Senaste kommentarerna i forumet

vad man gör finns nog olika recept på, men för min egen del så går jag in på forumet och läser. Vi som är och har varit här har eller har haft samma problem, att läsa ställer ju även om hjärnan till den vettiga halvan av den, man har inte tid att tänka på alkohol samtidigt som man läser, hihi!

Ha det gott så länge, förresten skriv gärna här i din egen tråd, det hjälper en att komma ihåg senare VARFÖR man så förtvivlat gärna ville sluta, har man skrivit ner sina tankar om varför man vill sluta kan man läsa sin egen tråd/ dagbok från början när det börjar krisa sej.

Ha en så bra dag det går!
/MB

Det är konstigt?
Vanligtvis är nya inlägg rödpunktmarkerade och nyaste överst.
Nu är det mera en prickig färgpalett och hela interfacet är förändrat?
Har de nya släppts på?
/

Hej Lillper! Känner igen mig så oerhört väl. Sviker sig själv fast man är övertygad om att den här gången har jag slutat för gott. Firade sommarlovet för någon månad sedan med min fru, hon ville ha ett glas vin för att det äntligen blev semester. Vi hade grillat och jag satte iväg efter en jobbig kamp till Systemet och på den vägen är det. Nu är jag lika tjock igen, ont i levern och så vidare och jag vet inte vad jag ska göra. Hjärnan är helt programmerad, jag mår ju så mycket bättre nykter men ändå fortsätter det här vansinnet.
Vill också blir frisk, ska vi dra varandra igen med start på söndag då min semester är slut?
Fenix

tillbaka till huvudsidan på forumet. Nu får jag backa en massa för att komma dit eller helt stänga ner webläsaren och använda favoritlistan där jag la en startsida på forumet i oktober redan. Hittar f.ö inte heller Addes tråd.
Mvh MB

PS. Använder mobil, en äldre Nokia med op.syst. Belle om det betyder något. DS

hittar inte ens min tråd ??? Och än mindre hur jag gör för att skriva i den ?? Trodde att jag gjorde det men det försvann nån annanstans ??????????????????????????????????????????????????
Var du full när du gjorde om detta forum ???????????

blev kvar i mina tankar... Avslutningen: "Jag har förklarat för honom att jag inte vill känna tacksamhetsskuld till honom ang bil, det enda jag vill är att ha en familj som fungerar och där man bryr sig om varandra- jag skiter fullständigt i alla fina grejjer- önskar bara att jag kunde få må bra.
Varför hackar han på mig och trycker ner mig hela tiden..... Jag tycker att jag faktiskt har rätt att känna mig besviken på honom efter allt han gjort mig och barnen."

- Du äger rätten till alla dina känslor och tankar - han äger rätten till sina
- Du är den enda som kan ta makten över dina tankar - och över ditt liv
- Varför tillåter du att hackas på och bli nertryckt?
- Och än en gång: Vad hindrar dig att gå?

En bra länk: http://www.systembolaget.se/Alkohol-och-halsa/Fakta-och-forskning/Full-…

Kramar / mt

villervalla i trådarna. Vi får väl söka oss fram och lära om. Blev bättre för mig när jag satte "nyaste först" enl MB´s förslag.
Kram o ha det bra Adde! / mt

Framtidsdrömmar - du närmar dig den där styrkan du söker i din rubrik... Vi har alla vår egen väg, vårt eget sätt. Jag tänker ibland på "dina" julsaker, om jag minns rätt gjorde du nån sortering där... eller kanske jag minns fel? Ta hand om dig! Kramar / mt

har aldrig någonsin använt några inställningar på sidan :-/ Nu kommer det upp en massa trådar som är uråldriga och markerade som olästa medan de som ni nyss har skrivit i inte alls är markerade.
Och knappen "Markera som lästa" är borta :-(

att du känner att det är värt en satsning!

Ta hand om dej!
Kram!/MB

Nu ska vi inleda någon slags bodelning och det kommer ju ta evigheter. Å ena sidan vill jag inte ha mer med honom att göra och skulle nästan kunna tänka mig att bara skita i allt för att slippa ha den kontakten, utöver det jobbiga med barnen. Å andra sidan vill jag ha allt jag ahr rätt till - fast det kommer jag nog aldrig få ut i vilket fall...
Åh, så surt.

Är inne i en svacka - känner mig rätt dämpad och lite småledsen och dyster. Känns som att en del saker kommer över mig och då känns det tungt. T'nker på vår första tid tillsammans - hur otroligt förälskad jag var, och hur arg han var redan då - hur snabbt jag lade mig platt och anpassade mig med förhoppning om att han skulle förstå hur mycket jag älskade honom... Hur arg han var för att jag inte köpte blåbärssoppa när han var febrig vid ett tillfälle, att vi aldrig ens pratade om att jag fick hämta honom på tillnyktringsenheten, hur han knäckte en DVD-film för att jag inte grät under det sorgliga slutet så som han trott... Fy faan. Ibland ekar det verkligen i huvudet, det bara väller fram gamla händelser, samtidigt som jag knappt kommer ihåg varför han blev arg från början så många gånger...

Jag förstår inte. Jag förstår ingenting. Hur blev det så här?
Min samtalskontakt säger till mig att jag kommer inte kunna förstå varför han gjort som han gjort, sagt som han sagt osv. Hon menar att alla utgår från sig själva, hur de skulle reagera i liknande eller motsvarande eller samma situationer, och jag och exsambon verkar vara från olika ras, olika planeter, olika allting - för jag förstår verkligen ingenting.
En vän säger att jag kanske ska vara tacksam för att jag inte förstår, för det betyder ju i så fall att jag inte är psykiskt sjuk...
Ibland kan jag stoppa tankarna och bara låta det vila i att så här är det, jag kan inte göra mer nu. Ibland äter det mig - jag tror nästan att jag ska bli galen ibland, av alla tankar på att jag kanske gjort fel, att jag överdriver...
Åh. En dag kommer jag må mycket, mycket bättre, hela tiden. Hoppas jag, för annars kommer det bli jobbigt...

... kanske få känna sig själv lite bättre för en stund? Men vad vet jag...
Min ex-sambo sa väldigt ofta till mig att "passar det inte så kan du dra för huset är ändå mitt", eller om vi bråkade så sa han ofta "du ska ut, huset är mitt"... För att han hade investerat mer i huset, men vi hade ändå båda lagt pengar och det fanns papper på det. Det är ju lite samma sak som din man gör uppfattar jag det som?! Kanske att det är ett sätt att visa att de har makt över en?

Jag förstår precis hur ledsen du blir - been there, done that...
Att dina föräldrar har möjligheten att ge dig (och din bror) förskott på arvet är ju jättefint - nu kan de ge dig glädje och själva få ta del av den genom att se den, istället för att vänta. Det betyder ju inte att du är bortskämd, men det din man säger om och kring allt detta säger ju en del om honom - otrevlig och elak verkar han vara. Kanske beroende på sin alkoholism, kanske även pga av andra orsaker...

Ta hand om dig! Ditt bilköp säger en del om dig och din framtid - du verkar vara på väg på egna ben!
Kramar

Första AA-mötet över för min del. Känns som man gått igenom en mental mangel. Lite av en chock var det allt. Många människor man aldrig skulle stöta ihop med i sitt "normala" liv. Jag kände mig väldigt obekväm den första timman men det lättade efter hand och det som var slående var hur ödmjuka och vänliga deltagarna var. De bjöd verkligen på sig själva. Inga roller de gick in i utan det mesta kändes uppriktigt och naturligt.

Jag fick sagt det jag ville få ur mig och ingen verkade reagera med höjda ögonbryn på min historia. De verkade ha sett och hört det mesta. Under bilfärden hem kändes det som jag tagit lugnande tabletter. Antar att det var endorfinerna i kroppen som kom fram efter att ha "klarat av" mitt första AA-möte. Hur som helst ska jag ge detta en chans. Jag vill ju så innerligt väl ta mig ut ur mitt "skitliv" där alkoholen har spelat en så central roll.

Imorgon börjar jag på dag 3
Tjalle

Jag har i hela mitt liv, ända sedan jag fick börja jobba, haft sommarjobb, helglov och lovjobb. Har sparat ihop till mina utlandsresor som jag gjorde när jag var ung och till andra saker som jag ville ha. Gick 3-årigt gymnasium och sedan 3 år på högskola och sedan en kurs på ett halvår. Fick efter högskoleexamen och denna kurs ett fast jobb där jag jobbar nätter och dagar omvartannat. Jag jobbar många timmar när jag väl är på jobbet och det resulterar till många lediga dagar trots att jag jobbar min heltid. Detta jobb har gjort att jag har kunna vara hemma med mina barn mycket genom åren- jag har kunnat byta dagar om jag absolut behövt vara ledig för att göra något med dem eller för mig själv. Jag har det bra, klagar inte- tjänar bra med pengar (iaf så att jag klarar mig).
Jag får ofta höra av min sambo att jag inte har nåt att klaga på för jag har det så himla bra. Han får det hela tiden att låta som att jag ska vara så tacksam över att vi kan ha ett fint hus, en fin bil och den standard vi har. Jag bidrar faktiskt också till den standarden med hälften. Dock har jag inte överflöd efter att allt är betalat men jag har mycket tid med mina barn och det värdesätter jag mycket. Jag har under alla år önskat att även min sambo ville lägga mycket tid på familjen men han har oftast jobbat eller varit borta. Nu ska jag absolut inte säga att han aldrig varit med oss för så är ju naturligtvis inte fallet men jag har hela tiden känt det som att "han köper sig fri". Min mamma och pappa har alltid funnits för mig, oss och barnen så även för min bror och hans familj. Vi har en bra relation. Min sambos relation till sin mor, broder och syster är ju långt ifrån bra, vilket jag har berättat om tidigare. Det är mycket tack vare min mamma och pappa, som kunnat ställa upp som barnvakter genom åren, som min sambo har kunna vara borta.
För en tid sedan sålde vi vår gemensamma bil som var dyr i försäkring, dyr i drift och dyr i avbetalning. Jag ville sälja den pga att min sambo på senare tid börjat tycka att bilen kan skrivas över på mig eftersom det är jag som åker i den. Han skulle minsann inte betala mina bensinräkningar då jag åker på jobbet (till saken hör att då den drog mest bensin var/är väl ändå alla kortresor till och från skolan, affären, aktiviteter och kompisar...). Så med det i bagaget och att jag inte har råd med en så dyr bil om jag ska betala allt själv så såldes bilen. Jag har sedan dess fått låna min mammas och pappas bil men det blir också krångligt i längden. För några veckor sedan så berättade min mor och far att jag skulle få ärva pengar- de ville ge mig och min bror en del av arvet. Nu tyckte de att det var ett bra tillfälle då jag behövde en bil. Jag har nu köpt en bil, med hjälp av min pappa. Min sambo har inte vetat vad jag ska köpa och att jag har köpt en. Kanske är det väl därför som han är sur nu- han inte fått vara med och bestämma. Till saken hör att jag ALDRIG fått vara med och säga något om alla hans fordon han har köpt genom åren och alla saker som det har investerats i- jag har hållits utanför allt. I lördags när han var på fyllan igen så kom det ju fram att han tycker att jag är en bortskämd snorunge som aldrig behövt göra rätt för mina pengar, att jag bara kan gå till mamma och pappa och gråta en skvätt så får jag pengar (jag har aldrig bett mina föräldrar om pengar). Till saken hör att han just nu håller på att få ärva en massa fastigheter av sin morfar, men det räknas inte.
Jag har förklarat för honom att jag inte vill känna tacksamhetsskuld till honom ang bil, det enda jag vill är att ha en familj som fungerar och där man bryr sig om varandra- jag skiter fullständigt i alla fina grejjer- önskar bara att jag kunde få må bra.
Varför hackar han på mig och trycker ner mig hela tiden..... Jag tycker att jag faktiskt har rätt att känna mig besviken på honom efter allt han gjort mig och barnen.

Jag behövde den kramen. Sticker iväg om en halvtimme och jag känner mig som en skolpojke på väg till skolstart. Riktigt obehagligt men förmodligen helt nödvändigt.

Tjalle

ha hänt något med dina inställningar. Jag har och har haft
rak lista - utfällt läge
datum - nyaste först

och det har inte ändrats./
MB

vad i hela världen är det för röra du åstadkommit nu ??? Kommer ju upp en massa gamla inlägg och blir helt galet när man bläddrar ?!

till AA- mötet! Jag är ingen sån där duktig mystant som kan klämma ur mej exakt rätta sakerna jämt, men jag är bra på att kramas!
/MB

att läsa på mobil som jag alltid gör.
/MB

att magnus öppnat forumet - men kan inte riktigt orientera mig:) Hoppas allt väl med dig och hos dig. Kram / Mt

- fint gjort! God fortsättning på sommaren! / mt

Idag är det riktigt skakigt och nervöst. Sov otroligt dåligt inatt. När morgonen infann sig ville jag bara sova vidare, orkade inte ta tag i vardagen med full kraft. När jag gick upp kände jag att halva överläppen var bortdomnad. Genast infann sig farhågorna om att alkoholen skulle ligga bakom också det. Förmodligen hade jag fått ett insektsbett på morgonkvisten men det visar också hur otroligt sårbar man är när man dricker. Å ena sidan vill man leva ett hälsosamt liv och må bra för att sedan "skita i allt" och bara fokusera på att "flyta iväg". När man är inne i dryckesperioderna kommer den ohyggliga ångesten som ett brev på posten. Man oroar sig för precis allt. Hälsa, arbete, familjemedlemmar etc, etc. Dock är det ingen konstruktiv oro. Den är oproportionerlig och överdriven. Det finns bara två vägar ut. Antingen dricker man en dag till och skjuter upp eländet eller också slutar man tvärt och genomlider två-tre helvetesdagar.

Ikväll har jag bestämt mig för att jag ska gå ett AA-möte. Ingenting får komma i vägen för nu måste jag ta till alla medel som finns. Jag är duktigt nervös, orolig, ångestfylld. Går igenom gång efter gång vilka jag ska möta, vad de ska tycka, vad jag ska säga, om jag pallar med psykiskt att utsättas för allas blickar. Jag är en person med ganska dåligt självförtroende och gör allt för att undvika kritik. Detta har gjort att jag försöker leva, åtminstone mitt nyktra liv, lite som en perfektionist. Det har präglat mitt arbete såväl som det mesta av privatlivet. Ett fruktansvärt jobbigt sätt att leva på då man egentligen aldrig känner att man kan koppla av. Ständigt det dåliga samvetet som surrar. Jag måste nog lära mig att släppa kontrollen i vissa avseenden. Jag orkar inte leva så här längre. Tyvärr har alkoholen bara förstärkt mitt beteende. När jag "nyktrat till" och är på benen har jag så dåligt samvete att jag jobbar 200% istället.

Nåväl, jag ska ta mig till mötet ikväll och hoppas att det ger mig energi. Rapporterar senare hur det var.
Tjalle (på sin andra nyktra dag)

Här lite nytt att vänja sig vid!
Det var välkommet, efterlängtat och jag är övertygad om att många kommer finna hjälp och tröst.
Tillsammans i anonymitet är det enklare vara helt öppen och ärlig mot sig själv.

Ska klura ut hur jag kan vända så senaste meddelandet visas först, nån som vet?

Kram

till er båda, ni är båda fighters som inte vill ge upp hoppet om att slippa dricka mer. Starka typer som vet vad som är bäst för er.

Kramar!!!
MB

Erkänner direkt att jag är dåligt inläst på din historia, så jag kanske skulle göra det först. Men du ska veta att du inte är ensam om att ha en hjärna som när det kommer till alkohol inte på något vis förstår sitt eget bästa.

En jättestor tröstkram får du av mej.

KRAM!!!
/MB