Senaste kommentarerna i forumet

...jag blir också förbannad över okunskap som generellt så ofta slår sönder saker som fungerar.
Undersökningar och statistik kan ju vinklas för att få de svar man önskar.
Ofta ofta har jag ifrågasatt och stått som en slagpåse i mitten av olika åsikter. Det har jag inget emot men det som kan reta gallfebern på mig är när gemene man "pratar" åt mig. Pratar i "man", " alla tycker" osv
Då blir jag motfalls just för att försöka provocera fram tankar hos vederbörande. Jag är öppen och glad men envis och ger mig sällan, till mångas förtret men igår kom en kollega fram och gav en kollegial kärleksförklaring som gick rakt in i själen. "Jag älskar dig för din vänliga rakhet"! Härligt höra och bara en parentes.

Jag kommer inte lämna detta forum men naturligtvis kommer det dö ut av sig själv om den där göken inte öppnar upp sina ögon.
Tror som du Adde att det sitter någon och tittar på siffror och får sig tilldelad den info vederbörande behöver och önskar.
Det goda här är just anonymiteten. Det utnyttjas ju nu till vår nackdel. Vi är osynliga och hörs inte på deras möten, om de nu överhuvudtaget minns oss längre!

...läste just dina ord i din tråd.

Jag kan bara göra antaganden över vad som kunde hänt/ inte hänt om jag inte hamnat här.
Vad jag vet är att det har varit ovärderligt att veta att jag alltid och när som helst över dygnet kunnat ta mig in här och läsa eller skriva.
Det kan aldrig någon annan instans stå till tjänst med. Just att det alltid varit tillgängligt och att det, innan det stängdes, alltid var någon mer inne på forumet, gav mig en samhörighetskänsla som varit min trygghet när ensamheten varit outhärdlig. Efter ett antal veckor lärde jag mig vissa mönster hos medmänniskorna här, tex att du mulletant, ofta smiter in tidigt på morgonen och ofta lämnar kloka ord efter dina besök.
Jag kan bara spekulera men jag är inte säker på att jag hade orkat vara kvar i helvetet om jag inte hittat hit.
Jag vet att min kunskap om hur alkoholisten känner och tänker inte kunnat bli lika tydlig utan alla som kämpar och skriver här inne.

Du mulletant, tillsammans med alla andra här inne, har hjälpt mig orka, hjälpt mig förstå, hjälpt mig vänta, hjälpt mig våga tro och hoppas.
Tack alla!
Åh, nu rinner tårarna....tacksam tacksam och nykär i mannen som numer varit utan alkohol i över 4 månader. De sista veckorna har varit en vändpunkt, lite att likna vid de första veckorna utan alkohol. Tiden mellan var en berg o dalbana liknande den i det aktiva missbruket men med en avgörande skillnad, hade farandet varit pga av mer sprit hade jag inte varit kvar. Nu är jag kvar och hoppas kunna säga som du, mulletant, om ytterligare ett år, två och sen alla resterande år i mitt liv...

Kram till dig, min ledstjärna och medsyster

hyser ju en förhoppning om att vi fortsätter med inlägg som betyder något för oss och andra så får byråkraterna svårt att bara döda forumet. Jag har svårt att se att något som regeringens egen missbruksutredare i klartext rekommenderade och tom ville utöka så lättvindigt och utstuderat kan tillåtas försvinna. Min egen tro är ju att det i vanlig ordning sitter nån gök utan större kunskap om allas vår belägenhet (och som inte har läst eller satt sig in i hur forumet funkar) och enbart glor kortsiktigt på en summa pengar.

För övrigt hatar jag alla sk projekt !!! För de tar slut och sen försvinner all kunskap med folket som drar till annat som kostar pengar. En stad hade ett projekt som var mycket bra när det gällde att stötta kriminella som ville hoppa av gängtillhörigheten. Det funkade jättebra och man trodde väl att det skulle fortsätta. Näe'rå....helt plötsligt ökade soc-kostnaderna motsvarande de man hjälpt bort från gängen, de var ju självförsörjande inom gänget, och då lade man huxflux ner projektet.
Nu startar man ett nytt projekt som ska göra samma sak fast med ett klientel som yngre och inte så beroende av gänget för sin försörjning. Och projektpengar är ju självklart bara tilldelade under en viss tid. Och sen ? Hur tänker de som ytterligare en gång blivit svikna av samhället ?? Ger de nån vinst sen ?

Kör på alla vänner här så ska vi nog hålla forumet flytande ! Det är nog inte PK att lägga ner det !

läser min tråd så ser du att vi/våra tankar/våra erfarenheter/våra utmaningar är sammanflätade både gällande forumet och äktenskapet. Ser att du är inloggad så jag vinkar till dig:) Kram på dig medsyster / mt

...har det förflutit några dygn utan att jag skrivit här. Jag har varit inloggad och läst de få inlägg som kommit ner på pränt. Med undertryck på FÅ! Det är sorgligt att forumet dör ut, att något som fungerar får tillåtas att hamna i skuggan av byråkrati och det dessutom tigs ihjäl. Det är ynkligt!
Jag hoppas att de/någon har förstånd nog att skämmas!

Mitt nuvarande liv!
Jag mår bra.
Vi mår bra och har varandra. I morse låg jag och räknade månader, veckornas antal har jag tappat liksom de "normala" dygnens antal.
Det är sunt, känns nästan overkligt och tankar som "har jag missat något" far genom huvudet ibland. Tack och lov är mitt liv utformat så att grubblerier inte ligger överst på dagslistan ;) Jag är en tänkare så de hade nog kunnat göra mig tokig.

Jag märker att tårarna trycker på emellanåt. Saker som har hänt sårar mig och har inte fått tid eller plats förut.
Det gör ont, förskräckligt ont, att veta att maken har ljugit och betett som som ett svin, med eller utan sprit.
Jag kan bara välja hur mycket jag vill tillåta det onda ta över när det händer. Jag låter det värka, jag gråter, jag vänder och vrider. Tankarna/känslorna hamnar ju alltid på samma punkt. Orkar jag leva vidare i detta förhållandet med den ryggsäcken?
Svaret är alltid detsamma: Tiden vill visa!
Nu mår vi bra och jag vill leva så. Jag gör vad jag kan för det ska fortsätta vara så här.
Jag går inte runt och väntar på något återfall men är väl medveten om det kan hända. Den känslan/tanken är ju bara min och med tiden kommer den bli mindre frekvent. Just nu mår jag bra och det där "just nu" innefattar idag veckor tillbaka och veckor fram. Tidigare var " just nu" ibland indelat i timmar och ibland i minuter.
Det är bättre och blir bättre!

Tacksam jag blev tilldelad denna plats!
Just detta forums varande ligger inte i min makt att få igång.
Eller?

...på väg, en bra och befriande väg.
Fortsätt i en takt som passar dig, samla in tankar och händelser, forma och känn in vad och när.

Just det där med att möjliggöra för pappan var det jag höll på med också. På andra sätt än din situation eftersom mina barn var äldre, men kommer aldrig glömma barnens skräck i ögonen när överlämningarna var. Det var innan de rymde till mig en efter en. Vi hade många mil i bil och ibland i olaglig fart eftersom hans raseri var omåttbar om vi skulle vara sena. Att vi ofta fick vänta på honom ställdes aldrig som jämförelse.
Han var sjuk, hela situationen var så sjuk. För andra, soc eller andra, kunde inte se det och trodde att resonemang och samtal var lösningar.
Jag förstod att det är bara handling, att hamna i skottlinje, som var enda vägen.
Att jämföra med det din samtalskontakt sa, låta bli övertala. Det i nästa steg kan ju leda till att det blir barnet som får ta en stor smäll, en smäll som är nästan orimlig att acceptera som mamma. Hon blir ju föremål för förändringen i din och pappans icke sunda relation, ett beteende hos ditt ex som du inte har makt att förändra. Din makt ligger hos dig och i förlängningen bygger en förändring,som den nämnda, upp förtroendet mellan dig och barnet. Knepigt men så blir det. Du säger ju saker du inte menar egentligen, som du skrev, du övertalar till något du inte vill själv.

Förbered dig inför nästa överlämning, kanske behöver du inte övertyga för att barnet förstår eller märker att den tiden med gråt är lönlös, kanske vill hon verkligen inte och pappan tar upp stridsyxan. Förbered dig så du orkar stå upp för dig själv, helst så du kan undvika bli svag i ögonblicket.

En sak i taget ;)

Kram

Ja visst är forum oerhört viktigt för många. Jag kan omöjligt veta vart jag hade varit i mitt liv idag om jag inte hittat hit men jag vet att när jag sökte mig hit fann jag stöd, tröst, hopp, nya tankegångar, i en tid jag annars var beredd att ge upp, inte släppa taget men ge upp om livet. Alla borde få den möjligheten.

Kram

i juni 2013. Är också nyfiken på vilka dina drömmar är idag:) / mt

läsning flygcert! Bara att fortsätta... Kram / mt

Vad drömmer du om för framtid idag?

Lägg alla måste-tankar åt sidan, blunda och se vad du önskar dig av din dag?

Varm kram!

Igår ringde en vän och sa att hon var lite ensam - jag, som numera försöker ta vara på stundens ingivelse om positiva saker, kastade mig iväg och vi fikade och myste i ett par timmar innan jag åkte hem till lugnet - mitt gryt där ingen ibland blir arg för att jag är borta för länge, där ingen kommenterar vem jag träffar, där ingen tycker att jag flirtar för att jag är artig mot en medmänniska.

Jag känner mig stark idag. Idag igen!
Igår kom lite sorg tillbaka - var på samtal och pratade om hur överlämningarna blir: ofta vill inte stora flickan åka till pappa. Jag vet att det kan bero på massa saker - att barnet skulle känna att jag inte vill, att hon har hört och sett saker som hänt osv, men jag står aldrig och visar barnet att jag inte vill att de ska åka - jag tror att det är bra att de är med pappa, bra att jag har lite tid att sortera mitt liv nu osv.
Men pappa är snabb med att skyla över att "det beror då inte på mig, för så säger hon om dig ibland också" (men aldrig har jag behövt övertyga barnen att de ska åka med mig; de kommer alltid springande), och sedan övertalar/övertygar jag henne om att hon kommer få det bra, lockar med saker jag vet att de kommer göra hos och med pappa, och till slut släpper hon taget om mig och tårarna rinner, men hon sätter sig ändå i pappas bil - allt medan pappa sitter i bilen och väntar...
Min samtalskontakt frågade vad som händer om jag helt enkelt låter bli att göra så, bara finns där men låter honom locka med barnet, och det bara kom över mig att jag vet hur arg han blir på mig om jag inte gör så. Hon sa då "Fast arg det blir han ju ändå, det vet du ju inte när det kommer så det kan ju komma oavsett".
Så nu har jag en plan om att nästa gång så ska jag krama om och finnas där för mitt barn, men jag ska inte försöka övertyga henne om att åka till något som jag själv inte vill åka till. Blir han arg så får han bli det, men det är upp till honom att få barnen att vilja vara med honom.

Jag ska bli lycklig. En dag i taget.
Ska tänka på dina ord Tekla!
Och jag tänker på dig och dina ord framtidsdrömmar - var rädd om dig!

Ville bara kika in och ge dig en kram. Ser hur du kämpar och hur du mår- följer dig .
Sköt om dig!

Jag har ju inte varit här så länge som du, men jag ser vilken viktig del det tycks vara för många och jag känner vilken oerhört viktig del det varit för mig! Bra att du tog tag i det!

meddelande över fb till Magnus samt lagt på Alkoholhjälpens sida på fb:

Jag ber dig förmedla detta till FHI: Under drygt två år då jag varit aktiv på forumet har ett gäng blivit nyktra, några var nyktra sen tidigare och har hängt kvar. De nyktra betyder mycket, både för missbrukare och anhöriga - de förmedlar erfarenhet och hopp, är levande bevis på att förändring är möjlig. Många uttrycker nu oro över dem som nu inte har tillgång till forumet som en ingång till att förändra sitt liv. Också på anhörigsidorna är det många som haft avgörande hjälp av forumet, jag är en av dem. Nu håller forumet faktiskt på att somna in... det känns ganska katastrofalt. Snart är det en igenväxt, inte-längre-existerande-väg som verkligen har visat sig fungera. Jag skulle säga att jag "känner" cirka 20 personer, både missbrukare och medberoende som förändrat sitt liv - i de flesta fall också för barn och familj - och där forumet haft en avgörande betydelse. Vi är djupt oroade över hur denna viktiga verksamhet får förfalla.
Kopia till Alkoholhjälpens sida på fb och i min tråd. / mt

24 dagar är absolut märkvärdigt! Var stolt! Ge dig själv en klapp på axeln. Jag kör också Antabus. Jag vet att det inte är någon lösning långsiktigt, men det hjälper mig just nu. Det är som ett par kryckor tills jag kan gå själv, som någon klok människa har sagt. I nuläget vågar jag inte helt lita på mig själv. Möten verkar funkera för mig. Det är alltid något jag tar med mig hem efteråt.

kram

Det fixar du Dompa!
Ta till Löpningen och flytta upp Häcken en bit till :-)

//Paron//

Inget har tyvärr ändrats till det bättre ang mitt drickande, kanske en aaning mindre har det blivit, men i stort sätt rullat på som förr!
Alltså jag bara VILL få ett slut på detta självdestruktiva drinkande, jag bara orkar inte med dagarna efteråt, vill leva som en värdig människa, inte en som känner sig nedtrampad och som den mest
värdelösa som vandrar i ett par skor...

Hur har du det? Skriv en rad om du vill/orkar, skulle göra mig glad! Här går det inte alls bra :(, katastrofalt rent utav utan att gå in på sorgliga detaljer. Men har förhoppning om nya tag, börjar om på onsdag (ska bort i morgon och klarar det ej då). Vill försöka ha en bra närvarande sommar!

Kram

Vill bara skriva lite om det du funderar över med dina barn.

Ta dej tid att vara med dina barn och hitta på "billiga" saker, picknick i skogen, bullar och saft ute på nåt mysigt ställe.
Det betyder mer för barnen än en massa prylar, jag vet av egen erfarenhet.

Det är jobbigt att höra om alla prylar som "alla" andra har men jag vet att när jag pratar med mina barn så är det dom små sakerna vi gjorde tillsammans, som inte kostade så mycket som de minns.

Ge dem av din tid och fantasi så har du vunnit mycket.

Ta hand om dej.
En dag i taget.

Kram från tekla.

Tack Markatta. Du har nog rätt - när man accepterar sina känslor så blir det lättare och bättre. Jag är inte där ännu, tror jag inte... Men jag är på väg dit!

Kanske har du rätt: jag känner mig inte riktigt bitter över att exet har pengar, men kanske att jag är det ändå - jag kommer aldrig att ha råd att göra de saker som han kan göra och det är lite jobbigt. Men just i denna situationen så är jag inte så bitter utan just mer rädd att barnen ska uppskatta pappa och hans familj mer än mig... Med hans familj är det mycket äta ute, åka på dyra utflykter, få dyra saker, och med mig är det liksom "ta med lunchlåda och egna bullar och åka till stranden och plumsa stenar". Å ena sidan känner jag som du skriver - jag brukade också tälta ute på gräsmattan och det var ju fantastiskt, men jag hade inte valet "rik vs fattig förälder" utan de levde ihop - mina barn kommer ju se vad de kan få på ena stället och inte på andra... Och det är jobbigt...

Kramar

Ja du Dompa! Galen är nog bara förnamnet, har nu slitit på hojen vardagar 3 -4 tim varannan kväll och på lö sön 5-7 tim.
Sliter på kroppen det också men man mår utmärkt!
Helvitt har det inte blivit men det blir inte mycket tid över till spriten som du sa.
Det blir inte många minuter över till forumet heller, men tankarna finns här!
Hur har du det i Perth?

markatta, drottning av alla markattor:) Och klok som få. / mt

4 minuter och 20 ampere ska ni se att jag blir inom kort populär... herregud - nu kom den, raden.
Ha det gott Berra:) / mt

tror också att avståndet, det anonyma, eller det som inte kommer inpå är lättare att hjälpa. Det får beröra men bara lite. Många vill hjälpa men helst då på distans.

Från det ena till det andra så träffade jag idag en man som gått från värsta misären, förändrat sitt liv från grunden och nu tagit körkort :-)) Vilken fantastisk resa den mannen gjort !! Jag är så imponerad över hans växtkraft och framtidstro, hade jag hälften vore jag djävligt glad !! Jag blir så glad och upprymd av att se vad som sker om man tar bort drogerna och låter folk blomma upp. Jag talade om för honom vad jag tycker och fick ett litet skyggt leende tillbaka, han är inte bortskämd med att folk ger honom beröm, huggen och slagen från det förra livet har satt djupa märken inombords.

Ett leende och ett vänligt ord kan lyfta vem som helst och ge ny näring åt livet.

Den rastlöshet du tidigare beskrivit bekämpas ju just så här. Nästa gång du känner dig rastlös och orolig så gå tillbaka och läs vad du nu skrivit. Du kan och vet hur du kan vara medvetet närvarande. Du har strategier, spara dem och påminn dig om dem.

När jag gick i DBT-terapi fick jag öva mycket på just medveten närvaro. För att kunna komma dit fick jag öva i tre steg: Observera-Beskriva-Delta.
Observera: lägg märke till, bara notera, försök uppleva utan att reagera, syn, hörsel, smak, känsel, lukt, känslor och tankar kommer och går
Beskriva: sätt ord på, försöka att inte döma
Delta: fokusera på det du gör, vara här och nu

Ha en fin dag!