja på dig i din kamp. Vi har samma sjukdom så givetvis vill jag att du ska må bra. Men jag tycker att du en smula obehaglig. Lömsk. Nu kallar du mig för FANTASTISKA FIA igen. För några veckor sedan var jag inte vatten värd. Jag tror att du var sann för några veckor sedan. Med tanke på hur du har hånat mig, min man, mitt äktenskap och mitt boende. Därför blir det väldigt svårt och en smula obekvämt för mig att bemöta det där FANTASTISKA du skriver om. Kan du förstå min känsla? Eller vill du bara hugga till? Jag vill inte vara elak, men jag orkar inte med dig. Jag tror inte du bara har problem med alkohol. Jag tror att det går djupare än så. Någonting är trasigt. Försök att laga det, om inte för din skull så för dina barns. Du skrev till mt att din fru hade undrat över hennes förslag om behandlingshem. Jag ska vara ärlig, vore jag din fru så kanske jag också hade jamsat med för husfridens skull. Jag ser ju hur du reagerar på kritik här på forum och jag gissar att det kan vara likadant hemma. Bättre att stryka medhårs. Jag kan ha fel. Jag vill poängtera att jag inte ser dig som en elak människa. Jag ser dig som en trasig människa var symtom ibland visar sig genom elakhet. Ibland via ett enormt behov av andras gillande. Nu kanske jag var orättvis tänker du. Nej, jag tycker inte det. Detta är min känsla som jag försöker förmedla så milt jag kan. Skriv inte det du inte menar. Inte till mig i alla fall.

Nu ska jag försöka göra rätt för min lön. Längtar bara hem. Som i gamla dagar. Men inte till vinboxen utan sängen.

Fia

Härligt att läsa NM. Att det även finns hopp för måndagsmornar! Önskar dig en fin dag då du hinner med allt du VILL.

Fia

Önskar dig en härlig vecka!
/A

Hej Santorini! Inatt när jag inte kunde sova så betade jag av ett antal trådar. Med nya och äldre hjältar. Anhöriga och alkoholister. Din tråd fastnade i minnesbanken. Kanske för att du också är en "lite" äldre kvinna med en make som dricker lite för mycket. Men en make som inte blir elak. Bara fånig. Exakt som min. Kanske för att jag blev så imponerad av din resa. Gillar även ditt klara språk. Tack för att jag fick titta in i din värld.

Fia

Och helg, liksom vardag framlevs i nyktert tillstånd. Jag känner mig faktiskt för jävla nykter, alltså mer som ett allmänt gällande tillstånd i livet. Det handlar inte bara om vilka substanser som jag väljer låta forsa runt med blodkropparna och ställa till surfparty i huvudskålen. Det handlar om vilken halv-nelson som jag har lyckats koppla på mig själv. Kommer ju inte undan och märker att jag absolut inte vill det heller. Så här "med" har jag inte känt mig på sanslöst många år (för jävla sorgligt, tiden har runnit, jag vet...), kanske aldrig och det är mycket spännande samtidigt som det känns fullständigt ogreppbart.
Det är mycket svårt att begripa, både för de oinvigda, så även för mig själv, men om jag formulerar det så här:

Jag sitter en gråmelerad, regntung måndagsmorgon mitt i höstmelankolin och känner att den här dan blir nog inte så dum! Kan nog bli riktigt bra faktiskt! Måste försöka hinna med allt jag VILL idag, inte det jag tycker att jag måste. Det är för mig en ganska obekant men välkommen känsla en måndagsmorgon!

Ha det gött idag och drick med förstånd!/NM

Nu iväg till jobbet!

Godmorgon m-m
ja, nu var det måndag morgon och ännu en nykter helg. Känns bra idag.
Hade lite sug i lördags men det försvann efter ca en halv timme.
Pratade med mig själv att det inte är värt det, för du vet hur illa
alkoholen gör dig inget gott alls. Jag blir slö kedjeröker och snackar
en massa skit. Sedan kommer ångesten som ett brev på posten. Nej, nej
jag vill inte det. Söndagen gick smärtfritt gick nog en mil med våran
hund. Bra rensning av tankar får jag då.
Ha en skön måndag
Konstnären

Om så är fallet så ber jag hemskt mycket om ursäkt om jag inte svarat på den.
Men nej, det har aldrig funnits tillstymmelse till tablettmissbruk.
Har inte ätit några tabletter, göt det nu. En tablett om dagen, vilken är en blodtryckssänkande
Men den hoppas jag slippa när jag verkligen bonar om i mitt sätt att vara.

Vem vet? Jag kanske efter all tid som jag tillbringat på forumet kommit fram till att jag inte vill sluta helt.
Jag har trots allt gjort som rubriken säger "Förändra ditt drickande".
Som så många gånger förr kommer det kanske braka loss nu med kommentarer om hur fel jag har.
-Har jag det? Jag har många gånger en förkärlek till att njuta av gott vin, god whisky samt härlig rom.
Men även så finns det ett osunt beteende till alkohol och det är det jag måste lära mig tygla.
Och där har forumet varit en fantastisk hjälp.
Och där M.t har genm sina goda råda, även du Adde haft en tongivande roll för

.

mig att förstå sambanden och vad alkoholen gör med oss.
Nu vet jag liksom inte.

Även om jag vänder blicken inåt och tittar på mig själv så är det inte som förr.
Om jag läser inledningen på min tråd så är det verkligen inte.
Jag har nog förändrat mitt sätt att dricka

precis lika oförstående som Mulletanten över ditt sätt att vara. Jag kan inte läsa mig till att du har en önskan om att bli nykter nånstans i dina inlägg. Jag har tidigare frågat dig om du även har ett tablettberoende som gör dig lite diffus i din framställan av dig själv men då fått ett nekande svar. Men ?

Vänd blicken in i dig själv ett tag och fundera vad du vill med resten av ditt liv.

Hur går det för dig, monopol?

/H.

För ett litet tag sedan frågade monopol mig om min historia. Jag svarade genom att berätta kortversionen. Haha, jojo, kort och kort... Men eftersom jag tog mig tiden att formulera mig i den tråden, så tänkte jag att jag borde spara det jag skrev här i min egen tråd också. Så, här kommer romanen:

..............

Min man är alkoholist och under åren 2008 (?) - 2010 eskalerade hans drickande och jag blev allt mer medberoende. Jag har försökt alla knep som finns för att få honom att ändra sitt drickande. Ibland fungerade det - ett litet tag. Men för varje gång så blev det värre när han började igen. Hans kropp började säga ifrån, och jag kände hur han förändrades som person. Han har aldrig blivit aggressiv eller så, utan det handlade om att jag kände hur han mentalt var på väg bort från mig.

Mitt medberoende gick ut på att jag dels trodde att jag skulle kunna älska honom nykter, och dels att jag skulle kunna hindra honom från att dricka genom att sätta upp en massa hinder. Därför har jag letat gömda flaskor som en besatt. Jag har loggat in på hans bankkonto och kollat saldot och hur mycket som lagts på bolagsbesök. Jag har hittat på lösningar av modellen om-vi-bara-dricker-på-helgerna eller om-vi-inte-köper-BiB-utan-bara-öppnar-en-flaska-varje-dag. Jag har varit på helspänn dygnet runt för att analysera hans rörelser, röstläge, blick. Inget av detta är jag stolt över, men jag ser samtidigt att jag har kunnat påverka det lika lite som han har kunnat styra sitt drickande. Vi är oerhört förutsägbara, både alkoholister och medberoende.

Jag har provat alla känslolägen du kan tänka dig. Förtvivlan, rädsla, fruktan, ilska, frustration... men också hopp, när något litet tecken på en förändring visade sig. "Nu! Nu skall han äntligen fatta och välja mig framför flaskan!". Men icke.

Till slut orkade jag inte, utan tog några steg som blev avgörande. Ett var att jag gick med honom till hans läkare (som han träffade för stress, magsår och Gud vet allt) och slog näven i bordet och sa "Nu börjar du behandla hans symptom som följder av ett alkoholmissbruk, annars blir jag galen!". Ett annat var att jag under några mardrömsdygn försökte få honom inskriven på psyket och avgiftning, men misslyckades eftersom han kom dit berusad och alltså inte visade att han var motiverad. Jag vet att jag skrek till psykpersonalen att "om ni inte lägger in honom, så vill JAG bli inlagd - för nu orkar jag inte längre!" Idioten (sorry) till sköterska svarade "men då måste du vända dig till din vårdcentral". Som om jag inte hade försökt med det...

Hur som helst: vid ett tillfälle uttalade jag ett ultimatum - "dricker du igen så går jag" - och ett litet tag senare drack han igen. Och jag gick. Jag hade vid det här laget fått hjälp av en terapeut, och han hade gett mig rådet att göra en konkret plan för att kunna verkställa mitt ultimatum. Det är det absolut svåraste jag har gjort i hela mitt liv - att planera för att lämna honom om han skulle dricka igen, trots att han kämpade mot flaskan. Men, när jag ställdes inför faktum så var det planen som räddade mig (oss). Utan den hade jag inte klarat av att gå.

Maken tog mig på allvar, och skrev in sig på ett behandlingshem. Jag lovade honom att vi skulle göra ett försök när han kom hem därifrån, så jag flyttade hem medan han var borta. Det är tre år sedan nu, och vi har det fint. Han är nykter - en dag i taget - och jag upplever att vi hela tiden rör oss tillbaka mot varandra. Jag älskar honom djupt, och jag är evigt tacksam för att han till slut valde mig. Samtidigt är jag oerhört ödmjuk inför det faktum att han hade kunnat göra ett annat val. Jag ser honom inte som en självklarhet, utan uppskattar varje sekund av gemenskap och nykterhet.

Några saker har varit avgörande: dels råden från min terapeut om att göra en konkret plan och sedan mitt beslut att genomföra den, dels makens beslut att genomgå behandling, dels min möjlighet till hjälp via min terapeut men också genom det anhörigstöd som behandlingshemmet ordnade (och faktiskt också det här forumet).

..............

/H.

Där framgår det att du indirekt haft possetiv inverkan på mig.
Och då har det gagnat min fru ocj mina barn.
Jag skrev även att jag inte delar din uppfattning av den hjälp jag är i behov av.
Behandlingshem känns långt borta, jag läste även upp din text som du skrivit direkt till mig för min fru.
Hennes spontana kommentar var:

-Behandlingshem, varför då?

Så lika lite som du är min ängel eller att jag skall kalla dig något annat än m.t
Kommer jag ta mig till ngt behandlingshem.

Du har gjort possetivt intryck på mig genom dina texter, men även genom dina konversationer med oss som gillar A.

M.t, jag gläds åt allt bra som ryms i ditt liv.
Men även om A är borta så fylls livet med svårigheter.
En som är skicklig på att belysa detta är Berra.
Denna stjärna på att beskriva livet utan alkohol.

Alles//A

Min fru och mina barn är den insikten jag fått av dina texter i det vidare livet.
Men även dina konversationer med alla oss som gillar att dricka.
Jag tyckte att det du skrev till mig var så bra så jag läste upp texten för min fru.
Hennes spontana kommentar var mer en undran

-Behandlingshem?
Varför då!

Lite så kan jag oxå tycka.......
Kanske jag berättar mer än vad somliga är vana vid, eller inte.....
Sak samma, du blir inte kallad så av mig nåt mer.

Du är m.t.
Men oavsett vad du tycker, du har gjort possetivt intryck på mig!
/A

men Nej tack Andreas, jag är inte och vill inte vara din egen lilla ängel och inte mullistantis heller.

Jag skrev för att jag kände ett starkt behov att delge dig det jag känner när jag läser en del av dina inlägg och jag kan inte på något sätt se av det du skriver att jag skulle nått fram.

Jag har svårt att förstå till vilken hjälp jag kan ha varit, i synnerhet för din fru och dina barn. Jag kan inte föreställa mig annat än att de ”tagit skada eller lidit” av att ha en man och far som förhåller sig till alkoholdrickande så som det framgår av det du skriver - jag kan förstås ha fel men jag tror inte det. Dessvärre.

Nej, jag fattar inte riktigt, eller just ingenting.
Allt gott / mt

i min tråd:

Tack - men Nej tack Andreas, jag är inte och vill inte vara din egen lilla ängel och inte mullistantis heller.

Jag skrev för att jag kände ett starkt behov att delge dig det jag känner när jag läser en del av dina inlägg och jag kan inte på något sätt se av det du skriver att jag skulle nått fram.
Jag har svårt att förstå till vilken hjälp jag kan ha varit, i synnerhet för din fru och dina barn. Jag kan inte föreställa mig annat än att de ”tagit skada eller lidit” av att ha en man och far som förhåller sig till alkoholdrickande så som det framgår av det du skriver - jag kan förstås ha fel men jag tror inte det. Dessvärre.

Nej, jag fattar inte riktigt, eller just ingenting.
Allt gott / mt

Du snavade, men det är väl inte så konstigt när ni körde blindbock och det var du som skulle gå med halsduken med förbundna ögon och din chef hade snurrar dig i tio minuter och sedan ledde dig rakt mot snubbeltråden .

Det är du som är offret, tjena att du skulle säga nej när du är i beroendeställning mot chefen.
Nyanställd och vill göra possetivt intryck.
Och detta utnytjade chefen såklart.

Nä, gjort är gjort. Upp på pållen igen, stärkt av lurigheterna då fixar du detta.
För faaaan, det är ju du som är FANTASTISKA FIA!!!

Otroligt men jag diggar dig bruden, skinn på näsan javisst.
Allt gammalt groll känns pase.
Önskar dig ALL lycka till!
/A

Förstår då viker avtryck du har gjort hos mig?
Jag skulle verkligen vilja ägna mig åt att arbeta med folk som har det svårt.
Vis av mina egna erfarenheter.
Vet inte vad som driver mig, pengar?
-Nä, jag är certificerad webbprogramerare. Vore det pengar jag var ute efter så hade jag arbetat kvar i it branchen.
Aktier då, jag gick hemma tre år och var sk daytrader men där kan man snacka om stress och oro.
Pengar har aldrig varit min drivkraft.

Jag har arbetat på förskola, i särskolan. Ett tag var jag inne på att utbilda mig till rehabinstruktör och arbeta med folk som blivit nyskadade genom trauman, så jag kunde dra lärdom av min egen motorcykelolycka.

Jag har tävlat med motorcykel och kört roadracing.
I min ungdom vill jag bli polis, för att kunna hjälpa till.
Alfa yrken jag haft har jag velat vara den drivande, den som håller i taktpinnen så att säga.
Takt och takt..........
Jag har med tanke på takt, sansat sedan jag var 6 år

Jag har dansat allt från folkdans, latinamerikanska danser till bugg och jive.
Var med i Lasse Kuhlers pardans grupp, har uppträtt med franska rokokodanser.

Vad viol jag säga med detta nu då?
Inget, jag bara skriver av mig. Och skriver det som kommer upp i skallen.
Men jag hoppas och tror att de närmaste inte tagit skada eller lidit av att jag gillar att dricka.
Jag känner till problematiken och har lärt mig att säga
-Tack, men nej tack. Det har detta forum lätt mig. Alla föredömen, framförallt du m.t.
Men även Adde, Berra, Santorini, Markatta, Tilde....ja listan kan görase jättelång.
Även Fantastiska Fia skall vara med i båten.
Vart detta tar vägen vet jag ej, jag skriver med mobilen men vill bara säga till dig mullistantis.
Jag är så tacksam och glad över alla dina berättelser och vinklingar och hur din syn är på det hela utifrån som du sr på det hela.

Du är den som betytt mest för min överlevnad, och jag och även mina barn...min fru har just dig att tacka mycket för.
Tack vare dig kommer det gå bra, jag drar mig tillbaka kanske........
Men tittar förbi nu och då och lämnar lite lägesrapport.
Oj vad mycket det blev, får se om man fattar ngt? Jag har bara skrivit och skrivit nu en stund.

Alles//A

Tack vänner! Jag läser allt ni skriver och jag tar till mig det. Känner mig även ödmjuk för att ni orkar bry er om min ringa person. Ringa person? Jo, idag känns det så. Min chef är som Santorini och Adde påpekade en skit. Ja, inte en skit men kanske har hon egna alkoholproblem. Men jag vet att hon inte höll en pistol mot mitt huvud och tvingade mig att dricka. Jag kunde ha stått på mig och i värsta fall gått därifrån. Men min självkänsla räckte inte till. Tror att Victoria har rätt, om jag läser henne rätt. Man/jag är inte redo förrän jag är redo. Bara jag kan säga nej. Livet kommer alltid att "ställa" till det för mig och alla andra. Tack mt för sången, den var träffande. Tack MB för att du är du. Även jag har saknat dig. Tänker; Shit? Har jag en så klok vännina. Något måste jag ha gjort rätt?

Göra rätt? Ja? Mannen läste nog in en massa mixade signaler då jag blev kärleksfull och "snäll" i fyllan och villan. Men var jag bara snäll för att få dricka? Jag vet inte. Antagligen eller lite både och. Tycker ju om mannen men vill vara vit. Nu blev det bara fel då han tror att jag är botad. Botad? Nej, jag är inte botad.

Sov hela dagen. Fyllesömn. Vet att blir ingen sömn inatt. Men jag klarar det. Kan jobba trött imorgon eftersom jag inte är bakis rent fysiskt. Psyket är det värre med. Vem är denna veka kvinna som inte kan säga nej till en dagens? Är jag ett våp? Är jag dum? Feg? Hårda ord men jag måste dra mig under samma kam som andra som snubblat. Landar i feg. Det ska jag jobba på.

FegaFia

alla tycker det - att det är sjukt att dricka sig berusad i sin ensamhet... Jag tycker det. Jag kunde inte leva med min mans sätt att dricka - därför gick jag.
Vad tycker du? Hur vill du leva ditt liv? Det är de frågor du måste ställa dig och besvara för din del. Det är det, dina svar som gäller och det du ska stå upp för.

Jag klistrar igen in en text ur Carina Bångs blogg. Hela bloggen och i synnerhet denna text har varit till stort stöd för mig:

Maktlöshet/Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekram och allt gott / mt

Ge mig en bekräftelse (ännu en gång) på att det är sjukt att dricka sig märkbart berusad själv hemma..
Min sambo berättade om sin bror idag som under natten stökat runt i huset där de bott i helgen, haft tv´n på högsta volym och låtit ur sig och ramlat mm....han kunde då inte förstå varför man var tvungen att dricka så mycket jämt så att man hamnade i detta läge....
Då kunde jag inte vara tyst och sade att jag tycker att det är helt sjukt att överhuvudtaget sitta hemma och dricka själv- då kände han sig träffad men det enda han sade sarkastiskt var "det tycker du ja"....

Ännu en sak som jag ser så tydligt- förnekelsen- som inte blivit bättre trots mina försök att ändra på det. Ge mig kraft att förändra det jag kan förändra- detta rår jag inte på.

Men visst är det sjukt att dricka själv- hjälp mig att inse att jag tänker rätt..

Kram

Men efter alla turer med läkare och försäkringskassan så har jag återigen fått vatten på min kvarn.
Man måste bara frisk för att orka med att vara sjuk.
Till alla, kämpa kämpa.....
/A

Hej Markatta.
Tack för input. Får se om han kommer till jobbet imorgon och minns att han ringt mig och i så fall hur konversationen utvecklar sig. Ja, jag vet att cheferna har tagit upp det med honom, men jag vet inte HUR. Jag har varit och pratat med personalchefen och hans närmaste chef om detta och meddelat att de är skyldiga att erbjuda stöd.

Vet dock inte hur det har gått då jag inte har rätt att veta något, men det verkar ju inte fungera i alla fall.

Ska tala om för honom att han får ringa mig när han är nykter.
Tack så mycket för svar!

tycker också att det är en stor skit till chef som inte kan respektera folks vilja och framförallt på det personliga planet. Personal som inte dricker måste ju vara en stor tillgång eftersom de är friskare än andra och inte fullt med rundgång i skallen. Jag har alltid ifrågasatt dessa löjliga tillställningar som kallas afterwork och som har som huvudpunkt på dagordeningen att alla ska dricka och mest illa tycker jag om när företaget bjuder på spriten. Personalvård ?? Näe!! Så fan heller !! Snarare en chef med egna alkoholproblem som vill göra det legalt att kröka.

Upp och hoppa och ta ett nytt beslut vännen !

Kram !