Senaste kommentarerna i forumet

Hej vill.sluta
Jag är kvar på banan och tänker stanna. Kändes underbart
att lägga sig nykter en fredagkväll efter två ramlösa.
När jag var som mest aktiv brukade slinka ner en liter
vin och ett par drinkar innan maten. Får ångest bara jag
tänker på det.
Idag ska jag inte dricka vad som än händer. Första glaset
sen är det katastrof för mig.
Vi tänker så här vi är duktiga vi är värda ett fint liv
i med och motgångar.
Tack för att du tänkte på mig det värmer ända in i själen
Kram
Konstnären

Läste att du kände dig ensam, kan vara skönt att veta att i detta forum är det svårt att vara ensam.
Och vi alla sitter i samma sits.
Ta ett nytt beslut varje fc dag om: "Idag skall jag inte dricka"

Ocj när denna dag är slut kan du bocka av Dag 1.

Lite sent omsider, välkommen hit!
/A

Känner avsaknaden av forumet när jag inte varit så aktiv.
Betydelsen du har är enorm!
Tack.
/A

Är du kvar på banan, om inte så skäms absolut inte.
Kolla bara på mig, men pröva ta ett beslut på morgonen.
-Idag skall jag inte dricka!

Lycka till!
/A

Hoppas och tror att allt i och för sig är bra, men du brukar skriva nästan var dag.

Så även fast du sade tack och hej hoppas jag du tittar in och ser att du är saknad, av mig av alla personer.......

Så när du inte skriver med ditt rappa karaktäristiska sätt så skickar jag en undran vart du är?
Även om vår historia är krokig så vill jag se att det går dig väl.
Tack för at du sade ifrån till "Malign"
Du kan och du vil!
/A

Ligger här i sängen och läser med mobilen.
Har inte skrivit sl mycket på ett tag och när jag är inne och läser nu känner jag att jag saknar detta.
Det är bra för mig att läsa och skriva så med det i ryggen lyfter jag min svajiga tråd.
Och välkomnar alla nya alkisar till forumet.
Stanna här och läs och skriv, berätta hur er vardag ter sig!
Själv är jag som en djävla hatte och fnatte.
Trillar, och snubblar om vart annat..
Ååååååhhhh jag vet ju att jag inte vill.
Men som jag skrev i stensuers tråd.

-Idag, skall jag inte dricka!

Idag skall jag få en bra rolig och härlig dag.
Nu gott kaffe sedan upp och fixa frukost.
Sedan med lillgrabben på simning.

Godmorgon vad ska ni göra idag, idag skall jag INTE dricka i vart fall.
/A

Nej, inte nykter sedan 2009, men hittade hit då i augusti och började använda forumet. Snubblade in och ut här med några återfall under hösten och det sista i februari 2010. Sedan dess nykter. 40 ljus på tårtan nästa gång.

Häng här, läs läs och skriv.
Det hjälper och stärker dig i ditt beslut.

Och skulle du snava och dratta på ändan så res dig bara och skäms inte.
Pröva att ta ett"idag skall jag no matter what inte dricka."

Så börjar vi där.
Skrivet inte så långt då jag ligger i sängen med mobilen.
Och mina korvfingrar är inte kompatibla med touchskärmen.............

Men vi hoppas denna helg kommer bli bra.
Själv ska jag till morsans födelsedagskalas ikväll. Men kommer inte dricka.

Det är bestämt nu!
Idag skall jag inte dricka.

Hur ska du göra?
/A

Som i de flesta trådarna här så är utlänningsfaktorn ruskigt hög.
Jag hoppas det går bra för dig.
Nu kanske din dotter har anlänt oxå?
Hur gammal är hon?
Ni kommer nog, hopas jag få en härlig tid!
Grodkramar!
/A

jag kommer ihåg min första gång i min hemstad :-))
Jag parkerade 2 kvarter bort, gick förbi med nonchalant min (försökte iaf !) några gånger och kollade så ingen jag kände såg mig innan jag försvann som en blixt genom dörren. Och se på tusan ! Jag var bland vänner med samma sjukdom som visste precis hur jag känner och sinnesron och värmen från andra gör mig så gott. Ett rum, ett ställe, där jag får tid enbart för min egen skull, onåbar från omvärlden och där jag kan lägga av mig mina spöken och glädjas åt andras framgångar.

Nervositeten försvinner bland goda kompisar ! Testa och känn in dig, ta en fika och snacka lite med folk i pausen eller efteråt. Du har allt att vinna !!

Du verkar inte ha så skoj... Det enda som jag kan tillägga är att alkohol är nog ingen bra ide om man har psykiska problem, de flesta här har ju beslutat sej för att sluta dricka på grund av den ångest, låga självkänsla och nedstämdhet som alkoholen släpar med sej. Hur det spelar in för dej kan jag inte veta, det framgår inte hur mycket och ofta du dricker, men jag har också läst om personer här som bara dricker på helgen och ändå har ångest och mår psykiskt dåligt i flera dagar efter varje gång.

Skriv gärna mer här, om inget annat kanske det funkar för stunden?

Mvh MB, nykter i nio månader snart, tack vare forumet.

Adde, du liksom bekräftade det jag faktiskt tänkte på om vad terapeuten sa, nu är jag dock osäker på om det verkligen var denne som sa det eller om jag läst eller hört det någon annanstans. Tror jag är lite virrig, men min tanke var detsamma som din. Jag har många runtomkring mig som hejar på mig och det känns skönt och jag får fortsätta att jobba med att släppa ansvaret till honom om sin egen situation.

Mulletant, det senaste är att jag är den största boven till allt ont som drabbat oss, så nog är ju mitt tålamod nu på gränsen till utplånat och då återstår ju bara mig själv. På så sätt hjälper ju min alkis mig i alla fall att fokusera på mig själv:) Visst jag är ingen ängel men tycker jag får väldigt mycket slängt i ansiktet. Umgänge är uteslutet just nu i alla fall, och om det någonsin blir aktuellt igen har jag ingen aning om och tänker inte lägga ner mer krut på att grubbla på det, inbillar jag mig i alla fall.

Oavsett vad jag säger irriterar jag honom och jag får verkligen höra vad jag är värd å det är inte mycket det. Att se sina egna fel och brister är inte alltid lätt och jag rannsakar mig själv vad jag kunde gjort annorlunda om det skulle förändrat nåt, men det kan jag inte heller grubbla över.

På sätt och vis tror jag att mina tankar liksom blir avhandlade en efter en så att jag kan sortera bort sådant som jag inte kan påverka. Det blir lite lättare att se på sig själv då också.

Tack för svaren :)

Kram/Särbo

Hej Slutkörd!
Vilket passande smeknamn.... Det är inte alls konstigt att du är slutkörd.

Jag undrar: har du sökt någon hjälp? Om din make skall lyckas med nykterhetsprojektet och er relation skall överleva, så behöver du också hjälp. Det absolut bästa du kan göra för er relation, för honom och för sig själv är att jobba på att må bättre själv.

Och en sak till: vad gör du om (när?) han dricker igen? Du har sagt att du lämnar honom - så vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Hur blir din vardag?

Om inte min terapeut hade fått mig att göra en konkret plan som svar på de frågorna, så hade jag inte idag tre år senare kunnat säga att jag är lyckligt gift med en nykter alkoholist. Då hade jag varit olyckligt skild från en antagligen onykter man.

Var rädd om dig!
/H.

<3

Hej, Framtidsvännen!
Jag vill bara lämna en liten hälsning här. Jag tänker på dig.

Kram! <3
/H.

Hej igen, monopol! Det är bra att du funderar, och även om du tycker att allt det här är nytt så verkar du kunna hålla huvudet kallt och tänka klart. Bra! :)

Några saker tänker jag, och jag fortsätter att gå rakt på sak, för jag tolkar dig som att du vill det.

För det första: det går alldeles utmärkt att ha ett bra liv tillsammans med en nykter alkoholist. Jag är ett levande exempel! :) Resan har varit allt annat än enkel, men vi klarade det!

För det andra: jag tycker att du skall vänta med att köpa hus ihop med henne. Nykterhet en period först, sedan kan det vara läge kanske. Min man fick lära sig på sin behandling att inte göra någon större förändring i livet (typ flytta, byta jobb, skilja sig...) under det första året av nykterhet (minst!). Det är så mycket som förändras i och med nykterheten att man riskerar att ta felaktiga beslut om sådana saker innan hjärnan (och själen) har "torkat". Om ni ändå bestämmer er för att flytta ihop: se till att tänka igenom ekonomin och det gemensamma, så att ingen av er blir ekonomiskt beroende av den andre.

För det tredje: du vill att hon skall vara nykter för att kunna leva med dig. Är det då för mycket begärt att du är nykter med henne? Eller åtminstone att du låter henne ha något annat i glaset där i solen? Hänger den bilden verkligen på hur många procents alkohol det finns i era glas?

Helt krasst, alltså: både du och hon behöver bestämma er. Flaskan eller relationen? För det är antingen eller.

Var rädd om dig och din relation till din fina kvinna! :)
/H.

2009?

Det är ett bra tag du! :)

Har du varit nykter sedan dess?

Att du svarade på mitt inlägg fick mig att inse att jag inte var ensam och det känns skönt.

Får man fråga hur gammal du är?

Det är det som är det fina vet du, här är man inte lika ensam. Forumet har varit mitt AA på något vis. Har läst och läst och skrivit, många kvällar då suget härjat har jag "bott" här.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

vet inte om det är den bästa förklaringen. Forumet här har ju också en anhörigdel där medberoende hjälper varandra.

Dra på smilbanden du ;) inga problem.

Ja. det är faktiskt riktigt skönt men jag vet ju som du säger, att det är bara jag som måste ta steget och jobba
men ensamheten knäcker mig. Kanske borde skriva här lite oftare från och med nu då?
Vad är ett medberoende?

Haha, förlåt mig men drar på smilbanden nu! Ja du, att tvingas sitta fast här på forumet med oss andra alkisar i ett år eller så kanske inte är någon lek det heller! Fast bättre än alternativet. Bli inte livrädd nu, men jag har häckat här sedan 2009, haha! Fast nykter är jag ju nu i alla fall!

Du, vad skönt att höra att det finns någon trots allt som inte hör till ditt missbrukarliv. Jag menar förstås inte att någon annan kan göra jobbet, där står vi trots allt själva. Men stöd behöver vi. Det viktiga tänker jag, är att detta stöd kommer från någon som också värnar sina egna gränser, för att inte hamna i ett medberoende.

Jag förstår precis vad du menar.

Det var därför jag valde att skriva här.

Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag känner mig uppsprättad och öppen.

Jag har ett par men dom är spridda över landet. Jag ska ner på en tripp nu den 8 nov till en bra
vän som jag igentligen tycker om men vågar inte riktigt säga vad jag tycker i rädsla av att hon
inte besvarar mina känslor. Hon dricker inte ofta och vet om min bakgrund men vet nog inte riktigt
hur illa det är.

Jag är beredd att kapa allt för att bli fri. Om jag är tvungen att sitta här eller något annat forum
i ett år eller längre för att slippa alkoholträsket så är det värt det.

Att våga vara och visa sig svag kan ibland vara väldigt starkt. Förstår du hur jag menar? Jag är inte hemma på vad för slags vårdvägar som finns att välja på i ditt läge, du skriver att du har/haft kontakt med socialtjänst och beroendevård sedan tidigare. Och jag hör att du känner dig väldigt ensam, men finns det någon enda person som du tror skulle kunna hjälpa dig vidare, stötta dig i detta? Det kan ju vara väldigt svårt om man hamnat i läget att man bara har likasinnade vänner, nästan omöjligt kan jag tänka mig. Forumet har varit en slags fristad för mig, en plats där igenkänningen varit stor, där andra vet av egen erfarenhet precis vad jag går igenom, och just därför har det varit så befriande att få skriva av sig här. Utan den hjälp från andra som jag fått hade jag inte klarat att bli nykter. Ensam är inte stark.

Skön fredag önskar jag tillbaka, och grattis till fyra nyktra veckor! Och ja, jag känner igen mig i detta du beskriver med att fylla tomrummen. Nu förtiden förstår jag ta mig tusan inte hur jag hade tid att planera, handla, dricka och vara bakis i tid och otid! Men det är det som var det svåraste tycker jag, att på nytt lära sig vad som är lustfyllt, och vad man vill fylla livet med. Den första nyktra tiden fick jag tvinga mig till mycket, för inget kändes riktigt lika roligt längre, inte utan vin. Men trägen vinner och belöningssystemet repade sig, alltmedan de nyktra veckorna passerade. En fin nykter helg önskar jag dig och hoppas du unnar dig något som gör dig gott/Victoria

Jag vill sluta men ångesten tar över. Jag klarar inte av att hantera den. Det är därför jag fortsätter.

Dom vill att man ska vara totalt nykter och drogfri till 100% och det är ju inte så konstigt egentligen.
Blanda ritalin eller concerta med alkohol och stora doser gräs är ju bäddat för att gå åt helvete.

Att göra en lång historia kort;

Varit i socialtjänstens klor och beroende vårdens klor sedan 1993 ungefär. 7 olika fosterhem
och massor av praktikplatser som har resulterat att jag har fått sparken på grund av missbruk.

Nu har jag jobbat arslet av mig i ca 3 år med ett pågående alkoholmissbruk och jag har hållt masken men
känner någonstans att jag är på kanten av vansinne och är rädd att prata om det för min chef.

Tänker mer tanken att bryta till 100% med alla som nyttjar droger och mycket alkohol och sköta det privat.
Vill inte att jobbet får reda på det. If you catch my drift?

Jag har förlorat allt jag äger och har och familjen är inte mycket att hurra för.

Mamma som är psykiskt instabil och en far som är grovt alkoholiserad och där har jag inte mycket att hämta.

Jag är fruktansvärt ensam och instabil som satan. Vill bara bli stark och ta tag i sitsen med min son och
bli en bra pappa trots att han sitter i fosterhem.

Jag vet att dom har gått igenom samma sak som jag gör nu men jag känner mig inte stark. Inte stark någonstans.