Senaste kommentarerna i forumet

Du har fått så bra råd om att lägga allt det där åt sidan. Det där med relationer kan du inte göra så mycket åt nu. Det som har hänt har hänt. Lite senare när du mår bättre kan du ta små steg som du hunnit tänka igenom som rättar till en del. Men allt går inte att rätta till. Men andra kan förlåta och du behöver förlåta dig själv, varje dag. Fokus på din nykterhet och ge dig själv en bamsekram varje dag du vaknar nykter! Jag brukar uppmuntra alla här till självsnällhet. Viktig förutsättning för att lyckas, anser jag. Väldigt många av oss här har stora krav på oss själv och är vår egna ofta alldeles för hårda och ensidiga domare.

Tänk snälla varma tankar om dig själv nu. Släpp domaren och anklagelserna och fokusera på vägen framåt. Det kan du och det blir bättre!

Styrkekramar✨

Jag har ägnat största delen av min arbetsdag till att läsa på forumet; jag behöver det och det ger mig något att hålla i just nu. Det är trösterikt att läsa den långa tråden om hur du nu nått 100 dgr plus och det är trösterikt att känna igen sig i så mycket. Du verkar också vara en tänkande kännande person med oro/ångest som kommer och går, ibland utan att man förstår varför. Att avstå alkoholen är supersvårt för istället ska man möta allt annat. Ångest, svåra tankar, oro som ligger som en blöt filt över en.. inte bara negativa känslor men de har i alla fall kommit upp för mig nu efter en knapp veckas uppehåll. Jag har också livslust, energi, framtidstro men det är verkligen som att gå på lina framåt!

Lider med dig. Den ångesten är hemsk. Du dricker den, ångesten... Kan du inte se detta som ett tecken att du nått DN botten ch nu kapitulerar på riktigt. Då kanske du kan ta hjälp av proffs, kontakta behandlingshem, få en plan, mediciner, terapi och allt det som du behöver för att verkligen vända skutan. Ta hjälp av proffs, är mitt råd. Hjälpen finns. Du är sjuk. Ingen nolla. Du är fast i ett drogberoende. Din hjärna är förändrad och alkoholen styr den. Ta all hjälp nu för att vrida dig ur greppet på kort och lång sikt. Det går. Kom igen. Du kommer tacka dig själv senare.

Styrkekramar och liten spark i baken. ??

Upplever att många som försöker bli fri drogen här slår på sig själv hårt när det inte går perfekt. Det gör det jättesvårt att nå målet. Tänk i arbetet, elitidrottare och ex konstutövare, om de inte haft delmål och misslyckanden på vägen??!! De hade aldrig lyckats om de inte fortsatt och övat, övat och hela tiden sett det positiva, delmålen som nås och det stora målet som möjligt att nå?! Det är ju också en del av lärandet och utvecklingen. Nu när jag ser det långsiktigt är det lättare att blicka framåt. :-)

Ha, ha. Roligt när säljare inte klarar att dölja besvikelsen. Hade nyss ett samtal där man påstod att det var av omtanke om mig en affär skulle göras. Tjena, det var dennes behov som skulle tillgodoses och det påpekade jag. :-))

Hoppas du får vila tryggt i att vilja fortsätta nykter. Det är väldigt skönt, tycker jag, fast min hjärna då och då berättar historien om den underbara njutningen och fantastiska upplevelsen av tillfället som vinet skulle frambringa.

Kram

Jag sitter här med kraftig abstinens. I lördags var jag på ett större kalas och drack till jag somnade under middagen. Fortsatte att dricka när jag kom hem på söndagseftermiddagen. Det blev ca 80 cl stark gin och ca 50 cl whiskey. Sista glaset vill jag minnas att jag drack tidigt igår morse. Precis allt är åt helvete. Jag har haft en helvetes natt och dagen idag är precis lika jobbig. Jag vet inte om min fru stannar denna gång. Jag fick besök av en nära släkting som förstod att allt inte stod rätt till. Utan den människan vet jag inte vad som hade hänt. Jag försöker hanka mig fram och kan just nu inte ta mer än 10 minuter i taget.

Jag har försökt sluta så många gånger att jag tappat räkningen. Det blir bara värre för varje gång och kan man tala om jag nått någon slags rock-bottom är det denna gång. Jag är förtvivlad, skakig och har inte full koll på vad jag gjort mellan söndag och tisdagmorgon. Jag vill bara vakna upp ur denna mardröm...........Jag är en patetisk nolla utan karaktär. Orkar inte skriva mer just nu. Tjalle

Ja, det är tufft att gå skilda vägar.. Du verkar ha skaffat dig en viss stöttning i vården , genom att gå hos alkoholterapeut.. Jag undrar lite vilken stöttning har din fru fått? Vem har hjälpt henne med samtal och terapi?
"alkoholism"/alkoholberoende klassas ju som en "familjesjukdom" i en del sammanhang.. Och helt klart är att alla i en familj behöver stöd och stöttning..
Nu har jag inte varit just där eftersom min före detta fortfarande vägrar inse att hans problem eller att vi gick isär, berodde på hans alkoholproblem. (det var förresten han som tog ut skilsmässa, fast han sedan sa motsatsen till alla våra vänner..)
Önskar dig all lycka i din kamp att bli frisk! Tänk på att du faktiskt har ett barn att bli en fantastisk förebild för! /e

där mot en falsk vän, ungefär samma som mot den snälla rådgivaren på banken som säger sig vilja ditt bästa:-)
Hade vi lytt råden i höstas hade vi nog legat typ hundratusen back nu, men vi tog reda på fakta och ligger nu tack och lov på plus fortfarande, även om det är blygsamt. Rådgivaren såg inte glad ut, och varför skulle han göra det när han nu miste bonus och allt. Tänker samma om alkoholen, lovar och lockar med positiva upplevelser, men glömmer att berätta om risken och baksidan. Inte bara risk längre, nu är det alltid förlust som gäller. Vaknade till ännu en nykter dag, och den känslan samtidigt som jag vet att jag ska krypa ned nykter i kväll räcker väldigt långt. Nä, inget nervgift men kanske en god måltid ska jag unna mig i dag. Tycker du resonerar klokt om att låta det långa perspektivet vara det som gäller, och inte antal dagar eller dikeskörningar. Och räknar jag bakåt så ser det ändå skapligt ut, behöver inte slå på mig själv bara för att vägen inte är spikrak. Tack för den insikten!

Hej! Minnena som känns för jobbiga kan du lägga undan nu. Tänk på vad bra och fantastisk du är för varje nykter stund och dag!! Nu ska vårt fokus vara framåt. Det mår vi och våra närmaste bra av. Relationerna till andra tar vi sen. Vila i att du mår bra och är nykter så blir det andra också fint<3 Jag har snart varit nykter 3 månader. Hade du frågat mig för ett år sedan om det varit möjligt hade jag nog svarat nej. Alla vi som trampat i A-träsket har gjort en massa dumheter, men det är inte det vi mår bra av att älta nu. Kram på dig och ha en fin dag:)

Tack Levande och Heddali! Det betyder mycket att få stöd! Jag tror att vi tillsammans hittar styrkan! Stor kram

Ja..då var dessa semesterveckor snart över. Avslutar sista veckan som den första med nolltolerans. Jag har, spm jag skrivit tidigare, druckit några glas vin då & då och i förra veckan kom smällen jag nästan bara väntat på. När de inte gick att stoppa...glad, euforisk, nöjd med att ha klarat "måttlighetsdrickandet" och så bara...PANG....full som en kastrull, sluddrig, flamsig, plufsig och bakis och som jag hatade mitt eget jag morgonen efter:-( skulle allt vara bortkastat nu? Allt jag kämpat för och den goda hälsa jag börjat känna?
Red ut råångesten och skakningarna OCH...KANSKE det viktigaste, alla "välmenande" erbjudande om en återställare...nej nej nej. Där gick min gräns och jag bläddrade bland mina semesterbilder och tänkte att jag ska iallafall avsluta som jag började så sen fyra dagar är det totalstopp igen. Och det bästa är att jag känner mig inte ens lockad.
De va en viktig läxa. Att tro sig kunna behärska drickandet med ett glas här och två glas en annan dag. Och några vita däremellan och så vips var man på de där tre dagars intervallen som bara eskalerade.
Si de gick inte alls de.
Stopp & belägg.. Nu njuta av de sista värma dagarna och sippande på min cola och färska frukter OCH se livet i klara färger.
De va en läxa som hette duga men stoltheten jag återtog i självförtroendet när jag har tackat nej till alla föreslagna drinkar, vin, öl, och annat får mig att växa en smula:-)

Du är en av dom skribenter här som stöttat och förhoppningsvis fortsätter att stötta andra personer med alkoholproblem. Därför tycker jag det är mycket tråkigt om du slutar att skriva. Du är en glädjespridare och klok gumma i ett. Samtidigt genom att vara med på forumet ges möjligheten att hjälpa sig själv. Ibland är det snöslask ute men du och andra personer gör att solen lyser här inne på vårt forum. Kram<3

Hej Heddali! Angenämt! Ja, visst känns det lite ovant och märkligt och samtidigt befriande att läsa och skriva här. Jag har som du bara börjat stappla fram på den här vägen, men jag hoppas och tror att det här forumet kommer att vara till hjälp för mig. Det är en oerhörd lättnad att kunna skriva av sig och läsa om andras kamp. Du tänker på att sluta. Ja, det ÄR en process. För mig har det varit en vääääldigt lång process. Varningslamporna har blinkat och varningsklockorna har ringt och ringt men jag har ändå inte dragit i handbromsen. Nu när jag väl gör det hoppas jag att det inte är för sent. Bra att du inte druckit sedan i fredags. Själv har jag inte druckit på.... elva dagar. Det låter pyttelite, men det känns som en seger! Hoppas att du finner stöd och motivation här. Styrkekramar tillbaka!!

SKa läsa igenom dina inlägg, du skriver mkt bra och insiktsfullt! Detta du skrev träffade mig i hjärtat.."och jag ångrar inte en enda gång att jag stått emot. Låt mig komma ihåg det när suget anfaller igen." Jag ska försöka minnas det närmsta dagarna (och förhoppningsvis veckor och månader)!

Jag känner igen att behöva dämpa ångest med alkohol, att det lindrar i stunden. Jag har precis påbörjat ett förhoppningsvis lååångt uppehåll men har sedan igår en ångestkänsla i bröstet. Vet inte riktigt varför, varit vanlig vardagsstress med jobb, barn, kommande flytt. Förstår logiskt att jag kommer behöva kämpa med just denna ångestkänsla som sitter som en klo i hjärtat delar av min tillvaro.

Hej Grotta! Välkommen hit. Hur går det? Jag är också ny här, så jag har inte riktigt kommit till den punkten att jag vågar sätta ord på vad som blev vändpunkten för mig. Men det har varit tre tillfällen under det senaste året, tre hållpunkter på min personliga nedstigning i helvetet. Vi lämnar det vi det. Vad jag förstår dricker du lite hela tiden, men i motsats till dig har jag druckit lite av och till och ibland trillat dit rejält, uteslutande i samband med drickande vid sociala tillfällen. Jag har gjort allt det där som du skriver att du inte gör (däckat i soffan, betett mig illa mot nära och kära), men det har inte gjort någon skillnad. Ytterst få personer har tagit upp det med mig och påpekat att jag har problem, ingen har ställt några ultimatum eller skickat iväg mig till en läkare. Därför tror jag att man måste komma på det själv. Man får ta sitt öde i egna händer helt enkelt och det verkar som att du är på god väg. Eftersom jag själv bara har kommit några få steg på vägen kan jag bara peppa dig och hoppas att du inser att du måste sluta och att du har kraft att stå emot. Vi får försöka stötta varandra helt enkelt. Fortsätt att skriva och att läsa vad andra skriver. Jag finner mycket styrka i det. Jag tror att du har bestämt dig. Kram!

Hej,
Läst din tråd och vill bara skicka en styrkekram till dig att du ska klara dig nu första tiden för att det sen ska bli längre och längre utan alkohol. Jag har tänkt mer och mer intensivt på att sluta med alkoholen sista månaderna men det har varit en process. Två steg fram och ett bak då jag igen plötsligt har en flaska vin kväll och blir berusad och sen bakis. Senast i fredags. har sen dess inte druckit och hoppas hoppas nu att jag kan göra ett uppehåll länge länge. Att läsa här på forumet är nytt för mig men känns som ett verkligt stöd och motivation!

Dina fina svar och din omtänksamhet och öppenhet kan säkert reta gallfeber på vissa personer. Jag själv blev väldigt glad när jag som ny här på forumet välkomnades av flera personer och bla dig.. Ibland är det precis det vi behöver. Att någon ser, hör försöker förstå mig och vill mig väl<3 Du har alltid kloka kommentarer och vilja att förstå och hjälpa andra människor. Det är väl det absolut finaste man kan göra i livet? Hoppas du får en fin dag, <3

...Läskigt att inse att även jag lagt mycket tid och planering på att kunna dricka, att det inte ska synas. Jag har bott själv i flera år men har ofta familj och bekanta samt särbo hemma. Bara att få bort alla tomflaskor, att tänka ut att glas/flaskor inte lämnar spår efter drickandet, jag har tänkt på vilka kontokort jag använder så det inte syns många inköp. Det är som en smäll i magen att inse att jag hållit på så, verkar mer alkisbeteende än jag trodde om mig själv.

Tror som du att alkoholen blivit många 40talisters (med flera) kvälls och helgsällskap mer och mer. Gränserna suddas ut och från att inte haft en överkonsumtion så blir innehållet i livet mer och mer att pimpla vin på allt mer ledig tid. Att bli gammal är ju inte lätt, många blir deprimerade men det blir ju inte bättre med att man blir helalkis lagom till ålderdomen :-/

Att få sånt stöd gör mig gråtfärdig, tycker det är så fint att ni engagerar er för mig och andra med samma problem. Det är som en riktig ögonöppnare att läsa igenom olika trådar och igenkänningsfaktorn är skrämmande. Jag har ju också haft en dold liten ginflaska och tagit ett par extra GT för att inte verka vintörstig i middagssällskapet. Vid extra kämpiga dagar med barnlogistik, jobbstress och slit och släp har de där glasen vin känts som belöning och tröst och framför allt lugn. Har rannsakat mig själv varför jag tycker ett helt uppehåll under längre tid känns läskigt. Det är

1. Att behöva vara så tydlig inför min älskade partner att jag avstår istället för ens ta ett glas med honom, det blir ett så tydligt ställningstagande. Jag vill inte säga till honom att jag har en tendens att dricka för mkt.
2. Att jag intalar mig att till viss del har jag alkoholintaget under kontroll, 3 vita dagar i veckan och veckoransonen under en bag in box i veckan. Samtidigt så inser jag att en bag in box på en vecka för en person inte är hälsosamt, och att jag vissa kvällar är mer än salongsberusad även om jag inte är "väck".
3. Vanan att vinet är tröst och belöning och "comforting", tvivel att jag de svåraste stunderna inte ska ha karaktären att välja bort det.

Att ha ett helt långt uppehåll är det jag vill men är helt ärligt osäker på om jag till helgen har karaktären att avstå, jag hoppas det :-/. Skälen till att ha det är överväldigande. Jag har i flera år haft "riskbruket" jag beskriver ovan. Jag har haft många försök att minska intaget men aldrig lyckats. Jag gick under förra året upp 8 kg trots hyggligt hälsosam; helt kopplat till vinintaget tror jag. Bakis blir det heller ingen träning. Nu har jag från och med i år försökt styra upp saker och ting, har gått ner 4 kg, tränar 3 ggr i veckan, har mkt mer energi. Har lyckats minska alkoholintaget men det har varit två steg fram och ett bak hela tiden. Jag ska VERKLIGEN ha som mål att nu ta en dag i sänder och avstå. Idag är 5 dagen, så iaf inget steg tillbaka i nutid :-).

Jo tack, tycker synd om mig själv.

Jag försökte ju på vägen med diverse medicin,
sista utvägen med Antabus.
Gick hos en alkoholterapeut i ett år och var nykter i nästan ett halvår och
hade för avsikt att fortsätta med det.

Det som pigga upp mig förrut på helgerna var borta,
3,4 öl per kväll, fredag, lördag. Men på fest mer.
Aldrig slagit henne fysiskt men psykiskt när hon sagt att nu räcker det för ikväll och ändå tar man en till.
När jag inte druckit på ett tag så har jag känt en otrolig trötthet och prioterade bort familjen för att sova.
Hamnade i en depression.

Med facit i hand kan jag förstå min fru från och till,
Hon fick ta det mesta ansvaret för vårat barn.

Jag tycker ibland att hon dömer/dömde mig lite för hårt och buttade
bort mig känslomässigt när jag ville prata.

Vi har/hadde stora kommunikationssvårigheter.
Hon hade även en morfar och farfar som dog i alkoholrelaterade orsaker.

Men ja, jag är rädd för att leva ensam.

Etanoldrift, Blåögd och Nickanna ni är härdade människor som måste sett och känt mycket elände och misär.
Det jag skrev var lite väl ensidigt och egoistiskt från mitt håll.

Det som svider är att hon inte säger separation utan skillsmässa.
Det som svider ännu mer är att hon inte kan se mig i ögonen och
säga att hon inte älskar mig mer.

Hon är sjuk med och hennes föräldrar är hemma hos henne, hon hade Anorexi i sin ungdom som dom tror kommit tillbaka.

Min sjukdom har lett till hennes sjukdom och med facit i hand kanske vi lever bättre på skillda håll.

Tack snälla Sisyfos och Nyckelpigan för att ni delar med er av era erfarenheter av det här med minnena, för det är det som är jobbigast för mig. I alla fall just i dag. Det känns skönt att veta att det kan bli bättre. Just nu sitter jag här och plågar mig själv med minnen av det som hänt, nyligen och för länge sen, och är rädd att jag har pajat en massa fina relationer. Jag ska försöka lägga undan dem nu, minnena, för att eventuellt plocka fram dem senare. Jag hoppas verkligen att det blir lättare med tiden, men just i dag är jag så orolig att jag nästan är lätt illamående för att jag har sårat och svikit och mest av allt: för att människor inte längre litar på mig. Jag börjar inse vilka proportioner mina ovanor har fått. Nu gör jag något åt det och jag hoppas innerligt att det inte är för sent! Ni ger mig hopp! Jag ska försöka vara lite snäll mot mig själv, jag har faktiskt tagit steget hit och till utomstående personer som förhoppningsvis kan hjälpa mig vidare och det är ett stort kliv på vägen. Så tack än en gång för att ni finns därute och stöttar. Det betyder mycket. Särskilt just i dag. Jag blev så glad när jag läste era kommentarer nu på morgonen. Stor kram tillbaka!

Tack Leverjag!
Ja det gäller att bygga upp en styrka och inte vara så jäkla dum som jag varit så många gånger, då jag har tagit med eget dricka.
När andra har gått till baren, då har jag gått till rummet och tankat i mig ordentligt. Till vilken Nytta då, Jo man blir lika bakis som alla andra men man måste hålla färgen efter som jag bröt upp tidigt och var ordningsam och kom i säng tidigt.
Skenet bedrar kan man säga.
Men som sagt var denna gång tar jag inte med något eget, och jag kommer att vara den som kör bil så om någon skall ut på stan kan jag skjutsa.
Lite själv tortyr men ska man genom den första tiden och få i gång den sköna dagen efter känslan då det känns fantastiskt bra att slippa gå igenom gårdagen med sig själv.
Lite tankar och planer: hoppas det funkar

Ja det är ofta svårast i början,, Men det vet väl du som hade så långt uppehåll. Ta fram kämpen i dig. Planera saker som gör det svårare att dricka. Tala gärna med någon du har förtroende för om dina alkoholproblem. Vissa saker kan man ju hålla för sig själv om man vill. Det verkar som om du har verktygen för att avhålla dig från A. När man väljer bort något i livet så kan man ju fundera på varför? I mitt fall fanns det en massa orsaker jag gick igenom i tankarna. Tex barnen, utseendet, skammen. kontrollförlusten, suget, rädd för att lukta fylla, rädd för att åka fast i poliskontroll. Ja det finns ju massor med fler nackdelar. Vet inte om du har råkat illa ut eller skämts ordentligt av vad A gjort med dig och omdömet, men för mig är det sådana händelser som i alla fall hållt mig borta från A. Plus att jag är värd ett mycket bättre liv, och det är du också:).

Ja att vara chef är lätt, att vara ledare är svårare. Jag kämpar mig dag för dag framåt. Mår psykiskt dåligt men jag tar en dag i taget. Får se om jag orkar ta mig till AA ikväll. Nykter 1v nu iaf.