Senaste kommentarerna i forumet

har det skrivits om här. Smart. Du följer tipsen dagligen. Låter som allt går på en räls!

Ha det fortsatt gott!

Ömhjärtad och tårglad blir jag över era fina inlägg i min tråd. Tack! Jag blir så tacksam för att mina ord kan hjälpa, peppa eller trösta någon! ? det vill jag. Jag vill verkligen uppriktigt att alla vi ska klara oss ur beroendet och allt det som förstör för oss och skapar onödigt lidande!! Kan jag förmedla det så blir jag själa...varm och glad ?

Visst är det läskigt att öppna sig i ett öppet forum som detta men syftet får mig att övervinna dubierna. Min berättelse är inte er men ni känner säkert igen er bitvis, som jag gör i era. Kan jag inspirera så blir jag så glad så jag... Hoppar!

Jag vet så väl själv hur det känns när någon läst, peppat, tröstat, frågat, funderat och skickat lite cyberkärlek! Just när jag behöver det! Ibland är det tyst och jag har väntat tålmodigt eller inte. ;-) Jag tänkte nyss att detta forum innehåller fler riktiga vänner, som vet mer om mig, än någon annan.

Jag längtar efter att läsa om hur det går för någon, någons funderingar som ger mig nya kunskaper eller tankar, ngt roligt som får mig att skratta högt, annat som får mig att röras till tårar eller bara känna en varm gemenskap och genuin kärlek. Vi är inte lika alla men vi kan ofta känna igen oss i delar och faser i andras inlägg. Bit för bit får vi nya pusselbitar till vårt eget pussel. Forumet är vi!

Tänkte igår på olika faser i forumet för min del. Läsa länge, ta steget, börja berätta, vilja vara med i gemenskap, känna sig utanför, fixerad, beroende den första tiden, avstånd, trötthet, inte hinna med, peppa för fullt, skriva i egen tråd, dåligt samvete, självkritik, avund, prestation, tävling, passion och nya insikter, inga insikter, ta paus, komma tillbaka, ofta, mer sällan och om igen i vågor. Forumet är för oss och vi är fria att förhålla oss precis som det passar oss. Det går i vågor, i cykler och framåt. Känn inga krav, vill jag bara säga till alla här! ?

Denna gång har jag bestämt mig för att vara kvar oavsett vad som händer...tills vidare...för jag mår bra av det. Jag mår bra av att vara här med er. Så är det.

Jag har heller inget slutdatum, stegvisa tidmätningar och helst för alltid. En sak har jag lovat mig. Aldrig mer dricka hemma ensam igen. Jag har fattat att jag vill ha mer om jag dricker lite och startar ett begär som leder mig till den destruktivitet som finns i mig också tillsammans med all tro, livsglädje och självkärlek.

Varit sjuk, dåligt med tröning, riktigt pressad av jobb, arg, stress, saknar mina promenader och saker i den praktiska logistiken som krånglar, nytändningen i förhållandet var högst tillfällig :-( men jag är nykter och har lite nya verktyg för att vara lugnare i allt detta. En bit till av vardagen, som till trots, jag kan vara glad i. ?

Kram till er alla. ❤️❤️❤️

Det går. Vi går. Framåt. Reser oss direkt och fortsätter gå och glömmer plötsligt att vi går då vi tittar på allt det som finns omkring oss. ✨

Se till att dagarna går. Gör något annat när du brukade dricka. Raska promenader är toppen och meditation/mindfulness övningar. Finns på nätet och appar.

Heja! Det blir sakta bättre! :-)

Dag 41 onsdag,
dagarna går och trots mega stressigt på jobbet så är allt lugnt. Igår gjorde jag något annorlunda på kvällen (bröt mönstret). Tränade med kompis på bortaplan. Det var rätt. Sen tagit bort sockret. Tänker på de 10 tipsen om hur göra när man slutar. Samt 30 varför. När jag vaknar så lyssnar jag på dem innan jag går upp. Tänker att varför inte följa tipsen. Sen kaffe&frukost. I morse tog jag en paus när jag kände hur jag började stressa upp. Så lade mig ner i 5min. Skönt. Sen åkte jag till jobbet. Ta pauser mera känns rätt. Stanna upp liksom. Tänker på att jag bokar upp mig mer och mer. Planerar. Ringer och träffar andra mera. Sover gott och är utvilad. Är mindre och mindre här på ah och även det känns bra.

Det börjar skapas dubletter allt oftare här senaste veckan utan att det sker en fördröjning i själva inlägget för användare. Bra att se över admin/support

Har du tänkt på vad du skulle vilja göra med tiden (hälsan) och pengarna som går åt till att planera, inhandla, dricka, smussla, vara bakis, nyktra till, var seg och trött, gömma bevis och reserver, städa undan bevisen....till?

Vad är det du söker egentligen med alkoholen? För många är det tristess, tröst, stressdämpning, olyckligt äktenskap, sår i barndom som inte bearbetats, ensamhet, sjukdom eller till och med bara en ovana. Värt att fundera lite över det där för min del i alla fall..

Heja dig!

Du ger inte upp. På det igen med nya tag. Använd hela arsenalen som du kan ta till för att klara dig nu! Skönt att du har en AA-grupp. Försök att reda ut vad som gör att du trillar dit nu.

Jag blir uppriktigt ledsen varje gång jag läser/hör om hur någon lider av helvetet. Kvalen, ångesten, skammen och allt de fysiska. Det allra värsta är de som gett upp. Det är som att titta på när någon plågas sakta ihjäl...

Du är inte där. Du är här!

Mera kramar ?

Hej Muränan, mfl. Jag kommer att återgå till min AA-grupp.Det har hjälpt mig mycket tidigare och jag har nått vägs ände. Abstinensen är mycket jobbig men jag vet ju att den avtar något för varje dag som går.

Tack för stöd/Kramar/Tjalle

Sisyfos, jag har tänkt på det där själv, att man blivit så jädrans tråkig. Men det får jag ta. ;-) Å du har helt rätt i det där att man måste tänka sig för när man anser att perioden är slut.
Personligen känner jag mig inte alls tillräckligt stark för att avsluta perioden än, jag är livrädd för att åka dit igen. Men än så länge har inte jag heller givit upp tanken att jag ska kunna dricka "normalt". Klarar jag inte det då, så är det bara att lägga av helt.

Kram

...fina....jag har inte hängt med så bra här på slutet, jag har haft så mycket. Men nu har jag läst runt lite och jag blir skitförbannad. Som om det vore fel att sticka!? Inte f-n är man gammal för att man gör det, det är väldans inne igen. Det kanske inte vederbörande har koll på.
Sen, för en rastlös person, så är det ett perfekt sätt att klara sig. Jag har varit rökare, jag tror det hänger ihop, man vill ha nåt att syssla med. Sånt ska inte fördömas, det är att försöka att sänka någon. Varför? Jo för att denna människa själv inte mår bra.
Jag kan säga så här; tidigare har jag inte direkt hållit på med att sticka osv, jag har mer varit inne på målning. Men nu, när jag måste se till att bli nykter, har stickningen varit min räddning. Jag är faktiskt helt säker på att den hjälpt mig! Det ska inte förringas. Sen spelar det ingen roll om man så har stickat sen barnsben, det som hjälper en människa att hålla sig på rätsida är aldrig fel!
Jag tog oxå åt mig av de där inläggen, jag är ju mösstickande kärring jag då!

Ursäkta om detta inlägg blev lite rörigt, men jag skrev direkt från hjärtat nu.
Farmor, du måste vara kvar här, jag behöver dig, och ser att alla andra med behöver dig oxå. Många många kramar fina du!

Jag har inte tid att vara här inne så ofta som jag vill, men en sak vet jag; dina kloka varma inlägg betyder jättemycket för oss alla!! Ta inte åt dig för annat skräp, jag har sett lite vad som fortgått här. Fortsätt vara du!

Grattis till dina 100 dagar. Jädrans bra jobbat! Kramar <3

ska hon ta ansvar för antabusen, ligger på dig att inte slarva. Hur får du henne att må om hon missat "barnvakten" och du super till? Ska du skylla på henne då för att ge dig själ chans att supa? Även min snubbe sa sig vara alkoholist och att han inte förnekade, bara ord för vill man bli frisk tar man själv ansvaret för friskheten! Du har ju hela tiden vart "otrogen" med din käresta alkoholen så varför skulle hon då stanna?

Han var helt med på noterna, nyktert blir det i stugan. Skönt, då var det avklarat. Nu ska det bli riktigt mysigt, det blir ett annat sätt att vara där på. För det är ju det vi vill, det ska liksom kunna vara vardag där oxå.

Kram kram

Hej! Om du läser i andra trådar märker du att många beskriver just det du går igenom - känslorna svallar och man fattar ingenting. Du skriver även att du tidigare kunnat hålla upp, enda skillnaden nu är att du bestämt dig för att försöka hålla upp. Den "enda" skillnaden är enorm. Det blir mycket toppar och dalar men planar sedan ut, det är fantastiskt när man långa stunder kan känna en eufori som liknar frälsning. Det är först när man lägger nykter dag till dag som suget avtar och man inser hur fruktansvärt stor del av ens medvetande som upptagits av tankar på a... Hur den där rastlösheten försvinner... Håll bara ut - det kommer att vända! Styrkekram

Kikar in och skickar en stor bamsekram till dig. Hoppas att du mår fint! <3

Passar på och kika in och skicka en kram till dig. <3

Tack för att du delar med dig Tjalle. Fint att du är här igen.

Men jag måste hålla med LeverJag. Du behöver söka hjälp. Jag scrollade igenom dina inlägg här i tråden och du har haft ett par hårda smällar senaste tiden. Jag kanske har fel, och förlåt att jag säger, men det känns som att fallet blir hårdare och hårdare för var gång... Du ska inte behöva ha det så här. Du är värd så mycket mer. Du har en sjukdom och du behöver få professionell hjälp, eller hur? Varför inte kontakta alkoholenheten i den stad du bor? Nu direkt! Det tjänar inget till att slå på sig själv och känna sig om en nolla. Du är en människa av kött och blod som behöver hjälp - inget annat. Sedan kanske du behöver hjälp med abstinensen nu så här i skarpt läge? Och Antabus.

Stort lass med styrkekramar

Du är fin Nyman. Riktigt fin. <3

10 nyktra dagar och det känns bättre och bättre! Nu har det nya livet börjat och så här ska det vara för alltid!

Jag tycker man ska skilja på dem som insett själv att dem har problem och dem som förnekar det.

Just nu känner jag mig mest orättvist behandlat,
att hon inte kan konfrontera mig öga mot öga,
men som sagt hon vill ha luft för att samla energi för att träffas och prata.

Jag accepterar det.
Jag accepterar det mesta,
men jag accepterar inte att bara ge upp via ett sms.
Jag accepterar om hon inte älskar mig mer, fine.

Men ställ dig framför mig och säg det.

Hon väljer ju bort 50% av våran son med.

Jag har föreslagit parterapi, Psykolog.

Hon får gärna ta ansvar över min Antabusburk och ge mig de 2 tabletterna i veckan så jag inte slarvar med dem.
Jag vet ju om mitt problem, jag förnekar det inte.

Men varnad innan som etanoldrift sa har jag blivit.

Men jag skulle aldrig gifta mig,
aldrig skaffat barn med en människa för att sen lämna vilka problem som än uppstår.
Förrutom otrohet.

Jag gav ju min hand i nöd och lust, jag ligger väl 100 år efter i tiden.

Ursäkta min bitterhet.

Nu är det modernt att skilja sig, let's go there..

Lämna mig inte i sjuksängen..

Det är ju exakt det du gjort när du supit. Lämnat henne med allt, trampat på allt, från löften till er kärlek, er gemenskap och allt det som var ni. Du satte dig själv före och det du kände, inte NI. Nu fick hon nog och sa att nej, jag orkar inte längre, nu får du vara med dig själv och det du prioriterar mest, dvs alkoholen. Det är där du ska lägga allt fokus. På dig och vad du vill. Inte på att hon ska lappa ihop dig för det har hon redan gjort, många gånger mer än du säkert vet om. När du hunnit ikapp kanske saker ser annorlunda ut. Men det enda som verkligen hjälper dig du är fokusbyte. Från hur synd det är om dig till varför du gör så här mot din omvärld och dig själv i synnerhet. DU kan!

Heja dig, kämpa - du kommer klara det! Jag vet att det inte känns som det just nu men det kommer bli bättre. Om du tar dig igenom den här dagen utan att dricka kommer du känna dig riktigt stolt. Att träna tror jag dessutom är en riktigt bra idé, det brukar iaf hjälpa mig att skifta tankarna bort från alkohol och det osunda livet det för med sig.

Tänk på att alla kan lyckas och du är inget undantag!

Tack miss lyckan!
Åka fast är väl det jag har varit och är mest rädd för, inte bara för polisen (då jag är ganska noga med att räkna på förbränningen) kan även vara när man smygsuper eller smyger in på Bolaget. Tillfällena är många då jag varit rädd för att bli ertappad.
På något vis tycker jag att rädslan och styrkan borde gå att kombinera i dessa sammanhang. Om man ger f.an i att smyga in på bolaget smygsupa köpa folköl i mängder i kvartersbutiken. Då måste det stärka mig när det inte finns anledning till oro/ångest för att någon sett mig eller hittat ett kvitt eller liknande bevis för att man tankat i sig A.
Klart att utseendet tar stryk av A och även orken. Jag ser på andra när dom mår dåligt dagen efter, så det är klart att det syns på mig själv. Men då man lurar sig med några återställare så blir man snygg och pigg. Men det brukar inte hålla i sig så länge för min del.
Ju mer jag resonerar med mig själv så finns det inget bra med A för mig, A är till för andra.

Oj oj oj vad jag inte känner mig stabil. Har ett ångesttryck i bröstet, känslor svallar inombords, gråten är i halsen, tankarna som ett getingbo, de flyger omkring utan någon reda. Känner mig på en gång helt slut ,men samtidigt nästan lite manisk. Känner mig grälsjuk och självkritiken flödar inombords. Och jag har bara varit helt nykter i några dagar. Jag förstår ingenting, jag har ju haft flera veckor bakåt när jag haft 3, upp till 4 dgr utan att dricka för att sen dricka fre-lör. Nu har det gått futtiga 5 dgr och enda skillnaden är att jag bestämt mig för att inte dricka alls framåt . Jag känner mig knappt funktionsduglig, har gömt mig på mitt kontorsrum och skulle allra helst bara gå och lägga mig. Har bokat in en träning efter jobbet, känns helt oöverstigligt men jag ska gå ändå. Det är som ett enormt tryck inombords och det enda (känns det som) som skulle lätta trycket är vin.

Tack snälla lever jag.....Du har så rätt, så rätt. Jag klarar inte detta själv..
Kram/Tjalle