Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ledsen över att jag inte läste igenom dina tidigare inlägg innan jag lade in mitt eget. Jag gjorde bara en allmän reflektion utifrån min egen erfarenhet. Jag lovar att inte skriva mer på din tråd ;-)

men det hjälper inte med självömkan. För många år sedan så deltog jag i en så kallad företagsfest och en av dom schystaste killarna där blev väl lite väl dragen. Dagen efter så deklarerade han att han inte skulle dricka mer resten av året, lite senare på dagen så deklarerade han att han inte skulle dricka mer denna vecka och lite senare på dagen så skålade vi som förr. Detta är ju en lite tragisk/komisk ihågkomst och jag vet inte hur det gick för min kollega senare i livet.

Jag läser här ibland och inser hur mycket forumet betyder även för oss som inte har slutat dricka. Jag är själv "körd" och inser att ett liv utan alkohol skulle vara sämre för mig, men jag också insett att jag måste ha "kommandot" över min livspartner och att jag faktiskt kan visa honom "fingret" ibland, (jag tror det är en han).

Ha det Gött alla som kämpar!

VV

Tack för kramen Adde, behövde den. Nej han har nog inte slagit sin botten och frågan är om han gör det eller fortsätter till döden.Det som är det värsta är att han kommer hem och börjar med att ljuga och lägga skulden utanför sig själv alltså skylla på min tillitsbrist, det är värre än själva återfallet. Om man nu kan kalla det återfall, tiden är väl för kort ändå för det. Ja jag har svaret, jag måste ta hand om mig själv nu, det här går inte!

har du hoppat iväg Grodan ??

sommarhälsning och en dunk. I ryggen då, hihi!
Hur har du det?

Kram!/MB

härligt! En stor sol lokalt över dej! ;-)

Kram!/MB

du inte har koll på oss andra, det är dej, du och ditt du ska lägga all energi. Och ja, jag äter antabus fortfarande, vaksam på risker, tänker ett par dagar framåt, målar gärna fan på väggen så att jag är beredd på problem, hihi. Äter inte så många tabletter nu, försöker i stället ha framförhållning. Midsommar närmar sej, har bestämt mej för att ta tabletter både tisdag, onsdag och torsdag, för då spelardet ingen roll om hjärnan spelar mej ett spratt på fredag - det är för sent, kan inte dricka då, hihi!
Så glad att jag är fri!
Tänker på dej, Morla!

...för era ord. De behövs. Jag ska berätta något. Det finns ingen, absolut ingen jag pratat med om det här. Har vänt och vridit på tanken om vem som skulle orka lyssna, men ännu inte hittat någon. Alla lever i sin egen vardagsstress. Hur skulle någon orka med min historia? Problemet är bara att jag så desperat behöver någon. Någon som lyssnar.

Jag vet varför det är så här dock. För tretton år sedan lämnade jag honom. Ingen stöttade mig. Ingen. Och jag vet varför. Jag sa inte sanningen. Jag sa inte att hans alkoholproblem redan då fanns och höll på kväva mig. Jag behövde luft, behövde fly ut. Jag gick tillbaka. Kommer jag någonsin våga lämna igen?

Jag ångrar det inte idag, vi har haft fina stunder. Vi fick fler fantastiska barn... Vi gifte oss. Det blev bättre. Sen blev det sämre igen. Nu är det värre än nånsin. Idag åkte jag och barnen iväg en stund. När jag efter några timmar pratade med honom på eftermiddagen hörde jag att han hade druckit. På väg hem ringde jag igen. Han hade lovat en sak som han givetvis inte fixat. Han svarade på femte samtalet. Sömndrucken med hes röst. Han hade somnat av sitt rus, klockan sju på kvällen... Jag frågade vad han gjorde och han sa att han var på väg till jobbet! Helt väck. Han sov i soffan. Väl hemma med hjärtklappning besannades mina farhågor.

Värst är barnens ömmande blickar mot mig. Mamma, vi ser och vi förstår, försök att inte bli arg. Andas mamma. Orden jag läser i mina barns ögon behöver de inte ens uttala. Han stank sprit. Jag dog lite till.

Idag skulle vi firat vår tolfte bröllopsdag....
Blev en hemsk dag,berättade idag för vår yngsta son att vi ska flytta isär igen.de äldre sönerna fick veta det i Fredags.
Nu är det fjärde ggn gillt.
Han har druckit sedan i onsdags nu.
Han kom nyss hem och tjafsade lite tog med mer öl ,men stack ut igen och klockan är 23:30 han ska ju jobba i morrn?
Vet inte var han sover men jag orkar inte bry mig heller.
Yngsta sonen frågar inte ens var sin pappa är,då är det väl något som är helt galet.
Jag får så ont i magen när han kommer hem.
Vill bara att han flyttar snarast så det blir lugnt här hemma.
Har känt av min ångest hela helgen,vikten bara går neråt.Nu väger jag som när jag var tonåring.
Det här är nog bara början på eländet ändå,han kommer bråka med mig ringa på fyllan o må skit.
Men en dag i taget....
Nu ska jag försöka sova om det går med alla tusen tankar.
Känns ändå skönt att jag berättat för barnen och dom förstod mitt val
Tur jag att är sjukskriven så att jag orkar med den här vidriga processen,den är hemsk....

efter vad jag förstår av dina åsikter ovan så ser jag nog gärna att du inte kommenterar i min tråd mer - genom dina inlägg så försvarar du att min sambo tagit sig rätten att misshandla mig psykiskt och även vid några tillfällen fysiskt; hota mig såväl som hota våra barn, förstöra/göra sönder mina och våra saker, kalla mig diverse saker, spendera alla våra pengar och försatt oss i ekonomiska trångmål,
och dessutom ha sexuella relationer med flera andra kvinnor, samt att överlåta sitt eskalerande alkoholmissbruk skyllas på mig.

Det är fakta - inte att jag har låst fast mitt tänkande.

Att du är bitter på din fru kan jag förstå, men det är ditt val att göra något åt det - och att göra något åt det är i mina ögon inte att trycka ner andra.

Ta hand om dig, Villervalle.
Och alla ni andra - ta hand om er!
Jag har haft några tunga dagar, men jag är glad idag.
Jag har varit på fest i helgen, jag har haft besök av bästa vännen, umgåtts med två nyfunna vänner, haft det lugnt och skönt, slappnat av, tränat lite. Snart är det semesterdags.
Jag har fått massa skäll av ex-sambon, men jag satte hårt mot hårt. Jag kan.

KRAM

Just nu känner jag mig så tom....
Försöker att hitta saker att se fram emot- svårt att ha framtidsdrömmar. Måste börja lära mig att leva i nuet. Måste börja älska mig själv- hur gör man det?
Hemma är allt ett enda vaccum- vi går om varandra och han gör sitt och jag mitt. Jag håller fullkomligt på att spricka. Finns inget VI... Men det är ju inget nytt.
Summa= inget nytt händer i mitt liv. Kanske sker det förändringar med korta steg som jag just nu inte ser i min bubbla. Förändringar hos mig själv. Sambon är nog inte mogen för förändring- för honom är jag bara luft. En luftbubbla som sköter om hans barn, lagar hans mat, handlar hem hans mat, städar hans hem och ser till att han har rena kalsonger.....

Jävla skitliv!! Det är bara jag som väljer.......... Det är bara jag som kan göra vad som är rätt för mig.

Du ligger några dagar före mig, men jag känner samma glädje över nykterheten. Fick ett sug nu i kväll, det stod starköl i kylskåpet. Ska ta bort dem i morgon så att jag slipper se eländet! Jag sa till min karl att det känns som om jag druckit färdigt. Han tror mig nog inte, men jag känner mig urstark med Antabusen i kroppen. Det är ju inte på morgonen jag blir sugen på vin, utan på eftermiddagen/kvällen. Därför är Antabusen så bra, för den tar jag den tiden på dygnet då jag är helt säker på min sak. Tror att Grodan sa att det fanns en morgongroda och en kvällsgroda. Haha, jag är nog lite groda jag oxå. Stor kram och nu jäklar!

Första veckan avklarad när jag lägger mig i kväll. Känns helt rätt och självklart och faktiskt inte ens särskilt svårt just nu. Jag vill och kommer fortsätta. Har satt upp regler och mål för mig själv och just nu känns det som jag vill och kan klara det. Och som vanligt (även fast det faktiskt hör till ovanligheterna att hålla upp 1 v för mig!!) så känns det som jag efter några dagars nykterhet vaknar upp och verkligen ser vad jag hållt på med! Vilken total galenskap! Vilket slöseri med tid och energi! Vad har det gett mig? Absolut ingenting!

I fredags satt vi i bilen på kvällen, jag körde (bara en sån sak...). Regnbågen visade sig så som jag aldrig sett den förut, otroligt vacker och med starka färger!! Kände att jag vaknat upp på något sätt. Detta otroliga hade jag inte helt kunnat uppskatta om jag druckit men nu såg jag den, nykter, och tog in på riktigt.

Nej, vill verkligen inte vara påverkad längre! Det är över nu, inte mer...

Kram

känner starkt för din besvikelse och frustration. Uppenbarligen har ju inte karln slagit i sin botten än. Nu är ju beslutet helt upp till dig om hur du ska göra och jag tror du har svaret redan.
Lycka till !
Kram ♥

Jag har känt under behandlingstiden att han inte riktigt menar allvar även fast han gjort väldiga framsteg, eller så har han manipulerat. Han kom i alla fall hem i tisdags efter nio veckors behandling. Jag hade längtat och börjat hoppas alldeles för mycket. Dag två eller möjligen dag ett var han i gång igen. Jag upplevde första kvällen att han var lite märklig, hemskt trött och ev. kände jag en svag alkoholdoft, är inte säker det kan ha varit typ rakvatten. Dagen efter åkte jag bort på en tre dagars kurs. På eftermiddagen skulle han börja på eftervårdsbehandling. Han ringer och berättar att det inte blev något eftersom terapeuten bett honom blåsa och han blev så kränkt av det och drog. Självklart tror jag inte på honom när han säger att han inte druckit. Efter några samtal fram och tillbaka erkänner han att han druckit 4 folköl efteråt, som han hade kvar hemma. Går man nio veckor på behandling och vet att man har öl hemma så ser man väl för fan till att slänga dom om man menar allvar. Det helt fantastiska är ju också att allt är mitt fel, för jag inte litar på honom och för att jag åkte på en planerad utbildning, annars skulle det ju inte hänt. Det är så uppenbart att han planerat detta och förmodligen gått på sina knogar utifrån att han vetat att han skulle dricka när han kom hem. Det är nästan komiskt hur han tycker att jag inte fattar nåt och att han tycker att han har rätt att vara arg på mig, helt otroligt på ruta ett igen. I morse kom ett sms där det står jag är klar nu, jag behövde göra det här på mitt vis. Men jag är också klar nu känner jag. Nu jävlar får det vara nog. Händer det här tro för att jag ska fatta någonting nån gång.Just i dag känner jag mig färdig med honom, vill inte ha mer med honom att göra och jag hoppas verkligen att den känslan håller i sig!!

precis som Framtidsdrömmar skriver - din berättelse är så vanlig, så vanlig här. Även din funderingar och känslor. Läs, läs och skriv gärna. / mt

Du beskriver så bra hur många av oss här inne känner. Jag vet precis hur du mår just nu och vad du lider. Säger som de kloka rävarna här inne; Fortsätt läs i alla trådar och få styrka.

till morgondagen :-) Visst är det fint med tidiga mornar utan svett och huvudvärk, skakiga ben och illamående ?? Njut av dagen idag !

Tar med mig min kaffekopp in hit. Regnet smattrar utanför och jag har tänt ett doftljus som enligt etiketten doftar hav. Har även med mig min vita, luddiga filt som är nytvättad och doftar ljuvligt. Är så tacksam över detta rum, att jag hittat hit.

Ensam vaken, huset tyst och regnet smattrar utanför. Soffan med den mjukaste filten, ett ljus och så kaffekoppen såklart. Tankar om gårdagens fest. I stället för att tycka synd om mig själv och känna att jag missar något så känner jag mig som den lyckats.

Stort Grattis till dig! Äter du antabus fortfarande? Jag har inte haft så stor koll hur det går för er andra då jag knappt haft koll på mig själv... Storstor kram!!

du har just gjort dej fri! Glädjen är fortfarade stor varje gång jag tänker på att jag faktiskt slipper skiten! Fem månader i dagarna, fortfarande ilar glädjen till när jag passerar Bolaget och slipper gå in...
Bautakram!
/MB

Ja, Mammy, blev faktiskt riktigt förvånad över hur lätt det kändes. Nykter! Och jag njuter verkligen

den där att veta att man är färdig med eländet! ;-)
Kram!
MB

Just hemkommen från en fest där temat var drinkar och tilltugg. Fick en flaska mineralvatten och snodde lite cola från groggvirket. Satt och väntade på kaffe och tårta, men det serverades chips och fylldes på glas. Jag vinkade hejdå och gick hem. Tycker så mycket om mig själv just nu.