Senaste kommentarerna i forumet

Jodå, här sitter jag och njuter av ett glas rött. A-fritt förstås. Gott? Nej, inte särskilt. Funderar lite över vilken funktion det fyller. Funderar på om jag borde bekämpa vanan. Kanske, men på sätt och vis känns det här lättare. Det händer inte varje dag. Tänker att det kanske kan hindra en från att halka tillbaka i dessa ovanor med alkohol. Vanan finns kvar.., men a-fritt. Tror inte riktigt att det kommer att vara möjligt att släppa loss med a här hemma igen. Bra att det könns lätt att sluta, Helena. På sätt och vis tror jag att det är bra att du hamnade i den här situationen igen. Tror att vanedrickandet är riktigt farligt och att det kan spåra ur ordentligt om det händer nåt tråkigt nör man har en hög konsumtion.

Jo jag känner att jag hellre besöker nåt ställe där man kan va anonym. Jag är bara rädd att beroendecentrum kommer starta något bara för att jag ringde dom. Eftersom jag har barn. Dock har jag aldrig nånsin druckit inför mitt barn. har bara druckit då hon varit hos sin pappa. Så man kan bara ringa och säga att man ångrat sig och valt en annan form av hjälp och dom nöjer sig med det?

Det var inte sug som fick mig att börja igen, snarare längtan efter den där myskänslan vid första glaset. Och det var härligt - de där första gångerna när antalet glas utan ansträngning höll sig till max tre under många timmar.
Men någon gång - kanske efter tredje eller fjärde gången jag drack - slutade det att vara lättsamt. Det var nog då suget var tillbaka, det där krävande suget som inte har med lust att göra utan bara gapar hungrigt och kräver matning oavsett vad jag vill.
Men det dröjde flera veckor av tilltagande drickande innan jag riktigt fattade vad som hade hänt.

Jag tror att det var längtan som fick mig att börja, men det var suget som tog över och drev in mig på osunda vägar.

Så tänker jag om skillnaden. Längtan är mest psykisk medan suget är mest fysiskt. Faktiskt lite som sex när jag tänker efter ...

Välkommen hit. Forumet är ett bra stöd här. Du, jag känner igen mig och många andras berättelser om det tilltagande vindrickandet. Skäms också över saker såhär i efterhand. Folk som märkt, barnen som sett mammas missbruk och allt det negativa som följer med. Jag har bestämt mig för att inte tänka på det, för då mår jag bara dåligt. Jag kan bara påverka framtiden och göra något åt det. Jag tänker också att jag inte är den enda som fått problem med alkohol. Det viktiga är att vi tar tag i det. Alkohol är ett förrädiskt och mycket beroendeframkallande nervgift. Ångesten får du av missbruket och det är helt normalt att det ökar när du slutar. De första 3-4 dagarna är värst. Belöningssystemet är rubbat och det kan ta en tid innan det kommer i ordning.

Ät ordentligt. Drick massor. Din kropp behöver näring. Stå ut, vila, sov, gör saker som upptar din uppmärksamhet när du avgiftar dig. Huvudvärk är vanligt. Det går över och du kommer må mycket bättre när du avstår från alkohol. Promenader i frisk luft gör susen också. :-)

Lycka till!

och ångest är mina två värsta fiender. Stressen som kommer som ett brev på posten när jag intar alkohol, och ångesten som upptar hela min tankeverksamhet, hemskt. Just nu är jag både stress och ångestfri och jag försöker verkligen ta vara på det. Känns aldrig som jag är så där lagom nöjd utan jag är antingen på topp eller på botten. Grunnar mycket på det. När jag som nu är inne i en bra period hinner jag med hur mycket som helst utan att känna stress. Idag har jag torkat lera sten sand gyttja på min kära hund, trist väder är det här. Försöker vara ute i ljuset så mycket som det bara går. Har fått en ny granne som jag träffade i dag en gammal dam. Tyvärr har hon hunfobi och tycker Kia är skrämmande.. Jag försökte säga att hon är sååå snäll. Det hjälper inte sa damen. Ögonblicket efter spände hon ögonen i mig och frågade om det var jag som hade henne lös, ja sa jag. Du vet väl att det är förbjudet upplyste hon mig. Varpå jag svarade att hon följer mig var jag än går. Sedan bytte hon ämne o frågade om vi inte kunde dricka kaffe ihop en dag. Kände mig snärjd och upplyste henne om att jag nästan aldrig är hemma. Jag klarar inte sådana träffar, hon har säkert aldrig smakat A, oj nu blev jag fördomsfull. Nu lite TV och en semla.
Fin kväll till dig
Kram Konstnären

Och varit nere. Har bokat kiropraktor, tränat och varit på långpromenad med gummiskorna på. :-) Många som är lite nere nu. Det kan vara mörker, tillbaka till jobbet och det gråa ute. Det bästa är att vi inte känner behov av alkohol för att hantera vardagen.

Vet du, tänkte på alla pengar vi sparat och borde unna oss massage och annat skönt nu.? När vi är så duktiga. ?

Jobbet är jobbigt nu, tycker jag. ? Tänkte på promenaden på hur jag mått om jag fortfarande druckit. Hua, vad jobbigt!

Kram

Det är väl bra om du får hjälp med att det går åt skogen när du dricker även om det är sällan. Tycker du är klok som ser det som ett problem. För de flesta är detta ett känsligt område då många av normaldrickarna också har problem.

Tycker du ska ringa till bc som du kontaktat och fråga rakt ut om det registrerats i journaler och vad som händer. Det är klart de inte kan starta utredningar om du inte vill, tänker jag.

Det finns ju öppna AA-möten att besöka också. Kanske är en bra start för dig.

Lycka till

Puffar

tillbaka HelenaN, och tack Muränan för som vanligt kloka inlägg. Ja att minska risken för att glömma kan inte överskattas!

Det känns som att det kommer gå bra för oss, vi båda har gjort en stor förändring i våra liv och har lyckats ganska bra än så länge, bra vi är ?

Jag känner mig lite nere idag och jag har fått ont i ryggen och det är stressigt på jobbet, samt trist väder, men jag är inte ett dugg sugen på alkohol, vi gör små framsteg hela tiden.
Ha en trevlig kväll.

Kram ?

Varje historia är viktig! Och med våra historier lägger vi något till varandras.
Så känner jag ofta när jag läser i trådarna här.

Jag är så glad idag! För att jag fick upp ögonen för vart jag var på väg och för att jag bestämde mig för att jag inte ville dit. Mest av allt är jag glad för att det inte känns ett dugg svårt att inte dricka! Suget försvann i stort sett när jag bestämde mig. Det hade nog inte hunnit bli så djupt den här gången. Nu gäller det bara att fortsätta komma ihåg var jag inte vill hamna. Och fortsätta komma ihåg hur fort det kan spåra ur om jag slarvar.

Kram på er!

Det var en jobbig runda. En sak till som jag kommit på; åka en sväng med bilen hjälper mig. Har en gång tidigare stoppat suget på det viset,för nån vecka sen. Tänker bra när jag kör. Men det är ju inte gratis direkt, men det är ju inte a heller kram kram

Bra att få tid att fixa saker. Du är så stark. Fortsätt. Jag ska lägga bakslaget åt sidan då. Vinner inget på att älta det. Dag 4.

Väntar med spänning på om det svängs förbi gröna skylten idag på väg hem. Hans första chans denna vecka. Jag har gårt igenom alka tänkbara ställen och vet nu exakt hur mkt alkohol som finns i hemmet. Har märkt flaskan.

Har bestämt mig för att inte säga ett knyst om alkohol innan söndg kväll. Kommer bli svårt det vet jag.
Har hittat en lght som jag eventugllt kan få. Är iaf bland de 10 första i kön. Rätt skolområde. Kollat bostadsbidrag. Kommer bli fattigt men kan gå. Det blir att leva på potatis o purjolökssoppa de veckorna barnen inte är med mig.

Vi får se vad helgen har att erbjuda.

Ja, det är acceptans det handlar om. Ibland är jag i mörka hålet och ibland på moln nära solen. Acceptera i ett elitistiskt samhälle som talar om för oss att vi kan bli vad vi vill, förändra och uppnå vad som helst, är en utmaning i min skalle. Det där krockar i mig. Vissa saker bär jag med mig och måste acceptera att de format mig och annat kan jag bryta upp ifrån och ändra. Att acceptera att jag druckit mig till en omöjlig kombo med alkohol är svårt men det är nog nyckeln till att lyckas förändra min inställning till drickandet. Sedan kan jag förändra mina vanor och tankar om jag övar så att mitt liv blir annorlunda och mer som jag vill ha det.

Tänker på alla plastikoperationer och skönhetsingrepp som är ett tecken på att inte kunna acceptera men samtidigt ett tecken på att det är möjligt att förändra. Det är moraliskt knepigt och jag är ingen domare. Finns väl bara en väg, att fråga sig själv varför man inte trivs och om förändringen verkligen innebär att man mår bättre...

Det är så sant Vilja! När vi mår bra så frågar vi oss sällan varför men när vi mår dåligt ältar vi tankar om orsaker. Det är som skapande. De flesta har lättare att skriva låtar och texter när livet känns svårt. När det är bra, då lever vi för fullt. Intressant om man skulle vända på det. Nu mår jag så himla bra, så jag väljer att sitta ensam och grubbla på varför... ;-))

Jag kan ofta konstatera, efter en jobbig period, att det också leder till något. Det blir så märkbart att vissa saker känns fel så jag måste titta på det. I min relation går det ett steg framåt för att jag måste ta upp det som skaver och gör så ont och det blir allvar även för den andre.

Livet är en kuperad terräng och för att njuta måste vi kanske lida lite också. Som med yogan och suget att träna sig i att acceptera att tankar och känslor kommer, bara iaktta det när det passerar förbi oss och släppa det. Svårt är det när kroppen skriker i obalans men det är väl då det behövs som mest.

Hoppas alla besök i gropar och hål är kortvariga för er. Stora kramar!
❤️

Hur går det?
Tänker på dej.

Jag har själv funderat över det här med avgörande händelser.. Ja, vi behöver ha någonting som liksom "rättfärdigar" vårt uppbrott, trots att det egentligen funnits minst tusen anledningar tidigare.
Jag tror att det kommer när vi väl "bestämt oss". För det är precis som om vi behöver någon sorts "startskott".. Den där sista droppen, som vi kan peka på och säga oss själva att precis DÄR, drar jag strecket! HIT, men inte längre!
Ska försöka ta med funderingen i boken jag håller på att skriva ;-)

Nej jag dömer inte mej själv längre och som sagt med facit i hand så tycker jag nu att det var bra att jag drack upp de där stackars ölen.

Precis just nu har jag inget sug och tänker att jag kan fortsätta nykter livet ut, fast så är det ju inte. Jag vet att jag kommer att utsättas för en massa frestelser nu när vi går mot vår och sommar då jag kommer att vistas i miljöer där jag och andra alltid har druckit.

Igår hade jag också ett jäkla sug, det var vår i luften och då är det såå mysigt att sitta vid söderväggen i solen och dricka några pilsner. När jag var inne i stan tänkte jag faktiskt på Systemet, men körde bara förbi.
Jag är stolt över att jag har klarat 4 veckor, det hade jag aldrig trott för så sent som för 5 veckor sedan.

Jag är så tacksam att min kropp blev ”dödssjuk” fem dagar i julas och till slut skrek: NEJ JAG VILL INTE HA MER ALKOHOL!!!

Nu äter jag bra mat, lagat från grunden 3 gånger/dag och jag äter mej mätt varje gång, ändå har mitt midjemått minskat, någon våg äger jag inte, men måttband ;) I början hade jag ibland sockersug, trots att jag aldrig äter socker. Då köpte jag hem bananer eller åt lite torkad frukt. Nu har sockersuget gått över. Rostade mandlar eller nötter kryddat med lakritspulver är också bra om man är sötsugen tycker jag.

Powerwalkar regelbundet med musik i öronen, det gillar jag och kommer kanske att bli min nya ”drog” ;) Jag märker redan att min kondition har förbättrats lite
Började en yogakurs, men det är lite tråkigt, fast det är kanske det jag behöver.
Har upptäckt att det finns ett gym i skolan här i byn, visste jag inte, fantastiskt :)

Och som farmor skriver, även jag ser förändring i ansiktet, påsarna under ögonen är inte alls så stora och kinderna är inte så pluffsiga.

Just nu är livet fint :)

Kram

En liten "själv-check" om du funderar på ifall du är anhörig/medberoende och om du behöver någon att samtala med och få stöd!
Det finns en länk till Al-Anon/Al-Ateen också.. (även barn behöver hjälp, speciellt tonåringar med sina funderingar!)

Du kan också läsa under fliken fakta här på forumet. Det blir bättre!

är att gå till en läkare och be att få antabus utskrivet. Fördelen är att det plötsligt inte finns något alternativ som heter dricka, denna option är borta. Det tar minst en vecka innan man kan dricka igen efter avslutad behandling, och därför kan man inte plötsligt få för sig att dricka när suget hugger tag i en. Ett bra alternativ och du kan ju sätta upp en lagom tidsgräns så känns det inte omöjligt, t ex tre månader till att börja med. Det är du och din familj värd!
/kram

Har undvikit att skriva och vara här då jag skäms, skäms att jag inte lyckats ta tag i mitt problem. Men sen märker jag att när jag läser inläggen här så mår jag bättre, att det finns de som är där jag är, de som förstår och de som inte tappar respekten för en. Har en dag med stor ångest, fryser, mår illa och vill bara gå hem från jobbet och dricka vin. Men därhemma är min sjukskrivna sambo som återigen konfronterat mig angående mitt beroende och som nog tappat all respekt och hopp för mig. Känns som om han bara är kvar för att han ekonomiskt inte klarar sig själv nu och kanske för barnens skull - jag vet inte och känns inte som om jag bryr mig. Barnen är de jag tänker på mest och kan inte överhuvudtaget förstå att jag inte kan sluta för deras skull. Det känns otroligt tungt just nu.

Många beroende är eller har narcissistiska drag. På Tuvaforum beskrivs det på ett bra sätt!
Mycket av materialet går att läsa utan att vara medlem! (tror inte att det är alltför dyrt att vara medlem heller)
http://www.tuvaforum.se/avsluta-osund-relationen

http://www.svtplay.se/djavulsdansen

Har läst boken och ska ta mig tid att titta på denna!
Boken rekommenderas varmt!

JoLo666
Starkt gjort av dig! Nu när hon får hjälp med sina trauman så kan man hoppas hon tillslut förstår varför du agerade som du gjorde. Man gör det av kärlek och omtanke. Jag har funderat på att prata med min sambos arbetsgivare men är rädd för konsekvenserna av det. Jag kan prata med hans bror som har blivit ren från både droger och alkohol, han har full förståelse men skulle aldrig prata med min sambo om hans alkoholintag.
De är uppvuxna med 2 alkoholiserade föräldrar, mamman är nykter sen några år efter behandling, pappan dricker som han alltid gjort. Dricker tillsammans med min sambo, ingen av dem förstår att de är alkoholister. Sambon tycker det är normalt då han är uppvuxen och lärd på detta sätt. Så jag kämpar i motvind här. Önskar jag kunde vara lika stark dom du. Förstår att du mår dåligt så det är toppen att du fått hjälp via landstinget ? lycka till på vägen mot tillfrisknandet, kram