Senaste kommentarerna i forumet

Oj, det låter inte så bra? Var det alkoholrelaterat eller kom det bara i alla fall? Hur som helst - bra att du kommer iväg till läkare.

Sov gott

Grodan.

Dom har märkt. Även om dom är fina i kanten. Redan nu känner jag mig mycket lugnare. Den stress som ofta funnits i mitt liv har ju i hög grad handlat om allt planerande och försöka få ihop allt och hinna dricka så mycket som möjligt. Nu är verksamheten nedlagd. Firman stängd och ett lugn sprider sig. Underbart.

Det är bra VS, vi är bra! - så lägger vi två vingelpettrar ännu en nykter dag på kudden och vaknar med tindrande ögon imorgon. Trygga i att vi vet hur vi somnade, vad som sades och gjordes. Ingen skam. Inga bortförklaringar.

Det känns nästan som om man skulle kunna leva så här, till och med tycka att det vore fantastiskt.

En Groda i väntan på ett yngel som kommer när som helst.

läs gärna i anhörigdelen här på forumet, jag hade själv ingen aning om att anhöriga kan bli så illa åtgångna som medberoende.

Kram!/MB

på dej offerkoftan...

Skit samma, det gör väl alla då och då.
Att dina föräldrar dricker för mycket kam vara en mycket stor orsak till att du redan vid åtta års ålder mådde dåligt, barn påverkas MYCKET av föräldrarnas missbruk, men har i allmänhet inte varken kunskap, vilja eller mod att förstå och sätta ihop ett plus ett där. Har du talat med psykolog om dina föräldrars missbruk? Om du inte har det, är det verkligen läge för det.

Hoppas du stannar kvar här!
Kram!/MB

Hej
Hoppas din helg gick bra. Det som jag är mest rädd för
är denna förfärliga ångest jag får av skiten. Nu får
det vara nog. Mådde dåligt ca 10 dagar efter sista
perioden, ingen aptit sov dåligt, men nu sover jag so
en stock 5 veckor i morgon och jag mår som en prinsessa.
Men visst min sinnesstämning pendlrar fram och tillbaka
jätteglad iblan sorgsen ibland tom ibland, men jag
tror det hör till. Tar tid för kroppen att hämta sig
efter flera månader. Men i kväll ska jag inte dricka
vad som än händer.
Tänker på dig
Konstnären

Hej vill sluta
Iag ska inte jag heller dricka, i morgon är det fem veckor
och jag mår ju så himla bra nu. Jag får bara inte sabba det.
Det är väl underbart att vi inte ska dricka idag. Just nu
känner jag mig stark. Blev så himla rädd när jag säckade ihop
den 10 september, min man hörde en duns från köket där låg
jag har han berättat med kramper i kroppen. Själv minns jag
inget förrän på sjukhuset. Hade natriumbrist visste knappt
vad det var, men jag hade för lite salt i kroppen på grund
av att jag hade druckigt hårt flera månader. Snacka om mega-
ångest och rädslan att dö. På grund av den upplevelsen tror
jag det blir lättare denna gång efter ett antal återfall.
Du är duktig
Må bra
Kram Konstnären

Hoppas det blir en bra måndagskväll rör dig nu.
Tidig säng för mig, nykter då klockan ringer 02;25 ......
Offer to work, sedan har jag bokat tid till husläkaren då jag tror jag fick ett ep-anfall förra veckan.
Jag måste slagit i huvudet när jag tjongade i backen sedan beta jag sönder hela högerkinden när jag krampade.
Läskigt, särskillt med min bakgrund........
Ha en härlig kväll nu!
Kramar/A

Vad glada dina döttrar kommer bli när dom märker vilken skillnad det har blivit på morsan deras.
Även om du tror dom inte märkt ngt så har dom med all säkerhet gjort det.
Du är duktig du, jag kommer tätt efter.
Kramar/A

Har en Stoneslåt i huvudet. Tiiiime, is on my side, oh yes it is, tiiiiime, is on my side.....

Tiden, bara låta tiden gå så kommer allt tråkigt, ovant, knörvligt att ge med sig.

la,la, la, la....

The singing frog.

Jag hoppar på, så att säga. Dag tio och fler ska det bli.Mår bra idag. Tog enliten eftermiddagsnap och nu är det städning som gäller så att jag kan ägna tiden åt min dotter när hon kommer, sent i kväll och kommande dagar. Ser så fram emot att få träffa henne. Hon kommer att vara hemma i c.a två veckor och det ska inte bli något smygande eller klunkande är hon gått och lagt sig. När hon har åkt kommer den andra dottern hem efter ytterligare två veckor och blir hemma, tror jag, åtminstone ett tag. Så vare dom vill det eller inte så kommer dom att vara ett fint stöd för mig till ett bättre liv.

Det låter som att du också tuffar på VS - tillsammans vi gå.

Grodis

Därför kan jag säga att jag även vet vad som funkar. Även om min startsträcka har varit löjligt lååååååång.
Så kanske. Jag hopas det.
Idag skall jag inte dricka....
Även du konstnären?
Kram/A

Ja jag är väl kanske frisk då. Men jag har alltid känt mig annorlunda. Det kanske är normalt att vakna med ångest varje morgon, att ha overklighetskänslor, att nästan svimma när man går in i centrum för det är så mycket folk där (tycker det är ruskigt obehagligt att ha folk omkring mig). Eller så är det bara jag som tar på mig offerkoftan. Att jag bör bita ihop och skaffa mig ett jobb. Tack för svar!

Alltså från 8 års ålder till 16 års ålder drack jag ju inte, men ändå mådde jag dåligt, precis som jag gör nu. Så alkoholfritt verkar inte ha fungerat speciellt bra. Men jag känner nu att det var elakt mot er att skriva på detta forum. Jag kan inte sluta med alkoholen, det är den som har gjort att jag lever nu överhuvudtaget. Tack för svar och jag önskar er som har svarat lycka till i livet

... och det var ju därför jag stannade så länge som jag gjorde - för så fort det var lite bra så hoppades jag att det skulle kunna hålla i sig så. När allt var riktigt dåligt visste jag ju någonstans att så ville jag inte ha det, men alla svängarna gjorde mig tveksam många gånger. Jag trodde ofta att jag överdrev, att jag hade fel, att det var jag som reagerade fel osv.
Försök känna efter vad som är viktigt för dig, vad vill du ha?
Du är värd allt gott!!!
Kram

du är en pärla!
Ja, så rätt: klavertramp är ju så fel, men det var ju den känslan jag hela tiden levde med när jag levde med en missbrukare. Jag ville så väl, och det blev oftast så fel ( i hans ögon)...

Kram tillbaka!!

...av allt det du beskriver har jag också känt att jag har. Att läsa på om olika diagnoser är livsfarligt - man har dem alla! För ett par år sedan bestämde jag mig för att jag inte ville må dåligt längre. Att bara må bra när jag drack fungerade ju inte i längden, för jag mådde ju desto sämre dagen efter. Dessutom mådde jag ju bra kortare och kortare stunder - ju snabbare jag drack desto snabbare slocknade jag ju: missade filmer jag tänkte se och saker jag tänkt göra. Dagen efter gick det ju inte att göra mycket heller... att ligga på soffan och pusta funkar inte med små barn upptäckte jag!

Har ingen av dina läkare frågat dig hur mycket du dricker?

Jag fick frågan ganska omgående när jag träffade läkare / psykologer. Jag kände också själv att jag drack för mycket. Vad skrev du, 1-1½ l på en kväll? DET är väldigt mycket. Min läkare ville skriva ut piller och skicka mig i terapi - precis som du har försökt. Men samtidigt fick jag veta, och förstod jag även själv, att varken terapi eller mediciner får full effekt om man samtidigt dricker för mycket alkohol.

Jag bestämde mig för att testa: ta bort alkoholen och se om det blev bättre. SEDAn ta tag i alla problem, börja knapra tabletter och allt vad det nu är. Jag testade antidepressiva ett tag men vet inte om de gav så mycket. Men jag mår så mycket bättre nu utan alkoholen! Drygt 8 månader sedan jag drack senast. Visst kan jag hamna i alla de där tankarna som du skriver om, självkänsla, bakomryggensnack, social fobi etc. men jag kan hantera det idag, jag behöver inte grotta ned mig i dem. Jag kan nyktert (!) se på en situation och säga till mig själv att "varför i all världen skulle de vilja ha koll på hur lång lunch jag tar? och OM de nu vill det, stackars dem vad tråkigt de har som inte har något bättre för sig!" Om social fobi: för mig är det så att jag har ett behov att vara ensam. Har jag umgåtts mycket med folk måste jag "tanka" ensamhet. Inget konstigt i det - och det är ingen social fobi, det är bara hur jag är! Livet ÄR inte alltid enkelt, men jag kan idag hantera det så mycket bättre än förut. Det är inte längre synd om mig för att jag "drabbas" av allt möjligt - jag har själv ett val och framför allt väljer jag hur jag skall hantera en uppkommen situation.

Med föräldrar som drack för mycket var det bara för mig att plocka upp "stafettpinnen". Alkohol var det normala. Jag hade inte ens vett att akta mig, för "jag skulle ju aldrig bli som han" (min alkis till far) - trots detta hamnade jag i ett eget beroende. Att jag, första gången jag drack, direkt kände att detta var något för mig, borde ju ha varit en varningssignal om någon.

Mitt förslag är att du tar dig en funderare över om det kanske inte skulle vara värt att prova alkoholfritt ett tag i alla fall, bara för att se hur det påverkar dig. Önskar dig lycka till, detta forum var mig till stor hjälp under den värsta perioden!

inte egen erfarenhet av Livtaget men har bara hört gott av vänner från trakten där ! Och så har du ju nära till AA's konvent i Gullbranna nästa höst :-))

Väl mött förhoppningsvis :-)

tycker du har så rätt vännen flygcert :-))

Det enda jag vill invända mot är ordet "klavertramp" ni använder här. När ni uttrycker er egen åsikt och tar sats i egen person genom att säga "Jag tycker...." så är det inte ett klavertramp, det är eran egen åsikt som verkligen betyder nåt för er och förhoppningsvis även för alkisen. Åtminstone efter ett tag !
Så länge ni ger uttryck för era egna känslor så blir det aldrig fel.

Kramar till er båda :-))

Ja alltså redan vid första glaset kände jag att jag mådde bra för en gångs skull på flera flera år! Jag har alltid trott att det var normalt att känna som jag. Att alla hade ångest varje dag, att alla vantrivs med skolan/jobbet och har ångest varje gång de vaknar. Men när jag tog första glaset förstod jag att det är såhär "friska" människor har det. Svårt att förklara men men

Jo båda mina föräldrar dricker väldigt mycket. Jo alltså jag har ju problem med alkoholen, jag självmedicinerar ju med alkoholen. SKulle jag mått bra och varit "frisk" hade jag inte druckit på detta sätt... Jag förstår att det är svårt för dig att hjälpa, när ingen annan har kunnat hjälpa mig. Men tack ändå för att du svarar...

...snälla för ditt svar. Jag suger i mig alla råd jag kan få. Du låter inte alls okänslig, konkreta och bra tips är precis vad jag behöver.

Nu är han nykter och ångerfull igen, och livet återgår till det vanliga för ett tag. Efter denna period känner jag mig ändå starkare än någonsin. Har verkligen försökt göra saker för mig själv de senaste dagarna, gått på bio, löprundor i det vackra höstvädret mm. I veckan ska jag gå på ett al-anon möte hade jag tänkt, jag har aldrig tidigare pratat med någon om min/vår situation så bara det känns som ett stort steg.

Viktoria.

Jag skriver svar senare i kväll för nu är jag på jobbet
. Finns inte direkt tid att skriva.

Jag lever iallafall.

Med risk för att låta helt fel: du kommer göra många klavertramp - för du sätter ju dig på tvären och "förstör" hans missbruk. Ena dagen kan en alkoholist vara lite lugn och ha en "bra dag"= du kan säga vad du tycker/känner och möta typ förståelse, men nästa dag är det mer sug/beroende eller vad det kallas och då kommer du att, i hans ögon, säga fel sak vad du än säger. Jag vet av erfarenhet hur det snurrar i ditt huvud, men försök fokusera på dig, vad som är viktigt i ditt liv osv, för du kommer inte möta uppriktig förståelse/omtänksamhet förrän han har en insikt i sitt missbruk.

Detta är bara mina tankar/upplevelser. Adde brukar vara bra på att berätta, kanske han tycker att jag har fel i detta, eller kan utveckla mer?

Kram och styrka!

Denna dag kommer bli en bra dag!
/A

En vecka sedan mitt liv var på botten, nu känns det mer som brukar. Knepigt! Är rädd för att svängningarna gör att jag glömmer bort mitt fokus. Helgen har varit så harmonisk så att det är svårt att tro på det med. Är verkligen sant att det kan vara så här? Nästa stolpe är på fredag när maken ska på nästa besök. Innan dess ska jag ta kontakt med Livtaget som min arbetsgivare har avtal med. Någon som har erfarenhet av dem? Barnen fortsätter hos kuratorn. Jag har börjat släppa på ansvarsbiten. Jag tror att poängen har gått hem.

Jädrans vilken duktig skribent du är.
Läser dina texter med stor glädje.
Fortsätt samma väg!
/A

Det korta svaret på frågan i din rubrik är alltså NEJ.