Senaste kommentarerna i forumet

och skriver lite om mina tankar-

du skrev lite i min tråd om att din kille inte är så elak som min var?! Är han elak så hoppas jag att du väljer att lämna så snart du kan!!
Men i vilket fall så måste du visa att du menar allvar med att du inte är nöjd med hans alkohol-vanor och val. Det typiska som vi alla medberoende gör är ju att vi tjatar, hotar, skäller, bönar och ber, gråter, undrar, tröstar, hotar, skäller osv osv, men likväl stannar vi - och det går snabbt för en alkoholist att inse att vi bara kommer med tomma hot.

Och det finns ju även exempel på de som lämnat och därmed visat allvaret, och då har alkoholisten nyktrat till och sedan har de till slut kunnat leva tillsammans ändå (tex Mulletant och Lelas). Men de har ändå visat att de är beredda att lämna.

Känn efter vad du vill, hur du ser ditt liv framför dig, och försök göra ett val. Jag tänker på dig.
Kram

Tack för tipset Mammy Blue! Det borde fungera utmärkt för mig. Vi får mat på jobb så jag kan ju lämna plånboken hemma. Cykla hem från jobb på eftermiddagen och ta bilen till affären efter kl 18!

Idag har jag besökt mina föräldrar och några andra släktingar. Går lättare att tänka på annat än nästa möjlighet till alkoholintag när man är tillsammans med andra människor. Har så smått börjat komma igång med skytte igen. Var ganska duktig och tävlade för ca 8 år sedan, innan intresset för fyllerus tog över. Har all utrustning kvar, så det är bara att komma igång med träningen... Behöver något som intresserar mig att fokusera på. Bara hålla på med alla "måsten" fungerar inte tyvärr, då svänger tankarna in på spår som "Det är ju så mycket roligare att måla om verandan när man kan dricka öl samtidigt".

Tröttheten håller i sig fortfarande. Somnade på soffan idag när jag kom hem och sov ett par timmar, trots att nattsömnen varit god.

Kanske vågar jag besöka ett AA-möte imorgon...

Tack för ditt inlägg i min tråd!
Ja, fy - man förstår inte mycket som rör sig i den där alkohol-hjärnan... Jag ska gå in och läsa din tråd (om du har någon?) - har du bestämt dig för att lämna?
När jag äntligen vågade säga rakt ut så blev min sambo sååå arg, men som du skriver - det blev han ändå så det gjorde ingen skillnad, han hade bara blivit arg för något annat annars...

Lycka till till dig, och mig!
Jag har precis pratat med en bekant, och tyvärr berättat lite kort om mitt liv och sambon - ångrar mig bittert, vill inte att hon ska prata om oss "på byn"... Blä, dumma mig, men kunde inte hålla mig i ledsenheten...

Kram!!

....hur dom tänker, personer med alkoholproblem. Du och jag kommer aldrig kunna förstå det, vi kan lära oss acceptera det, vilket jag fortfarande inte gjort med min pojkvän. Han är ju så bra egentligen, eller var det åtminstone....
Jag har inte alls samma situation med ett barn och så illa "kontrollerande" som du har av din sambo. Men det är inte långt därifrån och det är kanske där vi landar om han inte får hjälp. Han har tyvärr inte insett allvaret eller hans problem riktigt även om han nu är i en nykter period och säger att han vill sluta dricka. Jag är också rädd för hans reaktion när jag säger att jag vill lämna, men någonstans måste jag ändå tänka "det lär bli ett helvete när jag säger det men vad lever jag i nu då?"
Jag är precis som du i tankarna "lämnaintelämna" konstant, när vi har det bra är det ju fantastiskt men han går inte att lita på. Det borde väl räcka som anledning till att göra slut för oss båda?

alla tankar till dig och lycka till oss båda som förtjänar bättre.
/S

Har tänkt så mycket de senaste dagarna efter vårt senaste gräl/samtal. Jag har kommit fram till att det är svårt att vara "egoist". När jag försöker göra sånt som är bra för mig och som jag mår bra av- då ska det ifrågasättas och ratas. Det är inte så lätt att stå upprätt och stå på sig i dessa lägen när man alltid satt alla andra främst. Jag har ändå kommit fram till att han ska inte få hindra mig att ha kul med mina vänner, hindra mig från att träna på min lediga tid eller hindra mig från att vara social.
Det måste ju ändå vara hans ansvar att ta hand om sina känslor vad gäller svartsjukan och rädslan att jag är ute med någon annan. Ja, jag har trampat i klaveret, sårat honom djupt och kränkt honom när jag för 2 år sedan var otrogen. Jag tycker att jag fått sona mitt brott både nu och då- hur länge ska han hålla på? Vår relation har ju inte en chans när den ömsesidiga tilliten är borta för jag litar ju inte på honom heller. Det enda jag med säkerhet vet är att jag inte varit otrogen vare sig före eller efter den gången och att jag inte haft kontakt med killen en enda gång efter detta. Det spelar ingen roll vad jag säger för min sambo är fast besluten om att jag har kontakt med honom och att jag flirtar hej vilt när jag är ute. Återigen- jag är en glad tjej och det vill jag också kunna få fortsätta att vara.
Känner mig ändå beslutsam i att jag ska fortsätta att göra saker jag mår bra av. Dock är det så drygt när det efter någon vecka tas upp och det haglar anklagelser som inte är sanna.

Var bara tvungen med detta inlägg att påminna mig själv om hur viktig jag är i mitt liv!!
Kram

hihi MB, försöka ändra en man? Nej, riktigt så naiv är jag inte. Jag håller med om lägenheterna. Det är något helfel i samhället när människor inte kan hitta en bostad till rimligt vis. Bäddar inte direkt för att hantera missbruk. Skönt att din sambo har sitt hobbyrum där han kan utöva sin hobby, men hur normalt är detta? Att vi låter kärestans hobby pågå utan konsekvenser medans vi själva kämpar? Jag är så less på de kärestorna, men förstår om man hänger kvar. Det sista man mister är ju hoppet. Är nu inne på dag 8. Hur många dag 8 har jag inte haft? Färre än dag 1. Mitt eget hopp är det lite si och så med. Inser att om jag ska överleva (nej jag överdriver inte) och förbli nykter så ska det tydligen ske singel. Det är tufft men som någon skrev här: Vad är allternativet?

Tänker mycket på er andra i eran kamp. Min vän Anli, min vän MB, Pontus och Fenix. På ett skevt sätt känns det bra att inte vara ensam.

FunderarFia

så hemskt mycket Flygcert !! Du gör ett jättejobb som många gånger är tuffare än det vi alkisar måste göra för du har ju liksom 2 personer att svara för i början innan din frihet tar över.

Kram på dig Flygcert !

Precis - det kanske bara är det fysiska jag saknar - får mycket av barnen, men det är inte bara det... När jaa kände doften av exsambon blev det ju alla saker - det manliga, det mysiga, den starke, och sedan är det ju som du skriver - det betyder ju kanske mer att jag saknar det fysiska än just honom. Hoppas jag - ibland tror jag ju att om jag inte höll distansen så hårt som jag gör så hade jag kanske gått tillbaka? Jag tror inte det och hoppas inte det, men... Min hjärna har uppenbart inte fungerat som den ska tillsammans med honom.

Jag har fått ett mail från honom - och det kan ju fortfarande vara skrämmande: att han kan bli så arg för så små saker?? Han tycker inte att jag avslutar mina mail på ett trevligt sätt och då ser han det tydligen som sin livsuppgift att rätta mig... Dessa små saker är viktiga för mig att se: att vi har så lite kontakt som vi har nu, och ändå hittar han saker att korrigera hos mig, att skälla på osv - det tolkar jag som att om vi skulle flytta ihop igen (vilket jag ju sagt att jag inte vill och vilket han upplyst mig om att jag minsann försuttit mina chanser till;-) ) så skulle hans beteende vara ungefär som innan - för om vi skulle spendera mer tid ihop så skulle han ju få ännu fler saker att korrigera och bli arg för osv... Bra att jag tänker på detta och uppmärksammar vad som händer i våra kontakter.

Blir lite fylld av längtan när du skriver om vännen du sov med - jag har en vän som jag känt länge (med undantag för de år jag levde med exsambon) och vi skulle nog kunna ha det så, med risk för att det skulle hända mer och det vill jag inte riskera...

Tack Markatta för snälla ord till mig! Forumet är oändligt värdefullt - dels att få all återkoppling, dels att få "skriva av sig" och inte minst att jag är anonym så jag kan vara helt öppen med mina tankar: ingen känner igen mig, ingen kan döma mig, tvärtom: ju ärligare jag är desto mer får jag ut av att skriva!

Kramar!!

så minns jag att jag också saknade det där fysiska. Inte direkt sex utan just som du skriver kramar, hålla om/vara omfamnad och att sova tillsammans. Det är ju inte alls konstigt, oavsett man haft en bra eller dålig relation. Att gå från att ha sovit bredvid någon, kanske under flera år, till att sova ensam, skapar en saknad i muskelminnet. Människor mår ju bevisligen bra av fysisk kontakt, taktil massage används ju bl.a. inom vård och omsorg.

Nu generaliserar jag men jag tycker att svensken överlag är dålig på fysisk kontakt. Det är snabba kramar, klappar på axeln, även då gamla vänner möts. Fysisk äganderätt kopplas tyvärr ihop med parrelationer vilket jag tror är en del av det som underlättar för att vi ska fastna i s.k. farliga relationer. Vi har ett behov av fysisk närhet som enligt samhällets norm bara kan uppfyllas i en parrelation. Det ses som konstigt om två vänner håller hand på stan(om det inte är tonårstjejer) eller om vuxna vänner håller om varandra och sover tillsammans. Det är synd tycker jag för all kroppskontakt är ju inte alls sexuell men i vårt samhälle kopplas det nästan uteslutande ihop med att man också har en sexuell relation. Det ser olika ut i olika kulturer.

Sorry för att jag flummar iväg i din tråd men det du skrev just om beröring väckte tankar och minnen hos mig. Minns när jag under några år var singel och tröttnat på one night stands och upptäckte att det inte alls just då var sex jag sökte när jag började sova tillsammans med en kompis då. Alla runt omkring utgick ifrån att vi hade en sexuell relation när vi egentligen bara mådde bra av att sova bredvid någon man gillade och kände sig trygg med. Mysigt att vakna tillsammans och äta frukost på helgen. När jag sedan blev tillsammans med en kille så slutade vi med det, antar jag var rädd han skulle bli svartsjuk eller att jag bara helt omedvetet accepterade att i en parrelation så "äger" man ensamrätten på kroppskontakt även oavsett den är av sexuell natur eller inte så finns det ju outtalade gränser för hur länge en kram får pågå till exempel.

Summa summarum så tror jag inte man ska koppla ihop en sådan saknad av en person man upphört ha en relation med med kärlek. Det är så mycket annat också. Du är väldigt bra på att sätta ord på dina känslor och tankar. Jag uppskattar verkligen din ärlighet i den process som ännu pågår. Jag gläds med dig i ditt nya liv. Du ger hopp till så många!

Kramar

Det känns som om du varit nykter med vita knogar som de kallar det ett tag nu. Det är förstås jobbigt om du känner att det är en kamp hela tiden. Som ditt öde. Du behöver arbeta på det på nåt sätt för att acceptera. Tänker jag som inte är något proffs.

Mitt råd tänker jag ändå ge dej och det är drick inte! Varför tror du att du nu skulle nöja dej med att dricka på fest endast? Du har väl slutat för att det var ett problem för dej? Kanske det finns nån som klarar att börja dricka behärskat efter att ha missbrukat men det är nog ytterst få. Jag skulle inte riskera det. Jag har prövat det också, jag var nykter 1,5 år förut och då skulle jag dricka nån gång ibland. Det tog inte länge alls så var jag uppe i ännu större konsumtion än tidigare. Det tog mej 5 år och ett krokigt finger samt 7 stygn i ögonbrynet och blåtira innan jag fick kraft att sluta igen. Det som plågar mej nu, fortfarande, är att jag låtit så många år gå åt tillalkoholen. Bespara dej det och förlika dej med tanken på att leva nyktert resten av ditt liv. Det kommer att gå så bra!

Jag önskar dej en trevlig nykter semester! Du kan!

... och undrar hur du har det?

Tänker på dig!! Hoppas att du har en skön sommar, att ni njuter tillsammans och är lyckliga, och att det är därför du inte skrivit på länge!!
Varm sommarkram!!

om att G i G är den 21a september. Kram !!

Jag har tänkt mycket på det du skrivit till mig, tack för att du tog dig tiden.

Kram

första årsdag firade jag i Thailand :-) Och sen när jag kom hem till hemmagruppen så tog jag min första ettårsmedalj och det var mäktigt ! Ett helt år utan att dricka och jag mådde så bra ! Bara tanken på att riskera det jag byggde upp under första året avskräckte mig från att ens testa hur det var. Livet blev ju på alla sätt enklare utan bakfyllan och ångesten.

Grattis i förskott !

Tack, eller vad jag ska säga, Framtidsdrömmar! Men jag vill gärna ta det som en komplimang.
Jag vill inte hålla näsan för högt upp i luften (det kan ju komma in i regn, haha...), men jo, jag är glad att jag hade modet! Det kommer du också ha en dag! Jag finns här för dig! Det har inte varit lätt och det är inte lätt varje dag, men helheten är bra, god och underbar på många sätt.
Du är värd bra saker, du är värd att få tänka på dig och ditt liv.

----
Och Tack Mt!! Tack för så fina ord, från fina dig till mig - "Jag är glad att jag mötte dig och ännu mer glad över hur du tag steget och förändrade ditt liv!" Och återigen måste jag skriva till dig - hur glad jag är att jag mötte dig, så oändligt glad! Du underbara människa - du är en verkligt fantastisk människa, tack för allt du gjort för mig, skrivit till mig, tipsat mig om - tack!

Jag läser Nilsonnes bok, och läser långsamt och försöker ta till mig, försöker öva. Och det hjälper mig. Jag kommer nog behöva läsa den många gånger, men så skönt det är att inse att jag behöver inte låta tankar stanna i mig, fastna i mig - jag kan försöka styra bort dem!

Jag blir glad av dina ord om min "analytiska och organiserade sida", för det stämmer överens med hur jag själv tänker om mig i allt större utsträckning.

Tack för versen:
Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Så vackert och så härligt - jag har redan kopierat den för att ha kvar den. Ja, mina drömmar ska få leda mig ibland. Mina husdrömmar är starka, jag ska vårda dem ömt!

---

Jag har varit ute med en vän. Hade en så härlig kväll - så avslappnad, ingen alkohol, mycket folk och mycket trevligt. Det är första gången på oändligt länge som jag varit ute på det sättet. Och jag kände mig som en kossa nyutsläppt på grönbete - oj, vad många människor det finns?! Vart har alla människor varit de senaste åren i mitt liv? Haha, ja, jag kan nästan skratta högt. Jag har ju knappt vågat titta på människor de senaste åren, av rädsla för att bli beskylld för att flirta, titta för mycket, titta på fel person och allt det där vanliga...
Tänka att jag fick sitta där med min vän och bara titta - långa män, långa kvinnor, korta män, korta kvinnor, snygga män, vackra kvinnor, blonda människor, rakade huvuden, skäggiga, mörkhåriga, iklädda klänningar, shorts, transparent, skjortor, gympaskor, sandaler, högklackat, halsband, örhängen, tatueringar...? Ja, oj, jag var helt slut när vi gick - jag hade så många intryck att det var svårt att smälta. Allt detta för att varje gång jag varit ute, med eller utan exsambon, så har jag inte vågat titta på andra människor.

Men...
Jag har tänkt ibland att jag ska läsa min tråd, jag har aldrig gjort det - jag har inte orkat... Men nu kanske är tid?
Jag är ju så nöjd på så många sätt, men ibland är det som att allt det där hemska, jobbiga, sorgliga inte har hänt... I mitt huvud har jag inte haft det så illa, "det är så många som har det värre"...
Under förmiddagen mötte jag exsambon - han var nyduschad; fortfarande lite blöt i håret, nytvättade & fräscha kläder, sådär snäll & tillmötesgående och lugn, och framför allt så kunde jag känna doften av hans rakvatten. Den där manliga, underbara doften förde mig tillbaka till allt det mysiga, det go'a, härliga och bra... Jag överväldigades av minnen om hur vi kunde ligga nära, han låg bakom mig och höll om mig så att vi låg extra nära, han klappade mig, smekte mitt hår och han luktade alltid så gott... doften fick mig att tänka på alla kramar, all närhet, allt gott, hur skönt det var att ha någon att kramas med... Och jag ville bara kasta mig om halsen på honom, bara krama honom, få känna hans starka armar runt min kropp, få känna mig så där liten och omfamnad som jag kunde känna mig i hans stora, muskulösa armar... samma armar som jag nästan glömt hur de kunde användas till att kasta saker, hålla fast mig (men nästan aldrig slå mig), att jag de sista åren inte ville vara speciellt nära, att jag så många gånger var rädd när han använde sin stora kroppshydda för att trycka upp mig mot väggen så att jag inte hade någonstans att ta vägen medan han stod och skrek mig rakt i ansiktet...
Det kanske jag behöver påminnas om i min tråd?! För när jag skriver dessa korta rader här ovan så blir jag så oändligt ledsen, för det är som att jag glömt... Alla de där härliga kramarna var härliga, men de överväger inte allt det andra - jag valde ett nytt liv.

I morgon åker jag utomlands två veckor och 4 augusti är det ett år sedan jag drack.
Har börjat fundera på vad som händer då...
Kanske jag ska börja dricka när jag är bortbjuden, när det är fest eller kanske inte?
Ska jag fortsätta så här, är det mitt öde i livet?
Funderar och funderar och funderar....
Och någonstans längst där inne vet jag att - ja - det här är min väg, jag ska fortsätta så som jag gjort det här året och inte ändra på någonting.

är grundvalen i AA's program, utan den skulle inte programmet funka.

Mitt nick på fb är just Adde Addesson och jag har en lite amerikansk tant som profilbild som säger : As usual, I'm drunk and full of pills.

Skriv meddelande eller adda mig, fritt val :-))

Och helst utan att min identitet blir röjd för halva Sverige?

känner igen lättnaden när systemet stängt!

En grej jag gjorde när jag skulle lägga av var att bara ha kontanter med mej till jobbet, precis så mycket så det räckte till lunch. Storhandlade efter att systemet stängt. Lättnaden att inte kunna köpa sprit även om jag ville var enorm!

Keep up the good work!
Kram!
/MB

våra yrken är jättekänsliga när det gäller alkohol !!!
Jag har vänner som har väldigt högt uppsatta, känsliga, positioner såväl som de som levt de sista åren på en parkbänk. Gemensamt är att vi träffas på möten och bara är vanliga normala människor utan nån status som tynger oss, vi är ju så avklädda som om vi vore nyfödda. Jag tror personligen att du skulle känna en jättevinst om du vore en del i gemenskapen på Landsmötet Mammy Blue ! Om du vill kan du ta kontakt med mig via FB så ska jag tipsa dig lite mer. Kanske kan jag hitta en liten smygväg för dig nu när du är på ditt första landsmöte :-)

Det finns alltid en lösning !

Kram !!

synd att lägenheter inte växer på träd, för då hade mycket varit enklare. Jag har väl tur som har en sambo som underlättat för mej att sluta dricka, han håller sej i sitt hobbyrum och dricker öl.

Bra att det finns systembolag, det stänger hyfsat tidigt, det hade varit fruktansvärt jobbigt om alkoholen hade stått bredvid mjölken i snabbköpet, tillgängligt dygnet runt.

Det där med att försöka ändra på en man, det kan man nog skrinlägga, om man nu inte sätter hårt mot hårt, men det kanske inte är att rekommendera?

Kul att du kämpar på, Fabulösa Fia!
Kram! /MB

varma sommarmornar :-)) Varmare utomhus än inne och jag trivs !!

Så har det inte alltid varit, jag har i färskt minne hur det var att vakna upp med jordens bakfylla och hur jag ville krypa in i frysen för att få lite svalka. Jag minns så tydligt hur sanslöst ofräsch jag kände mig, hur allt klibbade ihop och hur inälvorna var i uppror. Det fanns ingenstans att gömma sig, bara försöka få dan att gå så kvällssvalkan kom och hjälpte mig lite. Det är inte svårt att se på sociala medier hur vinglasen svingas och hur fyllan växer hos de som bara måste lägga ut fyllebilderna. Jag är så enormt glad att detta fenomen inte fanns när jag var aktiv !!! Jag kan tänka mig ångesten dagen efter när de sitter och kollar vad de la upp dagen före och vad/var de skrev de mest tokiga inläggen. Jag tycker det räckte så utomordentligt med telefonf-n ! Utan bilder !!

Hur tänker man när man ställer upp på taggade vimmelbilder och vad en arbetsgivare tänker när han ser eländet ??? Jag skulle inte vilja ha en anställd som super hjärnan i bitar och fläker ut sig i offentligheten, det är ju väldigt dålig reklam med en sån anställd.

Livet är fortfarande stökigt runt mig men jag planerar och genomför små fina positiva upplevelser för min egen skull, det känns ibland som att jag hoppar från tuva till tuva över kolsvarta vatten. Jag har börjat att bortse från andras problem, och det gäller även familjen, för jag har inte råd med att riskera något nu. Häromdan kom jag på mig med att jag uppfyllde 3 av 4 olika bokstäver i HALT (H=Hungrig, A=Arg, L=Ledsen/Lonely,T=Trött ) och det var de 3 sista. För första gången på mycket länge blev jag rädd att jag höll på att tappa greppet om mitt liv och gjorde vad jag förmådde för att åtgärda felen jag gjorde. Jag lever i symbios med alkoholen för den kommer för alltid att var en del av mitt liv men idag är det jag som har kontrollen och det fortsätter att vara så om jag sköter om mig och mitt mående.

Hur livet än vänder till sig utanför min kropp så vet jag idag att allt blir så många gånger sämre om jag skulle börja dricka igen och jag skulle med all säkerhet inte överleva ett återfall.

Därför ser jag till att göra måbragrejer bara för min egen skull.

landsmötet. Råkar vara ledig den helgen. MEN risken att jag stöter på "fel" människa är uppenbart stor, mitt yrke är jättekänsligt...

Skulle gärna vilja gå men... Suck!
Kram!
/MB

Stort Grattis till Dig, så starkt och det blir bara bättre livet har jag hört, själv en månad nu...

Mvh

StevieBoy

Tack för de uppmuntrande raderna, Adde!

Lördagskväll och jag har inget inplanerat. Tackade nej till att följa med mitt ex och några andra ut på krogen. Det hade varit alldeles för riskabelt.

De senaste dagarna har jag varit helt utmattad, kan lätt sova 12 timmar per natt. Förmodligen har kroppen mycket att ta igen. Innan har jag varit uppe hur länge som helst i mitt kreativa rus.

Idag har jag pysslat lite här hemma, tvättat och läst boken "ansvarsFULL" för andra gången. Suget efter alkohol är något mindre nu när det inte finns något i huset och Systemet är stängt. När möjligheten till införskaffande är borta så verkar hjärnan kunna fokusera på annat.

Funderade på att köra till ett AA-möte idag men fegade ur. Var på några möten för ca 2 år sedan. Egentligen tyckte jag om stämningen på mötena, men kände mig obekväm med att där fanns så många etikettsregler som jag inte kände till och tydligen bröt mot. Men jag får väl ta mod till mig och åka dit igen och säga från början att jag inte känner till alla "regler".

Nu ska jag ta och köra en sväng med mc:n. Det är ju det bästa som finns nu när supa inte är ett alternativ längre...