Senaste kommentarerna i forumet

så du inte har svultit ihjäl? ;-D

Sommarkram!!!
/MB

för att kolla läget.
Hur har du det mitt i den svenska sommaren?
Kram!!
/MB

att företagshälsovården var mer påläst än så!?

Men å andra sidan är det väl symtomatiskt, med tanke på hur jag själv har börjat fundera runt alkohol. Såg en känd vinkännare i TV från Almedalen där han med näbbar och klor försvarade sin rätt att obehindrat köpa så mycket vin han vill. Finns väldigt många därute som dricker mycket och ofta, de har dock fortfarande kontroll. Med en kniv på strupen KANSKE man kunde få dem att erkänna att de dricker för mycket, men de skulle ju fortfarande försvara alkoholen. Om du råkar förstå vad jag menar, rörigt blev det! :-)
Kram!/MB

gör jag som Markatta säger :-)) Och skriver under *besvara* :-))

Återigen har jag stött på det fenomen som retar mig mest av allt när det gäller läkares djupa okunskap om hur vi beroende fungerar :

Hur i hela helvete kan man säga åt en person som arbetsgivaren skickar till företagshälsovården för alkoholproblem att : Det räcker nog med att du drar ner drickandet till nåt glas om dagen.

NEJ !!! Det gör inte det !! Det håller exakt så länge som omgivningen har problemet i minnet sen återgår alkisen till sina gamla vanor när allt blivit lugnt igen. Och då dricks det på jobbet.....IGEN !! Med livsfara som följd....IGEN !!

Och denna gången ryker med all säkerhet jobbet för den beroende och då vet vi nog alla hur det slutar om botten inte nås inom en väldigt snar framtid.

Det är så tragiskt :-((

tipsar om två böcker som jag haft nytta av och som jag tror kan passa: Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne och Att leva ett liv inte vinna ett krig av Anna Kåver.
Kram / mt

Jag har det emellanåt riktigt härligt på min semester, men emellanåt kommer det över mig, sorgen. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka- när exet säger eller gör saker som stressar mig, hur ska jag tänka? Jag har i några dagar försökt tänka att jag blir ledsen och så låter jg mig vara det en stund och sedan försöker jag peppa mig skälv att en dag i taget, allt löser sig.

Men just nu är en sån stund när jag är såååå ledsen, över att vårt liv inte funkade, att barnen inte får den där idealiserade kärnfamiljen, att vi inte kan enas ens om hus och lösöre, att han försöker få med mig på samtal till en kvinna vi träffat tidigare- som utan att veta något om oss eller varför vi separerar sa att vi bör dela 50/50 på barnen eftersom vi verkar vara två sunda indicier... Jag vill inte gå på samtal med honom, men jag är rädd att han använder det emot mig, men jag vill inte sitta ner med honom, jag vill inte sitta med någon som inte känner oss å tror att hon kan hjälpa oss- han som betedde sig så att familjerätten inte tyckte att vi var rätt forum...

Är sååå ledsen och kämpar, men känns inte tillräckligt nu...

Tänk om vi bara kom överens om det jävla huset med innehåll och "bara" hade barnen att vara oense om.

För ert stöd.
Vet att jag måste fixa det på egen hand, att ingen kan göra det åt mig.
Idag ska ta mig sjutton bli min dag 1.
Tror det måste bli en omvärdering och omprogrammering av en hel del men börjar med det viktigaste: alkoholen.
Allt annat får komma sen, och vissa saker kommer säkert som bonus på ett nyktert leverne. Verkar så när jag läst runt lite.
Trösterikt att många här inne delar med sig och att så många gått före och visar att det faktiskt går, det gör mig glad och ger mig lite extra styrka.

Ha en fin dag allesammans!
/F

Och låt för fan ingen annan göra det heller!
Du är just vad du heter, en liten ankunge som är på väg att bli en helt underbar SVAN.
Du har trillat dit, so what?
Detta fixar du endå ska du se.
Men du fixar det själv utan hjälp från särbon.

Ville han inte hjälpa dig när du räckte upp handen för att slippa drukna så låt särbon vara just särbo.

Man kan leda en häst till vatten, men aldrig tvinga den att dricka...........

På samma sätt är det med att sluta dricka, man kan bara göra det själv.

Med allt du gör som ensamstående

mamma klandrar I vart fall INTE jag för att
du föll.

På samma sätt så vet jag att Svanen fixar att sluta!

Häng här, skriv när det är motigt, skriv när
det går åkt rätt håll, du hjälper de som
kommer efter med din berättelse

Och det behövs, DU ÄR INTE ENSAM!
Så otroligt hur pass vanligt det är med oss vardagsalkolister............
Du fixar detta Svanis!
/A

Många tummar hållet jag för dig.
Way to go .......
/A

Så bra gjort! Javisst tar LCHF också bort sug, det har jag kommit fram till. Minskar sockersug, som hänger ihop med alkoholen. Jag har samma problem som du, att maken dricker. Blir ibland rejält trött på honom men jag märker ändå att han dricker mindre, att han försöker. Sen spårar det ur ibland. Han blir också snäll och lite fånig, inte kul att umgås med. Samt att han somnar tidigt och snarkar. Trist när han jobbat borta hela veckan och kommer hem. Några timmar kan vi umgås, sen går han in i dimman. Men som sagt, det blir bättre. Det är inte varje helg längre. Vi får ta det som det kommer. Huvudsaken är att man själv är nykter. Ha det fortsatt bra!

i varierande väder; lagom vind och kuling, solsken och moln. Firat bröllopsdag, den trettiosjätte, och påmindes om att det är precis 2 år sen jag var och tittade på den sista lägenheten... på bröllopsdagen:) Han var inte så glad då - och inte jag heller. Nu kan vi "skratta i bedrövelsen" och dela svåra saker som varit... Jag insåg i hamnen när han gick på ett ärende att det helt säkert varit en situation som möjliggjort en (extra) öl eller GT - och visst var det så medger han direkt. Jag förstår nu något av att en alkoholist inte kan lura en "kollega"...

Även denna äktenskapets årsdag inrymde komplikationer... oväntat hårda vindar, sprättvatten, ytterst komplicerad angöring i blåsig hamn och maten på hamnrestaurangen hade sjunkit i kvalitet... men va fasen... Allt ordnade sig - eller vi fixade det:)

Mannen har funnit en ny metafor som gör att han känner en ny "årsdag" 1.7 även detta år. En insikt på djup symbolisk nivå som jag känner att helt kan dela och förstå.

Aldrig har jag varit så nöjd med livet som nu. Så är det bara. Lycka. / mt

tänka på dig TP och undrar hur du har det? Det är så konstigt och tomt när en människa bara "försvinner"... En människa man delat livsviktiga tankar och känslor med. Hoppas att du har hälsan och att livet är på rätt köl. Att det ordnat sig... och så, som vännen Dompa säger:)
Önskar dig en fin sommar/ mt

ingen tröst jag kan komma med, jag är tyvärr inte en sådan person, är alldeles för rationell för det.

Vad jag däremot vet med stor sannolikhet är att man måste sluta dricka själv, det är ett enmansföretag. Nu vet din särbo. Men sluta måste du göra själv. Om man försöker hänga upp sin nykterhet på omgivningen får man alldeles för många möjligheter att skylla ifrån sej och hitta anledningar att dricka. Läs lite i anhörigdelen, då kommer du förstå vad jag menar.

Hoppas att det känns lättare nu TROTS mitt lite hårdhänta inlägg, och att du kunnat sova.

Kram till dej!
/MB
PS Det där med att damma och städa och puttenutta är inte min starka sida heller, så du behöver inte känna dej ensam. Jag ansågs dessutom ganska intelligent i skolan, men jag har ett likadant jobb som du, så varför ser du ner på dej själv? Upp med hakan!
DS

... jag skickar ett sms till min särbo där jag skriver att jag vill prata.
Vid frågan om vad svarar att jag vill prata om att jag känner att jag dricker för mycket
Svaret jag får är: jag orkar inte med negativa saker just nu...

Jag är så såra, det gör så förbannat ont. Jag kan inte andas, vet inte vad jag ska ta vägen!
Finns det någon där?

... MB för ditt inlägg. Det stöttar.
Du har säkert rätt. Mitt problem är att jag går flera varv i min hjärna dvs jag har druckit tidigare i sällskap av min son så skulle de köpa det argumentet?
Jag vet att jag skulle göra det men jag vet inte om det är för att jag är jag och lever med mitt alkoholproblem.

skrev den 23 juni om att man har lättare för att vara ärlig mot sej själv här på forumet stämmer bara så bra, tror att mycket av det jag skrivit här aldrig någonsin skulle blivit sagt till någon annan, inte ens vårdpersonal med deras tystnadsplikt...

Kram, en solig en!
/MB

snart dags att byta namn på den här tråden till Både medberoende och före detta alkoholist. Eller nykter alkis.

Då återstår ju egentligen bara ett problem:
min drickande sambo.
Han blir varken odräglig eller elak, bara snällare och tjatigare när han blir full, så det behöver jag inte hänga upp mej på. Jag är mycket noga med att inte påpeka att han dricker för mycket och för ofta, för jag har ju läst här, och förstår ju mycket väl vad som händer i hans huvud om jag skulle börja tjata på honom, det blir skygglappar, öronproppar och förberedande av försvarstal från hans sida.

Så vad gör jag nu? Jag vill inte att han ska behöva rasa lika långt ner som jag gjorde innan han begriper själv vad som är bäst för honom. Finns det nåt jag KAN göra, eller ska jag bara ha is i magen och sitta still i båten?

Kramar!
/MB

kväll och tittade på en film, The flight of Phoenix tror jag den hette. Handlade om ett flygplan som störtar i öknen Mongoliet/Kina nånstans. De överlevande bestämmer sej för att bygga ett nytt flygplan av rrsterna av det gamla. Det nya flygplanet får namnet Phoenix, Fenix på svenska. Satt och tänkte på dej, du är ju flygfärdig nu med ditt plan byggt av resterna av ditt gamla liv. Lämna skrotet kvar i öknen och flyg precis som de gjorde i öknen.

;-)

Kramar!
/MB

lyser i din framgångssaga och jag gläds enormt med dig ! Det är alltid härligt att följa medmänniskor som hittar den nyktra vägen och återfår livet !
Kram ♥

i min egen tråd kan jag bara konstatera ett par saker:
1) jag är lyckligt lottad som hittade detta forum
2) jag är överlycklig över att jag slutat dricka. Komma och snacka om lycklig skilsmässa.
3) sambon är varje helg ett varnande exempel på hur man mår när man absolut måste dricka varje helg och gärna oftare än så. Trött, grinig, orkeslös, initiativlös... Glad att jag inte är kvar där, och glad att jag även har läst i anhörigdelen, så jag räknar inte tomburkar eller kommer med pekfingrar. En vacker dag kanske han kommer på själv vad han håller på med.

Snart sex månader nykter, halleluja!

Lyckades inte sluta röka, men just nu är det inget som grämer mej, first thing first, jag vill känna mej helt färdig med alkoholen innan jag sätter fullt fokus på nikotinet.

Har gått ner ett par kilo till, LCHF är nog ingen dum ide, mycket sug som försvinner då!

Hej så länge!

det som du skriver upplevde jag också fram till nåt år innan jag kom till sans och slutade dricka, det där med att man känner sej piggare, gladare, fick mer gjort etc.
Det gick över om man säger, sista året hade jag inte så mycket annat i huvudet än att få i mej alkoholen så fort som möjligt. Kan gratulera dej till att du vaknat upp lite tidigare.

Vad det gäller omgivningen, så är det lätt, det är bara att hänvisa till sonen, de flesta har förståelse för att man inte vill dricka när barnen ser, har de inte det är de inget att mista.
När man har vårt problem måste man vara egoist, man kan inte ta ett glas för att inte såra värdinnan. Vissa vänner kanske försvinner, det har det gjort för mej, men då kan man kanske tänka att har man inget annat än drickandet gemensamt så är det värt det

Solsken till dej!
/MB.

Har kollat runt lite vad du skrivit här på forumet...och herregud va lika du o jag verkar va...kunde lika gärna varit jag som skrivit...

På gott och ont...mest ont när vi är här då..men en sak är säker! Vi har chansen! Bara vi kan fokusera på de saker som är viktiga i livet, och stå emot hjärnspökena ( lättare sagt än gjort) ..

Jag har iallafall äntligen!? fattat att för mig är det nolltolerans som gäller! Min sjuka gärna har försökt att övertyga mig att jag kan dricka normalt...men du? Det funkar inte. Inte då. Inte nu. ALDRIG!

Imorgon börjar resan...aldrig mer...inte en promill! Wish me luck! ;-)

Tänker för säkerhets skull passa på att sluta snusa samtidigt...efter 25 års snusande...NU ska gifterna ut!

För jag tror att för såna som oss så triggar det ena det andra. Så hur dåligt jag än kommer att må närmsta veckan (kommer att sluta tvärt, cold turkey) så kommer det ändå inte att kunna jämföras med hur dåligt jag mått efter mina alkoholintag...så nu får det bära eller brista. Brister det så kommer det att göra ont det kan jag lova.

Nu eller aldrig känns det som för chanserna tar ju slut någon dag? Den dagen vill jag inte uppleva...

Ska träna hårdare än någonsin framöver...för tack gode Gud så finns det en helt underbar och ofarlig drog!

Vad jag gör idag? För att ladda upp? Sitter just nu i solen och njuter...med xray stark general laddad. Vill njuta en sista gång...tänkte nyss också på om jag inte skulle ta och hälla upp en sista grogg också...hade jag inte lite kvar i någon souvenirflaska....

Jag ångrade mig....för en gångs skull stoppade jag mig i tid...ska leta runt i hela huset så att det inte finns minsta djävla skit kvar!

Aldrig mer!

Sa försöka att titta in här en gång i veckan och uppdatera hur det går.

Nu åker vi!

Önskar dig all lycka på din resa. Tillsammans fixar vi det!

Ha det bäst/Jocke

att det har gått bra för dig.

Är ny här inne och letar även jag efter goda råd att övervinna suget med.
Om du har kommit på några som hjälper dig tar jag mer än gärna del av dessa.

Önskar dig allt gott!
/F

vill.sluta och MB, för era råd och kommentarer.

Det är nog lätt så; att det romantiseras runt alkoholen, att allt det tokiga och illa glöms bort. Själv märker jag att jag är gladare, mycket mer kreativ och har mer ork med alkohol i kroppen.
Det känns svårt att släppa de bitarna. Det som jag gärna vill bli av med är allt det som går just fel; alla dumheter, bakfyllor, alkoholandedräkt, minnesluckor mm.
Och jag vet att jag inte kan äta kakan och ha den kvar.

I går efter att jag läst runt lite här inne, vilket var väldigt skönt att göra, så kastade jag allt det jag hade kvar hemma. Kanske är det just därför jag redan nu är sugen på att ta "ett" glas?
För att inte sätta Isac i barnvagnen och gå till bolaget har jag ägnat förmiddagen åt att städa, tvätta, damma.
Han har inte varit glad åt det men det har gått, jag överlevde gnäll och gråt.

Huvudet känns lite konstigt, jag är även sugen på att stoppa någonting i munnen precis hela tiden, gärna någonting sött. Kan det bli en effekt av att inte ha alkohol i kroppen? Å andra sidan är jag inte sugen (på sött) på vardagarna under dagtid då jag inte dricker.

Just nu är min största rädslas hur jag ska klara av alla sociala sammanhang där det serveras vin. Allt ifrån eftermiddagsbesöket hos en vän, en lunch på stan eller en middag/grillning. För på något vis känns det som att alkoholdrickandet ökar hos gemeneman under sommaren.
Jag är även rädd för att jag kommer att förlora mina vänner om jag sitter där och inte deltar. De vet ju inte att jag inte deltar med samma insats som dem.
Om jag väljer att stanna hemma, tacka nej, då blir jag helt isolerad.
Att prata öppet om det är jag inte redo för - än. Måste komma en bit på vägen först i sinom tid är det det klokaste kan jag tro.

Jag önskar att jag kunde tycka lika illa om vin som om andra droger!
Och ja, jag önskar att jag inte hade försatt mig i den här situationen så att jag i kommande vecka hade kunnat delta i att ta ett glas med mina vänner, det bara är så.

Välkommen hit!
Ville bara ställa en fråga om det faktiskt är din lilla son som är enda orsaken till att du inte anser dig ha tid till att träna, läsa meditera osv? Eller kan det vara just drickandet som är största boven? :)
Egentiden efter att han somnat kan du ju utnyttja till sådant då du inte dricker. Säkert kan du ta med sonen i vagnen på joggingtur eller på cykeltur i barnsadeln?
Kanske göra som vill.sluta skriver och börja med att försöka ta en vit månad! Och nej det är inte bara enkelt, men du klarar det!