Senaste kommentarerna i forumet

Hej Mattias,

Fint att du försöker vara öppen och ärlig med dina problem och att du inte förnekar dem. Jag är alkoholberoende och jobbar med detta. Det är ett livslångt arbete, men det blir lättare och lättare ju längre tiden går som nykter. För min egen del ser jag det så här. Man måste på riktigt inse att man har ett problem. Sedan måste man på riktigt verkligen vilja göra något åt det. Hur jobbigt det än blir. Här är det bra med stöd från omgivningen, men man kan inte hänga upp sitt tillfrisknande på någon annan tex sin partner. Man har ett eget ansvar för sitt eget liv. Sedan har det varit bra för min del att försöka förstå anledningarna till att jag drack. Men det handlar inte om att leta efter orsaker utanför mig själv, tex min partner, föräldrar eller liknande. Det handlar om att hitta orsaken till att jag själv valt att döva mina känslor, mina minnen, min ångest osv med en drog, istället för att hantera problemen på annat sätt.

Att läsa här inne på medberoende-sidan har gett mig mycket. Men det som gett mig mest är att läsa på beroende-sidan. Det är där jag lär mig om min sjukdom, hur jag ska kunna orka, vilja och kunna ta ansvar för mitt eget liv. Rigga gärna en egen tråd i tex "förändra mitt drickande", så ska du se att du kommer få bra med råd och stöttning av andra i samma situation.

Förlåt att jag skriver detta, men jag är väldigt säker på att din partner inte gett upp från en dag till en annan. Lika lite som du fått alkoholproblem från en dag till nästa. Din partner har med största sannolikhet kämpat med näbbar och klor för att försöka hjälpa dig, för att få dig att inse problemen, för att få dig att ändra dig, för att få dig att sluta dricka. Nu orkar hon inte längre. Nu håller hon på att gå under istället. Vi med alkoholproblem är väldigt bra på att skuldbelägga andra och projicera våra problem på yttre faktorer. Tänk på att din partner aldrig kan förändra dig. Det är bara du själv som har den kraften.

Skickar styrka till dig och hoppas att det kommer gå bra för både dig och din partner!
Hälsningar

Förbannade jävla alkohol alltså.
Stor kram till dig.

Jag saknar en jättefin människa i en av mina aa-grupper just nu.
Som har tagit återfall och som vi vet mår fruktansvärt, kan inte få stopp på det.
Man blir så ledsen.
Och så himla glad när nån man saknar dyker upp igen och inte tänker ge sig i sin kamp mot A.

Förstår att det är rejält jobbigt nu men jag är jag är iaf väldigt glad att DU har fått stopp på det hela igen och är tillbaka.
Förstår om det känns darrigt och tungt, men du vet, det blir faktiskt bättre, det blir det.
Kram till dig.

Två veckor utan alkohol, första dagen på ledighet brukar mycket vin. Idag skall det prövas något nytt, vet inte när jag hade två vita veckor de senaste åren.
Brukar tänka att jag skulle städa ta ett glas vin och laga något gott till middag, men blev mer vin än städning oftast.
Så idag blir det städning utan vin och har tur för slipper åka och handla så kan inte snubbla in på bolaget av en olyckshändelse. För min hjärna skulle mycket väl få för sig att jag måste göra en rödvinssås och det skall inte hända idag.
För väljer att vara nykter idag och hoppas att jag har styrkan att hålla det

Hoppas du snabbt kan hitta ett lugn inombords.
Det tar mycket energi att vara irriterad.
Jag som följer dig här märkte i november att din irritation över människor på arbetet verkade ta mycket kraft från dig.
Försök att släppa det!
Konstatera bara att du känner att de inte bemöter dig som du önskar.

Och nu kommer en fråga som jag tycker är viktig och som du med din erfarenhet skulle kunna svara på och vara till hjälp för andra.
Hur önskar du att chefer och arbetsgivare som möter anställda med alkoholproblem ska agera?
Hur önskar du att din arbetsgivare skulle agera för att det skulle vara till god hjälp nu?

Hoppas du klarade att ta dig till AA och att du hittar tillbaka till den positiva inställningen och drivkraften du har inom dig och som många här har fått stöd av.
Jag beundrar dig för din öppenhet och ärlighet.
Så otroligt bra att du är öppen.
Jag är säker på att dina elever alltid kommer att minnas dig för det och att du öppnar deras ögon.
Ge inte upp.
Du har mycket att ge.
Hitta lugnet.
Ta hand om dig.
Släpp negativa tankar.

Ät en semla till ;)
Kram

en bra avslutning på semestern. Och du, tänk på hur det har varit, jämfört med om du inte tagit beslutet att ta tag i problemet.., tänker att du säkert borde känna dig rätt så nöjd utifrån vad du skrivit.
Visst är det lätt att halka in på gamla spår.., efter en månad av kontroll åkte jag själv dit under semesterveckan förra veckan. Drack inte för mkt men för ofta.., inte alls som jag satt upp som mål. Tror som du att vi lär oss av våra snedsteg. Men visst är det tufft, man vill och kanske tror att det ska fungera. Har fått råd här att avstå en längre period. Är nog inte där än, men kanske det får bli så.
Njut av sista tiden på semestern. Du är grym som startat en förändring av ditt liv!

att du inte ser det som ett stort nederlag, it's a bump in the road.... Jag tror vi alla har våra olika fallgropar. Bra var väl att du fick stopp och att du nu reflekterar över vad som fick dig att ta de där ölen.
Hoppas helgen blir som planerat, på't igen bara, du vet vart du ska och vad du vill!
Xxx

får du av mig Tjalle!! Du är ändå en fighter innerst inne, en svår motståndare har du men inte omöjlig. AA är bra att gå till, men ta gärna proffshjälp också, antabus ett tag för att slippa tänka på skiten. Jag går på antabus just nu och det ger hjärnan semester.

Aj den sved blåögd, nej det är sant..
Jag får väl operera in den då.
Tog din snubbe Antabus?
Sjukvården i Sverige är hård, man får tjata till sig saker man vill ha för att få det.

Som nu, nästa ledig läkartid var den 7:e Mars, psyket kunde inte sjukskriva eller skriva ut medicin.
Konstigt att det sker många självmord i detta land.
Nu är inte jag självmordsbenägen,
men sanningen gör djävligt ont och jag har ju som sagt bara mig själv att skylla.

Livet går vidare..

Rosette, vad som skulle hjälpa.
Att sjukvården tog emot människor som ber om hjälp bättre angående alkoholrelaterade situationer. Jag fick tigga om att få utskriven Antabus.
Om det säljs nervgift på bolaget så kunde dem lika gärna ha en ask med Antabus på apoteket.
Vad av dem (A eller A) ger mest skada i långa loppet?

Ja, när våra "alkoholister" inser att de inte längre kan kontrollera oss, vare sig med löften eller förhandlingar, så återsår hot och känslomässig utpressning!
Det är den värsta sortens manipulation egentligen för den föder bara känslor av förakt och förtvivlan.
I värsta fall så ringer du sjukvården om det verkar vara riktigt allvarligt menat!
Man vet aldrig vad som försigår i hjärnan, när den blandat med abstinens ställs för chocken att uppbrottet är ett faktum!
Men framför allt så behöver du någon inom vården att få tala med! Du kan inte bära detta själv! (är det riktigt allvarligt så kan han bli intagen.... fast tyvärr med dagens sjukvård är jag tveksam..)
Ja, jag tror att man får göra anmälan anonymt! Och jag tror att du både för din egen, barnens och hans skull måste ta hjälp av någon!
Du kan också ringa sjukvården på 1177 Och alkoholrådgivningens jourtelefon Fast jag vet inte tiderna..
Om du känner dig osäker vem du ska kontakta så tror jag att vården kan lotsa dig fram!
Dessutom så brukar kommunens egen växel vara jättebra att lotsa en rätt om man beskriver sitt ärende (och du beöver inte i första skedet berätta vad du heter!)
Framför allt så ska inte du behöva känna dig pressad att avstå från ditt eget liv, för att han hotar! Det finns ingen som blir lyckligare av att med tvång hålla kvar en annan människa!
Ja min fd man har också hotat med självmord.. Inte rent ut, men väldigt tydligt mellan raderna när han varit ensam och haft ångest..
Så jag vet vilken otäck känsla det ger! (en del gör ju faktiskt allvarliga försök, även om jag tror att de flesta ändå gör det som ett rop på hjälp..)
Det är faktiskt knäckande att sitta 10 mil ifrån och inse, att OM han menar allvar så hinner jag ändå inte fram.
Jag orkade inte med den här pressen, utan tog det vid nästa tillfälle när han var nykter och sa att om han gjorde så en gång till så skulle jag bara lägga på och ringa 112 och skicka dit polis och ambulanspersonal, för JAG kunde inte göra något som inte proffsen var bättre på.. Efter det har vi inte haft några sådana incidenter..
Massa styrkekramar/ e

Jag är inte helt säker på varför jag gillar rusets bedövning. Min första tanke är avstressning och belöning, Detta har givit mig en dålig van, var efter det blivit ett beroende.
Ytligt svar?
Måste nog resonera mer med mig själv, kanske det finns något djupare.

Vad jag ska göra med tid och pengar mm som blir över.? Kan bara se positivt på
det som kommer ut av en nykter tillvaro:-)
Troligtvis har jag mer tid för familj och vänner hälsan och riktig "egentid"som det så fint heter. Egentiden har den senaste tiden gått åt till À och planering för À intag:-l
Har lite annat i bakfickan också men det måste jag hålla för mig själv ett tag (bara positiva grejer).
Tack Leverjag du satte i gång hårddisken på högvarv:-)

Välkommen Mattias. Du har varit här ganska länge nu, berättat öppet och tydligt om hur du jobbar med din livsstilsförändring, starkt. Du delar med dig av dina känslor och tankar både kring alkoholen, relationen och separationer. Det låter som du har det tufft nu och sökt dig hit för motivation och stöd. Du har berättat om att du tidigare varit alkoholfri och gjort förändringar, dessa erfarenheter har du med dig nu som värdefull kunskap framåt. Du fortsätter ta de steg du behöver framåt för att lyckas med detta. Skriva här är ett sätt. Vad mer tror du att du skulle vara hjälpt av för att ta hand om dig i den här processen du är i?
Vänliga hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Tack alla. Fasiken, önskar bara ett lugn. Lugn och ro äntligen. Har börjat tänka framåt. Om några få år är jag 50. JAG???? Jag som tror jag fortfarande är 30 max... Men oavsett all åldersnojja med blandad stolthet och avsky inför kroppens och sinnets förfall/ förändring, har jag bestämt mig för att möta min andra del av livet i den form som är JAG. Bli den jag är. På riktigt. Vad det för med sig vet bara universum. Jag har tillit. Men inser samtidigt mitt ansvar. Ingen kan fixa mitt liv utan jag själv. Och det är läskigt med det stora ansvar jag har som förälder. Barnen ska få det bästa jag kan ge i förebild. Närvaro. Äkthet. Ärlighet...

Klarar det.
Idag, en svår dag igen.
Men jag fortsätter med taktiken att gå in på ica först, hitta sånt som funkar istället. Köper lakrits, öppnar påsen i kassan. Tuggar för fullt när jag passerar systemet. Lakrits och vin - nej det är inte gott.
Väl hemma är suget borta och jag lär mig att det oftast bara handlar om en liten stund jag behöver kämpa.

Hotas det med för fullt. Han sa till och med 'hej då' till barnen igår när han åkte till jobbet. Mkt jobbig. Jag blev arg.
Han är förtvivlad över att han erkänt sitt problem och vill sluta. Vilket ju är vad hag ville från början. Men nu säger att hag flyttar oavsett. Och eftersom jag vill flytts så finns ingen anledning till att sluta.

Tittat på lght idag o har 3 till imorgon. Nu vill jag bort.

Igår sa hn att gan går på direkten o häller ut all alkohol om hag stannar. Jag sa att han behöver sluta för att han vill och för sina barns skull. Samt att framtiden får utvisa hur det går för oss.

Vi har dock mitt i allt haft jobbiga men bra samtal. Visar sig att det är mer omfattande än vad hag trott. Inte kul men samtidigt skönt att jag troligtvis inte varit helt galen de gånger jag trott han druckit.

Fråga- har en kompis som är helt insatt i allt. Som växte upp med en pappa som var alkoholist. Hon sa idag att hon (och jag) kommer göra en orosanmälan om hon tror han ökar drickandet o inte klarar av barnen.

Vad exakt innebr en orosanmälan??? Och kan den vara anonym?

Går jag för fort fram med att lämna? Borde jag ge det en chans till nu när han erkänt problemet? Många tankar snurrar.

Tack för återkoppling och era tankar! Känner mig så nöjd och harmonisk! Har inte haft något större sug! Hoppas det håller i sig så! I morgon blir det träning igen!
Vi får väl se vad hjärnan säger när fredagen närmar sig! Gick förbi bolaget idag! Var så skönt att känna att jag inte skulle in!

...skulle sagt det, "jäla skit fan". Har en sak som oroar mig. Vill inte avslöja vad, men f-n f-n f-n det ledde till att jag åkte dit igen. Åh så jävla besviken på mig själv. Jag har absolut inte druckit mig full, men ändå...ett par starkbärs. Jag måste tvinga mig själv att se detta som ytterligare en lärdom, en fallgrop som jag har och som jag måste jobba med. Inte som ett stort nederlag, för att orka kravla mig upp igen.
Det enda som är bra med fallgropar är lärdomen, men...när ska jag ha hittat dom färdigt?

Hej! Känner så väl igen mig i dina tankar! Liksom du har jag haft tuffa perioder i livet med dödsfall, sjukdomar, hårt arbetsliv. Har även jag haft barn som behövt mkt stöttning! Min motor för att orka fritiden och dess krav har jag under många år druckit alkohol! Först endast på helgerna för att sedan accelerat sista åren! Känner nu att det får vara nog med slöseri! Att precis som du säger sitta dimmig i soffan o inte vara närvarande är inte okej! Så många omkring oss som dör i sjukdom! Då ska väl inte vi bryta ner oss själva till döds?
Nu tar vi tag i ångesten i stället för att döva den!

Hur har det gått med lägenheten?????

Såg att du hette vickan i introt. Om det var vickan69 så sågs vi här aug 2014. Tänk om man hade varit a-fri ända sedan dess och kunnat skriva 1,5 år istället för xx dagar. Men man ska aldrig ge upp. Grattis till 100d i efterskott!

Haha! Lever jag, ja Gud Hahahha. Jag ska se om jag kan tänka mig dem nakna, misstänker att jag kommer bli röd om kinderna och fnissa ??

Har gjort en PowerPoint till talet så jag tänkte att de skulle fokusera mer på den än på vad jag säger. Vi märker ;)

Tack för dina ord, jag försöker verkligen att bryta mitt mönster nu. Det är inte lätt, men det är värt det. (Fasten jag vet att mina kompisar är ute och lever loppan i kväll och inte jag).
Att ta avstånde från a påverkar mer än vad jag trodde från början, en del av min "identitet" är ju förändrad nu. Känns konstigt... Sidospår där.

Tack igen för din kommentar, blir så glad när du tittar in och säger hej. Kram studenten

Leverjag,
försöker nu följa tipsen från i söndags. Det finns ju många sätt/vägar fram till målet. Bra att välja en och hålla fast vid det, tänker jag. Ha det gott du med.

Du är ju helt otrolig. Från klarhet till klarhet, liksom. Vad starkt av dig att stoppa dig och styra över tankarna. Du verkar ta väl hand om dig och göra dig fri från flera beroenden.

Låter skönt med bad och tillbehör. Lycka till imorgon!
(PS. Det var en retoriklärare som en gång sa att för att minska avståndet, skräcken, nervositeten till publiken så tänkte han på dem nakna sittandes i underkläder. Precis som du och jag, vanliga människor som var nyfikna och vänliga. Jag har testat det. Kan bli lite fnissigt när man tänker så... ;-)

för andra och för dig själv! Tack för allt du delar, och att du forsätter. Och inte minst, grattis till 100 dagar! Jag tror att det som skrivs här är så viktigt för många, även vi som inte alltid skriver så mycket själva.

Det slog mig nyss när jag satte på tvn och det lagas mat med öl i att jag inte tänkt på alkohol överhuvudtaget idag. Deltagarna i Sveriges mästerkock besökte ett Ölbryggeri i kvällens program. Är förvånad över att jag inte blev mer sugen än jag blev. Knappt alls... Litet framsteg...

Känslomässig dag idag, var hos min samtalsperson och grävde i det förflutna. Mycket skit, många sår och många tårar. Jag tror verkligen på detta, att äntligen gå igenom det onda. Att kunna se det konkret och därför kunna utvecklas och förstå varför man gör som man gör idag. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli känslosamt, så tårarna kom lite som en överraskning för mig. Jag brukar inte gråta.

Efter mötet så var jag som vanligt inställd på en cigg och vin som så många gånger förr när det gamla gör sig påmint. Jag körde en liten inre dialog med mig själv, kommer rökningen hjälpa mig nu? Nej. Vill du verkligen dricka och bli berusad? Nej, jag har en viktigt dag i morgon och behöver verkligen vara allert.

Så det blev en promenix till närmsta livsmedelsbutik, två propudd och en cola zero senare satt jag på skolans bibliotek och skrev klart morgondagens tal.
Fortsätter att förvåna mig själv, jag är inte slav för mina känslor. Jag kan bestämma över mina handlingar, även om jag är ledsen.

Nu blir det ett varmt bad och en ny tidning (och choklad ❤️).
Hoppas ni haft en bra dag i dag forumkompisar.
Kram studenten.