Senaste kommentarerna i forumet

Kontakta sjukvården för att få hjälp att avgifta dig. Är mitt råd. Lycka till hoppas det går bra.

Som arbetsgivare skulle jag dels ställa krav men göra det på ett humant sätt och inte genom hot eller förtäckta hot. Jag skulle försöka bry mig om den med problem, inte trycka ner personen i fotsulorna. Idag har det varit jobbigt mentalt. Känslorna åker berg- och dalbana gråt styrka gråt. God lust att ställa mig framför tåget. Kommer jag ju inte göra men känns så jobbigt. Vaknar 3 varje natt och kan inte somna om. Ligger och grunnar på det som hänt, hur min arbetsgivare behandlade mig i måndags. Just nu så tar jag en dag i taget

För mig funkade det att trappa ner långsamt. Farligt att bara sluta helt tvärt så där.
Jag slutade med mitt vin och drack några 3,5 or öl. Så man får lite lugn i kroppen och kan sova. Sen till slut så slutar man med ölen också. Jag fick nästan ingen ångest som när jag slutat tvärt några gånger.
Hoppas du mår bättre. ?

Hur går det för dig? Några dagar sen du skrev.

Kram

Farmor tänk på att det kan vara ett troll finns på de flesta närforum, ställer till bråk och oreda.
Du verkar ju vara en kvinna här som verkligen behövs som är både klok och har stort hjärta och även finner stöd och uppmuntran. Så glöm troll, elakheter och kom tillbaka
Kramar

Du är så jäkla bra, vet du det? Nu reser du dig igen. Nånting i dig tycker att du är värd det. Och det är bara sant, alltihop. Att inte ha nåt val, som du skriver, kan ibland vara det allra bästa som sker.

Stor kram till dig!

Igår ringde min fd.. Då var
Igår ringde min fd.. Då var han uppåt och allt var frid och fröjd.. Hade kanske bara hunnit dricka ett par öl..
Idag ringer han igen och allt är "nattsvart".. Han är en looser och mår riktigt dåligt.. Tydligt påverkad också, inte bara emotionellt..( åtminstone inne på andra flaskan vin..) Hans syskon har tröttnat på hans "fylleringningar" och skällt ut honom.. Så nu finns bara jag kvar att ringa till.. Jag lyssnar 2 minuter och föreslår att jag ska ringa sjukvården.. Då pang, läggs luren på..

Jodå, vi har pratat om det många gånger.. Varje gång jag föreslår adekvat vård, så blir han ursinnig och säger att jag driver med honom. (istället vill han helst att jag åker dit och sitter nåt dygn och lyssnar på hans "fylle-ångest-svammel" helst borde jag ju ta med mig ett par flaskor vin också..)

Han blir lika förbannad varje gång jag säger ifrån eller föreslår vårdcentral eller psykakut..
Vi har varit där såpass många gånger nu, att jag slutat reagera..
Känslorna av oro och olust jag hade i början har eroderat till en dammhög.. som blåser bort efter en kopp kaffe och en stund vid ett öppet fönster..

Jag vill inget ont! Önskar ingen olycka! Må du finna frid i din själ!

Jag skaffar frid i min egen själ och i mitt eget inre.. Det är ju den enda plats jag bestämmer över alldeles själv <3
Dit når inget annat än det jag bestämmer mig för att släppa in!
Och livet är faktiskt gott!

Ja det blev 2 likadana inlägg på sidor.. ;-) Här och på anhörigsidan..

Igår ringde min fd.. Då var han uppåt och allt var frid och fröjd.. Hade kanske bara hunnit dricka ett par öl..
Idag ringer han igen och allt är "nattsvart".. Han är en looser och mår riktigt dåligt.. Tydligt påverkad också, inte bara emotionellt..( åtminstone inne på andra flaskan vin..) Hans syskon har tröttnat på hans "fylleringningar" och skällt ut honom.. Så nu finns bara jag kvar att ringa till.. Jag lyssnar 2 minuter och föreslår att jag ska ringa sjukvården.. Då pang, läggs luren på..

Jodå, vi har pratat om det många gånger.. Varje gång jag föreslår adekvat vård, så blir han ursinnig och säger att jag driver med honom. (istället vill han helst att jag åker dit och sitter nåt dygn och lyssnar på hans "fylle-ångest-svammel" helst borde jag ju ta med mig ett par flaskor vin också..)

Han blir lika förbannad varje gång jag säger ifrån eller föreslår vårdcentral eller psykakut..
Vi har varit där såpass många gånger nu, att jag slutat reagera..
Känslorna av oro och olust jag hade i början har eroderat till en dammhög.. som blåser bort efter en kopp kaffe och en stund vid ett öppet fönster..

Jag vill inget ont! Önskar ingen olycka! Må du finna frid i din själ!

Jag skaffar frid i min egen själ och i mitt eget inre.. Det är ju den enda plats jag bestämmer över alldeles själv <3
Dit når inget annat än det jag bestämmer mig för att släppa in!
Och livet är faktiskt gott!

Lyfter upp tråden med info

Nu tjatar jag om Al-Anon igen ;-) Du behöver någon du kan prata med.. Någon mer som är i samma situation som känns lite närmare.
Ja, jag vet att Forum är en jättebra stöttepelare men ibland behöver vi något mer konkret.. En kurator kanske?
Jag vet att de beroende ofta blir uppmärksammade och stöttade genom vården, om de väljer att göra något åt sitt beroende. Men vi anhöriga glöms ofta bort.. tyvärr!
Kram så länge/ e

De allra flesta av oss vill inte lämna! Vi vill få tillbaks den där nyktre trevlige mannen vi blev ihop med.
Och som anhöriga så försöke "VI" fixa deras nykterhet.
Ett ansvar (som egentligen är deras) som de ofta med varm hand överlåter åt oss, för om de misslyckas så är ju inte felet deras..
Då ser det som att det är vårt fel.. Då är det "vi" som inte har sett till att portionera ut rätt mängd.. eller ha ransonerat.. Då är de vi som inte har sett till att de passat sina tider till provtagningar och läkarbesök.. Då är det vi som missat deras antabus..
Om du läser så ser du säkert själv hur tokigt det låter, när en vuxen människa kräver att partnern ska ta ansvar för deras mående och hälsa!
När tog din man ansvar för att du gick på cellprovtagning och mamografi? När såg han till att du fick tillräckligt med sömn, mat och vitaminer? Hämtade din medicin på apoteket när du var sjuk och såg till at du fick den på angivna tider...? när?
Nej, du inser att DET är ditt ansvar och ingen annans..
Så det lite tråkiga svaret är, att du får inrikta dig på DITT liv och på det du kan förändra, genom att förändra dig själv!
Honom kan du inte ändra på, såvida han inte vill det själv!
Vill han ta emot behandling eller sluta, så måste han också ta sitt ansvar för både det och sitt uppförande!
Har man ett förhållande så måste båda dra sitt strå till stacken.. För det är som en bekant sa en gång.. Man kan inte bara slänga in en näve frön i ett växthus, gå ditt var fjorte dag och pinka och tro att det ska bli nån skörd i slutänden..
Fortsätt gärna att botanisera bland trådarna och skriv av dig! Du kan också söka dig till Al-Anon som är en sammanslutning för oss anhöriga till beroende (de finns på massor av orter i Sverige!) Jag vet att jag lagt upp en tråd som heter Al-Anon info! I den finner du en länk till deras hemsida
kram / e

Alla ni fina, härliga forumvänner. Muränan, leverjag, fenix,ebba, konstnären bara för att nämna några. Ni är bäst och är en stor del till att jag har ambitioner på att ta mig ur det hittills värsta bottenträsket.

Tredje dagen börjar gå mot sin ände och jag mår bottenlöst dåligt. Kallsvettig, ont i magen, svår nackvärk och en ångest som är obeskrivbar. Jag vet inte riktigt hur jag har tagit mig igenom de här dagarna (timmarna, minuterna och sekunderna). I tisdags hade jag fortfarande en massa alkohol i kroppen så jag vet egentligen inte om man kan räkna denna dagen som dag 3.

Jag har tvingat mig att gå upp imorse, duscha, klä på mig. Lyckades också ta fram yxan och fixa en halv pappkasse med tändved men det var också ungefär allt jag klarade av.

Tankarna går i 200 knyck och det är omöjligt att få en lugn stund. På natten tar jag hjälp av insomningstabletter annars skulle jag inte få minsta blund. Tankarna går hela tiden tillbaka vad det är som gått fel i mitt liv. Jag var en toppstudent som hela tiden ställde orimliga krav på mig själv. Efter avslutad högskoleexamen vidare i den s.k. karriären. Jag är i grunden en enkel man och ville egentligen inte in i den svängen. Det bara blev så. Sedan rullade åren på. Högre och högre krav, framför allt från mig själv. Jag har i hela mitt liv kämpat för att söka ett inre lugn utan att lyckas. Det har alltid blivit med alkoholens hjälp. Jag har också slagits mot dåligt självförtroende, ett dåligt tålamod och en perfektionism som gjort livet mycket besvärligt. Jag ska inte trötta er med fler detaljer men om det nu är så att det finns en fortsättning har jag sååå mycket att ta tag i.

Jag har sårat mina närmaste så många gånger genom att så många gånger varit stupfull. Jag har full förståelse för att de inte tror på mig längre. Jag går nu tillbaks till AA. Jag har inget val. Det är det enda som fått mig att hålla mig nykter en längre tid. Att jag inte fortsatt att gå på möten har väl också med mitt dåliga tålamod att göra.

Jag kan ärligen säga att jag aldrig har känt en sådan uppgivenhet som denna gång. Det är som konstnären skriver, det blir bara värre för varje gång och jag känner att jag klarar inte en resa till. Kan det verkligen vara så att jag nått min botten efter sju sorger och åtta bedrövelser???

Kram på er alla/Tjalle

Jag har bara kämpat på några dagar med att helt avstå men har egentligen från och med nyåret påbörjat processen, försökt minska, börjat läsa här. Jag är fullständigt överrumplad av hur mkt energi det tar att "stå emot". Du skrev oxå "Gick in i zonen. Ni vet den där när man bestämt sig och sen kör kroppen på automatik och plötsligt har man varit på systemet och sitter hemma med ett glas vin/öl i handen utan att egentligen veta hur det hände."
Det var sååå mycket igenkänningsfaktor för mig. Tidigare när jag försökt minska har det varit så precis, nån dag avstått och sen plötsligt som en zombie på systemet och ivrigt öppnat vinet, alla tankar på att avstå då som bortblåsta. Så just nu ägnar jag mkt energi åt att inte bli en systemet-zombie! Tycker du verkar kämpa på jättebra?!

Talet idag gick riktigt bra, jag satte det. Knäna skakade inte och händerna var lugna, att jag sedan hade 5 lager foundation i fejset är ju en annan femma. Lungt, tydligt och lite roligt blandat med ledsamt. Bra kombo. Så glad att det gick bra!
I kväll ska jag (eventuellt) sätta mig och börja på tentan som ska in om en vecka.
Det som var intressant idag var hur jag genast började tänka på vin efter talet(och även innan talet) att detta ska firas och fira gör man genom att dricka alkohol. Bubbelvin gärna eller en flaska rött med ett paket cigg. Det är så jag firat de senaste åren.
Jag fortsatte att tänka på detta medans jag gick långpromenad med vovven, tillslut ringde jag mannen min och berättade hur jag tänkte.
Han sa att det är väl bättre om du inte dricker vin idag, gör nått annat? Köp en kladdkaka? För det återstår ju fortfarande att jag. vill. inte. vara. onykter.

Så nu sitter jag här, nöjd över hur det gick med dagens tal och all positiv feedback som vi fick med oss. Samtidigt som jag inser att hela eftermiddagen och kvällen finns till förfogande att göra något som jag vill. Kanske går jag ner och köper en nybakad bit kladdkaka på kondisen. Kanske läser jag lite bok som inte är kurslitteratur. Jag skulle kunna se en film som jag vill se och poppa popcorn, eller så kör jag ett lätt yogapass här hemma (är lite förkyld=inget gym).
Poängen är att tiden som blir över är helt överväldigande när den inte längre går åt att vara onykter.
Jag känner en frihetskänsla som sänker mina axlar lika mjukt som ett glas vin tidigare gjort. Jag kan andas.

Det är inte lätt detta, att behöva dividera och analysera med mig själv till och från. Men det blir så uppenbart i vilka situationer som vinet varit min krycka tidigare. Det är där jag tror att en förändring kan ske, när beteendemönstret lyfts fram och betingas om.

Och så lite off topic här nu. Jag har läst i andra trådar att folk betett sig illa mot varandra och att tilliten till vem som läser och skriver till viss del har försvunnit. Så här ser jag på det, du skriver för din skull. Om någon kommenterar negativt i din tråd så är det dennes fel. Sitter du och skrattar åt mig och min resa bakom skärmen så vill jag helst inte veta det. För jag skriver för mig. Vill du hjälpa/stötta eller skriva hur du klarat av någon situation som du är extra stolt över så tveka inte att skriva i min tråd. Men här är vi vuxna människor, och vi behandlar varandra som det. Min mamma sa en gång, har du inget snällt att säga så håller du käften. Hon är en vis kvinna min mamma.

Låt ingen trycka ner dig eller din resa, dina tankar och dina erfarenheter. Du äger ditt liv.
Det är du som är huvudpersonen i din film.
Hoppas att ni har en fin torsdag.
Kram Studenten.

Känns som jag kan ta kraft ifrån den "smällen", insikten är att jag haft "alkis-beteende" inkl drickandet. Känner nu en stor beslutsamhet att inte dricka, även om ångesten och sug stundtals kommer komma över mig. Känner mig just idag lite som "Rocky" när han dricker råa ägg och fightar sig i form ?.
Jag kan flyga, jag är inte rädd❤️!

Och då har jag levt så där i tjugo år. Man funderar på hur man vill att ens liv ska se ut. De kan inte förändra sig för att vi ber dem, de måste själva förstå och dit är det långt. Min man dricker på helger, lov och när det är speciella tillfällen men dricker så mycket ibland att han är otrevlig och elak mot mig, barnen blir rädda för honom och han är allmänt jättejobbig när han är full. Jag orkar inte längre och han har nu en vit period men ska visst börja dricka om någon dryg månad igen och både jag och barnen har ångest inför det. Jag vet inte hur du får ork att kämpa men jag känner så igen mig i det du skriver. Hur felet blir vårt och hur man försöker göra om sig men det blir ändå inte bra. *kram* Har inget bättre att säga annat än att du är inte ensam.

Regnar det hos er med? Tror jag bor i monsuntrakter, minsann.

Om människan inte vore så osäker så kanske alkoholen inte behövt ta sån plats överallt. Den har verkligen blivit en sån där himla drog-big mama som ska bryta is och gjuta olja på vågorna i alla sammanhang. Jag är, återigen, så väldans tacksam över vårt alkoholmonopol. Fatta så svårt det skulle bli med distansen om den där vinflaskan stod där i all sin tillgänglighet i mataffärerna. Fy fasen. Jag läser vad du skriver, Etanoldrift, och det låter ju inte riktigt klokt. Vad det skenar iväg med befolkningen! I samma Accent jag hämtade citaten står också att läsa om att var tredje svensk har nån i närheten som dricker för mycket. Tre procent av alla barn växer upp med minst en missbrukande förälder - och då handlar det om diagnosticerat missbruk. Mörkertalen torde vara enorma. Man pratar om det här som en folksjukdom.

För alla som kanske undrar får man tidningen Accent om man går med i IOGT-NTO. Jag pröjsade femtio spänn som ny medlem för hela 2016. Ja, ett arrangemang som känns riktigt bra, come to think of it.

Så. Nu har jag inte tid att skriva mer. Som Leverjag har börjat säga: Ses! :)

<3

Igår var verkligen katastrof, hade ångest tryck i bröstet, massor med intensiva negativa tankar. Jag spontanbokade en massage igår kväll, 80 min med tända ljus lugn musik och varsam massage på hela kroppen med oljor. La mig harmonisk (otrolig lägesskillnad mot hela dagen) vaknade i morse och kände direkt- idag mår jag bra! Är intensivt tacksam för det, kommer säkert en jobbig dag igen men tänker njuta av känslan idag. Har också sagt till mitt ❤️ att jag inte ska dricka närmsta tiden då jag inte känt mig i balans (jag vill inte förklara "allt"). Han stöttar mig fullt ut och sa självklart avstår han med, inga problem. Så det ljusnar lite!

Ja du, Heddali -det är absolut ett brutalt uppvaknande när man inser att man är mer beroende än man fattat, när man börjar om fast man inte vill och när man inte riktigt klarar av att sluta fast man borde. Sen är det än jäkla lättnad att upptäcka att man faktiskt inte dricker längre. Så sluta nu, innan det blir värre!

Ja, grattis Leverjag.
Ser fram emot att läsa om dina nästa 200 dagar, både hallelujaropen och de andra funderingarna. För så känna det för mig också... Jag kan ibland bli euroforisk över att vara nykter, ibland tacksam och ibland deppa. Och det känns så bra ibland när andra sätter ord på något man har funderat på, eller inte vet att bör fundera på.
Så glad att du finns och stannar här.

Varma grattiskramar till över 100 dagar, tänk jag kunde oxså varit där om du minns.Men jag kämpar på idag är det en månad och flera ska det bli, vill jag i alla fall. Igår när jag var ute med kia slängde jag ner bollen i en damm utanför där jag bor. Hon tittade på mig så där uppfordrande gå i och hämtaden. Jag kravlade ner för slänten och höll på att trilla i, men jag klarade mig fick bara lite härlig lera på jackan. Kia var nöjd och viftade på svansen, tyckte nog att jag var duktig. Just nu är jag inne i läsperiod helt försjunken varje kväll i morgonrock och knappt talbar, men mannen är lika dan. Tittade upp från min bok i går kväll och kollade in min äkta hälft och det kändes nästan som i början. Idag blir det kyckling gordon bloue med skinka och ost. gott,gott.
Fin dag till dig
Konstnären

Hej!
Inte lätt med våra kära alkoholister. Jag kan inte säga hur du ska göra men jag hade tänkt så här. Försök uppmuntra till fortsatt vit period, tala om hur duktig han är, vad lugnt det har varit mm, lägg fram allt han har att vinna på att vara nykter.
Bara positiva saker. Blir lätt att man anklagar å gnället vilket jag tror ger dom en anledning till drickandet. Har fått rådet av min terapeut att bara vara positiv i samtalet. Det bär emot ibland att tränga undan vad man känner, men det har man ju gjort väldigt länge. Det ger mycket bättre effekt att vara uppmuntrande..
Hur det än blir önskar jag dig lycka till ? kram

Läste just ditt inlägg och jag känna hur du mår just nu. Ingen tröst att skriva det går över, för när ångesten bankar på i full speed då är man maktlös. Sista försöket jag gjorde är exakt en månad sedan och det var det värsta. Alltså blir det värre för varje gång man provar. Kanske ska du söka proffshjälp, det var på håret att jag klarade av avgiftningen själv. Jag borde ju varit skiträdd att ta ett till återfall med tanke på att jag har haft ett delerium. Starka kraft minst sagt. Men det finns ju egentligen inga alternativ du tar detta, och jag försöker inse att jag har nått min botten även om det är svårt ibland.
Styrkekram till dig
Konstnären

men när jag läser vad du skriver så lägger du fortfarande ansvar på henne. Hon väljer att lämna dig för att du dricker. Du kan ha hur många invändningar du vill kring det men grunden är, du screwed it up genom ditt drickande. Kommentaren: Hon får gärna ta ansvar för min Antabusburk säger en hel del. Hon ska fortfarande vara en del i att du mår bra. Du lägger indirekt igen över ansvar på henne och hon vill inte ha det och det är en del i förnekandet. Det är tufft uppvaknande, det förstår jag.
Vad gäller nöd och lust så glömmer många ordet lust. Det ska vara lust också. Inte bara nöd. Samt att Jesus sa: Ni ska älska andra såsom ni älskar er själva. Det betyder att vi ska älska oss själva. Att ta hand om en missbrukare får oss att sluta älska oss själva, det får oss att åsidosätta oss själva till den milda grad att vi glömmer bort vem vi är. Vad vi älskar. Vad vi behöver. Hon gav också sin hand och alkoholen åt upp den för länge sedan. Hennes liv blev väldigt mycket nöd och lite lust. Till slut måste man överleva och det går inte när man lever med någon som missbrukar, ni äter upp en. Det är bra att du söker hjälp och får den, jag är jätteglad för din skull men lägg inte skulden och bitterheten på henne. Lägg den på alkoholen för det är den som gjort det. Bli fri och frisk, bli en bra pappa för dina barn. Det är det bästa för alla, vad framtiden sen har i sitt sköte vet man inte.