Senaste kommentarerna i forumet

Det är fruktansvärt tungt att tvingas gå igenom allt man tvingas gå igenom.
Det är svårt att behöva ta alla obehagliga sanningar som hinner ikapp en.Men dag läggs till dag och insikt läggs till insikt.
Ibland står de där,alla insikterna och skriker en i ansiktet.
Andra dagar lyckas man mota bort dom i ett hörn och man kan låtsas att allt ska bli bra och allt kommer att lösa sig.
Man berusar sig med hopp och framtidstro trots att sanningen ligger långt bort från den drömmen.
Men ibland så måste man få tro och hoppas även om chansen är minimal att det ska ske.För ibland så gör det ju faktiskt det, ibland så sker under.
Människor vaknar ur komatillstånd,Jesus vandrar på jorden :)
Nädå,självklart blir människor nyktra för egen maskin och vi anhöriga har vett och förstånd att resa oss upp ur askan och skapa ett eget liv trots det elände vi låtit oss dras med i.

Och framför allt, lite klokare och starkare blir vi oavsett om vi får till det med den vi älskar eller inte.

Det bästa vore att han var i sin supdimma och bad dig fara åt helvete!!
För då kanske du vaknar upp och inser att han inte vill förändra sig och inte vill sluta supa!

Eller så ringer du och om du har otur är han nykter och ångerfull och ber dig komma tillbaka......

Frågan är bara hur många varv till, i torktumlarn, du vill åka!
Du bestämmer själv och oavsett om du ringer, går tillbaka, snurrar några varv till, blir ännu mera kantstött eller väljer att låta bli att höra av dig och försöker ta hand om och hela dig själv så finns vi här!

Kraaaam och lycka till från en som talar lika mycket till sig själv, som till dig och som vet att vi tillsammans kan...

Segra

Jag förstår hur jobbigt du har det just nu, och att abstinensen inte är att leka med ibland. Vill bara säga: Håll ut! Det bliiiiir bättre! Bra att du ändå har tagit beslutet. Det är jobbiga grejer det här......-och jag skulle inte tveka att ta en insomningstablett. Får man inte sova så blir man ju ännu mer tokig i huvudet. Nu kanske inte just jag är den som skall propagera för insomningstabletter, då jag själv anser mig beroende av dessa sedan 8 år....Men om man bortser från det, så är det ju jätteviktigt med sömnen:-)

Känner också igen mig i den mardrömslika abstinensen och ångesten....åååh vad jag känner med dig. Jag hoppas att du har klarat att hålla dig från alkoholen de senaste dagarna - och att du sakta kan lämna den värsta abstinensen bakom dig. Det BLIR bättre! Jag vet att du vet det - men jag ville bara påminna dig!

Fantastiskt bra gjort! Det är verkligen som du skrev tidigare - du kommer må dåligt hur du än gör, så då kan du lika gärna göra det rätta. :-) Bra jobbat!

Bra gjort..jag skulle oxå vilja dela en god flaska vin men nu känner jag att det är avhållsamhet som gäller

Underbart att bestämma sig,gjorde det i natt..mycket abstinens,det värsta jag varit med om..inte sovit bra på länge så ikväll blir det insomningstablett..lite rädd att jag inte ska orka med studentmottagning här om en vecka..har en underbar familj som fick reda på detta idag...ingen har vetat om detta.så skämigt men stolt att jag sagt till min man att jag är alkoholberoende ..behöver mycket stöd av er här som vet hur det känns../L 63

Hej Hopp! =)

Det sista i ditt nick står inte för dig utan för han, han som hänger -lös...

Ser det så!
Du är Hopp och han Lös!!

Vet att det undermedvetna och våra ordval är viktigare än vi kan ana!
Där av mitt val av nickname... ;-)
För även om jag stundom känner mig hopplös och läget ser bedrövligt ut så vet jag att jag måste inbilla mig själv att det finns en lösning och en väg ut.

Jag lurade mitt undermedvetna genom mitt nick, tills jag började tro mig själv och tillslut så kommer känslan av att ha "segrat" vara min sanning! På riktigt! Det bara vet jag!

Å till din historia nu! Jag fattar verkligen att det gör ont! Ont så in i helvete!

Har upplevt samma känsla av både kärlek och lyckorus som du, tror jag, och de hemska kontrasterna som uppstår när den man älskar väljer något annat än en själv och förhållandet som man satsat på och hoppats på och levt i så länge!

Tror du vet precis vad du behöver göra! Så inga goda råd från mig, tror jag behövs.

Men forsätt läs och skriv av dig din ilska, frustration, sorg och besvikelse!
Här hjälper du anda genom att dela med dig av din historia!

Tillsammans kan vi

Segra

Har läst mer i från dig Ullabulla och du skriver precis allt som försigår även i mitt innre. Min egenbilja vill fortfarande ha honom och det kliar i fingrarna att lyfta lure och ringa.
Är bara rädd att han fortfarande är i supdimman och ber mig dra åt skogen.

Tänk att jag "trillade dit" igen....-är jag förvånad? Både ja och nej. Söp till rejält under tisdag till fredag förra veckan..... Detta skedde under lediga dagar, och jag har inte sjukskrivit mig. Var på jobbet igår - och det var tufft, svettigt och ångestladdat. Dock nödvändigt. Jag är ändå "glad" att jag lyckades bryta själv efter "bara" 4 dagar. Vet att jag har misslyckats, men måste ändå försöka se något positivt i återfallet. Jag säger allt oftare till mig själv: Jag har alkoholproblem!

En sen kväll, tror att det var torsdag, så skulle jag ner till Ica och köpa lite fler mellanöl. Klockan var tack och lov sent - och både Ica och restaurangen mitt emot var stängda - så jag fick gå till sängs utan öl. Vilken tur! Det gav mig några timmar att nyktra till en del, tillräckligt för att nästa morgon inse att det var dags att bryta. Dock gick jag ner och köpte några få öl, för att "fasa ut" lite långsamt. Om Ica hade varit öppet kvällen innan så är risken att jag fyllat vidare även denna kväll/natt. Fick lite hjälp på traven att lägga av kan man säga. Tack Ica:-)

Jag har ett halvjobbigt ångestpåslag för tillfället, men helt hanterbart. Min nära anhöriga som har blivit sjuk har blivit sämre - och jag kan INTE hantera det. Jag måste vara stark, hjälpa till, ta beslut, ringa samtal.........-men ibland så blir jag såååå liten och vill bara bli omhändertagen själv - och slippa alla dessa "vuxna" beslut och handlingar. Jag kanske aldrig har blivit vuxen........? Hur som helst så har jag iaf problem att hantera känslomässigt jobbiga situationer på ett adekvat sätt - och väljer allt för ofta att fly in i den icke-krävande alkoholdimman. I den så avkrävs inget ansvar för något - det är den perfekta flykten från känslorna, och satan så förrädisk........

Nåväl, tycker ändå att detta forum hjälper mig en hel del. Att läsa, ibland skriva. Ofta funderar jag över de människor som under perioder skrivit mycket/ofta. Sen är de borta. Jag hoppas verkligen att det är för att de mår bra - men förstår att det ofta kan vara tvärtom, att de "fallit"........-och inte vill skriva p.g.a. skammen och skulden? Synd - för HÄR finns ju inte skam och skuld från någon, utan enbart stöd och support från "andra" som har problem......

Till Ulla bulla och det du skrev den 9 augusti 2014 "om jag kunde". Det kändes som om det var mig och min kärlek du skrev om.
Den här underbara personen som man ser mindre och mindre av och den här " andra " som hellre gör andra saker med andra som också dricker och skiter fullständigt i vad vi har bestämt och skulle göra. All svek !!!
Och endå är det precis som du skrev ..... skulle inget hellre önska än att jag kunde spola tillbaka tiden och hade jag satt hårt mot hårt då och fattat ..... så kanske han skulle gjort nåt åt sitt drickande. Jag undrar varje dag hur jag ska orka en till dag utan min stora kärlek. Honom har jag haft överseende med i mycket fast jag är kräsen igentligen . Fucking jävla liv !

Jag valde verkligen rätt dag att cykla till jobbet nu för första gången....Regn och blåst...

Blött och svettigt men skönt även om det var säkert sämta hastighet ever sen jag började cykla från början.

....honom och han gör mycket för mig men vi har bråkat mycket också....känns som jag inte tillåter mig vara lycklig längre.

Jag har egentligen så mycket att vara glad och lycklig.

Genom att läsa på detta forum inser du att du inte har någon anledning att förakta dig själv. Vi är många som delar ditt problem. Det som knäckte mig i början, dvs för bara ett par veckor sedan, var ångesten inför tanken på att inte få bli full. Jag känner inte så längre utan har insett att jag inte orkar med den ångest som följer efter berusningen med allt vad det har inneburit av minnesluckor och oro för vad jag har gjort och sagt. Det som hjälpte mig var en så enkel sak som att någon skrev att man ska ta en dag i sänder och inte bestämma sig för "aldrig mer". Drick inte idag så får du se hur du gör i morgon!

Jag tror han lärt sig tyvärr att du kommer tillbaka när han vill sen?
ett upprepande mönster...
kan du ändra mönstret? Ja tror inte han kommer det. Det är du som kan styra det här. Men det kan du bara genom att ha styrka att göra det. En liten spalt jag fick läsa nånstans

varför slänger du inte stenen du håller så hårt i om du inte vill ha den kvar i din hand...
jag måste ha styrka att slänga den först

Jag har sagt nej nu, känner mig taskig men får stå ut med det

Idag känner jag ju precis så som du skriver, Vändningen, är så glad att jag mötte mina känslor istället för att döva dem med gift. De va inte så farliga som jag föreställt mig.... Iallafall inte ohanterliga å det e jag glad för idag.
Vi gör det tillsammans!! Varje stund är en bit på rätt väg å glöm inte att även de dåliga dagarna är bra....

Det är ändå ett stort steg att du väljer att "presentera" ditt scenario här. Du har nått en insikt och du är villig att förändra din tillvaro. Bra!
Vägarna och angreppssätten är olika och väldigt individuella, men det finns trots allt hjälp och vård. Jag känner igen mig exakt i det du säger och där och att viljan är stor på morgonen, men att man ändå dukar under för frestelsen och suget.

För mig blev det ju ett rätt duktigt bakslag som fick mig att sätta ner foten, men det är inget jag kan rekommendera (jag åkte dit för rattfylla). Det blev dock något som helt plötsligt fick mig att kunna stå emot suget bättre. För någon annan kanske det är att man inser att man kommer att kunna förlora sitt jobb. Sina barn. Eller kanske sig själv.

Det finns medicinsk hjälp att få, som minskar suget och/eller gör att man mår dåligt om man ens försöker dricka. Det finns också behandlingar i form av KBT, terapi och olika sorters program. Jag ser det inte som att det på något vis innebär en skam att ta den hjälp som faktiskt finns eller så. Zlatan i all ära, men utan tränare och coacher så hade han inte varit den han är idag.

Stort lycka till och BRA att du är redo för en förändring!

Mitt sug börjar kanske 16 redan, men precis som du säger så går det ju över lite senare på kvällen. Jag somnar också mellan 22-23 istället för 00-01 som det var innan. Märklig känsla :)

... att ibland saknar jag min mamma så mycket att jag blöder inombords. Hon fattas mig så oerhört och när hon dog tappade jag kompassriktningen. Vi hade det stormigt under mina tonår och även senare, men nånting hände när det stod klart att cancern skulle vinna. Vi blev ett team, ett radarpar, hon var min vän, min gårdag, mina rötter.

Ofta tycker jag mig vara utslängd i universum, som en katt någon kastat upp i luften, i desperat jakt efter fotfäste. Det är vid såna tillfällen tillvaron tappar alla poäng.

Gud, så jag längtar efter henne.

Var inte rädd för vården! Jag ber min läkare att skriva ut antabus eftersom jag tycker att det är ett bra hjälpmedel för att hålla nere A-intaget. Du är långt ifrån ensam och skulle soc kopplas in för alla oss som har problem med A hade de inte klarat av annat!

Jag är verkligen impad!! Du är riktigt stark som klarar dig med så lite A i din pressade tillvaro !

Min stackars särbo har fått uppleva mig plakat många, många gånger. Han har försiktigt "hotat" med att göra slut om jag inte skärper mig. Det är helt ofattbart att han stått ut i över 10 år, jag begriper det inte. Jag har verkligen velat minska på A för hans skull, men inte lyckats. Det krävdes att beslutet kom inifrån mig själv.

Visst är det så at jag ogärna har missat tillfällen, även om det inte är jag som tar initiativen. Ska faktiskt bli lite mera smarsmakad och inte hänga med på allt. En annan sak jag har tänkt på när jag varit stressad och nervös inför tillställningar sedan jag bestämde mig för att dra ner på A är att jag inte behöver vara så j-a trevlig och hålla igång. Jag kan faktiskt stå eller sitta tyst och stilla och låta andra sköta snacket. Jag känner mig mera avspänd nu och behöver inte roa alla. Era infallsvinklar betyder mycket. Forumet känns som en helt ny vänkrets där man kan skriva av sig. Bara det att läsa vad andra skriver utan att man själv har någon kommentar i alla lägen betyder mycket!

Som att jag håller på att inreda en björnlya. Gå i ide i början av juni, tja... Får köra nåt inslag av grönt också då. Brunbjörnsbrunt och mossgrönt sovrum i stället för "vitt och fräscht". :)