Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit!

Det första jag reagerar på är att du skriver "Vi - eller jag, det varierar - har testat lite av varje". Känner igen mig i det. Jag har också testat ransonering, förbud, allt möjligt. En gång sa jag till och med till min sambo att jag kunde vara hans antabus, att jag skulle gå varje gång som jag märkte att han druckit, vilket bara resulterade i att det inte var så ofta jag kunde vara hemma alls. Tyvärr så tror jag idag inte att sådant funkar.

Ansvaret för hennes drickande måste ligga hos henne själv, det gör det ju inte när det är du som tar fram alkomätaren, du som ransonerar och "bestämmer" hur mycket hon får dricka. Om du läser i trådarna här så ser du att det är väldigt vanligt att man som anhörig försöker med allt möjligt men att gränserna liksom flyttas fram hela tiden, t.ex. att man som anhörig säger att om du inte slutar dricka så kommer jag lämna dig-alkisen slutar inte att dricka-den anhöriga säger du får bara dricka på helgen-alkisen smyger i veckan-den anhöriga säger du måste berätta varje gång du druckit o.s.v. Alla de här "tricken" vi tar till leder just till ingenting så länge det inte blir några konsekvenser för alkoholisten, så länge de inte själva behöver ta ansvaret.

Din sista mening, "Ärligt talat, som det ser ut nu, så skulle jag skilja mig från henne om det inte vore för sonen. Jag vet att jag har varit alldeles för vek med henne, men jag vet inte vad mer jag kan göra", berör mig. Jag tror många här kan känna igen sig i det, den där uppgivna känslan av att man har provat allt och vad mer kan man göra. Kanske är det så att det faktiskt inte finns något du kan göra för att få henne nykter, att viljan och styrkan att be om hjälp måste komma från henne själv? Det finns inget som säger att man måste stanna hos en alkoholist bara för att man har ett barn tillsammans. Däremot finns det massa forskning och kunskap kring att barn far illa av att leva med en förälder som är alkoholist. Flygcert har skrivit mycket i sin tråd om att ha barn med en alkoholist, rädslan att lämna och processen dit och efter.

Fortsätt läsa och skriva här så kommer dina tankar och känslor förhoppningsvis bli lättare att sortera. Har du någon irl som du kan prata med om det här? Det tar mycket energi att leva med en alkoholist och det bästa vi kan göra både för alkoholisten och oss själva är att se till att vi själva mår bra och fundera ut hur vi själva vill leva våra liv.

Ta hand om dig!

Jaa du Lill-Per. Vi verkar vara flera som har väldigt lika personligheter. Inte konstigt att man blir frustrerad när man slängs mellan dessa ytterligheter. Ibland undrar man om det inte hade varit bättre att gå omkring lite "smålullig" var och varannan dag än detta kopiösa supande på all ledig tid.

Nåväl, igårkväll var det så dags för mitt andra AA-möte. Jag hade redan bestämt mig långt innan att jag skulle gå men när tiden började närma sig kom tusen ursäkter upp varför jag inte skulle gå. Jag var för trött, jag hade ju jobbat så hårt med huset den dagen, hade ont i kroppen, orkade inte ladda om mentalt, kände mig ju rätt OK fysiskt, nog var det så att de som var där förra gången inte riktigt var "min typ", osv, osv.

Jag gick i alla fall dit, opm än med ångest i kroppen. På mötet infann sig bla ett par tandlösa narkomaner och min spontanta känsla var att bara rusa iväg fortast möjligt. Det här var ju inte jag, en människa med ett kvalificerat jobb, stabil familj, stabil ekonomi, etc etc. Jag satt dock kvar och lyssnade mest. Slående är ju att oavsett vad vi missbrukat eller i vilka mängder så har ju folk sökt sig dit av en speciell anledning. De kan inte längre styra sitt missbruk och de mår piss. Sedan hur långt ner man kommit i skiten spelar egentligen inge större roll. Man har kommit till en punkt när man inte klarar detta ensam längre. Jag har ingen aning om huruvida jag kommer att gå regelbundet på AA i fortsättningen, lika lite som jag vet om jag är nykter nästa helg. Det enda jag vet är att mitt drickande inte är förenat med enbart lyckokänslor längre.

Redan innan jag börjar dricka får jag små darrningar i kroppen för jag vet ju att jag inte borde, jag vet ju vad som kommer att hända, jag vet ju hur dåligt jag kommer att må efter några dagars drickande, jag vet ju hur lång tid det tar för både kropp och själ att något så när hämta sig. Det är inte värt det längre. Visst, det känns både bittert och jag tycker stundtals synd om mig själv, men vad är alternativet........

Har nu jobbat hårt de senaste dagarna med huset. Fysiskt arbete är det enda som kan få mig att skingra tankarna något. Sedan kan jag tycka att det blir lite maniskt över det hela och resultatet kanske inte blir så perfekt. Men jag lägger en dag till den andra och kanske är det så att det blir mikroskopiskt lite lättare för varje dag man lägger bakom sig. Det slående är dock att jag efter varje dags arbete här hemma så blir min omedelbara tanke; så vad blir min belöning för detta dagsverk??? Några flaskor vin och en god middag, eller.....?Så kommer då tanken att det blir en flaska mineralvatten istället eller som igår några glas saft.....Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Saft har jag inte druckit sedan jag gick i lekskolan.

Nu ska jag äta min morgongröt och sedan blir det "några varv" i trädgården igen.

Ta hand om er
Tjalle

Förstår din känsla av kaos vid hämtningstid på dagis. Fixa mat, stoppa i tvätten i tvättmaskin, har jag handlat det sim behövs (?) osv. Jag brukar/brukade oxå använda vin som stressdämpare just vid den här tidpunkten på dagen. Det fungerar bra så länge man är kapabel att sluta att dricka efter 1 glas vin. Men för mig hör det till ovanligheterna nuförtiden att jag kunnat stanna vid 1glas. Det blev många gånger 6-7 glas och någon gång drack jag nästan en BIB själv på en eftermiddag/kväll. Inte bra... Läs och fortsätt med dina sunda tankar, varmt välkommen!

Igår... Usch vilken dag. Tänkte på att dricka a hela dagen. Jag äter duktigt mina tabletter och fortsätter att vara nykter. Men vilken konstig dag det var. Tänkte på att om jag slutar m antabusen så kaaanske jag kan dricka vin i helgen. Skönt! Mysigt! Sommar på altanen! Stress i min kropp, dåligt humör. Jag har PMS i stora doser så jag funderar på om det är det som triggar mitt alkoholsug den här gången. Ska strax hälla i mig min Antabus, för jag ska fanimej inte dricka det där saknade vinet. Ska bli spännande att se hur det känns när PMSn lagt sig.
Kram på er!

wish you luck!!! Jag kopierar in den hälsning jag skrev i min tråd i går när jag konstaterade att mitt, och vårt liv är gott idag:
För den som läser och inte känner det så, till dig som vill ha förändring vill jag säga
- det hjälper inte att önska
- det hjälper inte att hoppas
- det räcker inte att försöka

För att förändra måste man fatta beslutet och våga språnget. Ta makten över sitt liv.

**********

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström

- Du är på väg uppför strået nu A. Jag önskar dig mod och uthållighet... jag önskar dig gynnsamma vindar och att du känner dem och tar vara på den bärkraft och vila som finns i dem...
Allt gott! Livet är ditt - ta var på det! / mt

Jag hoppas det blir någon förändring.
Och att jag äntligen inser att jag efter snart 9 månader här inte fixar detta själv.
Wish me luck.

Detta är stort..........
/A

Jocke, nu kör vi på och det finns ingen återvändo till skitlivet. Allt kan bara bli bättre hela tiden, som John Lennon sjöng!
Fenix

En sommarkram och en virtuell hand att hålla om du vill när du ska till beroendeenheten.

Kram!/MB

Välkommen!

Du har tagit ett stort kliv mot att göra något åt din situation?

Läs runt här så kommer du att upptäcka att du inte är ensam. Vi är många, många som tittar eller har tittat för djupt och för ofta i flaskan.

Din fråga om det smittar kan jag inte rent vetenskapligt svara på, men själv har jag en pappa och farmor som är/ var storkonsumenter. Trots allt vad det ställde till med så trillade jag själv dit.

Som sagt, läs i trådarna här, skriv av dej här i din egen tråd, att skriva ner sina tankar är bland det bästa som finns för att sortera dem.

Välkommen!/MB
(redigerat, klickade på sänd innan jag var klar, hihi!)

Det blir ändring ska du se!

Jag försöker summera och fundera över mig fall, och jag tror det är jätte viktigt att göra det, att reflektera för att komma ihåg och att undvika samma fälla i framtiden! Räkna inte dagarna, upp på hästen igen och jobba vidare!

Ja visst är det så LP, jag hade nog gått med världens dyraste skor=) Samma för mig LP, Veckorna går lättare även för mig och helgerna har man missbrukat A. Vid tidigare försök att sluta när man kommit förbi första helgen har det ibland slagit tillbaka under veckan. Eller druckit i förebyggande syfte! :/ sjukt!

Det är det rätta programering i hjärnan man behöver! är allt inställt så går det lättare. Jag vet att man kan finna den inställning varje dag!

Bra Andreas!

Tilde

att du söker hjälp! / mt

Men bokade tid till beroendeenheten.istället.

Husläkaren, men efter en del samtal ringde jag kommunens beroendeenhet och bokade in möte imorgon kl ett.
Nu SKA jag sluta!
Jag kommer vara ärlig hoppas jag.
Allt är så bra utåt men stackars barnen..........
Och frun.
Men bara jag får stopp på skiten så kommer livet bli enklare.
Inte lätt, berg o dalbanan kvarstår.
Men lite och mer närvaro.
/A

Ja, man kan ju lätt bli smått nervös och orolig, om man är ute och festar nyktert, men i slutändan som går det bara bättre och som nykter person sticker man ut ordentligt mycket på både negativt men också otroligt positivt sätt.

Det bästa är att ha en orsak till att gå ut, så jag ska t ex ta en buggkurs i höst. Då har jag en orsak till att gå ut. "Jag går ut för att dansa"

Ja, det var ju en bra idé. Huvudsaken är ju att du gör det på ditt sätt. Jag tror, att alla människor som slutar har sin egna metod.
Antabus är ju bra, för då kan du ju inte dricka, för då skulle du må ordentligt dåligt, och det är ganska farligt.

Hej A. Låter som att du har tagit ett stort kliv i rätt riktning. Många är vi som har försökt att sluta själva bara för att vakna upp bakis ytterligare en morgon för att stryka ännu ett stort streck i almanackan över en till bortslösad dag. Jag har själv en sån dag idag...

Sjukskrev mig också förra veckan, inte bara för att jag var bakis, utan även en starkt jobbig hosta och brunt snor. Mådde apa och att vara bakis samtidigt gör inte saken bättre. Många öl har passerat denna vecka. Inga måsten, frugan handlar mat och vin, allt är perfekt riggat! Barnen har sommarlov, behöver inte gå upp och skjutsa liksom.

Fast ikväll ska jag inte ha något. Finns inget hemma och jag kommer inte heller att köpa. Frugan ska jobba två nätter, så jag har alla förutsättningar för att hålla mig nykter.

Har inte skrivit på väldigt länge, men jag är ett proffs på att sluta dricka, det har jag sagt förut.

Det märkligaste är att man kan må så dåligt på morgonen och sen när klockan är 14-15 så har man nyktrat till och då kommer suget igen. Har INGA som helst problem att sätta igång igen - dag ut och dag in. Fast jag ledsnar med jämna mellanrum och har ett par dagar nyktert och då är jag botad. INTE.
Dagarna, veckorna, månaderna går. Törs inte tänka på hur mina organ mår... slutar snart...

Det lutar åt ett liknande besök hos husläkaren för min del tror jag.

Men jag hoppas att du får ut något av husläkarbesöket. Kom bara ihåg att vara ärlig mot läkaren, försköna inte din historia, berätta sanningen.
Har faktiskt gjort ett sånt besök, 2007. Jag ljög... hamnade på ett AA-möte och lovade mig själv att aldrig mer gå på ett sånt. Pallade inte med de gamla gubbarnas jargong och hela religionsprylen.

Heja A, you can do it! :)

Trott att jag skule fixa att sluta själv.
Först nu har jag kommit fram till att jag behöver hjälp.
Ringde husläkaren och kommer bli uppringd 09:30 för att få tid hos läkaren.
Jag kommer be om antabus.
Är det problem att få det utskrivet?
/A

Tråd och tog beslutet atr ringa till husläkaren och be att få antabus utskrivet.
Annars tror jag inte jag klarar det.
/A

Ja, det är klart att du ska sluta, men bara om du vill. Och tro mig: Kan jag, så kan du! Det finns 1 miljon roligare, godare och bättre saker att göra en att investera ditt liv i en aluminiumburk eller flaska!

vi! Slut på förstörelsen.
Fenix

Jag ska oxå sluta.
Jag inte bara vill.
Jag ska innan man supit bort sig själv.
Återigen, dag 1........
/A

Ringde mig sjuk till jobbet inatt.
Kunde inte köra, detta vin..... Skulle ju bara bli ett litet glas.
Vill inte, orkar inte.
Måste bli ett slut.
/A