Senaste kommentarerna i forumet

det låter som om du har ett sunt förhållande till alkohol, sånt som jag skulle önskat mej och strävade efter länge. För min del har jag insett att det inte fungerade. Alkoholen styrde mitt liv och så kan man inte ha det. Den tog över allt annat. Att alkoholen förgyller din tillvaro, det är så det är för de "normala" tror jag och så ska det vara. Det är när den tar över och kidnappar hjärnan som man måste göra nåt. När man väger för och nackdelar och ser att nackdelarna klart väger tyngst. Fortsätt med ditt lyckliga liv utan att skämmas du:)

Min erfarenhet av delat föräldraskap är allt annat än positivt och det verkar som om kvinnor och män har olika syn på saken. Min fru övergav mig för en yngre casanova och allt var frid och fröjd tills han dumpade henne. Då började kommunikations problemen. Hur lite jag brydde mig, hur lite jag bidrog ekonomiskt, att jag inte deltog i tillräckligt många utvecklingssamtal. You name it. Fy fan. Forumets sida för medberoende är många fall en sida för kvinnor som låst fast sitt tänkande.

Ha det Gött!

VV

Hallå! Har sommaren fångat dig helt och hållet? :-)

Hallå! Har sommaren fångat dig helt och hållet? :-)

dina inlagor här och tycker att du har rätt i det mesta men jag är lite konfunderad över din attityd till andra ibland. Varför tror du att alltid sitter inne med den ultimata lösningen eller sanningen? Kanske dina polare på AA mötet hade rätt?

VV

För min egen del så har jag lagt planerna på ett nyktert liv på hyllan eftersom jag inte tycker det passar mig. Jag har funderat fram och tillbaka och insett att alkohol har varit en del av mitt liv på gott och ont de senaste 45 åren. Alla är vi olika och ingen av oss vill att alkoholen skall styra vårt liv och där tror jag att vi alla är ense, men på forumet så rör det mesta sig kring den dagliga kampen om drickandet och det är säkert bra att reflektera över. Jag vet inte om jag är på rätt väg men under det senaste året så har alkoholen enbart förgyllt min tillvaro, (får man säga så?), jag vet att jag inte kan avstå men jag vet att jag kan begränsa. Om jag inte tar en whisky eller öl så äter jag på fingrarna, röker, blir omöjlig att leva med etc.

Jag har släppt taget och alla verkar vara lyckliga. Jag dricker mig sällan redlös, ingen ser ned på mig för att jag tar en whisky, (nästan som Dallas), jag mår bra, jag behöver inte smyga. Kort sagt alkohol är en del av mitt liv och kommer alltid vara det, men mest på ett positivt sätt på grund av att jag har kommit till insikt över hur jag fungerar som människa.

Ha det Gött!
Villervalle

en s.k "stor" dröm inatt, färg. Drömde att den föregåtts av en annan dröm. En person vi träffat genom AA fanns med, även en julgran i "fel" årstid och en porslinsfigur av en liten flicka. Lämnade goda känslor. Livet är som bäst. / mt

att jag drack vin. Jag visste att det var fel, jag skulle inte tagit det glaset. Men när jag väl gjort det så letade jag efter mer. Precis som det var på riktigt förut med andra ord. Mer än ett år sen jag drack och ändå var det så naturligt i min dröm. Naturligt men jag visste att jag inte skulle. Jag var faktiskt extra glad när jag vaknade och insåg att det inte är sant. Jag dricker inte alkohol längre.

Nu ska jag snart börja min semester och det blir min andra semester helt nykter. Förra sommaren var det nytt och lite kämpande ändå mot frestelsen och suget. Den här inleder jag med helt andra förutsättningar. Ett helt års träning i att vara utan. Det ska bli fint!

bara tala om att jag använt en del av dina länkar och spridit vidare, Sorgsen :-) Fint att du plockade fram dem :-)

Tack Sorgsen och alla ni andra som mejlat och tagit kontakt utåt ang forumet!
Jag har använt självhjälpen ganska mycket på sista tiden. Tycker att den kan vara till hjälp om man faktiskt loggar in där mer eller mindre varje dag och reflekterar över övningarna.
MEN utan forumdelen skulle nog endast självhjälpen kännas mycket halv! Precis som Adde skriver är det för alla nya som söker efter hjälp ovärderligt att få läsa om andra i samma situation. Jag tror knappast att jag själv skulle ha orkat fylla i diverse övningar om inte forumdelen funnits att läsa i först.
Så tack igen och håller tummarna för att era påtryckningar ger resultat!

var på ett lunchmöte idag som blev väldigt obehagligt och det var nog främst min ärlighet och frispråkighets förtjänst. Där sitter några gamla som aldrig någonsin utforskat världen utanför AA och vill prata om att komma till tro på en högre makt, dvs enl deras sätt att se på saken : Gud.

I början av varje möte läses ett stycke ur Anonyma Alkoholister som kallas för : Hur det fungerar.
I fjärde stycket kommer det här : Men det finns en som har all makt - denne ende är Gud.
Må du finna honom nu!

Och jag kan aldrig låta bli att fnissa åt meningen som verkar härstamma från korsriddarnas tid. Idag sa jag det rakt ut och dessutom att gudssnacket skrämmer bort många nya från AA.

Det ska man inte säga inför aa-talibaner, inte ostraffat :-))) Det blev lite stämning ala Livets Ord, Maranata eller nån liknande sekt och det var ju ingen som helst tvekan om att jag hade fel. Öppet sinnelag gäller absolut inte i den gruppen så några andra vägar än AA för att vara (hålla sig) nykter är bara skitsnack.

Jag var på möte i den gruppen för några månader sen och kände obehag men jag tänkte att jag måste ju gå dit igen för det kan ju ha varit en tillfällighet. Det var det inte. Och ingen pratade med mig efteråt eller sa hej när jag drog :-)) Jag fixar det men jag tycker så synd om dessa gamla som i åratal inte kunnat förändra sitt sätt se på världen. Den gruppen skulle behöva en ung frisk fläkt i form av en liten Markatta med väldigt öppet sinnelag och som kan hjälpa dem på vägen mot en friare värld :-))

Till saken hör också att en av dem vet vilket kaos jag lever i och jag vet att hon har mitt telefonnummer men hon har aldrig någonsin bemödat sig att höra av sig fast hon sitter och predikar "kärlek och gemenskap". Jag kallar det dubbelmoral.

AA's 12 steg och levnadsregler (som i grunden är "lånade" från andra filosofier och religioner)fungerar alldeles utmärkt för alla som har en önskan att sluta dricka oavsett religion eller trosuppfattning. Om inte annat är väl en sån förtappad krake som jag ett ypperligt bevis på det :-))
Och jag är inte speciellt religiös :-))

Adde, dina ord och berättelser utifrån dina erfarenheter betyder mycket för mig. I mångt och mycket känner jag igen mig mer i det som skrivs på alkisdelen av forum. Även om jag inte är alkoholist så är jag i mycket en missbrukarpersonlighet. Jag har missbrukat benzo, mat alltså bulimi och även självskadebeteendet är ju ett form av missbruk som man döljer, skäms över, är oerhört svårt att sluta med och som gav kraftiga abstinens. De som levde nära mig under de åren uppvisade/uppvisar ju också många tecken på att vara medberoende. Jag blir snurrig i huvudet när jag tänker på hur många förgreningar det finns av missbrukare och medberoende, som sedan skapar nya missbrukare och medberoende.

Jag tackar dig för att du skriver så ärligt om barn/babylyckan. Allt som rör att bryta vad som anses vara det normala i sitt föräldraskap lär nog vara det som är mest tabu att prata om. Men att våga prata om saker är ju det bästa sättet att ta bort en tabustämpel på något och fatta att man inte alls är ensam om att tänka/känna som man gör. När jag gick i en DBT-grupp med andra tjejer som självskadade fick jag erfara det. Jag var övertygad om att jag var unik i att vara så pass "sjuk i huvudet" och att alla skulle döma mig men när jag kom dit märkte jag efter ett tag att jag inte alls var unik, mönstret såg väldigt lika ut hos oss alla. Det var rullande intag i gruppen och veteranerna, de som snart skulle sluta i gruppen hade en väldigt rå rakbladshumor som inte skulle gå hem i alla sociala sammanhang men som jag som ny, rädd och skamsen kände en stor lättnad inför. De bröt tabun genom att skratta åt det.

Idag regnar det här där jag bor. Jag tänker att det är synd för alla som tar studenten/examen som planerat utomhusfirande, men bra då det säkert minskar fyllan något. Nattvandring ikväll, hunden får hjälpa till som sällskap och något att samlas kring. Många av ungdomarna vill komma fram och hälsa, en ice braker som kan leda till fina möten. Är de för berusade får de inte hälsa då hundar(precis som människor) inte litar på fulla. Har varit med om flera gånger då jag tagit en sen kvällspromenad och oftast fulla berusade män velat hälsa men blivit nekade av mig då jag ansett dem vara för berusade och jag har sett hur mycket de skämts. Men jag måste värna om min hunds integritet. Hoppas på en lugn studentkväll men blir det för stökigt får hunden gå hem och lägga sig.

Tänk den dagen jag ser till mina egna behov lika mycket som jag värnar om hunden. Där är jag benhård och accepterar inga övertramp. Egentligen borde det ju inte vara svårare än så.

Kram på er!

vi fick barn blev min värld kraftigt beskuren och jag förväntades ta ansvar och "växa upp". Jag var 28 när första barnet kom och det var omtumlande för mig. Från att ha varit lös och ledig blev dagarna fyllda med förpliktelser. Jag valde att fly bort med hjälp av alkoholen. Först bara fredagskvällen, sen lördagskvällen, en pilsner till bastun på söndagen, lillördagen knackade på och ville ha uppvaktning...ja, sen var det ju inte många dagar kvar i veckan. Från att ha varit friheten personifierad så blev jag helt plötsligt låst på alla sätt och vis, ekonomiskt, ansvar och inte minst beroendemässigt. Den där berömda babylyckan ville inte riktigt infinna sig. Vilket jag skämdes för men som jag i efterhand lärt mig att det inte alls är ovanligt, inte ens hos "normala" familjer. En av fördelarna med att lära sig prata uppriktigt med folk är att även de vågar öppna sig.

Och jag skrattar igenkännade över dina ord : "så saknar jag också spontaniteten och förändringen, ut och lifta, träffa nya människor, nya upplevelser. Tryggheten har liksom sitt pris." Och avgjort över Ronjas vrål :-))) Jag trivs också alldeles utmärkt i naturen, den fria, den vilda....men aldrig i h-te att du får in mig i ett tält igen !!! Det räckte med småbarnsåren då det var billigaste sättet att semestra ! I regn och svensk sommarkyla :-(( Sköna hotellsängar med hotellfrukost, det du :-))

Innan spriten tog över helt hade jag ett jobb där jag hade makten och kontrollen i ett till synes kaosartat "välde" och jag älskade det ! Att kunna förutse vad som hände, kunna bemästra det överraskande, att känna att jag hade erfarenhet och kunskap att leda var underbart ! En "vanlig" dag på jobbet blev outsäglig lång och trist och det hände att jag sysslade med lite annat ej jobbrelaterat. Tyvärr är det så att en "yrkesskada" som alkoholen gett mig är att min stresstålighet är minimal idag. Jag har försökt att gå tillbaka en gång till mitt gamla liv men det fick jag hastigt och lustigt avbryta för det höll på att dra ner mig i helvetet igen.

Idag älskar jag att träffa nya människor ! Nästan är det så att jag "konsumerar" nya människor :-)) Efter fylleåren då jag hatade att träffa andra som störde mitt drickande så har jag lite att ta igen. Och idag så ser jag ju att jag har så mycket att lära av andra, jag tycker om de allra flesta men jag har svårt att förstå rasister och homofober. Innanför vår hudkostym är vi alla lika och våra hjärtan klappar precis likadant som alla andras. En anledning till att jag åker på konvent är inte bara för att fylla på min nykterhet utan även för att få möta andra människor från alla delar av vårt samhälle. De hjäper mig att lära mig om hur de har det, hur livet kan se ut och att jag inte är ensam om mina problem. Problem som ofta bleknar i jämförelse och som gör att jag får distans.

Jag är i valet och kvalet (fortfarande) om hur jag ska göra med Landsmötet i Göteborg första helgen i augusti. Jag vill...men ekonomiskt ?? Tidsmässigt ?? En månad efter är Gullbranna och den helgen är helig för mig, 3 dagar som bara är mina ! Med hotellfrukost :-))

Men vi kanske syns under festivalen när du hoppar omkring på ett ben i takt med Timbuktus låtar :-)

Lite patetiskt kanske, men NU dag 1.

X

och flytten till landet över sommaren är det massor att tänka på och packa. Ett moment mindre är alkoholinköpet. Så skönt att slippa det på fredagarna också. Jag har köpt några flaskor alkoholfri cider i matbutiker.

Så bra uttryckt mb, inte tänkt i dom banorna förut. Att det behövs en massa träning för att kunna göra en brandkårsutryckning. Får nya tankeimpulser, tack!

Jag tror mycket på den teorin som i stort går ut på att man planerar sina tankar och lär hjärnan vad den ska tänka. De första månaderna på forumet för mej handlade i stort sett om att läsa, läsa och läsa, och då fann jag många gemensamma fällor/ återfallsrisker och började koppla ihop tankarna i den ordning jag ville ha dem. Så ja, det är när det går som bäst som man ska jobba med återfallsprevention för det är då man har störst mental styrka. Då kan man i detalj planera om det och det händer, vad gör eller tänker jag då?

Man brukar skämta om "brandkårsutryckning" som något man får göra för att man glömt nåt och då blir det bråttom. Vad man inte tänker på är alla timmar av övning som behövs för att en sån utryckning ska gå bra.

Äsch, nu är klockan för mycket, jag förstår knsppt själv vad jag menar. Hihi!

Godnatt!
/MB

En hårresande upplevelse...

Svetten rann, hjärtat bultade, knäna och händerna skakade. Jag går aldrig dit igen. Aldrig!!!!
Hade inte gått dit om det inte hade varit för att sambon lovat sköta insamling och inköp av gratifikation till sonens lärare. Alkoholfritt blev det, men den stress och ångest jag upplevde där inne var inte skoj.

Intressant att mitt arbete med mina tankar har gett SÅ bra resultat.

över hela ansiktet.
Välkommen i VSÄA- klubben! Vilja på burk, hihi. ;-)

Kramar!!!
/MB

till hejaklacken!
Du har förmodligen letat upp alla blindskär nu? ;-)

Kramar!!!/MB

En hälsning från mej till er som läser här.

Jag har fortsatt fundera på mitt liv och har träffat en kurator som ska hjälpa mej sätta ord på mina snurriga tankar.

Hoppas verkligen att det blir klart med forumet snart så att det blir åtkomligt för fler, för som du skrev Lelas så behövs detta verkligen.

Jag har ett liv och det ska jag ta hand om nu, på MITT sätt.

Ta hand om er!
Kram från tekla.

Kul att du ska på festival Adde! Kanske du ser mig i vimlet, ståendes på ett ben.

Lev idag, imorgon kan det vara för sent, får mig att tänka på en filmreplik, kommer inte ihåg från vilken film det är men; What if this is as good as it gets?
Så känner jag nu. Jag lever. Det är ok. Det räcker inte.

Samtidigt som jag trivs med att vara "bofast", inte flytta runt till en massa andrahandslägenheter, byta boende hela tiden så saknar jag också spontaniteten och förändringen, ut och lifta, träffa nya människor, nya upplevelser. Tryggheten har liksom sitt pris.

Stunder vet jag hur jag ska njuta av livet. Jag trivs bra i naturen, älskar att tälta t.ex. Då kan jag liksom bara vara. Men det är nog så att jag också saknar kickarna. Som Ronja Rövardotter står jag och skriker "fram med lite farligheter!".

Jag försöker tillgodose mitt adrenalinbehov på gymmet och klubben. För nog är det det som jag saknar, adrenalinkickarna och kanske känslan av makt och kontroll i det när man står mitt i ett totalt kaos men ändå tycker sig kunna överblicka allt som händer.

Jag tänker på en vän som målar graffiti som på frågan(inte ställd av mig) "när ska du växa upp då och sluta måla" svarade, "Jag lever bara när jag målar, alltså aldrig, för den dagen jag slutar måla finns jag inte längre". Jag förstår nu hur han menade då, när man upphör med "farligheter" kan man känna sig tom även om man nödvändigtvis inte längtar tillbaka till just det destruktiva som det kunde föra med sig men till kickarna, till klyschan; känna att man lever.

Det är mycket med det jordiska.

har aldrig haft dina tankar på döden, förutom för dryga året sen, men jag har nästan hela livet agerat som det inte finns nån dag efter denna dag. Många är infallen som jag gjort utan nån som helst eftertanke på hur det ska sluta och i alla dessa tokigheter har det gått bra förutom en del ekonomiska smällar. Att inte tänka på konsekvenserna av mitt handlande var väldigt befriande och gav kickar till ett, i mitt tycke, stillsamt liv. Vilket i jämförelse med svensson-livet var allt annat än stillsamt, ständigt nya projekt, ny grejer att testa och, framförallt, nya saker att lära.

Jag har aldrig haft med lagens långa arm att göra, ok, några fortkörningar genom åren men det är väl nästan en merit ??, trots att jag inte är helt vit. Nu var det länge sedan jag klev över gränsen och jag har fått vett nog att skämmas för att jag längtar tillbaka till spänningen. Som beroende sitter ju sökandet efter kickar djupt ner i min själ och det är en personlighet jag inte vill ta bort. Jag trivs med att göra knäppa grejer. Gubben ska på festival i sommar och jag blir chockad när jag ser spelschemat och hur tiderna ser ut !!! Hur fan ska jag orka det ??? Men så har jag ju aldrig funderat förut ?! Ös på bara och så knö in sig i bilen och försöka få lite sömn mellan varven :-))
De som är i min ålder kommenterar : Men det är väl bara unga där ?? Men vad fan...jag är ju mentalt efterbliven eftersom jag supit bort 20 år av mitt liv så jag har ju lite att ta igen ! Ok, tiderna förändras...numera är det vågat att kasta sig ut i en festival när jag tidigare gjorde betydligt knäppare saker men sammantaget så är det inget jag ångrar, allt har gett mig en kunskap och erfarenhet som jag inte skulle ha fått vid köksbordet.

Det finns ett ordspråk : Om man tänker för mycket på nästa steg så blir man stående på ett ben resten av livet. Jag har nog aldrig funderat över hur mitt liv ska se ut, jag har nog bara åkt med och tagit del av det som erbjudits mig och helt plötsligt sitter jag här och kan ana livets horisont. Och det har gått alldeles för fort !

Och med tanke på min alkoholism så har jag lärt mig i allra högsta grad att det aldrig är för sent att ändra riktning i livet. Att lämna tryggheten som spriten har gett mig under så många år och kasta mig ut i det helt okända som ett nyktert liv innebär är egentligen ett sanslöst knäppt och ogenomtänkt steg att ta. Där hade jag inte en tanke på konsekvenserna annat än att alternativet var just döden. Idag träffade jag en mycket yngre alkiskollega på träningen, en vän jag inte träffat på ett år. Han hade fått en akut hjärtoperation pga kranskärlsförträngning helt nyligen och vi råskämtade om att vårt blod borde vara så utspätt av all sprit så våra ådror måste vara helt renspolade men ändå så kan vi inte vara säkra. Alltså blev vårt konstaterande för femtioelfte gången : Lev idag, i morgon kan det vara för sent.

Jag gratulerar dig Markatta till din första egna lägenhet !! Jag skickar dig en röd cyberros att ha bredvid sängen i ditt alldeles egna sovrum. Och ett cybertuggben till din trogna hundkompis som väntar på just dig.

Nu drar vi ut på nykterhetens väg.
Du på dag tre, jag kommer efter, du visar vägen!
Du är bäst!
/A