Senaste kommentarerna i forumet

... att ibland saknar jag min mamma så mycket att jag blöder inombords. Hon fattas mig så oerhört och när hon dog tappade jag kompassriktningen. Vi hade det stormigt under mina tonår och även senare, men nånting hände när det stod klart att cancern skulle vinna. Vi blev ett team, ett radarpar, hon var min vän, min gårdag, mina rötter.

Ofta tycker jag mig vara utslängd i universum, som en katt någon kastat upp i luften, i desperat jakt efter fotfäste. Det är vid såna tillfällen tillvaron tappar alla poäng.

Gud, så jag längtar efter henne.

Var inte rädd för vården! Jag ber min läkare att skriva ut antabus eftersom jag tycker att det är ett bra hjälpmedel för att hålla nere A-intaget. Du är långt ifrån ensam och skulle soc kopplas in för alla oss som har problem med A hade de inte klarat av annat!

Jag är verkligen impad!! Du är riktigt stark som klarar dig med så lite A i din pressade tillvaro !

Min stackars särbo har fått uppleva mig plakat många, många gånger. Han har försiktigt "hotat" med att göra slut om jag inte skärper mig. Det är helt ofattbart att han stått ut i över 10 år, jag begriper det inte. Jag har verkligen velat minska på A för hans skull, men inte lyckats. Det krävdes att beslutet kom inifrån mig själv.

Visst är det så at jag ogärna har missat tillfällen, även om det inte är jag som tar initiativen. Ska faktiskt bli lite mera smarsmakad och inte hänga med på allt. En annan sak jag har tänkt på när jag varit stressad och nervös inför tillställningar sedan jag bestämde mig för att dra ner på A är att jag inte behöver vara så j-a trevlig och hålla igång. Jag kan faktiskt stå eller sitta tyst och stilla och låta andra sköta snacket. Jag känner mig mera avspänd nu och behöver inte roa alla. Era infallsvinklar betyder mycket. Forumet känns som en helt ny vänkrets där man kan skriva av sig. Bara det att läsa vad andra skriver utan att man själv har någon kommentar i alla lägen betyder mycket!

Som att jag håller på att inreda en björnlya. Gå i ide i början av juni, tja... Får köra nåt inslag av grönt också då. Brunbjörnsbrunt och mossgrönt sovrum i stället för "vitt och fräscht". :)

Det sägs att grönt har en lugnande och sövande effekt. Brunt och grönt passar jo ihop :-)

Kram

Jag orkar säga nej
tänker att jag kommer ju må dåligt både om han får som han vill och om jag säger nej. Det som är det rätta är att säga nej
jag orkar det.
jag får stå ut med det
nej han kommer inte förändras, han håller i alla trådar han kan nu, o jag kommer hamna i hans grepp och jag vägrar det

Noterade exakt samma väder, inklusive ett gäng cyklister som såg rustade ut för solsken - vilket de också fick. Efter att ha blivit totalt dränkta. Jag såg dem i en kurva och tänkte att de fick på riktigt kröken spolad. Efter regn kommer dock solsken, så även för dem och de fick en fantastisk regnbåge i sällskap.

Brunt i sovrummet. Låter lite som en björnlya. :)

Trojja,

Han har hittat ett halmstrå och kommer inte släppa det i första taget. Han ser att han kan manipulera dig och att ett nej inte är ett nej. Men om du ger vika nu än mer, så kommer du tappa fotfästet igen. Du kommer hamna helt i hans händer. Orkar du gå igenom allt en gång till? Orkar du bryta dig loss en gång till? Du kan stoppa nu. Du kan säga att det var ett misstag att vara med honom igen och att du inte vill mer. Du klarar av det. Gör detta för din egen skull.

Har någonting hos honom förändrats? Antagligen inte. Finns det någon möjlighet att det skulle bli annorlunda den här gången? Antagligen inte. Allt skulle bli precis som vanligt igen.

Jag vet att det är jävligt svårt att stå emot. Men du blir faktiskt manipulerad. Han vet precis vad han gör.

Styrka till dig

Håller med dig. Så sant. Så bra skrivet.

I början tänkte jag nog att man skulle kunna dricka "socialt" igen, men definierade inte vad det var. Sedan tänkte jag "en flaska vin", men shit, det är ju väldigt mycket. Därefter har tankarna på "två glas vin" hållit i sig. Men det är ju faktiskt också ganska mycket alkohol, om man tänker efter. För ett år sedan hade jag inte begripit vad jag pratar om just nu. Vad då mycket?! Skönt att någonting i hjärnan verkar ha förändrats i alla fall ;-)

Nä, varför pröva? Till vilken nytta? Vad är vinsten? Varför ska det vara så viktigt att kunna dricka? Med tanke på insatsen är valet ganska enkelt. Jag må vela hit och dit emellanåt, men egentligen vet jag hela tiden, så väl, att jag inte har något val.

Kram på dig

Måste skriva av mig vill inte ringa nån vän då jag skäms värre än en hund just nu :(

Jag va så stark innan den natten, allt gick så bra, trots ja tyckte han va fin o betedde sig bra just den kvällen....
suck, vill bara vrida tillbaka strax innan ja klev in i taxin med han.
varför kunde ja inte stå emot. Jävla alkohol, jag får skylla på den, känns bättre så, den styrde mig totalt. Den tog över.

idag sitter ja i skiten, han är helt uppe i allt igen, ja vill bara va ifred, o han vill styra mig tillbaka me all kraft, ja har ingen kraft nu, hatar att han vill saker. Säg att ja klarar av att styra min egna födelsedag. Snälla trojja tänk på hur alla gånger han svikit dig på dina dagar du fyllt, skitit i dem, både när ni va ihop o inte. Avisat mig, gjort annat istället, lovat att finnas där den dagen o sen sett till att ja blivit själv
o nu ska han säga men trojja låt mig göra rätt för mig. Åter igen handlar det om han, hans behov, hans samvete. Men JAAAAAG DÅÅÅÅÅ! Jag då :(
Varför ska allt handla om den andre, har vi inte gett dem energi så de räcker för livet ut nästan, vart tar VI vägen? Vi som kämpar, tror saker, förblindas av deras sjuka tillstånd, dumma prioriteringar

Känns som om vi är lite lika där. Dricka sig berusad inför min partner skulle aldrig komma på fråga. Funderade faktiskt på om jag och exsambon någonsin blev fulla inför varandra, men jag kan inte komma på en enda gång. Inte ett enda midsommarfirande eller något. Det var alltid måttligt bruk. För mig är det dock så tydligt, har jag folk omkring mig så straffar jag inte mig för att vara ensam och då finns det inget sug till att dricka. Är jag dock hemma, själv, så både straffar jag mig psykiskt och suger etanol som en wettextrasa.

Jag tänkte samma tanke förut, att det var mig väldans vad AW du är på. Eller så är du med en sådan grupp som kör AW ofta, för att just komma åt A. Det brukar finnas sådana grupper på de flesta arbetsplatser, som alltid vill köra AW och försvarar det med att det är socialt och trevligt. En i veckan är dock väldans frekvent ;) .. känns som om det kan finnas fler i den gruppen som reflekterar över samma sak.

Tycker du är asduktig som lyckats så pass bra sista veckan. Hoppas du kan hålla i detta, följer din resa med spänning!

Det hade suttit fel. Du hade bara tagit sju steg tillbaka och det hade inte hjälpt något. Inte det minsta. Bara gett dig ännu mer ångest och du hade undrat varför du inte gav tusan i den. Jag förstår dock din tanke. Jag hade en liknande tanke. Nu håller vi ihop och så ror vi detta i mål istället. Tillsammans.

Ja det ska jag göra nu, men vad är en måttlig längd på uppehållet osv? Kan man ta en 3,5 nån helg till en god köttbit? För om jag tänker att jag inte får dricka då blir allt värre, än att tänka att jag inte ska dricka på ett tag för ingenting speciellt händer, ingen fyller år osv.. Sen tror jag att jag har druckit för att må bättre för jag gick in i väggen för 1 år sedan ungefär pga jobbet så efter det har jag konstant haft ångest, varit yr osv. Den känslan är jag rädd för så därför tror jag att jag dricker mer också men det är ungefär 70 % bättre nu idag än det var för 1 år sedan men ångest osv..

Hej alla denna kalla och regniga tisdag. Vardagslunken flyter på med en oändligt massa måsten med skolavslutningar, skolresor och brännbollsturneringar.... Standard med minst 3 matsäckar och olika utflykter om dagen känns det som. Puh! A lyser med sin frånvaro och sambon och jag sa till varandra igår "Jäklar vad bra man sover utan A" . Det är sant, trött och somnar som ett barn kl 22, trots en pressad vardag med stor konflikt på jobbet. Måttlighets drickande med max 1 flaska vin/vecka har gått bra. Jag väljer ofta att köra och har också alltid a-fritt hemma och god läsk. Känner mig snäll mot min kropp. Märker att jag känner mig sugen runt 18 tiden med vid 20 har det gått över då är jag bara glad att jag lät känslan vara utan handling.

Tack ullabulla

jo de ser han nog o nu utnyttjar han det för han vill komma då jag fyller år, ja sa det räcker o firas en dag me vänner... nej han sa nej ja vill lämna paket, ja sagt flera gånger det känns inte okej snälla sluta.
Han ringde häromdagen och nu va det värre trots jag hade sagt ja vill helst inte ha paket. Helt plötsligt kör han över mig genom att söga va vill du göra med mig den dagen?? Ja tänkte va fan håller han på med?
han har hört o förstått att ja inte känner mig bekväm med en present, nu drar han det ännu längre med en typ kväll dag med han??ja tänkte för mig själv.... va håller karln på med kör över mig, sätter min dag då de dagarna varje år han styrt bort som han velat. Nu när jag för en gång skull inte vill då ska han verka vilja.

När blir det bättre? Jag känner igen mig så i ditt sätt att tänka. Var det värt det? Det kan man undra, men jag tror jag har kommit fram till att det var det. Jag mådde ännu sämre fast på ett annat sätt när bi var tillsammans o min dotter med. Här kan vi känna oss lugna o vi behöver inte känna av stämningen hela tiden. Jag tror att du också har gjort rätt o det är så nytt allting men jag tror det blir bättre fast det tar tid. Jag trodde att mär jag lämnade så skulle det bli så bra men det är så jobbigt men det måste nog få ta sin tid. Vi har varit tillsammans med våra män ungefär lika lång tid o det blir en så otrolig omställning att inte längre bo ihop när man har vari ihop halva livet. Även fast det inte har varit bra så saknar jag huset o familjelivet, det är en så förvirrande känsla.jag tror inte att kontakten med dina barn kommer att försämras för att du lämnat. De vet väl också hur du har haft det. De vill säkert att du ska må bra o bli lycklig. Jag kände likadant när min dotter bodde kvar hos sin pappa de första månaderna men sen kom hon till mig o det är jag så glad för. Min andra dotter sa att hon tyckte att jag var modig o det kändes skönt att höra. Men man känner sig så ensam i det här o det är så jobbigt. Jag önskar att jag hade nån att prata med som förstår o stöttar. Det är skönt att det här forumet finns!!
Vi måste tro på att vi också kommer bli lyckliga en dag. Kramar till dig <3

Ja, det är väl mycket A i jobbsammanhang. Värt att fundera över....

Men vad skönt om det liksom slutar att vara lockande av sig självt! Då blir det ju naturligt att dra ner.
Har ni AW varje vecka? Kan tänka mig att det är fler än du som får problem av att alltid förlänga helgdrickandet med AW.

Flaskan står inte hos mig, utan hos särbon. Hemma hos mig vågar jag inte ha något, så här har jag infört alkoholfri zon.
Av någon anledning har jag aldrig druckit särskilt mycket hos mannen även om han alltid har både sprit och vin hemma. Antagligen för att han själv är väldigt måttlig. Vi har varit ihop i många år och det har alltid känts fel att dricka hos honom när han inte dricker. Hemma har det däremot varit en helt annan sak...

Och vad är det egentligen med vädret? Solsken, mulet, nederbörd, regnbågar och så fullmåne nu i kväll. Nyckfullt.

Jag är också nyckfull. På hemvägen stannade jag till på Ikea. Köpte gardiner, matta, överkast, kuddöverdrag - och allt går i bruna toner. Jag köper aldrig brunt annars. Men nu måste jag bara förvandla sovrummet till en ... lya? Grotta? Märkligt.

Nu i veckan ska jag ut på lokal med ett gäng gamla kursare från universitetstiden. Kul? Ja. Pirrigt? Oh ja. Men det finns ingen tvekan. Det kommer att bli en ytterst nykter kväll.

Hehe, ja du, Vändningen, när inget annat comes to mind kan man alltid travestera Peter Dalle. ;)