Senaste kommentarerna i forumet

skickat...inväntar svar men helger kan ju sega ner det lite :-))

Visst känns det tungt att vara tvungen att spela med de kort man fått. Kan kännas orättvist. Varför hände detta just mig? Det är svårt att kliva ur sitt eget ego och inte bara tycka synd om sig själv. Att istället vända på tankarna och försöka se det som är positivt. Jag har, t.ex. fått tips om att börja varje dag med att skriva ner tre saker i livet som jag är tacksam för. Jag försöker även påminna mig själv att inte fladdra iväg för mycket i tankarna och istället fokusera på idag. Idag är jag nykter. Bara idag. Så länge jag kan hålla mig till det, blir allt mer hanterbart.

Kämpa på!

tappat bort en mailadress och telefonnummer :-((( Jag söker och jag kommer att finna och jag hoppas att jag kan få hjälp med att sätta lite fart på byråkraterna som vill lägga ner den här sidan.

Jag återkommer :-))

Vad skönt att du förstod Pontus vad jag menade med att vilja vila från att vara nykter. Det talar ju egentligen om vilken ansträngning det verkligen är det här- kan också förklara tröttheten. Precis som du hoppas jag och längtar också efter att det någonstans bortom krönet ska vända. Att det inte är bra att dricka på det sätt som jag gjort tidigare är det inget snack om, men det betyder inte att det är helt bekvämt här i nykterheten heller. Man väljer sitt liv sägs det, men den här kampen har jag inte valt. Om jag hade fått välja hade jag valt att spela mitt liv med helt andra kort både vad gäller gener och miljö. Däremot tror jag att man i viss utsträckning kan välja hur man spelar med de kort man fått. Men att man kan det betyder inte alltid att man vet hur.

Heja dig också Pontus och alla andra som kämpar.

Grodan

lyssnar, tittar lite hastigt, sen funderar de på vilken kaviar som är godast på äggen, mackan...Visstja köpa present till farmor.....titta vilka snygga skor hon har....undrar om jag måste tanka på vägen hem??

Vi är som nya mest känsliga och sårbara men de allra flesta har glömt vad som sagts/hänt efter 30 sekunder. När alkoholen tagit makten är inte anonymiteten första prioritet men jag vet att det skvallras minst lika mycket vid köksborden där vi inte har tillträde. Jag har varit med om flera gånger att det pratas OM mig men inte MED mig och det känns betydligt värre än om en full stackare pratar sanning direkt till mig.

Kan jämföras med att vi som nya i "branschen" känner oss utpekade när vi inte dricker vid festligheter men den känslan klingar av vartefter vi vänjer oss vid vår nya livsstil. Vi är inte ensamma om att inte dricka :-))

Att komma till insikten om att vårt val ger oss rätt att vara stolt är en milstolpe som ger oss stora fördelar. Men det är en process som får ta sin tid !

En sak i taget :-)

Tilde, håller fullständigt med dig i allt du skriver. Ville inte låta negativ. Visst är det vi själv som
bara kan ändra på framtiden! Bara att jag förstår tröttheten och att försöka hitta verktygen vid
motgångar. Kämpa Grodan kämpa

Förlåt jag använde din tråd att skriva till Pontus i. Såg det först efteråt, och önskar dig styrka också :) Du är ju också på god väg... det är härligt. Fint att kunna njuta av våren också...
Tilde

"Skulle vilja veta hur o när" skriver du... Som jag ser det är det bara du själv som kan bestämma hur och när det ska vända. Alla gör olika, jag tror att självhjälpsprogrammet som finns på startsidan här kan hjälpa att hitta ens risksituationer och ett sätt att handskas med dem. Jag tror det är lättare i en övergångsperiod att veta om när risken finns och vara medveten om och förberedd. Kanske inte man lyckas varje gång men jag tror man får ha stenkoll på sig själv, ingen annan har det åt en. Med tiden tror jag att hjärna och kropp klarnar och det blir lättare att hålla sig till ett liv i "verkligheten" och se med öppna ögon. Det är du själv som måste vara god mot dig själv och vilja dig själv det bästa. Så tror jag...
Försök självhjälpen, det är mitt råd. Kanske i kombination med andra lösningar. jag har inte läst igenom din tråd men kände jag ville svara lite spontant här.
Ta beslutet och bestäm över ditt liv. Att missbruka alkoholen är inte ett främmande väsen som slänger sig på oss enligt mig... utan vi väljer in den och så blir den en del av oss som vi måste befria oss från och välja bort med egen kraft. Den försvinner inte av sig själv.
Jag skriver detta för jag tycker du verkar vara på riktigt god väg med träning och en god vilja. Vill verkligen att det lyckas för dig.
Styrka till dig.
Tilde

Anli, hur mår du? Hur går det för dig? För mig går det dåligt, men jag kämpar på och jag ger mig inte. Stor kram!!

Har träffat kvinnan 2 gånger nu. Hon är trevlig och klok. Däremot vågar jag inte berätta att jag fortfarande dricker. Jag har berättat hur det var "förut". Det känns skönt att prata, men jag känner inte att jag kan vara riktigt ärlig. På Måndag ska jag kontakta en läkare för att prova antabus. Jag MÅSTE göra det. Jag märker ju att jag inte klarar det här själv! Igår drack jag 2 liter vin. Helt otroligt! Gjorde oxå bort mig ordentligt inför en person o vet inte hur jag ska kunna se människan i ögonen igen.
Jag klarar att vara nykter i 2 dagar ungefär. Sedan är skammen glömd och jag sätter igång igen. På Måndag... Ja, så blir det!

- såger bara usch och fy. Har inget svar, återkommer. Kramar / mt

..vanlig dag på ica.

Vi sitter på AA eller AlAnon, öppnar upp och delar med oss av vårt absolut innersta. Är sårbara med våra blåslagna själar.
Orden stannar i rummet, det anonyma. Mycket startas inuti, ibland där, ibland långt senare. Efter ett tag lär jag känna någon, träffar någon i andra situationer.
Träffar någon från anhörigveckan...på helt fel ställe och i ett helt annat skick, med helt annan personlighet. Då varm och omtänksam, nu full och skränig.

Hur långt sträcker sig löften om anonymiteten då?
Jag har alltid varit mycket noga med integritet. Pratar alltid bara i stora penseldrag om min familj offentligt. Träffar så oerhört mycket människor hela tiden och alla bildar sig uppfattningar utifrån sina erfarenheter, helt normalt och inget som stör mig, men min familj är helig.
Var går gränserna?
Mött flera av makens nyvunna vänner, några har fallit tillbaka i helvetet igen. Där skränas det och gränserna är utraderade, i helvetet är de nytankade med personliga berättelser och sprit eller/och droger. Skrävlar högt på Ica, viftar igenkännande och äger vid det tillfället mig på ett mycket obehagligt och integritetskränkande sätt.

Jag vet exakt vad du menar med att vila från att vara nykter. Jag har sj inte lyckats pasera en hel
nykter månad än sen ja skapa detta bekymmer, många år sen. Träning är jätte bra!! Blir stärkt o pigg.
I mitt eget fall efter en tids nykterhet blir man både stärkt o peppad men nånstans möter jag alltid en vägg
jag haft svår att tackla. Trött psykiskt av den ständiga focus antar jag, orkar inte träna mm. Men nånstans
där bakom krönet måste de ju vända! Skulle sj vilja veta var o när. Unna dig av livets goda. Kämpa

Tack för att ni läser mina inlägg och skriver.Känns skönt för jag har aldrig känt mig så rädd och ensam fast jag har tre underbara barn och en massa underbara vänner, en underbar syster som bryr sig.Men jag känner mig så övergiven ändå....Skönt att bli bekräftad och sedd av er som vet vad man går igenom:)

Kanske du kan åka på resan själv med sonen? Komma iväg, byta miljö och till en plats utan måsten kan ju vara väldigt stärkande. Kanske är det just komma iväg och hitta en ro utan honom som du behöver för att kunna fatta de där stora besluten?

Kramar

Vaknade redan kl sju med en oro i magen.Vill bara sova,ORKAR inte må så här.Har igen sagt att jag vill inte leva m honom,han kommer aldrig att erkänna eller söka hjälp.Han ska leva normalt som han säger.Vilket skämt....jag har hoppats så många ggr,men efter helgens panikattacker som jag fick,så måste jag stå på mig.
Varför tänker man så mycket på hur det ska bli med det ekonomiska.Jag vet att vi måste sälja huset men jag VILL verkligen bo här.Känns som det är min o barnens enda trygghet just nu.En flytt vet jag inte om jag skulle palla.Jag har inte ätit ordentligt på tre dgr nu,inte ens orkat duscha.Man känner hur man bryts ner mer o mer.Jag har en tid på beroendemottagningen,men inte förrän på Tisd.Känns som en evighet tills dess....Nu väntar studenten för äldsta sonens flickvän på Fredag,hur ska man orka gå dit?Känns så meningslöst allting.Vad ska jag säga till yngsta sonen,vi har en utlandsresa bokad iJuli som han längtar till.Inbetald o klar,utan ångerrätt.Han kommer bli så ledsen om vi inte åker.Han ska precis sluta m sin omeprazol för att han mår bättre i sin mage,men nu lär
Det bli sämre igen.FAN va jobbigt....vet att jag får ta allt ansvar nu,han går ner sig direkt o skiter i allt.Inte ens våra barn betyder något,när han mår som sämst.Dricker bara bort alla bekymmer.Han har varit nykter nu i två dgr,undrar vad som hände ikväll eftersom det är helgdag i morgon..ORO. ORO.
Tänk förut då längtade man till helgen,nu är det bara ett stort orostecken för hur mycket alkohol det ska drickas. Kan bara säga att det är så sorgligt.
Ska försöka sova en stund så blir det här dygnet kortare,känns skönt ändå att jag är sjukskriven nu.

att forumet verkligen håller på att läggas ned. Obegripligt att man i så fall inte ärligt informerar om det. Det är vi vi gamla som fortfarande har en ingång hit. Anhörighjälpen finns ju kvar men självhjälpen för missbrukare tycks vara väck och ersatt med KI´s forskningsprogram.

Jag tackar Gud och alla goda makter för att forumet var vad det var när jag trasslade mig in hit. Vet inte var jag skulle ha varit annars... I en lägenhet med att annat liv? Med en frånskild man som fortsatt i utförsbacken? Frågor som aldrig kan få ett svar men antaganden som är helt realistiska. Från senhösten 2010 till våren 2012 har forumet varit ett av mina viktigaste andningshål, alltid tillgängligt. Därtill en plats för reflektion där jag fått ovärderlig respons av människor som delat liknande erfarenheter. För min del har utbytet på missbrukarsidorna betytt lika mycket som anhörigsidan - där har jag lärt mig massor.

För egen del är jag klar att lämna... de kontakter som känns mest angelägna kan jag nå på annat sätt nu. Det känns ändå som en förlust om denna sidan tynar bort och det värsta, utan att det ges tydlig och relevant information. Det skapas också felaktiga uppfattningar om vem som är ansvarig och sidans formella status. Fy tusan så fel mot den/de som riskerar att oskyldigt belastas. Jag tackar magnus som under min tid alltid funnits tillhands när det behövs och nu tydligen inte längre har detta som en arbetsuppgift.

Men mest tackar jag min forumfamilj - ni vet vilka ni är och ni finns för alltid i mitt hjärta! / mt

med dig nu - så jobbigt... men ändå så bra att du satte gränsen och gick. Det är sannolikt en lång väg innan han insett alternativet eftersom han prövat och sen började förhandla igen... Det är en tuff match att sluta dricka och det är hans jobb.

Du ska ta hand om dig - det är ditt jobb! och antagligen ha huvudansvaret för barnen! Hoppas du kan hitta eget boende och ordna det praktiska utan större bekymmer. Det är i sig inget som måste betyda slut för alltid men erfarenheten härifrån har lärt mig att när man satt sin gräns är det så viktigt att hålla den. Även om han säger att han behöver dig för att kunna bli nykter... det måste han välja för sin egen skull och hålla fast vid av egen kraft.

Allt gott och lycka till idag! Styrkekramar / mt

Precis ibörjan var jag ofantligt trött. Tyckte jag kände mig vimsig och såg i kors hela dagarna, och sov (och sover fortfarande) som en stock på nätterna.

När suget kommer krypande, kom ihåg att det är övergående! Påminn dig själv om vilka konsekvenser ett glas drar med sig. Gå på ett AA möte! Har du någon att ringa till och prata av dig? Logga in här och skriv av dig!

Hang in there!!

..Igår tog jag barnen och "flydde". Bor andra natten hos min mamma nu.Imorgon ska vi prata...jag och han. Prata om hur vi går vidare med allt. Han vet om att det bara finns ett alternativ om han vill ha oss kvar. Han valde inte det då. Han har nog aldrig ens funderat på att välja det alternativet. Undrar om han någonsin kommer att göra det? Får se hur han ser på allt imorgon. Jag har inte mycket hopp.

Att det kan göra så ont i själen!

Hej på er!

Jag vill bara komma in igen och tala om hur det är nu.
Synd att läsa om att det inte skrivs så mycket här längre.

Jag har fått så mycket lärdom av er alla härinne om saker som jag inte visste och sånt som jag trodde men som ni förklarade så bra för mej.

Jag mår hyfsat nu och har träffat en underbar läkare, tyvärr bara två gånger men hon har fått mej till sjukgymnast för min ledvärk och till en terapeut som är bra att prata med.
Känner nu att jag ska lägga alla kort på bordet och tala om det jag känner är viktigt för mej!
Jag ska lära mej att ta hand om MEJ nu och inte passa upp andra hela tiden.

Min man dricker fortfarande och denna helgen har varit jobbig, men jag har kommit till den punkt där jag funderar på ultimatum. Tack för alla tips härinne om hur man gör.
Jag funderar på hur jag vill ha det och hur jag ska komma dit.
När jag funderat klart ska jag tala om det för honom och då blir det hans val.
Och jag ska ha en plan A och en plan B, om han dricker då så sticker jag.

En dag i taget!
Kram till er alla
tekla

att när min man slutade dricka alkohol för ett par år sen sov han alldeles kolossalt en hel sommar. Lär vara vanligt med ofantlig trötthet. En läkningsprocess för kropp och själ.
Kämpa på - för din egen skull och för ett värdigt liv! / mt

Dag 26, men jag har mycket sug och skulle vilja vila från att vara nykter -vet inte hur jag förklarar det. Samtidigt vill jag ju naturligtvis inte ha konsekvenserna av att dricka. Så mycket slöseri med tid med att må dåligt och att vara bakis. Tror jag måste börja träna eller någonting för att få ordning på den leda och trötthet jag känner. Ska man vara så här trött? Tycker nästan att jag har mer energi när jag dricker - men det stämmer inte för då blundar jag för mina bakisdagar.

Grodan.

...vem pratar för oss???
Alla måste ju se om "sitt" så den/de som funnits här, vilket jag förmodat varit mest på frivillig basis (Magnus), måste ju rimligtvis tappa intresse och fokusering.
Statistiskt sett så hjälper ju forumet inte någon just nu. Det står dessutom på deras sida att forumet inte är aktivt längre, inte att det är tillfällig stängt pga omstrukturering.
Jag bara undrar?!

...mår du? Hur går det? Pratat med någon från berendemottagningen?
Tänker på dig