Senaste kommentarerna i forumet

Det som fick mig att köra rattfull var inte alkoholen i sig. Nog för att den gjorde att jag hade lättare att ta ett korkat beslut, men det som hade hänt under en längre period var att jag började se alkoholen som min vardag och att vara lullig som ett normaltillstånd. Det var så en "vanlig" kväll skulle se ut. Jag kände mig också vid mina sinnes fulla bruk, trots 1,5 promille i kroppen.

Så innan själva fyllekörningen, så var det ju massor med spärrar som hade låsts upp... sedan kan det vara individuellt också hur stark den spärren är. Jag är uppvuxen på bondvischan, där man inte tagit lika hårt på olovlig körning osv, åtminstone inte förr i tiden. Det är fullt möjligt att jag av sociala faktorer hade med mig något i bagaget som "tog för lätt" på det.

Ta hjälp drycker, den finns där att få och du kommer bara att tacka dig själv om du får stopp på det i tid. Sitt där om två år och tänk tillbaka på hur det var här och nu och minns detta som något du fick stopp på i tid, innan det blev värre.

Jag känner så igen mig, jag började också förhandla med mig själv igår, var rastlös osv... Att ha forumet och veta allt man läst och skriver hoppas jag ska hjälpa mig, men inser att det blir många förhandlingar... Men jag har vunnit den första.

Dags för en ny dag. Sommarsol har du semester än? Kan ju blivit bra tillfälle att varva ner och släppa alla måsten.

Jag tänkte på det här med att när man börjar må bättre, abstinensen släpper och man tänker att man kanske inte har alkoholproblem utan kan dricka lite vin som alla andra...

Var ska man göra för att påminna sig och inte falla dit igen? Egentligen borde man ha ett foto på sig själv, bakfull, ångestfylld och sleten, uppsatt på kylskåpet. ;-)
Hoppas dagen blir bra!

Glimten i ögat och humor är inte lätt att få fram i enbart text i dialog med främmande människor, trots att jag försöker använda smileys för att understryka när det är just med glimten i ögat. Jag är författare och har ett speciellt sätt att skriva på.

Mellan allt så finns det dock en hel del allvar i det jag skriver och jag skriver hur livet känns och upplevs i mina ögon och i mina fotspår. Det är också en bra grej att reflektera över hur man själv agerar och hur man uppfattar livet kontra sin omvärld. Det är inte fel att vara annorlunda eller olik, men det kan vara väldigt nyttigt att förstå att man inte är som alla andra och jag har god insikt i hur och på vad jag är annorlunda mot för "mainstream". Jag skrev också att jag har något skruvat i huvudet, en diagnos som ännu inte är ställd.

Jag har inte kommit hit för att sabba andras sinnesnärvaro, inte minst för folk som redan befinner sig i en kamp av något slag. Får be om ursäkt om du tog illa vid dig Sattva. Önskar er en trevlig sommar och ett stort lycka till i kampen mot alkoholen. Kramar. /V

ändå är på gång med att bytlåna hjärnor av varandra, skulle jag just idag ha nytta av Vändningens tornadoegenskaper.
Kan du inte bara svänga förbi Vändningen och storma genom dammtussarna i mitt hem? Borde inte ta många sekunder :)

Det känns uppfriskande att läsa dina elaka och roliga och sorgsna iakttagelser. Vi måste kunna sätta ord på det vi känner även om vi inte har facit. Och man kan inte säga rätt ut vad man tänker till den där sure lynnige gubben som smyger omkring med sina öl.
Men så enkelt som att bara köra ut honom eller skaffa sig ett nytt hem är det inte. Inte heller att bara foga sig och gilla läget.
Jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut men jag får kraft av att läsa din och andras berättelser. Så skriv på Etanoldrift!

Jaaa! Kan du inte kloona den i ett antal exemplar som är lätta att montera in vid behov?
Vilken affärsidé! Du kan bli mångmiljonär, Vilja!

Jo, jag skaffade appen förra veckan när jag läste någon annans tips här på Forumet. Det jag hitills har dokuemnterat är mest mina svajiga tankar..... illusterat med dystra bilder på mig själv :)

Ja jäklar Valeria, det vore en oväntad semester! Jo jag har läst boken för länge sedan, har den i bokhyllan. Kanske skulle läsa om den nu :)
Alltså....i ärlighetens namn, tror jag att jag försöker skylla på mina vänner fast det handlar om mig själv och att jag just nu längtar så in i bängen efter att släppa kontrollen och ge efter... Varför? Bara för att det är semester och semester = alkohol? Jo det måste det vara, svajandet började ju när jag for hem från jobbet i fredags.
Försöker påminna mig om varför jag kom fram till att jag skulle lägga av helt, men det är som att de tankarna förlorat sin kraft. Börjar istället förhandla med mig själv om REGLER för drickande, aldrig hemma, aldrig till vardags, aldrig i närheten av mina barn, aldrig mer än tre glas per tillfälle, aldrig mer än sju glas per vecka, aldrig ensam....
Åh jag VET att det är självbedrägeri av solklaraste sorten, men så där håller min hjärna på nu.
Och då när jag inser att det är självbedrägeri tänker jag att jag kanske inte har nått min botten än. Jag kanske måste ställa till de för mig lite mer för att verkligen bli totalt övertygad om att nykterhet är den enda rätta vägen.
Hur korkad får man vara?

För min del som åkte dit för lite grövre rattfylla så blir det dyrare. Åker på ett nytt alkoholås eller hyra, då det är en tvåårstid för service vilket gör att ett begagnat inte lönar sig just. Så alkoholåset blir runt 20 000 kr för min del och i två års tid då, men det ska bli obeskrivligt skönt att få tillbaka friheten och få köra bil igen som folk.

Jag blir nog lite försiktigare i fortsättningen.. Jag hatar pekpinnar av folk som inte gått i mina skor!

Här blir "semestrarna" längre, för gubben är pensionär.. Idag låter jag andra kommentera och ge råd vad du bör göra.. (läser du mina trådar så så ser du vad jag tänker göra och varför..) Det har väckt ont blod hos en del "nynyktra" nämligen..

Det jag ser framför mig är att vi, med långa, silverglittrande svärd, hugger halsen av denne orm närhelst den dyker upp. Game of Thrones, släng dig i väggen! Här kommer vi, i krig mot alkoholen! Wiiihhaaaa!!!!

Jag låg och tänkte på det i natt. Jag måste dra ned på tempot och mina egna prestationskrav om jag ska klara den här resan.
Mina prestationskrav bidrar med all säkerhet till att jag dricker.
Styrka och kraft till dig Valeria. Vi tar små steg tillsammans.

Din sambo har grava alkoholproblem, ett väl utvecklat kemiskt beroende. Han är som de flesta alkoholister som lever med en partner. Förnekelse, lögner och brutna löften. Det låter hårt men är detta en person du vill vara med? Du måste svara på den frågan och utgå därifrån.

Ska bli intressant att följa dig när du tar dig ur den onda cirkeln. Lycka till!

Heja dej!

Som ovan skriver: för varje kamp med din motståndare blir du klokare, lör dig att känna igen tecknen och vet bättre hur du ska parera.

Känner igen det där med lite irritation över att saker inte blev som JAG tänkt, och att jag alltid bemött det med ett glas vin. Eller egentligen, många glas vin.

Nu gäller det att se upp, andas lite och liksom komma på sig själv med vad man håller på med. Ligga steget före sig själv...

Du är på rätt väg! Heja heja!!!

.... Och självklart hänger den ihop med A. Och vad som är hönan och vad som är ägget är ingen större idé att fundera över, alkoholen blir ju inte bättre för det.

Vi är alla på rätt väg! Sträva mot att sluta med A, och i nästa steg eventuellt utröna diagnoser man tror eller vet att man har. Men alkoholen är ett gift som förvärrar, hur vi än vrider på saken.

Sen tänker jag att vi är alla olika! Jag är en sån där som kan strosa runt i affären och titta, klämma, fundera. Och jag blir galen när det kommer en stressad Vöndningen som tror att det är någon slags Autobahn han befinner sig på när det bara är en liten affär:-)

#vigillarolika

Kram på Er!

Kunde ha varit skrivet av mig......är så hopplöst besviken på mig själv,ensam pimplande vin.....hur f.n ska jag ta mig ur dettta?Inget måttligt drickande för mig.Det gäller att sluta dricka helt.Är så deprimerad och ensam,måste göra något åt det här eländet.Upp till kamp!

Ventilerar

jag gjorde nyss en miss ska berätta va felet va
jag o mitt ex har en förmåga att höras lite väl ofta, jag har känt att det måste komma en dag då vi inte hörs ens varje dag. Han va ute igår, brukar ALLTID ringa vi hemgång eller sms... jag har vant mig vid det... nåt som också bör brytas
men i allafall så hörde jag inget. Jag vaknade för en stund sen och va orolig, men tänkte han är väl skitfull och är fullt upptagen med vad vet jag kl 04:30 jag gjorde missen av att falla i frestelsen o ringa, han svarade inte o jag ringde o ringde. Tills han svarade och det va full musik i bakgrunden. Och han va dyngfull.... okej då va oron borta, han va hos en gemensan vän.
Jag orkade inte prata så länge, jag va inte på han o va arg mm. Men mina tankar snurrar. Hur kan en på över 40 år tycka detta är kul? Va har de gått ?4 dar se han va dyngfull. Tänker också va är det för människor jag känner? Att de kan aceptera detta? De snackar bakom hans rygg sen och kallar han fylle och sen hans namn. Allt är en röra. O sen detta? Va i helvete ska jag ens bry mig för. Jag vill inte ens oroa mig.... jag vill inte ens tänka på han. Jag vill vakna av mig själv, inte för att var är han, va gör han, är han hemma, hur full är han osv osv...

Vi har ett allvarligt problem som vi delar med varandra. Inte klanka, inte anklaga utan stötta varandra. Det är vad vi ska syssla med på forumet, tycker jag. Vi är alla olika och det måste vi acceptera, precis som du säger Sattva. Eftersom vi blottar hela våra själar på forumet tror jag att vi måste acceptera att det blir fel ibland! Kram till er alla !

har tyvärr haft dålig täckning när jag hade min utläggning om din resa så jag gör ett nytt försök. Sol, bad, bra böcker (har du läst en oväntad semester av Marian Keyes?) , strosa runt i butiker och snacka med försäljare och pruta, uppleva nya miljöer och atmosfärer, ta en taxi till en avlägsen by utan turister osv osv. Låt dina "fyllepolare" sitta runt sitt j-a bord vid poolen och lev! Åker själv iväg på söndag och ska ha det precis så som jag beskriver, har dock endast min av naturen måttlige sambo med mig! Du får en toppenresa ! Om vi kände varandra irl och skulle till samma ställe kunde vi träffas och ha vrålkul ! Kram

Säger jag också, du har det för d-t, men vi kommer att hjälpa dig!

lugn, lugn lugn, jaga inte upp dig och tänk att du ska bli världsmästare i barn, hushåll, trädgård and you name it....! Dra ner på tempot och lägg i en lägre växel, tänker jag som har varit i din småbarnstid för några år sedan. Inse att du sakta men säkert håller på att rehabilitera dig från en sjukdom. A-problem är faktiskt en sjukdom enligt WHO, ta hand om dig!

Fortsätt att skriva här. Jag tycker detta är ett bra forum eftersom det är så många som är aktiva. Man behöver verkligen stöd från andra då vi är på väg att lämna våra alkoholister. Vi har ju oftast, tror jag, levt alldeles för länge i våra destruktiva förhållanden.
Kram