Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också blivit uppmärksam på andras ev alkoholvanor. Men jag tror det är en del i tillfrisknande, eller uppvaknande o ganska naturligt!

Godare? Nja ....tror det handlar mer om känslan av lite mer fest med något vinliknande i glaset.
Fast det är väl en vanesak det också...

Vilken härligt solig morgon! Hoppas det är det hos dig också :)

Jag känner att det har blivit mycket på senaste tiden. Inte i den bemärkelsen att jag själv har druckit. Men jag har befunnit mig i sammanhang där andra har tagit sig ett glas eller fem. Första gången jag testade att vara i ett alkoholrelaterat sammanhang var för ett par tre veckor sen när jag deltog i en drinkkväll. Det gick över förväntan. Sen var det ett litet uppehåll igen. Men i veckan som passerat så blev det tre tillfällen och ingen under någon av tillställningarna känner till mitt problem med alkohol. Frågar någon så säger jag att jag äter mediciner just nu (vilket jag också gör) som man inte ska blanda med alkohol.

I mitten på förra veckan blev det en spontanmiddag på restaurang som gick väldigt bra.
I onsdags en planerad restaurangmiddag med vänner som också gick bra men när jag kände doften av rosévinet som min vän beställt uppstod ett litet sug efter ett eget glas att smutta på i kvällssolen.
Grillkväll hemma hos vänner i lördags som jag ventilerade här på forumet efter att det uppstått lite jobbiga diskussioner.
Och så igår middag på restaurang med familjen och vänner till familjen. Den var trevlig men jag kände en stark saknad av alkohol. Det är som att det kommer lite smygandes. Sen om det är sommarsolen och värmen som bidrar mycket eller inte, det vet jag inte…

Men jag upplevde som sagt en saknad av alkohol. Ett glas rött till den varmrätten hade verkligen ramat in smakerna på ett helt fantastiskt sätt. Istället för att skölja bort smakerna med bubbelvatten. Usch så tråkigt det kändes. Och nästan lite orättvist på nåt sätt.

Jag hade ett bra samtal med en vän ikväll. Ventilerade lite känslor och tankar. Fick sätta ord på det och säga viss saker högt. Det känns oftast bättre då tycker jag. Och jag fick då också tillfälle att upptäcka och uttrycka en oro inför midsommar.

Jag tvivlar inte på att jag kommer klara av att vara utan alkohol. Så långt känns det ändå som att jag kommit, just i och med min nolltolerans just nu. Det finns liksom inget alternativ där. Det är bara nej (vilket är skönt). Men det har blivit mycket nu. Nästan lite för mycket. Med två dagar i rad och tre dagar på en vecka. Det bygger liksom upp oro och ångest… och jag vet inte om jag orkar.

För mycket tankar som snurrar just nu. Runt, runt, runt. De bara går på repeat. Snabbare och snabbare. Fan.

Andas…

En sak i taget. Det löser sig. Det är okej. Vad det än är… Det går över. Det går över…

Haha, ser att jag glömde skriva "a-fria". Såg att du tipsade om Natureos vita. Jag vet att nån härinne rekommenderat Absolut blåbär - eller om den hette 100 % blåbär? - som ett alternativ till rödvin.

Tja...jag konstaterade i alla fall att jag med ledning av bl a påsarna runt ögonen gissade rätt om vilka som skulle beställa vin eller öl.
Sedan VET jag ju inte om de har problem med drickat eller bara beställer in vin av någon annan anledning. Men det skulle inte förvåna mig om jag har rätt i den frågan också...

Men hallåå....
snacka om att dra förhastade slutsatser.
Vem fan har inte påsar under ögonen.
Lite bagarbengtssons bullar över den slutsatsen.

Hej Mysan!

Din berättelse är en riktig klassiker! Tror alla som levt ihop med en person med aktivt missbruk kan känna igen sig! Så även jag!

Det är inte lätt att stå emot de där sabla krokodiltårarna och jädrigt svårt att inte gå på de där falska löftena! De låter ju så ljuvliga men inehåller ingenting mer än besvikelser!

Förlåt dig själv för du låtit dig dras in och med i hans "djävulsdans" och tillåt dig att sörja det som var härligt och bra! Men försök dansa en dans som passar dig och ditt liv bättre!
Är övertygad om att du innerst inne vet vilken dans du gillar bäst! Se till att det blir du som för dig själv in i den dans din själ drömmer om!

Lycka till och vet att du kan!!

Segra

Tack för all uppmuntran! Känns lugnt inför midsommarhelgen. Kanske skulle följa ditt exempel Lena och testa någon a-fri rosé...
Åt på restaurang ikväll och roade mig med att försöka gissa vilka av de andra gästerna som skulle dricka alkohol till maten. Jag hade väldigt många rätt! Kännetecknen för dem som drack vin eller öl denna vanliga måndagkväll var tydliga: lite mer slitna i ansiktet, mer svullenhet kring ögonen, högre ansiktsfärg och framförallt en mer skuldtyngd min andra... Har aldrig tänkt på att det syns SÅ tydligt vilka som har a-problem.

Jag säger som dom andra här; det här verkar funka galant. Du känns stabil och reflekterande.

Lucas var på bolaget i dag och köpte starköl inför midsommar till sig själv och tre olika sorters rosévin till mig. Får se vad dom smakar. Vi kommer att ha mycket plats över i husvagnen i år, nu då jag inte ska ha med mig dom här kopiösa mängderna alkohol som annars varit fallet. Det känns så himla sunt och fräscht och friskt - att man inte kommit på den idén förut? ;)

Du är fin. Fast du är en lök. ;)

Vad trevligt att du fortsätter, FM! Vi är ju lite schwesters in sobriety, bara nån vecka emellan som du sa. Känns gott tycker jag.

Kram på dig!

Förstår vad du menar, samtidigt som det kan bli alldeles för bekvämt att sitta bakom datorn och ha kontakt med folk, jag är jätte bekväm med det men största risken för mig är att jag isolerar mig och datorn med sociala medier är ju helt perfekt då =/
Eftersom jag gå i behandling så måste jag gå minst 2ggr i veckan på AA/NA möten, jag ska erkänna jag är jätte dålig på att gå dit men utan dom skulle jag aldrig klara mig jösses vilken fin gemenskap det är där =)
De kan va jobbigt första mötet att gå dit man tänker alldeles för mycket om hur ska folk se mig som...men ta de lugnt alla sitter i typ samma båt inget att skämmas över och när jag väl sitter där då är jag hemma jag få höra hur andra har det hur dom löser saker och ting dom förstår mig...helt underbart =)
Bara ett gott råd GÅ DIT =)))

Har du något stöd ifrån din kommun eller något annat?

Kämpa på jag finns för dig =)

Kram

...Och din vän får ju acceptera det. Tänker på dig också, hur kul är det att umgås m ngn som är full o man själv är nykter?
Men förstår precis!!!! Har det så m sambon...

Jo, så går mina tankar också...dock tänker jag också så här..om man inte har problem med alkohol så borde det inte vara svårt att avstå..i synnerhet inte om det skulle vara till hjälp för en god vän. Tror nog jag blir hemma men det gör mig så ledsen också, vi ses en gång om året, denna tid, hon är en när och kär vän..detta känns riktigt svårt. Tack Helena Kram

Blir så glad när jag läser dina rader! Känns som att du kommit långt i din nykterhet.
Och med lökskalandet!
Glad midsommar'

Åh jag förstår verkligen ditt dilemma! Om du tycker att det känns superjobbigt att träffa henne om hon dricker men inte du så tycker jag att du ska avstå. Åtminstone tills du känner dig så stabil i din nykterhet att du klarar av att sitta där utan att själv falla för frestelsen. Förklara för henne att du nu under den första tiden bara vill träffa henne då hon också är nykter. Hur skulle det bli?

Jag drack Natureo a-fritt vitt i helgen. Tyckte det var helt ok, bästa alkoholfria vinet jag har testat.
Natureo rött gillar jag däremot inge vidare. Smakar för mycket saft om det.

Pratade med min vän och berättade allt, min oro att jag druckit för mycket och av fel anledning, att jag nu försökte göra en förändring, alltså inte dricka alls, en dag i taget...hennes första reaktion var, och jag citerar," så du tycker att jag dricker för mycket?" Nja, svarade jag först (tycker faktiskt att hennes alkoholkonsumtion är minst lika oroande som min) men försökte ändå förmedla att detta inte handlade om henne, ingen annan heller för den delen, utan om mig..jag, vill göra en förändring. Så till slut efter en låååång diskussion sa hon att självklart stöttar jag dig, glad blev jag tills hon sa och nu citerar jag igen "men jag tänker dricka som vanligt" med andra ord.. en hel del. Så hur gör jag nu, vet att det kommer att bli svårt att se henne dricka vin och samtidigt vara stark i att jag inte ska ta det första glaset. Samtidigt kan jag såklart inte be henne att avstå, usch vad jobbigt, snälla ni ge mig ett råd..ska jag stanna hemma? Kramar från en villrådig Veronica

Nu närmar sig midsommar med stormsteg. Ska visst bli regn och det kanske är bra? Blir det mindre fylla då eller är den bara mindre synlig? Kanske ska ställa den frågan till en polis? Hen lär kunna svara. Den vackraste tiden på året - då super svenskarna skallen av sig. För mig har den inte varit värre än andra storhelger. Inga fylleslag. Mitt problem har varit ensamdrickandet. BiB- en och jag. Tröstaren.
För övrigt så tycker jag att Midsommarafton egentligen är Sveriges nationaldag. 6: e juni har inte alls samma tyngd i den svenska folksjälen som Midsommarafton. Skulle aldrig gå att ta bort eller flytta på den :).
Så på fredag åker flaggan i topp igen. Och dagen blir vit trots att jag då har nått det mål jag satte nån gång i mars. Jag fortsätter. Det är intressant att försöka lära känna sig själv på äldre dar. Ungefär som att skala en lök... ;). Och tårarna finns där också. Kram på er <3

Jag hänger på! Är så fruktansvärt trött på mig själv just nu....skulle bara ta ett glas vin i lördags, sen skulle jag gå en promenad. Någon promenad blev det inte men däremot åtskilliga glas vin...Har också man, barn och jobb samt körkortet i behåll. Hur tänker man? Vad ska krävas för att man ska fatta att DET FUNKAR INTE!?!
Kram

Tror inte att man ska försöka ändra på allt samtidigt, sluta dricka, äta nyttigt, börja träna, bli kulturell, gå upp tidigare, gå och lägga sig tidigare osv osv osv. A- problemet är det största och viktigaste och tar man i det är det mycket som löser sig av sig självt, särskilt psykiska problem. Låt dig "landa" utan A och var snäll mot dig !

Tack!!
Nej, det har jag verkligen förstått efter att ha varit inne här och läst *ler*... Det värmer! <3

Jag har inte hittat något som är gott, helt enkelt. I onsdags var det fest och drack A-fritt bubbel, som var vidrigt. Men en del A - fria ölsorter är ok, kanske testar!

Du är inte ensam, vilket du har insett efter att ha läst på detta forum. Du har kommit helt rätt! Här får du massor av stöd.

Ja Flygcert jag försöker att göra som du säger att stanna upp i nuet o njuta av de bra stunderna o det fungerar ibland o ibland inte för då snurrar allt bara o jag kan inte fokusera på det som är bra. Jag förstår bara inte hur jag ska kunna må bra igen, det känns som en omöjlighet. Och nu har min dotter flyttat till pappa igen. Får se hur det går för han är ju full varenda gång jag kommer dit. Har också hört att stämningen inte är bra o det går ju inte att prata med honom när han druckit . Kag känner mig så svag o ynklig!! Han har bjudit på mat flera dagar i streck nu o ja har tackat ja till det. Varför?!! Jo för att jag vill träffa min dotter. Men jag känner när jag är där precis samma känsla som när jag bodde där. Kan jag säga det o göra det, vad händer då. Sitter som på nålar!! Min dotter säger åt honom när hon tycker han säger olämpliga saker o det är bra men det tycker inte han för han lan inte ta att nån annan har en annan åsikt. Sen är allt i full gång igen o allt blir otrevligt, men jag kan i alla fall åka därifrån men det känns inte bra att min dotter ska bo med honom. Hon mår inte bra av det. Men hon är myndig o jag kan inte tvinga henne till nåt.
Ullabulla det är så sant som du skriver att det är så mycket man sörjer, det är det verkligen, det var ju inte så här livet skulle bli!! Skönt att höra att du börjar må bättre nu då kanske det finns en chans att jag också kan göra det i framtiden. För mig är det ca 6 månader sen jag flyttade så det är inte så lång tid igentligen men det är det att jag känner mig så låst o det är som han har mig i sitt grepp fortfarande. Jag ska väl inte behöva be honom om lov o tala om vart jag ska nu? Men det känns så som att jag aldrig blir fri. Det är verkligen så att jag är/var lika sjuk som han är fast på ett annat sätt. Jag kan inte tänka själv o det kommer att ta lång tid för mig att bli frisk känner jag. Nu har jag semester första semestern utan exet. Och jag har inga planer o får panik över det också, känns som jag lika gärna hade kunnat jobba. Tänker hela tiden på vad han ska säga o tycka om jag åker nånstans. När ska man bli fri från dessa tankar?

Tack kära du!