Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker på dig! Jag hoppas att du får styrka här - det har jag fått! Säger som Markatta - dina ord berörde mig så - när man känner att man gjort allt, men inget har ändå fungerat... För det enda som fungerar är att ta bort skyddet - i detta fall dig själv.

Kram och stöd!!

... så kommer min känsla av "jag-vill-bara-dö" tillbaka.

Jag är så oerhört osäker på om jag har rätt - när han kör sin växlande stil av världens-snällaste-världens-elakaste-världens-mest-omtänksamma-ledsna-arga-ensamma-glada människa så går jag sönder en bit. När han talar om att han är minst lika bra för barnen som jag så tänker en del av mig, precis som tidigare, att han kanske är bättre. Kanske att jag bara skulle låta honom ha barnen så mycket som han vill och så bara låta det löpa på?

Var på samtal idag: hon påtalade för mig att hur jag eller någon annan än gör så verkar exsambon alltid skylla allt på andra - han tar aldrig på sig att han skulle ha gjort fel... och han tycker ju att han är sååå bra med barnen. Och ibland är han det, men jag vet också att han kan vara väldigt elak. Inte så att soc skulle ingripa tror jag, men tillräckligt för att jag inte vill att han ska ha barnen ännu mer. Och han menar att jag har inget skäl att vilja ha barnen mer - men oavsett om jag skrev en hel lista på varför jag anser det vara bättre så skulle han aldrig säga att han gjort så med/mot barnen...

Är så glad för så många saker - men fy faaan, vad jag önskar att han inte behövde vara en del av mitt liv längre.

Har nyligen fått veta att en hel drös uttag jag hade trott var skimmade kort hade gjorts på mitt eget (riktiga) kort - runt 18,000 kronor totalt som hon har tagit ut och handlat för (inte bara alkohol, måste jag påpeka, men kanske 500-600 i veckan).

Hon säger att hon inte känner igen de uttagen och inte kan minnas att hon gjort några såna uttag. Det ligger lätt till att förmoda att hon ljuger - det vore inte första gången - men med hennes diverse psykproblem vore inte något dissociativt helt främmande. Vi ska till hennes psykolog i morgon, så vi får se. Och hon har lovat att betala tillbaka allt, så vem vet.

Återigen visar du på det självklara.
Idag kom ett dystert besked, våra bästa vänners äldsta sion, 19, har dött inatt.
Tabletter och alkohol I kombination.
Detta får inte ske mina.
Närvarande och körduglig ALLTID!
DU är en ängel M.t
Tack för att du finns/A

Vi fick bra kontakt och disskuterade hela situationen. Kom gemensamt överens om att inte ta antabus utan istället ha telefonkontakt med förhoppning om att det kommer gå vägen..
Om det tyvärr inte skulle fungera så blir det hela baletten.
Med läkar tillsyn, provtagningar etc. KONTROLLER två, tre ggr I veckan, antal etc.
Jag är nöjd, förklarade även styrkan I detta forum.
Dag tre nu.
Känns skönt, har semester och 40 års kalas FRAMFÖR mig.
Känns kontrollerat nu.
Som jag har läst ang sug och fällor......
Men för MIN skull är det över.
/A

Blir så glad när ni skriver, vill att ni ska veta det. Jag hade inte kommit så här långt utan er.
Funderar på vad jag skulle kunna skämma bort mig med i stället för A.. Vet nästan inte vad det skulle vara, konstigt. Jag måste lära mig att njuta av saker som jag tidigare njöt av. Det enda jag gjort sista tiden är att dricka vin som belöning och avkoppling (?). Jag är en allt eller ingetmänniska när det gäller hälsa (mat, alkohol, motion, snus) och nu börjar återigen tankarna på att gå ned i vikt att dyka upp. Kanske det blir min belöning. Får se! Först och främst ska jag inte dricka A. Känns bra idag. Kram :D

Bra gjort att boka tid! Hoppas du träffar en bra person som förstår och kan hjälpa.
Kram

Hej Santorini och tack för berömmet, och stort cred till dig själv, vad du nu är här för.

Jo, jag vill ju sluta, och nu har det gått 6 månader sedan sista glaset. 30 november intalade jag mig högt: Ok, ikväll blir det absolut sista kvällen på ett år! Sen gick det en månad, och jag var riktigt deppig, ordentligt deppig så jag fick t o m ta antidepressiva mediciner mot det, vilket i dag typ var tredje Svensson tar. Och när det hade gått 3 månader, så kände jag "nej, varför ska jag bara ta ett år för?". Och nu är det helt underbart att vakna så här varje dag. Jag får bättre än någonsin, det känns som om jag får en ny kropp med ny hjärna, jag ser fräschare ut, jag har tappat vikt och allt känns bättre.

Jag har många gånger försökt att hjälpa dem eller vara en förebild, men varje gång blir det sopat under mattan eller bortskrattat. Känns så hemskt, att han men även dem inte se vad de själva gör mot sig själva.

att välja kryckan framför fällbenet. Vi behöver inte falla mer om vi inte vill.

Jag älskar mina antabus, min krycka, frälsarkrans, burkad vilja whatever, men de kan inte sluta åt oss, bara vara ett stöd.

Kram!
/MB

av dej att stå emot trycket, verkligen bra gjort . Att du klarat det visar att du verkligen vill sluta och inser att du har problem med alkoholen. Jag tror dina polare kommer att acceptera snart att du inte dricker och sluta bry sej. Den person du nämner är absolut i riskzonen men hur man ska få nån annan att sluta, det vet jag inte riktigt. Man kan vara en bra förebild som du och påpeka fördelarna men man måste själv vara redo för att kunna sluta. Man måste ha nått sin botten. Lycka till!

Det som är tragiskt och skrämmande i det hela är återigen mina vänner. När jag ser dem, så ser jag lite i mig själv. Och än så länge, så är ju vi relativt unga, vissa har inte ens fyllt 30 år än. Och redan innan jag gjorde det här, så insåg jag att "fan, jag har problem" och likaså dom, även om det låter dömande, man ska kanske inte anklaga andra. Men om man är i princip full, eller åtminstone dricker 6-8 öl varenda kväll och det är "en lugn" kväll framför en film, så är det enligt mig en stor varningsklocka.

Hur gör man för att rädda en person från det, eller tjänar det någonting till?

Tack så mycket! Ja, jag är så oerhört tacksam mot mig själv, men det är jobbigt med alla påtryckningar av mina polare som dricker i princip HELA tiden. De säger: Fy fan, vad tråkig du är, osv osv, men jag tror att de innerst inne är avundsjuka eller så på mig. Jag vet inte, men det sorgliga med detta, är att jag kanske måste gå bort från dem helt och hållet, eftersom de riskerar att dra mig tillbaka, trots att jag egentligen kan säga nej. Det kan jag, och jag har gjort det många gånger tidigare, men varje gång blir det värsta snackisen om saken. Hela tiden blir det: Hallå, nu har du varit nykter i t ex 8 veckor, nu är du värd en öl.

Så jag är ju enligt mig själv ingen hel-alkis, men det kanske är som du säger Higgins, att jag ändå trots att det känns vemodigt att säga, att jag är alkis, eller finns det något mellanplan.

Men som sagt, det är 6,5 år till 7 år, men jag tror att jag kör på min plan. För mig känns det som värsta utmaningen, men redan under denna tiden som har varit, så har jag fått en helt annan syn på tillvaron runt mig och av min historia, och alkohol känns bara som bortkastad tid och framförallt vett och pengar.

Du har hållit upp i sex månader, grattis, mycket bra gjort. Du upplever alla fördelarna man får av ett nyktert liv. Så varför undrar du nu om du kan dricka igen om sju år? Det är sex och ett halvt år dit, du kan ta den frågan då den dan kommer. Jag håller helt med allt i Higgins resonemang, för övrigt. Framför allt undrar jag varför du skulle dricka alkohol igen om sju år om du varit utan så länge. Jag tror du ska vara på din vakt mot dessa tankar nu.

Jag har varit nykter i drygt ett år nu och har inga tankar alls på att nånsin dricka alkohol igen. Tack och lov för det! Jag trivs så bra med min identitet som en som valt att inte dricka alkohol därför att den inte passar in i min livsstil. Så känns det nu, som att det är den verkliga orsaken fast jag nog vet att jag inte har nåt annat val heller. Jag har nu vågat pröva att köpa hem alkoholfritt vin. Det väcker inget sug alls men är ändå nåt jag kan ta till just vid festliga tillfällen då jag vill ha nåt annat än kolsyrat vatten. Jag hittade ett riktigt gott rödvin, Torres Natureo 0,5%. Det gav en aha-upplevelse när jag tog det till maten. Ett glas var gott och så var det bra med det, eftersom det inte ger nån annan effekt eller väcker sug efter mer. Så fungerar det väl för "normala" människor tänkte jag! Dom som kan ta just ett glas och nöja sej med det. Så blir jag aldrig. Jag har också druckit en god engelsk cider. Jag känner att jag funnit min väg och jag är stolt över det.

Tänk på Holknekt, han höll upp ganska många år tror jag och sen tänkte han att han kunde dricka igen. Jag tycker att du ska njuta av och vara stolt över dina sex månader och inte fundera på alkohol i framtiden. Återkom till det den dagen.

tillägga att det är första gången, tror jag, som jag gör en tillbakablick i en positiv känsla. Jag har gjort ett antal återblickar vid "årsdagar" av olika händelser - men då har det varit svåra saker jag haft behov att bearbeta. Så skönt och befriande att göra en lycklig tillbakablick. Renodlat lycklig. Mg är hemkommen från sitt möte, lycklig också han - med ros och gratulationskort.

Man kan förändra sitt liv! / mt

Om man kan supa i 7 år kan man vara nykter i 7 år är ju ett vettigt sätt att resonera. Så mitt råd är att du är nykter i 7år när dom åren är till ända så kan du ju överväga om du skall börja dricka igen. Skulle tro att det tar emot att börja hälla i sig ett dödligt gift efter alla positiva effekter du upplevt under nykterheten. Vore oerhört intressant att få ta del av den dagen, vilket beslut du tar o varför!
Du skrev att du inte drack för effekten det måste vara den största lögnen mot dig själv att någon dricker en öl eller ett glas vin för det är gott kan jag köpa men allt annat drickande är enbart för effekten. Kan bara gå till mig själv trodde i många år att jag drack för att det var gott, men kan nu i efterhand se att det var bara lögner som jag förmedlade till min hjärna o den gick på den lögnen varje gång.
Samma med mig jag började också supa i min ensamhet, lungnare så. Inbillade mig också att det var stökigt ute. Ännu ett försök att manipulera hjärnan. Är man ensam o super behöver man inte skämmas om man blir för full ramlar omkull eller somnar och man gör inte bort sig om man bara ger fan i datorn o mobilen. Super man ensam är det ingen som ser att man är alkis heller.
Så mitt råd är att du slutar att lura din hjärna med att det är gott att dricka alkohol och att du håller upp i 7 år.
Ha en bra dag/Higgins

att du gick till AA trots alla ursäkter!

Belöningen för ditt slit med hus och trädgård som INTE är alkohol kommer du att hitta i dej själv när du tänker på allt negativt alkoholen gjort dej och KOMMER att göra om du fortsätter dricka. För oss alkisar är det en stadig utförsbacke att fortsätta dricka, så var glad att du hittat en altrrnativ liten sidoväg som är jämnare. Kanske bitvis tråkigare väg, men den går inte åt h-e som den andra bildlikt gör.

Kram!/MB

Räkneramsan... efter långt letande i min tråd hittade jag en upplaga av min räkneramsa - den som var mitt stöd och övergångsobjekt så länge. Nu har jag glömt den!

Kom ihåg den då Mg är och firar sin ett-års-dag som nykter på AA. Hans personliga dag är den 1.7.2012 - i min värld har han varit nykter sen 1.5 samma år vilket ger ramsan 24+53+15+173+60+179(---)+426 dagar. Det är länge sen de första 24 dagarna som tog sin början 6.12.2010... och det första avbrottet (+) som står för en mellanöl nyårsdagen efter det vin vi var överens om att dricka till maten på nyår.... Ja herregud. Det andra avbrottet (+) efter de "två glas vin" vi var överens om att han skulle dricka på en personalfest och som slutade med en liten flaska whiskey dagen efter. De två +tecknen är = min insikt om att det inte fungerade att dricka måttligt/vid festliga tillfällen. Efter det var mitt krav "noll" och inget annat.

Jag måste tänka efter för att ha klart vilka år de olika perioderna utspelat sig: +53+15+ är den tunga men ändå hoppfulla vårvintern 2011 och 173 sommaren då han sov så mycket och vi hade ett mycket begränsat socialt liv. Ett par korta återfall under hösten 2011 och tre minustecken våren 2012 för "erkännandet" att han druckit utan att jag kommit på honom... Detta erkännande efter "det stora" återfallet valborg 2012 - det katastrofala som visade sig vara ett lyckofall - vändpunkten till ett nyktert liv. En nykterhet som har sitt ursprung och sin rot, sitt fäste inom honom själv. Därefter har det bara blivit bättre. Såklart tror jag att den långa perioden (1½ år) av nästan total nykterhet hade betydelse, för kroppens läkning och för vår relation - men den nykterheten var inte hans egen, det var en nykterhet med vita knogar. Påtvingad och plågsam.

Idag har jag bakat tårta i en känsla av trygghet och glädje som jag sällan känt!

Jag mår så bra som knappt minns att jag nånsin mått. Han mår också bra. De svåra dagar som alltid finns i livet kan vi möta tillsammans - eller säga "det här behöver jag reda upp själv".

Jag kan skriva, som Lelas skrev häromdagen, att jag inte längre behöver forumet som livlina. Det forum jag var beroende av under en lång, lång tid - det var verkligen en livlina, ett andningshål och en plats för reflektion och möten... Mina forumvänner, min forumfamilj - så mycket ni betytt och betyder - numera på avstånd men jag tänker på er med värme.

Numera skriver jag sporadiskt men läser ännu det mesta. Har gjort vad jag kan för att informera FHI om forumets betydelse.

Inser, ibland med förtvivlan, att alla måste gå sin egen väg. Sin lidandets väg... tills man nått sin personliga botten eller vändpunkt. Det är så lätt för den som står vid sidan att se vad "du borde göra; har rätt att göra; har ansvar att göra..." Ibland för barnens skull... fast den som skriver gör andra val - också för barnens skull. Men vändningen måste komma inifrån och skrivandet och läsandet för framåt - det har jag fått erfara här både för egen del och hos andra.

När jag läser igenom ser jag att det mest handlar om "vi" och hans nykterhet... inte så mycket om medberoendet. Mitt medberoende. Det är svårare att både identifiera och tydliggöra. Jag har lärt mig mycket "från sidan" genom att "se" här hur andra medberoende förhåller sig och genom att läsa böcker och artiklar. För mig har det också varit väldigt viktigt att lära om alkoholismens biologi - den starka kraft belöningssystemet utgör och vilken destruktiv kraft det utgör i beroendet. Det har hjälpt mig att se på Mg och andra missbrukare med respekt men också med insikt om den kraft och risk beroendet utgör. Att missbrukarhjärnan inte är mottaglig för förnuftsresonemang. Mitt intresse att lära om detta fortsätter och jag delar numera det intresset med Mullegubben, min mycket älskade man. Gud vad jag är tacksam för att han valde mig och livet!

Allt gott till er alla denna svala sommarkväll! Ta vara på livet! / mt

Bra gjort! Det är ingen enkel match, och man måste ta till vilka och alla metoder som helst!

Hoppas att det blev ett bra möte och att du fick ett bra samtal!
Bra gjort! :) Håller med mt, var stolt!

Kanske skämma bort dig med något annat i stället i helgen? Pedikyr, massage eller något annat lite extra att se fram emot? :)

A om jag på nåt sätt "varit bra" för dig. Kom ihåg att det är du som gör jobbet och äran är din när du lyckas!
Var stolt över där du är idag! / mt

Hur pass stor del du har att jag vågade mig hit.
Väntar på att komma in.
/

Du vet att det bara är ett sug, det går över.
Hang in the there babe!
/A

Det är stort att våga be om hjälpen när man behöver den. Lycka till på mötet!

Kramar

Välkommen hit!

Det första jag reagerar på är att du skriver "Vi - eller jag, det varierar - har testat lite av varje". Känner igen mig i det. Jag har också testat ransonering, förbud, allt möjligt. En gång sa jag till och med till min sambo att jag kunde vara hans antabus, att jag skulle gå varje gång som jag märkte att han druckit, vilket bara resulterade i att det inte var så ofta jag kunde vara hemma alls. Tyvärr så tror jag idag inte att sådant funkar.

Ansvaret för hennes drickande måste ligga hos henne själv, det gör det ju inte när det är du som tar fram alkomätaren, du som ransonerar och "bestämmer" hur mycket hon får dricka. Om du läser i trådarna här så ser du att det är väldigt vanligt att man som anhörig försöker med allt möjligt men att gränserna liksom flyttas fram hela tiden, t.ex. att man som anhörig säger att om du inte slutar dricka så kommer jag lämna dig-alkisen slutar inte att dricka-den anhöriga säger du får bara dricka på helgen-alkisen smyger i veckan-den anhöriga säger du måste berätta varje gång du druckit o.s.v. Alla de här "tricken" vi tar till leder just till ingenting så länge det inte blir några konsekvenser för alkoholisten, så länge de inte själva behöver ta ansvaret.

Din sista mening, "Ärligt talat, som det ser ut nu, så skulle jag skilja mig från henne om det inte vore för sonen. Jag vet att jag har varit alldeles för vek med henne, men jag vet inte vad mer jag kan göra", berör mig. Jag tror många här kan känna igen sig i det, den där uppgivna känslan av att man har provat allt och vad mer kan man göra. Kanske är det så att det faktiskt inte finns något du kan göra för att få henne nykter, att viljan och styrkan att be om hjälp måste komma från henne själv? Det finns inget som säger att man måste stanna hos en alkoholist bara för att man har ett barn tillsammans. Däremot finns det massa forskning och kunskap kring att barn far illa av att leva med en förälder som är alkoholist. Flygcert har skrivit mycket i sin tråd om att ha barn med en alkoholist, rädslan att lämna och processen dit och efter.

Fortsätt läsa och skriva här så kommer dina tankar och känslor förhoppningsvis bli lättare att sortera. Har du någon irl som du kan prata med om det här? Det tar mycket energi att leva med en alkoholist och det bästa vi kan göra både för alkoholisten och oss själva är att se till att vi själva mår bra och fundera ut hur vi själva vill leva våra liv.

Ta hand om dig!