Senaste kommentarerna i forumet

Hej Izabell,

välkommen till forumet. Så bra att du hittat hit. Då är du redan på rätt väg, så att säga.

Man brukar ju säga att man ska ta en dag i taget. Men så där i början kan det vara bra att ta en kvart, 20 minuter, en halvtimme i taget. Tänka att man ska klara av en kvart utan att ta det där första glaset. En kvart klarar man - oftast. Det är inte så länge. När kvarten (eller vad du vill) har gått, så tar du en ny kvart. När den har gått, tar du en ny. Plötsligt har det gått en timma, två timmar... utan att du druckit. Tills slut brukar suget ge med sig. Små delmål ger ofta stora resultat.

Lycka till!

Jag är inne på min 6:e nyktra dag, känns som mycket längre, jag har sovit mycket, kanske du kan gå och lägga dig, sen när du vaknar är allting stängt.

...jodå, suget knackade på framåt tretiden, kanske kila till bolaget och köpa en bib... Men egentligen är jag inte sugen, är så taggad att hålla upp nu. Blev fem goda chokladbitar istället.

Ja det var ju jättebra! Har du tittar med ärliga ögon och inte känner igen att förneka, smussla, gömma, etc. så är det ju jättepositivt. Jag hade en del som jag kände igen mig i, andra inte. Men jag behövde egentligen inte någon bekräftelse för att jag hade problem med alkoholen. Jag visste ändå, hade ju provat en massa gånger att dricka mindre, mer sällan, vita veckor och månader. Som sagt, toppen att du känner dig ok!

Trevlig sommar

//PP

Gud vad jag är sugen på några öl nu! Måste komma på andra tankar, fan att det ska vara så här:( min farfar är riktig alkoholist också, har inte träffat honom sen jag föddes. Går nog lite i släkten sen är det väl själva livet också som påverkar jag vet inte. Men skit i de jag har det iaf och det är något jag får leva med helt enkelt. Fruktansvärt jobbigt iaf!!

Det var riktigt skönt att höra att man i alla fall är på rett väg. skall tillägga att i denna stund har jag pratat alla 4 barnen och min fru och fått riktig positiv respons dom är faktiskt stolt över mig i mitt beslut att ta tag i eländet så jag känner mig väldigt stärk just nu.
skall försöka att skriva några rader varje dag på denna tråd om hur det går båda på gåt och ont

Hej PP, jag har tittat på länken som du bifogade, http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm, vet inte om jag skall bli glad eller inte, men jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Sen jag var inne här sist så har det blivit många resor dock med avsevärt mindre alkohol samt midsommar med kontrollerat drickande om det nu finns det, 2 snapsar, 3 öl och inget mer mellan 12.00 och 24.00. Jag har läst flera av inläggen här, många av dom har nog givit mig lite mer råg i ryggen att säga nej men också att använda förmågan att tänka till, kanske som en ursäkt att inte dricka, t.ex. jag måste köra bil i morgon..

Nu är det inte så att jag försöker säga att jag inte har ett problem, men efter att jag kom in här och ser alla som har liknande problem eller värre så har det fått mig att tänka till.

Att börja läsa här, att se alla historier att förstå vad jag varit i många år......medberoende!
Att jag skyddat, håll koll hur många glas som intagit, städat undan, att i mig själv aldrig varit nöjd fast jag varit glad.
Fast det inte varit dricka ofta men när det väl var....då blev det allt!

Att efter mitt återfriskande (påväg) börjat se mig själv, göra det jag behöver för att må bra, tänka på mig å mina barn.....
Att även få den bekräftelsen jag behövde, de lovorden som krävdes för att jag skulle försöka igen.
Kände jag mig genuint glad inifrån, nykär å pirrig!

Vad hände?
Han är stressad, ska sluta snusa å helt plötsligt börjat dricka mer.
Å jag min dumma nöt har tydligen sett det som normalt Att dricka typ ett 6pac 2.8 /dag....El 3.5 o. Han får välja....det är ju "bara folköl"

Sen igår när jag läst många trådar, ser vad många går igenom....känns det igen.
Inte den totala alkohlisten. ....Men det smyger sig på.
Onykter 3 dagar en vecka (ovanligt)
1dag förra
1 dag denna... (å detta förnekas, det är ju BARA FOLKÖL)+detta är vad jag sett å vet. Hur mycket mer???
Känner igen blicken, pratet, rörelsen.....ser på dig ditt PUCKO, ljug inte för mig!!!
Är stressad, är trött, är ju bara glad, du gör mig förbannad, vädret är dåligt, vädret är ju så bra.....mm mm många olika orsaker.
Läste även här om att själv sluta dricka, blir lite förbannad på mig själv för det. Men kvittar, nog kan jag vara nykter hela mitt liv.....får mer ut av det då. Men att inte "våga" köpa hem för att JAG är sugen.....*suck*

Fick även upp ögonen mer att detta är en sjukdom. Har inte riktigt förstått fast man vetat.
Kan inte förstå hur man kan ljuga å smygdricka....Att man väljer det....
Men man gör alltså inte det??

Vet inte hur jag nu ska göra.
Ultimatum är inget för mig.....gör det då endast i riktigt nödfall.
Vill få fram, hjälpa,.....
Fast först ska jag sluta med det jag börjat om....
Söka dessa jävla burkar, kontrollera, sura, ilskan....
Min energi behöva till barnen och mig själv.
Med vad gör man????

Min man erkänner aldrig när han dricker. Han blir gränslös och inte alls rolig. Jag blir tokig och tror att det är jag som har fel . Jag måste få prata med någon för att må bra. Han går på AA och säger att han inte alls har något sug, men han dricker ändå ibland.

Ha ha ha...! Ja, det är en träffande bild och då har jag bara hunnit ett par hundra meter från huset! Suuuuuck...

Exakt så tycker jag också att du ska göra! Du behöver nog inte förklara så mycket mer, tror att de flesta här förstår. Jag vill också vara den där personen jag är när alkoholen precis "kickat in". Kreativ, pigg, glad och full av idéer. Tyvärr funkar det inte...efter ytterligare dricka så blir man sentimental, går in i sig själv, kreativiteten rinner ut i sanden och alla projekt förblir halvfärdiga....
Du har redan gjort något, även om det inte står på listan. Du har skrivit här och det tycker jag att du ska fortsätta med. Det är bra hjälp att gå in och se vad man själv skrivit och även vad andra skriver.
Kram
Maria

Riktigt varmt välkommen hit. Först av allt grattis till att du tar mod till dig och skriver dina första rader här.
Så fint bemötande av din dotter, gör mig verkligen glad att läsa om hennes reaktion , och lappen hon gav dig.
De punkter ni skrev ner är alla bra, samtidigt läsa och kanske skriva vidare här på forumet?
Du gör helt rätt bedömning, och nedsidan på att fortsätta som du gör bedömer du helt rätt.

Ta en tid av total avhållsamhet. Börja med små steg, och försök utöka till en längre period av nykterhet.
En längre tid behövs för att komma fram till vart du står i ditt missbruk, och ger dig chans att uppleva de positiva effekterna av att skippa drickat.

Men om det känns svårt så tänk i börja från nykter dag till nästa.

Du är redan inne på helt rätt spår!

Lycka till!

//PP

Dag 2 på min väg till ett nyktert och bättre liv. Ett önsketänkande va ju att jag skulle må så mycket bättre idag men vaknade upp till panikångest och svettningar. Ser ut som fan här hemma, är riktig pedant när det gäller att allt ska vara perfekt hemma, men orkar verkligen inte städa och jag behöver handla men det betyder att jag måste cykla iväg långt och sen träffa massa folk där inne vilket är jävligt skrämmande i mitt mående just nu. Skulle vara så gott att ha nått kolsyrat och lite godsaker här hemma när man känner suget efter a. Och snart är helgen här, tänker mycket på de nu för det är då jag har känt att jag kan dricka utan så mycket skuldkänslor och skam eftersom alla andra gör de då. Måste bara ta mig igenom den här helgen så kommer det nog kännas mycket bättre på måndag och en känsla av stolthet men så långt dit! Men jag vill verkligen inte misslyckas den här gången, det känns som en sista chans ett sista försök på nått sätt. Hoppas att ni alla har det bra och fortsätter att kämpa mot den här vidriga drogen som förstör så mångas liv!

I'm sure!

Varför kommer jag att tänka på leriga soldater som häver sig fram på armbågarna i oländig eländig terräng? Förstår det bara inte... ;)

Torsdagskram!

Kan det funka att tänka lite upp å ner, tro? Imorrn är det ju fredag, men i fantasin föreställer man sig att veckan precis börjat. Då är det i stället måndag imorrn, och på lördag är det bara tisdag. Kan du hitta motivationen att hålla ut genom att påminna dig själv om vad du faktiskt slipper (mer ångest, mer självhat) om du bara inte sprättar den där första ölburken?

Sök dig till naturen. Den lugnar och ger tröst. Man kan packa picknickkorgen och gå till en park och sätta sig, eller om du har nån sjö eller havet i närheten. Ladda ner nåt spel och bara tokspela, köp en målarbok och färger, baka bullar, tänd en lägereld eller ett stilla ljus...

Försök stå ut.

Kram på dig, ESTB.

Härligt att läsa om dina ångestfria veckor Valeria! Fantastiskt att du klarar av att vara på din vakt och hålla den där kontrollen när du har alkohol i kroppen!
För egen del går motivationen att hålla koll snabbt över när vinet börjar verka. Vettet går ut där alkoholen går in...

Tänk att efter relativt kort tid må så mycket bättre! Att vardagen inte längre inkluderar A! Vare sig det kommer vara semester eller vanlig vecka! Känslan av att vara piggare, sova bättre mm en känsla av stolthet infinner sig!

efter att inte haft ångest på ca fem veckor inser jag hur hårt mitt tidigare drickande slet på mitt psyke. Jag har trista stunder nu också men upplever en helt annan mental styrka. Hoppar över en AW i morgon och ska på en stor födelsedagsfest på lördag. Känner ingen oro inför festen eftersom jag numera VET stöt jag klarar att vara måttlig. Får förstås vara på min akt och inte tappa kontrollen över mängderna.

Stingo tack så jätte mycket för alla bra tips. Ska köpa hem lite läsk imorgon iaf tror de kan hjälpa lite och lite godsaker att ha hemma. Vet att jag drack mycket te när jag låg inne på avgiftning för länge sen och det har jag för mig funkade ganska bra som ett substitut för alkoholen just då. Vet iaf att sömn är väldigt viktigt för återhämtningen i början men sen försöka få in en bra rutin. Har haft många återfall men jag känner mig stark och envis nu och jag ska fixa det här!! Jag vill inte slösa bort en sekund till av mitt liv i en jävla dimma med dödsångest och skam dagligen. Idag har jag tänkt tillbaka på den tiden då jag va nykter i 8 månader och hur bra jag mådde då och det hjälpte för jag vet att det är dit jag vill ta mig igen och ingen droppe alkohol är värd att förstöra ens liv för att vara lycklig. Alla vi förtjänar ett värdefullt liv och jag ser upp till så många här som har klarat sig så bra och dom ger mig inspiration och kraft att fortsätta min kamp. En film och sen läggdags och då har jag iaf klarat 1 dag och mer ska de bli! Tack Ringo!

Okej?! Ja e helt normal, bara det att jag förstått att jag har ett problem, känner att jag inte kan prataed någon, vet inte vad jag slå göra

Okej! Ja e alkis!!men de betyder inte att jag e dum i huvudet! Spelar ingen roll om jag druckit el inte så e de alltid mitt fel om det skulle bara ngt.

Vill ha hjälp men vårdcentralen verkar inte förståitt problem

Jobbat som vanligt, inte regnat i dag! Fick pikar av frugan, att gräset inte var klippt, okej jag ska! Kan det bara få torka en dag bara? -Det ser för jävligt ut. Ja jag vet.klippte gräset, 1900 kvm 2 timmar, genomsvettig kommer jag in och anklagas för att ha druckit

Jag håller med om allt till punkt och pricka. Jag började gå på medberoendeterapi i samma veva som maken började gå till sin missbruksterapeut (så det är inte bara antabusutdelning tre ggr i veckan, vi får båda terapi på varsitt håll). Det första jag lärde mig och det första jag gjorde ganska direkt var att sluta hymla med det inför familj och vänner. Jag menar, de är ju ändå inte blinda även om de inte ser det värsta. Det var ett stort steg att tala om det för föräldrarna och de kompisar som behöver veta. Den enda jag inte har sagt något till är hans pappa, men jag vill inte lägga det på honom, han är gammal och har bara maken som hjälper honom med allt. Det är att lägga sten på börda för svärfar.

Jag tror att jag klarar mycket. Men det hänger på hundarna och katterna. Som jag älskar mest av allt. Jag fixar helt enkelt inte att lämna dem med honom och säga att det är hans ansvar. Och jag har ingen att lämna dem till som bor i närheten. Då är jag ju taskig mot dem. Ifall han tar sig en bläcka och det skiter sig. Allt annat ansvar har han, för sig själv, i den mån att han själv ansvarar för sitt drickande. Men att lämna honom med jyckarna skulle vara en mardröm, det likställer jag med att lämna barn i en missbrukares händer.

Däremot, och här kanske jag tänker fel. Alkoholism är ju en sjukdom. Och under den här perioden när han har gjort allt för att bota sjukdomen, då står jag ju vid hans sida och hjälper honom med det han behöver hjälp med oavsett vad det är. Det har han gjort för mig när jag varit sjuk, även om det inte har handlat om beroenden.

Men det är sjukt svårt att sätta sig själv i totalfokus när man lever i tvåsamhet. Man är inte van. Eller, jag är inte van. Jag har haft ett långt förhållande före jag träffade min man och jag är van vid att man är två. Och så blir jag lika förvånad varje gång som han är fullblodsegoist och gör mig otrygg genom sitt beroende. VARJE gång. Trots att jag borde vara van. Men det är så jag har sett mina föräldrar och det är så jag levt innan och jag har uppenbarligen en sjukt dålig inlärningskurva :) <3

Jag (och de flesta andra här inne) vet EXAKT hur du mår just nu. Jag vet en annan sak också, och det är att den känslan ganska fort går över när man väl slutar dricka...Håll ut! Gör vad som helst i helgen. Köp hem mat du gillar, titta på film, läs, promenera eller vad du nu tycker om att göra men DRICK INTE! Det är bara en helg det handlar om....
Kram!