Senaste kommentarerna i forumet

Läste inlägg från Äntligen fri och blev påverkad. Som ett litet barn kände jag, Ja, ta min hand och hjälp mig komma dit och samtidigt, Usch, vad läskigt. Vad ska jag göra där. Jag hinner inte med det också. Vad ska jag säga. Massa människor som samlas pga av alkoholmissbruk men jag vill prata om annat, det som inte är alkoholmissbruk...

Hoppas allt är fint och du håller fast vid dina långsiktiga mål Mick.

Kramar???

Inte outsinliga men urkraften i mig gillar att leva och känna min kropp och mina känslor. Vill vara i kontakt. Nu lever jag istället för att sakta dö. Finns så mycket vi kan njuta av i livet. Jag vill göra massa saker som jag skjutit upp, inte vågat, inte gett plats. Inte allt på en gång. Ett steg i taget vill jag närma mig min själs sanning och uttryck och det är en längre och spännande resa. Jag upplever att du Vilja är i den resan och har kommit en bit. Tycker du är cool och go!

Jag befinner mig i samma situation som du gör nu. Har dock inte konfronterat min sambo om hans kontoutdrag som visar på inköp på systemet nästintill varje gång han är i stan, men jag kan nog inte hålla masken så mycket längre.

Jag förstår dig i din orkeslöshet och uppgivenhet. Det är så tufft att hela tiden slitas mellan hopp och förtvivlan, det känns som huvud och hjärta ska explodera när som helst.

Om du behöver någon att prata med är jag en av många här som gärna lyssnar.

Ja, det är otroligt att alkoholens spår i hjärnan sitter så hårt. Det är förrädiskt när sammanhang blir glatt och det naturliga är att dricka. Det är lite jobbigt att vara den som avviker och inte är en del av gemenskapen i alla sammanhang. Just i dessa sammanhang har vi glada minnen som gång på gång övertalar vår hjärna att vilja ingå. Tror det är Muränan som brukar använda Broccoli. Skulle vi umgås med en grupp människor som var helt fixerade vid att träffas och frossa i Broccoli? Om de var roliga och de tillhör några av de få vänner vi har kvar, kanske vi gör det ändå och smakar lite Broccoli fast vi inte tycker att det är gott... Så är det nog för många ungdomar i början med alkoholen, tror jag. Och de som driver på har sett att när vuxna träffas och har kul då måste det drickas alkohol, för då blir det roligt och alla skrattar. Många barn får också leva med skräcken just dessa tillfällen för det har hänt för läskiga saker mot slutet och mamma och pappa blir väldigt konstiga. Men ungdomarna romantiserar precis som vi. Tänk vad mycket hämningar vi har som måste ha alkohol för att släppa. Den här kulturen är verkligen helt sjuk!

Hoppas du hittar ditt starka och välmående spår som du redan kört i länge, igen. Tänker på dig och hoppas på lite ljus inför promenaden med hundflickan idag.

Kramar ❤️

Min sambo ligger fortfarande och sover och min ångest har sakta men säkert trappats upp under dagen. Jag är orolig över vilket humör han kommer vara på när han vaknar, hur han kommer bemöta mig och hur resten av dagen kommer se ut.

Kommer han föreslå att han ska åka in till stan och handla mat (och samtidigt passa på att handla hem några sexpack folköl samt "smyga" förbi systemet) eller kommer han gå runt här hemma utan alkohol och jämra sig över livet?

Vi lever så sätt inpå varandra då min sambo endast jobbar deltid, mest nattpass, och jag pluggar till undersköterska på distans. Vi är alltså med varandra största delen av dygnet och det tär verkligen på förhållandet.

Trots detta förmår jag mig sällan att lämna lägenheten p.g.a. min j*vla ångest och sociala fobi som bara har blivit värre de senaste året.
Jag orkar knappt ta hand om mig själv längre och känner hur jag sakta men säkert håller på att gå under.

All min energi lägger jag på min sambo trots att jag börjat inse att jag inte kan hjälpa honom att må bättre. Det är den taken som gör mig ännu mer orkeslös. Varför mår han inte bra med mig? Varför kan jag inte göra honom lycklig när det är det ända jag vill? Varför förstår han inte vilken fantastisk människa han faktiskt är bakom sitt dåliga mående och beroende?

Så många tankar, så lite energi..

En gång i mitt liv tillbringade jag en tid i en stuga. Där fanns både vedspis och kamin och jag blev så lugn inombords när jag gjorde upp eld. Höra knastret, se lågorna, känna värmen, doften av brinnande trä. Gudomligt. Det är verkligen nåt med elementen.

Och tack för så fina ord. Blir nästan så att jag värjer mig lite. Du vet hur det kan vara. :) Puss!

Det känns så himla skönt att du är tillbaka. Det är som att det som inte var som det skulle nu är som det ska.

Stor kram!

Vill uppdatera lite. Jag har sökt hjälp för medberoende. Har verkligen fått många vertyg att hantera mitt medberoende och mannens alkoholism. Tycker det blivit bättre. Eller också är det att jag mår bättre. Känner att jag kan blicka framåt och har hopp om framtiden.
Allting är inte lätt, men jag hanterar situtioner på ett helt annat sätt. Jag sätter mig själv först. Jag måste göra saker som jag mår bra av. Annars kommer jag gå under.
Jag hoppas att detta kommer att fortsätta att kännas bra. Men nu har jag stort hopp om detta i alla fall.

God morgon vännen,

Hur mår du idag?

Önskar dig en fin dag. Bamsekram från mig

Stort grattis till dem första fria tio dagarna!

Hej Smulis läser vad du skrivit och utan att veta exat så känner jag igen mig var jag var för 10-år sen.
När jag var 24 så var det helt otänkbart att dricka själv och att ta återställare för att bli av med ångesten, men efter hand med åren när festerna blir färre och ändrar karaktär så fanns beteendet kvar och gränserna för vad som är okej började luckras upp. Kändes alltså mer okej o bli för full när jag var yngre och var på student fester än när jag senare vart för full på middagar och kalas.

Tror du MÅSTE göra ett väldigt seriöst försök att dra ner på mängden (finns ju hjälp att få även för den som vill förändra sitt sätt att dricka) om de inte funkar så försök åtminstone att dricka så få gånger per år som möjligt. En vän med liknande bekymmer höll upp helt i två år och även nu 5-år senare så dricker han faktiskt både mindre mängd och mer sällan han gick väl från nästan varje helg till några få gånger per år. Kan bara säga att fortsätter du som det låter att du gör kommer det bara kännas värre o värre.

Lycka till.

...nä vet du, Leverjag, letade efter skidorna, men gubben sa att de är i stugan. Å så är det. Men jag och barnen ska dit nästa helg, så då ska jag ta hem dom.
Vi hade ett mycket bra snack, redan i lördags egentligen, men jag fick inte se resultatet förrän igår, därför tänkte jag inte på det förrän då heller. Att det faktiskt gav resultat.
I lördags talade jag om för honom hur jag upplevde honom, att han inte vill göra nånting, hur grinig han är osv. Han blev jättesur! Men det verkar som det hade effekt, för idag har han varit tillmötesgående. Han är så att han snarare visar att han lyssnat än säger det.
Istället för skidtur, eftersom det inte fanns några skidor att tillgå, så tog vi en långpromenad med hundarna. Gnistrande vackert! Är ganska säker på att sambon tyckte om det oxå.
Etanoldrift, du har rätt till en viss del, enda skillnaden är att min karl aldrig druckit så att det märkts på honom. Utan bara regelbundet, men aldrig full. Däremot tror jag att jag har retat upp mig på en del andra saker och tagit till flaskan för det.
Nu hinner jag inte vara inne här mer, vi hörs senare! Kramar alla

15 dagar utan alkohol och känslan att jag inte kan hantera spriten är fortfarande kvar i mitt kraschade sinne. Ja de känns lite oväntat att jag fortfarande vill hålla mig nykter annars brukar jag definitivt ha börjat lura mig själv vid så här många dagar men jag SKA inte dricka på lång tid framöver.

Har även under helgen berättat för två av mina bättre vänner om min inställning och obekväma känsla till A och dom har full förståelse vilket känns väldigt skönt.

Tack! Ja under många år. 10 års tid minst. Längsta uppehållet är på 5 dagar ( åt medicin) så många liter har de runnit i. Innan dess drack jag på helgerna mest men stora mängder...återställare började jag med för några år sen och sista året har varit hemskt:-(
Idag är jag på dag 10 utan alkohol! Jippie:-) känner mig glad & stolt & förvöntansfull över en ny icke bakis-dag!
Ha de gott

Nu drar jag på semester ☀️
Hoppas ni får en lugn och fin vecka.
Kram studenten

Vi har det lugnt och fridfullt nu. Det känns helt overkligt att tänka på hur det var i början av hösten då jag levde i ständig beredskap för fallolyckor och andra incidenter. Hur jag har legat på helspänn i sängen och lyssnat efter steg i trappan på väg efter ännu en öl. Hjärtat som slog, krampen i magen, tjutet i öronen. Och rädslan och osäkerheten för vad jag kunde säga utan att väcka vrede och mötas av personliga anklagelser. Att jag klarade av att avsluta ett långt arbetsliv under de omständigheterna utan att krackelera. Det är jag faktiskt glad för. Jag talade inte med någon på mitt jobb om hur jag hade det hemma. Kanske märktes det att jag blev tyst då andra talade om sina härliga män och vikten av ett gott samliv. Jag är allergisk mot föreläsare som börjar med att presentera sig som: "jag heter xxx, är lyckligt gift, har två underbara döttrar, bor i en gammal villa vid havet med en hund och en katt. Jag är ödmjuk". Då kan jag ha känt mig bitter och missunnsam och haft lust att be människan hålla sig till ämnet.
En del av min identitet är att jag är alkoholisthustru men det är långtifrån hela mitt jag. Jag försöker odla de andra sidorna så mycket jag kan. Och jag ser också hur mannen bygger upp sina egna intressen och kontakter så sakteliga. Mitt tempo är högre och det kan kännas irriterande ibland. Men det är nog så det måste vara just nu. Vi behöver komma ifrån grävandet och skuldbeläggandet och bygga upp en värdig relation som vi känner oss trygga i. Så småningom kanske också tilliten och känslorna kommer tillbaka.

Är hos min pojkvän söndag kväll och det suger att inte dricka med honom. Har sagt nej ca tio gånger och känner mig nere. Beror på annat med. Har inte roligt alls.......

...ikväll smög jag in, tyst utan att väcka, i det där rummet med färgglada lampor. Ni två, små som bor där betyder mer än livet självt och jag kröp ner och snusa er lite i nacken, sådär som jag gjorde när ni var mindre än små...
Kanske har ni märkt att nåt varit snett, men jag önskar så innerligt att ni inte förstått. Jag är här nu. Inte bara praktiskt med allt som ska skötas och göras, det har jag skött så bra... Men jag ÄR här, jag lyssnar och ser, jag är vaken igen. Jag lovar er två, små, jag ska göra allt vad jag kan för att stanna hos er.

Hej Smulis,
Otroligt bra att du redan så ung kommit till insikt, stort grattis. Du har ett långt och härligt liv framför dig.
Vissa av oss (ungefär 10% av befolkningen) kan inte sluta dricka efter ett eller några glas. I bland kan man stålsätta sig, men ofta går det åt helvete. Det beror på att ditt och mitt belöningssystem (som frigör dopamin, kroppens hormon som triggar välmående) svarar på alkohol på ett annorlunda sätt än andra. Det är inte ditt fel, det bara är så. Det gör att vi vill ha mer och vi hamnar till slut med konsekvenser.
Om du slutar dricka nu kanske du kan undvika att hamna i ett missbruk som är tyngre att ta sig ur.
Tro mig, du kommer få ett underbart liv utan alkohol. Jag mår så otroligt mycket bättre idag än när jag drack tidigare.
Ta kontakt med YPAA (young people in AA) och snacka med folk i din ålder som varit med om precis det du beskriver.
Stort lycka till
Kram

Är du!
Som ser honom och finns <3
Jag blir glad över att höra att han redan har en kontakt på BUP som dessutom är bra.

Min finaste vän,

tack och lov att du är här igen. Tack också för att du faktiskt svarade när jag sökte dig. Du vet att du kan skriva till mig oavsett "dagsform". Jag finns här kära du. Nu har jag varit borta över helgen och blev så glad över att se dig här på forumet igen. Så oerhört glad. Ja, som pp skriver, lite medberoende blev vi nog allihop...

Fint att du verkligen sökte vård. Varför göra saken jobbigare än vad den behöver vara? Finns det hjälp, så ta den! Otroligt att du klarade landningen själv. Det måste ha varit gräsligt... Jag ser inte dig som svag. Jag ser dig som oerhört stark som orkar komma tillbaka till livet igen. Vad du gör nu är att du väljer livet, eller hur?

Skönt att han där hemma är på banan med dig igen. Fortsätt nu och skriv här. Det håller dig påmind.

Du vännen, du anar inte hur jäkla glad och lättad jag är över att du är på gång igen.
Puss på pannan kära du. Styrkekramar i jättelass

Hej xoxo!

Jag ber om ursäkt för sent svar. Början av veckan gick sådär. Under veckan har jag druckit 20 glas alkohol. Jag har varit lite småförkyld och inte vågat träna. När jag inte tränar blir jag stressad och för att lugna ner mig dricker jag alkohol. Jag ska börja träna igen imorgon och då kommer jag förhoppningsvis att bli lugnare.

Inte lätt alls. Jag fasar och har börjat få stå ut med vissa utekvällar och fester. Ett år yngre. Än så länge inget drickande som vi märkt av/känt. Hen tränar mycket och jag har berättat om beroendet, risker och skadorna som uppstår. Tagit mig själv som exempel på hur alkoholen sabbar livet. Har tidigt berättat om hur hårt det slår på unga hjärnor och ökar risken för beroende. Men, gruppen och trycket är hårt. Jag lider verkligen med dig. Vad faan gör man. Du verkar kunna prata med honom och det är ju jättebra. Du har bra kontakt med bup. Tror du han skulle behöva behandlingsprogram? Terapi, medicin och plan för att komma på rätt köl? Många unga här har blivit hjälpta av AA.

Styrkekramar

Starkt jobbat att ringa!!! Hur går det för dig? Hoppas du har fått tag i någon. Kram

Ja, sådana elaka tankar och dömande attityd som man/jag kan ha mot sej själv skulle man/jag aldrig utsätta någon annan för! Det är en viktig utmaning Leverjag att träna på att vara förstående och accepterande mot sej själv.
Ett misslyckande i något avseende är inte en total katastrof utan en möjlighet att lära sej av misstaget. Man utvecklas som människa hela tiden och det kommer hela tiden nya möjligheter att bli ärlig och accepterande både mot sej själv och andra.
Jag är tacksam över det stöd jag får här och delar gärna med mej av mina funderingar. Glad att ni läser ?