Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Är ny här.....känns bra att tagit steget och börjat skriva.Känner igen så mycket av det jag läst här.Är väldigt hälsomedveten,bra mat och mycket långpromenader,sysslar med hantverk,stickar och väver mycket.MEN så kommer "alkoholdjävulen " till mig och lockar ,lockar,lockar....bara ett litet glas,ja ,ni vet vad det betyder.Vill få ett ännu friskare liv utan ångest.Någon som kan säga hur länge det tar innan suget släpper.Tack för all hjälp som finns att hämta här!

Weekend har naturligtvis helt rätt, i början handlar det ibland om pyttesteg. En dag, timme eller fem minuter...
Och fira dessa delsegrar och var stolt över det. Men det som på riktigt gör skillnad är när dag läggs till annan och du framemot hösten förhoppningsvis har fått lite distans, och kan bedöma situationen i det lugn som avsaknaden av ett akut sug innebär. Håll dig vit, läs och skriv, och njut av att alkoholen så sakta lämnar kroppen.
Alkoholen vill trilskas med oss, så var redo för att det kommer kunna bli kämpigt, med vi kan alla vinna...

Skön sommar till dig, och naturligtvis även till dig Weekend, vi som kom igång nästan samtidigt ;-)

//PP

Hej Hannsen
Välkommen hit.
Kan varmt rekommendera dig att skriva av dig här. Det funkade för mig.
Bara tanken att leva utan alkohol kommer att kännas som en avgrund, livet inte riktigt värt att leva. Bra att skriva av sig.
Stå på dig! Alkoholens grepp är starkt men absolut inte obrytbart! Börja med korta delmål/tidsmål och öka dessa efterhand. Mitt första mål var en!! dag utan A, sedan 2dgr, en vecka osv.
Mitt nästa delmål är 21mån och STORMÅL 2år.
Det går, kämpa på!!

Andra midsommar utan alkohol.
Saknar inte eländet det minsta. Tänk att vakna dan efter midsommar, som vanligt vid 07.30 (det är ju ledigt) men utan den hemska känslan att det än en gång blev för mycket.
Svettig, trött, irriterad.....första tanken att det är långt till kvällen då man kan ta sig en rackabajsare igen.
Undrande vad man sa och gjorde för dumheter. Minnesluckorna som sakta fylls i.
Fy fan. Hoppas ni orkar stå på er där ute!

Ha det - kämpa på!

Håll ut!
Det går att glömma djävulens påfund. Jag lyckades med en vilja av stål.
Finns ingen annan än du som måste ta tjuren i hornen!!
Garanterar dig att när du lämnat det förbannade giftet så kommer du undra varför du inte slutade tidigare.....man glömmer hur fruktansvärt starkt giftet alkohol är!

Lever väldigt hälsosamt,äter naturlig ,vällagad mat,mycket från naturens skafferi,örter,nyttiga kryddor osv,Motionerar ,långpromenader med mina hundar 3-4 timmar varje dag.Låter väl bra,eller hur,MEN så kommer "alkoholdjävulen" in i bilden och lockar,lockar o lockar.Bara ett litet glas.......och då är det kört.Vill bli av med suget!Hjälp och tips mottages tacksamt!Skönt att få skriva av sig.

Känslostyrd. Att supa till på att man är ledsen, besviken, känner sig ickeälskad och därför skiter i allt. Tror säkert att mindfulnessen hjälper dig. Och att du själv hjälper dig. Skönt att det verkar ordna upp sig med avkomman, FM. Tillvaron känns så mycket mer uthärdlig när det inte gnisslar i relationerna.

Kram på dig!

Har bestämt mig att jag ska sluta dricka.Tipset om en kvart,20min osv .var mycket bra.Tack!

Visst märker man på dig att det är skillnad. Med distansen och resonemanget. Att falla ändå ibland... Tja, vi har ju dragningskraften och tyngdlagen att förhålla oss till överallt. ;)

Tycker din ärlighet är uppfriskande. "Nånstans skulle jag vilja lyfta bort mulletanter och PP..." Det är det som gör dig till vår Ullabulla här på forumet.

Ha en fabulös fredag nu ( nästan hundra, faktiskt, på att det är just fredag i dag).

Kram på dig!

Det ser ut att kunna ordna upp sig med avkomman ändå. Men jag inser hur könslostyrd jag är och hur lätt det varit att trilla tillbaka i gamla dryckesvanor. Ska jag tacka mindfulnessen att jag på något sätt kan ställa mig utanför och se mitt eget beteende nu böttre än förut? Kanske.

Visst är det härligt att känna så och inte den där "tyckasyndommigsjälv- känslan"? Man blir nästan lite stolt över sig själv. Och det ska man banne mig vara också :). Ha en fin kväll, Helena. Och njut nör du KÖR hem ;). Kram / FM

Fredag....
Vet med säkerhet att 2 sexpack är köpt från affären vid ankomsten.
Vad ska jag göra å säga när jag själv inte riktigt vet vad jag ska förstå.
Att man inte ska skylla å skapa mer ångest å skuldkänslor är ju det jag försökt göra mot han.
Har de hjälpt....hmmmm.

Känns just nu Att jag lever här å nu i det verkliga livet.
Å andra när jag läser här kryper jag in i en bok, en dröm om personer som verkligen har det svårt.
Men på 2 dagar ...2 dagar fått en mycket större insikt i sjukdommen å att det verkligen är en sjukdom. Att det inte bara är så BARA att sluta....Inte dricka en fredag, att sluta efter 2 glas......
Fortsätter gnaga i mitt huvet å tror jag väljer att inte säga så mycket till jag vet mer.

Glad att ni läser å kommentera. Man får insikt i sin egen verklighet.
Fast är i förnekelse Än å vet att jag skulle säga att det inte är så farligt, andra har det värre....

Fredag....många av oss fasar....fredag-lördag.

Vissa dagar får vara skit tror jag, att bara vara i den känslan för den kommer klinga av!
Stor kram!!

Det är svårt för oss som älskar våra män, att förstå (känslomässigt) att han och alkoholisten ÄR samma person.. Och att de har ett dubbelt förhållande. Ett med oss och ett med flaskan..
Och det finns ingenting som slår madame alkohol! Hon är den som är trevlig och sällskaplig när vi är "tjuriga" och tråkiga..
Och visst, enligt alkisens sätt att se det, så är det faktiskt VI som är problemet.. med vår misstänksamhet, vårt snokande, rotande och gnällande..
Alkoholen har de själva inga som helst problem med, för den dan de förstår det på allvar inser de att de ÄR alkoholister.
Min man har trots en grov rattfylla och flera sprukna förhållanden före mig aldrig insett att hans drickande är problemet.. (enligt honom är det alla andra som är "knepiga" och har problem med att ta ett glas och vara som folk hahaha)
Ja, jag är på väg från honom.. Den kärlek som fanns där, har sjunkit i botten och känns i princip utplånad.. Jag är inte ens hatisk eller bitter.. känner mig förvånansvärt neutral!
Nej, han är ingen elak människa innerst inne.. Och han blir inte fysiskt våldsam när han dricker, däremot väldigt, väldigt labil i humöret.. Just nu så "måste" han dricka, för att jag har hotat att lämna honom.. Att jag faktiskt kommer att göra slag i saken, har inte ens föresvävat honom.. (HAN har ju inte gjort några "fel")

6 Juli gick jag med efter att ha varit med i ett annat forum ett tag.Så jag hade insett vad jag var,en medberoende.Men resan började nog på allvar här och iom min sambo till slut rämnade och flyttade ned till stugan och började toksupa och har gjort det i ett år nu.

Nånstans skulle jag vilja lyfta bort mulletanter och PP och några andra som uppenbarligen klarar att leva i nykterhet/fri från medberoende och kvar i sin relation.
De behövs ju såklart så att hoppet ska få finnas för oss som lever kvar i detta träsk.
Men ibland så känns det som ett hån. Att andra, men ytterst få klarar det och resten av oss simmar runt i samma dypöl och tar oss ingenstans.

Det är klart vi tar oss någonstans, det vet jag att jag har gjort på detta år.
Jag mår så oerhört mycket bättre idag och vill inte gå tillbaka till det liv jag hade längre.
Många av månaderna ville jag det, trots att jag visste vad som väntade.
Min kärlek var så stark och framför allt var mitt medberoende så starkt.
Nu äntligen börjar det ljusna på nästan alla fronter trots att exet inte klarar sin resa något vidare bra.

Så visst finns det hopp, men vi som skriver härinne på anhörigsidan skriver ju mest för att vi hoppas att vår anhöriga ska tillfriskna.
Inte att vi själva ska resa oss upp och börja leva ett friskare liv.
Så därför ska man kanske säga att av två personer som var i kris så är det nu bara en person som är i kris,nämligen exet.

Trots antabus och terapi av mycket hög kvalitet och människor runt honom så fortsätter han att dricka.Han kan tom dricka samma dag som han tagit antabus så blaha blaha till antabus skulle i alla fall jag vilja säga.
Ännu en sorts lite löjlig garanti till anhöriga att läget är lugnt.

Igår ringde han med lite saknad i rösten.Kanske han först nu börjat bearbeta vår separation.Han har ju trots allt varit i dimman i ett år.
Jag har också nästan slutat höra av mig till honom.Det kan gå 4-5 dagar uppemot en vecka nu mellan gångerna vi hörs.
Först 14 månader efter separation har jag alltså börjat släppa taget på riktigt inte bara på låtsas.

Mina vita knogar är inte så vita längre,de börjar tom bli behagligt sommarbruna.
Så nu skriver jag,hoppas att JAG fortsätter på min inslagna nyktra väg och att mitt ex förhoppningsvis också reser sig.
Jag ska hejja på honom, men från mitt håll och med lagom entusiasm.

Reptilhjärnan får man verkligen inte leka med kan bli farligt men de ä roligt under den tiden =/
Jadu jag vet inte hur jag mår, stora motstånd varje dag om att kliva upp vill fly far på semester å typ glömma alla mina känslor ta mitt skal å dra =(
Känslor är jobbigt, ha stängt av i så många år så man vågar eller vill inte prata längre om det som varit. Å vad har jag att vara rädd för? Precis ingenting egentligen men blir som bara en mur. Dra täcket över huvve å vill inte kliva upp =(

Kram

Jag har själv inte testat , men kan du inte ringa alkohollinjen eller vad det heter? Där finns det alltid en person med liknande historia som kan ge råd.

Kloka råd du fått!! Känner så igen mig! Jag blev medberoende och för att stå ut med alla förvirrade känslor började jag dricka med!
Det hela slutade med att jag kommer att flytta med mina barn, ett gemensamt kvar! Nu får han ta ansvar! Jag kommer inte acceptera att han dricker när han har pojken!! Vårt barn.
Genom att flytta tar jag ställning och jag kommer inte dricka när jag har barnen!
Lycka till och stor kram!

Jag vet att du har helt rätt!! Jag lurade hjärnan och det funkade, dock inte på det sättet jag egentligen vill, jag vill ju bryta vanor!!
Men stressen var så påtaglig igår att reptilhjärnan och förnufthjätnan kompromissade..
Hur mår du?
Kram!

Oj vad jag läser ikväll. Helt frånvarande, i en annan värd.
Funderar mycket....
Jag har svårt att låsas Vara glad när det är nått sådant som hänger över mig.

Funderingar:
Är det verkligen så allvarlig?
Är det en bortförklaring jag sysslar med?
Hur ska jag säga det?
Hur ska jag få han att förstå?
Förstår jag själv ens?
Är det verkligen verkligt????
Nää nu gonatt!!

Fasar inför semestern. Det är tragiskt att jag ska känna så
Blir så arg på mig själv. Varför låter jag honom bestämma? Varför säger jag inte ifrån?
Om vi delar på oss hur går det för mina barn? Har en lite hon kan inte säga vad hon vill eller behöver. Det missar han. Får sådan enorm ångest om jag tänker på det.
skickar styrke kramar till er alla därute.

I kväll kom jag på att jag inte haft en tanke på vin på hela dagen! Och ändå är det torsdag, den dag då jag alltid köpt vinet för helgen (och naturligtvis startat drickandet redan samma kväll...)
I morgon kväll ska jag bort på middag hos folk jag inte träffat sedan jag blev nykter. Det kommer garanterat att drickas vin där, men jag tar med mig bilen och en flaska a-fritt. Känns faktiskt inte alls så tokigt :)

Oj minns när jag började dricka alkoholfri öl försökte lura mig själv att fan va bra jag är, visst de va ju bra på sitt sätt men urs vad jag levde sen på att ja men 2.8% kan ju då inte heller va så farligt sen började jag succesivt öka %. Ibland kan jag lura min hjärna till mycket de ä så att jag skrattar åt mig själv nu när jag tänker tillbaka hur idiotisk jag var.
Tycker du kämpar på bra, ställ frågan till dig själv vad vill du? Hur vill jag att mitt liv ska vara? Hur vill jag må? Vad har jag för drömmar och mål? Skriv ner på ett papper så blir det mer tydligt att se och du kanske börjar beta av dom allt eftersom till din belöning efter hårt arbete med dig själv =D

Kör hårt bruden =D
Kram

Tänk att A-fri öl kan vara så gott! Skrämmande att mitt lugn infann sig trots att ölen inte innehöll alkohol!!

Ingen närstående känner riktigt till problemet. I te det jag själv förstår nu.
Endast sagt till en, vars sambo han festat Med på sista tiden om vår historia och hans förhållande till alkohol men inte hur ofta bara när han dricker.