Senaste kommentarerna i forumet

Vi som har en sorts "medberoendeproblematik", fungerar ju gärna som någon sorts "räddande änglar".
Vi fixar, donar och vill ta hand om och ställa till rätta..
Vi måste börja titta på våra egna mönster och faktiskt lämna över ansvaret där det hör hemma!
Det är faktiskt det svåraste men samtidigt det allra bästa vi kan göra för en person som behöver "växa"!
Annars hindar vi dem från att ta sitt personliga ansvar.
Nej, de kommer inte att jubla och många gånger blir de skitförbannade och känner sig "svikna", när de inte fått supa så mycket de ville, utan måste ägna tid åt allt det andra, som vi vanliga människor också måste ta ansvar för!
Att de beter sig som barn, beror i många fall på att vi fortsätter att behandla dem som barn, istället för att kräva att de gör det själv!
Så enda sättet att hjälpa den här mannen, är förmodligen att släppa taget och låta honom falla till botten!
Så länge det finns något som dämpar fallet så kommer han att fortsätta att dricka!
Man kan också göra en anonym orosanmälan hos de sociala myndigheterna, men så länge det inte finns barn inblandade och det inte finns risk för vräkning på grund av obetalda hyror så brukar de inte bry sig så värst.. Det finns ju så många..
Det bästa du kan göra, är som sagt att inte på något sätt underlätta för honom att fortsätta dricka, genom att låna ut pengar, förse honom med mat eller "städa upp".
Ju snabbare han når botten, desto snabbare kanske han upptäcker att han behöver söka hjälp?

Men gud, EXAKT så!

Haha...
Ja, det finns väl inte ett enda område som han inte behärskar, har utbildning inom osv... ;)

Det som räddar honom just nu är att han är egen företagare... Men det kommer snart att gå åt helvete eftersom det han gör kräver underhåll och skärpa, ja massor med saker som han inte kommer att fixa i sitt skick... :/

Tänker att det kanske gått snabbare för honom att bli hjälpt om han haft anställning, då hade arbetsgivaren varit tvungen att gripa in?

I hans lägenhet snackar vi inte dammråttor, där ligger veckor av gammal disk (odiskade tallrikar och annat kan man hitta om man öppnar ett skåp/en låda i köket)

Hundkiss/bajs lite varstans på golvet.

Nästan inga lampor, så extra svårt att undvika skiten...

Sovrummet vill jag inte ens beskriva...

Innan jag fattade hur allt låg till så undrarade jag ju varför han inte villa låta mig städa i hans lgh, göra den fin så vi kunde vara där på helgerna, bjuda hem vänner på middagar osv. Nu är ju allt solklart.
Gud vet vad man kan hitta i alla lådor/skåp :/

Ja, även om jag är glad att slippa, så är jag ju ändå mänsklig och ömmar för honom, är orolig, vet inte om/hur han klarar sig nu ?

Det är verkligen ett mönster det där med deras x. I början av vårat förhållande pratade han så mycket skit om sitt x, enligt honom var hon sjukligt svartsjuk och psykopat. Han höjde mig till skyarna och tyckte att jag var såååå bra. Men med tiden började han säga att jag var likadan som x:et, frågade honom då om det inte var han själv som följde samma mönster och skapade samma situationer. Först blev han helt ställd och tyst, men började skratta och sa att alla kärringar är tydligen psykopater, han hade minsann aldrig gjort nåt fel... Senare i vårat förhållande har jag fått höra att x:et är så mycket bättre än mig på alla sätt och vis. Han tror oxå att alla kvinnor vill ha honom, att han är det snyggaste, sexigaste som existerar. Har fått höra av en gammal vän som träffade på min sambo på en fest att hon tyckte att han gått ner sig, tappat utseendet och blivit småfet. Han såg sunkig ut sa hon. Så alkoholisten skeva självbild stämmer sällan överens med verkligheten. Häromdagen när sambon var halvfull tittade jag noga på honom, illröd näsa, röda kinder och röda öron. Fyllekranen verkligen lyste, det enda jag såg då var hans söndersupna far, det är vad jag att vänta mig... Usch!
Man blir faktiskt äcklad när man ser hur det går utför. Nej fy fasiken för alkohol?

Den grandiosa självbilden verkar höra till sjukdomen.. Beroendet gör dem ju riktigt egotrippade. Och de överdriver gärna om alla delar av sin person..
Och blir givetvis väldigt förtörnade/stötta om man inte håller med eller har en annan bild (då är man en stor idiot)

Mitt ex, pratade konstant skit om sina ex, precis som han idag säkert pratar skit om mig, om han får chansen att ställa sig in hos någon annan.
Ju fullare han var desto "knäppare" var de. Det var ingen måtta på hur de utnyttjat honom, bedragit honom och behandlat honom illa.

Det tog ett bra tag innan jag kunde se mönstret. Är man förälskad och upplever romantik och ett underbart omhändertagande i början så tror man ju på det mesta de säger..
Så ja, jag gick i fällan också och svalde betet, med sänke, lina och krok hahaha.

Idag skulle jag bli väldigt misstänksam om någon inte hade något gått att säga om sina tidigare förhållanden. Eller åtminstone kunde vara en smula neutral..
Likadant med deras "arbetsinsatser".. När jag hörde min fd prata om sitt jobb så fick man uppfattningen att han var oumbärlig..
Idag förstår jag att det enbart är bristen på vissa yrkesgrupper som gör att han får jobba extra (så länge han inte är onykter på jobbet) Kanske är det också deras sätt att försöka se till att han inte hamnar alldeles under isen?
Nåja, tekniskt sett så är det inte mitt problem längre..

Men visst stämmer det, att när de är inne i en häftig suparperiod, så struntar de i hur det ser ut i bostaden.
Hos mitt ex, samlas tidningar och reklam i högar överallt! Dammet ligger i tjocka lager och det som borde ha körts till "tippen" för länge sedan, samlas som bråte nere i källaren.
Alla hans storstilade "projekt" inomhus är bara påbörjade och en del inte ens halvfärdiga. (riva ner är ju enklare när man är på lyset, än att montera, snickra, måla och tapetsera)
Ta hjälp av hantverkare var "för dyrt" dessutom kunde han själv..
Nu har han själv upptäckt, att taket som han sagt behöver bytas sedan flera år, har börjat läcka.. Fast pengarna till det har ju druckits upp.. Så det är tveksamt om han hinner innan det rasar in.

Nej, jag investerade inte många kronor i hans hus, gudskelov! Jag resonerade som så, att jag inte ville ha någon del i det för jag ville att vi skulle ha separat ekonomi..

Ja det är helt normalt att ha ångest och sömnproblem den första veckan/veckorna.
Jag slutade för 4 veckor sedan och första veckan var ett h-e, första nätterna sov jag öht ingenting. Men det blir bättre.
Nu mår jag som en prinsessa.

Kämpa på☺

Jag säger bara, jaa så rätt du har i dina reflektioner!
Acceptans i situationen, att inte hela tiden analysera, att gilla läget och låta det vara....
Det vänder! Kramar ?

Hej Elin!

Jag förstår dig precis och det gör säkert alla andra här på forumet. Vi sitter alla i samma båt. Jag är också ny här. Gick med igår efter en rejäl fylla i lördags. Och det var inte den första, så klart. Jag hoppas dock att det var den sista i mitt liv. Jag har också panik och så svår ångest över min situation att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är gärna med dig på din resa. Vi kan försöka stötta varandra.
Kram!

Oj, förlåt, jag läste slarvigt, ser ju nu att du fick ut honom :)
Grattis!
Se till att släppa bitterheten också, var GLAD att det är över!
Kram

Hej Blåögd,

Jag, jag lider med dig och tackar gudarna för att jag har en egen lägenhet...
Han har det också, dessutom en mycket större än min på en mycket "bättre" adress! Men det var väl bekvämare hos mig, rent o fräscht, för jag vägrar att ha oreda o smuts i mitt hem!

Han är otroligt stolt och har en storslagen självbild; tror att kvinnorna står på rad och väntar!
Och det finns det kanske några som gör, tills de också ser sanningen / klarar av / vill leva på det sättet.
Jag är GLAD att jag klivit av tåget och NJUTER nu av mitt lugna, fräscha liv. :)
Såklart saknar jag hans varma, fina kropp och den han är utan alkoholindränkt hjärna, men jag har bestämt mig, VET att jag inte kan/får tro på något mirakel.
Jag hann heller aldrig utveckla jättestarka känslor för honom, så det är inte så jobbigt.
Hur länge har du varit i ditt?

Jag var nära att sista dagen höra av mig till hans ex eller hans föräldrar för att på något sätt få hjälp... Men gjorde det aldrig, han skulle totalflippa om jag gjorde det.
Men undrar ju såklart om det var lika i hans förra förhållande, det måste det väl ha varit, ett sådant beroende tar väl en viss tid att utveckla...?

Tänker på hur länge hon måste kämpat och vad tufft hon haft det...
Och OJ vad han har snackat skit om henne, konstant... tills nu, den sista dagen. Då var han förmodligen ännu kär i henne och ångrade att han lämnat världens vackraste kvinna... ;)

Jag försöker att inte bry mig om ev andra kvinnor, tänker att jag kan inte göra något åt det och att det är en del av sjukdomen.

Men din då, han måste väl ha någon anhörig som tillfälligt kan ge tak över huvudet? Har du någon sådan kontakt?
Du måste få ut honom!
Kram

Hej Sara tack för ditt inlägg på min tråd.
Som sagt så är jag på väg upp. Och det ska du med?jag ska följa dig stötta och peppa så gott jag kan. Är ingen skrivare men har ett gott hjärta kram och kämpa på//r

Ja, så bra att låta uttrycket få en ny innebörd! Vi ska vara givmilda m ot oss själva som nynyktra. Unna sej något annat, som ger frid inombords. Vi har alla en inre längtan efter lugn och ro. Dit kan vi komma utan alkohol. Gungstolen, doftljus och en stickning passar en farmor, men även intensiv skidåkning ? styrketräning ? och en simtur.

Det låter som en jobbig runda som du trots allt klarade ut med ditt eget mantra!
Visst är det en seger! Grattis ?

God morgon sötnos!

Hur har du det idag? Här är det helt otroligt blött och mörkt och regnigt och hur mycket vatten som helst över allt!

Hur går det med behandlingen? Vad gör ni? Är det samtal bara eller får ni typ hemuppgifter att pröva/fundera över?

Det är lite, lite, lite gladare här idag. Det går alltså åt rätt håll. Det är konstigt, men när jag närmar mig gropen, så blir allt så svårt och jobbigt. Särskilt jobbet. Varje liten sak blir hur stor som helst och får mig att må pyton. Måste påminna mig, när jag hamnar där nere, att det är så. Det kanske hjälper.

Önskar dig en fin dag vännen! Stor kram

Ja, kanske tar jag ut min glädje i förskott. Men det kan jag unna mej för jag har bestämt mej. Inget vin kommande helg heller! Det finns en rofylld känsla att finna i nykterheten. Jag vet fortfarande inte vart detta nyktra liv ska leda mej. Jag tittar inte långt fram i tiden. En vecka i taget, det känns långt för mej. Ofattbart att jag inte varit nykter en sådan "lång" period på 20 år?!? Hur kan jag ha blundat och förnekat mitt alkoholberoende så länge?
Det har helt enkelt inte funnits någon ärlig vilja till förändring tidigare. Jag har inte uppmuntrat mej själv, bara klagat och skällt på min ynklighet att inte fixa måttlighetsdrickande.
Utåt sett har jag uppfattats som hälsosam och sportig. Inom mej har jag känt kluvenhet och oärlighet. Kroppen har jag skött om och tränat, ätit hälsosamt på dagtid. På kvällarna har jag tillåtit vinet misshandla mina inre organ.
Till slut började jag se yttre tecken, svullen buk, mörka ringar under ögonen, rödvinsfärgade tänder!
Nu efter 3 veckor har magen lugnat ner sej, jag behöver inte längre sminka concealer under ögonen, tänderna är inte lika missfärgade ( jag tror banne mej att jag ska unna mej en tandblekning, nu när jag inte kommer att sabba det med rödvin ? )

Tack för att du delar med dig. Varje historia är så viktig. För varje gång vi berättar, så minskar risken att vi glömmer.

Kram

Jag tycker du ska söka hjälp. Det är inte så farligt som det verkar. Jag gick själv till min husläkare, och fick naltrexone utskriven och tro det eller ej, men det hjälpte, åtminstone som lite stöd.

Skriv här på forumet. Jag använder min tråd lite som en dagbok och jag tycker verkligen att det hjälper. Man får hjälp och stöd av de andra på forumet. Nu har jag inte min tråd här, utan i "Förändra mitt drickande". Men jag var in här och kikade lite.
Gå in du oxå och läs andras trådar, det hjälper och du kommer att se att det är många som klarar det tack vare detta forum.

Du klarar det! Ihop med oss! Kramar

har jag oxå gjort. Men det känns som om jag håller på att reda ut vilka tillfällen jag måste jobba på. Ett vet jag helt klart nu, vid besvikelser. Hade en jobbig kväll igår. Men jag fixade det, höll mig spiknykter.

Du klarar det du oxå, döm inte dig själv för hårt. Kramar

Jag får öva på att hälla ut. Men helst vill jag inte behöva göra varken det ena eller det andra. Tycker att jag ska kunna låta bli att dricka och låta det stå kvar. Men det är kanske lite tidigt i min nyktra "karriär" för det.

Hur som haver, nu vet jag att jag överlever en besvikelse utan att dricka. Å jag får mer värdighet och kan se på saken på ett redigt sätt, när jag inte druckit.
Det som jag tänkte om och om igen, när jag cirkulerade runt affären, var att "det blir inte bättre, det blir inte bättre, det blir inte bättre efter dessa öl". För det vet jag ju faktiskt att det inte blir. Så till slut så tog jag mig ur cirkulerandet och åkte hem. Det känns oxå som en seger!

Kramar till er alla!

med att tillåta sig att vara sugen, utan att göra något åt det. Det ska jag oxå komma ihåg, det var en bra grej!

Du verkar var en rätt go människa du oxå, Januari! <3

Tack för kommentarer och omtanke. Sisyfos, Eulalia, Leverjag o farmor, vilka goa personer ni verkar vara ??
Sisyfos, jag tror vinet står för en gammal vana, som infann sig då vi flyttade utomlands..,, det är så myyyysigt att ta ett glas vin, och mitt i veckan, lite frihet sådär...blä :( Vi pratade om det i går kväll, mannen och jag.., hur vin o alkohol kopplas ihop med lustfyllda känslor. I reklam, exempelvis, eller nästan överallt! Såg igår en kompis på FB som lade ut ett foto med ett glas bubbel. Man ska "unna sig" var kommentarerna.. Inget fel med det, men jag önskar att "att unna sig" kommer få en helt annan betydelse för mig i framtiden! Idag unnar jag mig att vakna pigg och utsövd exempelvis. Det är en början...

Usch vad det är jobbigt!! Men igår stod vi emot, båda två. Det finns annat som är viktigare i livet för oss än att dricka alkohol, eller hur?! Och skönt det känns att vakna upp idag, utan huvudvärk och skuldkänslor! Vi kan :)
?Kram

Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Det gick bra ur många aspekter och mindre bra ut några andra. Jag lyckades hålla mig nykter i 2/7 dagar. Det är en liten förbättring mot tidigare resor. Blev aldrig så full så att jag kräkts eller tappat minnet. Jag drack inte ett enda glas i smyg och heller inte något "för sömnen". Där har vi en enorm förbättring.

Men jo vi drack, dansade, badade och skrattade så att vi fick träningsvärk i magen. Jag tänker inte skylla på någon annan att jag drack, det var mitt val.
Det kändes skönt att få en vecka ifrån skolan, jobbet och mannen. Få möjligheten till att vila ut, tänka på annat och bara vara i nuet. Tänkte en del på hur jag vill göra i framtiden med just alkohol, och kom fram till att nu kör jag nykter. Har inte satt något slutdatum, funderar på om det kanske kan underlätta eller om det blir ett krav. Vi märker.

Hoppas ni mår bra.
Mvh studenten.

.

Tack- det skulle kunna vara något för mig.. Hög igenkänning på ditt tidigare sätt att dricka.. tänker att det vore skönt att komma hem i konstatera att det blivit väldigt lite konsumerat ( som det har varit har jag helt undvikigt att räkna ihop hur många glas det blivit..) sen har jag ju också fått lite feedback från tonåringar i min närhet- jag är visst inte så cool i rolig som jag själv vill se mig..