Senaste kommentarerna i forumet

...jag läst ikapp din tråd.

Skriv, skriv så mycket du vill och orkar. Skriv mest när känslan hos dig är att du tror du ältar och inget av värde finns att få ner i skrift.
Jag läser och tar del, vi alla läser och allt är lika värdefullt åt båda håll. Så känner jag och har känt.

Vad jag läser är att du tar dig framåt, det är inte lätt och det tar tid men du rör dig i rätt riktning.
Jag tyckte det var svårt att se min make förstöra sin kropp och sitt liv.
I det destruktiva försökte han förstöra mig också. Om det är medvetet eller ett destruktivt rop på hjälp vet jag inte. När spriten gick in försvann förståndet och då menar jag inte bara i det aktiva supandet.
Förändring är bara möjlig om din man slutar dricka, inser och vill sluta dricka. Att han är elak mot dig har säkert många bottnar och gör ont, det är säkert också menat så i stunden. Jag tror, helt utan att veta, men jag tror att det är ett sätt att få mer tid och plats för alkoholen. Både att slå sig fri och samtidigt skapa sig nya orsaker till mer sprit.

Var rädd om dig.
En sak i taget, viktigaste först!

Kram

till dig Tjalle, vi måste ta oss ur det här och det är skönt att veta att det finns olycksbröder i bakgrunden som delar samma kamp!
Fenix

gjorde den svår att hitta. Skriver här i förhoppning om att den ska komma upp som uppdaterad och vara lättare att hitta.

Kram!

om att vara ärlig mot sig själv och att inte ge upp om man inte hittar "rätt" psykolog från början.

Jag har själv träffat många olika psykologer/terapeuter genom åren. Vissa var helt enkelt inte bra för mig men det var också många som jag själv inte tillät att vara bra för att jag helt enkelt inte var ärlig mot dem om mina problem. Jag tyckte det var för smärtsamt att beröra vissa saker och stängde bara av när jag väl satt där, vilket såklart gjorde terapin helt verkningslös. Vändningen kom när jag blev remitterad till KBT på internet, d.v.s. jag hade en slags mejlkontakt med min behandlare, fick plugga in hur hjärnan/känslor/beteenden funkar och fick en massa praktiska övningar att testa och reflektera kring. Alla funkar ju inte likadant men för mig var det jättebra att kunna använda mig av det skrivna ordet, sitta hemma och låta det ta den tid det tog och också att jag alltid haft mycket lättare att vara ärlig mot mig själv och beröra det som är svårt då jag skriver.

Sedan finns det inte alltid bara en lösning. KBT:n, forumet här, al-anon och regelbunden fysisk träning, alla de delar har varit viktigt för mig.

Minns att Adde skrev någon gång att det finns AA-möten på internet, kan kanske vara ett alternativ om det är svårt att ta sig till grannkommunen?

Ta hand om dig

att läsa om er samvaro nu! Jag känner igen mycket i er resa även där ni är nu. Jag är också glad att vi möttes här och följts åt en bit på vägen.
Varma kramar och allt gott! / mt

dator men det är villervalla ändå. / mt

...ipad och mobil!

Hittar inte heller Addes tråd.
Saknar genvägen till forumet.
Gillar inte heller att första inlägget ligger först i alla trådar även om jag vänt till sista inlägget först.
Liksom Adde är det gamla trådar som kommit fram och som markerats som olästa samtidigt som nya inlägg inte har röda prickar.

..så aktiv här sista veckorna. Smitit in och läst någon gång då och då men mest varit nergrävd i arbete och i underbar tvåsamhet.
Jo, vi har hamnat på en väg som är så behaglig att det nästan känns overkligt.
Vad som orsakat vändningen vet jag inte och kanske får jag aldrig veta. Vi börjar växa samman på ett helt nytt sätt. Samtal och mängder av humor, vakenhet och vilja, lugn, ro, insikt och överseende känns nästan självklart nu. Enda jag märker är viss blyghet och försiktighet i vissa lägen, jag förmodar det är lägen som varit lättare att "behärska" med sprit i kroppen.
Jag är så stolt över honom och över oss. Faktiskt över mig själv också, att jag gått emot mina egna principer.
Utan er här inne, allra främst utan er men även familjeveckan, Al-anon och allt jag läst och lärt, utan hade jag inte varit gift med mannen nu. Det vet jag med säkerhet!

Därför är jag glad att forumet öppnats igen.
Min situation är ju inte unik eller ovanlig på något sätt. Forumet gör skillnad för många och oavsett hur utgången blir så gör den skillnad!
Ensamheten är så oerhört stor när man står mitt i helvetet, för alla inblandade så är ensamheten smärtsam. Att alltid kunna ta sig in här och läsa om andra i samma situation är ovärderlig.

Var rädda om er där ute och välkommen du som eventuellt hittat hit och är ny. Ge inte upp!

Kram kram

...allt det där med och runt separationen är påfrestande, allt bottnar ju i ett stort misslyckande, att inte förmått uppnå den där fungerande tvåsamheten.
Varför det inte fungerar i ditt fall har du ju klart för dig men inte gör det mindre ont för det.

I min separation kunde jag klandra mig själv över många saker, mest att jag utsatt barnen för eländet. Men, det kom till en punkt när jag kände tydligt vad jag kunde påverka och vad som inte låg i min makt. Det var en befrielse! Även stunden när jag accepterade att jag inte förstår, att jag inte måste förstå, att jag inte måste förutse. Mycket var ju tydligt som en barnbok men exets alla elakheter och skitprat blev blekare med tiden inför mig. Jag tyckte det var mest sorgligt att han inte la sin energi på kontakt med sina barn. Det hade varit en god investering, den missade han och har nu i princip ingen kontakt med de vuxna barnen.

Vill bara säga att du måste inte förstå, inte klandra dig själv, inte veta. Livet är ju fullt av oförklarliga vändningar och turer, var tacksam över det du har.
Du har ju frihet, njut den!

Kram

Stor respekt, ett grymt steg för dig mot ett glädjefullt liv!
All min glädje till dig!

LillPer

En bra psykolog är alltid rätt. Men man måste vara ärlig mot sig själv och den man snackar med. Säga sanningen, det man vet, känner och menar, ställa frågor, fattar man inte frågar man igen. Får man inget ut av denna terapi provar man en annan psykolog eller liknande. Men det måste finnas dokumenterad kunskap hos den man behandlas av.
Jag har själv varit med om personer som kallat sig allt möjligt, haft helt sjuka metoder, och ett sätt att tala till folk som gör en helt häpen.
Religös kan du väl bli om du tror det är rätt väg för dig, men det känns inte troligt! ;-)

Ta hand om dig och sätt på dig rustningen och dra svärdet!
LP

Fenix o Pontus vi kämpar mot samma demoner.
Den där jobbiga kampen innan man åker till systemet är ju helt otrolig. Vilka lögner och märkliga känslor man upplever inom sig?

Nu blev det som det blev, och det är aldrig roligt. Hände mig ungefär likadant efter nästan fyra månader utan. Frugan är orolig och rädd hur jag ska fortsätta då jag väl börjat igen. Samtidigt så fattar hon inte hur sjukt långt mitt missbruk har gått. Jag kan inte heller säga rent ut att jag är så jävla upptagen av skiten, så det går bara inte. Hon vet innerst inne, men om man har problem klarar man väl inte bara att sluta i fyra månader? Jo, jag kan och många andra.

Jag har för väldigt länge sen accepterat och sagt till mig själv att jag inte klarar av spriten, ölet, vinet. Det blir en kedjereaktion och jag ser ingen anledning att sluta.
Ändå finns där något i mig som romantiserar och gör det till en så skön nödvändig grej. Tills man vaknar nästa dag. Sen är man nykter några dar och så börjar jag tänka att så farligt var det väl inte? Nja, kanske lite på fredag igen, men sen efter helgen är det slut.

Det är detta hela resonemang som jag sliter otroligt med. Ljuger för mig och andra konstant hela tiden, mest för mig själv.
Mitt självförakt är nog i klass med ditt, Pontus. Men så efter några nyktra dagar och lite flyt så kommer djävulen smygande igen.

Pontus, du kommer tillbaka! Vi kör nu igen som Fenix säger! Fenix har bestämt en dag, nu på söndag. Tänkte på det häromdan föressten, är det bra eller dåligt att sätta ett datum längre fram eller försöka NU!? Jag är så jevla velig och ambivalent så jag blir bara trött. Jag tänkte tanken idag, att ge upp kampen mot alkohol och bara acceptera att jag ska dricka som alla andra gör, fast på mitt sätt.Det kändes skönt först, men sen kom jag på hur sjukt det var. Det är troligen inte det man menar med att ge upp, som jag läst lite överallt. Jag har gett upp mot alkoholen tusen gånger, men den fortsätter ändå att vara elak och plågsam mot mig.

I vilket fall som helst så är jag på NU och även på Söndag, Fenix.
Ska träffa en god vän imorgon på ett speciellt ställe, så det blir en kamp under dagen....ja, fy fan.

Mammy Blue, helt OK att skriva vad du vill i min tråd!

Stora kramar till er!

Jag brukar somna mycket tidigt, vid 21-2130 ungefär. Men.. Ikväll hade jag inte lust att sova! Jag tror att min känsla i kroppen kallas "pigg". Stort leende på läpparna och nu ska jag försöka sova så att jag får några timmars sömn innan mina små sötnötar vaknar. :D

Det låter som du kämpat länge och verkligen oxå sökt hjälp utifrån då och då. Vad trist att det inte gav mera bla det första året du skriver om. Men lite erfarenheter bagaget har du säkert fått med dig att använda dig av denna gång, nu då du ska lyckas!

Kunde inte låta bli att le då du säger att du brukar skriva upp samtalen för att komma ihåg. Det är exakt sådant jag skulle kunnat göra också :)
Fast jag brukade ofta låta bli att svara och skicka meddelande i stället med undanflykter. Som jag filade på läänge för att det skulle låta bra och nyktert :)

De första dagarna är nog mycket mat och sömn det som hjälpt mig. Och inte för mycket stress..!

Åh, Pontus! Vad jag förstår din känsla av misslyckande, skam och obehagskänslor! Man mår så dåligt.. Och varför? Jo, det vet vi ju. Men vet du. Du VET att du måste sluta helt och har du målet framför dig så är jag övertygad om att du kommer att lyckas bli nykter och hålla dig nykter! Så tänker jag om mig själv oxå. Sluta upp med att sparka på dig själv och ta all hjälp du kan få. Det tror jag på och jag tror på dig! Stor kram

kan börja med är att vara helt ärlig mot sej själv och grundligt reda ut varför det gick åt pipan, hur tänkte du? I vilken omgivning? Var du trött? Hungrig? Något speciellt som triggade?
Detta tankejobb lägger grunden så att man nästa gång känner igen farliga tankegångar och kan hinna bromsa sej. Det är det tips jag kan ge, jag ägnade några månader av try and error för att lära mej mina egna svagheter. Plus givetvis mina älskade antabus...

Men skriv och läs och tänk på HUR du tänker, tänk altid positivt om livet utan alkohol, och negativt om alkohol och drickande, för det är ju så det är.

Kram på dej!
/MB

Ett helvete att återigen försöka ta sig tillbaka till ett "normalt liv". Har hållt "färgen" inför de närmaste idag men huvudet värker, rejält ont i levern, dålig i magen och fortfarande denna ständiga ångest- och obehagskänsla. Sovit obefintligt de senaste två nätterna och det tar också på krafterna. Denna gång ska jag dock inte ge upp. Jag ska ägna all min kraft och vilja till att klara denna kamp. Ensam går det inte längre men med er hjälp genom era inlägg och den bekräftelse jag får på hur stora problem alkoholen ställer till för mig och många av er ska jag klara detta.

Med en stor portion ödmjukhet, lyssna mycket på andra som gått vägen före mig måste detta fungera. Jag orkar inte leva i detta helvete längre.

Dystert inlägg blev detta men det positiva är ändå att min beslutsamhet står fast till 100% att ta mig ur detta, så gammal jag är.

Tjalle

Jag är sj på jakt efter dom rätta verktyg och hjälp. Jag har sj skrivit ner en text på min mobil på allt somär viktigast i livet och vad som är dåligt med alkoholen. En sorts snabb påminnelse då man börjar glida iväg i tankarna. Hjälpt mig många ggr. Och givetvis gå in här som M sa!

Hejsan gott folk o dagbok. Jag har en tid nu varit helt tom på ord och bara kännt mig som en zombie, helt hjärndöd och slut på respekt på mig själv. Även om detta varit mitt mest nyktra år på säkert 10år så tog den senaste krsach mig så hårt. Jag var ju påväg åt rätt håll och kände mig oövervinnerlig. Tiden nu har bara gått i tankar och att försöka vila, jag har druckit öl från o till mest i ensamhet. Så äcklad av mig sj, all träning känns bortkastad.
En dag frågade min sambo om jag druckit, -Nej inte alls. Jag ljög!! Klart de syntes och jag förnekade. Hur Fan kan man ljuga för den man älskar!? Jag hatar alkohol o den jag blivit. Efter långt samtal igår så sa hon att det var sista gången!! Inga fler svek o lögner.
Såå.. Nu ska jag söka hjälp! Och jag behöver er!!
Måste nog bli religiös, snälla gud eller godhet hjälp mig finna styrka, mod o ro på min väg till nykterhet.
Jag sprang upp på ett berg idag, kändes tungt men skönt. Mkt mygg, usch. En förkylning har släppt nu efter 3v och de kändes. Ölmagen ska bort nu.
Att det bara är jag som kan ändra på detta är kanske grund sten. Här finns ingen aa möten borde jag psykolog kanske vara nått tror ni som första steg, eller bör jag ta mig till nästa kommun?

Nu går 4 nyktra dagen mot sitt slut! känns skönt, trots semester inge dricka! Nu är det finito, grande finale överstökat, orkar bara inte
mera må skit psykiskt och fysiskt! Alkoholen det enda jag lever för, allt koncentras till den, nu vill jag styra över miitt eget liv, göra ngt
där alko inte ingår! Den ska ut ur mitt liv NU!

Ni är absolut inte ensam:( Jag kände mig nässtan odödlig i våras. Över vinnerlig o stark. Föll ändå
i A gropen efter all den hårda kamp. Jag tappade all sj respekt o kände mig inte värd ett ruttet öre. Fammlat runt i ett mörker en tid nu o känner ingen ork för detta längre.
Midsommar blev det för mkt, svek och sorg. Nu får vi ta på oss svärd, hjälm och sköld!! Ut i krig, och vinna denna rentut sagt plåga. Kram till er

Pontus

Hej på er. Jag gjorde lite småändringar i forumet för att det skulle bli lättare att läsa på mobiler och plattor som ju många gör. På mina datorer/telefon har jag inte kunnat se några problem med att navigera. Skulle någon av er kunna ta en skärmbild och maila mig på info@alkoholhjalpen.se så att jag får se vad som blir fel så vore jag väldigt tacksam.

Ja, nu går det att registrera sig som nu användare igen.

/magnus

är nog rätt ord :-(

Sant det där med sug, hunger, törst, trötthet och stress. Alla dessa faktorer triggar mitt alkoholsug. Har fått campral utskrivet, ska prova den. Började igår med GImat och får se om det hjälper mig något. Jag kämpar vidare!

min reptilhjärna tycker att du ska sparka ut frun nästa gång hon vill dricka vin, men det kan nan såklart inte göra. Men köpa vinet själv måste hon tycker jag, för det är bl.a det som hjälpt mej, jag har satt upp en stor skylt i huvudet med No Entrance för systembolaget.

Förlåt att jag klampar in i tråden, Lillper, kunde inte låta bli.

Kram till er båda!/MB