Senaste kommentarerna i forumet

Tack själv farmor! Bra kämpat föresten (gäller allihop!)
Ja, det finns mycket att se upp för och ibland gäller det att bena ut vad som är vad, så man i vissa lägen inte kastar ut barnet med badvattnet ;-)
Kemikalier överhuvudtaget, tror jag att man som "beroende" ska försöka undvika om det går <3

Jag kopierar in ett par av mina trådar och det finns så många historier här på forum, som egentligen har så många likheter..
Alla utmynnar de i att alkoholen skapar en stor egoist, av personen som är beroende!
Vi blir av olika anledningar "medberoende" (vilket inte betyder att vi dricker själva..)
Vi skulle också behöva mer stöd i vår "sjukdom" och jag vet att mulletant ofta kopierar in ett par länkar på olika forum som är bra! (Tuvaforum t.ex.!)
Det handlar inte så mycket om alkoholmängderna, som vårt sätt och inlärda mönster gentemot den beroende.. Och där finns det mycket att titta på!

https://alkoholhjalpen.se/node/18154
https://alkoholhjalpen.se/node/11264
https://alkoholhjalpen.se/node/17772
https://alkoholhjalpen.se/node/15287

Jag vet att det inte är en enkel resa att göra och att det tar tid.. Här kan vi glömma alla "Quick fixar".. Men jag tror definitivt att trägen vinner <3
kram/ E

I eftermiddag & kväll har suget slagit till rejält. Men jag stålsatte mig och beställde alkoholfria drinkar. Faktiskt gott! Och lite avdramatiserat. Man gör kanske för stor sak av det? Men kan man annat efter så många år med dagligt intag av vin & öl. Klart att det är en stor sak. För mig. Men som jag skrev förut, nu har de positiva sidorna av nykterheten infunnit sig så jag får ta till den känslan när suget är för stort. Kan även se mig i spegeln utan att se alkopluffset vilket ger något bättre självkänsla än på många år.
Lite stolt är jag. Men visst finns suget, de gör det. Håååååll emot nu!!!!!

Etanoldrift: du har precis skrivit en mening som rörde mig djupt, för detta har varit ett allt överskuggande problem: "för alkoholisten är nämligen sex helt synonymt med "kärlek", och detaljer som förspel och sånt kan slopas...". Jag har på riktigt känt att det är fel på mig som inte kunde ställa upp på detta, och nu finns det alltså en människa till som VET hur det kan vara!!! Ditt inlägg blev för mig en virtuell tröstkram <3

Tack snälla ni för att ni orkade läsa min roman! Och tack för uppmuntrande kommentarer, hela detta forum andas omtänksamhet! Jag kämpar på så gott jag kan, försöker göra sådant som jag inte orkade eller vågade ta mig tid till under vår relation. Vilar mycket, tillåter mig att göra ingenting, lägger patiens, låter tankarna vara ifred. Hjärnan är så trött, så trött. Går det någonsin över?

Jag oändligt tacksam för att vi aldrig flyttade ihop! Någonstans begrep jag ändå att han måste vara nykter SJÄLV, för sin egen skull, och inte för min. Har läst om "nykter på vita knogar" här och tror att det är där han skulle ha hamnat. Innan vårt sista försök tillsammans hade han (enligt egen utsago) varit nykter en längre period, upp till ett halvår minus något återfall, och jag tyckte att han på riktigt var förändrad på ett positivt sätt. Hoppet om en nykter tillvaro tändes, men ganska snart började han dricka igen.

Som många andra undrar jag vem personen bakom alkoholisten är. I hans fall kanske det inte finns någon, eftersom han druckit hårt i perioder sedan tidiga tonår. Någon gång under resan får väl hjärnan vissa permanenta förändringar tänker jag. Tänker på hans oförmåga, eller ovilja, att gå med på att det finns andra sätt att känna än hans eget. Vi kunde inte ses efter kl 22 på kvällarna för då måste han sova, han var ju trött. Att jag behövde en stund för mig själv för att låta hjärnan vila efter jobb och barn innan vi sågs var däremot helt obegripligt. Stod jag på mig fick jag höra att jag inte hade tillräckliga känslor för honom. Och, som jag tror, även om han aldrig skulle hålla med: då fick han en anledning att dricka.

Trots att mitt ex vet att han är alkoholist, gått flera behandlingar och hade stor kunskap om 12-stegsmetoden, tror jag inte han har insikt i vad alkoholen verkligen gör med honom. Han pratade om steget där man ska be om förlåtelse för hur drickandet har påverkat anhöriga, men alla problem i vårt förhållande var mitt fel. Alkoholism är ju en sjukdom, och inget han kunde rå för, ansåg han. Jag är väl som alla andra, med både bättre och sämre egenskaper, så jag svär mig inte fri från ansvar i relationen på något sätt. Förstår att det kan vara svårt för vem som helst att ha ett förhållande med en person (mig alltså...) med så begränsade möjligheter för vuxensamvaro. Men det är svårt att föra en konstruktiv diskussion om hur man kan förbättra relationen om den ena parten anser sig ansvarsbefriad.

Jag har funnit stor tröst i att se att många fler har upplevt liknande situationer. Efter två misslyckade relationer, först med en narcissist och därefter en alkoholist, är det lätt att självkänslan börjar svikta. Jag har ifrågasatt självklarheter för att jag till slut inte litat på mitt eget omdöme. Tack vare alla här inne som delar med sig har jag kunnat intala mig själv att det inte bara är mig det är fel på. Jag förstår att jag har det bättre utan honom än med, trots att hjärtat gråter.

Jag blev så glad när jag såg din hälsning!!!! Tänkte så otroligt intensivt på dig igår em. Vad starkt av dig! Du är en riktig kämpe du. Så glad att du är tillbaka! Nu ut i den gnistrande vintern tillsammans med hundtjejen som väntar. :-)
?✨???✨

Det är mitt förslag. :-) å du, ungarna älskar att spela spel och kort med oss.. ;-)
Puss

Tack för hälsningar! Nu tillbaka efter träning med musik, styrka och puls. Fullt med folk innan mig och på väg in. En del har åkt skidor, andra på väg. Tänkte på alla bilar och folk som promenerade på morgonen. Människor som lever ett liv, gör saker de mår bra av, kommer från nattskiftet eller träningen, handlat frukost, gått en vända med hunden eller är på väg till varuhus för att köpa grejer till projektet hemma.

Jag hade legat i sängen, länge, vaknat seg med ångest och dåligt samvete för allt som jag borde och vill men inte orkar. Dagen hade gått och på eftermiddagen kunde man börja dricka lite vin igen. Så var det.

Aqua: Precis så! Det beroende jag vill ha kvar är må-bra-beroendet! Det är det som håller mig borta från destruktiviteten och självplågeri-spiralen. Jag träffar så många sprudlande människor via jobbet och pratar jag med dem så håller de sig alla i form med träning, bra kost osv. Med den balansen och positiva energin går jobb, relationer och familjebestyren så mycket bättre.

Vilja: Jag har druckit litervis och hemma flera dagar i veckan samt fre-sö. Jag skriver lite, därför att jag inte varit helt vit denna gång som jag var första gången jag slutade fyra månader. Jag har skrivit om det tidigare. För mig är 1/2-2 enheter alkohol en vecka lite. Jag har druckit vid fest i skålande med andra. Aldrig berusad eller ens i närheten. Jag tänker inte vara förvirrad. Visst vill jag helst inte dricka alls men det viktiga för mig är att inte vara så svart eller vit, så hård mot mig själv att jag ger upp. Jag tänker aldrig mer sätta upp misslyckandets gräns. Det är vidare, fortsätta, ta nya tag, fortsätta öva, inte släppa efter som gäller. Tex är kvällar och helgen hemma alltid alkoholfri och kommer så att förbli. Jag har som mål att bli fri från alkoholens grepp om min hjärna. Det är så lätt att sätta mål som man inte klarar och då släppa allt. Sluta med träning, promenader, yoga, meditation, nykterhet, diet, kärriärsmål eller andra högt uppsatta mål. Jag vill inte ha ett antingen eller liv längre. Jag vill sträva vidare på en bana jag vet är bra för mig. Ibland går det mindre bra men i längden lyckas jag. Så ungefär. (Vet inte om det gör dig mindre förvirrad ;-)

Mick: Med A satt jag uppe för att dricka (om jag ska vara ärlig så höll jag mig uppe tills det var slut eller att jag tuppade av/somnade) och blev ju pigg av det. Nu när jag inte dricker, så blir jag trött och vill lägga mig i sängen och då känner jag ju av den naturliga tröttheten. Nu ser jag klart alla filmer. ;-)
Igår gjorde jag pizza från grunden. Dubbel sats pizzadeg med jäst och kokade egen pizzasås. Det tar ju lite tid. Fyra plåtar pizza med goda tillbehör. Tacoköttfärs m curry och banan blev tydligen en succé. De sista bitarna försvann i morse. Hungriga tränande tonåringar har ingen botten. :-) Mick, det släpper sakta men säkert för dig med. Så bra att du håller i och ger dig den förändringen du vill uppnå! ?

Konstnären: åh, vad jag blir glaaaaaad!!! Tänkte så himla mycket på dig igår när jag gick ut på hundpromenaden!! Formulerade massa tankar och ord till dig. Nu funderar jag på om jag ska leta fram långfärdskidorna eller bara komma ut och gå innan åka till match med barn. Tittar in i din tråd senare.
Puss?

Vad bra det går för dig och så otroligt beslutsam du är - och vad underbart att du fixat date med henne du gillar, och som uppenbarligen gillar dig. En morot ytterligare för dig att du vill vara ditt bästa jag med henne. Det känns toppen att det är 14:e dagen för mig ikväll och jag tänker inte dricka. Tänker göra en god middag och dricka bubbel till...vatten alltså ;-) Trevlig helg!

Våra känslor åker berg och dalbana.. Och att en alkoholist tar tag i sitt missbruk, betyder inte att allt annat per automatik är frid och fröjd..
Det är många förhållanden som spricker, trots att alkoholisten blir nykter..
Kanske måste du titta lite mer på dina egna känslor?
Själv funderade jag redan innan jag flyttade, om det fanns tillräckligt med "känslor" kvar för att fortsätta ett äktenskap/förhållande, om mannen blev nykter..( och kom fram till att jag åtminstone behövde en rejäl time out, ett eget boende och liv för att hitta mig själv!)
Min numera före detta man, löste det, genom att kräva skilsmässa (eftersom han inte fick någon sex) Utan att ens vilja ge det någon form av betänketid.
Jag vet att han "letar" en ny "mammafigur" som kan "ta hand om" hans behov.. En kvinna som tålmodigt lyssnar, pysslar om och ställer upp. Som inte kritiserar eller påpekar hans alkoholkonsumtion eller tvingar honom att bli "nykter"..
Så mitt råd, (trots att han slagit in på vad som verkar vara den nyktra vägen) är: Se över dina egna behov och känslor!
Vad vill DU, Hur vill du att DITT liv ska se ut..? (Vad är det som "håller er samman" egentligen?) Jag menar, att folk skiljer sig, separerar, tar "time out" utan att ha alkoholproblem.. De har bara vuxit ifrån varandra..

Säger också Välkommen!
Ja, hur länge känslor sitter i är individuellt, men du måste kanske själv "sluta pilla på sårskorporna"? Försök att hitta någonting som du kan sysselsätta dig med..
Jag vet att det låter hjärtlöst, men så länge du omhuldar dina hjärtesår och ständigt pillar bort sårskorpan på det, kommer det också att ta längre tid!
Att hitta någon form av fysisk sysselsättning, om det så bara är promenader är otroligt bra för både kropp och själ!
Idag har ju många läkare börjat skriva ut fysisk rörelse, som "medicin" mot t.ex. depression. Och jag tror att du börjar glida in i en mild depression..
Rörelse, frigör endorfiner, vilket är bra för oss.. Dessutom får du något annat att tänka på.
Ja, alkoholister, hur vänliga de än verkar inuti, ÄR egoistiska skitstövlar i sitt missbruk!
När du blir ledsen över det du ser, tänk då på att den nya kvinnan kommer att få exakt samma helvete som du haft!
En man som kommer att vilja kontrollera hennes minsta rörelse.. Vilja ha sex som bekräftelse.. (för alkoholisten är nämligen sex helt synonymt med "kärlek", och detaljer som förspel och sånt kan slopas..)
En man som när abstinensen sätter in, kommer att ge henne och hur hon uppträder, skulden för allt (vare sig det är verkligt eller ej)
Var du glad att du kommit ur den djävulsdansen och tacka gärna nej till nästa, om en alkoholist bjuder upp!
Sedan tycker jag också att du ska läsa mer om just "medberoende" och gärna försöka hitta någon grupp, där du kan få stöd och hjälp (genom t.ex. samtalsterapi)
Säger som mulletant, Skriv! (läs våra trådar och fortsätt skriv! / "etanolen"

Tack för dina hälsningar, nu har jag kommit igång igen och jag vill, vill vara nykter. Långa promenader med hunden, meditation, djupandning är det som gäller varje morgon nu. Är arg på mig själv att jag föll igen, ska det vara så svårt att fatta, tydligen för mig. Man får förlika sig med att den där pockande rösten kommer att finnas från och till för all framtid, vet inte.
Kramar till dig och du är så duktig
Konstnären

Läst igenom denna positiva tråd. Första inlägget var från 2013, min första tanke var att det kan väl inte vara möjligt att TS kunnat hålla sig nykter genom hela dessa två år? - men där blev jag överraskad! Så himla roligt att läsa att det finns människor som klarat av att vara nyktra så lång tid. Det känns hoppfullt för en själv också.

Vad fina ni är som peppar mig, och det var så skönt att vakna pigg idag.
Nu måste jag hitta på nåt att göra så inte hela lördagen hinner gå.

Stora kramar till er ????

10 dagar utan A nu och jag är väldigt bestämd att fortsätta på den linjen, jag kan helt enkelt inte hantera A hur mycket än jag önskar det,, men jag räknar nu nyktra dagar och känner att jag har haft nytta av mina tidigare försök.. Kram på er alla kämpar där ute i kylan ☃❤️

Grattis till 10 veckor, verkligen bra jobbat ????
Håller med dig, kvällarna är inte alls särskilt roliga utan A, men vi mår ju bra iaf. Jag tror att om det går tillräckligt lång tid så förändras detta med, vi uppskattar kanske tex en bra film mer med tiden och kopplar kanske inte ihop A med nöje längre, bara en tanke....

Kyla satte stop för en aktivitet som jag skulle ha gjort idag så jag har inget särskilt att göra, lördag och allt, hade det varit för några månader sedan så skulle jag redan ha varit och handlat på systembolaget, men idag finns inget sug eller lust heller för den delen för att dricka något, och det känns verkligen bra, sen framåt kvällen så kan det säkert ändra sig, jag känner att jag är på rätt väg iaf.

Nej, livet är inte en dans på rosor bara för att vi är nyktra, men vi har ingen ångest, vi mår bra, och självkänslan ökar, det är värt allt.
Ha så kul på träningen ?

Min nyktra resa fortsätter och det går bättre och lättare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Min dricksituation har varit hemma i ensamhet. Jag är hemma och ensam i samma utsträckning, nu som förr, men suget gör sig sällan påmint. Däremot har suget visat sig när jag är på pub/restaurang med vänner. Inte konstigt kanske man kan tycka, men jag har många ggr valt att vara nykter sådana ggr för att dricka sen när jag kommer hem. Nu har jag inte den reservplanen längre, därför tror jag suget dyker upp. Det är helt hanterbart, upplever jag, och jag har kunnat känna att suget mer har handlat om andra saker. Att vara som alla andra, känna mig normal osv.

Nu har jag upptäckt att min beroendehjärna går på högvarv på andra områden i mitt liv. I mitt förhållande till träning och kost tex. När jag tränat och ätit "bra" så florerar HÖGA tankar och känslor om mig själv. När jag inte tränat och ätit "bra" så är det rundgång på LÅGA tankar och känslor om mig själv.
Alltså det är världens berg och dalbana mellan "klapp på axeln och smäll på käften". Denna pendling är för mig nära förknippat med alkohol, att trösta, lugna, skita i allt, vila osv.

Min nya uppgift blir att kliva av karusellen och inte värdera mig själv i allt jag gör i BRA och DÅLIGT. Det är ett sådant självsvek så det skriker om det :( Eftersom jag tävlar i min idrott så är detta tyvärr ett invant sätt att tänka kring mig själv. Därför kommer jag detta år befria mig själv från jakten på placeringar, tid och längd. Istället vill jag uppskatta min starka, friska kropp, njuta av vänner och sammanhanget under träning och tävling. Det kommer göra, tror jag, att kopplingen till alkohol försvagas.

Fortsatt lycka till alla ni därute oavsett var ni befinner er i resan mot ett nyktert liv :)

För att du tänker på mig. Nu är jag här och mår efter omständigheterna bra och påbörjat en behandling igen. Det går bra för dig kan jag läsa och det är mycket bra, men det gnager i mig att du sprang om mig i maran, men jag kommer med på efterkälken.
Många kramar
Konstnären

Hej Leverjag. Ditt mod och din bestämdhet smittar av sig :)

Jag tror liksom du att goda rutiner som träning, meditation, många timmars sömn osv. gör det lättar att hålla sig från dåliga rutiner. Suget minskar. Låt oss skapa ett nytt beroende...beroende av att må bra, känna sig stark, i kontakt med våra känslor osv :) :) :)

Grattis till 10 veckor. Det är lååååång tid!

Ha en vacker lördag du med!

Jag är helt klart trött idag, skulle inte tagit det sista glaset eller för den delen det första, fast det första glaset ångrar jag inte, målet är ju att jag ska dricka mindre och mer måttligt. men igår blev det för mycket. Nu är det nya tag!

Tack Muränan, PP, lever jag som tänker på mig goa kära vänner. Jag lever efter ännu ett snedsteg ner i dyngan. Vet inte vad jag ska säga eller skriva men det började med glögg vid juletid och slutade med nattdrickningar och morgonåterställare. Jag är så himla besviken på mig själv och frågar mig varför gör jag så här. Har varit nykter i 10 dagar nu och jag mår bra kroppsligt men själen har tagit stryk. Jag vet ju att det är en sjukdom och att det inte går att prova men lik förbannat har jag trott det. Går nu på behandling där jag var för några år sedan och det känns bra. Får inte falla en gång till och försköna alkoholen som satan själv är han när han pockar på. Även mannen trillade dit men är på banan igen och det är bra. Jag älskar er alla för erat fina stöd, men har inte haft energi att höra av mig, förlåt. Tack Muränan för att du påminner mig i ett gammalt inlägg. Nu eller aldrig. Faan att inte alkoholdjävulen kan lämna hjärnan någon gång. Skriver snar igen
Många kramar Konstnären, och jag tycker ni är fantastiska muränan, pellepennan och lever jag och alla andra som är nyktra

Välkommen tillbaka när du läser detta :)

Ta din tid, du skriver att du behöver tänka, reflektera över vad som hände och vilka konsekvenser det fick. Det verkar mer än vettigt. Vad och hur, du nu än valt att göra detta så tror jag på dig. Självkritik tillsammans med belöning och bestraffning är nära sammankopplat med alkohol, alla fall för min del. Det verkar vara så många beroendehjärnor funkar. Det är hjärnan som spökar INTE du som person. Tänk att man aldrig får vara unik, ha ha!

Hoppas du finner de insikter du behöver för att förlåta dig själv och gå vidare. Så som jag känner dig så är du en riktig fighter och fått smak på det goda i livet.

Idag har exakt 10 veckor passerat. Har druckit lite vid ett par tillfällen. Greppet har släpp väldigt mycket. Aldrig mer hemma i ensamhet! Aldrig!!

Det är en bra liknelse. Ibland rider man en häst man känner mycket väl och blir till ett och kan rida hur som helst och vara helt lugn. Andra gånger har man en häst där koncentrationen är total och hästen följer minsta vink och man sitter tungt i sadeln hela tiden. Andra gånger studsar man bara upp och ner, tappar rytm och hållning så fort det går lite snabbare. Man är inte riktigt där, bara åker med på något sätt.

Så är det i livet utan alkoholen också, tycker jag. Jag har ofta väldigt bra balans nu. Jag håller i vanor att gå och träna. Prioriterar träningen. Jag vet att jag snabbt tappar greppet om jag slutar andas och meditera när jobb och prestationshjärnan tar över. Det är en längre resa. Det är mycket som jag upptäcker jag vill förändra. Men ett steg i taget.

Tänkte när jag vaknade i morse. Det här hade inte hänt förut. Jag vaknar tidigt och har en träning bokad. Har sett morgonljuset tändas över landskapet. De andra sover. Det är inte så kul att vara upp nu på kvällarna, utan A. Jag är ofta trött på eftermiddag och kväll.

Livet är inte rosenskimrande men fullt av medvetna tankar, en spirande stolthet, närvaro och mycket skön träning. Jag får inte så himla mycket mer gjort men jag betar av saker och tar mig igenom uppgifter med mycket större ro. Mitt humör är mycket bättre och ångesten ser jag inte längre röken av ens! Jag är ganska nöjd just nu.

Nä, nu dags att kila till tröning. Det fyller mig med så mycket positiv energi att träna med andra. :-)
Ha en fin lördag!
?

Hej igen solapan :) Du verkar full av energi, verkar det som. Jag tror att när man liksom du, rör på kroppen (dopamin) minskar suget. Jag har samma erfarenhet. Jag tror aldrig att jag någonsin varit törstig på alkohol precis efter att jag idrottat. Då är ju dopaminnivån på topp.

Du verkar också känna dig själv och dina behov. Jag tänker på när du "pausade" din dejt för att ta hand om dig själv istället. RESPEKT! Vem känner inte förtroende för en människa som tar hand om sig själv...och därmed tar hänsyn till andra. RESPEKT igen!
Bäst lycka till, till din kommande dejt!

Jag känner igen mig i ditt resonerade kring träning och kost. Ens tendens att ersätta A med mat, socker..sånt man "kickar" på. Min nya insikt är att jag ständigt och jämt VÄRDERAR min träningsinsats. Varför sprang jag inte lite snabbare...varför sprang jag inte längre...osv. Sällan nöjd med ATT jag rört på mig och att det är gott nog. Så min nya utmaning är att; varken göra mer eller mindre än det jag bestämt att jag ska träna. Om jag avviker åt något håll ska jag inte belöna eller bestraffa mig med jobbiga tankar och genom att tröstäta (förr alkohol). Beroendehjärna så det skriker om det!!!

Eftersom jag tävlar i min idrott kommer jag detta år att lägga bort prestationstänk som; placering, tid och längd. Jag vill hellre känna att jag har en stark-pålitlig kropp och njuta av vännerna och sammanhanget. Jag har redan fått känning av detta :) :) :) Min koppling mellan självvärdering/prestation och alkohol är starkt sammankopplat. Genom att hålla mig borta från självkritik tror jag mig kunna hålla mig borta från alkohol.

Grattis till dina 16 dagar av stegrande klarhet. Önskar dig en härlig helg med sol i sinnet!