Senaste kommentarerna i forumet

Det är bra! Två veckor nästan! Du fixar det, det blir en trettonde också. Och du, vad du än gör; bit inte ihop. ;)

Tack för era svar. Kunde senare och läsa mig till detta men i ren skräck skrev jag här det var det värsta jag kunde tänka mig så jag fick panik.

Jag har ingen stor erfarenhet av NA-öl, men Carlsbergs tycker jag får godkänt. Den smakar öl, är inte besk eller sticker iväg åt nåt håll. En lättdrucken allround-öl. 0,5 procent och kostar under tian i butik.

Isch, slåss med mygg? Finns bara en vinnare i såna kamper och inte är det den som blir biten. ;)

Tack, fina ni. ♥

Om det nu är så att det skett en förändring inom mig och att det återspeglas här på forumet - oj, i så fall. Så underbart.

FM, det är lugnare på reträttfronten för mig också i dag. Alltid när jag träffat nån så har det inneburit stor vånda, cirklar som rubbas, men gud, ska mitt husgeråd sammanblandas med ditt... Att ge upp sitt eget och gå in i nåt som kan braka samman. Läste en grej nyligen som Marianne Ahrne sagt: "Jag älskar att leva ensam med min hund och vara fullständigt i fred." Det kunde ha varit jag som sagt det, för några år sen. Förutom det där då med att älska det, så var väl inte direkt fallet. Som du säger, FM, en intressant resa. Undra hur den fortsätter? :)

Tolfte nyktra dagen nu å skit vad drygt det är idag.
Har torrlagt huset som tur är. Enda alkoholens som finns är lättöl i snigelfällorna. Plundrar snart dom.......

Ge inte upp nu!!! Gå ut och gå en sväng och tänk en kvart i taget. Du klarar det här! Heja dig!!!

Ge inte upp nu!!! Gå ut och gå en sväng och tänk en kvart i taget. Du klarar det här! Heja dig!!!

"Man ångrar aldrig en nykter kväll."
Det är bara ord. Det är bara en tanke. Det är bara en känsla. Även om den är jobbig. Det är bara en känsla. Den går över.

Samtidigt… det är bara ett glas. Det är bara en kväll. Det är bara en baksmälla. Även om den är jobbig. Det är bara ångest. Det är bara en känsla. Den går över.

Svårt att veta vilken sida som "vinner" ikväll..

Och om du läser i trådarna så kommer du att känna igen dina reaktioner lite här och där. Deppigheten, lusten att fly, känslosvallet - alltihop. Men också en spirande lyckokänsla lite nu och då. Så håll ut. Böttre tider kommer :). Ha en fin helg. Kram/ FM

Fyllestadierapport..
"objektet" är efter 2 öppet redovisade folkisar (och säker lika många 7,2:or nere i källaren)ubersällskaplig och kontrollerande.
- Vad gör du?
-Vem pratar du med..?
-Vad ska du göra nere i källaren?
Jag la bara in tvätt i torktumlaren.. Och sedan satte jag mig vid datorn.. Efter 5 minuter hör jag hur någon kommer upp från trädgården via källaren.. - Vad gör du? ska du inte komma ut en stund..?
Du sitter för mycket inne.. och du rör dig för lite...
Måste du sitta och skriva NU.. Det är ju vackert väder och jag tänkte att "vi" skulle grilla..
Jag har någon hängande över axeln som står och läser det jag försökt skriva som facebookinlägg.. INTE kul! Inga hemligheter, men det känns som om han bevakar vad jag skriver och säger till andra människor.. Pratar jag i telefon så sätter han sig bredvid och tjuvlyssnar.. om jag påpekar får jag höra att dom som är "trogna" i sina äktenskap minsann inte har några hemligheter för varandra...
Det var länge sedan jag vågade bjuda hem nån.. och jag märker hur min värld har blivit mindre.. Ett osynligt stängsel som blir snävare för varje vecka..
SUCK! dubbelsuck..
VI, betyder i det här fallet.. att han tänder grillen (medelst en halv flaska tändvätska över briketterna och tuttar på) Sedan betyder det att "jag" ska göra iordning det som ska grillas + tillbehören, duka, hämta en "folköl" och påminna honom när det är dax att vända på köttet... Eftersom han strosar runt i trädgården och är högljutt "lyrisk" över att det äntligen är sommar..
Lite svajig är gången men vafan.. gräsmattan är ju ojämn.. Men kom och sätt dig gumman.. För FAN koppla av nån gång.. Ta en öl och va som en männska!
Nej tack! jag vill inte ha nån öl.. Du vet att jag har slutat dricka..
- Måste du dra upp det där igen? Fy fan vad du är tråkig.. Missunnar du mig att ta en pilsner?
Nejdå.. drick du dina pilsner.. Jag känner hur grannarna spetsar öronen och glor.. så jag går in stänger toadörren och gråter....
Måste snart gå ut igen innan han börjar gapa och härja.. Håll masken, låtsas som det regnar.. snart, snart är jag härifrån hoppas jag.. innan min egen värld börjat krympa för mycket i ett fängelse som inte finns utanpå, utan mer innuti mig själv, där jag begränsar mig för att inte väcka vrede, uppmärksamhet och sura miner..
Eftersom han håller på och försöker "dra ner" (hahaha.. den gick jag inte på) så har han antagligen köpt för lite i förhållande till vad han egentligen vill ha och därför har han lite småpanik.. bara folkisar och systemet är stängt..

Jag vet att jag inte är ensam och på sätt och vis är det skönt att vi kan stötta varandra.. Ja, mitt tålamod är slut.. men jag måste stå ut ett tag till
den här helgen är inte kul.. men jag hoppas kunna flytta inom max 3 månader..
kram

Har haft några dagar för mig själv vilket inte har hänt på många, många, många år. Inser nu hur mycket det har bidragit till min obalans. När jag känt att jag blivit äten in till märgen och jag inte kunnat fly fysiskt, så har vinet varit räddningen. För stunden. Då har jag kunnat slappna av och rycka på axlarna. Till och med orkat lyssna på musik. Annars har jag knappt tålt nåt ljud. Och obalansen har smugit sig på under många år och blivit ett normaltillstånd. Trängt ut spontanitet och livsglädje. Inte så konstigt att vinet blev "lösningen". Fejkglädje på box. Nu får jag försöka hitta tillbaka till vad jag en gång tyckte var kul. Eller hitta nåt nytt. Men kanske främst lära mig att sätta , för mig själv, hälsosamma gränser. Och acceptera stt jag är en social eremit :).

Ligger ute och solar och så kom en granne precis ut med öl och kom med en till mig och fråga om jag ville ha men jag tackade nej men det stod imot och nu blev jag verkligen sugen, sol och en kall öl är ju de bästa. Jag hatar så mycket att jag är som jag är och inte kan göra de:( känner bara att livet suger just nu! Känner mig svag och ensam!

Vad fint skrivet <3. Och så mycket jag känner igen av flyktbeteendet. För min del har det bottnat i en stor brist på tillit. Inte lita på nån. Inte våga slappna av, alltid ha en reträtt ut, bort. Jag brottas med det än, men det har blivit böttre. Därför var det skönt att läsa om hur du upplever det nu, LN. Det är en intressant resa vi har givit oss in på :). Kramar / FM

Inser när jag läser dina inlägg att ditt scenario är betydligt värre än mitt. Vilken konsumtion din man ligger inne med och vilket tålamod du har!
Det stirriga i din mans beteende känner jag igen, labil både nykter och berusad, men på olika sätt. Det kryper in under skinnet på en...

Du verkar vara en klok kvinna med skön humor :-) Jag håller tummarna för att du får din lägenhet. Så du får lite andrum och ro. Lätt att säga men låt inte hans hot avskräcka dig. Som någon annan klok människa skrev till dig tidigare: Den viktigaste person i ditt liv är Du.

Kram

Rickard starkt att du stod på dig trots A runt omkring dig, fortsätt så och skönt att ångesten börjar släppa. Visst är det underbart att slippa bakfylla och minnesluckor! Starkt jobbat!

... för era kloka ord.
Känns skönt att ha "medsystrar" därute som förstår. Vi är några stycken som sitter i samma båt. Stort tack för att ni tagit er tid att skriva och dela med er.
Tar i synnerhet till mig det där med att klura ut hur JAG vill ha mitt liv, just nu ser jag inget nöje i något och vet inte vad jag vill. Behöver kanske inte vara svart eller vitt precis nu (dvs stanna eller gå) utan ta mer hänsyn till mig själv och hitta tillbaka till mig själv längs vägen...

Vad det gäller mitt snokande i garderober etc så har du så rätt Margareta. Förstår att det inte håller. Han lär bara hitta nya gömställen och andra sätt att få i sig sin alkohol. Så förutom att det tar tid och energi är det ganska meningslöst... Men har blivit som ett gift. Dags att lägga ner agentverksamheten. Har ju lärt mig se " tecknen" ändå.

Tack även för tipset om Anhörig! Kände väldigt mycket igen mig och vår situation i dina ord Etanoldrift.
Och betr litteratur så kan jag tipsa om Djävulsdansen (vill man lyssna så finns den som ljudbok på Storytel). Finns en hel del att ta till sig av i den också.

Stor lördagskram

Hej tintin05 va bra att du har bestämt dig för att sluta, bara de är ett stort steg och här inne kan du få mycket bra tips och stöttning i din väg till ett nyktert och friskare liv så om du känner att suget kommer så bara gå in här skriv av dig lite läs andras berättelser för de som är bra, här inne dömmer man inte någon då alla sitter i samma båt. Jag är nu inne på min fjärde dag och känns bra att jag stod imot igår när folk ville komma o dricka, jag känner mig stark i att klara det här och det är bara att ta en dag i taget. Jag känner fortfarande super ångest men är ju antagligen för att jag äter starka mediciner för min svåra ångest så nu blir det att trappa ner på dom så kommer det nog bli bättre. Men efter dom här dagarna utan A så har jag ingen som helst lust att gå tillbaka för det förstörde verkligen mitt liv, med familj och vänner då jag bara ville sitta hemma och dricka och träffade mitt ex nästan varje dag och jag va alltid irriterad så blev alltid massa bråk och sa saker som man inte borde ha sagt och polisen blev inblandad tillslut med 2 anmälningar från oss båda, vilket inte skulle ha hänt om man va nykter, alltså har gjort så mycket dumt på fyllan och jag vill inte va den personen längre, jag vill bli glad jag vill veta vem izabell är då jag har tappat henne och jag vet inte riktigt vem jag är utan alkoholen. För första gången igår kväll lämnade jag min lägenhet och drog till mitt ex och det blev en pizza och en film och första gången vi umgicks utan A men det kändes faktiskt bra och vi hade de trevligt och skrattade. Jag ver att jag klarar de här de ska inte bli några mer återfall för mig nu, min kropp börjar renas och snart kanske man vågar sig ut på promenader som jag verkligen älskade förut och mådde bra av. Ge bara inte upp tintin det är riktigt jobbigt första dagarna men det blir bättre och snart kommer vi att känna att vi klarar oss utan den skiten och sen undra vad fan vi höll på med! Sen att bara se fulla människor nu gör det ännu lättare då man ser deras beteende. Håll ut kämpa och ta en dag i taget och vi alla finns här för dig om det känns tufft. Du är stark och förtjänar ett bättre liv! Du är värdefull! Och tack och kramar till alla andra som har skrivit <3 jag uppskattar verkligen alla kommentarer och alla bra tips man får! Och man blir så glad när det kommer in nya som också vill förändra sitt liv. Kram till er alla

Lena: jag är just nu ute på en promenad i ett naturreservat, sitter o dricker - Festis, och slåss med mygg. Men det känns rätt bra, man får ha mössa på sig dock....

Ah låter trevligt med grillat, och berätta gärna om den alkoholfria ölen, är den bra?

Får stora tårar i ögonen då jag läser vad du skrivit, Lena. Tårar av glädje och värme. Den förändring du genomgått har varit så påtaglig här på forumet, härligt att att den börjar hitta hem också.

Välkommen. Du är bland folk som känner igen sig i din situation. Jag har också ensamdruckit, massor av gånger.

Vad ska du göra i dag? Jag har precis marinerat kött och grönsaker inför kvällens grillning. Då ska jag dricka i sällskap. Alkoholfri öl. :)

Fint att se dig här!

... jag druckit för att fly verkligheten. Göra den luddigare, suddigare, inte så skarp i konturerna. Och ensam. Då Lucas varit bortrest, jobbat eller iväg på nåt. När han kommit hem igen har jag inte brytt mig så värst om det, jag har bara fortsatt dricka då, inkapslad i min egen lilla lulliga värld. Visst har jag känt av hans besvikelse, hans ogillande. Och visst har jag gjort mina försök att skärpa till mig, i rädsla för att förlora honom.

Så här tre månader in i nykterheten upptäcker jag plötsligt nånting. Det här hemmet vi har tillsammans, Lucas och jag, har jag inte sett som nåt hem. Nåt stationärt, stabilt. Jag har alltid varit på väg härifrån. För det mesta för att jag inte velat utsätta Lucas för en sambo som dricker. Ofta för att jag skämts ihjäl eftersom jag vaknat upp till krossat glas och söndergjorda ting. Jag har varit en vulkan ett flertal gånger, som fått utbrott i ett stadie av fyllan där inga minnen fått plats längre. Och ibland har jag velat lämna detta hem, denna adress, för en plats där jag för fan skulle kunna få supa ifred, tack så jävla mycket. Så jag har haft stenkoll på bostadsmarknaden, hyres- och insatslägenheterna. För det var ju klart att det var jag som skulle gå, det var ju jag som var problemet.

I går kväll upptäckte jag så att jag inte längre befinner mig i det här "on the move"-läget. Det är som att jag tappat fart och stannat. Som att dom här tre månaderna varit en resa, inte på väg bort utan på väg till, och nu har jag kommit fram. Hem.

Den hjälpte mig att förstå, hur man som anhörig blir medberoende och lurar sig själv. Detta ständiga kontrollerande och räknande av flaskor och burkar.. När det räcker med att konstatera att han druckit! (och att man inte kan förhindra det..)
Detta ständiga kompromissande när alkoholisten anser att, nu minsann har han varit duktig och som belöning ska få ta sig en *** (öl, vin, whisky eller vad det nu är de föredrar..)
DET bevisar ingenting. Inte för mig i alla fall.. Jag har insett, att även om det står två burkar öl i kylen så står det förmodligen några stycken till i källaren på olika ställen..
Och nej, min man inser inte eller vill i vart fall inte erkänna att han är alkoholist (möjligen "storkonsument") Och så länge han inte sitter på en parkbänk, utan betalar skatt på sina surt förvärvade slantar, så ska folk skita i vad han gör av dom..
Jag planerar faktiskt att flytta till något eget, för MIN skull.. Hur och vad han gör få bli hans sak.. Jag bävar för "övertalningsförsöken", bönerna, tårarna och ilskan som kommer när det går upp för honom att jag faktiskt menar allvar.. Nej, blotta tanken är olustig, men jag måste, om jag ska kunna rädda mig själv..
Jag har hört alldeles för många lögner och bortförklaringar. Fått alldeles för mycket skit slängt på mig i form av projektioner att det skulle vara "mitt fel" att han ibland dricker, eftersom jag "bråkar" om hans alkoholvanor och inte har tålamod att vänta på att han drar ner (i sin takt, hmmm) och slutar.. Det är ju detta som brukar kallas projektioner.
Så fundera över hur DU mår, och hur du vill att DITT liv ska se ut! (även om det inbegriper ett liv utan honom)
Vi som är medberoende, brukar ofta tassa på tå runt vår alkoholist för att "han" ska må bra.. Så till den milda grad att vi till slut inte vet hur vi mår själva..
Fortsätt gärna att läsa och skriva här.. Själv skriver jag av mig för att lätta lite på mitt eget "tryck" och för att det då är lättare att få ordning på tankarna
Önskar dig allt gott kära medmänniska!

jag vill självklart delta i forumet :-) och inte bara skriva monologer

putte68: Ja! Nu kör vi!

Det här är för övrigt första gången jag pratar med andra om Mig o alkoholens problem.

Jag är som du, sitter hemma och dricker. Jag ska också ner på noll med mitt ensamdrickande. Nu kör vi. Lycka till