Senaste kommentarerna i forumet

ha lite nytta av denna? Jag hittade den på Solapans tråd och det var admin som lagt den där.

Kan vara bra att ha och få lite motivation när den tryter. Kram kram <3

https://vimeo.com/album/3785289

som admin hade lagt upp på Solapans tråd, den kopierar jag och tänkte att den kunde vara bra att ta till när det blir jobbigt!

https://vimeo.com/album/3785289

som det går bra för dig Solapan. Det där med filmer var inte så dumt, bra att få lite motivation och inspiration. Jag tänkte låna länken, till att börja med den som admin la ut. Bra med korta klipp, som är lätta att ta till!

Förresten det där med socker tror jag oxå är bra. Jag och mina barn har en sockerfri tid, kanske inte "benhårt", vi äter vitt bröd och sånt, men inte det som är rent socker som godis, glass, läsk, alkohol (naturligtvis), kaffebröd mm

Kram och trevlig helg!

det känns så klart som ett bakslag, men inte värsta sorten, jag vet så väl här varför jag vill bedöva mig vid ett sånt här tillfälle. Gäller bara att hitta ett sätt att hantera det här oxå. Men det ska jag lyckas med, jag har ju lyckats med de andra fallgroparna. Man lär så länge man lever.

Idag ska vi till stugan, nu vet jag att vi båda blir nyktra, skönt att få stödet från gubben. Kram och trevlig helg på dig, Januari. <3

Ledsen att du har fått vänta. Det här är inte en fråga som vi kan svara på. Det bästa är om du kollar med de som tar provet.
/magnus
alkoholhjälpen

Om din intention verkligen är att bli nykter Mattias, så tycker jag att du ska starta en tråd på beroendesidan i Forum Istället.
Den som heter "Förändra sitt drickande"!

Du kommer att få mycket mer stöd, pepp och råd där!
Det finns många beroende som stöttar varandra i kampen att sluta dricka.
Att du fortsätter här, får mig att misstänka att du söker "bevis" på att vi som är anhöriga är en sorts "hjärtlösa" individer som lämnar den stackars alkoholberoende åt sitt öde..

Nej, du kommer inte att få den sortens sympatier du söker just nu.
Jag vet att du söker en sorts lösning till hur du skulle kunna övetala din fru att stanna/komma tillbaks..
Tyvärr, Det finns ingen som kan ge några sådana råd, om hon bestämt sig för att gå!
Ja det ÄR hennes val och vi stöttar henne fullt ut i HENNES val!

Vi stöttar dig fullt ut endast i ETT val, Det att bli NYKTER!

Hur livet ser ut sedan i fortsättningen, är ju upp till dig!
Men den stöttningen får du bäst på "den andra" sidan, beroendesidan!

Är det så att du innerst inne, inte räknar dig själv som "alkoholist" eller beroende?
.. Jag tänkte eftersom du liksom fastnat här och försöker på nåt sätt att övertala oss om att du är annorlunda och behöver bli "förlåten"?

Förlåtelse ska du be om, hos dem du åsamkat skada! Efter att du blivit nykter och förstått vilken skada..
Det som är gjort kan inte göras ogjort, Det blir inte ogjort eller försvinner, genom ett trollslag, men du kan välja att gå vidare och låta bli att göra om samma sak.

Men vägen till nykterhet, börjar inte här i den här forumdelen för dig. Den börjar med att du tar tag i det du KAN förändra i dig själv, din egen person, dina tankar, dina beteenden..
Lika lite som någon av oss anhöriga kunnat göra en alkoholberoende nykter, kan du förändra tankarna hos någon av oss och våra livsval!

Eftersom du så flitigt citerar bibeln, så kanske ett första steg för dig kan vara att börja i AA?
Oavsett om man tror eller ej, eller vad man tror på så vet jag att många tycker sig ha fått väldigt bra stöd där!
Önskar dig lycka till och ser gärna att du startar en egen tråd på beroendesidan! Jag tror att du kan få ett bättre stöd där! /e

Håller med dig Alba helgen är skrämande, men som du säger bara bita ihop. Föreslog att han skulle ta några vita helger men han måste blivit döv för fick inget riktigt svar.
Men har en plan jag skall försöka hålla mig till och även om det blir svårt så hoppas jag att viljan är stark. Skall påminna mig om hur bra jag mår av att vakna och inte vara bakis att klumpen i bröstet krymper för varje dag.
Så vi kämpar en dag till Alba och snubblar vidare på en ny väg.
Så väljer att vara nykter i dag, kramar till alla kämpar

utan krusiduller är jag. Jag kommer inte att tycka synd om en alkis till i mitt liv, inte hitta förmildrande omständigheter utan försöka hitta mig själv igen i detta helvete jag levt i av och till under alla år. Vem sk Fadern förlåta menar du?

Någonstans andas jag att du är på G, och du vet ju att det är enda utvägen hur jävligt det än kan se ut. Jag räknade framåt en halvtimme i taget med tankar som rusade som du skriver, svettningar darrningar och livrädd för ett till dilerium, visste ju att om jag skulle få det en gång till är risken stor för hjärnskador. När 72 timmar gått visste jag att jag var på den säkra sidan vad gäller det. Läkaren sa till mig att nu är det upp till dig. Kan inte förstå att jag gick in i det igen. Lagt det bakom mig nu jag kan helt enkelt inte dricka måttligt och vad har jag då för val, måste fatta det en gång för alla. Sist nu gick jag in i TV n och stod där och snurrade grep tag i den och fick den över ansiktet och glasögonen gick sönder själv fick jag en smäll över ögat. Så många gånger jag gjort mig. Tjalle första veckan ältar man allt man gjort och inte fått gjort, men det avtar och det vet du oxså. Det var väl bra att du har fixat lite tändved det räknas som ett stort steg framåt tycker jag. Jag går nu en behandling på ett år i en grupp där jag känner mig som hemma då vi alla är lika. Man får prata om allt en gång varje gång i början var jag jättenervös men det har lagt sig. Gå du tillbaka till AA det har ju varit bra för dig.
Många styrkekramar till Tjalle, och du jag skickar kraft genom universum
Konstnären

Finnas enormt tydliga planer vad som ska göras för att hjälpa anställda med alkoholproblem och det gör det säkert men det är ju mycket som spelar in.
Lättare i teori än i praktik.
Både anställda och chefer är ju människor dvs individer...

Och de flesta är ju inte lika öppna som du är heller.

Jag skrev "förbannade jävla alkohol" i Tjalles tråd.

Tänk vad den förstör och förgör.

Har du stöd någonstans ifrån?
Försök att ta dig till AA igen annars.
Det är inte bra att vara ensam med jobbiga tankar och ångest, speciellt inte om nattsömnen är hackig.

Det blir så svårt att tänka rätt och bra tankar då.

Du kommer klara det här Aeromagnus!

Stoppa negativa tankar så de inte äter upp dig och skriv gärna här och dela med oss så kan vi hjälpas åt.

Sitter här bakfull igen igår kalla min dotter mig alkolist mamma tog åt mig rejält. Men den senaste tiden har det varit en uppförsbacke jag vet inte när det gick fel men nånstans på vägen började jag döva ångest med alkohol och mycket saker i livet hände på en gång så det blev en tillflykt sen gick jag behandling och blev nykter ett tag sen efter jag avsluta där så va jag i gång igen med barn hemma vilket jag lovat att jag inte ska göra. Nu har jag kommit till den punkten att det känns som jag är död inombords behöver hjälp men vill inte gå fler 12 stegs behandlingar nu

Ja, det är nog så att när man upptäcker att alkoholen påverkar för mycket i livet är det dags att bromsa. Tyvärr insåg jag inte detta i tid,vilket innebär att jag inte alls kan dricka med någon koll på läget. Om jag skall råda dig så är det att ta en längre paus. Se vad det bär med sig.

Tack Muränan.

Nickanna,
Äntligen kom jesus in i bilden.
Hur många gånger skulle Petrus förlåta 7 eller 77

Bitterheten avlägsnar sig mer och mer, dag för dag.
Ska lägga fokusen på att lugna ner mig,
ut o gå långpromenader och känna glädje igen.

Var till en läkare idag som var inne på sin 5:e fru.
Han hade full förståelse med kvinnor, eller inte, he, he..

Den bästa läkaren jag någonsin mött vilket fall som helst,
han sa att vi kunde prata i timmar om detta.
Om upp och nedgångar på livets väg.

Fick en sjukskrivning och det släppte en tung sten över mina axlar.
Kände att jag inte kunde stå och snyfta och tycka synd om mig själv på jobbet.
Februari månad ut.

Nickanna, jag har gått från 20 öl i veckan till 20 öl på 6 månader.
Insett att min sjukdom dödar allt och ja,
jag är mycket bitter på alkoholen.
Men det har jag varit sen första gången jag drack den,
Den var som blod för en vampyr.

I hela mitt liv har jag haft en smärta inombords och den hämmades några timmar av alkohol för att sen återkomma djupare och hårdare in i hjärtat.

Efter denna fas i mitt liv,
med eller utan min fru så kommer jag antagligen vara henne evigt tacksam för att hon gav mig mitt liv tillbaka genom att fått mig att inse att livet kan se ljust ut utan alkohol.

Men när man står där mitt i det inser man inte det, man har skapat sig själv ett tunnelseende där man bara ser sig själv med en öl i sin hand, lyckligt ovetande om vad som EGENTLIGEN händer.
Men alla var ju fulla - salong, full, fullare, fullast.
Så många timmar av ångest, dagar, veckor, år alkoholen gett mig.

Alkoholen är som självaste satan själv som lovar guld och gröna skogar,
Vad fick man med han, ett rent helvete.
I avgrundens dalar har jag vandrat..

Nickanna, om jag är bitter, vad är du då?

Jag har träffat alkoholterapeut,
Ätit Kampral,
Ätit Antabus,
Åkt in på psyk och tiggt om hjälp mot mina hjärnspöken.

Har din man det?

Känns som du indirekt lägger din bitterhet mot hann på mig.

Det som skrämmer mig mest är att jag inte litar på mig själv, tilliten till mig själv är bortsupen.

Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Tack för din kommentar, jag svarade lite i din tråd ?

Systemet-Zombi, jag tycker att vi tar det som officiellt uttryck nu ;) ja jo jag kämpar lite varje dag, men i början var det dom värst och det är där du är nu. Det blir lättare efter ett tag, men du behöver våga jobba med dig själv och se sanningen för vad den är. Försök inte dömma dig så mycket (oftast gör vi det för oss själva), utan försök se dig själv som en kompis. Vad hade du sagt/gjort/tänkt om du stöttade en nära vän som går i genom det du gör nu? ?
Vad glad jag blev att du skrev, det får mig att fortsätta skriva om mina dagar och tankar.
Kram studenten

Fortsätter på mina funderingar.
Har hört att A-beroende kan vara ärftligt, vill inte skylla på någon men jag ser likheter i mitt beteende och min pappas så är det mycket som är likt och ser jag längre bakåt så hade farfar samma beteenden, när det gäller A. Ganska slående lika. Min morfar var alkoholist nykter sådan efter många år. Min farbror alkoholist.
Så jag har lite att brås på. Men det är inte släktens fel att jag krökar, utan det tar jag på mig själv och det är endast jag själv som kan ändra på det.

Nu närmar det sig helg och man skall bo på hotell med massor av törstande människor, även jag kommer att känna suget. Men om allt går som planerat så blir det läsk eller vatten.?
Hjärnspöken knackade på i dag och tyckte att ett 6 pack inte skulle vara så illa, nu när jag har lovat att vara nykter i helgen.?
Nästan att jag gick på det. ( hel korkat)?

Sovdags nu ?
Hörs i morgon.

Håller tummarna för dig! Ja, ibland får man "ducka" en smula, för sin egen skull.. Det gäller att hushålla med energin och välja sina strider..
styrkekram/ e

Och välkommen! Tack för att du orkar dela med dig av dina erfarenheter.
Ja vi är många olika individer, var och en med sin historia.. För min del slutade det med en separation och en skilsmässa..
Dock har vi fortfarande en viss kontakt.. Hos min fd har jag faktiskt gett upp hoppet att han någonsin ska erkänna ens för sig själv att han är beroende..
Som du kan läsa i mina trådar, så har det varit en rejäl berg och dalbana (som tog slut på min ork)
Den nyktra personen kan jag mycket väl tänka mig att umgås med.. Men att ge mig in i ett nytt förhållande.. Nej, det skulle jag aldrig våga!
Det har funnits alldeles för mycket lögner, undanflykter och smutskastning för att det skulle fungera.. Vissa personer kan man förlåta för deras beteende, men det betyder inte att tilliten som sådan är tillbaks..
Han ringer fortfarande ibland (eftersom resten av bekantskapskretsen samt syskonen tydligen sagt ifrån om hans "fyllesamtal") Det pendlar från "Inga problem, jag mår så bra, till bottenlös förtvivlan och stora offerkoftan..
I början tog jag åt mig och kunde gå och må dåligt i dagar över ett sånt samtal..
Nu har jag på nåt sätt hittat mitt eget lugn.. Jag kan ju ändå inte påverka..
Dessutom så brukar det visa sig bara ett par dar efter att han inte ens kommer ihåg att han ringt.. ännu mindre vad han sagt..
En del når sin botten, när de blir själva och inte har någon som "dämpar fallet".. En del fortsätter tyvärr, tills de supit ihjäl sig...
Önskar dig en god kväll/ e

Tack för din kommentar i min tråd. Det är ett evigt fajtandes de första två veckorna, eller det var det för mig iallafall. Att du bokade en spontanmassage är ju hur bra som helst! Riktigt bra egenvård, det vill jag oxå göra.
Kom ihåg att den värsta ångesten och trycket i bröstet försvinner efter ett tag. Jag lovar. Dock tror jag att det bästa är att köra helvit en period, jag personligen tror inte att en person som tendenserar till att dricka för mycket kan dricka lagom. Det blir lite som att jaga en skugga, du ser den, men det finns inte. Jagandet blir därför omöjlig och bäddar för misslyckande. Kanske kan du dricka lagom i framtiden, men testa helt vitt ett tag? En vecka? Två veckor?

Skriv skriv skriv vad du tänker och känner. När det blir tufft i huvudet och du känner att du går in i "zoonen" så testa att läsa dina egna inlägg, stanna upp. Andas. (Bara ett tips, det har funkat för mig) och var snäll mot dig själv, försök att inte dömma dina tankar eller om det råkar bli ett glas mer än du tänkt.
Jag tror på dig.

Kram studenten.

Hej alla!

Jag registrerade mig igår, dels för min egna nykterhet men även för min (nu tidigare) partner. När jag skulle skriva om hela känslokarusellen igår så gjorde det alldeles för ont. Tänkte att jag skulle ge det en ny chans idag och så såg jag denna tråd. Känner igen mig i det som beskrivs, elakheterna, humörsvängningar och ansvaret för en annan persons mående.

Som nykter alkoholist själv känner jag mycket väl igen mig i min tidigare partners beteende och det gör extra ont i mig. Jag minns själv tydligt hoten om att bli lämnad från mina anhöriga om jag inte slutade dricka. Jag minns hur det fick mig att må och känna och det var (för mig) inte positivt för min nykterhet. Jag var i stor utsträckning övertygad om att det var tomma hot och att om det inte var det så var jag beredd att förlora allt och alla för att få fortsätta dricka ifred.

Jag försökte dock, såsom min tidigare partner, att ändra på mig för deras skull såsom han försökt för min skull. Precis som du skriver så fanns det en del av honom som (för min och lite för hans egna) skull ville sluta och jag trodde på honom var gång han lovade. Jag stöttade så gott jag kunde med uppmuntran, bekräftelse och tog med honom på AA-möte. Sedan insåg jag det som tidigare skribenter här skrivit: Lika lite som jag kunde bli nykter för andras skull kan han bli nykter för min skull! Jag är dock övertygad om att han för stunden menade allvar att han ville sluta dricka.

1 vecka i taget gick det, då var det ok. Sedan kom lögnerna, lukten av alkohol (en kväll kom han hem så full att han mer eller mindre spydde på mig. Stank öl och spya men han försökte trots det förneka att han druckit en droppe alkohol) och precis som du skriver även rättfärdigandet av drickandet.

Dessvärre kom hans drickande med allvarliga konsekvenser för vår relation, hans beteende var rent ut sagt svinigt mot mig och andra människor vilket han stundvis (den veckan han var nykter) insåg och kände mycket genuin ångest inför...Då led jag oerhört mycket med honom, höll om honom och kände sorg för hans skull, på bekostnad av mina sårade känslor för vad han utsatt mig och andra för. En vecka senare var vi tillbaka på ruta 1.

Känslokarusellerna, omhändertagandet och hur jag gick runt och konstant kände mig som en slagpåse för hans humörsvängningar fick mig att må riktigt dåligt. Det dränerade mig på så mycket mental och känslomässigt energi att jag gick runt på helspänn och blev slutligen känslomässigt apatisk till mig själv och till honom. Ilskan och frustrationen försvann och kvar fanns bara rädsla och sorg.

Jag lyckades under lång tid bortse från hans drickande, hans beteende och konsekvenserna av det av den enkla anledningen att jag älskade och fortfarande älskar honom innerligt! Det blev dock för mycket på min bekostnad och på min nykterhet att jag bestämde mig för att lämna. Än idag behandlar han mig som sin känslomässiga slagpåse men jag försöker stötta honom om än på distans då jag flyttat ut. Det känns som om jag äntligen kan andas igen samtidigt som skuld och skamkänslorna över att ha lämnat tynger mig oerhört mycket!

Jag vill gärna tro att var människa måste få nå sin punkt, sin botten innan den kommer till insikt om att vilja förändra sitt liv. Dessvärre tror jag att det finns väldigt lite man som anhörig kan göra för att skynda på processen? Jag valde att lämna inte för att han snabbare skulle bli nykter utan för att jag inte längre klarade av att förhålla mig till honom utan att samtidigt förminska mig själv till självutplåningsgränsen. Någon sa till mig att man inte kan kontrollera vad andra människor gör, man kan dock kontrollera hur man väljer att förhålla sig till det.

Har ni testat att prata med en 3:e part eller testat AA-möte? Ibland är det kanske lättare att nå fram när det kommer från någon som inte lever i en nära relation till personen? Tycker ni är starka som orkat stanna kvar så länge, det bevisar kanske att det finns mycket annat gott i förhållandet? Önskar verkligen att jag hade haft er kämpaglöd! Skickar med massa styrkekramar till er och ser fram emot en uppdatering om hur det går för er!

Kram

Ursäkta frågan, men varför fem glas?

kommunen nästa vecka. Det känns riktigt bra. Har även en samtalskontakt via alkoholrådgivningen som ger mig mycket men jag behöver ändå få utlopp fö allt. Det är så mycket som rör sig i mitt huvud just nu. Allt som hänt genom alla dessa år och hur sjukt jag lever ibland blandat med perioderna (som nu då) när allt är lugnt och fridfullt. Mycket pga att jag inte nämner ordet alkohol överhuvudtaget.

Ställt undan dunken! 5 glas sen klockan 15. Ett glas vin i timmen. Nu är det nog. Myset i huvvet räcker för nu. ?

Som jag skrivit tidigare. ...jag är med och har läst hela din tråd minst 20 ggr. Du är, och har varit en förebild för mig och andra. Det är du fortfarande! !!! All styrka du kan få vill jag ge dig. Du är värd alla positiva tankar du kan ta åt dig. Kämpa på!!!!

Tack! Det går sådär....
Min plan var att jag skulle ta en lång time-out från all alkohol (dricker iof bara vin) från och med söndagen men nu har jag druckit vin både tisdag och onsdag och så även nu. Det positiva är att det "bara" har blivit 2-3 glas. Helt ok men ändå inte. Har inte behövt vara hemma från jobbet mer men är lite allmänt less. Oklart varför. Borde kanske försöka analysera mig själv men känner att jag inte orkar.
Nu bestämmer jag att på söndag är dagen få mitt uppehåll ska börja. Direkt kommer tanken hur går det på påskveckan när vi ska resa bort? Det känns som livet kretsar kring att dricka vin... Vill inte att det ska vara så.
De här tre dagarna har det inte ens smakat bra med vin men det har lugnat mig lite. Har t o m slängt ut det sista för att det har känts surt. Hela jag känns stressad och lätt "nere". Måste få det att vända. Måste hitta en väg ut. Suck!

Alkohol ger en hel del skadeverkningar. Hjärnan är en av dom. Hjärnan är ju ett fettklump och alkohol löser ju delvis fet. Så din hjärna kommer påverkas om du fortsätter att dricka för mycket för ofta.