Senaste kommentarerna i forumet

Vad kul att det går bra för dig famor! (hejar på ;-) )
Roligt att du mår bättre Fröet! Min fd, har i många år haft ständiga diarréer. Men aldrig att han kopplade ihop det med alkohol.. Det skylls fortfarande på "nerverna" och hög ämnesomsättning. (fast jag har haft svårt att tro att det är normalt att behöva springa på toa 10 minuter efter att man ätit och druckit något..)
Kroppen har en helt fantastisk självläkningsförmåga, om man bara låter den läka.. Ofta har vi alldeles för bråttom att stoppa i oss piller istället..
Skickar en påse pep-kramar till er båda :-)

Tack för boktipsen xoxo!

Jag har blivit förkyld. Jag har inte varit förkyld på ett halvår vilket är bra. Under veckan har jag druckit 6,5 glas alkohol. Målet är att hålla sig under 8 glas och det är bara två dagar kvar. Förkylningen gör mig ganska trött och seg och jag har ett mindre sug efter alkohol.

Varsågod! Att ta en sömntablett är ett bättre alternativ än att dricka. Har du kommit igång med löpträningen? Det har hjälpt mig väldigt mycket med min ångest.

Vad du kan. Roligt att läsa att du är glad ?

Första träningspasset på evigheter utan halsbränna och sura uppstötningar! Helt otroligt! Fattar inte hur jag har kunnat plåga mej själv i flera år och fräta sönder magslemhinnan... Jag är så lättad och glad! Dag 5 på gång!

Har försökt få med min karl på än det ena, än det andra. Han klagar själv över att vi aldrig gör nåt kul. Men han vill ju inte! Det är mycket snack på en liten verkstad. Men, men, nån bio blir det inte, Leverjag...vi har en bit till stan, istället ska vi åka till en jättefin loppis. Jag och barnen. Gubben får väl sitta hemma och tjura då.
Förresten hade jag ett lätt misslyckande igår, jag drack två st 2,8 folköl....men jag blev iaf inte alls påverkad, kände det inte ens. Kram på er alla

...är oxå vid matlagning och fram tills vi äter. Sen går det över för mig oxå. Om allt är lugnt och bra i relatationen vill säga. Min karl kan vara en trulig tråkmåns och det gör mig så utled. Men sen, en annan sak; jag var till läkare förra våren för mina alkoholproblem och han talade om att en kvinna har mycket svårare att dricka regelbundet, vi har mycket lättare att bli beroende än vad karlar har. Det beror på vår fysik. Orättvist, kan tyckas, men så är det. Kan det vara därför som du dricker upp hela vinarn, när han bara tar ett glas? Så har det nog varit för mig, min sambo dricker ett par starköl nästan varje dag (inte sunt det heller), men sen är det bra. Medan jag vill fortsätta. Kämpa på! Trevlig helg

Jag känner så igen mig i din historia, har också några barn med npf och lever isolerat pga deras behov av rutiner och förförståelse. Och sedan en ork som inte finns. Och en ångest för att man inte orkar vara en bra förälder till syskonen.

Jag tror egentligen att problematik med A finns i alla grupper. Jag tror att vi nog lever bara lite mer isolerat.

...rödvin till tacos är ju egentligen bara dumheter. En dålig vana. Igår blev det utan. Mannen och jag pratade lite om det här slentriandrickandet vi hållt på med. Dvs att dricka på en fredag bara för att. Vilket oftast slutat med att han druckit ett glas vin och jag resten av flaskan :( Igår var det som en befrielse att vara utan. Jag saknade vinglaset under tiden vi lagade mat, men inte sen. Efter gosmys med ungarna såg vi ett avsnitt av en serie och käka popcorn. Jag var vaken ända till slutet! Vet inte hur många avsnitt jag sovit bort och haft svårt att hänga med i handlingen... Nu är det lördag och planen är att kolla på film tillsammans med småfolket ikväll. Utan vin. Det ska jag fixa! Önskar er en skön helg!

men ändå inte "avklarad" för den har bara flutit på...Vet inte vad som hänt men det känns som att jag landat i mig själv, drabbats av någon sorts klarhet, insikt eller ja....jag VET faktiskt inte vad som inträffat.
Det bara slog mig att "jag är ok". Behöver inte vara rolig mamma 24/7. FÅR vara trött, tråkig, tjatig ibland och barnen SKA hjälpa till att duka, gå ut med hunden, ta undan sina tallrikar, lägga sina kläder i tvätten o.s.v. Ingen självömkan och gnällande under denna veckan och vilket samarbete vi fått igång.
Gjorde kalops med dottern och hon fick skala potatis och morötter. Oj vad snabbt det gick! I stället för att stå där och göra allt själv, sippa på ett glas vin och vältra sig i sin självömkan. Känner mig lugn och stark och det är så tydligt att mina barn återspeglar detta. Härlig känsla! ?
Mannen började smågnabbas lite i går kväll men det rann bara av mig och jag svarade något avväpnande. Njöt med min bok och en skål smågodis i soffan och sov sedan 8 timmar i sträck, UTAN mardrömmar!
Har en HELT NY känsla i kroppen och inför livet! Måste ha slagit i huvudet under min senaste lilla "bravad". ?
Kramar till er alla!

Han anklagar mig för att ljuga, ha dragit ihop hans familj bakom hans rygg och jag får inte svara klart på frågorna och då blir det därefter och då blir jag en lögnare. Vad jag än gör just nu så blir det fel. Väldigt fel. Vet inte hur jag ska stå ut och jag måste, jag måste jobba i eftermiddag med honom och det går bara inte. Det finns inte att jag klarar av det så vad gör jag?

Mina 2 vuxna barn har båda NPF. Inga utvecklingsförseningar dock, men det tog mycket energi. Dålig nattsömn p.g.a. medicinering som gjorde att sonen inte kunde sova. Isolering p.g.a. att man liksom inte orkade umgås med någon med ett barn som klättrar i bokhyllorna och gungar i gardinerna. ? Ilska mot deras pappa som bara "flydde" ifrån allt...Ny man som försökte lösa det genom ständiga bestraffningar och "rumsarrest". En till separation som följd...
Dotterns dagliga utbrott som kunde vara större delen av kvällen...Hade absolut ingen energi att göra något eller umgås under alla dessa år...Så vinet blev min vän...
Hade varit intressant att veta om förekomsten av alkoholproblem är större bland föräldrar till barn med funktionshinder?

Det är skön läsning!

Att läsa sig till förståelse och kunskap är bra tycker jag, så jag lyfter den här tråden.

:)

Jo, jag tror jag har en annan syn på mig själv. Mindre dömande kanske. Jag ser mina triggers och försöker bli kompis med ångesten, skulle man kunna säga. :)

Skrev ett långt "försvarstal" igår... Tänkte efter och skickade det inte.

Era inlägg får mig verkligen att tänka till! Åh vad svårt det är!

Hittade igår kväll en gammal mess-tråd mellan mannen och mig i början av vår relation. När jag inte visste hans verkliga problematik med alkoholen. Det var spännande läsning. Vår dialog lät precis som nu. Han förnekade att han drack, han höll sig undan och jag ställde "ultimatum". Så länge vi hållt på med denna katt- och råttadans...

Djävulsdansen fortsätter.

Om han tar initiativ till att träffas idag så fortsätter jag. Om han hittar på någon ursäkt, så ska jag stålsätta mig att inte höra av mig förrän han bevisligen visar i handlingar att en förändring är på gång.

Ni ger mig styrka!
Jag är en stark och kapabel kvinna!

Det här kan vara bra att tänka på.

Jo, mycket! Jag har hört andra historier om funkisföräldrar med alkoholproblem på fb, att det tydligen inte är så ovanligt. Jag minns en gång på systemet då jag träffade en bekant med barn som har samma diagnos som mina, hen såg ut som om jag tog hen på bar gärning.Antar att jag hade samma uppsyn. Det fick mig att fundera över varför det är så.

Man känner sig ensammast i världen ibland. Man har godhjärtad släkt och vänner men säger man något så blir reaktionen antingen besvärad eller medlidsam, och båda är jobbiga tycker jag. Jag vill inte ha någons medlidande. Jag vill bara ha oförutfattat lyssnande. Ingen dom eller någon som jämt drar paralleller till sitt eget. För jag blir ju jätteglad när mitt barn gör framsteg, mer ibland faktiskt än när mina "normala" barn gör det. Det blir så tydligt när de gör det. Ändå möts man ibland av de där reaktionerna: besvärande eller medlidande, när man själv är själaglad för att ens barn tagit ett nytt steg. Så nog är man ensam. Ofta.

Skönt att höra att det finns andra!

Hoppas du insåg att tacos funkar utan rödvin. Just tacos tycker jag nästan funkar bättre med öl förresten. Köttfärssås, köttgrytor etc har jag ofta använt som ursäkt för att dricka mitt i veckan. Kanske var det så en gång i tiden att det var smakkombinationen som jag var ute efter. Men SÅ mycket förhöjs ändå inte smaken särskilt inte när man dricker en halv flaska minst. Hittade en svartvinbärsdryck på systemet förrut som faktiskt funkade lite som smakförhöjare. Men de verkar ha slutat med den. Hur som helst det blir en vana likväl som det var en ovana att dricka varje helg o mitt i veckan.

Hallå Leverjag. Någon terapeut är jag inte kan jag säga men en vanlig lite klok människa är jag nog ändå. Det är därför det känts så smärtsamt att dricka trots att man är "medveten". Missbruk "i ett nötskal". Jag håller med, visst är det befriande när andra människor ser nya/andra sidor av en själv. Vare sig det är styrkor eller svagheter.

Kram och ta fortsatt väl hand om dig själv :)

Jo, tacos funkar utan rödvin, vilken skräll ;)
Jag börjar märka i vilka situationer suget kommer, igår: vid matlagning och första stunden då vi satt oss att ära. Sen gick det över! Mysig stund med familjen. När barnen skulle lägga sig var det jordens åskoväder. Så fint att kunna krypa ner och trösta, tills de somnat, utan längtan tillbaka till vinglaset på bordet... wow, nu vet jag verkligen varför jag gör det här! Så, jag förstår det du beslriver Vilja, ett litet barn som somnar i ens knä.., upplevelsen blir avtrubbad av alkohol och barn är sensibla små varelser.
Tack Vilja, detta stärkte mig än mer! Jag har sett dig i forumet och ser din styrka och generositet inför andra.

Hej Solapan. Vem vill inte hålla sig nykter när de läser alla dina uppräknade fördelar :) Vem vill börja dricka när de läser alla dina uppräknade nackdelar. Allt blir så tydligt vad vi har att vinna på ett liv i nykterhet. Jag ska också snart belöna mig själv med en massa kläder. Hellre lägga pengar på såna trevligheter än på alkohol. Tjohooooo för oss! Keep up the good work, alltså!!!!

Vilken bit av dig är det som vill att "han ska vilja ha tillbaks dig"?
Vad är känslan du får, när du tänker i dom banorna?
Är det att känna sig "behövd" (för älskad är det knappast, som du blivit behandlad..)
Är det den där förrädiska "sagokänslan", att det ska bli som på film eller i harlekinromanerna, när den stygge hjälten tar sitt förnuft til fånga och lovar evig kärlek..? ( WONT happend!!!)
Är det för att du känner dig sårad, så att du någonstans vill känna att, "Om han vill ha mig tillbaks, så kan jag minsann såra honom genom att dumpa honom..? (Ja, vi medberoende har våra egna ömma tår, som vi själva slår emot här och där)
Det är en okej känsla... Att drömma om.. (ibland måste vi få pyssla om vår sårade stolthet i det som känns som ett nederlag..)
Ungefär som att få sista ordet i en diskussion eller sista smällen med spaden i sandlådan.. (för det är tyvärr på den nivån det hamnar till sist.. om man försöker göra verklighet av det..)
Det är okej att älta, men bara under en begränsad period.. Annars bestämmer han ju fortfarande över ditt liv, även om du inte vill..
Det kan helt enkelt handla om hämnd.. Simpelt, enkelt, men ofta svårt att erkänna för då faller ju en bit av helgonglorian...

Du vill INTE ha honom tillbaks PUNKT!

Då får du försöka få in tankarna på andra banor.. Hitta på annat att distrahera dig med när du märker att tankarna vandrar iväg..
Det är det här som kallas att jobba med sig själv (personlig utveckling) Och det ÄR jobbigt, men också oerhört givande när man börjar märka att det händer saker..
Men, precis som vid all annan utveckling, så kommer man ingenstans om man inte övar!
Inte ens om man är en naturbegåvning eller talang
Ditt inlägg heter "Mitt i smeten och vet inte hur jag går vidare"
Mitt råd är: Stanna inte! fortsätt gå!
Björn Borg blev inte världens bäste tennisspelare, för att han satt och läste Kalle Anka, utan för att han stog och nötte bollar mot en garageport! Inte ens på sin väg mot världstoppen kunde han strunta i träningen..
Det är lite samma sak med oss själva. Vi har perioder när vi blir "soffpotatisar", men om vi inte reser oss ur soffan och går ut och gör något, så får vi ingen kondition hur många träningsprogram vi än tittar på!

Skickar dig en hel påse med styrkekramar!

Hej farmor :) "Den som söker finner" . Ja, tänk vad vissa saker börjar klarna efter en tids nykterhet. Jag inser att mitt beroende började i mycket tidiga år med socker. Jag har läst att det kan vara inkörsporten till senare bruk av nikotin och alkohol. Just nu läser jag "Sockerbomben i din hjärna" av Jonsson/Nordström. Tack farmor för länktips, det ska jag kika på. Jag har ändå själv valt att nyansera innehållet/villkoren i ett beroende. Jag vill tro att det inte enbart är ett kemiskt beroende utan också vanan har en stor roll i det hela. Det gör att jag inte känner mig så vansinnigt sjuk/ödesmättat i mitt beroende och att om jag bryter vanemönster så är mycket vunnet.

Vilka insikter du har! Jag har också förstått att en beroendehjärna ofta har flera beroenden. Man har utvecklat ett slags beteende som ofta är destruktivt men fortsätter ändå. Själv var jag shopaholic och älskade att göra fynd. En lång sjukskrivning gjorde att jag blev avgiftad från det beroendet.
Visst är det också en spännande resa i att lära känna sina inre demoner! Som ett detektivarbete att hitta och avslöja vad som har gömts i mörkret.
Underbart med vinter och snö ❄! En ny nykter dag väntar oss!