Senaste kommentarerna i forumet

Tack flygcert för ditt svar. Jag vaknade idag och trodde att när det nu var måndag skulle allt kännas bättre. Vardagen är oftast bättre än helgen. Men idag har det varit en tung dag. Bara en massa grubbel. Allt känns så overkligt. Vad är det jag har gjort? Vill inte ha det så här? Ska jag ändra tillbaka allting? Men hur jag än vänder och vrider på det, så går det ändå inte att återställa allt. Hur skulle det bli? Jo, precis som innan, han dricker och jag går vid sidan om och känner mig ensam och blir deprimerad. Det var ju så jag inte orkade leva.
Så länge jag hade barnen hemma var allting roligare, men när de flyttat ut blev det så innehållslöst hela livet. Jag levde för de stunder jag fick vara ensam hemma, eller då jag slapp vara hemma när han var hemma. När man kom hem möttes man alltid av den där onyktra uppsynen! Det HATADE jag verkligen!
Det var många år sedan jag kände mig riktigt lycklig. Det skulle jag vilja känna mig igen.
Det var så mycket roliga saker jag tänkte att jag skulle göra när jag hade separerat, men jag har tyvärr insett att jag har ingen att göra roliga saker tillsammans med. Här har jag all min tid för bara mig och kan göra vad som helst, men jag gör inget. Inget av det jag längtat efter i alla fall. Jag tänkte mig att resa, gå på bio och teater, gå på fest osv. Men inget av detta blir eftersom jag har insett att jag har ingen vän som vill göra detta med mig. Det är ju på helgerna jag vill ha något att göra, men då är alla upptagna med sitt. Funderar mycket på hur jag ska lösa detta och får väl hoppas att det löser sig med tiden.
Jag känner stor sorg över att livet blev så här. Varför valde jag ett liv med en alkoholist? Bara för det så står jag här ensam nu och vet inte vad jag ska göra med livet som är kvar. Han har styrt mitt liv, på något underligt vis. Skulle jag säga det till andra som känner oss skulle de säga att han absolut inte är en styrande människa. Men han har styrt mig med sina känslor. Antingen genom att bli helt vansinnig eller genom att bli orolig och må dåligt. Så har jag låtit mig styras av honom. Jag har gjort som han velat eller undvikit att göra det jag vill för att undvika att han blir vansinnig eller "mår dåligt". Kanske därför jag får sån ångest nu när jag gör vad jag vill, trots att han "mår dåligt"
Det känns som alla tycker synd om honom, även de som vet om att han druckit i över 20 år, att det är jag som ställer till det. Men vad ska jag göra när jag är totalt utmattad och deprimerad pga av hans missbruk. Jag skulle behöva någon som på riktigt stod upp för mig. Allt fokus är på honom. Jag känner mig sviken av många i min närhet som jag trodde skulle fortsätta att peppa mig, så som de gjorde innan jag lämnade.
Det är det här som jag grubblat på denna dag. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig bara. Sammanfattningsvis har dagen varit fylld av; skuldkänslor, sorg, ångest och besvikelse.
Är i alla fall glad att det här forumet finns och att det är så många som är aktiva och är inne och skriver.

Ja du borde ju defibitivt får mer energi om du är måttlig fre-lör och vit sön-tor. Du slipper ju också den stora energitjuven Ångest på det sättet.
Bra att du bestämt dig för att ta antabus nu!
Hur känns det ikväll?

Tack alla ni som läst och kommenterat!!!
Jag är inne och läser här emellanåt men hinner inte alltid skriva nått!

Att veta att det finns andra som läser och kan bli hjälpta av mina erfarenheter är GULD värt och sporrar mig enormt mycket varje dag!!

Tack för det här forumet och tack alla ni som läser och skriver!!

Kraaaam från en som håller på och återhämtar sig efter pärsen och som vet att hon till slut lyckades

Segra

I

I walk down the street.
There is a deep hole in the sidewalk
I fall in.
I am lost ... I am helpless.
It isn't my fault.
It takes me forever to find a way out.

II

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I pretend I don't see it.
I fall in again.
I can't believe I am in the same place
but, it isn't my fault.
It still takes a long time to get out.

III

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I see it is there.
I still fall in ... it's a habit.
my eyes are open
I know where I am.
It is my fault.
I get out immediately.

IV

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I walk around it.

V

I walk down another street.

Detta förstår jag precis. Blir också j-t snäv när sambon klagar. "Sköt dig själv din j-l" tänker jag. Men du, hon menar väl och älskar dig, det är därför hon är kvar......! Att man blir f-d beror på att man är medveten om att sambon har rätt. Ta en dag i taget!

Jag finns här bredvid dig, men jag syns inte, bara finns, och jag lyssnar på dig.

Berra

Jag har vid flera tillfällen klarat att begränsa mig till helgerna, vilket har inneburit rejäla fyllor fredag och lördag och lite underhållsdrickande på söndagarna. Tror du att det gör skillnad att vara helt ren sö-to och dricka måttligt fredag o lördag? Dvs inte bli full. Är det någon som vet?

Så sitter jag helt uttråkad hemma och är jävligt nöjd att jag inget druckit på hela dan. Då kommer sambon hem vid 20:00 och säger:
-Du får inte dricka idag.

Blev som en trotsig jävla unge och ville bara hälla upp ett glas vin för att bråka.

Fina LenaNyman,

"Jag känner mig inte bekväm med den jag är längre. Det är som att jag vill byta kostym. Ömsa skinn. Från vad och till vad vet jag inte. Jag vet bara att jag vill vidare. Växa. Förändras."

Vet du vad glad jag blir när jag läser det du skrivit ovan. Det håller verkligen på och hända något hos dig. Jag tror att du börjar sparka dig ur puppan och ut kommer snart en vacker fjäril. Tror starkt på den där känslan av att vilja förändras. Den där kliande otåligheten. Nä, så här vill jag inte ha det eller vara. Att vara redo att gå vidare. Vidare från ett a-liv med allt vad det innebär, till något nytt och mer livgivande. Härligt! Håll fast vid den känslan!

Kram till dig

Tack för att du peppade mig idag. Önskar att jag kunde göra detsamma för dig, men har ingen aning om hu det känns att vara nykter på fester. Jag är alltid fullast och stannar kvar till sist så länge det finns något kvar att dricka. Dagen efter har jag totala minnesluckor, ångest och är skräckslagen för vad jag kan ha gjort och sagt. Allra mest patetiskt är det att jag brukar tala med folk om mina alkoholproblem.......! Fy fan, vad skäms när tänker på hur jag har betett mig under åren. Obegripligt att det finns en enda människa somfrivilligt umgås med mig. Du får ursäkta om jag verkar oförstående men faktum är att jag blir avundsjuk på dig. Kram

Exet här,pigg fräsch glad och flörtig.Och jag min idiot går igång och tänker och känner en massa snälla tankar.
8 dagar in i nykterheten.
Var har jag hjärnan nånstans?

Sen sitter jag och pratar med arbetskamrat om att det känns lite trevligt att han är här och surrar lite runt mig..
Trevligt för vem?
För mig som sen får flimmer för ögonen illamåendekänslor och förvirring.
Eller för exet som bara han viftar lite med ögonfransarna så faller hela jag och mitt arbete som ett korthus.
Berättar dessutom i detalj om lördagskvällen trots att han inte frågar något.
Dvs lugnar han på den punkten att Ullabulla minsann inte gjort något olydigt.
Och han är inte ens den svartsjuka typen så för vem berättar jag egentligen?

Kära kära Ullabulla,när ska du vakna på riktigt ur din slummer.
Vad ska till för att du ska förstå att det är NU och inte i morgon du ska släppa taget,vända dig åt andra hållet och börja gå i marschtakt.

Häng kvar där. Jag skall gå till mitt stammställe i helgen eller nästa vecka tror jag. Skall dricka en ramlösa och kalla alla andra för alkisar! :-)

Nej, men jag vet att jag inte kan "ta två öl", det har aldrig funkat om jag inte skall vidare till något annat ställe med mer dricka. Däremot borde jag väl kunna ta en cola eller nått och ändå hänga lite med boysen liksom. Gör man det tidigt på kvällen är det ju okej att vara nykter, det är ju inte förrän lite senare de riktigt intressant världsproblemen löses och det vill man nog inte höra på nykter. ;)

En dag i taget. Ingen alkohol idag för oss idag.

Kram

Jag är likadan, vilket är HELT obegripligt. Det är förstås ett självbedrägeri i världsklass och det vet du också. Håll ut!

Ja det är sorgligt att man slängt bort så många år av sitt liv åt någon som inte alls har tänkt att förändra något. Men jag tror inte jag har varit mogen att ta steget för en nu. Det har känts helt omöjligt förut, jag trodde verkligen att jag skulle stanna hela livet. Att jag inte hade kraften el vågade gå. Det är hemskt att det tog så lång tid för hade jag gått tidigare hade säkert både jag o barnen mått bättre idag. Det känns ändå bra att jag har mitt eget nu o att jag inte behöver vara under samma tak dom honom o inte min dotter heller. Hon mår fortfarande inte bra men det är ändå bättre. Hon tycker att det är lugnt hemma hos mig ( oss) måste försöka att fokusera på det positiva som flytten har fört med sig men jag känner att jag även måste se tillbaka o minnas det som var för att påminna mig om att jag gjort rätt. Fast tårarna rinner o jag får en hemsk klump i bröstet av tänka på alla hemska minnen.
Kram

Över tre månader sen och sen jag startade "min" tråd har jag ÖKAT alkoholintaget. Helt sjukt.

Från oerhörda mängder till a-lagsparkbänksnivåer. Kroppen börjar visa det nu med diverse hudutslag etc.

Det värsta är ändå att försöka sova utan att vara i det närmaste redlös. Jag försöker hålla söndagen fri, eller rättare jag dricker slatten från lördagskvällsboxen innan familjen vaknar, det brukar vara 2-3 glas max. Det gör att jag i det närmaste går och lägger mig nykter på söndagskvällen.

Det är ingen dröm men efter att gjort det fyra söndagar i rad med svettningar, skakningar och helt förstörd nattsömn så jag jag dricker ännu hårdare mellan måndag till lördag så har jag nu bestämt mig. Jag skall helt avstå alkohol fram tills fredag iaf. Sen skall jag ta det väldigt lugnt under helgen. Det är målsättningen.

Jag tror inte jag kommer kunna dricka måttligt igen. Problemet är att jag har ju så jäkla kul när jag är berusad, jag blir aldrig arg, sällan trött utan har bara roligt. Särskilt om man jämför det med hur irriterad jag är när jag är nykter. Säkert bara något som kroppen lurar mig med men likväl är jag irriterad, trist nedstämd och absolut ingen kul farsa eller partner.

En dag i taget.

Blomman skrev: "Jag har på dessa 3 månader här på forumet druckit mig ner till botten. Det kanske behövdes för att jag ska kunna lyckas nu och i framtiden."

Själv registrerade jag mig för tre månader och två veckor sedan och har ÖKAT mitt alkoholintag sedan dess. Det kanske är en normal reaktion? Nu kan det bara bli ljusare, för oss bägge! DU KLARAR DET HÄR.

Kom igen nu, vi finns här och vi är många!

Fint att du hittat hit och fint att du tagit ett beslut som känns bra för dig! Hoppas forumet kan bli ett stöd för dig nu. Jag ser att många läst ditt inlägg, ibland tar det tid innan man får svar. Att vara aktiv i andras trådar kan hjälpa. Du är varmt välkommen hit och vi hoppas att du fortsätter skriva om hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Men du är deras stora trygghet och då säger och gör de vad som helst...
Jag fick bevis på det igår - jag och exet besökte akuten med vår son och sonen ville i princip bara vara hos mig. Och samtidigt var det mig han skrek åt, var arg på, ledsen på, han ville byta ut sin mamma, han ville inte ha någon mamma, han ville inte vara med mig någonsin igen, han ville aldrig mer bo hos mig osv osv osv, men det var ändå mig han ville vara hos, kramas med, bli upplyft av osv osv. Ett tag kände jag mig rätt knäckt - exet satt med mobilen 90% av tiden! och jag g ar med sonen: lekte, gosade, pratade, förklarade, underhöll, läste, tog emot skäll och lugnade om vartannat. Jag fick tvångshålla när läkare gav medicin, och ta emot alla "dumma mamma"-attacker igen... Och sedan var det ändå bara mig han ville vara hos. Försök håll ut - barnen vet, men låt dem hållas. De har också mycket att bearbeta!
(En enda gång sa sonen "dumma pappa" och möttes då av en tårfylld pappa som undrade varför sonen var så arg på honom, om pappa gjort något fel, om sonen inte tycker om pappa osv. Sonen var ju trött, ledsen och skakad av situationen, det är ju bara att hålla ut... tycker jag...)

Du har gjort rätt! När jag tvivlade så sa min samtalskontakt till mig "du behöver fokusera på varför du lämnade, alla dumma och elaka saker som exet gjorde, annars glömmer du det". Så det gjorde jag, tills jag var säker. Jag behöver fortfarande ibland ta fram det!!! Tror att du också behöver tänka så, åtminstone ibland! Däremot har jag aldrig lagt på barnen att "pappa är dum pappa är si och så pappa är hemsk", men om de undrar över pappas ilska eller liknande så står jag upp för det idag - ja, pappa kan bli väldigt arg och så arg som han blev på mig det accepterade inte jag, och man får inte säga eller göra si eller så (göra sönder saker, stänga ute barnen osv).

Du gör rätt, lita på din magkänsla!

Sedan jag startade den här tråden och jag kan bara konstatera att det har inte gått särskilt bra för mig. Maj har hittills enbart 2 dagar utan 1 droppe alkoholhaltig drycka. Och jag varit sjuk sedan i onsdags. Förkyld och feber. Drack "enbart" en liten droppe 80% stroh på onsdagen och torsdagen.....det hette att det skulle döda bakterierna i halsen. Sen var jag full fredag till söndag trots att jag var sjuk....wow jag ger min kropp verkligen de bästa förutsättningarna för att bli frisk.....NOT.
Jag är hemma idag också.

Hur kan det bli så? Jag som bestämt att jag inte skulle dricka när barnen är här.

När jag startade tråden så skrev jag att jag drunknar i A om jag inte gör något åt saken. Åt mitt dryckande. Jag drunknar nu på riktigt :-(

Jag läste i Berras tråd och vill citera honom lite.

Tre citat på raken blir det.

En blomma utan vatten och näring ...den dör, likadant är det med vänskap.
Dränker man blomman så dör den likaså, dränker man sin vänskap i alkohol kan det bli samma resultat.

för om man misslyckas inför sig själv, ja då kan man inte sjunka lägre, då har man tappat förtroende hos den man står närmast, sig själv.

Det kommer ingen liten ängel och löser alla problem åt dig, för den dagen du ser en ängel, då är det nog försent...

Så rätt han har. Jag kan inte sjunka längre ner för jag har ju redan misslyckas inför mig själv. Jag har dränkt blomman i alkohol....den dör! Jag vill inte se ängeln.

Jag vill inte mer. Jag vill sluta helt. Jag vill aldrig mer dricka alkohol. Men hur ska jag lyckas. Jag önskar Berra stod här bredvid mig just nu.

Jag har på dessa 3 månader här på forumet druckit mig ner till botten. Det kanske behövdes för att jag ska kunna lyckas nu och i framtiden.

Jag vill säga JA TILL LIVET.

Det är oerhört sorgligt att det man ville, önskade och drömde om inte blir så. Jag gav upp flera år av mitt liv, i förhoppning att han skulle ändra sig och att vi skulle få lyckliga familjen, men jag missade ju att man inte kan förändra någon annan. Jag kan stå upp för mig och vad jag vill och behöver, och det är det viktigaste! Nu har du stått upp för Dig och ditt liv och inte minst för barnen! Det är sorgligt att han fortsätter med sitt liv som tidigare, men du behöver inte vara en del av det. Jag vet att det är svårt att släppa, och att älta oxh vara ledsen är en stor och viktig del, men du behöver i alla fall inte spela med i spelet!
Livet blir inte en dans på rosor bara för att man lämnat, för nu kommer ju sorgen igen och allt blir ju inte lätt och kul bara för att man slipper det allra jobbigaste, MEN - det blir bättre, och det blir lättare och roligare!
Fortsätt skriv, var inte rädd för att prata med vänner och anhöriga - det stärker dig!
Kram

Jag är själv på andra sidan av dig och ser denna site som ett sätt att börja sluta. Kan känna igen mitt betende som du beskriver, dock inte att börja slänga saker eller så men att ljuga för dem man älskar. Jag hoppas att jag kan börja om innan min lögn blir till "ett ärligt svar"!

Tror jag sitter i exakt samma sits som du. Din lista var som jag själv skulle skrivit den. Jag själv tror/vet att jag inte kommer klara detta själv men kanske med någon att prata med. Jag tror jag är redo för detta nu att vilja söka hjälp med att dra ner på alkoholen. Att sluta blir nästa steg.

Valeria - du ska vara stolt och kaxig! Well done!
Du kommer att märka hur mkt mer energi du får snart.. Hur otroligt produktiv och snabb du blir i ditt yrke. Nu vet inte jag vad du jobbar med, men det är en ganska häftig upplevelse när du börjar märka hur mkt mer du har att ge när du inte är inne i bakisbubblan/ångar sprit.
Hejar på dig! :) KRAM!